En ung bondes vardag

Jag vet inte vart veckan tog vägen...Bondelivet 2018

Posted by Åsa Sat, September 22, 2018 22:31:17

Blog imageVeckan som gått med prao har varit körigare än vanligt, dock inte orsakat enbart av den tjej som klev in på måndag morgon och fick mina hundrasjuttio centimeter att kännas pygmélikt. Det har blivit mycket stängsel. Flertalet djurflyttar och den ena kogruppen drev vi ungefär en halvkilometer genom skogen. Den dagen stod stegräknaren dessutom på över tjugoniotusen sten och ett saftigt skoskav uppstod. Tur det var en lugnare onsdag med enkom sextontusen... Blog imageSlåttergubben dök upp igen!Blog image

Blog imageBlog imageNågra fattade vitsen och gick, några fastnade i en rotvälta så jag personligen fick bogsera ut dem, eller henne, 1742, den bruna mitt i bild. Hon kunde väl låtsats vara lite rädd för mig i alla fall... Blog imageDet krävdes, till praoens förvåning, inte så mycket betänketid innan merparten började klättra brant uppåt. Det var nog värt det när det öppnade upp sig.Blog imageTisdagen varvades stängsel och skogsdrivning med strängläggning som variation. Sen jag blivit ensam på eftermiddagen hämtades pressen, middag intogs och sedan ut för nästa pass och mata ut balar i sena kvällen. Blog imageBlog imageMormor hade tittat förbi, då hon haft lust att baka "lite grann"! (Tack ängel!) Och när jag väl kom hem hittade jag maken på detta vis:Blog image

Lämpligt nog skulle praoen på begravning på onsdagen, och jag, maken och sonen styrde nosen norrut till Länssjukhuset;

Efter nästan tre och ett halvt års krig har de gått med på att påbörja en allergivaccination på pojken så han kanske klarar sommaren bättre med allt vad pollen och gräs säger. Dummaste kommentaren hittills var när en läkare rekommenderade att vi flyttade till ett bättre lämpat ställe - stan. Passande nog hade vi även fått kallelse till en annan tid några timmar senare, så det var lagom att ta en lunch och proviantera nya glas på Ikea. (Allvarligt, sex glas för tolv kronor?!! Knappt värt att kosta på dem disk ju!) Sköterskorna beklagade att vi fick en "heldag" hos dem, själva jublade vi då det inte kunde varit bättre. En timmes väg enkel resa så är det ju lika bra att ta allt på en gång!

När telefonen startades upp på eftermiddagen (ett informationsmöte beräknades ta ca två timmar, vi var ute efter fyrtiofem minuter!) plingade meddelandena friskt.

Ett från en halmförsäljare som meddelade att åkeriet var på väg! Ett från en lärare på gymnasieskolan som ville stämma av läget.

Insåg att vi nästan skulle klara tiden för dagishämtning, så avbokade drängens fru på det. Hon hade även middag nästan klar till oss alla när vi kom hem. (Fy vad bortskämda vi är!) Precis lagt upp mat på tallriken så stod läraren på gårdsplan. In med honom på en stol jämte bordet och äta under tiden. Make och son iväg på simskola. Jag till lagården. Drängen ut med flickorna. Sonen avsläppt hemma och maken direkt iväg på klipptid. Jag ställde i ordning balspjutet med ytterligare två spjut för att kunna lasta av de beställda fyrkantsbalarna. In och natta barnen för att på väg nerför trappan inse att lastbilen rullar in på gården. Ja, det var väl typ onsdagen det. Frågor?! Dansen skippade jag och även det innefix jag hade planerat för kvällen.Blog imageBlog imageBlog image

I hallen på dagis i torsdags ramlade den minsta lite från en pall och vägrade därefter att släppa mig. Som en igel satt hon och skrek i högan sky när hon lossnade en centimeter. Tillsist fick hon snällt flyttas över i en annan famn och jag gick. En ny upplevelse för samtliga! Skönt att hon saknar mig lite på dagarna!

Hämtning av spån har varit i behov länge, och nu tog vi itu med det. Hemska göra! Hatar att trampa spån nästan lika mycket som jag hatar gaffel-/jordbruksdrag. Men så skönt när det är gjort. Grisarna fick extra ombonat och projekt hönshus började vara aktuellt. Blog image

Drängen gick på sitt projekt - stuva undan fyrtioåtta halmbalar! Han hade att göra kan jag meddela! Men han hann precis klart innan regnet drog in! Och endast en bale brast, den som jag råkade rulla ner från lastbilen... Blog imageBlog imageDet heter väl "foderhäck" Blog imageÄr detta "slemmigt men mättande", eller blir man en sån där kul filur om man smakar?! Blog image

Igår städades drivgången bakom tjurarna varpå ett antal vägdes. Vädret var bättre än planerat, så det fick även bli rivning av stängslet hos grannen medan det var torrt. Hönorna fick nystädat och på mitten där öppnade himlen sig med några rejäla knallar och blixtar. Då vi sprang lite fram och tillbaka med skottkärror och spånbackar, blev vi rätt rejält blöta - det rann längs benen under byxorna och ner i stövlarna... Och de stackars hönorna som knappt vågade sig in i den ljusa spånen kom slutligen under tak som dränkta ruggugglor! Stackarna!Blog image

Blog imageIdag då så åkte maken iväg på hajk. Av alla tillfällen! Det där livet lockar mig inte det minsta, men att sova under en presenning i åtta plus, med ganska blåsigt väder och ösregn, övertygar mig än mer! Jag ser inte tjusningen i det! Fick nyss meddelande om att de har det varmt och gott vid lägerelden. Jag har det varmt och gott med en katt jämte mig, en på mig och datorn i knät!Blog imageBara en knäckt imorse! (Och det var inte jag!)

