En ung bondes vardag

Ett luddigt livstecken!Bondelivet 2018

Posted by Åsa Fri, December 07, 2018 23:01:36

Blog imageSonen tolkat Blog imageGod morgon!Blog imageBlog imageNaturens konstverk är fantastiskt! Att en skitig lucka på en Navara kan bli så fin!
Blog imageNär tjälen går i backen får hönan gå neråt för sitt sandbad!


Ha en bra kommande vecka, avslutade jag med sist. Det blev visst nästan två! Men ni vet vad man brukar säga; Tiden går fort när man har roligt - annars också. Och jag är såå trött!

Vad har ni hittat på? Blog imageDelade av Sven från kvigorna vilket gick jättebra. Han var dock inte lika övertygad.Blog image

Förra veckans aha-upplevelse blev nog måndagen; På lördag middag ringde slaktbilen om att komma måndag vid tolv-ett. "Ringer innan!"

Bra. Jag har endast ett alternativ på att göra av slaktkorna om jag skulle ta hem dem - binda in. Dessa elaka kärringar skulle göra allt för att ha ihjäl varandra om de stängs in och annars skulle de riva stället.

För att minimera skadorna beslutade vi att hämta hem korna måndag förmiddag. Maken gick hem från jobbet vid frukosten för att hjälpa till med grindarna. Och det gick hur smidigt som helst. Både delningen av kor och kvigor och ihopsamlandet. Även lastningen. Kruxet blev väl att en av ungkorna kom i vägen för några gamla kor och kröp under eltråden i sin flykt. Hem med första lasset på nio och hiva av dem i uteboxen. Rejält turbulent blev det direkt och jag parkerade därför ena traktorn utanför, för att det skulle hjälpa upp fångstgrindarna lite. Precis släppt in drängen i hagen för nästa lass, när slaktbilen ringde. "Är 15-20 minuter bort!"

Tack för den förvarningen! Ingen tid att spilla. Fösa med ett gäng, peta bort kvigorna och de lite mindre korna och upp med de andra. Hem med bilen, ingen lastbil på gården. Drängen kom och körde ner bakom lagården, slog av traktorn och Där hördes en lastbil som saktade in och svängde i byn, 500 meter bort. Timing! Djuren som stod på kärran lastades direkt på bilen och precis när det är klart hör jag drängen säga NEJNEJNEJ! Traktorn var flyttad, och en stackars ko som "kämpade för livet" där inne i uteboxen såg sin chans och seglade över, tätt följd av två andra. Hejda resterande sex! En ko stack över vägen mot kvigorna, en norröver och den tredje hann vi få stopp på och fösa ner mot tjurarna (hoppades bara att de skulle hålla sig inne...) Jag efter en ko och maken efter den andra. Ner med de tre i kogatan, sätta drängen som vakt och lasta upp de sex, fösa in de tre sista och lasta upp dem. "Rekord här", sa chauffören. "Tjurarna brukar inte gå på så smidigt!" Och så stod vi och pratade ytterligare tjugo minuter innan han styrde iväg.Blog imageBlog image

Blog imageJag brukar säga att det ska kännas när slaktbilen kommer. Känns det inget är det något fel. Då anser jag att man är på fel plats.

Det där med horn på korna splittrar bönderna i två läger. Jag tillhör dem som tycker att kor med avbrända horn är fruktansvärt fula. Själv har jag aldrig haft ont av just hornen. Sen det lades om till kött här har det på sistone endast använts tjurar som är hornlösa. Smidigt nog är även denna gen den dominanta, så hornen blir färre och färre för varje år. I våras beslutade jag att göra mig av med alla hornade kor, har haft grupper med horn för sig och icke hornat för sig (i stort sett). Och! ska jag säga. Vilken otrolig harmoni det har varit i de hornlösa grupperna. Och så smidigt det varit att lasta dem utan nåt storhorn som ställt sig i vägen och domderat.
Blog imageTill exempel hade en hornad, eller blandad, grupp aldrig stått på detta vis kring en bale! Jag har fattat rätt beslut!
Blog image"Vad sjutton var det jag hittade bland soppåsarna?" frågade sonen. Jag frågar nog mer varför en rektalhandske hamnat där...Blog image Blog image"Spring inte runt med det här inne! Gå ut med det i hallen där det ska vara!" - hon tog mig på orden... Blog imageSeg som tusan när klockan ringer. När det väl är dags att verkligen tvinga sig upp och inser att man har en meter katt längs ryggen... Blog imageEn fredag på studiebesök i ett nytt fårstall. Lite maffigt att bestämma sig för att satsa från 20 till 430 tackor!Blog image

Enligt gammal utsago ska man hålla sig väl med gårdstomten för att få hjälp... Blog imageTyp om-i-fall-att-det-skulle-råka-rinna-rakt-igenom?!Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog image
Efter slaktbravaderna styrde vi norrut och gjorde ett nytt försök att samla ihop de där sexton korna. Utan isgata. En och en släpptes de av kärran och bands in. Jag och drängen åkte efter det sista lasset och de ställde upp sig så fint, så fint. Synd bara att de vägrade gå på kärran. Kanske fick de smak på att vandra i skogen som vid förra flytten. Men till sist klev de upp. Blog imageBlog imageJag tror mig kunna gissa var i backen drängen fick byta gruppväxel. Blog imageVarför har ingen nämnt hur väldigt stora korna är när de kommer in?!?! Exakt fyra år sedan mjölkkorna gick på slakt (idag, den sjunde!) och sedan dess har fnuttiga årskvigor stått på minst en sida! Och som synes på bilden kom vi tillbaka med lass nummer två och hittar 03:an på promenad. Och alla dörrar står öppna då maken som var sist ut inte stängt efter sig... Tillbaka med damen i buren och dra åt halsbandet ett hack till!Blog imageDags att dra på med alla fodermedel: Hö till tjurarna. Halm till korna. Grovfoderersättare till samtliga. Lite extra koncentrat till tjurarna så det tar slut någon gång och så mineraler till hela ligan. Och så lite olika prövningar för att se vilken strategi som funkar bäst. (Min arbetsterapeut lär jubla vid återbesöket - jag har ju helt andra arbetsuppgifter nästa gång jag ska dit! Men handleden har blivit i stort sett helt bra, och ländryggen likaså, sen jag började vara försökskanin på akupressur!)Blog image

Det där med att "gräset är grönare på andra sidan" kan nog inte vara mer rätt än nu! Tjurarna får hö och korna får halm. Halm som de äter av hjärtats lust, så jag är evigt tacksam att jag inte lagt pengar på att ammoniakbehandla den, som så många andra har gjort. Blir de bara tillräckligt hungriga så...! Och det ska alla veta att jag har feta kor. "Det finns inga magra köttkor i Sverige" sa en föreläsande veterinär en gång, och det ska gudarna veta! Inte hos mig i alla fall.

