En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Med lätta steg och ett fång med rosor - på väg till jobbet hon kör bulldozer

Bondelivet 2019Posted by Åsa Tue, January 08, 2019 20:43:46

Visst är det mysigt, men ibland känner jag mig verkligen motarbetad!

Oavsett hur året kommer utvecklas, ska jag nu sätta print på de senaste två dagarna, "svart på vitt" för de har lett till mycket lösningar.

Igår var det dags att komma i rullorna igen. Studiedag i skolan gav sonen fritids och flickorna till dagis.

Hemma blev det lite småpill. Skopan kopplades av, full av stolpar att ta hand om - senare. Så det har stått ett par veckor nu. Men plötsligt blev senare Nu och stolpar lastades in. Säsongens inköp av stolpar fyller upp förrådet rejält, och ändå har jag en del kvar ute.

Två av de tre nyinköpta foderhäckarna monterades - den tredje får reklameras. Stortjurarna fick en av dem och den häck som stått i bitar sen i våras tog med på returen. Lite mindre foderspill nu när de inte kan ligga i maten, få vi hoppas.

Träningen drog igång för terminen och jag tänkte försöka ge det en chans. Kroppen behöver nån förstärkning som inte omfattar gårdsslit. "Känner du inte av detta i handleden?" frågan träningsgrannen gav mig en stund in i passet. -Joodå, men "ont skall med ont fördrivas!" Det är just handleden som blivit kruxet igen. Armbågarna känner jag endast vid vissa specifika tillfällen, så det är bara att vara glad för.

Sliten som tusan i kroppen på kvällen, och mm...låren känns idag, vill jag lova! Drängen fyndade i gödselrännan igår kväll. Hoppas det inte är en omen för kommande kalvningar. Denna, numer, slaktko, har troligen kastat (fått missfall) en gång tidigare i sommar och tagit sig sista chansen med tjur, annars hade kalven varit större.

Idag skulle det vara riktigt slaskväder, sades det. Och har väl varit så tidvis också. Suttit inne och pillat på burken. Kom igång med bokföring för sista kvartalet, dock inte så långt som jag trodde, då jag hade en del annat att stå i. Samtal på många håll och kanter. Jag har ringt och andra har ringt. Förvisso en stunds "nöjessamtal" också, och direkt efter ringde Lantmännen upp; Lite problem där. Skrev foderkontrakt i torkas augusti. Med noll bete, "noll" förstaskörd och NOLL regn. Åtgång räknades ut lite snabbt, men nu med lite regn (ja, fortfarande väldigt lite regn med tanke på vad som hade behövts) och med facit i hand står jag med en jäkla massa foder utan åtgång. Typ femtio ton för mycket... Ohps!

Tack och lov var de inte helt hopplösa, tvärt om faktiskt, så fått uppskov och ett hyfsat pris på ett nytt kontrakt. Snacka om många ton som rasade från axlarna! Det var lätta steg till lagården i eftermiddag!Gamla gårdshunden har återupptagit sina rutiner sedan kärran börjat rulla i lagården igen. Stå och passa när kärran står still och sedan springa runt runt runt foderborden i lagården, skälla och nafsa den rullande kärran i hjulet. Kanske inte lika snabbt och smidigt nu vid 12,5 som vid fyra års ålder... Men jag tror att den tjocka grisen mår väl av motionen! Lång hals. Lång tunga. God vilja.

Slog dessutom ihop mina inventeringssiffror och kunde konstatera att som läget är nu ligger jag bra till. Fodermässigt i alla fall. Även om man vet väl hur mycket foderåtgången ökar vid fler grupper, kalvningar och kornas mjölkproduktion, ser det ut som om jag kunde ha ungefär hundra balar att leka med.

Rubriken har jag lånat från Nisse Hellbergs "Tufft jobb". Kom och tänka på den av de lätta stegen. Bulldozern kommer sig från något jag sa till en vän härom dagen: Vi är nog såna som behöver en knuff av en bulldozer, efter att ha jagats av en ilsken struts med blåslampa, efter ett fotogenbad. Då jäklar bör man få upp farten!

Jag tror att någon ville säga något före maten... Kanske inte så stort förfall, men trenden är tydlig;P Konstaterat de senaste dagarna att morgonrutinerna omfattar ca sextusen steg!!
Nu ska jag tända i spisen och göra Selma sällskap. Och kanske sno ihop en kaka till snickarmaken.