Och så ska jag, ensam, både sköta lagård, laga mat, diska och vara barnvakt samtidigt! Får se om jag reder ut det eller om det blir ett fall för soc på måndag. (Det lite komiska i det hela är att maken hade varit bjuden på middag innan jag hunnit lämna gården, men en man är det ju också lite synd om;)) Ett och ett halvt dygn ensam med tre ligister. Tur svägerskan tittade förbi och hann rädda en unge som kissat i syrrans säng medan jag pratade med drängen!Blog imageYtterdörren öppen och lillungen försvunnen. Ute i storasysters skor och brorsans mössa. Vad är problemet?! Blog imageBlog imageMoment 22 då man dagligdags piskar ungarna i att strumporna ska paras ihop och så hittar man de dyngsura strumporna hängandes på tork... Hoptussade. (Det är i ett sånt tillfälle jag citerar Ratata; "Vad gör jag nu?! Jag har order att sitta men det är ju en Kaaaaaatt!!")

Men men, vi tog itu med den årliga helsaneringen av badrummet. Flugsäsongen är någorlunda över så det kan vara lönt att skrubba kakel... Slutar aldrig förvånas över hur äcklig en dusch kan vara. Tycker det spolar mycket där jämt, men det fastnar minst lika mycket! Skönt att man inte har större badrum när man ligger på knä och skrubbar fogar med diskborste! Check!

Sen har det tvättats typ tretton maskiner - nåväl, det kanske bara känns så... - och ungefär lika mycket är omhändertaget ("Tvättar du allt som fanns i våra garderober eller?!!!" - Nä, en veckas eftersatt tvättstuga är under framgrävning!)

På väg till lagården snubblade jag nästan nerför trappan över katten Abbe som återvänt från brukssamhället och vrålar här på nätterna. Husse har varit här flertalet gånger för att locka fram honom, varför katten slängdes upp under armen och låstes in i hundburen - i hönshuset - i väntan på hemfärd. Rena rama zoo! Blog imageNydammsugat och sonens skor tömda ute!

Sedan det mesta började se acceptabelt ut blev det, som vanligt, sen middag där sonen var med. "Klabbunge" kom det från lillhönan och repliken?! - "Även mästerkockar kladdar ibland, vet du inte det!" Man undrar ju var de får allt ifrån.

Jag fick ett känsla av "åldersnoja" tidigare i veckan då jag kom på mig själv över att muttra över "dagens ungdom". Generellt, absolut, men extra aktuellt med en prao. I min värld är det givet att man hälsar när man kommer, säger hejdå när man går och tackar för sig. Jag inser mer och mer att det inte alls är självklart, och det retar mig. Det kostar ingenting, varken pengar eller energi, och gör så mycket för rena trivseln. Måtte jag lyckas fostra mina ungar bättre än så! (Så gick där iväg en känga i etern!)

Till veckan känner jag för semester. Lär inte ske. Ska ju iväg!! Så bara att fixa innan dess. Stängsel och stängsel. Ett par djurflyttar och stängel. Nja, och så eventuellt kanske måste nåt stängsel fixas.

En annan sak som jag grunnat på flera gånger är vilken fasad jag håller utåt. Jag får "ofta" höra att jag skriver så underhållande (var då?!), är ett energiknippe (totalt sket slut jämt och börjar undra om jag behöver utredas för kroniskt trötthetssyndrom!) och att jag är så optimistisk (jag ser mig som pessimismen personifierad! Så sent som i veckan fick jag ett sms "Med den positiva energi du synes ha... Optimism vinner över motsatsen... Men så är jag både godtrogen och lättlurad..." Eh VA!? Jaja, jag tackar. Antar jag. Blog imageLäsarbild; Så här beter de flesta av mina djur sig när "främlingar" passerar hagen.

Har i veckan också fått flertalet "klagomål" på mina djur. "Jagar de alltid dig på detta viset?!" "De tycker verkligen inte om mig! De går efter mig hela tiden" "De är sååå klåddiga, de där små tjurarna" "Skulle ta en bild men de slickade på kameralinsen". Nästa projekt får väl bli nån stiftelse som finansierar en ko-offerjour eller dylikt.

Blog imageFår man en bit morot ska den så klart intagas sittandes. På favvoplatsen!

Nu ska jag ta itu med ett mer nutida problem - längtat hela dagen efter att få sätta mig i soffan med några chips, men nu är jag alldeles för mätt sen maten...

Ha en fortsatt trevlig helg



En märklig känsla2018

Posted by Åsa Sun, September 16, 2018 21:59:37

Blog imageDet är när man öppnat upp så här för att köra in en ströbale som man verkligen hoppas att de håller fokus på maten där framme!

Då har det gått några dar igen...!

Stängslade norröver en dag. Släppte över djuren och hyrde en plats på den halvt övergivna ekan - årtullen var perfekt att stoppa en stängselstolpe i. Lättare än att trycka ner den i berget i alla fall! Blog imageBlog imageHalvfabrikat! Blog imageOhps...Blog image

Ön fick också en omgång stolpar och djuren swishade bara över bron och ut där, så det var ju smidigt för mig!

I fredags tänkte jag mig lagård, sen en rallytur till samhället och proviantera och sedan hem, lasta tjurar och åka till di gamle med dem. Vågar någon gissa!?!? - Det sket si!

Hörde att det "bröttlade" en del längst bort i lagården när jag kom ut på morgonen men tänkte att det bara var ett allmänt tjurgruff. När jag kom dit stod däremot en sån där hornpelle med typ sextio centimetershorn på vardera sida skallen (fått en sån då jag inte avhornar nåt). Som lyckats pressa ut skallen i det lilla hålet i grinden där vattenkoppen sitter och stod med det i grannboxen. Och där var han. Dessa puckade djur lyckas nämligen alltid ställa till det men sällan lösa det. Rimligtvis får man ju göra samma sak spegelvänt, men det övergår deras förstånd.

Kallade tillbaka drängen och vi jobbade länge med det. Till slut fick jag ställa upp ett par grindar i fodergången och tömma grannboxen så jag kunde gå in i den och försöka. Ungefär en och en halv timmes slit innan han kom loss. Vågar liksom inte sätta fingrarna mellan horn och grind heller för att lossa grindbultarna... Under tiden ringde en man om en ko som kommit in i den bortstängslade flishögshagen, och kompisarna gått iväg så hon stod och skrek. (Man går ju inte ut/in på samma sätt som man gick ut/in. Vilket kanske är bra vid vissa tillfälle!) Blog imageTog mig i kragen och bytte skyddsglas på mobilen, vilket jag tänkt länge och haft ett nytt liggandes ännu längre... Är rätt glad att jag haft det... Blog imageBlog imageBrunt som ett furugolv för sex veckor och nu ca 120 mm regn senare.