Mer då? Vi hostar och snorar ikapp ungefär varannan dag. Lagom tills man tror att man ska slås ut totalt vaknar man pigg och vise versa.Blog imageBlog image

Lillskrutt fick sin första klippning en kväll, luggen drog iväg långt för henne, och båda flickorna firade med ett dopp i badbaljan, den som skurats ur efter att ha stått ute i ett halvår... Blog imageIbland, nån stund mellan varven, byts det lite gardiner också. Är fortfarande helt nerkärad i dessa underbara domherrar! Blog imageSent ute i snöblask och sen på klockan. Fick dock inse rätt snabbt att jag inte skulle köra ut på allmänna vägen på en stund...! Blog imageNär man kommer till lagården nästan 2,5 timme tidigare än en vanlig onsdag, är det väldigt lugnt där. Inte lika lugnt när jag kom ungefär lika mycket för sent på eftermiddagen... Blog imageIväg till gamla skolan för APL-träff. Blog imageDär jag går och mushar i lagården, sen som tusan. maken iväg och barnen ska iväg. Klockan på hjärnkontoret plingade till. Shit! Djurvakt hos Jirka ju! Iväg med de stora barnen, den lilla fick följa med till Bä, och sedan hämta barnen igen i stort sett. Konstaterade att den där utfodringstimmen i lagården går att göra på tjugofem minuter. Kanske inte optimalt, men det funkar. Vissa dagar är bara "underbara".Blog image

Fötterna på kudden, bok under filten och gosen inom räckhåll, då sover man ganska bra om man får det för hostan. Blog imageLite chock att behöva stanna för bommarna!

Sista stänget för året är satt och mycket är rivet.
Idag gav jag mig på evighetsarbetet med att klippa kor. Denna ull alltså... Och innan jag fick spännskruven på klippmaskinen i lagom läge. Det gick bra. Sjukt med päls. Även lite förvånad över lugnet på korna faktiskt. Ett par steppade väl lite, men man ska också komma ihåg att detta är kor där de flesta varit inne för flera år sedan sist och kanske heller aldrig sett och hört den vinande klipparen. Plus att de inte är vana vid att jag ska klättra runt på dem. Nio avklarade och fler finns kvar...Blog image

Blog image Det är ju oroliga djur som står och äter när saxen går.

Blog image

Blog image

I veckan som gick släcktes telenätet ner även här. Kluven känsla. - Även om vi inte använt hemtelefonen på flera månader, har den ändå funnits. Går strömmen här innebär det döden för det mobila då även masterna påverkas...
Ja, just det. Några dagar efter min korta karriär som cowgirl fick jag ett sms med frågan om hur jag kunnat leda en häst som vägrar bli ledd. (Blev jag lugnare då?!) Mitt svar: Skit du i det! - Fast egentligen tyckte nog hästen mest synd om det där asplövet som stod jämte. Eller så visste inte jag hur hästen fungerade...

Klockan har visst blivit mycket igen, men som ni ser så lever de flesta av oss i alla fall. Trevlig helg!



Men Pippi, varför har du en häst på verandan?Bondelivet 2018

Posted by Åsa Sun, November 25, 2018 21:22:03

De senaste dagarna har varit betydligt mindre kaotiska än tisdagen. (Vilket kanske inte är så svårt...)Blog imageNär man blir tagen med fingrarna i kakdegen!! Nam-nam i alla fall

I fredags var det studiedag i skolan. Något maken bommat totalt, så han väckte sonen, de åt frukost och när sonen manades på att skynda sig till bussen, protesterade pajken. Maken och stora flickan gick till lagården och jag fick en stunds extra vila. Sen bar det iväg till skogstorpet och stängselrivning. Lunch med familjen innan vi delades på olika håll. Jag till andra gården för att sätta upp nytt stängsel. Gav mig den på att göra klart, och när skymningen drog in var jag inte alls nöjd över att gå i sjökanten sen en jägare yppat misstankar om att vildsvinen har daglega i vassen...

Blev till att ringa några samtal och prata både hög och länge så att eventuella skummisar i skuggorna kunde hinna förvarnas. Inte bra för mitt klena psyke sånt här! Hemma en stund efter fem, så det var beckmörk!

Igår bjöds det på ytterligare rivning följt av flytt av korna på andra gården, i ljus, och vidare till campingbyn för att sätta upp stängsel. Blog imageAtt det kan vara så kul med betessläpp 24/11?!

Blog image

Blog imageTrodde inte "blå timmen" inföll 11:25!

När man är ute och kör så går det mer på automatik än nyfikenhet att man slänger en blick på ställena. Är någon hemma, ser djuren i hagen okej ut, eller finns det någonatt hötta med näven mot? Sorry, menar förstås HÖJA näven mot!

Så även igår. En blick genom rutan, ett par sekunder och huvudet kopplar bilden. I med backen och titta en gång till. "Men Pippi, varför har du en HÄST på VERANDAN?!"Blog image Bra fråga! I synnerhet som jag visste att gårdsägarna var rätt långt borta. Och jag har hört att detta stoet mycket väl kan ge sig iväg långt ifrån de andra. Vad gör jag nu?! Nån att ringa?! Tassa baklänges och låtsas som det regnar? Njä, det hade jag nog inte haft samvete till... I värsta fall fick jag väl försöka fösa ner henne mot lagården och spänna upp en tråd tvärsöver för att hoppas på det bästa, men nej då. Så enkelt kunde jag ju inte göra det för mig, man ska ju utmana det farliga: Hej hästen! Fiiina hästen! Du märker inte att jag är i stort sett livrädd för dig och minst lika allergisk... Men jodå, jag fick ta henne och vi tog en promenad runt huset, och ner mot hagen där de andra stod. Och där stannade hon. Hos valacken som stod på andra sidan uthuset. Vi stod där och blängde superlänge på varandra. Vem ska vinna?! Och kampen pågick i evigheter. Säkert nästan i en minut! Så gick vi vidare mot där jag tyckte mig se en skarv. Flytta näven längre från metallspännet på grimman och hoppas nylonet inte leder ström, så var det till att knyta upp eltråden och släppa in stoet. (Och en hårsmån från att släppa ut valacken, men det kapitlet blev Tack Och Lov aldrig skrivet...! Fan vad pinsam det hade varit!)Blog image

Dags att försöka ta kontroll över puls och andning igen, meddela mina synder och stängsla till mina kor. Vet dock inte om det var den kalla sjövinden eller hästkontakten som fick nosen att forsa hela eftermiddagen.Blog image

Välkomstkommittén! Lite grönare på det nya än där de varit. Om inte annat var det svårt att få dem längre än över diket! Hungriga stackare!Blog imageBlog image Jäklar vilket stort område det var! "Det vet jag väl! Jag slog där i somras, det tog aldrig slut!" kontrade drängen senare.

