En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Halvkalvat

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Mon, March 18, 2019 22:13:41

Jahapp. Då har ännu en vecka swishat förbi. Hann den ens säga "poff"?!

I måndags kom i alla fall två snickare som utlovat och la om taket på den där ligghallen. Ett bekymmer mindre.

I tisdags åkte jag iväg på en så kallad djupgående vibrationsmassage. Knappast skön där och då, men väldigt skönt efteråt. Jag har hittills heller inte fått den där massiva "träningsvärken" man lätt får efter en vanlig massage. (Synd att jag redan i onsdags skulle ikapp en kalv, halkade och vred till hela vänstersidan. Fotled, knä och en brännande höft/ljumske. Men jag fick tag på kalven!) Glömde blodtrycket någonstans på britsen, så satt en stund i väntrummet för att stabilisera mig innan avfärd och fick tipset om att stoppa ner fötterna i nån dammsugare där. Fy för den lede sicken hårdhänt sak det där var! I synnerhet kring min ännu inte helt ihopläkta lilltå som jag så fint, bokstavligt, spräckte en natt. (Jepp, här går det vilt till...)

I stan hämtades även tapeterna till flickornas rum ut. Så nu återstår väl bara rummen då... När ska detta hinnas med?! Färghandeln hade nyligen en drive med trettio procents rabatt - synd att inte nyttja - men tiden för resten sen då?! Aldrig får man bli vid det man tar sig för och alltid kommer något annat emellan.

Lyxade till det med grillad fläskkotlett en helt vanlig tisdag i mars! Nån verkar haft en tuff natt. Undrar varför...:Typ som i torsdags då jag insåg att en kviga ute kämpat länge med sin kalvning. Lämna spacklet i rummet, rusa ut och stänga in henne i ena ligghallen, fixa fram dragrep, dra ut ben nummer två på kalven - det går inte att komma med fot, mule och armbåge samtidigt i en trång kviga - och vips var lillkillen ute. Lika vips var jag inne - insåg att jag skulle vara hos sjukgymnasten sjutton minuter senare. Full av koskit och blodig efter att ha rotat i en förlossningskanal. Genom duschen, en räserfika och iväg de tolv minuterna till samhället. En minut över utsatt tid satt jag i väntrummet och var incheckad i andra änden av byggnaden. Allt detta, för åtta minuters stötvågsbehandling och sedan hemfärd igen. Suck...

Kossan till vänster fick vänta på nedkomst ytterligare tolv timmar!:Haft familjetid hela helgen i lagården. Babyboom igen tror jag.

I fredags flyttade vi över hela ligan från leran till en torrare hage (jag bävar för den dan drängen inte tänker åt mig längre!), sorterade ut de sex jag bedömde som närmst kalvning, till kalvgänget, och igår hade fem av dessa kalvat. Snacka om insats i grevens tid. Sen att jag fick börja dagen idag med att bärga en kalv i fel hage lik förgrymmat är en annan historia. Blev dessutom varse att jag har noll koll på allt!; Räknat min sommarens kviggrupp, elva styck, plus två kor. Innebär tretton kalvningar ute. Vad jag ständigt glömmer är att jag även hade fyra herefordkvigor gåendes med herefordgruppen. Alltså ökade det på utekalvningarna med just fyra, och totalen likaså. Men plötsligt stämmer det så mycket bättre för mig! "Är kanske dina djur som irrar i Alvesta ändå, med tanke på vilken koll du verkar ha!" - Tack min vän. Var glad att du befann dig utom räckhåll!

Efter middag och våffelfika hos di gamle - vilket även innebar fyra limpor dagsfärskt bröd till den egna frysen, mot en drös ägg - avslutades dagen med att dra ut årets första döda kalv. Det var jag i alla fall helt säker på när jag insåg att den kalvande kvigan behövde hjälp och jag möttes av en stor, kall, stel, mörklila tunga. Chockerande nog levde kalven och stackars kvigan fick en akut förlossningsdepression. Slet för att få ut kalven (mest maken i och för sig) och efteråt la kossan sig "som en ko" och bara stirrade framför sig. Men en blick ungefär lika levande som Egyptens sfinxer. Noll respons för kalven.

Bara att gå in och tina råmjölk (Jösses! vilken skillnad det var mot vasslen jag försökte med häromsistens!). Få i kalven den och stängde in dem i ligghallen.

Första kossan jag mötte i morse var den instängda kvigan - ute på vischan... Både hon och kalven är nu inlåsta på undantaget i lagården.

"Jaja, om jag mååååste låta den där dia så..." Undrar hur många nära-döden-upplevelser jag har per dag. Har ju hört så mycket om dessa farliga, stirriga köttdjur som man varken ska gå nära eller binda upp. Jag fär ju som en iller mellan dem dagligen. Som bilden visar: Finn ett fel...

Kom in därifrån och slängde en blick på klockan. Kvart i sju. Middag och träning klockan sju ikväll? Nope! Dessutom dragits med en saftig huvudvärk hela dagen, så ska krypa ner alldeles strax. Kanske ta en tur ut och stämma av läget.

Den där nattamaten för kalvarna sumpade de rejält förra veckan då de la allt krut på att riva så stor del av lagården de kunde. Tog mig en och en halv timme att samla ihop dem igen, så nix. De får ta tillfällena som bjuds istället, och jag ska ta det andra som vila!
Bare å lomma ut igen... Häftig liten flerfärgad svans!

Oavsett så spräcktes halv-kalvat-gränsen idag. Under eftermiddagen slog det över mitten med den tjugonionde kalven på tjugosju dagar. Hålls samma tempo (ha...ha...) är det klart om en månad. Vilken dröm!

Sonen kom hem från skolan idag med kommentaren: "'Fröken' sa att jag inte får skriva mer om kalvar i min tankebok (dagbok) nu." Efter en kort stund kom tårarna: "Och så har min kossa kalvat idag..."
Vi enades om att bjuda in "Fröken" på middag och spa - Peeling, öronrensning, hårstyling OCH klädtvätt. "Varje söndag, så hon får något att skriva om i sin tankebok på måndagarna!" (Tårar av skratt!)