I alla fall var det bara att damma av sig det värsta, köra iväg, möta mannen på vägkanten en bit från byn ("Det lät som att du var i en tvättmaskin, vad gjorde du?! Och har du sett att grisarna bökat sönder hela Västra Lycke?!") Kossan in, rev tråden då den inte behövs längre, en koll i andra gruppen i den byn och vidare ut till föräldragården när jag nästan var där.

Sen hem för frukost, lite innan elva, bara ut och lasta foder och tjurar - vilket inte var så bara. Fem gick jättebra, den sjätte helt okej. Tre fick jag bogsera upp och för den tionde krävdes ett försök till rodeo - gick inte, eller jo, han stod kvar! - så slutade det med det låååånga repet om halsen, in om kärran och runt rumpan på tjuren och dra upp tröggöken. Han är ändå bara 75% hereford...Blog image

Och så iväg. Under tiden hade Mormor hunnit efterlysa mig - kom jag till middag? - och jag hann meddela att jag var på väg, precis i middagstid.

Framme hos dem och släppte av hela ligan, middag hade de väntat med i trekvart (Ni som känner Mormor förstår ångesttonen va?! - Men jag hade ju varit så pass nära så de kunde vänta lite i alla fall...!)

Överlämnade förmaningstal från Drängen till Morfar: "Säg till att han inte får gå in till dem med spann, de kommer springa ner honom!!" (Han hade stått utanför stängslet och slängt in kraftfoder och efteråt kom kommentaren: "Hade jag varit inne hos dem är det inte säkert att jag hållit mig ståendes! De var ivriga!")

Svidade om, fick middag och gjorde sedan en väldig märklig sak; Gick på husvisning. Inte något konstigt i sig, men det var verkligen noll i visningsfix. Den gamle man som bott där skulle in på en "rutingrej" på sjukhuset, lades in då de hittade allvarliga fel. Han kom till hemmet och dog ett par dagar senare. Och huset var därefter. Visst hade anhöriga (eller vad de ska kallas...) städat av "det värsta" men ändå. Glasögonen låg på skrivbordet jämte telefonen. Skjortan hängde på stolen vid sängen. Kudden hade typ avtryck från huvudet fortfarande. Handdukarna hängde skitiga på toaletten. Ja, ni fattar. Och huset har stått öde i snart tre år på grund av familjefighter.Blog image

Jag har inte varit där på väldigt många år, men åtskilliga barndomstimmar är ändå tillbringade där. Sängen var nerflyttad, men fåtölj och bord stod kvar på andravåning. Där jag satt, och han på sängkanten, med ett rutat papper mellan oss på bordet och spelade luffarschack. Vanligt schack (som jag alltid varit urusel på) var inte lönt - man var matt innan första bonden lämnat sin ruta.Blog image

Blog imageEn mycket, väldigt mycket, konstig känsla.

Och precis innan jag lastade tjurarna, fick jag en minnesbild; Jag och min kusin, eller kompis, stod tillsammans med gubben och beundrade en vacker tavla ovanför pianot (tavlan var flyttad för övrigt). Då säger mannen: "Ni kommer väl på auktionen efter mig!?"
Det blev såå nära! Jag har inte tänkt på detta, men minnen ploppar upp ibland. Jag ska inte gå på gårdsauktionen, det hinner jag inte med, men blir det lösöresauktion så ska jag gå dit. Det har jag lovat. För många år sedan, men jag ska försöka hålla det. Blog image"Jag borde nog skaffa en oxe som åt upp höet", sa han när jag som tioåring(?) lurade med honom till att snoka i alla uthus. Logen var full...Blog image Blog imageBlog imageStrömbrytaren går inte av för hackor! Blog imageInte en enda bild på kungaparet på utedasset! Däremot en elektrisk taklampa (den första jag ser på ett dass!) och några fina, egenhändiga akvareller från tolvåringens 1945.Blog image

Tillbaka till di gamle och fika, sen svida tillbaka till skitta kläär och hem med tom kärra. För att hitta tjurförbannelsen med huvudet fast i grannboxen... En gång kan bli en miss men två gånger så är man dum på riktigt. Jävla as.

Middag blev således framåt åttatiden med övertrötta ungar innan vi själva däckade.Blog image

Redo för gräsklippartur... Blog imageLady in red.

Två stora barn följde med och handlade igår istället. På väg ut kommer en dam fram och pratar. Jag kan inte placera henne, men hon berättar att vi träffats på våffelkaffet i missionskyrkan några gånger. Just det. Vem är människan?! Tycker det är lite småjobbigt att folk vet vem jag är och så står jag där som ett annat fån! Blog imageBlog image"Mamma! Jag har kommit på att jag kan göra smålandsgärdesgårdar!"Blog image

Blog imageDagsskörd... Blog imageKröp upp och öppnade ventilen i stugan. Vände mig om och där kom den lilla...

Maken gjorde storverk i lagården - bytte en hel drös med vattenrör. Ett efter ett sprang de läck i vintras, och resten har ju suttit ungefär lika länge, så nu blir det service. Medan det finns tid och inga djur hetsar eller hjälper till.

Idag har det varit städsöndag igen. Övervåningen fick en rejälare omgång innan vi gick ut och lekte. Det där överblivna brunnsröret är superkul fortfarande!
Ja, och så började dagen med att någon sett fyra hästar i sin hage, istället för tre. Fick åka iväg och putta tillbaka min kviga... De har börjar leta, och det börjar bli befogat. Högprio i veckan! Blog imageBlog imageBlog imageMärk väl; Man får inte gå med stövlAR inne. Blog imageDiskmaskinen var visst redan laddad...!? Blog imageMamma Mu och Skatan?!!!

Snart läggdags. En vecka utan rast och vila - praoelev lär hålla igång mig, men då blir det kanske en hel del gjort också!

God natt.