Idag har det blivit lite brödbak, skickade ut ungarna för trädgårdsstädning, bytt till vinterdäck på bilen - vilket handleden inte alls gillade! Blog imageNja, skottkärrehjul var väl att ta i. Men betydligt smidigare. Triggade dock både armbågar och handled, men nu är det gjort för några månader.

Ett par dagar har handleden dessutom nästan känts bra. Varför tänker jag inte spekulera i, utan passar på att njuta så länge det varar. Precis som den minsta som äntligen verkar fatta hur man sover nattetid igen. Det är så värdefullt! Blog imageNär det grävs diken och lillhönan tävlar mot grävmaskinen om vems hög som försvinner fortast... Klart man måste tro på sina barn, men jag hade nog redan utsett en vinnare...!

Nu startar snart en ny vecka, så ha en bra sådan!

Blog image"Kom igen katten! Det svänger ju!"





Vilken kalabalik. Tur man kan ta skogspromenader som "sjukskriven"...Bondelivet 2018

Posted by Åsa Thu, November 22, 2018 21:30:13

Ja... Det känns som att detta inlägg kan bli (ännu) längre än vanligt. Sitter i min ensamhet och mycket har hänt de senaste dagarna. Så sitt bekvämt och ha kaffet inom räckhåll.

Sist jag skrev önskade jag en bättre natt. Den kommande blev hundra resor värre, så inte alls någon hit att veta att det krävdes viss social trevlighet när vi väl fick kliva upp.

Det bar iväg i alla fall. Först till köpcentret för kängor till barnen och sedan söderut för dop av Hans lilla flicka.Blog image

Det blev en ganska sen avfärd. Fixade kvällsmat på vägen till ingen som var hungrig, utom möjligen lillhönan som vägrar smörgåstårta! Tanken var att de sketslut barnen skulle somna rätt omgående, men så var inte fallet! Sonen slocknade först, lillan när vi var halvvägs och ett par mil senare var lillhönan kissig, vilket krävde ett stopp och samtliga vaknade. Tack och lov somnade allihop relativt snart (igen) och sista timmen hem var både seg och lång.Blog image

Måndag morgon där alla var riktigt slut, men vi kom upp och iväg dit alla skulle. För min del bar det iväg till en arbetsterapeut då jag sedan mitt på sommaren haft väldigt ont i en handled. Till och från, och tyvärr mest till...

Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men han avfärdade min pulserande handled som "överansträngd" (jag undrar i efterhand vad han sagt om jag "gått hemma arbetslös") och snöade in på mina två armbågar, som spökar nångång ibland och jag ville ta nåt tips om. Tennisarmbåge på båda (vilket bara i sig är fullkomligt vansinne - båda samtidigt!!) följt av en rekommendation av rehab i tre månader och sjukskrivning. Lycka till, hörru!

Inget bra att vara bonde! Absolut inte egenföretagare! Har jag det ihop med min pojkvän?! (Väääldigt länge sedan jag hörde mig själv ihop med "pojkvän"!) Sen jag förklarade att handleden spökade till och från under de två senaste graviditeterna, blev det plötsligt min man istället). Kan jag inte rationalisera på något sätt?! (Jaha, ska man tänka på sånt nångång?!) Och kan jag åtminstone ompröva mina arbetsuppgifter!? (Inga problem! Är snart klar för året med allt vad stängsel heter. Tar in korna och får helt nya! Eller, kanske inte vad han ville höra...?!) Jag var en frågvis typ i alla fall. Han blev inte av med mig! Men hade jag inte velat ha några svar hade jag ju knappast åkt dit! Tänker jag...!Blog image

Åkte hem och "firade min nästan-sjukskrivning" med att häva på och av grindar från kreaturskärran på 48 kilo vardera, och samlade ihop mina rymmartjurar från grannbyn. Jag tänker att jag kanske kan vara sjukskriven mellan halv tio och elva, och sedan efter fem på eftermiddagen, så blir det ju några timmar i alla fall. Men först, om jag fattat det rätt, så kommer det där som är undantaget - Karensdagen!:

Tisdag. Vägning av herefordkalvar på schemat. Rutiner, frukost, sortering av tjurar för intagning och likaså ta reda på de fyra äkta herefordkvigorna i gruppen på tjugofem, vinterdäck på privatbilen och fullt fokus när Växa-personalen kom. Ja, just det! Det var min tanke! Verkligheten var en annan:

Son och make till sjukhuset - med tablett i kroppen. Check! Barn till dagis. Check! Betesrunda efter dagis. Check! Rutiner i lagården. Check. Så, foder i bilen och iväg norrut mot kvigorna. Såg i backspegeln en bil som kom sakta, men brydde mig inte om det.
Varje morgon jag kommer upp till mina kvigor, kommer de i galopp och har hittills fått stopp på sig vid stängslet. Inte i tisdags. Stannade bilen och drängen ringde: Det står en bil illa till på gårdsplan och här står också en lastbil som därför inte kan vända, vet du nåt om det?! Hmm, vinröd Hilux. Aha, bigubbar som behandlar mot varroakvalster! - Ringde på dem, inget svar. Och inga kvigor. Ropade flera gånger men inte en skank. Hällde ut fodret och hoppades på det bästa. Såg sedan jag vänt att de kom springandes från sjön, så de var på plats. Drängens fru hittat gubbarna och bilen var flyttad, lastbilen vänd och chauffören hade börjat lasta av gödningssäckar. Okej, under kontroll. Frukost.Blog image

Satte mig för att leta reda på mina tjurar då det är dags att rapportera vilka kor som gått med vilka tjurar, men vad har tjurarna för öronnummer då? För mig heter de som jag köpt dem: Party, Sven, Krokus, Malte och så "hemmatjuren" Rudolf. Men det godkänner inte registret...! Där gäller "fullständigt identitetsnummer".

