En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Vilken kalabalik. Tur man kan ta skogspromenader som "sjukskriven"...

Bondelivet 2018Posted by Åsa Thu, November 22, 2018 21:30:13

Ja... Det känns som att detta inlägg kan bli (ännu) längre än vanligt. Sitter i min ensamhet och mycket har hänt de senaste dagarna. Så sitt bekvämt och ha kaffet inom räckhåll.

Sist jag skrev önskade jag en bättre natt. Den kommande blev hundra resor värre, så inte alls någon hit att veta att det krävdes viss social trevlighet när vi väl fick kliva upp.

Det bar iväg i alla fall. Först till köpcentret för kängor till barnen och sedan söderut för dop av Hans lilla flicka.

Det blev en ganska sen avfärd. Fixade kvällsmat på vägen till ingen som var hungrig, utom möjligen lillhönan som vägrar smörgåstårta! Tanken var att de sketslut barnen skulle somna rätt omgående, men så var inte fallet! Sonen slocknade först, lillan när vi var halvvägs och ett par mil senare var lillhönan kissig, vilket krävde ett stopp och samtliga vaknade. Tack och lov somnade allihop relativt snart (igen) och sista timmen hem var både seg och lång.

Måndag morgon där alla var riktigt slut, men vi kom upp och iväg dit alla skulle. För min del bar det iväg till en arbetsterapeut då jag sedan mitt på sommaren haft väldigt ont i en handled. Till och från, och tyvärr mest till...

Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men han avfärdade min pulserande handled som "överansträngd" (jag undrar i efterhand vad han sagt om jag "gått hemma arbetslös") och snöade in på mina två armbågar, som spökar nångång ibland och jag ville ta nåt tips om. Tennisarmbåge på båda (vilket bara i sig är fullkomligt vansinne - båda samtidigt!!) följt av en rekommendation av rehab i tre månader och sjukskrivning. Lycka till, hörru!

Inget bra att vara bonde! Absolut inte egenföretagare! Har jag det ihop med min pojkvän?! (Väääldigt länge sedan jag hörde mig själv ihop med "pojkvän"!) Sen jag förklarade att handleden spökade till och från under de två senaste graviditeterna, blev det plötsligt min man istället). Kan jag inte rationalisera på något sätt?! (Jaha, ska man tänka på sånt nångång?!) Och kan jag åtminstone ompröva mina arbetsuppgifter!? (Inga problem! Är snart klar för året med allt vad stängsel heter. Tar in korna och får helt nya! Eller, kanske inte vad han ville höra...?!) Jag var en frågvis typ i alla fall. Han blev inte av med mig! Men hade jag inte velat ha några svar hade jag ju knappast åkt dit! Tänker jag...!

Åkte hem och "firade min nästan-sjukskrivning" med att häva på och av grindar från kreaturskärran på 48 kilo vardera, och samlade ihop mina rymmartjurar från grannbyn. Jag tänker att jag kanske kan vara sjukskriven mellan halv tio och elva, och sedan efter fem på eftermiddagen, så blir det ju några timmar i alla fall. Men först, om jag fattat det rätt, så kommer det där som är undantaget - Karensdagen!:

Tisdag. Vägning av herefordkalvar på schemat. Rutiner, frukost, sortering av tjurar för intagning och likaså ta reda på de fyra äkta herefordkvigorna i gruppen på tjugofem, vinterdäck på privatbilen och fullt fokus när Växa-personalen kom. Ja, just det! Det var min tanke! Verkligheten var en annan:

Son och make till sjukhuset - med tablett i kroppen. Check! Barn till dagis. Check! Betesrunda efter dagis. Check! Rutiner i lagården. Check. Så, foder i bilen och iväg norrut mot kvigorna. Såg i backspegeln en bil som kom sakta, men brydde mig inte om det.
Varje morgon jag kommer upp till mina kvigor, kommer de i galopp och har hittills fått stopp på sig vid stängslet. Inte i tisdags. Stannade bilen och drängen ringde: Det står en bil illa till på gårdsplan och här står också en lastbil som därför inte kan vända, vet du nåt om det?! Hmm, vinröd Hilux. Aha, bigubbar som behandlar mot varroakvalster! - Ringde på dem, inget svar. Och inga kvigor. Ropade flera gånger men inte en skank. Hällde ut fodret och hoppades på det bästa. Såg sedan jag vänt att de kom springandes från sjön, så de var på plats. Drängens fru hittat gubbarna och bilen var flyttad, lastbilen vänd och chauffören hade börjat lasta av gödningssäckar. Okej, under kontroll. Frukost.