GalghumorBondelivet 2018

Posted by Åsa Tue, September 11, 2018 20:32:58

Blog image"Hydrauliken går inte på den lille blåe", sa maken en dag. Åjo, svarade jag men han nekade. Satte mig i traktorn idag och löste problemet - snabbknappen var i uppeläge vilket inte tolererar reglage med hydraulspaken. Ett enkelt, och billigt, fel att åtgärda!

Jösses vilka skyfall det kommit mellan skurarna idag! Bara att rota fram regnkläderna och ge sig ut. Stänget är satt nära grannens häck, undrar om det hamnade tillräckligt nära (han brukar gå efter och flytta det närmre buskarna...) och långt ut i väggruset, så jag snart får vägföreningen efter mig. Eller så blir jag väl skyldig någon en ny backspegel... Blog imageTycker de kan tugga i sig slänten!Blog image

Blog imageDessutom har jag ärligt stulit både vatten och slang från grannens trädgård - utan att fråga om lov - så får väl ta med en burk honung dit och försöka blidka dem senare.

Är rädd att de inte förlåtit mig heller sedan jag ryckte upp bildörren för dem på verkstaden; Han var på väg in i sin bil då jag klivit ut ur min vid batteribytet. Jag ropade Hej, men fick noll respons, han satte sig och startade motorn. Så det var ju extremt lockande att rycka upp bildörren och skicka igen den igen bara så där i förbifarten när jag gick förbi. Och vrålet från bilen sen... Hihi. Stor, bufflig stockholmare skrek som en tjej där i bilen, och jag fick snällt vinka lite näpet genom vindrutan. När jag tänker efter har jag inte sett dem sedan dess... Krävs nog två burkar honung...!

Det kanske är fler som kräver det, för jag väntade mig nästan att bli lynchad av grannarna framme i byn när jag stängslade idag. Jäklar vilket liv trettiotre djur kan föra!

Maken har stått i fabrikens bunker hela dagen (nä, det jobbet lockar ju inte, att inte se ut på hela dagen!) så han tyckte sig väl vara redo för en blåsning. För lagom tills regnet upphörde började det blåsa med byar så man funderar på om skorstenen står rak. Det ryktades nämligen om att en flisbil var i antågande. Som bekant har jag en förkärlek för timmerbilschaufförer, så tror att flisgubbarna är av samma virke (haha, nu fick jag till det;P Sorry, det är snart läggdags!) Och även om chauffören nämnt till vederbörande ryktesspridare att han nog kunde ta sig mellan vattenvagnar som stod på vägen mot flishögarna, tyckte vi kanske inte att de skulle behöva det. Inte heller att ha tjugotvå djur som hejarklack i grindhålet. Maken är således där nu och drar om tråden en liten sträcka. Blog imageFår se om detta funkar då det är dags för foderbil imorgon igen...

Något som inte borde kunnat gå någon förbi är att bondelivet är tuffare än någonsin detta år. Jag ligger rätt illa till, men väldigt långt ifrån total katastrof. Min andra/tredjeskörd ser riktigt lovade ut. Kan bara vädret hålla sig någorlunda varmt och frostfritt en månad till så kan det komma att se rent av bra ut.

I krisens spår öppnas alltid nya dörrar. Till lösningar, problem och bekantskaper.

Det kommenteras friskt på instagram, chattas och rings.

Det kräks på, peppas, beklagas, diskuteras och uppmuntras.

Så gott som dagligen kommer rapport från ena eller andra hållet, det utvecklas nån form av galghumor; "Jag är uppe, har ätit frukost, djuren har fått mat, räkningarna är någorlunda betalda och jag har inte tagit livet av mig idag heller." Och de uppmuntrande orden: "Det gör inget om det går åt helvete för dig i vinter, jag kan sälja djur dyrt till dig till våren när jag överlevt detta!"

Det är kärlek det!



The tunna is back och valet är gjortBondelivet 2018

Posted by Åsa Mon, September 10, 2018 22:30:58

Blog imageI detta läge är hon rätt trevlig! Åtminstone sedan maken gått upp så man får plats. Gillar inte att ha barn i sängen, men innebär det att de sover får det väl gå nångång ibland. Lugnat sig på nätterna, peppa peppa. Eventuellt en hutt välling så tystnar det.

Tog en dag ledigt i fredags och körde en snabbis till lillstan. Hade fått samtal från ett blomsterbud tidigare i veckan om att jag hade blommor att hämta ut. Det är landsbygdsservice det! Köra tre mil enkel resa för att de inte har utkörning sen båda blomsteraffärerna i våra två närmsta samhällen la ner eller klappade ihop. Å andra sidan får man ju desto mer blommor, då givaren betalat för frakten som man själv får stå för!Blog image

Kära Hans tyckte väl jag deppat för mycket här, så jag fick en påminnelse om man faktiskt (förhoppningsvis!) aldrig står ensam, även om man ibland känner sig som den mest ensamma på denna jord. <3

Svetsaren på bygden tog sig an gödseltunnan, så nu är den igång igen. Kraftöverföringsaxeln hade fått sig en törn, och fick en till med vinkelslipen så löper den fint igen.

I lördags vaknade jag till en försvunnen mobil med avstängd väckarklocka, och en tom säng jämte mig - maken tassat till lagården. Njutningen blev inte så långvarig då jag hörde luren skrälla i köket bara några minuter senare; "Nu behöver jag varken klippa gräs eller räfsa äpplen!" (positivt tonfall)Blog image

Jahapp, bara att pallra sig ut för att jaga in kvigan från grannens trädgård, och upprepa proceduren med ko och kalv ute på åkern... SEN var det dags för ungarna att få mat... Djuren först, sen kidsen.

En bakstund med barnen en dag, den lilla körde sitt race, upptäckte jag senare på favvoplatsen i fönstret i trappan...:Blog image

I söndags var det dags för val... Detta ångestfyllda uppdrag. Nu är det gjort, jag kan inte göra mer, och hur det slutar vete gudarna. "Den som lever får se", finns det ju nåt som heter... Personligen tror inte jag att det kommer bli bra oavsett hur det blir, eller så blir det så bra det bara kan efter förutsättningarna!Blog image

Efteråt åkte maken iväg för att ta sig an den minst sagt bedrövliga vägen till föräldragården. Den var extremt dålig förra hösten, men då var det för blött, sen kom vintern (!) och när den hade torkat upp var allt stenhårt och torkan i full gång.