Ett Tack för nu!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Sun, January 06, 2019 22:00:31

Första inlägget för året. Nästan en vecka har gått. Vad har ni gjort? Vad har vi gjort?! Njo... Vi firade in det nya året hos gymnasiekamraten i samhället, mest för att konstatera hur lugnt och skönt vi har på en simpel bonnagår!
Det spelar väl ingen roll att stormen ryter utanför och någon kör såg och dunkar några meter ovanför huvudet?!

Några "dagen efter" följde och lite pill här och var. Årets första storm drog in, en gran la sig över ett hus som inte var vårt, ett plus där, och en plåt från stugan gav sig på kas. I övrig ligger det mesta av frötallarna på hygget men det kunde varit värre!
En dag hämtades golv till sonens nya rum, en liten snabbinspirationsrunda på färghandeln utan vidare klarhet och i fredags förmiddag rullade Mors B in på gården! En ofantligt märklig känsla att han kom själv! Och att han skulle BO här! (Säkert lika konstigt för Mormor att inte ha honom där!) Lillhönan vid en tapetgran! "Det är nog ostar i de runda paketen!" Dockan Alice fyllde år (igen) så det var ju lämpligt att ta en kvällsfika i samband med kalaset i stugan. En storbakardag. Bonnaungen tog ju mjölkaspannen som pall!

Kom ut en morgon och möttes av en kossa på promenad. En som roat sig kungligt med den nya halmbalen... Man kan bli less för mindre!Lillskiten kom tidigare idag och var mäkta stolt. Följ med mamma, jag vill visa! Titta Titta! Jag har laddat diskmaskinen med tablett och så stäääänger jag och trycker på knappen! Bra va?! - Dukade sedan fram kvällsmaten, gick mot spisen och hörde ett konstigt ljud. Där på mattan satt hon och skalade ett ägg hon lyckats (??!) ta från köksbordet. Tack och lov ett kokt. Lyfte i henne i stolen och hon fortsatte projektet, men till sist åt hon det med skalet på. Knastrade gött i tännera!Men det har väl gått bra. Lite ovant för min del att sköta om barn, lagård och markservicen "helt själv". Det har liksom inte varit läge att maken skulle lämna "svärfar" med snickeriet. För snickrats har det gjorts! Och vilken skjuts framåt det har blivit! Rummet färdigisolerat, färdigskivat, gips uppe och taket fullt med panel. Och det känns SÅ GÖTT! Plötsligt finns det hopp liksom. Ännu kvarstår mycket jobb och mycket pill i anslutningen mot "gamla" huset, men i rummet som sådant är mycket klart! Får försöka hålla både ork och i alla fall lite tempo på det hela de kommande veckorna. Men vi får väl se... Oavsett så är det bara att rikta ett enormt stort TACK till Mors B för denna insats och varmt välkommen åter. Flickan verkar kunna tänka sig att lämna sängen för stugan även i fortsättningen!

Se, det gjorde jag igår morse. Eller snarare så såg jag inte...den tjugofemte kvigan. Det är lite som att försöka räkna i en myrstack, det bara myllrar kring de där odjuren. Skulle de se mig kryllar de i ännu högre takt. Många gånger krävs det många räkningar och ett snitt därefter, men hur jag än räknade fick jag bara tjugofyra. Ajajaj. Ner och söka av de hala stenarna vid sjön. Gick längre än kvigorna brukar, vände och styrde tillbaka mot bryggan. Tyckte mig höra ett avlägset bröl och fick mer än en gång fundera... Skulle jag verkligen behöva krypa ner och kika in under upp- och nervända båten för att räkna klövar?! Parodi på den liksom! Men inte. Inne i smedjan! Av alla ställen... Med väl stängda utåtgående dubbeldörrar. Aja, känner man för mer projekt så finns det städbehov där nere nu. Om inte förr, så nu...

I alla byar i westernfilmer finns det en black smith. Men vi kan ju inte stoltsera med en black när kvigan är brun och sjuttiofem procent hereford, så vi får väl istället skryta med vår Brown smith. (Inte att förväxla med Brown Swiss för övrigt!)