Satte mig för att leta reda på mina tjurar då det är dags att rapportera vilka kor som gått med vilka tjurar, men vad har tjurarna för öronnummer då? För mig heter de som jag köpt dem: Party, Sven, Krokus, Malte och så "hemmatjuren" Rudolf. Men det godkänner inte registret...! Där gäller "fullständigt identitetsnummer".

Datorn larmade också - igen- om virusskyddsuppdatering, så satt med det och var precis klar med både mat och virus när det ringde: "Tre av dina kossor är ute". Jahapp, lämna allt och snabbt ner till andra gården. Inga kvigor på vift. Inga kvigor alls... Jo, därborta! Där går sex stycken, och lockar ut flertalet kor... H-vete! "En gul knapp sa att du slapp..." Iväg, få med korna i hagen, korna utanför hagen, och kvigorna från vägen och över vägen gemensamt in i en annan hage (måtte stänget vara relativt okej...!) Fine. Gick bra. Inget att äta. Lite material i bilen... Liiiite tid. Panikstängsla in fyra hektar åker, två sidor så blev det tätt mot deras nya hage. Ut med korna. Ingen ström. Varför? Hm, där var felet. Om en timme står semintanten på gården. Måste hem.

När någon jöns lyckats "sortera" fem herefordtjurar i tre olika boxar är det bra med märksprej...

Och hem så. Och ser kvigkalvar... Där?! Och DÄR?! OCH DÄR?! Vafan?!!! Jag ska ha kvigkalvar i EN grupp på ETT ställe! Inte överallt! Aja. Öppna upp grindarna till uteboxen och över vägen för att hämta mina småkvigor. Ja, över sjövägen också efter några. Inga problem. Runt hela gården, över vägen och in med dem i uteboxen och börja sortera, alltså släppa ut, de som inte skulle vara med. Inga problem. Inga större problem... Ser en kviga smita förbi drängen, mot tjurarna. Resten av kviggänget följer efter. Inget kan stoppa dem nu! Plötsligt säger drängen "Nu är tjurarna ute..." F*N. Kanske inte läge att ha blandade kalvar... Ähum... Sju kvigor i uteboxen, varav fyra ska vägas. Stäng in alla - de står där de står - och försök hejda tjurvandringen... Som tur var, var det bara den sedvanliga rymmaren 7073 som klivit genom trådarna, och fått grymt mycket stryk av strömmen. Puff undan med honom neråt kogatan, stänga, sätta drängen på vakt och hoppas på det bästa. Språngmarsch över gården med kvigorna i släptåg, över vägen och tillbaka i ordinarie hage. Tillbaka med tjuren. Ut med rätt tjur, och även en kompis till honom då han inte gillar att vara själv, in i drivgången i lagården. Stänger dörren efter dem och DÄR ser jag V50:n rulla in på gården. In med drängen bakvägen och lyfta vågburen för att få in vågbalkarna under. Sen fortsatte kalabaliken! De två tjurarna genom buren, och på väg ut när en kastvind vräkte igen dörren i mularna på dem. Swich så var de lösa i lagården, halvt skrämda. Tjoho! Men det gick smidigt att få ut dem igen. En tjurkalv smet rakt igenom buren och var plötsligt lös han också. Ingen fara dock, han lullade runt lite och hittade några höstrå att pilla i sig så stod han still. Ja, det fortsatte ungefär så. Tror vi slog strulrekord med vittne tillreds! Märklig himmel! Vilka skikt! Sju (!) minuter mellan bilderna!

Till sist var vi klara i alla fall. Gjorde lagården klar för eftermiddagen och gick in. Med rejält mycket fukt i luften... På balvagnen står en drös gödningssäckar som måste under tak. Maken körde iväg med dem och det föll därmed på min lott att fixa middag. Men vänta! En, två. En, två? Var är sonen?! Just det, hos kompis. Kanske borde hämta honom...?! Flickor i bilen och iväg till tassamarkerna efter pojken.

