En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Ingen gnist, ingen gnist

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, June 04, 2018 09:50:19

God morgon för ovanlighetens skull! Lite fascinerande att det för några år sedan var tjock slyskog här! Och efter lite övertalning och mycket kraftfoder följde herefordgänget med ut på Ön. Nu har det dunstat så spökekan ligger över ytan! Och jag har stängslat och släppt djur vid ännu en sjö - har gott om dem! Och den där väskan var väldig efterlängtat sen jag väl hittat den (hemma...)

Körde skytteltafik i slutet av förra veckan. Vattenvagnar på härs och tvärs (måtte den nya sjöpumpen komma snart och avlasta brunnen!), djur fram och tillbaka, hämtning av strängläggare och slåtterkross.

Tillsyn och uppsmörjning. Sen i lördags blev det dags: Slåtterpremiär. Rekordtidigt, men på torra jordar lär det inte bli bättre! Istället slå av och hoppas på en bra återväxt. Men med hjärtat i halsgropen och ett allvarligt övervägande på om man skulle rulla gödseltunnan till sjön för fyllning och ha ståendes i beredskap. Det får alltså inte på villkors vis komma en sten mot knivarna och slå an en gnist. Mardrömsläge! Än är det grönt. Det växer inte. Det förgrenar sig inte så det blir tjockt och fint. Men det har heller, peppa-peppa, inte börjat gulna... Börjar bli gammal, den nyaste traktorn...

Den mest akuta sandjorden gick bra, synd det inte var nåt gräs där... Och drängen tyckte det var så otroligt kul att slå så när han efter många om och men tagit sig hem för middag, intogs den i nästan rekordfart så han kunde ut och köra några timmar till sen!

En impuls mitt på lördagseftermiddagen genererade sällskap till kvällningen och grillning. Kände att det var en väldigt aggressiv bale på morgonen, slog an näsan direkt, men inget hjälpte. Tog ett par allergipiller och kortisonspray, men det tjurade likväl. Lycka är att få riva i en ensilagebal...!

Orsaken var nog den minstas lilla febertopp tidigare i veckan, för hela natten till söndag hostade hon, och själv vaknade jag upp med pulserande huvud och en hals som känns som den vore full av glaskross. Höll sängläge, således. Passade på att plöja genom en bok som jag påbörjat ett tiotal gånger med fått ge upp då tid och ork inte funnits. Det mest avancerade jag gjorde, förutom morgonens lagård, var att gå ner till sjön på kvällen och fota solen. Med risk att jag inte skulle orka upp. Ingen jättebacke, men har hört att det talats om drygt elva meters höjdskillnad på våra hundratrettio till vattenbrynet. Jag kom upp, men det var också vad jag krävde i motion. Mitt sällskap för dagen.

Natten som gått har varit vedervärdigt varm, men det blev morgon idag med. Typ sju grader svalare än igår vid samma tid. Ska tugga i mig nåt till frukost, när maken kommer hem - åkte iväg tidigt med slåtterkrossen. Får ta några piller så den massiva värken i bröstet lättar så jag eventuellt klarar av att andas. Strängläggaren ska gå några timmar och pressen ska igång. Pressen vars dator jag satt som en kråka inför, kliade mig i öronen och undrade hur i hela friden jag manuellkörde när jag behövde. Det gick det med!

Dags att sparka igång på allvar nu när även fyraåringen behagades masa sig upp.

Lägga en extra tanke till svärfar på månen som skulle fyllt 85 idag.

Ha en bra dag!