När jag kom imorse samlades de alla runt mig. En tuggade på jackans rygg, två tog varsin ficka på byxorna så jag började bli orolig för mobilen, och min lilla 0070 kom fram för en stor tungkyss över hela nyllet. Extra röd å grann i pannan sen hon skrubbat sig mot den rödfärgade dörren. Svårt i vanliga fall att komma ur sängen. Inte lättare när man motarbetas från två håll... La en stund på att möblera om i lagården. Kossan som alltid försöker välta skottkärran hamnade på en annan plats än som nummer ett i kröken! En kossa som inte riktigt klarar endast halmdiet fick en annan plats med mindre konkurrens och gammelkossan fick komma ut från behandlingsboxen till ny plats, men fick gå tillbaka efter ett dygn. (Vilket ledde till att min till synes kroniskt bedrövade 1761 fick flyttas ännu en gång - bär liksom inte foder även till henne med tom plats i den smidigare delen!) Och lillkalven fick komma ur sin ensambox till de stora grabbarna sen den största flyttat ett steg. Det syns nästan hur brett halmlass jag fick med mig!? Det där att leka i lagården funkar bara när pappa är med... Mamma är strängare på att det är en arbetsplats...

Imorgon startar livet igen med allt vad det innebär. Rutiner, ordning och reda. Och krav!

Ha en go första seriös vecka 2019!

God natt

Sammanfattning 2018

2018Posted by Åsa Mon, December 31, 2018 12:53:51

2018... Vad säger man? Jag avslutade 2017 med kommentar om att det var ett år att minnas som den trötta och slitna kroppens år. Ojojoj, om jag bara vetat vad som komma skulle.

Några inledande sammanfattande ord om detta året skulle nog vara Död, Kallt, Varmt, Torrt, Vatten och Kontakter.

Efter en sörja till förra hösten då typ allt årsregn kom på väldigt lite tid, gegga och dyer till förbannelse och till slut en acceptans om att vi faktiskt inte skulle få någon vinter denna säsong, kom den med buller och bång. Borta var den plötsliga förhoppningen om en tidig vår då både kyla och snö slog klorna om trakten. Plötsligt var det ljust, torrt och rent lagom till kalvningen. Och svinkallt!

Kalvningen drog igång lite försiktigt i januari med ett par inköpta kors nedkomst, länge sprang det en ensam kalv på gärdet då den andra föddes med halva tarmpaketet hängandes ut genom naveln. Lite skämtsamt meddelade vi omgivningen att det var den sämsta säsongen någonsin - 50% kalvdödlighet ju! Men då det föddes fler och fler kalvar och fler och fler av dessa oförklarligt dog, dämpades skojfriskheten rejält. Ingen röd tråd i dödsfallen och då jag till sist bestämde mig för att skicka en på obduktion för att bringa klarhet i oredan, fick jag på papper att orsaken var bristande rutiner och vanvård. Men kanske hände något där, resterande kalvar överlevde och det började kännas kul att gå ut till korna igen. Eller, man undrade ju vad som i hela friden hände när vi nödgades ut på sjön i båt för att fiska kalv en dag också... Slutresultatet blev åtta döda kalvar på 63 möjliga. Jag är inte nöjd, men enligt andra är det ett helt okej resultat.

Våren kom med lika mycket buller och bång den, och det blev plöjning, harvning och sådd för hela slanten, varvat med ett gäng djursläpp där de flesta gick bra men några som mardrömsexempel. Detta var startskottet på en ny period. En ny tuff period eftersom det inte regnade. Och det var varmt. Nåt så in i norden varmt.

Med kreatur på nitton olika beten är jag mer tacksam än någonsin över att kunna lämna iväg djuren till såna som gladeligen (hoppas jag) sköter om dem under hela säsongen.

I takt med mer och mer värme och mindre och mindre vatten var det bara att inse att skörden var på väg att torka bort så snabbt rädda det som räddas kunde. Och knacka dörr. "Måååste ni köra med betesputsen? Kan jag inte få ta det istället?" Inga problem för det mesta och DÄR kan vi prata tacksamhet! Sådden blev det heller ingenting med, med endast knappa balen per hektar. Slutresultatet med havrebalar, gräs och allmosor blev ungefär fyrahundra balar mot den normala förstaskörden på cirka sjuhundrafemtio.

Jag har varit lyckligt lottad trots allt. kontakter och kontakters kontakter har sett till att jag hela säsongen haft bete till mina djur. Inte en enda bale har jag fått sätta ut som stödutfodring. Sen att jag inte betat där jag tänkt och trott, och kört land och rike kring är en annan historia. Kreaturen hamnade på Facebook och på bilderna stod en tjej med sina två hundar mitt inne i koflocken och kelade med tjuren. En annan gång jag körde förbi för titt, halvlåg torpägaren intill den liggande tjuren och kelade. Fantastiskt betyg för mina djur, men. Men... Ja, kluvet med känslorna där...