För egen del tog jag itu med en liknande uppgift som haft behov minst lika länge; hallbyrån. Även den minsta i familjen behöver en låda till vantar och mössor. För att inte tala om saneringsbehovet i de andra barnens...!! Tändstickor, pasta (!????!) hårband, pinnar, kottar till förbannelse och - you name it! Allt toppat med åtskilliga kilo sand, direktimporterad utifrån...! Nån småbarnsförälder som känner igen sig!?Blog image

När det sedemera klarnade upp gick jag ut till landet och hackade upp en del av det. (Maken lovade att jordfräsa åt mig för en månad sedan, men lär inte göras i år...) Hittat lite potatis i källaren som börjat växa friskt, och ska jag ändå kasta den kan jag lika gärna prova att sätta dem under lite fiberduk och se vad som händer. Höstsådd kanske;) Den minsta kom och inspekterade med fastnade sedan i en annan fiberduk - tomaternas. Blog imageVäxtkraft?! Blog imageBlog image

När händerna inte räcker... Blog imageNågonting dök plötsligt upp i landet, och tyckte det var fina plantor så lät de stå sedan flera stycken sagt att det var nån gurka eller squash. Jag tvivlar på båda! Men vad vet jag?:)

Årets rödbetor koktes och lades in under kvällen.

Idag har maken varit hemma - dagis stängt. Två vändor till tippen har han kört, lillhönan har varit med som kartläsare (Livets höjdpunkt - att få följa med! "Har du glömt vägen?! Här framme ska du till höger! Nja, eller vänster...")

Själv har jag kucklat inne i skurarna och röjt undan en del grejor. Sorterat upp skräp som samlats på hög och lagt ut en hel del till försäljning.Blog imageNär man verkligen vill gå och lägga sig - dubbla gosar, trippla nappar och vattenflaska. "Måtte nån fatta..."Blog imageSen när man sovit kan man äta frö! Både från solros och pumpa! (Kanske inte riktigt där jag tänkte!)Blog image

Sedan sonen kommit hem från skolan åkte vi alla iväg och köpte fodrade stövlar till barnen. Mitt i september redan och rätt vad det är är det kallt. Sent till lagården, så barn och gubbe hade nästan ätit klart när jag kom in. Mötte maken i dörren då han skulle på fibermöte.

När barnen nattats blev det en omgång på köksgolvet för min del. Är rejält slitit i lagården nu, och vintern lär inte bli bättre, så vill till att försöka hålla kotor, knotor och innanmäte på plats i den mån det går.

Det är bara att bita ihop trots att värk i handleder och armbågar är över denna värld mellan varven. Går inte att börja klaga nu. Det som inte dödar härdar, även om man ska vara försiktig och rädd om sig och hela faderuttan. Man lär vara grymt rik på erfarenheter efter detta år! Blog image"Prisa Gud, här kommer EU-pengarna!" Nu löser det sig! Idag kom både utbetalningsbesked OCH insättningsbesked. Då de kommit fram till att de missat sex kronor för 2016... Men nu löser sig nog allt med detta tillskott i kassan.

Ska försöka hala in maken från älskarinnan strax. Han tog henne och gick så fort han bytt om när han kom hem. Vad vore livet utan hans pannlampa?!

Blog imageÄven om den lilla är liten så är den stora stor! Sju centimeter och två kilos ökning på elva månader. Var ska detta sluta?!:o

God natt

240 kubikBondelivet 2018

Posted by Åsa Wed, September 05, 2018 21:25:22

Nä, ännu har jag inte dött där jag hänger i snaran, men både tår och hals börjar bli långa. Rätt och slätt är det väl så att jag rymt världen i den fiktiva världen - bok - de små stunder jag hittat. Blog imageFick order om att resa mig från knäna så jag kunde se solrosblommorna... Det hjälpte inte! Blog imageMen fick höra att jag har Mariatistlar i hagen! Blog imageOch fyra välkomna betestjuvar. Blog imageBlog imageBlog imageOch med lite pumphjälp av maken en sen kväll hostade ångloket, förlåt, 650:n igång. I väntan på service står istället Fiaten vid gödselbrunnen och hälsar på korna.

En dag rev jag stängsel långt bort. Satte upp det på ett annat ställe och flyttade djur dit. Tippkärran har fått tre nya däck, och hör och häpna; Navaran har fått nytt batteri! Ta-daa. Plötsligt händer det. Och vilken skjuts det är i det sedan! Hinner knappt vrida om nyckelm innan den är igång! Blog imageBlog imageSäsongens sista biträff. Och den lilla kröp i skrindan och åt sitt plommon - så gjorde ju den andra lilla flickan som varit med en stund!

Ja, gödseltunnan kom också igång. Ett lass hanns med innan kraftöverföringsaxeln kärvade ihop så den inte vandrade som den ska, och sköt tillbaka vid en sväng så fästena till vacuumpumpen bröts av. Tjo på den. Helgjutet gods dessutom... Svetsa i sånt. Och givetvis helst dagen innan det hände. Lyyyycka tiiiill!Blog image

Behöver ju ha ut gödseln medan det ännu växer om jag tänker få nytta av den, så drog iväg ett sms till en maskinstation, som inte kör flytgödsel, men tänkte få en fingervisning till någon annan. "Jag kan komma imorgon!" (idag) - Men du kör väl inte flyt?! "- Nä, inte egentligen, men jag har ju en tunna, så varför inte?!"Blog image

Han har således kört ut 240 kubikmeter flytgödsel idag, men än finns det kvar i brunnen. (Tyvärr kan jag alltså inte stoltsera med en "ny" 225-hästars Valmet) Det hade tagit oss i bästa fall tre-fyra dagar för samma mängd med vår lilla tunna. Om allt funkat som det ska/skulle/borde. Det är då man börjar fundera på om man verkligen ska hålla på att ha krånglande maskiner eller leja bort det. Lej bort allt, för tusan! Djuren med, och gör nåt av livet! Blog imageDon efter person. Drängen trycker stolpar med skopa och jag får snällt klubba---

Sonen varit på simskola idag, passade på att simma en stund med nöjde mig vid 750 meter. Fick räcka. Hade drygt trettontusen steg sedan tidigare, så man ska ju inte slita ut sig på en dag! Blog imageBlog imageLycka är sandlådan och att åka rullator! Blog imageSonen bidrog med foder då han räfsat i trädgården efter klipparen.Blog image

Middag igår hos födelsedrängen, och idag hos nästa födelsedagsgranne. Imorgon verkar det så illa ut att man får fixa maten själv...!

