En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Drömmen om det lugna livet på landet... Välkommen!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, April 23, 2018 22:30:19

När jag vaknade igår morse hade jag en lång lista att-göra. Fördelen med att bo i bibelbältet är ju att ingen gör anspråk på något på söndagar. Så! Morgonrutinerna ute och därefter en ganska lugn frukost. Lillhönan hade tuggat i sig fyra torra corn flakes som kom tillbaka, yes, feber here we go! Highlife på henne hela dagen, men levde på en flaska saft och ett kvarts äpple.

Avslutade min egen frukost och höll på med tandborstning när telefonen ringde. "Jag
tänkte komma till middag! Väntar du på mig?!"

Ok... Maskinstationen på ingång för fastgödselspridning. Bara att gå ut och ställa i ordning då. Klockan var kvart över elva. När är "middag"?! Tolv? Ett? Precis redo rullade han in med ekipaget(!) kvart över tolv. Ösa skit. Ösa skit. Hundratrettio kubik tror jag vi räknade det till, ungefär. Tre timmars körning. Och en aha-upplevelse för mig. Tydligen använder jag pekfingret när jag svänger vänster. Och tummen för att ratta tillbaka till höger. Aldrig tänkt på det tidigare! Kanske för att det inte är helt vanligt att jag sitter fram och tillbaka med skopa efter skopa i en spridare...!

Det är här det händer!

Sen han kört klart blev det en snabblunch för mig, halv fyra ungefär. Lagård igen innan ett snabbesök dök in, strax efter att Jirka kommit för att låna traktorn och maskinstationen kommit för att hämta sin trailer och bil som han lämnat. "Nu kommer den halte och lytte igen. Dessutom rejält sur. Kört sönder..." var kommentaren innan han asade runt sitt släp och kopplade det efter spridaren. Och han rekommenderar ingen annan att provsåga vinkelslipen några centimeter in i benet, och fotknölen. Men skam den som ger sig, sa han och skuttade i och ur traktorn på högerbenet - själv grimaserade jag av den brännande smärta det borde ge i höger knä och höft...

La pasta i vattnet, tittade mig om efter barnet på köksgolvet som blivit tyst. Inte då - i sandlådan!

Sen lugnet lagt sig på gårdplanen blev det en snabbinventering i bikuporna - alla tre produktiva, så det verkar lovande. Slutligen där framåt tiotiden blev det också plöjt och fräst (grannarna lämnat av hästskit där under dagen!) och de vitlökar jag grävt upp under flera dagar sattes tillbaka. Farligt att slarva med skörden - 137 lökar planterade! Vill någon ha till hösten så säg till - jag har mer än jag behöver!

Jag är lite efter min tid, som bekant, så i dagens regn passade jag på att "hålla söndag". Påbörjade en kriminalare för första gången på evigheter - har inte orkat! - och bäddade även ner mig stor del av dagen med vederbörande, varvat med välbehövlig tupplur.

Så till dagens instagrambravad till er som väntar på förklaring till filmen på @bondeniskarvhult:

Gick efter avslutat lagård i eftermiddags ner till ligghallen, något jag fuskat med på sistone i brist på kalvningar. Räknat in korna ute bara. Dumt! Såg en ensam kalv i hallen. Utan märken, så ringde maken och bad honom komma ner med märkutrustning så jag kunde bevaka utfarten från hallen.

Kalven hade dock andra planer så när vi tittat på varandra ett par minuter, vände han heltom och rasslade ut på andra hållet ur hallen. Trodde inte det, ska jag erkänna, då det inte fanns några djur där och infarten består av djup lera. Men han plaskade sig ut. Kravlade sig över en stengärdesgård och fortsatte genom stänget ut i skogen. Helt oprovocerat, tycker jag, men han fick väl en black-out kan tänkas. Och vilken black-out sedan!;

Lämnade hallen och gick för att hämta ett rep och möta kalven på vägen, tänkte att han skulle svänga tillbaka till "trygg" mark, vilket de brukar göra när de tar sitt förnuft till fånga. Mötte maken och efter en stunds överläggande gick han tillbaka till hallen för att se om tjuren gått tillbaka. Tomt där, så han klev över tråden och gick ut i skogen. Själv blev jag ståendes på vägkanten då Gräv-lingen stannade där. Maken ringde, kalven vänt vid gamla torpet, nu på väg på skogsvägen. Gick dem till mötes och vek av in i skogen för att försöka förhindra att lillen drog iväg till grannen.