Datorn larmade också - igen- om virusskyddsuppdatering, så satt med det och var precis klar med både mat och virus när det ringde: "Tre av dina kossor är ute". Jahapp, lämna allt och snabbt ner till andra gården. Inga kvigor på vift. Inga kvigor alls... Jo, därborta! Där går sex stycken, och lockar ut flertalet kor... H-vete! "En gul knapp sa att du slapp..." Iväg, få med korna i hagen, korna utanför hagen, och kvigorna från vägen och över vägen gemensamt in i en annan hage (måtte stänget vara relativt okej...!) Fine. Gick bra. Inget att äta. Lite material i bilen... Liiiite tid. Panikstängsla in fyra hektar åker, två sidor så blev det tätt mot deras nya hage. Ut med korna. Ingen ström. Varför? Hm, där var felet. Om en timme står semintanten på gården. Måste hem.Blog image

Blog imageBlog imageNär någon jöns lyckats "sortera" fem herefordtjurar i tre olika boxar är det bra med märksprej...

Och hem så. Och ser kvigkalvar... Där?! Och DÄR?! OCH DÄR?! Vafan?!!! Jag ska ha kvigkalvar i EN grupp på ETT ställe! Inte överallt! Aja. Öppna upp grindarna till uteboxen och över vägen för att hämta mina småkvigor. Ja, över sjövägen också efter några. Inga problem. Runt hela gården, över vägen och in med dem i uteboxen och börja sortera, alltså släppa ut, de som inte skulle vara med. Inga problem. Inga större problem... Ser en kviga smita förbi drängen, mot tjurarna. Resten av kviggänget följer efter. Inget kan stoppa dem nu! Plötsligt säger drängen "Nu är tjurarna ute..." F*N. Kanske inte läge att ha blandade kalvar... Ähum... Sju kvigor i uteboxen, varav fyra ska vägas. Stäng in alla - de står där de står - och försök hejda tjurvandringen... Som tur var, var det bara den sedvanliga rymmaren 7073 som klivit genom trådarna, och fått grymt mycket stryk av strömmen. Puff undan med honom neråt kogatan, stänga, sätta drängen på vakt och hoppas på det bästa. Språngmarsch över gården med kvigorna i släptåg, över vägen och tillbaka i ordinarie hage. Tillbaka med tjuren. Ut med rätt tjur, och även en kompis till honom då han inte gillar att vara själv, in i drivgången i lagården. Stänger dörren efter dem och DÄR ser jag V50:n rulla in på gården. In med drängen bakvägen och lyfta vågburen för att få in vågbalkarna under. Sen fortsatte kalabaliken! De två tjurarna genom buren, och på väg ut när en kastvind vräkte igen dörren i mularna på dem. Swich så var de lösa i lagården, halvt skrämda. Tjoho! Men det gick smidigt att få ut dem igen. En tjurkalv smet rakt igenom buren och var plötsligt lös han också. Ingen fara dock, han lullade runt lite och hittade några höstrå att pilla i sig så stod han still. Ja, det fortsatte ungefär så. Tror vi slog strulrekord med vittne tillreds! Blog imageMärklig himmel! Vilka skikt! Blog imageBlog imageSju (!) minuter mellan bilderna!

Till sist var vi klara i alla fall. Gjorde lagården klar för eftermiddagen och gick in. Med rejält mycket fukt i luften... På balvagnen står en drös gödningssäckar som måste under tak. Maken körde iväg med dem och det föll därmed på min lott att fixa middag. Men vänta! En, två. En, två? Var är sonen?! Just det, hos kompis. Kanske borde hämta honom...?! Flickor i bilen och iväg till tassamarkerna efter pojken.

Hem, konstaterade att jag behövde duscha, laga middag och äta på en halvtimme för att hinna vara iväg i utsatt tid. Nä-Ä. "Jag blir sen!" Och det blev jag, men gick bra ändå. Jag fick ännu en gång vara försökskanin på akupressur.Blog image

Igår då, kunde inte bli likadant väl? Och nä, inte riktigt. Men hittade en av mina kvigor på fel åker där nere på andra gården, så fick fösa in henne. Till campingbyn och kika på djuren där och vidare ut till föräldragården och spana in kreaturen. Sen tillbaka till andra gården, riva kornas gamla hage och sedan klafsa ut i sjömossen för att rädda mitt sommarstängsel där. Stoplade upp till ännu en hage till den nu plötsligt stora gruppen på tjugonio. Hade tänkt fortsätta, men blev bara trött och hungrig, så åkte hem.Blog image

Blog imageTacksam utfodring på föräldragården för att få freda mig en dag eller två... Blog imageOch inne gick det inte fort nog att få fram maten! Då får man tigga vid spisen!Blog imageMaken tog lagården och jag fixade middag innan det var dags att köra ner barnen på sin onsdagsaktivitet.

Idag stängslade jag vid norra sjöspetsen och gjorde sedan ett stolleprov - släppte ut mina kor på skogstorpet och hoppades på det bästa. I min fantasi gick de liksom två och två efter mig på ett symmetriskt led. Men men. Att det fanns så många skogsvägar/stigar längs vägen till sjön... Det visste jag inte! Men alla är nog provade av korna. Börjar förstå Mormors klassiska kommentar om att de drev kor på vägen på söndagsförmiddagarna när alla andra var i kyrkan, och sätta ut ungarna vid vägar längs vägen... (Hade ju min livlina Drängen att ringa till om det gått åt skogen - haha...) Till sist så hade jag alla sexton korna i hagarna nere vid sjön. Inte i sjön och inte i någons trädgård. Tog bort tråden över vägen, men lät varningstriangeln stå kvar, gick till min bil som jag ställt i "den större korsningen" och körde upp till torpet för att hämta aggregatet. Och när jag kom fram och det öppnade upp sig, är det första jag ser den nerrivna tråden. Fa-an. Varför är det nerrivet?! Vänta lite... Är det nu jag ska börja bli orolig för mig?!... Rev inte jag ner detta för mindre än en halvtimme sen för att få med mig alla kor på promenad...?! Blog imageGår det uppför på ena hållet går det nerför på andra. @bondeniskarvhult för filmsnuttar. Blog imageBlog imageFöre mig. Och in på en liten väg. Blog imageEfter mig, på väg låååångt på fel håll - tillbaka. Började allt bli lite nervös då... Blog imageBlog imageIkapp och före igen. Till nästa väg. Blog imageSen till slut så! Nästan... Blog imageI sea (?!) the light! Blog image172:an har inte tagit sommaren för hårdbantning... Blog imageTur det inte var spårsnö!

Hem till lagården och sedan födelsedagsmiddag hos drängens fru. Eftersom man alltid ska försöka se det positiva, är jag ju ändå ganska tacksam att djuren höll sig i skinnet när vi var iväg, så Jirka slapp trassla ut det...! Och - utan att säga alltför mycket - blir jag bara av med de tjugotre kor som väntar på slaktbilen (jag anmälde dem i januari för att vara säker på att bli av med dem, och blev lovad hämtning vecka 42 - inte sagt vilket år dock), men NÄR jag blir av med dem, tror jag att jag sållat bort de djur som jag jagar. Merparten av de jag har kvar jagar istället mig. Och det sparar jag mycket tid på. Om jag hinner undan i tid...!