Var tog pajken vägen?! Om ni visste hur många kilo pellets som ryms i de där små fickorna/kläderna...Den lille kofösaren. Den här bilden påminner mig om att jag nog borde städat även i lagården... Premiärmjölkning!Han har ju en hyfsad utsikt, grabben!

Nähä, ut med mig var det! God natt!

Nja, kanske inte planerat och smått överfallen

Bondelivet 2019Posted by Åsa Sun, March 10, 2019 21:28:26

"Jahapp, där fick jag mig en känga", sa maken när han såg rubriken på nätet. (och då är det ändå han som är romantikern av oss!=))Förstasidan OCH helsida - igen! Det är liksom en och en halv vecka sedan sist! Undra på att jag mått dåligt - kändisskapet gick mig totalt överstyr!

Ja, jösses. Kom på mig själv för en stund sedan att fundera på vilken dag det var - borde det inte vara helg snart?!

I fredags kom vi ut bara för att konstatera ännu en gång att vi flyttat fel ko till kalvboxen, då det sprang runt en pigg liten kviga på foderbordet. Semintanten kom för att väga herefordar som var ett år ("blir nog frampå eftermiddagen!" - Hon stod utanför strax efter tio! Enligt reglerna ska även tio procent av de nyfödda vägas, så de hämtades in från sin box och skickades i vågburen de också. Smidigaste vägningen hittills tror jag. Lyckades även fiska upp de tre kvigorna utifrån på ett enkelt sätt.

Precis lagom tills hon åkt kom den nya plåten till ligghallen, så återstår att se om snickarna kommer imorgon och börjar riva.

Är det bara jag som tycker det här är läskigt så tånaglarna kryllar sig?! Ännu en gång känns det så ironiskt att lilla Sverige, med befolkning som en liten stad i världen, ska slå knut på sig för att rädda världen... Visst kan vi göra mycket per capita, men det hjälper inte så länge övriga världen får härja fritt!
I fredags kväll föddes, bokstavligen, en kalv i famnen på mig. Detta sedan vi ansåg det som för stor påfrestning för kvigan att få ut den själv med tanke på klövstorleken som stack fram. Då hon stod upp tog jag emot kalven för att denne inte skulle braka rakt i golven. Om just detta är orsak till mitt mående igår, vet jag inte, men i så fall möblerades det nog om rejält i mig.

Satte mig för att ta nåt litet att äta före utgång igår, maken gick före ut för att hjälpa till. Från ingenstans fick jag så enormt ont i nedre delen av magen att jag knappt fick luft. Jämförde det med ett massivt värkarbete utan paus. Ringde in maken igen. Jag var rentav rädd en runda. Riktigt rädd.

Efter trekvart eller något lättade det så att jag kunde andas någorlunda normalt i alla fall, men han fick gå ensam där ute.

Resten av dagen gick jag med en sjuk mensvärk - utan mens. Svårt att kissa och ville till att planera för hosta och nys. Skratt var det aldrig tal om. Jag som skulle lägga helgen på spackla rummet däruppe som maken gipsat...

Maken åkte iväg för att hämta en hyrd slipmaskin och ganska precis efter han åkt kom drängens fru in efter en titt i lagården - en av korna hade lyckats rymma ur kalvboxen och spatserade runt och ställde till oreda.

Bara att gå ut med andra ord. Repa kossan och leda in henne i boxen igen. Och titta till kalven som rasat ihop i ett hörn. Med stenhård navel, flämtande andning och fyrtio graders feber. Sån var han inte igår...

Då kommer man till det ljuva dilemmat; veterinär en lördag kostar ungefär kalvens värde gånger tre. Tjuruslingen var sannerligen inte pigg heller, men att avliva en veckogammal kalv ger något grymt merjobb med en ko i full mjölkproduktion. Nä, måste i alla fall försöka. Det kan ju gå!

Och det var så illa, att när veterinären väl kom efter några timmar, fick jag gå fram och peta på kalven för att se om hans ens levde längre... Döm min förvåning när jag kom ut igen några timmar senare!:

Metacam (motsvarande vår Alvedon) är grejer det!

Någon gång i natt kom maken hem efter att ha slipat golv i sin lillstuga på föräldragården. Jag vaknade till vid fyra, sen jag vänt mig om och insett att magen inte accepterade det läge dit jag vänt mig, och då låg han i sängen.

Kan man påstå att lillasyster kommer att få "takvåning"?! Med sjöutsikt. Borde höja värdet rejält!
"Mat! Nam-nam! Tittut!""Åka!" "Klättja - KOM!" De där två har något fuffens för sig! Eller så är det den lilla som ska ha yrkestips för att kunna bli en snäll och duktig mjölkko framöver?!

Kom upp idag totalt mörbultad i magen. Känner mig verkligen nyförlöst, fast utan underlivet inblandat. Höll på att börja skratta när jag skulle ta mig i och ur bilen då sonen var på fotbollsträning. Maken i kyrkan och flickorna hos drängen. Fick mig en stunds egentid då det inte är lönt att köra hem från samhället. En stund med Mor i luren (hon är smått vansinnig på mig för att jag inte åkte till akuten igår - jag hävdar att det är så långt in och att det säkerligen hunnit gå över tills man är framme = onödig resa - men antar att jag själv blir likadan framöver gentemot mina egna barn. Oavsett gör man ju alltid misstaget att googla symptom, och sen är man ju så sjuk att man inte vågar söka vård! - Utomkvedshavandeskap. Tarmvred. Blodpropp i tarmen. Brusten äggstock. Livshotande tillstånd... Äh, det går la över...! Jag är ju inte sjuk! Visst mådde jag illa en stund av smärta, men inget försämrat allmäntillstånd.)