Hem, konstaterade att jag behövde duscha, laga middag och äta på en halvtimme för att hinna vara iväg i utsatt tid. Nä-Ä. "Jag blir sen!" Och det blev jag, men gick bra ändå. Jag fick ännu en gång vara försökskanin på akupressur.

Igår då, kunde inte bli likadant väl? Och nä, inte riktigt. Men hittade en av mina kvigor på fel åker där nere på andra gården, så fick fösa in henne. Till campingbyn och kika på djuren där och vidare ut till föräldragården och spana in kreaturen. Sen tillbaka till andra gården, riva kornas gamla hage och sedan klafsa ut i sjömossen för att rädda mitt sommarstängsel där. Stoplade upp till ännu en hage till den nu plötsligt stora gruppen på tjugonio. Hade tänkt fortsätta, men blev bara trött och hungrig, så åkte hem.

Tacksam utfodring på föräldragården för att få freda mig en dag eller två... Och inne gick det inte fort nog att få fram maten! Då får man tigga vid spisen!Maken tog lagården och jag fixade middag innan det var dags att köra ner barnen på sin onsdagsaktivitet.

Idag stängslade jag vid norra sjöspetsen och gjorde sedan ett stolleprov - släppte ut mina kor på skogstorpet och hoppades på det bästa. I min fantasi gick de liksom två och två efter mig på ett symmetriskt led. Men men. Att det fanns så många skogsvägar/stigar längs vägen till sjön... Det visste jag inte! Men alla är nog provade av korna. Börjar förstå Mormors klassiska kommentar om att de drev kor på vägen på söndagsförmiddagarna när alla andra var i kyrkan, och sätta ut ungarna vid vägar längs vägen... (Hade ju min livlina Drängen att ringa till om det gått åt skogen - haha...) Till sist så hade jag alla sexton korna i hagarna nere vid sjön. Inte i sjön och inte i någons trädgård. Tog bort tråden över vägen, men lät varningstriangeln stå kvar, gick till min bil som jag ställt i "den större korsningen" och körde upp till torpet för att hämta aggregatet. Och när jag kom fram och det öppnade upp sig, är det första jag ser den nerrivna tråden. Fa-an. Varför är det nerrivet?! Vänta lite... Är det nu jag ska börja bli orolig för mig?!... Rev inte jag ner detta för mindre än en halvtimme sen för att få med mig alla kor på promenad...?! Går det uppför på ena hållet går det nerför på andra. @bondeniskarvhult för filmsnuttar. Före mig. Och in på en liten väg. Efter mig, på väg låååångt på fel håll - tillbaka. Började allt bli lite nervös då... Ikapp och före igen. Till nästa väg. Sen till slut så! Nästan... I sea (?!) the light! 172:an har inte tagit sommaren för hårdbantning... Tur det inte var spårsnö!

Hem till lagården och sedan födelsedagsmiddag hos drängens fru. Eftersom man alltid ska försöka se det positiva, är jag ju ändå ganska tacksam att djuren höll sig i skinnet när vi var iväg, så Jirka slapp trassla ut det...! Och - utan att säga alltför mycket - blir jag bara av med de tjugotre kor som väntar på slaktbilen (jag anmälde dem i januari för att vara säker på att bli av med dem, och blev lovad hämtning vecka 42 - inte sagt vilket år dock), men NÄR jag blir av med dem, tror jag att jag sållat bort de djur som jag jagar. Merparten av de jag har kvar jagar istället mig. Och det sparar jag mycket tid på. Om jag hinner undan i tid...!

Barn i säng och maken åkt för att visa lillstugan på föräldragården för en intresserad.

Ursäkta längden om någon pallat läsa ända hit. Stoppa in lungor och återta kontroll på hicka och andning. Jag har säkert hållit undan en stor del ändå... Nu ska jag skynda mig så jag hinner vara sjukskriven och köra min rehabträning en stund före nattning!




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Eva HG Fri, November 23, 2018 07:26:36

Nu har jag återfått normal andning! Tur du hinner vara sjukskriven ngn timme då o då.
Kram