Kalven trippade så fint vägen fram och vek av tillbaka mot gården sen han sopat skallen i vägbommen. Ner på "fel" håll mot balhögen, bakom bikuporna och rätt genom trädgården, via en hage, över sjövägen och in till stora gruppen kor och kalvar.

Skönt, tyckte vi. Nu hade han sällskap i alla fall. Han försvann utom synhåll bland stenarna vid sjön och vi pustade väl ut lite inför uppgiften att sortera ut mamma Ko och köra till stora gruppen. Tittade neråt sjön och kalven var väck. Var är han?! Där! svarade maken och pekade; lång ut i sjön, simmandes. Mycket ska man vara med om som bonde! För bara några dagar sedan var det ett år sen Gräv-lingen ryckte ut och grävde fram kalven som brakat ner i ett stenröse...

Fort ner till sjön. Välta i båten i vattnet och leta reda på åror och nyckel till kedjan. Sen ut. Första gången vi är på sjön, maken och jag. En romantiskt tur (?!?!) på tu man hand. Med ett mål - fånga in kalv innan den drunknade i vågorna.

Kan bara säga att den som tycker det är besvärligt att fånga in en yster kalv på land, kan prova att göra det från en liten eka i en yster sjö! Ett par gånger hamnade stackaren under båten, men till sist kom repet rätt bakom öronen och vi kunde bogsera den i land. Antingen drunknade den på väg ut, eller ströps den på väg in, men dess tid var helt enkelt inte ute.

Snabbt i land och lämnade maken med kalven medan jag själv rusade upp efter traktor och skopa. Genom trädgården med det, ner till sjön och lasta i kalv och gubbe innan kalv och potentiell mamma låstes in i ligghallens goa halm. Yep, potentiell mamma, helt säkra är vi inte.

Chockad, skakande och utmattad lämnade vi dem för att titta till våra egna barn - go'ungarna hade picknick bakom gungstolen med rån och marmelad! (Tror inte tanken var att jag skulle hitta dem där, men försöka gömma en ettåring och en fyraåring...!)

En snabb middag och iväg för terminens sista träning. Fortfarande vet jag inte vad jag ska säga om dagen... Risken är väl att tjurkalven drar på sig en lunginflammation, men han såg rätt harmonisk ut ikväll när han tittades till. Galenskap på hög nivå, det är vad det är.

Så till alla idyll-romantiserande stadsbor där ute som längtar efter det lugna livet på landet - Skenet kan bedra!
Nu ska jag försöka samla ihop mina egna känslor för dagen. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det som hänt, ska jag erkänna. Känns som att det kan bli spännande att släppa ut pajken imorgon, men han får väl sitta bakom lås och bom i natt å begrunne sine hyss...

God natt



Första rycket

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, April 21, 2018 22:07:24

Dags för vägning igår igen. Ettårsvägning. Växa-personal kom ut och gjorde detta. Kvigorna som höll hyfsade vikter i höstas vid 200 dagar, låg ännu bättre till nu. Tyvärr gjorde inte tjurarna det... De som jag hade behövt för att kunna sälja som avelstjurar och få in lite på kontot... De hade växt bra. Väldigt bra, men de var små i höstas och hade för mycket att ta igen. De hade växt sitt "tvång" på tvåhundra kilo, men det saknades mellan 40 och 60 i höstas. Så även nu. Trist, men på 'et igen och bättre lycka detta år!

En stunds harvning med sonen som sällskap följde. Eller snarare grenräfsning. Den mesta tiden gick till att rensa harven på alla rötter. Och rulla ner ett smärre berg till samlingen vid sjön - ingen chans att få den i stengrepen.

Idag har ett ryck gjorts. Maken var ute med harven innan jag vaknat, inte så värst länge tror jag, och sedan alla fått frukost eller liknande lämnades ungarna över till "gårdstanterna". Maken och drängen försvann ut till föräldragården och spred gödning. Jag satte mig i traktorn och harvade över mina plöjda hektar och plockade sten där det behövdes. Det sista plöjde drängen igår, avslutade med att köra punka på plogen så det var ju för en gång skull "lämpligt" tillfälle. Nu-u grönskar det i dalen...