Hade med mig en bok att fördriva tiden med, då jag tog gårdagen som ett tecken på att det var okej att ta det lugnt (övertyga min make någon!) men det var inte många sidor innan den sista halvtimmen gick till att studera insidan av ögonlocken.

Nu i eftermiddag har de stora barnen lek med kompisar. Jag och den lilla har fyllt på frysen med nya bullar. Varit utan nu i ett par veckor snart. (Jodå, trots min bullevard! Det är ju en månad sedan!) Total katastrof! Försökte även övertyga en gottsugen tvååring att lägga dumlebitarna i mördegsbollarna, men det gick så där, ärligt talat.

Maken åkte på nåt möte och fortsatte direkt till slipmaskinen.

Jag ska ta mig en tur ut till de små och sedan försöka komma i säng på "rätt" sida tolvslaget. Blivit bättre och piggare under dagen, (kanske beror på att jag sov nästan en timme mitt på dagen, i sängen, så imorgon är jag nog fit for fight igen. Tur det kanske, då jag inte kan lita på att maken sliter för mig!

Men för att "knyta ihop" det där oromantiska lantlivet, så vill jag bara påpeka att det där med att tumla runt i höet är totalt överskattat - för det första både det sticks och slammar igen nosen. För det andra blir man rejält skitig i nyllet och för det tredje är det ett smärre helsike att få ut allt hö från håret sedan! Frågan är ju vad man ska ha för sällskap för att väga upp det. Men risk för att betraktas som lössläppt förespråkar jag just nu variation och mångfald!

Hur smakar skitig keps? Hörselskydd med antenn och mikrofon?! (höll på att bli dyrt...) Men man måste ju utnyttja deras nyfikenhet för att kolla upp vad jag är för en typ. Konstaterade att jag lär ha bekymmer om hundra kilo... (tillväxt på kalvarna)God natt och ha en bra kommande vecka!

Wow bland molnen!

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, March 07, 2019 22:29:49

Taggade som tusan för frukost. På era platser. Färdiga. Spring! Sparar armbågar. Används inte kärran till ungen får den väl nyttjas på nåt annat när småflickorna ute ska få sitt!

Ja alltså. Wow!

Igår gjorde jag en smådum grej. Fick ett "läsartips" gällande kvällens "Karlavagnen" på p4. Och efter en timmes funderande eller så gjorde jag slag i saken och ringde in på kvällens köttema.

Smart eller ej, men jag kom fram och fick min röst hörd. Och från mina "kontakter" har det kommit idel positivitet. Antar att det inte godtogs lika hos andra, så OM jag försvinner ur etern är det troligen för att jag drabbats av någon av de skottpengar som utlysts för bönder, och mitt huvud hänger lika troligen på någons vägg som trofé.

Tänkte att ni ville veta, och i så fall ska det i min dödsruna stå "Dog för det goda köttets skull" aka offrade mig för teamet. Bara så att ni vet!

Knappt hann jag ur detta träsk, innan jag blev tagen på sängen av kommunens Centertanter som trillade in. Med tulpaner, tårta, diplom... och en journalist. Så ännu ett reportage på gång. (Och jag som planerat att vägra massipantååta fössta tossdan i mass! Är ju så gudarstrött på tårta och tänkte avstå till makens födelsedag om ett par veckor... Men vi vet ju alla hur det brukar gå med mina planeringar!)

"Sa du nåt?!"

Vilken egoboozt i alla fall! Lova dock att peta ner mig på jorden igen om jag börjar kräva att ni Niar mig! Då har det gått för långt.

Avslutat dagen med att mata kalvar, ska ta min fika nu sen försöka komma i säng. Fått vindtäta lite ikväll om det nu blir kraftiga vindar även här. Blåser rätt in vid kalvarnas öppna sida och runt går virvlarna!

Nattpussen.

Fortsatt tanka endorfin med mina små. Tror jag har igen det när de blir större.

God natt och Tack!



Kalvarna överlevde natten, jag stötvågen!

Bondelivet 2019Posted by Åsa Wed, March 06, 2019 21:46:25

Bara som ytterligare ett förtydligande, så var föregående inlägg endast en personlig och ogenomtänkt grunn. Inget facit och ingen faktatext. Men tack för all respons oavsett!

Igår rörde det till tillvaron igen. En kalv låg platt i lagården sedan vi bommat att flytta kossan i tid. Ruska liv i den och flytta ner paret i box så kvicknade kalven till kvickt med lite modersvård och bättre grepp under fötterna.

Drängen la hela måndagen på att gödsla ut uteboxen och igår blev det dags att ta itu med att strö upp den. Ungefär ett ton torv öste jag ut först, och toppade med trehundra kilo torrströ så de får det lite varmt och gott.

Yeah! Fick med den havererade torvbalen från uppfarten!

Det verkade som de trivdes och hoppade och skuttade både länge och väl innan de kröp ner. Filmsnutt finns på @bondeniskarvhult. Lite dåligt samvete hade jag dock igår när det drog ner på några minusgrader och snålblåsten ökade från deras öppna sida. Och mina småbebisar som bott inne i en varm lagård i upp till två veckor. Jag tror ändå att de har det bättre ute i den kalla, friska luften på en stor, torr bädd än den minimala, ständigt fuktiga jag kunde erbjuda dem inne i värmen. I och för sig kan jag nog lista ett antal personer (veterinärer) som totalt idiotförklarar mig om de får reda på detta, men jag har ju på papper att jag vansköter mina djur, så varför inte leva upp till ryktet liksom? Tänk lättnaden när de levde imorse!

Insåg att jag hade en kalv ute också, så den i skopan och kvigan på promenad på vägen till den torrare kalvhagen innan det blev lunch och iväg för att skriva EU-papper. Allt för bidragslönen. Förlåt, Jordbruksstödet.

