En ung bondes vardag

Vilken himmel och 600 följare!Bondelivet 2019

Posted by Åsa Wed, February 20, 2019 22:33:04

Min plan för gårdagen var att bädda ner mig med katten mellan lagårdspassen och eventuellt trassla ut tvättstugan. Risig i huvudet, täppt i nosen och hela bröstet i ett skruvstäd. Tji fick jag!

Stack in näsan i lagården efter dagislämning och såg direkt "kalvning pågår". "- Gör det?" undrade drängen som stod precis innanför dörren och mjölkade sina kor, tittade in i lagården och konstaterade: "- Nä, den har nog kalvat!"

Mycket riktigt. En bit in i lagården låg en liten kalv. Så! Bara att slopa dagens plan A-L och gå på Plan M. Slaktbilen skulle ju komma före kalvarna!!!!!!Blog imageBlog image

Blog imageMätt å go! Blog imageBävar inför detta att ha "full koll" på kalvarna hela tiden. Även om man vet att de liksom de flesta bebisar, sover väldigt mycket första dygnet, hinner man ju bygga dödsångest mer än en gång när de ligger så här!

Ett par grindar i den stora gången, ko och kalv dit - varpå kalven fick fäste under klövarna och började dia direkt! En plats tom efter den där kossan som vägrar lägga sig bunden, och även en tom plats efter den nykalvade. Två kor från undantaget ut till dessa platser. Det usla golvet på undantaget revs ut, nytt lades in, vägra-ligga-kossan släpptes dit och min dubbla kalvningsbox som hon abonnerat sen i mitten av december rensades ut och ställdes i ordning med en viss förhoppning om att hinna flytta dit nån ko INNAN de kalvar. Direkt på sena kvällen igår flyttades en misstänkt ner (sa att jag väntar för släpper jag dit två lär fyra bundna hinna kalva direkt innan de i boxen gör det...) Men ingen kalv, givetvis.

Var rätt spak när kvällen kom, men nu är vi igång. Blog imageHade en sällsynt och himla mysig helfamiljestund i lagården igår. Även om man både sinkas tidsmässigt, går med hjärtat i halsgropen och blir hindrad i framfarten av halmsnöre... Men alla vallfärdade för att se den lilla kalven. Det är ju nåt visst med den första! Blog image

Blog imageBlog imageBlog imageMaken fick brått att fixa med luckorna som med tidens tand rostat/slitits bort från ränngallerna, så nu är det (tillfälligt i alla fall) tätt kring hela gödselrännan för eventuella utbrytare. Blog imageVi måste verkligen klippa dina naglar så långa och hemska som de är! - "Det är dina också, mamma" /Lillhönan. (Inte längre!) Blog imageHUR LYCKAS DE?! Blog imageRensflygning på bina!

Och idag har det varit alldeles för fint väder för att vara inne! Röjde lite i sonens gamla rum för att få det tomt som "snickeri" men tog mig sedan ut. Plockat lite stängsel som tjugofem vänliga själar rivit och trasslat ihop för mig ner mot sjön.
Och vädret sen! Vilka vårkänslor! Och vilken himmel vi haft! Ni som varit med ett tag vet om min förkärlek/fascination för himlen! Synd bara att det är ungefär en månad för tidigt för både väder och känslor, men bara att njuta så länge det går. Det lär bli bakslag förr eller senare!Blog image

Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageKorvgrillning och mat på trappan i solen. Simskola för lillhönan och egentidsbad för mig och sonen. Hem för en fika och barnen iväg på Onsdagsträff. Hem för middag och bums i säng med de små.

Väldigt snart bums i säng för mig också! Nu startar nästa karusell - dubbla födelsedagar på gården. Men bara en i vårt hushåll!

Jag skrev ganska nyligen att jag var stolt över mina följare, både här och på Instagram. Senaste veckan har det trillat in några, så har nu passerat 600 på insta! Det tycker jag känns ganska (rejält) häftigt!

God natt



KrispaketenBondelivet 2019

Posted by Åsa Mon, February 18, 2019 22:54:32

Blog imageFyra hundra miljoner kronor. Oerhört mycket pengar! Det är dessa pengar som gör att "vanligt folk" kommer med kommentarer som "Varför klagar ni bönder på ersättningen?" "Så illa kan det väl ändå inte vara, ni får ju kompensation." "Jo men, nu är det ju inte nån torka längre..." "Staten kan inte rädda alla företag som det går dåligt för!"
Men nu pratat vi inhemsk livsmedelsförsörjning. Hälften av det vi i Sverige äter kommer från andra länder! Vi har haft det alldeles för bra alldeles för länge här. De som minns ransoneringstiderna är snart ett minne blott även de. Ingen tror att det kan hända "oss här uppe" något. Man behöver inte ha särskilt mycket fantasi för att försöka tänka till lite...

Staten har slagit fast att de ska "rädda" Sveriges bönder med ersättning för inkomstbortfall. En komma två miljarder hette det. (Sägs sluta på en komma sexton.)