En annan bonde konstaterade att det varit en sommar med mycket djurhantering. Ja, och jag ville ju inte vara sämre utan skriva min egen historia med 2018 som kossepromenadernas år, för satan i gatan vad jag promenerat runt med kreatur. Både planerat och i ihopsamlingssyfte. Torka, dåliga beten och usel strömledning är ingen superkombo alltså!

Något annat som gått till historien är vattenkörning. Vatten, vatten och åter vatten. Många kubik har det gått om dagen. Tack och lov för sjön, vars pump fått bekänna färg. Maken idiotförklarade mig när jag fick erbjudande för ett par år sedan om att komma över ett gäng IBC-tankar. "Ta sex" sa jag, varpå han undrade om jag fått fnatt. Vi hade ju flera stycken redan! Framåt början av augusti undrade han om vi skulle försöka snoka reda på fler... Som mest hade vi vattenvagnar med totalt elva kubiktankar och en gammal hydrofor på tre kubik igång. Och då har jag ändå sjöar till många av betena!

Däremot fixade torkan lite annat också - skörden var klar rekordtidigt så vi kunde boka in en semestertur till Kalmar, Öland och Karlskrona. Den första semestern någonsin för familjen som inte omfattar besök hos mamma/mormor/svärmor.

Väl hemma igen gav vi oss på ett nytt stolleprov. Hämtade en stuga från grannbyn som involverade en grävmaskinist och lite renovering på det. Även där ordnade kontakter med inredning så skåp ingick, bord och bänk specialbeställdes från Mors B, sängar hittades i en gammal lagård och madrass till de samme samt en soffa kom från goda vänner.

Som lantbrukare har man fått kallelse på kallelse till krismöten i torkans tecken. Det "bästa" (jo, jag är ironisk!) rådet jag tycker kom fram var på ett av de första jag var på; "Tänk utanför boxen och se till att lösa situationen!" Utanför boxen var det. Kontrakt på grovfoderersättande kraftfoder. Kalvar ute och korna inne. Låt kalvar äta fritt och begränsa de redan feta korna. Detta som inte går att göra om de går ute och äter i foderhäck. Mindre foder där innebär att de högrankade äter precis som vanligt och de lågrankade inte får något. Med andra ord några smällfeta och några supermagra kor. Nu står merparten av kossorna bundna inne i lagården med sin ranson per dag utan tillfälle att stjäla från någon annan. Lite knorrar de över den lilla mängden, men har nu gett upp hoppet om något godare alternativ. Ute går då årskvigkalvarna, kvigorna som ska kalva, samt slaktkor/kvigor. Slakt ja... Ett annat kapitel. Något som ställdes till ordentligt under sommaren.

Jag anmälde mitt "slaktår" i vecka fem för att vara garanterad att inte bli ståendes med en massa extra djur i höst, detta utan facit för sommaren. Inte hade jag jättemycket för det då jag efter mycket påtryckningar och pengabrist lyckades bli av med hälften av gänget i rätt vecka, men fick vänta två månader till för att bli av med resten. Plus att jag ändå har femton djur kvar som har lovats "hämtas i början av nästa år"...

Slaktköerna minskade och bondehoppet återvände i takt med att det faktiskt kom lite (!) regn i augusti - sistaskörden räddade upp mycket. För egen del krävde jag minst 250 balar för att ens kunna tänka tanken på att klara vintern. 300 började kännas okej och vid 350 skulle jag överväga att slappna av - jag fick 348!

Likadant hjälpte det upp mycket med denna väldigt milda höst, och jag tog hem sista gängen för stödutfodring så sent som på Luciadagen. 2009 kom snön 9/11 och det var full utfodring därefter. Några veckor till och från gör väldigt stor skillnad på åtgång av tjugofem balar i veckan.

Efter en lång tid utan vila - det kommer ju alltid en regnperiod under sommaren där man kan göra lite mindre och just vila - den kom aldrig. Från februari vid kalvningsstart började det med strul och passande. Hela sommarhalvåret gick sedan till att leta gräs. Bärga det lilla som fanns på åkrarna och stängsla. Och stängsla. Och stängsla. Jag har köpt in 450 plast-/glasfiberstolpar och fråga inte hur många mil stängseltråd! Detta höll på tills början av december. Non-stop. SEN började det finnas visst utrymme för tanke på vila.