Idag har jag provat en annan sak. Stötvågsbehandling av armbågarna. Förenklat; förstöra den friska vävnaden kring de inflammerade områdena för att kroppen ska skicka dit krigare och allt ska kunna få läka ut. Helt bekvämt var det inte. Men jag är tålig. Läskigast har istället varit i kväll - vänstra handleden har värkt nåt infernaliskt och knappt styrsel i fingrarna på den handen stundtals. (Rehab med tangentbordsskrivande). Under behandlingen kom en rejält brännande smärta längs ovansidan på den högra underarmen, men sen har där varit lugnt. Fast det känns som om jag sprungit ett maraton med armarna!
Rekommenderad vila under resten av dagen i möjligaste mån, så glad och tacksam för den snälla maken som tog eftermiddagen i lagården. Ska dock ta nattamaten med kalvarna om en stund, för de samarbetade visst inte riktigt med honom.

Kommit på hur man förenar nytta med nytta också - lagom att ta tandtråden på nattarundan i lagården. Istället för att stå och glo på nån konstigt grimaserande filur i spegeln kan jag ta en runda ut. Får säkert i mig massor av bakterier - ett under att jag inte har dött än! - Och jag lär få en chock den gången jag får för mig att tvätta jackan och hittar hela högerfickan full med upphittade öronmärken, bös och plackers...!

En jäkla nackdel som inträffat idag, var när verkstan ringde - drängen körde in traktorn igår och jag tog med honom hem efter EU-ansökan. Det läckte i en packbox vid fyrhjulsdriften. En liten titthålsoperation. Nu ringde de och meddelade att de hittat ett rejält läckage mellan motorn och växellådan - kräver storoperation med delning av traktorn. Precis vad jag behövde nu, så jag skuttar jämfota av glädje... Eller nåt sånt...
Undrar när snickarna behagas komma och fixa denna hallen då, nu när försäkringen tuggat klart...

Lite reklam ska jag göra också! Tittade en stund på TV igår, för ovanlighetens skull. "Vinnarskallar". Kände efter en stund att jag måste samla ihop hakan nånstans kring hälhöjd! Wow, säger jag bara. Det räcker med det. Rekommenderas en titt.

Någon har fått tillräckligt med hår för att stolt kunna ha "tåsch"! Taskigt när bullarna är slut. Då får man komplettera med något annat så vikten hålls.

God natt!

Jordbrukspolitik? Eller snarare mina nakna tankar.

Bondelivet 2019Posted by Åsa Mon, March 04, 2019 22:07:48

Den svenska jordbrukspolitiken. När blev den sån här? När blev man som bonde lika beroende av bidrag som en arbetslös?

Om jag bara får slira lite på mina helt egna tankar precis som de ploppar upp, så startade det i samband med EU-inträdet (även om jag inte minns det). När allt skulle bli "lättare". Gemensam ekonomi, friare handel, bättre samarbeten.

Om jag förstått det hela rätt var det i denna veva Sverige sänkte garden för sin självförsörjning. Den skulle "inte behövas längre". (Rätta mig om jag har fel)

Att vara bonde i Sverige är väldigt dyrt. Jag är en förespråkare av bete och utevistelse, men sanningen att säga så växer djuren sämre då. De mår garanterat sämre, men håller uppe sin dagliga tillväxt på ett helt annat vis med samma foderstat året om. När de kommer ut äter de lite vad de vill. Strosar runt lite och förbränner en del av det de äter. För att hålla fina marker med fin flora ska det betas ner ordentligt, även om det innebär att djuren får gå på "smaldiet" några dagar vilket direkt leder till dämpad växt.

De länder som har slopat, eller aldrig har haft, något beteskrav kan hålla den högre tillväxten till ett liknande pris, men djuren blir slaktfärdiga fortare vilket leder till en billigare uppfödningskostnad. Likaså med mjölkproduktion - bete ger "sämre" föda och mindre mjölkmängd. Ska mängden hållas uppe behöver det kompenseras med annat foder i högre grad. Vad jag vet är Sverige enda land med beteskrav för samtliga nötkreatur förutom tjurar. För mjölkkorna är det minst hundra dagar om året. Hundra dagar där kossan får ges en möjlighet att må bättre, men lägger energi på att dels trava runt och dels leta mat istället för att "stå still med fokus på produktionen" och äta det toppfoder som serveras framför mulen.

I Sverige har vi ganska stora krav på utrymme för våra djur. Åtminstone om man ser det i jämförelse med övriga västvärlden. Detta leder till stora, dyra hallar med bra ljus, och bra luft.

Vi har krav på en minimal antibiotikaanvändning, vilket i väldigt många andra länder används nästan som ett dopingpreparat. Undrar hur vi kan få så mycket resistenta bakterier...!? ---

Vår svenska, fantastiska djurvälfärd kostar oss bönder enorma pengar varje år. Lägg där till att Sverige ska rädda hela världens klimat och beskattar i synnerhet landsbygden för allt de kan komma på. Vi har världens högsta dieselskatt i Sverige, och hur många bönder är vi? I många fall kan det kännas som en bestraffning att hålla på i branschen, medan många andra länder subventionerar skatterna för livsmedelsproduktion för rikets säkerhet.

Jag har nosat på det tidigare, och det är min totala uppfattning att Sverige som land har varit alldeles för säkert alldeles för länge. Danmark är måna om sitt livsmedel (förvisso med avklippta svansar och en (det mesta är högre än Sverige) högre antibiotikaanvändning i förebyggande (dopande) syfte. Finland satsar stort på växthus för att kunna öka sin självförsörjningsgrad på "sydeuropeisk" frukt och grönt.

Dessa våra grannländer har världskrigen i färskt minne och väljer att ta det säkra före det osäkra. De minns hur det var att ockuperas. De minns ransoneringen. De minns vidden av att ha det de behöver inom rikets gränser.

Dyrare mat? Det kan vara en lösning på svenska bönders problem. Men den inhemska maten är redan ganska dyr. Eller så är den utrikiska, ofta långtransporterade maten grymt billig. Och billigt är gott, säger en del. Oavsett produktionsform, eller transporternas klimatpåverkan.