Barn i säng och maken åkt för att visa lillstugan på föräldragården för en intresserad.

Ursäkta längden om någon pallat läsa ända hit. Stoppa in lungor och återta kontroll på hicka och andning. Jag har säkert hållit undan en stor del ändå... Nu ska jag skynda mig så jag hinner vara sjukskriven och köra min rehabträning en stund före nattning!



Stackars skitiga bil.Bondefamiljen 2018

Posted by Åsa Sat, November 17, 2018 17:36:36

Blog imageVabbandet fortsatte två dagar till. Och för min del gällde stängsel.

I onsdags tog maken med sig flickorna till lagården och jag tog sonen till länssjukhuset för veckans sprutor. Med insikt väl på plats att vi totalt glömt bort den obligatoriska allergitabletten. Shit! Och på grund av utbildning kunde sköterskorna inte pussla ihop sina scheman och vänta ut verkan på tabletten, så det fick bli en fika och hemfärd igen. Dyr fika, som krävde fjorton mils resa... Surt, men väldigt vanligt att glömma minst en gång, enligt systrarna.

Då vi plötsligt hade en stund över, och en skolklass i badhuset som vi inte skulle hinna ansluta till, svängde vi inom di gamle en liten sväng före avlämnandet i skolan.Blog image

Blog imageNån slarvgris körde omärkt slut på gräsfrö i såmaskinen förra året. Det syns...

Det var väldigt skönt sedan för egen del att känna "jag är i fas med stängsel inför helgen"! Och korna som jag hade tänk flytta stod så lugnt och stilla, så jag väntade med att flytta dem. Skriker de inte är de inte så hungriga och då kan de gnaga där de är lite till, tänkte jag.

Lagård och middag i onsdags, följt av möte med skolans föräldraförening, avslängning av däck på firman (i totalt kaos och en minut före stängning), en snabbhandling och en inte lika snabb tvätt av jobbebilen. Tror jag lättade den på 350 kilo tjänstevikt! Det tog aldrig slut, skiten. En sanering av flaket hann jag med innan middagen, så även där någorlunda ordning och rent från gammalt ensilage och möglig pellets. Stackars bil till å utsättas! Blog imageLättade med 3-400 stängselstolpar så då var det ju "inte så mycket kvar" på botten... Jo tjena!Blog image

Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageDet är ju det där med att torka ur hytten ibland också...

När jag hade kört hem från stängslingen gick bilen lite konstigt, och bromsarna tog knappt. Hemma på lagårdsbacken pumpade jag ena framdäcket, startade på 0,6 i tryck. Två kilo för lite.Blog imageNär lugnet lägger sig är Selma snabbt framme.

I torsdags morse tittade jag igen, tryckmätaren gav knappt utslag. En rätt rejäl smygpunka, med andra ord.

Kan ju inte lämna över en tjänstebil i det skicket, så bara att byta till vinterdäcken. Fy tusan vilka däck! Tur man har traktordäck som måttstock, men det innebär ju också att den privata Toyotan har typ skottkärrehjul!Blog image

Blog imageGjorde en rövare och hivade in pysdäcket på flaket och körde ner till firman för att hämta ut mina två färdiga Toyotadäck - märkta med mitt namn och ort. Navaradäcket rök direkt i tvätten, jag snubblade över mina till Toyotan så lastade upp dem och fick titta på när den lilla jäkla sprängstenen lokaliserades och petades ur mitt däck. Nu har jag varit i skogen och kört igen...

Däcket rullade mot mig och rygg mot rygg fick jag höra "jag skickar som vanligt". Så mycket för den "anonymiteten". Antingen är man lojal eller (ö)känd. Blog imageBlog imageDet är kul med tvättmaskin! Blog imageNär man faktiskt tänker sig bevisa att solen finns någonstans! Och bli kalvackerad. Blog imageBlog image

Blog imageBlog imageKvällen spenderade drängen som barnvakt, maken på UV och jag lurade med mig Jirka på bonnamöte med Växa.Blog image

Blog imageTorkans spår kommer inte att ta slut för att detta året gör det...Blog image

Blog imageBlog image

Jag har inget emot att kvigorna slickar i sig hela mig, men när de ger sig på mina lurar och i synnerhet micken, då har de passerat en gräns! Blog imageTjurarna behövde inte mycket övertalning för en bale när bonden flyr fältet. Blog imageOch så flytt över vägen!Blog image

Igår var maken på jakt ("till klockan 11". - Han var inte hemma då!) Djur skulle ha foder, balar skulle köras, kor flyttas, barn tas om hand, huset städas av lite lätt och väskorna packas. Vi höll inte riktigt tidsplanen i vanlig ordning. Men vi kom iväg. Blev stillaståendes på motorvägen i Helsingborg och ännu en gång längre söderut. Helt enkelt stopp i systemet i rusningen. Blog imageEn, eller möjligtvis två, som inte bryr sig det minsta om att det stormar in en barnfamilj i det annars så tysta huset.Blog image

Hos Mor och B. Tre svårnattade barn, den minsta har strulat flertalet gånger i natt så hoppas nästa blir bättre - alla rejält trötta! Idag har det blivit en tur på en naturlekplats och fika i ett vindskydd. Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageAll naturell...:Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBrukar man skicka o-trasiga pekskärmar på reparation, undrar jag...Blog imageBlog imageBlog imageImorgon väntar dop och en sen hemfärd.

Tänk vilken lättnad att kunna/få lämna över ansvaret hemma till såna som har ens fulla förtroende! Tack ni som gör det möjligt. (En tröst kan ju också vara att djuren skiter i vem som kommer med bil och spann, bara någon kommer...! Åtminstone hade de kommit skuttandes mot den helt okända Jirka när bilen stannade.)Blog image

Trevlig helg,



Puss på mig!Bondelivet 2018

Posted by Åsa Mon, November 12, 2018 22:25:10

Hörde på radion idag att de pratade om "filten" över Sverige. Håller med: Lützen, släng dig i väggen! Inte har det varit ljust på flera dagar heller. "Kom då kossera!"Blog imageBlog image

Blog imageBetesdjur kan förekomma på vägen

Det är även fortsättningsvis stängsel som gäller. Stängsel och åter stängsel. Även om det nu går fort tills betessäsongen är över är det en fröjd för varje dag djuren kan fortsätta gå ute och jag slipper slösa ensilage på dem.