Lika lämpligt var det att maken åkte efter sin gamla Boxer-traktor för att plöja potatisland med, denna följetång. Och inte tror jag det är meningen att vi ska ha nåt land - han hann bara ett par kilometer innan han ringde och hade blivit ståendes på vägkanten. Soppatorsk! Bara för mig att lämna barnen i trädgården för fri lek, fylla en dunk, köra ut och hjälpa till att pumpa igång maskineriet igen. Nu står den hemma på lagårdsbacken. Ingen toppstång hade han fått med, så jag har varit och nallat Jirkas ikväll när han inte var hemma så får vi testa imorgon.

Avslutade dagen med att samla familjen till en middagspicknick i trädgården med en snabbt ihopslängd potatissallad och gårdagens grillrester. Den minsta har vägrat sova idag, så det var kinkigt på slutet och lättvaggat i sängen. Lillhönan hamnade i soffan med pappa för en saga och sonen och jag stannade ute med fotbollen - nej, det är inte min unge! Däremot lekte han med mobilen på väg till Jirka och råkade se sig själv (han har gnagt på en kotlett, inte slagit kinden!):

Baby på vift från köket...

Jag tänker sova gott i natt - gödningen ligger ute i väntan på nästa veckas regn, allt plöjt ligger harvat om fastgödselspridaren rullar in i början av veckan som det var tal om. Och det känns gott. Om bara utsädet kunde komma snart med...
Trevlig helg och God natt



Eon, stängselrivning och på bättringsväg

Bondelivet 2018Posted by Åsa Thu, April 19, 2018 22:20:55

I tisdags körde vi balar som vanligt. Drängen körde ut traktorn ur hagen och jag följde efter och stängde efter oss. Styrde nosen mot nästa infart och höll på att krocka med en ko! Ohps. Backa, öppna och fösa in. Körde in nästa bale till andra gänget, tittar över axeln och ser två kor på väg norrut på vägen. Hm... Blockera infart med traktor, stänga till grannhagen på andra sidan och sedan ta en språngmarsch på behörigt avstånd i en annan hage för att genskjuta dem innan de drog till skogs. Lättare att fösa med tråd på två sidor vägen... Kanske får överväga att stänga under arbetes gång nu. Vårkänslorna spirar. Och sjösläppet är gjort. Tre veckor senare än förra året. Inget vatten uppe vid huset mer, även om det inte uppskattades av alla. Kalvarna brydde sig inte särskilt. Tycker inte att jag eller drängen behöver skämmas för hans plöjning. Men om han plöjer upp nån kabel uppe på torpet i skogen, vägrar han att plöja igen, sa han.

Och de tjugo små släpptes ur sin lilla krage.

En lur på soffan, en snabb dusch och ännu snabbare lunch senare lämpades den lilla in till drängens fru och jag åkte på träff/föreläsning om byggnation till dikor/köttdjur. Väldigt trevligt gäng, måste jag säga. Hade inte behövt någon föreläsare, vi avhandlade många ämnen ändå!

Hemma fick jag höra att strömmen gått på den andra gården. Mannen åkte dit för att göra en snabb felsökning och hittade orsaken också - en synlig kabel i plogfåran. Förra året plöjdes varningsbandet till kabeln upp i andra änden av byn. Jaja, Eon har fortsatt hög nätavgift... Man kan ju tycka att man ska kunna plöja utan risk för kabelbrott. Men men, ännu en "myndighet som motverkar bönder". Servicekillen som kom ut på en timme skakade bara på huvudet. Tur i oturen ändå att det bara drabbade en av de egna gårdarna. Kabelbrott längs stora vägen hade troligen släckt stora delar av samhället.

Risken är väl att det sista samtalet inte är ringt då det finns mer åker längs vägen som lär/bör plöjas framöver. Om det är samma grävare, menar jag.

En sån här bok behöver inte en bonde läsa. En på lagårdsträffen ifrågasatte varför det som är till bönders fördel står i ATL, Land Lantbruk och Jordbruksaktuellt, när det borde stå på Aftonbladet och Expressen och därmed nå ut till "Svenssons". Där står ju bara det som absolut INTE gynnar bönderna.