Gemene man är överlag medvetna om skillnaden på svenskt och utländskt. Sedan en tid tillbaka är det trendigt att äta efter säsong, köpa svenskt kött och svenska mejeriprodukter. Hatten av för alla som bryr sig! Ju mer svenskt som går åt desto högre efterfrågan, desto bättre för bonden. Kanske. Det mest troliga är att mellanleden käkar upp förtjänsten, eller så ska skatten beskattas lite extra.

Sen har vi ju den där delen som heter nånting, som jag nu kallar för storkök. Kommuner. Ju billigare måltid ju bättre. För att inte tala om restauranger. Billiga råvaror, högt pris ger högre vinst.

En del kommuner ska ta täten och vara gröna. En kommun som väckte mycket debatt för några år sedan var den som skulle servera etthundra procent ekologiskt kött. Åkte de och köpte från den stora gården i kommunen? Nix, Italien var billigare! Men ekologiskt var det!

Vad som ska/kan göras då?

Ja, vad vet jag. Vi bönder skylls ju för att vara ett gnälligt släkte, men en bra början kunde ju vara att underlätta för de som vill bidra till den svenska livsmedelsförsörjningen. Som det är nu är det regler på reglerna och paragrafer och klausuler på de reglerna. Och skulle du fråga någon vad som gäller vet inte ens experterna det, för det är alldeles för krångligt för att orka reda ut.

För egen del tror jag att det skulle behöva premieras för de som vill ha lite mindre och "gå tillbaka till" de mindre blandjordbruken som fanns för femtio, sextio år sedan. Det måste bli lättare att komma igång och få en lönsamhet. Alla som startar företag sliter röven av sig, rent ut sagt, men väldigt få är bidragsberoende. Och de andra branscher som sliter röven av sig med MÅL att klara sig på bidrag?!??? I min lilla värld skulle man kunna leva på jordbruket och eventuellt få nån form av bidrag som bonus för väl utfört arbete.

Vi som bönder behöver ges en chans att kunna trappa ner för att hinna och orka förädla den råvara vi producerar. Och vill vi inte göra det själva måste det löna sig att skicka iväg råvaran. För att gå tillbaka till mjölken, så kostar en liter i affären?! Jag har inte köpt mjölk på åratal! Elva, tolv kronor?! I bästa fall får bonden tre! Men den kostar nästan fyra kronor att producera. Man behöver liksom inte vara nåt mattesnille för att fatta varför mjölkgårdar klappar ihop eller lägger ner. De har halverats de senaste åren!

Jag lever själv med kossor dagligen. Har i runda slängar själv hundrafemtio djur på bete. Men likväl kan jag bli rörd till tårar av att se en ren mjölkbesättning släppa ut sina kor på bete. Det börjar vara en unik syn på vår landsbygd.

Det blir stora rubriker när "Arla höjer priserna" - med fem öre. Men att de sänkte med tjugofyra förra veckan berättar ingen! (Arla som för övrigt blivit alldeles för stora för att kunna ha en empatisk produktion) Mjölkbönder idag får sämre för mjölken än i mitten av åttiotalet. Då fick de också 3,30. Vad kostade spannmålen då? Vad kostade dieseln då? Det var då sannerligen inte sexton kronor litern, vill jag lova.

Med risk för att misstolkas, så tror jag att vi måste backa bandet. Vi måste stärka vår inhemska livsmedelskedja. Vi behöver tillbaka till "en gård med fem kor, tre grisar och en häst". Tre fyra stycken i varje by.

Dessa industrianläggningar vi har idag (jag har själv hundrafemtio djur, ska jag tillägga) är inte bra för någon eller något. En ensam människa ska inte bruka hundratals hektar när man rent krasst skulle kunna leva på femton.

Det som jag tror är anledningen till att det blivit så här, är dels en blåögd tro på att vi ska kunna konkurrera med utlandet ju större vi blir. Dels de ökade priserna på precis allting runtomkring. Och dels för att vi dårar som är kvar känner ett ansvar för att "rädda" grannskapet när de andra lägger av.

För egen del kör jag ut ungefär femtio djur varje år på bete hos andra. Femtio djur som håller landskapet öppet i byar långt borta hos människor som är tacksamma för att slippa sly och skog direkt på huset. Människor som varje år lånar mina djur för att det "inte finns någon annan". Jag brukar till vardags strax över tjugo gårdar, om man tänker gårdarna som det såg ut på sjuttiotalet, för "vem skulle annars göra det?!"

Och vips, så är ekorrhjulet igång. För att kunna beta "åt alla" behöver jag många djur som kan hålla betestrycket som krävs för vår vackra natur och rika fauna. För att behålla vår fantastiska natur och vackra landsbygd. Den som turister vallfärdar hit för att få uppleva. - Men ska jag ha så många djur måste jag ha vinterfoder. Och då krävs det lite storlek på åkrarna. Och då krävs det lite större och lite dyrare maskiner om jag ska bli klar någon gång, för tid är pengar. Och större maskiner kräver lite mer bränsle och för att ha råd behöver jag lite fler kor som kan ge kalvar att sälja som kräver mer foder som kräver... Och så vidare och så vidare.

Det kan jämföras med vårt ljuvliga samhälle generellt där alla ska ha topptrimmade jobb, kropp, löner, hem, senaste bilen, fina semesterresor, you name it! Men känn ingen press!

Jag kommer inte hålla på med det jag gör nu. Jag tänker inte växa med djurantal. Jag ska på sikt ha färre, men bättre djur. En önskan om ett eller flera ben till att stå på. Det ligger på framtiden. I höstas skulle jag minska på djurantalet. Det sket sig med torkan. Omöjligt att bli av med djuren nu. Så bara att hålla ut.

Oavsett hur tankarna går med köttätande och allt vad det nu är, ska man vara medveten om att svenskt klimat lämpar sig dåligt för odling av människoföda. Och det många missar är att för att kunna odla något behöver vi gödsel. Vad är mer naturligt än naturgödsel, det vill säga skit från hönor, grisar, kor och hästar?