Men likväl var det ett trevligt avbrott att dels sitta en stund hos kvigkalvarna för umgänge, ta en längre tur i samhället på flera ställen, och sedan återgå till de beställda ostkakorna. Bortbjudna på kvällen och då skulle de vara redo att tas med.Blog image

Blog imageNär det känns lite läskigt är det skönt att kunna gömma sig lite! Min lilla 70 bröt isen ganska snart, sen var både peeling och hårstyling klart inför kvällen.Blog imageBlog imageBlog imageDet kanske inte är helt riskfritt att sitta på en sten bland tjugofem årskalvar, men om man överlever har man igen det! Lugna djur är bra djur! Puss på den!Blog imageBlog imageBlog imageLastat för kvällens tillställning?! Eller var det dagen efter...?!Blog imageVill man ha lugn och ro ska man inte har tjugofem småflickor direkt utanför sovrumsfönstret. De skriker från ljusning tills de fått sitt morgonfoder... Idag har jag hivat iväg dem till drängens sovrumsfönster istället! Påhejad av honom själv "Det är dråpligt att se hur de springer efter dig!" Springer de efter mig? Tack för upplysningen... (sekvens på @bondeniskarvhult)

I lördags åkte maken på jakt. Lillskrutt vräktes ner i vagnen och vi andra tre åkte för stängselrivning. Även där hade sjön stigit sig alldeles för hög, men då jag fick tips från en som rekommenderade regnbyxor och silvertejp vid stövlarna, tyckte jag att han själv kunde testa först, om det funkade. Och det funkade! Eller ja, kanske inte täthet i stövelskaften, men jag fick upp både stolpar och tråd utan att jag blev blöt om fötterna...! Kan vara farligt att erbjuda sina tjänster till mig. Finns risk att de nyttjas. Tack, oavsett! Finns risk för repris;)Blog image

Blog imageSlaget vid diket. Många spjut kastades över mot misstänkta fiender. Och den enda synliga sådan, var noga med att kamouflera sig. Blog imageBlog imageFikat var givetvis höjdpunkten. Blog imageIbland är det tur att man kommer på att man glömt...! Djurvakt i helgen var det! Mötte dessutom en tacka på fel sida så det var två nöjda barn som kunde hjälpa till att fösa in henne i hagen igen.

Igår var det feberdags för lillhönan. Make och barn var en runda i garaget för lite snickeri. Jag tog en sedvanlig söndag med att reda ut tvättstugan och gav mig i utmaning att provbaka en butterkaka. Lite mer vaniljkräm i nästa gång så:) Dessförinnan var det bara att grädda på två plåtar nattjästa frallor och de fem brödlimporna så klarar vi oss denna veckan. Blog image

Idag har det varit - någon som vågar gissa?! - Stängsel! Ligger i detta underbara läge att det krävs rivning i en by, för att kunna flytta djur på nästa ställe, riva deras gamla och sätta upp till nästa gäng för att riva... Ni fattar...!? Blog imagePremiär för foderkrubban. En av flera. Och en extra foderhäck på plats så alla får chans att äta.Blog image

Hem för lite lunch så var det lagom för far och son att åka till tandläkaren och jag blev kvar hemma med flickorna. Sen var det snart för mörkt för att åka iväg till nästa projekt, så det blev en tur till lagården, där katten Abbe, som smitit från veterinärtiden, ännu en gång fångades in och sattes i bur för hemfärd.Blog image

Maken är iväg, så för egen del har jag äntligen fått igenom ett mindre träningspass, i lagom intervaller för att passa lillskiten som hunnit med "hundra miljoner femtio" (citat storasyster) toabesök. Vem kan neka nåt sånt liksom? Har klassat henne som torr, men senaste dagarna har koden knäckts för ljud som någon annan kan tyda, så nu ligger allt fokus på det. Men om viljan att förvarna hade legat på hälften dagtid hade det sparat mycket tvätt... Men men, hon är nummer tre. Vi vet hur de där funkar. Fullt fokus på det nya, och när nyhetens behag är över funkar även en återgång till det gamla. Blog imageMånga rekommenderar en promenad på lunchen. Längs trafikerade gator... Tänk vilken lyx en annan har som haft ett pinfärskt hygge som kamrat idag. Vilka ljuva dofter! Och en fin grupp djur att titta på.

Blog image

Blog image

Fikadags, sen nattning! Blog imageAlltid redo?!



Vaknade effektivtBondelivet 2018

Posted by Åsa Tue, November 06, 2018 21:15:06

Blog imageEtt gäng småflickor samlade i morgonsolen. Blog imageGå in och lägg det där i sängen, fick hon order om. Hon löste det på sitt sätt.

Sen torsdag kväll bokade vi lördagskvällen med gymnasiekamraten. Sen fredag kväll fick vi förfrågan gällande samma kväll av ett annat par. Visst är det typiskt! Men men.

Råkade komma på mig själv med att tänka: "Bra att det kommer nån med småbarn" - Risken/möjligheten är hög att skötbordet i tvättstugan kommer användas, vilket avstyr klassikern att stuva in all bråte där och stänga dörren. En spark i ändan att göra det ordentligt, med andra ord. Kanon! Blog imageOlovlig utrymning i syrrans skor.

Något som var mindre kanon var min och makens konversation en dag; Jag tyckte mig kommit på nåt helt världsomvälvande. Hans respons?! - Nä.

Jooo, men liiite jättebra i alla fall?! - Nä.

Bara liite bra då...? - Nä.

Vad fan gör man med en sån butterkaka!???! Butterkaka ja... Det är gott. Stående i Skåne - Frazettis butterkaka direkt från bageriet i Arlöv. Ojojoj, det var länge sen. Fråga inte om jag älskar sötbulle-butterkaka mer än maken-butterkakan... Ett klassiskt exempel på att man både vill äta kakan och ha den kvar! Knepigt. Knepigt. Och aldrig har jag vågat ge mig på att baka en själv... Kanske dags för den utmaningen.Blog imageFredagens utsläpp till större hage. "Syns vi?!"Blog image

Blog imageHighlife på torpet! Allt påhejat av ett gäng kossor. Blog imageKrävdes inte så många hemma-potatisar till middag! Blog imageOch mitt i allt gick strömmen. Bara att brassa på i vedspisen då, så vi fick vår mat före årsmötet med biföreningen. Blog imageTur man har vita huvud i lagården i alla fall, så man utfodrar i rätt ände!