Jag var en sväng hos Jirka för att försöka hjälpa honom pumpa igång hans traktor. Luft i systemet så går de inte så bra. Han hade kopplat plogen på 650:n (som för övrigt kopplades för omröraren i gödselbrunnen idag) men justeringsveven för den ena hydraularmen funkade inte, så det gick inte att ställa in plogen. Istället vevade han igång sin traktor, som gick som en klocka i tre kvart, innan den suckade till mitt ute på hans åker, där han kollade inställningen och blev ståendes. Ingen diesel gick att pumpa fram, och när han lossade ena ventilen fick han den i näven, så lika bra det. Maken åkte dit för en stund sedan för att lossa plogen och låna hem den, och även dra upp den lilla MF 135:an till mer servicevänlig plats. Det är långt från dagis via tjurkoll, så hon somnar... Har konstaterat varför jag har krossade ägg nästan dagligen - fem hönor i hög kanske de inte är gjorda för... Igår firade vi vår åttonde förlovningsdag! Nog tusan hittar hon "den enda otäta platsen"... Dagens fråga: Omringad? - Eller däckad?! EN fläta och på sidan, var kravet... Får snart byta säng till den lilla. Den är visst för kort! Och inte ville hon vakna imorse!

Igår liftade jag med sömmerskegrannen till stan för att - igen - hämta min Navara. Mekanikern kom ut och var så oerhört len och mån om att berätta vad de gjort som de inte skrivit upp. Det skiter jag i! Jag vill veta vad de gjort för de tretton tusen de krävde mig på! Och definitivt vill jag att bilen ska funka därefter! Att de oljat gångjärnen i bakluckan, visst tack, men det kunde jag gjort själv...!

Idag har jag känt mig bra igen, utan frossa, svettningar och molande illamående, så då hivade jag upp den lilla på ryggen och rev stängsel som nån latmask fuskade med i höstas. Och konstaterade att jag nog (verkligen) behöver kontakta en sjukgymnast för mina knän. De är inte goa nu ikväll.

Drängens fru hade sett första svalan idag också, så nu är det vår på riktigt. Understället rök av. En T-shirt under vindjackan och mössan blev liggandes på hyllan till förmån för en ny keps. Inte alls lika bekväm och skön som den gamla jag haft i åratal, men jag får väl ge den en chans i alla fall.

Avslutade med att väljas in i styrelsen i skolans föräldraförening på årsmötet. Men grand finale blev ju återigen sjön!

Vidgat vyerna och fotat från ett annat håll! Till höger skymtar vår balhög. Notera månen i vattnet på bilden under!


God natt





Svett och fross

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, April 16, 2018 22:45:37

I söndags blev det ett bullbak där sonen kavlade, dottern skulle göra likadana bullar som mig (vilket gjordes bra! De tio nedre är hennes!) och den minsta letade inspiration.

Senare kördes sonen iväg och maken fortsatte på sitt. Jag och lillhönan tog en sväng ut för att staka ut grönsakslandet om plogen skulle dyka upp när vi inte var hemma. Vilken chock! Körde ut kompost i "landet" dagen innan utan att upptäcka något, och ett dygn senare kryllade det av vitlök! Tur vi såg det. Grävde upp dem i en back så får de delas på och sättas ner på nytt när det är plöjt.

Eftermiddagen bjöd på sångstund i vår vackra kyrka där sonens tisdagsgrupp deltog.

En småhängig pojk bäddades ner på tidiga kvällen och så även vi andra. Ur Land Lantbruk nr 16 och boken "Varning för mat" sidorna 135, 137 och 141. Hade tänkt att ringa veterinären idag, men avvaktar. Eftersom jag bråkat i honom energihöjande och saltbalans ett par gånger gillar han mig inte och sprang för allt vad pälsen höll när jag närmade mig. Tycker inte han ser särskilt sjuk ut för tillfället, även om han är kass i magen...

Idag har jag pendlat mellan att må bra, till attacker av frossa följt av genomsvettningar. Kanske blir det så när man får börja med att rulla in bilen på verkstan - igen. Ett par timmar senare tittade de på bilen men kunde inte höra något. Jag stod på mig och ytterligare ett par timmar senare fick jag samtal om att den var klar. En fjäder från en trasig del i handbromsen hade de inte kunnat hitta i fredags, men hittade den nu, den låg lite dumt till.

Hela eftermiddagen upptogs av ett besök av en säljare och när han lättade ankar tiggde jag skjuts till stan som han ändå passerade. Smidigt tyckte jag och blev avsläppt. Mötte en bekant bil och såg en annan bekant bil nyss inlämnad. Hämtade nyckeln och var vaksam. La i backen och gnisslet var kvar. Gick in och morrade. "Verkstan har gått hem, de ringer dig imorgon..." Ja just det... Körde ut från firman men ju mer jag gasade på, desto mer lät det. Gummi-mot-metall-gnissel, typ. När jag kom ut på 70-sträckan några hundra meter bort fick jag nog. Skulle ju garanterat få köra in eländet imorgon igen. Stannade och ringde bekanta-bil-ägaren. Barnens storkusiner var kvar i stan, så tiggde till mig skjuts hem.