Och det var väl där i november, med brist på sömn, vila, motivation och pengar, men med en stadigt växande räkningshög, som jag fattade ett beslut.

Det är inte värt det! Otack. Rädsla för aktivister. Aldrig ledig. Motarbetad från alla håll men i synnerhet från myndigheter. En önskan om ett jobb som ger en stadig dagsplanering, inkomst varje månad och möjlighet till sjukskrivning vid behov. Tid för barn och familj och betald semester.

Sagt och gjort. Jag avvecklar! Men först ska jag försöka gå med mina kor genom skogen! Orka lasta upp. Orka stängsla flera kilometers sträcka. Det skulle nog gå... Och det gick!

Fy fan vilket spännande jobb man har! Försök få det någon annanstans?! Jag och sexton små ankungar på sex-sjuhundra kilo på eftermiddagstur i skogen. Klockrent! Hur kan man ens överväga nåt annat liv?!

Sedan gammalt kan man ju uttrycket - Inget ont utan något gott! Och så sant som det var sagt:

2018 har inte bara varit kaos, oreda och arbete!

Som jag tidigare nämnt gav torkan oss möjlighet att åka på vår första semester. För första gången någonsin, tror jag, var jag inte sist med skörden - in i december skördades frostnupet, slemmigt gräs på skånska slätten!

Barndomsvännen Hans hann med både bröllop, bebis, hus och dop. Sånt är ju alltid kul!

Vi var på sextioårsfirande i Skåne hos Mors B i somras och åttioårsfirande hos Morfar i höst.

Hela tjocka släkten samlade från Mormors sida och jag och maken kom iväg och firade tio år ihop.

Det har varit ett år då jag bytt nummer med åtskilliga. Vissa tillfälligt och andra mer permanent. I nöden prövas vännen och precis som i alla kriser ger det sig till känna vilka som finns för en. Vilka som kanske inte förstår, men ändå visar förståelse. Dörrar stängs och dörrar öppnas. Jag har fått några nya vänner där minst ett par av dem kommit oerhört nära oerhört snabbt. Såna som knackat lite på ytan och direkt flyttat in på en varm plats. Lika oväntat och oförklarligt som fantastiskt och underbart.

Den ena är själv bonde. Och småbarnsförälder. Andra i all ära, men lika hittar lika och det är oerhört skönt att inte behöva lägga bakgrund och förklaringar till allt, som man behöver till "en utomstående". Kontakt sen i våras och fler telefontimmar där än med någon annan, men likväl lika osedd och fysiskt oträffad. (Och en grogrund till irritation då jag nämnde vår kontakt för en annan och direkt fick förfrågan om civilstatus då min make kanske var hotad... Jag trodde att det där med att pojkar och flickor inte kunde vara vänner utan att vara ett par gick över i gymnasiet... Men jag är visst fel ute där också. Stackars min make, säger jag då, som har så mycket kontakt med män på olika håll. Män som tar mer eller mindre mycket plats i min vardag... Och jag som gillar gubbar... Det kanske säger mer om mig än nån annan?! Vad vet jag? Jo, att män ofta är lättare typer än kvinnor!)

Det är först som sist inte lätt att hitta/få vänner i vuxen ålder och jag har fått flera stycken i år, mycket faktiskt på grund av döda kalvar, torka och tvång till nya kontakter. Så mitt tidigare beslut att ta hela 2018-almanackan och knöla in i spisen fortast möjligt, får jag nog faktiskt ompröva!

Jag tänker inte avsluta ännu en gång med att detta var ett "året för den trötta och slitna kroppen och nästa år kan bara bli lättare..." Det har inte varit något genomgående roligt tema på detta år, men jag tror vi alla blivit väldigt rika på erfarenheter - på olika vis!

Tack till alla som hjälpt till. Tack till alla som stöttat och funnits där på olika vis. Tack alla som genom kontakter hjälpt till att härda ut detta år. Tack alla som följer, här och/eller på instagram. Och tack till er vänner, gamla som nya, för att jag får vara just er vän och för att ni vill vara min.

Jag önskar ett Gott Slut på detta prövande och erfarenhetsgivande 2018-år. Och jag tänker önska ett Gott Nytt 2019 med allt vad det bär med sig!