I söndags var vi hela eftermiddagen hos di gamle (och fick middag). Blog imageRedo först med mobilen i högsta hugg, nalle som nalle! Och sedan riggad med en pantpåse, och syrrans stövlar.Blog image

Blog imageEtt tips; Släpp boken med blicken om du ska ha sylt på (eller i ?!) gröten....!

Lördagen bjöd på "firande" av brukssamhället. Jag tog minstingen i vagnen för att hon skulle få sova en stund (somnade väl lagom tills vi såg fyrtioskylten...) och sonen tog cykel. Väldigt stolt över att kunna cykla runt med kompisarna där. På hemfärden tog maken vagn, en gående tjej och cykelfölje medan jag stressade hem för att få någorlunda ordning inför tjejträffen, med ett vakande öga på korna nere vid smedjan som lärt sig gå i sjön och ideligen stod i trädgården. Spände upp en tråd över sjövägen så lugnade det sig lite, tills kalvarna följde efter.
Nu kan vi leka Finn valfritt hur många fel...:Blog imageBlog imageBlog image

Lika bra det, i och för sig, då jag klippte gräset sent i söndagskväll och hann se tråden ligga på marken men hann inte stanna. Blev några minuters trasslande där, sen sket jag i allt och gick in. Blog imageVärre än värsta ridskola, fick jag som kommentar. Tack för den...Blog imageBlog imageBlog image Alltså, jag börjar bli en jäkel på att ösa foder... Bådar gott inför vintern.

Lillfisen har fortsatt med varannan-natt-skrik, vilket inte uppskattas. Man är ju som tröttast på dag två. Därför skippade jag dansen jag tänkt på ett tag. Försök till rimlig nattning istället. Kanske börja på en ny bok...!? Blog imageGod natt.



Som ett brev på posten följde ett slag i magenBondelivet 2018

Posted by Åsa Tue, August 28, 2018 21:37:36

Blog imageFem dagars mellanrum...Blog imageBlog imageBlog imageBlog image
Hämtade upp korna från skogen igår. Behövde inte be dem två gånger. Pratade en stund med helikopterpiloten då hans "sölkorvar" till kollegor blev efter. Sen började det vara dags för barnhämtning och Bokbuss hos di gamle. Familjen har inte varit hos dem på flera månader. Har inte blivit av i hettan. Och hör och häpna! Morfar fick ta den minsta i famnen för första gången på ungefär ett år då hennes karlaskräck tog fart! Blog imageÄr man (för)skolflicka måste man ju hålla sig redo! Väskan måste vara på!

Direkt därifrån åkte maken för uppskjutning inför älgjakten och styrelsemöte. För egen del tog jag med barnen hem, lämnade dem i trädgården och gick till lagården. Ännu en sån där underbar (inte!!!!) bale som tre fjärdedelar rasade av med nätet. De längsta stråna är några centimeter och resten bara damm. Får nästan ösa med snöskyffel. Är som att dricka hallonsaft med dessertgaffel ju! Munskydd tillhör min grundutrustning nu. Stackars djuren hostar rätt friskt av dammet också...Blog image

Blog imageUngefär kring midsommar fick jag brev från Länsstyrelsen om att EU-pengar var på ingång, beräknat kring semestern. Visste att jag har lite som släpar efter, men blev väldigt positivt överraskad över den totala summan. Det har dock inte kommit in något. Och efter ett väldigt deprimerande besök på banken vid månadens räkningsbetalning blev det hög tid att efterlysa lönen. Efter lång efterforskning hittade jag det finstilta om att de hade problem med tryckeriet när pengarna betalades ut i december 2017, utbetalningsbeskedet skulle skickas ut från och med vecka 26! Med andra ord: "Beslut är taget 5/6 om att du ska få XX i vad-det-nu-var-för-stöd. Pengarna kommer in på anmält konto cirka tre veckor efter beslutsdatum." JA! MEN DE KOM JU TYDLIGEN REDAN FÖR ÅTTA MÅNADER SEDAN!!!!!!! (Får man på allvar göra så?! Det kunde väl stått på utbetalningen att den redan var passé!??)Blog image

Jag förstår precis varför en del bönder väljer att avsluta sina liv. I nära tre månader har jag "njutit" av att det skulle komma in något på kontot, som kunde hjälpa upp situationen som är betydligt värre än vanligt "Illa". Lite som att vinna en femtiolapp på Triss och inse vid inlösen att man missat en nolla och det var femhundra.

Från att anse sig ha klarat sig hyfsat bra genom både minfält och förbi krypskyttar, till att bli arresterad, släpad till galgen och därifrån hissas långsamt uppåt i snaran, för att se hur länge man står pall. Att få mattan undanryckt och rasa ner kvickt är väl för enkelt... Ett jäkla välriktat slag i magen var det i alla fall. Ett psykbryt både för egen del och ett som gick ut över barnen - förlåter mig inte för det men det blev för mycket när de bara ska trilskas. Men jaja, täckning för knappt hälften av månadens räkningar, får jag iväg djuren på slakt som utlovat kan jag väl tänka mig lite inkomst i mitten av oktober och enligt EU såg prognosen ut att börja i december - verkar inte komma någon lön i oktober heller... Hur kan folk undra varför lantbrukare lägger ner. Denna är nära nu alltså. Man undrar ju på riktigt vad man håller på med?! "Kämpa på, ge inte upp. Jag tror på dig. Du fixar detta!" Men hur länge ska man orka och hur mycket skit ska man behöva ta?