Hela Sverige är i gungning. Gröna vågar är på gång. Direktförsäljning är på tapeten och medvetenheten ökar. Det lilla enorma problemet är bara att det går för sakta. Valsarna är i rörelse, och förhoppningsvis kommer centrifugen snart igång med en hållbar förändring.

Om detta är något svar eller inte på frågan jag fick tidigare, vet jag inte. Säkert rörigt som tusan men det är tankarna precis som de ploppat upp. Inget tillrättalagt eller välformulerat. Totalt mina tankar, funderingar och åsikter medan mitt vasslebröd står i ugnen. Snart dags att gå ut till skitungarna i lagården för nattamat. Detta med vetskap om att jag tillhör en stolt yrkesgrupp i ett föregångsland vad gäller djurvälfärd, miljötänk och antibiotika. För att inte tala om vår fina landsbygd. Den sköter inte sig själv. Tumma inte på detta, är mitt budskap.



Kalvar och åter kalvar

Bondelivet 2019Posted by Åsa Mon, March 04, 2019 14:56:17

Tack för alla positiva kommentarer!Tänk att vi körde djur i denna! Brant. Hög. Vinglig. Sista sju-åtta åren har den agerat ligghall, lite nergrävd, men flyttades i helgen till de stora hallarna. En skamfläck mindre i sjöutsikten.Var bortbjudna i lördags. Det var vi för två år sedan också. Hunden har krympt! "Hål" kom lillflickan och sa. Hon hade rätt. Ett rejält hål i de fodrade stövlarna o storlek 22. Men kanske är okej när alla våra tre barn haft dem som lagårdsstövlar sedan sonen fick dem i en kasse med ärvekläder.

-------------------------------------------------------



Så dök den då plötsligt upp. Slaktbilen. Makalöst tjuriga tjurar att lasta, så tur vi kunde runda av med ett gäng lättlastade kor.

Han ringde och anmälde ankomst kl 10. 10:01 stannade han utanför lagården. Det tycker jag är bra gjort.

Kossorna som åkte var de sista hornade jag skulle blivit av med i oktober. Åja, den där felsorterade kvigan rök med av bara farten. Det var rätt djur som åkte. Beslutet om hornlöst är taget och ett mål att jobba mot. När vi dessutom fick använda varenda kvadratmeter av hagen för att samla ihop dem och få upp på min djurkärra kändes beslutet än mer rätt. Lite vemod dock mot min mjölkis inifrån. Min 1113-ättling.

(1113 var en mjölkko i egen klass. Kalvade en liten pigg skit, brunstade efter fyra månader, där brunsten utmärkte sig med två försiktiga bröl när man kom. Blev dräktig. Mjölkade totalt nio månader och tvärsinade sig från en dag till en annan. En pondus som gjorde att ingen rörde henne, hon rörde heller aldrig någon. Och när hon kom in i lagården, var det tomt i hagen. Hon väntade alltid ut alla andra. Även denna kossa jag handmjölkade inför 300 scouter när de hade läger med gårdstema. Helt fel tid på dagen, utomhus i grimma, bunden i en kärra. Sexton år hann hon bli. Fick en så oerhört massiv juverinflammation vid trettonde kalvningen att vi beslutade att låta henne flytta till de evigt gröna ängarna och nu var det då hennes sista kalv som åkte iväg.)

Men för det första har hon gått från att vara världens fegis och mjukaste ko till att vara väl medveten om sitt övertag i och med hornen (hon var den enda med dispens!) och nyttjade dessa vid varje tillfälle. Och för det andra har hon inte blivit dräktig i tid, vilket skulle innebära en ensam uddakalv i oktober. Så nej. Det finns inte utrymme för alla önskemål efter 2018. En tagg i hjärtat några dagar nu, sen har jag kommit över det. (Problemet framöver kan bli att gallra bland korna. Många är väldigt tillgivna. Men det tar vi då! Har redan hittat en "älg" bland kvigorna som ska väck.)

Kan nån gissa vad som hände sen?! - Jo, vi möblerade om i lagården! Flyttade runt lite kor. Roterade i tjurboxarna och samlade ihop herefordligan, så jag slipper in i alla boxar när de ska vägas. Tog in tjurarna från uteboxen så den kan ställas i ordning till kalvarna - de börjar få det trångt.

Det ska bara erkännas att det är lite slitigt med kalvningar inne. Det måste passas på ett annat sätt när korna sitter fast. Det ska flyttas och grejas och flyttas igen. Kalvar ska ut och in och hitta rätt mamma (och helst ska en ko inte ha tre kalvar vid juvret där ingen är hennes!) Men jag ska samtidigt erkänna att det är himla roligt! Det är kalvar precis över allt. De är så grymt nyfikna, lugna på sitt egna vis och såna totala glädjespridare. Korna har lyfts till en helt ny nivå och jag blir så oerhört nöjd/stolt när de accepterar att jag är lika mycket överallt omkring dem som kalvarna. Någonstans har jag lyckats, även om jag givetvis har rötägg också i förklädnad. Nån ko undrade givetvis varför jag klättrade över huvudet på dem när jag bytte ut de gamla mjölkko-nummerna mot kalvarnas, så när det var tomt tog jag tillfället i akt."Här har vi inte haft tillgång innan!" Varken hon eller han i mitten ger sig... Kvällstvagning

Sexton kalvar på tolv dagar, varav fyra kalvar igår. Tre av dem "planerade", är lite stolt över det faktiskt! Att jag hann se/misstänka i tid. De är luriga som tusan annars och visar inget från den ena halvtimmen till den andra när där ligger en kalv. Men så är jag lite impotent också! Eller var det inkontinent?

Svart mamma med 50/50 mjölk/hereford. Pappa samma blandning men brun.Fast mormor var ju ganska vit. För att inte tala om mormorsmor 1113. Så jag har fortfarande ättligar i rakt nerstigande led! Mer än jag visste!