Idag hade jag tänkt att flytta en grupp kor när jag stängslat om och utökat en hage. Dock hade sjön stigit så pass på en dryg månad, att där jag stängslade i skor då, räckte inte stövlarna nu. Smög försiktigt så länge jag kunde för att fiska in mina lånade stolpar, men på fjärde stolpen kom antingen en våg eller så gav botten vika. Det rann in i alla fall. Rejält. Men det är också en perfekt motivationshöjare. Bara att speeda upp där i sjön så det blev avklarat - skadan var ju ändå redan skedd.Blog image

Medans det gick bra...!

Det var ett abrupt uppvak, blev hanterbart men kylde av snabbt, så istället för att sätta om dessa några hundra meter tråd närmre land, dra de hundra meterna kvar längs vägen, flytta korna och riva stängsel där de gått, klafsade jag upp till bilen, tömde stövlarna, vred ur raggisarna och körde hem i strumplästen.

Men som alltid - inget ont utan nåt gott. Byxorna har varit i behov av tvätt länge - nu var de redan blötlagda och därmed redo för maskinen. Tånaglarna hade hunnit bli lagom mjuka för en klippning, så bockades det av från listan. Och jag var hemma så jag kunde fika med maken och flickorna. Frågor på det? Blog imageSelma, prinsessan på ärten.Blog image

Blog image"Vuxentid"...

Mitt inför köksröjning och matlagning knackade det på dörren. Av en stackare som inte klev in utan väluppfostrat stod kvar på trappan och så när missades i kaoset inne. Dock är jag inte säker på att vederbörande vågar sig tillbaka någon mer gång, efter att ha kikat bakom kulisserna, men skulle så vara fallet rekommenderar jag att knacka på insidan av dörren. Det är svårare att missas då!:) Alltid kul när nån bara trillar in, trots allt. Med risk att jag bara var snäppet trevligare än den där bilfärden för några veckor sedan. Andan tappas totalt när man kommer in. När nattningskaoset väl är över tassar jag runt som en zombie och mannen tvärslocknar i soffan. Välkomna till oss!

Maken svetsar vidare på grindarna i lagården. Om han räknar ner eller inte vet jag inte än. När han kommer in överlycklig med nyheten av att vara klar - får jag väl titta på honom och iskallt säga: Nä!

Imorgon har jag en massa stängsling att återuppta. Med torra stövlar, hoppas jag.

God natt



Grönbete i november!?Bondelivet 2018

Posted by Åsa Fri, November 02, 2018 21:55:26

Tisdagsförmiddagen inleddes med djurhämtning och nästan klar där kom ett larm om en tjur på vift... Drängen hem med traktor och jag förbi hemmet och vidare för att ta reda på min tjurusling. Noll i ström... (Sveriges bästa bonde var det!)Blog image

Vilken hiskelig drös kalvar det blev! Blog imageNär längtan efter dottern blivit för stark...Blog imageSvart till vardags...!

Men ingen tid att spilla på strömjakt med en drös djur på kärran. Delade av dem och stack sedan direkt tillbaka norrut och letade reda på min strömtjuv - ett troligt snöras hade slagit ner min eltråd på ett gammalt fårnät. Rejäl skjuts i det sen! Bra!

Iväg hemåt för en ovanlig lunch och sedan iväg till min sinkogrupp och rev stänge i deras gamla hage. Hem till total kalabalik - två barn rykt ihop om pärlplattorna och en pappa fått frispel på dem. Kändes rätt bra att direkt efter maten åka iväg som försökskanin på akupressur och låta den äkta hälften reda ut situationen hemma.Blog imageTomtarna på loftets frigörelse eller dammexplosion från silon?! Blog imageMobilt bredband var det ja! Men ack, var hamnar det?Blog image Blog imageLivat i holken! Bowling, krypande fotboll, teater med en prinsessa, en häst och en galning (avgör rollfördelningen själva!) disk och matlagning. Samtidigt. Jag är så otroligt tacksam för våra nu mer än elva kvadratmeter kök! Blog imageNär lugnet väl lagt sig och positioner är intagna.

Onsdag skulle vara en puskig dag och var så också. Jag hade tänkt att åka en sväng till stan och även Lantmännen, men vid kraftfoderrundan på morgonen gick samma förb--- tjur ute under ekarna. Rakt och fint mellan trådarna klev han in, och då är det bra ström i skiten. Hägnade in en planerad åker till dem nu när snön är borta, och drog en extra tredjetråd mot ekarna (och ännu, peppa peppa!) Kanske slår den på näsan, och inte vadderas av den ulliga pälsen.

Kom iväg sent, men kom iväg. In på Lantmännen och gjorde som vanligt - lastade bilen full och gick sedan in och meddelade vad jag tagit. En ny tjej i kassan så bad henne sätta upp det på mitt kundnummer, men kolla så det gick in på mig, är lite osäker på det. "NEJ!" tjoade chefen som dök upp bakom, och vände sig till mig: "Det där är ju ditt gamla kundklubbsnummer, du är ju föreningsmedlem! Brukar du handla på det gamla?!" - Ingen aning! Brukar liksom inte ens presentera mig här inne! Blog imageTog bilen till jobbet igår... Men jag gick hem!

Efter lite plock inne masade jag mig upp till ett torp i skogen som skulle stängslas in, och där var mer trafik än vad det brukar vara utanför samhället! Fyra bilar där i skogen, och mer folk som avlöste. Både risplockare, snöpinnesättare (så nu har vi såna längs vår väg, Hans!;P) och slutligen en skotarförare. Men det tackar jag för, för då fick jag första tjing i hur de tänkt köra och lägga virket. Kan anpassa mitt stängsel där efter! Blog imageVägen till d(EN)na kvinnas hjärta går över ett vattenfyllt dike. Ingen vattenkörning! Får man lov att bli så fjantigt lycklig av nåt sånt?!

Idag var det hemmadag för maken, så han tassade ut och körde svetsen ett varv i lagården. Efter frukost skulle vi köra djur, och jag känner att jag valt att spara rätt djur! Drängen backade bakom lagården med kärra, jag öppnade till kogatan och ropade på korna som var längst bort på markerna. De kom som skott, upp på gatan och jag fick köra en version av rugby för att komma mellan dem och kunna stänga bakom. Givetvis stod en ko ett par meter ut i hagen, så bad henne stiga fram, vilket hon gjorde och jag spände upp trådarna. Tog ner en grind på var sida för att täta, och öppnade sedan kärran. Var väl knappt jag hann bakom korna innan drygt halva gänget var uppe. Snabbt fram och stängde och där kom maken genom lagården för att hjälpa till. Men han fick hjälpa till att schasa bort de kor som tyckte sig få plats ändå. Vilken besvikelse att inte få följa med! Även om vi ibland kör för många djur på lasset (kan erkännas!) så är det stört omöjligt att tröka in sexton stora kor i kärran. Stört omöjligt.Blog image