Vände och slängde tillbaka mina bilnycklar på disken, fem minuter före stängning. Jag blir såååå trött!

Efter middag skickades ungarna i säng och jag tog en promenad ner till sjön. Blev ståendes där i en halvtimme ungefär innan solen gått ner och det kylde på. Smög mig in i kohagen för ett par bilder med djuren mot sjön, men det var inte populärt. Blev nästan lite rädd när en stor ko med stora horn kom med sänkt, viftande huvud mot mig i språngmarsch. Så jag attackerade henne tillbaka, varpå hon tvärstannade, försiktigt nosade sig fram till mig, som för att kontrollera att jag inte var en ulv i fårajeans och slickade sedan i sig halva mig... Dumsnut.

Mannen är iväg på sina äventyr - det verkar inte som elen på föräldragården var gjord för en spis med fyra plattor, för det spökar där. En ugnslucka som stängs leder till att huvudsäkringen går - men inte jordfelsbrytaren... Han har lite samtal att ringa imorgon, han också.
God natt.



Mångsysslardag

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, April 14, 2018 23:04:57

En man får inte önska "en kvinna vid spisen" (även om jag också önskar det ibland. Hade varit smidigt....!), men Länstrafiken får önska kvinnliga busschaufförer för att de kör bättre... Märkligt!

En promenad i torsdags med några andra mammor och barn i kyrkbyn på förmiddagen följt av våffla och sedan ner till samhället för lite handling. Hon fick en ny, tunnare mössa från min hovleverantör. Med det "gamla" märket för "det syns bättre på bloggen när de hamnar där", så får väl göra lite reklam då för Lilla h!Jag och drängens fru lastade bilen full i torsdagskväll och åkte på utlämning med Rekoringen i våra trakter. Hennes lager på ost och ostkaka lättade rejält! De hjälper mig med mycket och jag försöker hjälpa dem tillbaka. Från att byta taklampor till att administrera ett facebook-konto. Ingen idé att försöka lära dem det, när de precis släppt snurrskivan på hemtelefonen...

Igår skickades lillhönan med dagis på teater, maken passade på att köra en tank med motorsågen i vedhögen. Jag och drängen åkte efter en harv jag köpt, och väl hemma passade jag på att sälja min halva av den andra till delägaren som då stod på lagårdsbacken.
Man ska ju alltid ha grejerna samtidigt, så de senaste åren har jag kört med vår gamlagamla harv. Som lämnar åkern väldigt fin, men är bred på vägen då den måste fällas upp för hand. "Antingen måste man ha hjälp eller får man ta i så det smakar blod i munnen" sa Prästabonnen en gång. Han sa det. Han som är nästan två jag och musklig som tusan. Undra på att jag ser det hela som en total omöjlighet! Annan harv med hydraulisk ihopfällning. Nästan en dröm!

När hela familjen var samlad blev det en tur på åkern för att riva tvärstänget där. Två bitar ska plöjas, så lika bra att slå ihop det till en! Mitt i allt ringde verkstan om att min Navara var färdig. Det skulle den vara tidigast måndag, hette det.

Morfar har rätt som säger att man inte bygger kondition på sofflocket - eller har ungen lagt på sig under vintern...! Jag som inte besitter fördelen att kunna svettas tog av mig en tröja som var drypande blöt på ryggen.Mannen gjorde klart med rivningen, barnen lämnades i trädgården och drängen fick ta en paus från plogen och köra mig till stan. Synd bara att det gick åt oerhört många tusenlappar för att märka att bilen lät betydligt värre när jag kom hem men den än när jag åkte hemifrån med den. Buss på verkstan igen. Fan vad trött man blir...! ...Och så hoppas man att det är gamla saneringssynder...

En alldeles för sen middag i vanlig ordning innan det blev en kraschlandning i soffan. Maken vaknade efter några timmar och själv hade jag lagt mig och vaknade halv ett av att han härjade runt på nya andravåning och målade ribbor... Nej, jag är inte helt övertygad över hans dygnsrytm...

Idag har varit en mångsysslardag; Sonen hade kompis, visade stolt upp sina två skördetröskor och när han erkänt att han byggt utan beskrivning fick han kommentaren "Wow vilken bra hjärna du måste ha!" och sonen höll med - och jag också! Maken har bytt däck på sin bil och släpet. Jag har bytt på min - han har inte förtroende för det då det vid ett par tillfällen bonkat och smällt från bilen kort efter. Vilket alltid avhjälpts sedan man stannat vid vägkanten, fäljkorset letats fram och bultarna dragits åt... Är några år sedan sist, men gör jag det själv vet jag hur det blir gjort... Så undrar man varför det alltid fattas en...