2018 i bilder del 2

2018Posted by Åsa Mon, December 31, 2018 10:12:46




2018 i bilder del 1

2018Posted by Åsa Mon, December 31, 2018 00:07:48


Storprojekt Klippning Klart!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sun, December 30, 2018 23:38:28

Barnens storkusin valde att utsätta sin andra kusin för ett KBT-prov. Han bröt ordningen med en bit på mitten. En tårta som plötsligt blev en "BH" och en kladdkaka som blev ett vindkraftverk som blev en propeller. Och en kusin som "fick huvudvärk" av situationen.

Sen sist har vi varit bortbjudna både morgon och kväll. En dag i alla fall. Samma dag som jag bestämde mig för att köra norrut och riva det sista stänget för året. Ett som står illa till för eventuell snöröjning. Glad i hågen gjorde jag klart inne, bytte om och rullade iväg. När jag kommit en kilometer började jag grunna på hur de tillfälligt nästan bra armbågarna skulle reagera på att rycka upp eventuellt halvt fastfrusna stolpar... Armbågar...?! Hm... Vad försöker arkivet i kontoret att säga?! Armbågar, terapeut, återbesök... 27:e kl. 14... H-VETE! Var det annandag igår bör det vara dagen efter idag?! Klockan är 13:42, det tar en kvart till samhället! Det kan gå. Bara att nita, sticka in röva på en skogsväg, hem, slänga av och på kläder och sticka till vårdcentralen med förhoppning om att inte möta nån bil med blåklädd farbror i... Dörren till mottagningen gick igen bakom mig precis samtidigt som arbetsterapeuten öppnade den från sitt rum så det var bara kliva rakt in. Och tacka gudarna en smula att det inte skulle vara blodtryckskoll OCH att jag bestämt skulle riva det där stänget. Hade jag fortsatt att skrota hemma hade jag nog inte haft en tanke på några armbågar...
Det inre tror jag tillfälligt har hamnat i någorlunda ordning, ett beslut är taget och stöttning för det finns. Om inte annat sen jag lurade med mig en gubbe till det jag kallade "Fritzells kammare" - jordkällaren utan öron, ljus och mobiltäckning. Man kan samtala på många olika vis.
Och när det är som allra djävligast kan man få ett meddelande där det står: "Förr hjälpte det ibland att sätta sig på en sten/stubbe och lyssna på naturen för att komma på banan igen, med idag skulle det leda till nerkylning och hemorrojder". Barnsligt, fjantigt, you name it. Det är skönt med vänner som kan få en att dra på munnen i alla fall. Nog så jobbigt, men nerkylning och hemorrojder... Nja, sååååå illa är det ju inte! Till och med lyckats bringa lite ordning i huset så länge det varar. Storstädning av kyl och tvättstugan har också lyckats hända plötsligt!
Kvällsmat hos di gamle igår. Märkligt att man tycker sig endast gå hemma och drälla runt och drömma sig bort, till att känna att man aldrig får vara hemma i lugn och ro!
En som skarpt uppskattar dammsugaren. Film på @bondeniskarvhult. När det vankas Circhus kl kvart i 7 vill det till att hålla tiden! Kamouflage! Blev sinkad en stund idag av besök "från stan". Extra roligt då med nyfikna kor som tillåter främmande barn att klappa.

Idag har det klippts kossor. Tjugotre styck. Tio till femton minuter på varje beroende på pälstyp och samarbetsgrad. Till exempel stod jag på knä på en liggande ko för att komma åt grannens vänstersida. Två halvklippta kor bör väl motsvara en hel, och ingen av dem tänkte flytta på sig. En kossa frågade två gånger om hon fick sparka, men jag nekade båda och hon satte ner foten igen. En annan fot kom flygandes i farlig fart, men tur för mig att jag stod vid den långa båsavskiljningsgrinden som tog smällen i mitt ställe. Och ett allvarligt förlåt från min sida eftersom det var en reflex från kossan då jag råkat sticka henne rätt ordentligt i ett veck i armhålan med saxen...
När man tittar ner och undrar hur i hela världen man klippt, till man inser att det ligger en ko under.

En halv plus en halv blir en hel, det är sen gammalt! Ena delen av byxorna brukar vara i stöveln...

In för en sen middag med familjen och sedan ut igen för städning. Med massa liggande kor. Hur städar man under de som inte vill stiga upp?

Ändå ute och i farten så band upp saltstenar till dem också, något jag tänkt ganska länge. Vissa kossor kunde dock inte vänta tills jag var klar.