Tre små kossingar ute och en inne. Jag som trodde att jag hade en frist på utekvigorna tills mitten av mars, men de verkar ha varit effektiva...!

Så himla vacker liten kviga. Totalt nerkärad i den. Nästan lite pinsamt mycket faktiskt!
Tyckte inte eftermiddagskalven fick komma till, så tänkte ta det säkra före det osäkra och hälla i den lite råmjölk. Plockade upp min "vaniljglass" som jag varit på väg att bjuda på flera gånger tills jag insett att den luktat konstigt. Vattenbad i vasken och när jag skulle hälla över första tinade skvätten insåg jag att det inte var råmjölk, utan vassle! (Måste bli bättre på att märka mina burkar - men när man (jag) lägger in det är den ständiga tanken "det ser man ju!") Inte mycket att hälla i en kalv med andra ord - får bli brödbak. Plan B:

Natta barn och gå ut med en liten spann och ödmjukt fråga morgonkalvade kossan om jag fick provmjölka henne lite. Efter lite övertalning fick jag i alla fall ut till en flaska, värmde på den och gick bort till min eftermiddagskalv. Noll intresse = mätt. Tack för den! Märkte i alla fall kvigan och ledde/släpade bort henne till ligghallen från den vindpinade kullen. Mamma Ko följde fint efter, nosade på sin kalv i hallen och sprang sedan skrikande efter mig när jag gick. Tillbaka med kossan en gång till, och en gång till. Och såg att en annan kviga hade två extra fötter.

Tillbaka till lagården för nattamat för kalvarna. Fånga in alla igen (börjar vara många med elva. Hoppas de lär sig rutinerna innan de är fyrtio!) Repa en stor kviga och flytta henne genom lagården till kalvningsbox och sedan tog jag beslutet att värma på flaskan med råmjölk och hälla i den alldeles nyfödda kalven. Sonens andra kviga för säsongen. Snäll kossa i alla fall. Körde lite teamwork. Jag hällde i kalven, hon drack upp mitt värmevatten. Märkte lilltjejen och släpa in henne i den torra hallen.

Nu är man redo alltså, när märktången följer med in i fickan - igen. Och ni som varit med ett tag kanske minns mina kroniska episoder med termobyxor vs hängsle?! Har jag tittat det ena så inte det andra?! I år har jag hittat BÅDE byxor och hängsle ganska samtidigt!

Tur man har snälla djur alltså. (Å andra sidan räcker det ju med ett felsteg för att det kan bli den första, enda och sista smällen!) I synnerhet som maken hade tvärdäckat på soffan efter en lång söndag. Han tittade upp när jag satte mig jämte med mitt fika där efter elva när jag kom in, sen vet nog varken han eller jag nåt mer...

Jo förresten. - Jag vet att klockan ringde alldeles för tidigt mot vad min kropp ville vakna...

Verkar bli en blöt vecka. Botten upp! Förlåt, BÅTEN upp.

3 på 9. 4 på 16. 5 på 25 och 6 på... 30?!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Fri, March 01, 2019 22:15:44

Nykomlingen släpptes ut till förmån för kalv nummer två (sonens) och tog en presentationsrunda.Svårfångat... Sonen hade med kompis hem. Sen chocken över lagårdslukten gett sig var det nog mest mysigt.Ni får tro't om ni vill, men det går faktiskt att få till mer kaos på detta stället än vad vi har till vardags! Det har den senaste veckan bevisat!

Sen sist har vi firat både grannen och vår tvååring.

Cake in da making"Wow. Hjulen svänger!"Slagen hjälte! Dörr till sonens rum på plats!

Har även lyckats med en drös kalvar. Från tisdags kväll till torsdag morgon, på cirka trettio timmar, hann vi med sex kalvar. Tre kalvar på nio timmar. Fyra på sexton. Fem på tjugofem så tyckte jag att började se ett mönster. Så kom den sjätte kalven redan på den trettionde timmen. Matten igen alltså... Ett gäng kalvar dessförinnan och nån därefter. Hittills har vi bara hunnit med en kvarbliven efterbörd, ett spentramp och en kokviga som skuffades ifrån sin kalv av övriga flocken och därmed en kalv som inte kom igång med maten ordentligt. Lite tips och trix till några inne också.

Och så denna platsbrist... Jag känner att jag måste få till det positiva om jag ska klara det, så jag får försöka se det som en enorm bonus i hur jag får chansen att hantera mina djur. Kort sagt så har jag en plats för lite för korna. (Och det ändå sen jag hivat ut en ko på undan-undantaget) Vill för enkelhetens skull, både för utfodring och kalvar, samla de kalvade korna på en rad. Och med en plats för lite får jag ha en ko i kalvningsbox. Flytta en icke-kalvad ko till den kalvade kossans plats när det behövs, och få ut kossa och kalv ur boxen innan denna behövs till nästa drabbning.

Jösses, jag har fått elva kalvar inne, flyttat fler kor - har måånga chanser ännu att få storstryk Men detta som flera andra sagt gällande livsfaran att ha köttdjur bundna, kan jag inte hålla med om. Än!

Det gås emellan. Det klickas bindsle. Det leds med långa rep och föses fram och tillbaka. Det pillas med juver och det jagas kalvar under magarna på korna.

Kalvar ja... De första två gick bra. Sen blev de några dagar gamla. Och saaaatan vad klåddiga de är! Precis över allt är de! Och de är på precis allt!

Står med de stora flickorna!Glada kalvar har knorr på svansen. Det är sen gammalt! God morgon, drängen!Stopp! Där är din mamma!

Samtidigt är det jäkligt roligt. En dag var hela familjen ute. Först kom en unge i vagn, sen kom en kalv. En unge kom med skrapa. En kalv kom på andra hållet. En hund kom förbi, en gubbe gick förbi. Två kalvar kom i språng, en kalv kom och satte sig på rumpan. Nästa gång nån TV-säljare ringer ska jag tipsa dem om lite kalvunderhållning! Om det är billigare än TV kan diskuteras, men garanterat minst lika underhållande!