Den där lilla i familjen, däremot. Hon borde ha en röd vimpel surrad i rumpan! Igår tvärs över grusgång och långt iväg på andra delen av trädgården. En dust med sandlådan gav bula i pannan, fläskläpp och sönderskrapad haka. Idag var hon plötsligt uppe på trappan med katten. (Vi övar på att backa ner och det går relativt bra!) Sedan var jag i boden och grävde fram mina däck som givetvis hamnat längst ner. Familjen gick iväg av någon anledning och trodde hon var med mig - jag trodde ungen var med dem, tills jag hörde henne jaga katten på vägen.... AjajajAJ! Hon blir inte där man sätter henne, om vi säger så.

Komposten grävdes ur och det som gick lades i det tilltänkta potatislandet. Trodde att min traktor skulle hyras in med plog, men tydligen kan det strula även för såna som har får, så den kommer nog imorgon och plöjer enskärigt.

Hittade äntligen den försvunna barnskeden...Sonens dagsverke! Och nya bekymmer - var är vårt "trappsteg" kring bryggan?!...En kalv hittades ledsen och slokörad ute med riktig ränneskita, så han bogserades in med mamma i ligghallen och tvingades i en shot med lite energihöjande och saltbalans. Körde ner nu för en stund sedan och strödde rejält till dem. Kan man roa sig med klockan nio en lördagskväll! Kalven såg piggare ut - öronen rest sig - och kossan var blankare om spenarna, så vi hoppas på det bästa.Och medan vi gjorde allt detta, sprang någon annan och gifte sig! Jag fick för ett par månader sedan ett sms som klargjorde att tiden med "Hans" var förbi - hon skulle ha ett nytt efternamn. -Så fasen heller, svarande jag. Då blir det FRU HANS! (Svaret som följde är inte lämpligt att publicera här!) All lycka till dem! Tjoho vad kul!

Det var så många som hade sura miner för att de inte bjöds på vårt bröllop och flera vänner försvann där och då. Det unnar jag ingen annan. (Även om vi snuvas på det datum i september vi varit bjudna till i ett par år...;) Lös det hörr'ni!) Det känns lite galet att det är över tjugo år sedan denna bilden togs på mig och Hans!

Börjar kännas som läge att krypa ner, så jag önskar god natt!





Sexism

Bondelivet 2018Posted by Åsa Wed, April 11, 2018 21:47:07

Vaknade till reflektioner. Efter en natt där barnet sov till fyra, både hon och jag klev upp och kissade innan hon trycktes tillbaka i sängen med en flaska välling. Tänkte lyssna på halv sju-nyheterna, men tittade upp kvart i sju. Den där kvarten gör mycket på morgonen...

Är det bara jag som reagerat på detta med hur man tilltalar någon?! Vid kvinna till kvinna, man till man och kvinna till man är i stort sett allt tillåtet. Men så fort det är en man som knappt är på väg att yppa något till en kvinna, så är det sexistiskt och övertramp.

Jag kanske är oförstående och intolerant, men efter #Metoo i höstas är det ju så enormt uttjatat. Missförstå mig rätt, det är inte okej på något vis, men varför dra upp sådant som hände för åratal och åter åratal sedan?

Ska man hårddra det har jag också "varit där"; En man kommenterade att om han varit singel skulle han bjudit hem mig för att bada jacuzzi. Ok, tack för komplimangen, svarade jag.

En annan gång hade ett gäng varit ute och jobbat och blivit överraskade av en åskskur, satt vi i bilen på väg till "basen". Fick en hand strax ovanför mitt knä och när jag höjde på ögonbrynen mot honom, var svaret "jag bara kollar om du är blöt... Vi är ju nära ditt nu om du behövde torra kläder". Nej, inte en helt okej kommentar kan jag hålla med om, men det var också den jargongen vi hade i gruppen och var Du med varandra. Hade jag lagt handen på hans knä, för att kolla om han var "hård under byxan" hade det aldrig setts som sexism.