Av dessa är det de fyrahundra miljonerna som gått till oss köttbönder som grovfoderkompensation då det var missväxt 2018. För att vi ska ha råd att köpa in hö och ensilage och/eller så kallad grovfoderersättande kraftfoder. Räknar man som jag gjorde i sensomras med att behöva ge ungefär femtio procent ersättning till korna, skulle detta ge mig en MERkostnad på cirka fyra tusen kronor per vuxet djur. Kreatur klassas som vuxna vid ett års ålder i dessa sammanhang. Självklart söker man stödet, och fick det utbetalt också, relativt smidigt faktiskt! Ungefär tio procent av vad det kostar mig att försöka hålla liv i djuren i en dräglig tillvaro var vad jag fick ut. Strax under fyra hundra kronor per vuxet djur. Nu ger jag i och för sig mina fyrtio innekor ca fyrtio procent ersättning, så förlusten blir ju inte sååå stor. Men har man då dessutom en giraff i KOstym får man räkna med nån krona mer.Blog image

Nu har staten kommit vidare i sitt krisplanerande och ska även ersätta för flera andra torkkatastrofer. Bland annat ska det kompenseras för utebliven gräsväxt på åkrarna. Tvåhundraåttiosju kronor per hektar vall och grönfoder, såg jag siffror på nu i Land Lantbruk.Blog image

Räknar man då att man får ut cirka tio balar per hektar vid ett "normalår", lagom länge sedan plöjning och halvdan gödsling... Man kan få tjugo också. Eller som i år - knappt en...

Men åter till tio balar. Fick jag nu bara en bal per hektar i sommarens torka saknar jag nio stycken som jag behöver köpa in. Vi säger femhundra kronor per bal i inköp. Det är fyratusenfemhundra kronor i förlust. Per hektar.

Nu ska jag också förtydliga att jag inte räknar med att staten, EU eller någon annan ska komma på en vit springare med förstaförbandväskan i högsta hugg för att betala räkningarna! Jag vill bara påpeka att sviterna från torkan inte är över bara för att det regnat lite grann. Eller för att det inte längre är trettio grader varmt. Sviterna kommer att pågå i många år. Och de största problemen har vi bönder framför oss; Djuren börjar kalva, det går åt mer foder. Djur som man inte hade räknat med att ha står fortfarande och tuggar ensilage, för man kan inte gärna sluta utfodra dem för att de redan uppnått "rätt vikt". Ett vårbruk är i antågande där många tvingas plöja upp betydligt mer än de hade tänkt för att värme och sol brände ner minsta beståndsdelar till en öken. Eller för att vildsvinen haft ett gynnsamt år och bökar sönder mer än någonsin. Och vad som finns i plånboken ska vi inte prata om. (Där har ju alla det nollställt med dagens kontantlösa samhälle!)

Så jo, de tio procent som statens krispaket utgör, det är pengar det också. Jag är glad för de pengarna. Tveklöst! Många bäckar små! Jag blev till och med glad för brevet jag fick häromsistens, följt av en avi om bankgiroinsättning - De hade räknat fel på mitt EU-stöd för 2016 så de skulle nu krypa till korset och göra rätt för sig. Det vill säga, betala ut de sex kronorna jag fått för lite.

Fast det kanske inte var kul, utan mest skrattretande...

Och om man ändå sitter och småflinar för sig själv kan jag passa på att ta upp det jag gjort tidigare; bonnahumorn som snurrar i när och fjärran. Ett välkomstnummer till "Havererade ligghallars klubb". Eller den där gången jag fick en film i luren som visade en hjullastare som satte ut balar på foderbordet i den fina lösdriftslagården, med en text i stil med "Är så glad för min lilla, smidiga lastmaskin!" - Den måste ju kontras på, så jag tog en bild där jag skjuter halm framför mig med högaffel och skrev "Jag är så glad att jag har raka foderbord...!"Blog image

Det är det som utgör livet. Det relativt sociala liv vi kan leva idag med ständig uppkoppling och trådlös närhet. På gott och ont. Blog imageRiggat för djurkarusell! Blog imageOch nyfikna i en strut, vad tittar ut? (In?!) Blog imageSatte maken på att köra torv. (Det bråkade för honom med!) Insåg att de tio balar jag hämtat i bästa fall armerar botten till en bädd. Imorgon kommer tio till på lastbil. Blog imagePlötsligt fladdrade en ficklampa i mörkret och i det lilla utrymmet mellan stängslet och gödselbrunnen stod våra tre barn. Det var lite svårt och ojämnt att gå där, så den minsta tog stöd av eltråden, fint ackompanjerat med dryga sekundintervaller av Aj...Aj...Aj... Men vad gjorde det, eller att det blev middag först klockan åtta, när man fick klappa lamm hos Jirka?!Blog imageBlog image

Avslutningsvis ska jag medge att mina ovanstående beräkningar nog kan bortses från helt. Matte har aldrig varit min starka sida, och när jag i dag sorterade bort mina sju slaktkor från övriga gruppen (om nu slaktbilen får för sig att komma när jag dyrt och heligt blev lovad hämtning vecka sju...), så visade det sig vara åtta kor. Var kom den åttonde ifrån? Var det den trettiofemte jag hittade vid flytten från sjön? Den trettiofemte jag inte lyckats räkna sedan... Så bry er inte om mina flersifferräkningar. Jag klarar ju inte ens noll till tio!