Nästa generation nyfikengrisar...Kvällsjobb före för sen nattning och en halvtimme senare:Ut på undantaget! Maken kalvsäkrade, men tror han var den enda som var nöjd?!Envis kalv som dessutom skulle dia liggande mamma. Välkommen ut lilla bi! Kom ut en kväll och såg min 13 stå med mulen pressad mot foderbordet och frusta. Pust-och-stön-kurs pågår, och mycket riktigt kom blåsan strax därefter så in med henne i box.Taggade för frukost!

Men för att försöka freda mitt en aning och även kossorna då flera av kalvarna hugger första bästa spene oavsett status på kossan, så har de fått flytta in i samma gång som fick agera kalvningsbox lite hastigt. Att få dit dem är dock ett kapitel för sig.

I övriga livet har vi försökt ta lite stunder med familjen också. En promenad till torpet bakom lagården. För tio år sedan stod stugan upp med ett spräckt fönster. Förfallet går fort när det får fäste.

Fanns ju lite snö där uppe på lyckan i skogen som man kunde kriga med, om man inte smet in i granarna för skydd. Gör man vinkelhakar av såna här träd?! Inte alla som uppskattas att fångas och vinschas in med lasso...

En annan eftermiddag i det fantastiska vårväder (en månad för tidigt) som varit tog vi fikat på bryggan och passade på att kika på vattenståndet. 53-55 centimeter har det allt ökat i sjön sedan vi ristade i stenen.

Först som sist har det varit en rolig tid med mycket familjetid i lagården. Båda de stora barnens kor har fått varsin kalv, och barnen är väldigt måna om just sina kalvar. Varsin kviga för övrigt, så deras besättningar byggs på.

Idag går jag dessutom in på mitt femte år som egen. Var tog dessa fyra år som passerat vägen? Nu ska jag ut och släppa ut kalvarna för nattamat, lägga en stund på att jaga in dem igen och sedan krypa ner nån timme. Trevlig helg hörrni!
God natt

Ps. Den där åttonde slaktkon visade sig vara en kviga som nån bonde felsorterat. Har tydligen bara fem hornade kvigor i stora gruppen, istället för sex!



Vilken himmel och 600 följare!

Bondelivet 2019Posted by Åsa Wed, February 20, 2019 22:33:04

Min plan för gårdagen var att bädda ner mig med katten mellan lagårdspassen och eventuellt trassla ut tvättstugan. Risig i huvudet, täppt i nosen och hela bröstet i ett skruvstäd. Tji fick jag!

Stack in näsan i lagården efter dagislämning och såg direkt "kalvning pågår". "- Gör det?" undrade drängen som stod precis innanför dörren och mjölkade sina kor, tittade in i lagården och konstaterade: "- Nä, den har nog kalvat!"

Mycket riktigt. En bit in i lagården låg en liten kalv. Så! Bara att slopa dagens plan A-L och gå på Plan M. Slaktbilen skulle ju komma före kalvarna!!!!!!

Mätt å go! Bävar inför detta att ha "full koll" på kalvarna hela tiden. Även om man vet att de liksom de flesta bebisar, sover väldigt mycket första dygnet, hinner man ju bygga dödsångest mer än en gång när de ligger så här!

Ett par grindar i den stora gången, ko och kalv dit - varpå kalven fick fäste under klövarna och började dia direkt! En plats tom efter den där kossan som vägrar lägga sig bunden, och även en tom plats efter den nykalvade. Två kor från undantaget ut till dessa platser. Det usla golvet på undantaget revs ut, nytt lades in, vägra-ligga-kossan släpptes dit och min dubbla kalvningsbox som hon abonnerat sen i mitten av december rensades ut och ställdes i ordning med en viss förhoppning om att hinna flytta dit nån ko INNAN de kalvar. Direkt på sena kvällen igår flyttades en misstänkt ner (sa att jag väntar för släpper jag dit två lär fyra bundna hinna kalva direkt innan de i boxen gör det...) Men ingen kalv, givetvis.

Var rätt spak när kvällen kom, men nu är vi igång. Hade en sällsynt och himla mysig helfamiljestund i lagården igår. Även om man både sinkas tidsmässigt, går med hjärtat i halsgropen och blir hindrad i framfarten av halmsnöre... Men alla vallfärdade för att se den lilla kalven. Det är ju nåt visst med den första!

Maken fick brått att fixa med luckorna som med tidens tand rostat/slitits bort från ränngallerna, så nu är det (tillfälligt i alla fall) tätt kring hela gödselrännan för eventuella utbrytare. Vi måste verkligen klippa dina naglar så långa och hemska som de är! - "Det är dina också, mamma" /Lillhönan. (Inte längre!) HUR LYCKAS DE?! Rensflygning på bina!

Och idag har det varit alldeles för fint väder för att vara inne! Röjde lite i sonens gamla rum för att få det tomt som "snickeri" men tog mig sedan ut. Plockat lite stängsel som tjugofem vänliga själar rivit och trasslat ihop för mig ner mot sjön.
Och vädret sen! Vilka vårkänslor! Och vilken himmel vi haft! Ni som varit med ett tag vet om min förkärlek/fascination för himlen! Synd bara att det är ungefär en månad för tidigt för både väder och känslor, men bara att njuta så länge det går. Det lär bli bakslag förr eller senare!

Korvgrillning och mat på trappan i solen. Simskola för lillhönan och egentidsbad för mig och sonen. Hem för en fika och barnen iväg på Onsdagsträff. Hem för middag och bums i säng med de små.

Väldigt snart bums i säng för mig också! Nu startar nästa karusell - dubbla födelsedagar på gården. Men bara en i vårt hushåll!

Jag skrev ganska nyligen att jag var stolt över mina följare, både här och på Instagram. Senaste veckan har det trillat in några, så har nu passerat 600 på insta! Det tycker jag känns ganska (rejält) häftigt!

God natt



« PreviousNext »