Med denna långa inledning tänkte jag meddela att jag gav en säljare en smäll på näsan idag, eftersom jag inte kunde hålla mig för kommentaren, eller för skratt för den delen; Jag kontaktade honom för ett par dagar sedan. Han ringde upp idag, och pratade sig varm, precis som de flesta säljare. Rätt vad det var säger han (totalt oskyldigt och omedvetet): "Det bästa vore om vi kunde träffas och klämma och känna på varandra för att se hur det känns...!"

- Vågar du säga något sådant till en kvinna efter #Metoo?! var jag tvungen att fråga medan skrattet bubblade upp.

Den stackaren försökte stammande förklara att det lät så illa när jag uttryckte det så! Han hade aldrig haft en tanke på "hur det kunde tolkas".

Jag tog inte illa vid mig heller, inte alls, men jag garvar fortfarande.

Nog om detta. Man börjar ju undra... Solen är inte bara bra. Men han var avslappnad... Petade upp ett tiotal kalvar som låg på liknande sätt... Snart dags att börja med gödseln också.

Packade in minstingen och drängens fru i Navaran, körde efter den nya V70:n på oljebyte och sedan följde hon efter mig till stan för inlämnande av Navaran på service.

Mötte upp drängen på föräldragården för att koppla plogen, men den var så väl instuvad att maken fått åka ut nu ikväll för att trassla ut den.

Jag hade tänkt mig att åka iväg, men huvudvärken slog till som en direkt käftsmäll och både lust och ork försvann, så stannade hemma från studiebesöket.

Istället blev det ännu en sväng ut till den inlåsta kossan och kalv sedan morgonen. En lång strid då med ätande och dags för ännu en nu, då det blev uppenbart att kalven fortfarande inte hittat spenarna - sög på kossans armbågar. Smarthuvud...

Mamman var inte glad på mig någonstans över att bli instängd och ett tag trodde jag att hon skulle ta grindarna på hornen och hiva iväg dem. Inte heller nu var hon speciellt glad åt att bli fastbunden (eller bundfasten, som lillhönan säger). Noll intresse på kalven så hämtade en liten skvätt mjölk i tanken i en flaska och tvingade i. Sista matskeden väcktes suget och kalven föstes mot juvret och tog. Efter några minuter vågade jag mig på att släppa kossan då kalven både bytte spenar och juversida hej vilt - och gav mig sitt visitkort, tack för detta. På mina långkalsonger med... Jag skulle ju bara...

Fick loss repet, men inte från hornen. Kossan ställde sig och blängde på andra sidan grinden och jag tänkte i mitt stilla sinne att "nu får jag stryk, undan med fingrarna". Stod ändå kvar. Kan tänkas dumdristigt, men jag tror att mina läsande bondekollegor förstår resonemanget. Inväntade smällen från hornen, men istället tryckte kossan fram mulen och slickade min hand innan hon vände sig mot kalven. Typ som om hon tackade för det lättade juvret. Vad vet jag. Har man väntat en hel vecka med att få åka till bygghandeln måste man ju hjälpa till!

Dags att köra ut maken till föräldragården efter bilen. Han kom nu med traktor och kopplad plog.

Ska bara hämta in en husvakt från grannens. Det räcker med att ungarna petades i säng innan jag "skulle bara vattna kossan" som råkade ta 45 minuter. Hoppas ungarna somnade...

God natt



Zombie

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Tue, April 10, 2018 22:47:38

Familjebad med goda vänner inkluderat. (Farligt att bada - man kan äntligen tappa tanden som dinglat runt i veckor)

En sväng hos di gamle med potatishämtning och lät husråttan smaka... Hon la även två i brorsans stövel innan kassen hann komma undan...Fantastisk helg med gott om familjetid, trädgårdsstädning, penséeplantering och frösådd.

Halvspontant inbjudna gäster i lördagskväll genererade lite städning.

"Så rent att man kan äta på golvet..."

Billetande och bilköp avklarat till drängen och fru.

Ny avelstjur tingad.

Reko-ring på torsdag.

Kontroll av bina - tre levande samhällen.

Tjugo kycklingar att bekanta sig med.

Kalvningar härs och tvärs. Två senaste dagarna utan. En i eftermiddags, två ikväll.

Unge med boll, kalvrep och selensprutan så bar det av längs vägen...

Känslan av otillräcklighet som ständig följeslagare. Precis som illamåendet av trötthet.
Vinglar runt som en zombie. Noll koll på allt känns det som.

Maken iväg igår. Vi iväg idag. Jag iväg imorgon och på torsdag.