Upp med första lasset till skogstorpet och hem för de sista sju. Ungefär samma lastning där, så snabbt upp med dem också, till deras stora glädje!? Sen var det slaktkorna kvar då... Det känns helt okej att de ska på just slakt... Nä, de var väl inte särskilt svårlastade, men ett jädra levande när den med störst horn ska bevisa sin pondus. Kossan inifrån föstes upp på lasset också och iväg med dem till de andra slaktkorna på andra gården. Blog imageNär även tallarna i diket är slut får man försöka dryga ut födan med mask eller nåt sånt.Blog image Blog imageKände mig rätt uttittad en sväng. Lär inte gå arbetslös nästa vecka, om man säger så

Måtte jag bara få bli av med dem snart också så jag slipper slösa massa foder på slaktfärdiga djur! Nog att jag bara drog till med en siffra när jag anmälde dem i januari, vilket resulterade i "trettio djur" vecka 42, och då var det "bara" styvt hälften som gick iväg. Har tjugotre till!
Hemma igen släpptes kvigkalvarna ut. Fyra inifrån lagården som tyckte det var riktigt high tech att få springa runt igen, och de tjugoen från uteboxen. Snacka om att det blev en bra skock småflickor runt foderhäcken. Inte varje andra november man släpper iväg 45 djur på "grönbete". Låt det hålla i sig! Och låt småflickorna, och alla andra, hålla sig i skinnet på rätt sida stängslet! Blog imageBlog imageNy rollbesättning idag!

Imorgon blir det nya utmaningar - lillhönan ska med pappa på jakt! Hur ska det gå till?! Det är nog spännande den första kvarten, tills älgarna möjligtvis inte följer hennes tankegång...!

Trevlig helg hörrni!



Sveriges Bästa Bonde!?Bondelivet 2018

Posted by Åsa Mon, October 29, 2018 21:20:46

Jag har varit väck i natt! Så väck att jag inte reagerat när maken vaknade i soffan och kröp ner, eller någon av de tre gånger den lilla stått jämte pottan och skrikit för besöksdags.

Dagis för flickorna och fritids för sonen, sen hem och svida om till arbetskläderna. Och halvvägs genom tvättstugan ringde det: "Dina kossor står så fint vid min postlåda...!"

H-vete. Tjurarna är på vift. Aja, på med kläderna och prioritera om dagen. Foder i bilen och precis när jag lagt i backen dundrade flistuggen förbi. Shit. Skräm inte upp mina djur nu, hörru. Blog image
Men inte. Flisar'n svängde av innan och jag mötte upp mina småkillar enligt utsago. De sprang efter bilen en bit, innan de vek av och var på väg till en trädgård, så jag fick avstyra dem och så gick vi tillbaka hem till hagen. "Kom alla mina små kycklingar! 1-2-3-4-5-6-7-8---". Åtta?! Åter ett samtal till larmcentralen som nu lämnat sovrummet för köket, och spanat in de sista två killarna bakom grannens uthus. Så en promenix dit också och släppa in eftersläntarna
.Blog imageBlog image

Inte nog med att snön i lördags ställde till det. Nu har det även regnat underkylt som byggt på trådarna till oigenkännlighet och noll strömförsel. Och till råga på allt har det rasat från träden! Över stängena.Blog imageBlog image

Blog imageBlog imageRingde på drängen, som nu även hade utfodrat i lagården då jag "aldrig kom tillbaka" och han kom upp med en bal till killarna. Så de får lite annat att tänka på. Har en åker som ska stängslas in till dem, men vad hjälper det så länge det är snö?Blog image

I nästa by kom kvigorna i galopp när de såg bilen, så kan nog inte klassa dem som älgar längre! Som tur var hann de få stopp på sig innan stängslet!

Frukosten blev försenad av någon anledning och efter den var det dags att masa sig ut för att ta in och sortera de där sexton tjurarna som nu får plats inne. Och sedan hämtades kor och kvigkalvar över vägen för delning. Vilket gick så smidigt att vi inte hann fatta vad som hände! Bara den liiiilla detaljen att alla kor hamnade där kalvarna skulle stängas in. Tretton av sexton i alla fall. Så de sista tre korna och kalvarna föstes in i en hage, korna jagades ut ur uteboxen, och bort från foderhäcken till deras stora förtret, och ut till sin hage. Kalvarna och de sista tre korna släpptes upp och föstes in. Sen var det nästan klart. En ströbale till dem, och några famnar halm till korna så är det bra skrik på gården igen. Morgondagen är tänkt till att hämta och dela de sista fem plus fem, så det blir färdigt någon gång med detta vrålande. Det är ju en sanitär olägenhet för hela socknen!

Men åter till rubriken;

Ja... Vad säger man?! Vilken hejarklack jag verkar ha! Jag måste säga att jag skrattat mer än en gång idag. "Du måste vara Sveriges bästa bonde" fick jag kommenterat till mitt inlägg på instagram. Där tjurarna promenerar på byavägen. Nästan innan jag hann publicera det faktiskt! Inte för att jag är ute efter nåt "instagram-perfekt liv" som en del verkar jaga, utan mer vardag och ögonblick... Faktum är att jag trodde "den bästa" hade ordning på sina djur!! Vilken gång i ordningen är jag på promenad med dessa eländen?! Jag har vanan inne så att säga! (Skulle nog snarare kunna kvala in i nån TV-såpa gällande Sveriges sämsta bonde i detta avseende! Eller en stängslingskurs:D)

Men det har fortsatt under dagen. Ja, inte oplanerat vandrande med djur, utan "hyllningarna": "Jag tycker du är ett föredöme för alla som vill kalla sig bonde. Älskar ditt sätt att handskas med djuren." "Fina djur" "Följer dig trognare än en skock gässlingar" "Att vara så cool att du fotar visar att du har koll"... Ja, keep it on! Jag är inte sämre än att erkänna att det är kul att höra det. Det stärker mig. Jag är trots allt bara människa. Blog image

Men visst! Jag sorterar ut icke-sociala djur rätt omgående. Alla behöver inte sitta i knäet, men det är kul om de inte springer iväg. Varken från mig eller andra! Och trots att jag fick ett "beklagande" när jag berättade om den där sträva tungkyssen jag fick på kinden när jag väl samlat ihop tjurarna i morse - det är inte värre än skäggstubb!

Först som sist är det smidigast om djuren håller sig där de ska vara. Bor man på en levande landsbygd får man dock räkna med risken att få besök på nära håll av det ena eller andra. "Hit men inte längre" funkar inte så bra alltid. Och ska markerna skötas så ska de!
Fikadags och sängen!
God natt