God natt. Nu ska jag se om maken har lust att komma ut från sin kammare, på andravåningens tillbygge...



Städa garderoben på lik

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Wed, December 26, 2018 23:29:23

Julfrukost!
Tidigt upp julaftons morgon. Klara av lagården i någorlunda vettig tid så vi fick en gemensam familjefrukost. Det är man ju sannerligen inte bortskämd med.

Lite klappöppning hemma innan vi styrde mot min moster. En liten ynklig skara, men precis lagom med tolv pers.

Tomten kom och piggade upp de trötta barnen. Två lite större som slet av pappret och spanade sedan på vad de fick. Den tredje och minsta öppnade alla lite grand och sedan bestämde hon sig för ett. I det låg en docka från Momo, och ungen tog den i famnen som sin nya käraste ägodel och ägnade de andra klapparna inte en blick. "Ska du komma och öppna resten?" - Nä!

När ungen varit försvunnen en lång stund återfinns hon på toa. Klart dockan behövde sitta på pottan efter att ha legat nerpackad så länge!

Det tog ett par timmar innan hon lossat greppet om dockan för nästa klapp - i den låg matset till dockan och lyckan var total! Det tog ett år av några få stunder. Men när sonen övergav grävmaskinen för sin egen julklapp - till höger i bild, fick JAG den äran att färdigställa det stora spöket! Julaftonskväll i lugnet med Selma. Juldagsmorgon.

Juldagen sedan. Ett inre i totalt kaos. För ovanlighetens skull SOL på himlen, så satte den minsta i vagnen och gick iväg. Kom väl ungefär tvåhundra meter bort innan hon la ihop, så det var en god lyssnare jag hade med mig. Inga åsikter, inga avbrott. Jag kunde bara gå där och dividera, högt eller mumlande med mig själv. Rundade sjön och ungefär halvvägs började ett saftigt skoskav ge sig tillkänna. Tack kängorna. Fysisk smärta är lättare än psykisk. Lättare att bära, lättare att läka. Lättare att förstå och få förståelse för. Plötsligt ser man ljuset i tunneln och fattar ett beslut.

Kom hem lättare i sinnet och med blodiga hälar. Satte på två timmar ihop 500-bitars-pusslet sonen vann i julklappsleken.

Sonen som plötsligt inte ville äta, hade ont i huvudet, frös, saftig feber och illamående... Shit! Bäddade ner honom och efter en lugn natt med god sömn var han fit for fight igen och har gett mig storstryk i fotboll... En gammal gårdshund till hjälp eller stjälp?!

Maken tog en inspektionsrunda i skogen under eftermiddagen och sedan välbehövlig städning av hönshuset. Middag hos dräng och fru och hem för att skicka ungarna i säng.

För min del storstädning av skafferiet och maken tog en sväng ute med lite småpill.

"Om krisen kommer" - så klarar vi oss nog den där veckan myndigheten rekommenderar. Satan i gatan vad bråte man har! Och detta är ändå det "extra" som inte får plats i lådorna som vi använder grejorna ur!!

Gällande mitt bryt igår så tror jag att jag fattat ett beslut. Det räcker nu. Innan jag hugger i sten, ska jag be om ett råd. Från en av mina äldsta älskade gubbar i min direkta närhet. Från den som hittills aldrig gjort något förhastat. Från den som aldrig säger ett ont ord om någon om denne någon inte verkligen förtjänar det.
Snart nytt år med nya tag. Nu rensar vi ur garderoben på gamla lik. Men ungarna behåller vi!



God FRIDFULL Jul

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sun, December 23, 2018 22:30:33

Trots allt känns det som att lugnet börjar lägga sig. Förvisso ett bra gäng kor kvar att klippa. Men jag tänker att det är bäst att läka ut skadorna innan risken för nya prövas... Och ett stort område stängsel bör rivas i det snaraste. Men kallt och snöigt ställer till det. Och till veckan verkar det bli plusgrader och slask, så lättare att ta det då! (Tänker jag) Tillbaka till balkörning och devisen att "lite svinn får man räkna med"

Pepparkaksbak och pyntning av de samme, till barnens stora glädje.

