En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

The tunna is back och valet är gjort

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, September 10, 2018 22:30:58

I detta läge är hon rätt trevlig! Åtminstone sedan maken gått upp så man får plats. Gillar inte att ha barn i sängen, men innebär det att de sover får det väl gå nångång ibland. Lugnat sig på nätterna, peppa peppa. Eventuellt en hutt välling så tystnar det.

Tog en dag ledigt i fredags och körde en snabbis till lillstan. Hade fått samtal från ett blomsterbud tidigare i veckan om att jag hade blommor att hämta ut. Det är landsbygdsservice det! Köra tre mil enkel resa för att de inte har utkörning sen båda blomsteraffärerna i våra två närmsta samhällen la ner eller klappade ihop. Å andra sidan får man ju desto mer blommor, då givaren betalat för frakten som man själv får stå för!

Kära Hans tyckte väl jag deppat för mycket här, så jag fick en påminnelse om man faktiskt (förhoppningsvis!) aldrig står ensam, även om man ibland känner sig som den mest ensamma på denna jord. <3

Svetsaren på bygden tog sig an gödseltunnan, så nu är den igång igen. Kraftöverföringsaxeln hade fått sig en törn, och fick en till med vinkelslipen så löper den fint igen.

I lördags vaknade jag till en försvunnen mobil med avstängd väckarklocka, och en tom säng jämte mig - maken tassat till lagården. Njutningen blev inte så långvarig då jag hörde luren skrälla i köket bara några minuter senare; "Nu behöver jag varken klippa gräs eller räfsa äpplen!" (positivt tonfall)

Jahapp, bara att pallra sig ut för att jaga in kvigan från grannens trädgård, och upprepa proceduren med ko och kalv ute på åkern... SEN var det dags för ungarna att få mat... Djuren först, sen kidsen.

En bakstund med barnen en dag, den lilla körde sitt race, upptäckte jag senare på favvoplatsen i fönstret i trappan...:

I söndags var det dags för val... Detta ångestfyllda uppdrag. Nu är det gjort, jag kan inte göra mer, och hur det slutar vete gudarna. "Den som lever får se", finns det ju nåt som heter... Personligen tror inte jag att det kommer bli bra oavsett hur det blir, eller så blir det så bra det bara kan efter förutsättningarna!

Efteråt åkte maken iväg för att ta sig an den minst sagt bedrövliga vägen till föräldragården. Den var extremt dålig förra hösten, men då var det för blött, sen kom vintern (!) och när den hade torkat upp var allt stenhårt och torkan i full gång.

För egen del tog jag itu med en liknande uppgift som haft behov minst lika länge; hallbyrån. Även den minsta i familjen behöver en låda till vantar och mössor. För att inte tala om saneringsbehovet i de andra barnens...!! Tändstickor, pasta (!????!) hårband, pinnar, kottar till förbannelse och - you name it! Allt toppat med åtskilliga kilo sand, direktimporterad utifrån...! Nån småbarnsförälder som känner igen sig!?

När det sedemera klarnade upp gick jag ut till landet och hackade upp en del av det. (Maken lovade att jordfräsa åt mig för en månad sedan, men lär inte göras i år...) Hittat lite potatis i källaren som börjat växa friskt, och ska jag ändå kasta den kan jag lika gärna prova att sätta dem under lite fiberduk och se vad som händer. Höstsådd kanske;) Den minsta kom och inspekterade med fastnade sedan i en annan fiberduk - tomaternas. Växtkraft?!

När händerna inte räcker... Någonting dök plötsligt upp i landet, och tyckte det var fina plantor så lät de stå sedan flera stycken sagt att det var nån gurka eller squash. Jag tvivlar på båda! Men vad vet jag?:)

Årets rödbetor koktes och lades in under kvällen.

Idag har maken varit hemma - dagis stängt. Två vändor till tippen har han kört, lillhönan har varit med som kartläsare (Livets höjdpunkt - att få följa med! "Har du glömt vägen?! Här framme ska du till höger! Nja, eller vänster...")

Själv har jag kucklat inne i skurarna och röjt undan en del grejor. Sorterat upp skräp som samlats på hög och lagt ut en hel del till försäljning.När man verkligen vill gå och lägga sig - dubbla gosar, trippla nappar och vattenflaska. "Måtte nån fatta..."Sen när man sovit kan man äta frö! Både från solros och pumpa! (Kanske inte riktigt där jag tänkte!)

Sedan sonen kommit hem från skolan åkte vi alla iväg och köpte fodrade stövlar till barnen. Mitt i september redan och rätt vad det är är det kallt. Sent till lagården, så barn och gubbe hade nästan ätit klart när jag kom in. Mötte maken i dörren då han skulle på fibermöte.

När barnen nattats blev det en omgång på köksgolvet för min del. Är rejält slitit i lagården nu, och vintern lär inte bli bättre, så vill till att försöka hålla kotor, knotor och innanmäte på plats i den mån det går.

Det är bara att bita ihop trots att värk i handleder och armbågar är över denna värld mellan varven. Går inte att börja klaga nu. Det som inte dödar härdar, även om man ska vara försiktig och rädd om sig och hela faderuttan. Man lär vara grymt rik på erfarenheter efter detta år! "Prisa Gud, här kommer EU-pengarna!" Nu löser det sig! Idag kom både utbetalningsbesked OCH insättningsbesked. Då de kommit fram till att de missat sex kronor för 2016... Men nu löser sig nog allt med detta tillskott i kassan.

Ska försöka hala in maken från älskarinnan strax. Han tog henne och gick så fort han bytt om när han kom hem. Vad vore livet utan hans pannlampa?!

Även om den lilla är liten så är den stora stor! Sju centimeter och två kilos ökning på elva månader. Var ska detta sluta?!:o

God natt