Väldig tur att jag bokade min och makens tur innan jag gick in på företagskontot. Jodå, vi ska iväg. Och hör sen. Firar tio år ihop om några veckor, så det kan vi allt unna oss. Sen ska man både hitta nåt lämpligt, barnvakt och djurvakt/jour. Gärna samma helg... Vi hamnar inte där vi tänkte men det blir bra ändå!

Provade att slunga den lilla sega honung som blev hos Jirka, nu är det silningen kvar framför öppna spisen i vardagsrummet. Hösten kom från ingenstans och rätt skönt att tända upp lite.
Blog imageBlog image

Hoppas på en sovande unge i natt. Halv ett till fem var det hysteriskt skrikande nästan konstant. Vi har aldrig haft såna barn. Hur gör man? Hur orkar man? Inget hjälper... Både hon och jag sov som bäst när klockan ringde. Kanske skulle man flytta sängen så hon inte kommer åt eluttaget...Blog image

Blog imageI annat fall kommer det finnas både en trevlig djurbesättning, diverse maskiner och en unge till salu imorgon. Billigt!



Många alternativa rubriker...Bondefamiljen 2018

Posted by Åsa Sun, August 26, 2018 22:28:19

Ja, nu har det varit så där mycket igen... Hur funkar det i andras liv? Händer det någonting alls där?!

Har klurat i flera dagar på rubrik. Den har ändrat sig måånga gånger. Därav den nuvarande.Blog image

Blog imageEtt par dagar senare är det framkomligt igen!

Skulle locka in katten en kväll i veckan, och hörde ett väldigt konstigt ljud. Där ute gick drängens fru i mörkret med ficklampa. Vad gjorde hon? Letade väckarklocka! Det är då man börjar fundera på om det slagit slint på riktigt. Men, nej då. Roten till det ligger i spjälsängen här inne... Hon hade väl hittat den där lilla gammaldags väckarklockan på 4x4 cm och tyckt den var rolig att bära runt på... Den återfanns senare bakom ljuslyktan på vår trappa, efter många kontroller i sandlåda och lektorn. Blog imageNy favvoplats. Jag är inte riktigt lika övertygad...

Själv fick jag en förfrågan om jag var singel så jag kunde söka till Bonde söker fru - jag var ju både ung, snygg och trevlig. Det var en som ville få chans att skriva brev till mig. (Ojoj, man blir både lite varm i hjärtat och röd om kinderna!) Kanske tagit lite mer om jag faktiskt varit singel, och definitivt om chauffören i fråga inte redan haft ring på fingret. Råkade nämna att jag var gift trebarnsmor och fick svaret att det var oväntat, jag såg så ung ut. (Är detta en komplimang eller förolämpning?!) Han visade sig vara ett år yngre än mig och det kändes som att jag inte saknar tiden med "jämngamla" raggare. Raggade var dock inte vad han gjorde, han var bara glädjespridare! (Jaså, så då låg det inget allvar i det hela?! - Jag har säkert nån bokstavskombination. Det är ju på modet! Låt höra; Socialt handikappad? Aspergers som inte kan läsa av allvar eller skämt. Några förslag? Never mind. Jag får väl ställa mig på utredning vid tillfälle.)Blog image

Djuren väldigt långt borta hämtades hem i fredags. Eller de kördes till hemmaplan på föräldragården. Där de inte verkade trivas då vi idag hämtat dem en kilometer bort där de stiftade bekantskap med grannens djur på andra sidan stängslet. Gick relativt smidigt att få hem dem, sen var det bara till att konstatera att någon (läs jag) haft lite brått att koppla elaggregatet i skyfallet i fredags - inte tittat tillräckligt noga på makens alla trådar på härs och tvärs. Tydligen går inte jordtråden neråt, utan uppåt och runtåt och kringåt innan den fästes neråt i spettet... Jag konstaterade bara att det small så inihelsikes när jag skulle knyta ihop på ett ställe som jag turligt nog såg var öppet innan jag åkte - förklarar ju saken att det faktiskt var jordningen jag höll i då...Blog image

Tillbaka igen... Så mycket arbete bara för det... Sällskap på hemvägen. Ser ni den bland träden!?Blog imageBlog imageHemmakorna har hamnat på straffbete i skogen bakom gården. Åkrarna kring ett gammalt torp ska återerövras, och till på kuppen höll jag på att drutta ner i jordkällaren på stället. Nä, jag var flera meter ifrån, men det var lite spännande en stund. Dessutom gick jag i skor då det är så illa torrt över allt. Det var det inte i myren där jag dök ner så det klafsade i skorna sedan. Faktiskt så illa att jag ringde till drängen och bad honom rycka ur elstängslet så jag kunde göra färdigt. I många fall brukar jag börja med att koppla ström när jag kontrollerar stängsel - slipper gå ett varv till sedan om det inte skulle funka, men det gick bara inte. Inte heller funkar det att bita upp en eventuell knut om man glömt kniv att pilla med - tänderna är extremt känsliga för elstötar! Ah, det är klart därför huvudet inte funkar alltid... Ännu ett världsproblem löst.Blog imageBlog image

Blog imageBlog imageBlog imageBlog image... Och plötsligt i fredags eftermiddag dök de jäklarna upp i mjölkkohagen. Blev till att sätta ett vitt band i ståltråden så den syntes, och dra en undertråd...

Djur kördes från framme-i-byn till grannbyn på andra hållet. Maken inventerade på jobbet en fredagskväll, så det blev väldigt sen middag innan jag hunnit hem från djurflytt, slängt till tjurarna foder och fått fram mat till oss andra.Blog image

Nja, kanske inte var helt övertygad när stolpen vägrade släppa taget om mig... Men det var en fantastiskt vacker kväll med månstigningen! Älskar dessa lite längre, mörkare kvällar. Plötsligt behöver man inte jobba dygnet runt. Man får helt befogat sätta sig i soffa med en bok och bara vara! Nåväl, de gånger man hinner från allt ska-bara...Blog imageBlog imageHöst i luften ja... Lite svalare och ett batteri kassare än någonsin! Ska bli intressant att se om jag får tummen ur och byter det i år...Blog imageBlog imageIgår sedan var springlopp i kyrkbyn där båda barnen var med, och det följdes av släktträff på min Mormors sida. Fantastisk uppslutning med över åttio deltagande och knappa tjugotalet i manfall. (Som en ingift tjej sa: "Detta är extremt förvirrande! När vi samlas alla är vi tretton stycken!!!") Jotack, jag känner inte hälften. Sen är det en kusinskara med spridning på trettiosex år från sju familjer. Där alla fjorton föräldrar dessutom lever och lever ihop. Det blir fort folk!