Två förkylda barn varav ett har väldiga problem nattetid med typ obefintlig sömn som följd. Den ena tog igen det idag (dock inte jag tyvärr, med facit i hand) - somnade vid åtta och väcktes klockan två... Kissen gjorde sällskap i andra vagnen.

Inropad av maken för middag idag tjugo i sex. Hann både äta och duscha och var bara ett par minuter försenade till föräldramötet klockan sex.

Hem igen till svägerska/faster som var barnvakt och hoppa i andra kläder för märkning av dagens kalv nummer två och tre. Tolv kvar om jag räknat rätt.

Denna kossa har nog de flesta diagnoser som går att få. Hon är totalt onormal enligt alla normer - en ko SKA INTE sitta!

Som jag skrev på Instagram - det är sannerligen inte lugnt här, men relativt okej.

Hoppas ni har det bra! "Har du tittat ut?" ringde drängen igår och frågade. "Gör det annars!"

God natt (hoppas jag innerligt...!)



Bekräftat värdelös!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Wed, April 04, 2018 21:29:23

Såg på förmiddagen att den sista inköpta kossan var på väg att kalva. Vilket börjat vara väldigt hög tid då tiden gick ut sista mars. Vad som var intressant var att hon låg och kalvade, förblev liggandes medan kalven var på väg upp - han var pigg! - och sedan reste sig och styrde stegen de få meterna framåt till en kalv född i söndags... Pucko!

Hon var så nöjd med den så hennes egen blev ensam kvar, blöt och slemmig. Suck. Fick lösa det snabbt med den icke-optimala lösningen att hiva ut spark-kossan med kalv och låsa in de nya. Kalven var uppe med noll intresse från kossan. Lyckades ändå övertyga henne om att låta honom äta, så just då kändes det rätt ok. Under kvällen har intresset växt på kossan, så hon faktiskt slickar kalven. Känns lovande. Har hämtat hem den gamla pläden som jag fick gnugga kalven hyfsat torr med.

Sprattelkossan låter sin kalv kämpa rejält, även om hon släpper till aningen och han är envis, men maken hjälpte mig med mer grindar till hallen och har stängt in dem igen.

Ännu en ny herefordtjur är född. Från en ko vi hållit fokus på i minst en månad för hon är ju såååå nära...! Nu hade hon bestämt sig i alla fall, och jag lär få jobb imorgon med att springa i fatt denna för märkning och vägning. Även för den oönskade kalven som jag avvaktat med, fast denna har inte så stort utrymme.

Medan jag stod och krabbade med oönskade killen så att han fick mat, ringde veterinären med obduktionsrapport. Svaret: Bristande kalvningsrutiner av vad de kunde se direkt då den legat för länge för mer avancerade analyser. (Tack för detta!) Tydligen - föga väntat - hade kalven endast fostervatten i magen. Ingen mjölk - jag har inte sett till att den fått det. Tydligen bör man tratta i kalven råmjölk innan den trillat ur kossan helt. Inte låta det gå ett par timmar (och ge kossan chansen att ta hand om sin kalv) utan ge tillskott direkt så den inte hinner dö. Denna hade även "tydliga tecken på begynnande navelinfektion". Imponerande. Trodde faktiskt inte de hann få det som ett par timmar gamla eller dödfödda... Rekommendationen blev skärpta rutiner, mer tillsyn (tydligen räcker det inte med endast en nattrunda om allt verkar lugnt och full syn från köket övrig tid på dygnet. Får campa under foderhäckarna framöver) och se till att det finns rena, torra platser till kalvarna.

Jo, tack. Strör flera gånger i veckan i hallarna och i övriga hagen får det vara som det är. Dygeggigt för tillfället, visst är våren uuuuuunderbaaaaar! (Och vad hjälper detta när en del kor ändå envisas med att ligga ute.)

Men, men. Fick bekräftat att jag är impotent, eller var det inkompetent som var underliggande?! Nåväl. inget nytt under solen alltså!

Ringde sedan till Morfar och berättade resultatet, han har frågat flera gånger, varpå han svarar; "Har jag äntligen fått bekräftat att du är värdelös nu då?!"

Puss och kram och nyp i stjärten, gubb. Gillar dig med, och tänk på att man ärver vissa saker!

Och vilken jäkla tur jag har/haft med de 41 kalvar som pigga skuttar runt i hagarna! För de åtta döda är väl inte "otur"... Eller?!



Nu ska jag ta en sista tur och kolla om den oönskade kalven fått kvällsmat. Så länge de lever kan de äta, så mycket begriper jag!

« PreviousNext »