En beställning från Lantmännen som dessutom blev hemkörd. Krävs lätt middag för en sån leverans som tack. Även om det krockar med en planerad resa till sjukan med sonen. Äta behövde vi alla och vad gör det de gånger man kan flexa med tiden?
En tur till bygghandeln för att ha virke hemma som fått acklimatiserat sig lite OM anda, lust, tid, ork och annat som krävs skulle råka infinna sig under ledigheten.

På väg till samhället kom den finaste julklappen! Ett sms med innebörd i stil med "Kände hur tungjobbat det är i lagården, jag var helt slut efter helgen. Om ni behöver komma iväg och vila en helg innan helvetet med kalvningar brakar lös ställer jag upp. Innan ni går ur askan in i elden."

Jo, jag blir otroligt rörd. Vilken vän man har! Risken är att erbjudandet nyttjas!

Fredagskvällen på akupressur. Mycket märklig känsla att få ett tryck på armen (jo, det kändes och var inte helt skönt) men ögonen bara började forsa. Nosen slamma igen. Typ som att störtlipa utan förvarning och medvetande. Baby Blues!? "Punkterna hör ihop med förkylning, så risk att något du har i kroppen bryter ut, vänta så ska jag ge dig nån bot". Ett par tryck i ansiktet och genom ett trollslag var ögonen torra och nosen fri?! Nåt är mysko...! (Blev för en kort stund nervös att vara skitdålig denna julen också, men än är det lugnt och risken är inte heller förbi!)

En kväll där vi (HÖR OCH HÄPNA!!!) var hemma. Vakna samtidigt, hade Motivation och TOG ITU MED!!!!!!! att få upp lite foto! ÄNTERLIGEN! Sju år sedan bilderna uppdaterades. De vi tog ner för ett och ett halvt år sedan var på sonen som lillparvel. Ett och ett halvt år sedan lillan döptes, och ännu har hon lyst med sin frånvaro på väggen. Och ett år sedan vi tapetserade om sedan fönster blivit dörr. ÄNTERLIGEN!
Igår rotade jag runt och hittade resterande bilder, på familjerna som kom tillbaka på spikarna som var kvar på andra väggen. Jodå, det känns sannerligen synnerligen bra! Det är ju detaljerna som skiljer ett boende från ett hem.

Lillskrutt startade dagen med att plocka burkar och lock ur diskmaskinen med mig. Men självklart behövs nåt på huvudet, så det fixade hon. Pepparkaksgubbe med pepparkaksburk liksom. Hatten på sne'. Halvt om halvt tvingade sonen att sortera underkläder. Han var väldigt duktig tills jag kom med ännu en korg och tillbaka i tvättstugan hörde jag ett smärre vrål från sovrummet... Och när jag på kvällningen stod och vek tvätt i samme stuga, kom lillhönan in. Tittade sig omkring och började plocka, med kommentar "Jag lägger in detta i maskinen, mamma. Vad bra att jag hjälper dig, så att nånting blir gjort här..." - Ska man berömma eller stryka till ungen?!:))

Igår kom vi till sist iväg och hämtade gran. Och lagom tills vi kom till grannens plantering för en ärlig stöldturné, såg vi att önskestenen blivit en tomte! Perfekt för julkortet vi förvisso tänkt ta i granskogen! Snabbt avverkat en gran och upp med ungarna i ett älgtorn för glögg och pepparkaka. Den minsta var inte särskilt rolig, så hem med henne till vagnen och sen en tur till för man och barn till de "egna" markerna och smågranar till deras rum. Blev även en ute i grytan, med myyyycket ljus i. Slingan var visst åtta meter...

Jukeboxen kom på besök också.

Idag kom granen in efter avslutad storstädning. Så småningom fick den lite att dricka och det verkar vara mer än den tålde, vi kan nog sälja den som Pisa-imitation;P Katterna uppskattar inte dammsugaren. Så illa att alla tre kunde samsas i trappan en liten stund. Tänk om hon kunde se ut sån här (i SIN säng) mellan tre och sex också...

En rallyvisit och en stor korg med diverse halkade inom dörren, kort därefter följt av svägerska med familj och samtidigt drängen och fru för lite tjuvstart av julfirande.

Sedan en stund är vi ensamma. Flyttade tvätten till tumlaren och tittade på resten, men backade ut och stängde dörren. Nåt behöver jag väl syssla med i mellandagarna.
Maken åkte iväg med skräp till återvinningen, brukar vara lättare en sån här kväll än ett par dagar framöver...

Från mig till Er: EN RIKTIGT GOD FRIDFULL JUL!



« PreviousNext »