Dessutom firade di älskade gamle femtiosexårig bröllopsdag. Smaka på den!Blog image Solrosorna sticker i höjd. Taskigt att man inte får se blomman när den kommer...!

I övrig bjöd veckan på skytteltrafik till samhället med BVC, bilbesiktning av makens bil som han knappt fick köra hem sen han provade under semestern, simskola för sonen och tandläkarbesök med lillhönan. Veckan som kommer var det nu då Bokbuss, maken ska skjuta godkänt inför älgjakten, kalkhelikoptern står i antågande och de där korna lär springa ner mig när jag väl släpper upp dem från deras påstådda vanvård i skogen. Blog imageSlocknat i famnen på drängens fru medan vi jagade kvigor. Befogat om hon vaknar i natt. Natten som gick var på riktigt jävlig med totalt otröstliga hysteriattacker. Händer mycket i det lilla livet nu.

Dags att rädda bröden ur ugnen och säga God natt.





Vilken tur!Bondelivet 2018

Posted by Åsa Tue, August 21, 2018 22:13:08

Blog imageVilken trafikstockning!!

Gjorde misstaget att räkna baklänges på hur mycket foder jag kört ut, och när det skulle ta slut. Kom fram till mitten på denna vecka, vill ju inte riskera att bli utan. MEN! Novisen beställde ju hem först och dök i containern sen... Får jag verkligen i tre ton i detta läge?! Njae... Eller?!

Ringde för att kolla om leveransen kunde senareläggas, måtte bilen komma imorgon kväll annars... Nej, den står lastad och är på väg till dig under dagen... Fuck.... Men vi skriver att de måste ringa så du får närvara vid lossningen och hålla koll på nivån, vi vill ju inte råka blåsa taket av silon. Nä, tack, för det innebär lagårdstaket - containern är öppen...

Ockupera backar och kärror för att "tömma så mycket som möjligt" före frukost.

Kopplade ihop måååånga slangar till gödselplattan, för att låta sjövatten rinna ner i gödselbrunnen. Efter denna sommaren är det som att försöka få ner omröraren i ett betongblock. Och ska brunnen ändå tömmas i höst så varför inte medan det fortfarande kan växa!?

Tuggade i mig frukosten och gick sedan ut för att rensa pumpen som sackade, märkligt när hela inloppet var ihopgeggat.Blog image

Tänkte åka iväg och stängsla så var på väg från gödselplattan och mot förrådet för att lasta bilen när jag tyckte mig skönja ett (väl)bekant ljud genom radion i lurarna. Jodå, var det inte foderbilsvinanade vid foderblåsning?! Jodå. Men var stod bilen?! Inte var det på framsidan i rätt silo inte, utan till den andra. Den som är som ett rum där dörren just nu inte stod stängd... Med annat foder i...

Blev till att lägga räserväxeln i stövlarna och spurta runt hela lagården för att få stopp på honom. Hade han hunnit få in mycket?! Nja, tre fyrahundra kilo-nånting. Aja, kunde varit värre. (Varför kan man fylla i "meddelande till chaufför" om vederbörande inte får det?!)

Han fick packa ihop sig igen och flytta ekipaget till rätt rör... Pausade honom en runda på slutet för att stoppa huvudet i containern men det var lugnt. Även det som hamnade i ettan hade fått plats med råge.Blog image

Blog imageFick senare ett sms från honom att Transportledningen ringt honom precis när han lämnat gården, och meddelat att han skulle kontakta mig i god tid före lossning. Bättre sent än aldrig. Och ingen anledning att skälla på honom!

Men vilken tur jag hade! Tänk om jag hunnit åka iväg och han tömt alla tre ton över hela ladan. Hemska tanke! Nu blir det till att hinka ut några dagar tills jag kommer förbi med kärran igen!Blog image

Tur ja. Det hade jag förra veckan med, när jag ramlade ur traktorn. Eller tur i oturen; Ena näven på dörren och den andra i hytten, första steget ut och jag missar det på något sätt, eller kommer för långt ut så foten vrids av stegen. Turen var att hade det varit på steg två hade minst en hand lossat greppet och jag hade på riktigt ramlat ur. Nu blev det bara en rejäl sträckning i ryggen och ett bröstkorgsbräck. Trodde jag. Första tio minuterna var det inga problem att köra gödning. Men sen började vänstra tummen ömma. Och det på allvar. När jag inte klarade av att lossa handbromsen längre, utan fick vrida runt mig och lossa med höger hand, och vänster tumme slutade lyda, bestämde jag att jag inte skulle ta av handsken på rätt länge...!

Vi körde klart, och sedan lossade jag försiktigt kardborren på arbetshandskarna, men det såg helt normalt ut där inne. Varför pjallade jag?!

Det blev bättre redan kvällen efter, i fredags, men sen har det gått lite pö om pö. Idag har varit en riktig värkdag igen. Ringfinger, långfinger och tumme. Från ingenstans kommer en attack när ingenting funkar, sitter i några minuter innan funktionen kommer åter och molvärken är kvar nån timme. Det är inget av i alla fall. Det hade ju varit just snyggt!

Nu ikväll har vi slutskattat hos bina. De börjar redan förbereda sig för vintern, det finns ju inget att äta. Kruxet är att sommarbina som lever nu inte kommer leva varken i vinter eller till våren, så drottningen måste stimuleras med sockervatten så hon luras att tro att det finns gott om mat och vevar igång från pausläget så vinterstaben räddas. Men vi vill inte ha socker i honungen, så nu är det sista lilla ynkliga räddat!

Dags för fika och sängen!
God natt.