God natt!



En salig blandning igenBondefamiljen 2019

Posted by Åsa Sun, February 17, 2019 22:50:23

Hjälp vad mycket bilder det blir att gå igenom när jag inte gjort det på en och en halv vecka!

Jag tycker mest att en bara går och dräller runt, men satan i gatan vad vi "hinner med".

Sen förra onsdagen då så har vi firat en åttaåring. Blog imageBlog imageBlog imageMor och B kom upp och hjälpte till (B fixade rum och Mor fixade allt annat när jag fick annat att göra än inneservice).

Fredag morgon gjordes den trevliga upptäckten att nattens regn inte bara skapat total isgata utan även genererat vikt nog att knäcka taket på en tredjedel av min ligghall. Precis vad jag inte behöver då kalvningen står för dörren och försäkringsbolag tuggar sakta. Och inte får vi röra nåt innan de tagit beslut. Frustrerande?! Eh, japp!Blog image

Blog imageBlog imageI alla fall tillbringade vi förra helgen med kalas för barn x3 med familjen.
Blog imageBlog imageBlog imageJobbigt med kalas. Hann inte ens släppa flaskan!Blog image

Med en brant, smal och snäv trappa blev det till att såga på Mors nydammsugade golv i vardagsrummet!Blog imageBlog imageBlog image


Har för egen del gått i flera veckor och känt mig halvhängig och haft nåt så in i vassen ont i halsen vissa dagar, så söndagen blev ganska lugn. Någorlunda.

En femåring firades och sportlovet var igång. Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageIbland bävar jag för vad som händer när Mors B blir pensionär. Å andra sidan är sånt här pill hans drömjobb, säger han - "Tar varken tid eller material!"Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageSena kvällar hela veckan med småpill och jäkelskap som inte syns förrän det är klart. Blog imageBlog imageBlog imageBlog image

Blog imageBlog imageTapetserade "fulla" väggar och skar sedan. Mycket riktigt stod vår saknade färg där inne i garderoben!Blog image"Hemlighus!" Var är dörren?Blog imageEn dag med torvhämtning som inte var rolig, varken turen eller hanteringen. Pratade med högsta chefen ett par gånger dagen efter då jag inte accepterade bemötandet jag fick på platsen. Läbbigt ställe från början men till sist kände jag att jag inte vågade stå ensam med folket där, så jag ringde upp en vän som jobbade i närheten bara för att "ha nån hos mig".Blog image

En strötur som skulle göras enkelt i den del av ligghallen som kan nyttjas sket sig så det bara visslade om det då dessa balar på 100x120x230cm och 860 kilo inte är särskilt stabila och inte heller marken jag har att köra på - den som hävdar att det är onödigt lyxigt med tre lastartraktorer har aldrig försökt rädda en sprucken torvbal innehållande 5,5 kubik från byavägen. Fantastiskt att det inte kom någon precis då. Hade ju annars varit lagen om alltings jävlighet! (Har någon hanteringstips mottages detta gärna!) Rädda vad som gick, tippa in det till tjurarna och sedan ösa upp nån kubik från vägen med skyffel i traktorskopan. En rörelse jag skarpt undviker då det triggar min handled och armbågar nåt oerhört. Men nöden har ingen lag! När hela balen var tippad hos tjurarna var det bara att gå in där och ösa ut det i boxen. Nackdelen med torv är att allt ser så skitigt ut bara. Även om det är torrt och rent så är det ju som att rulla kreaturen i jord.Blog image

Blog imageBlog imageEn torvbal kom ner i hallen och nästa brakade iväg sedan den kom i gungning och hela pallen blev kaffeved - jag tryckte den av vägen med traktorns hjälp så har den fått ligga där i kanten. Jag blev både arg och less. Trött, hungrig och öm var jag också!Blog imageBlog imageBlog imageBlog image

Blog imageKlart det måste hälsas på kossorna! Sjukt impad av Hans som faktiskt gick in i lagården, och minst lika impad av mamma Hans som faktiskt stod i dörren och tittade, sin koskräck till trots!

I fredags kom Hans upp över dagen. Med sig hade hon sin dotter, mor och far. Sedan de lämnat på kvällningen blev det ett idiotryck och flytta sonen till sitt nya rum! Sällan har han uppvisat sådan städentusiasm.Blog imageBlog imageTitlarna duggar tätt här nu. Då det blev känt att jag både tapetserat och lagt golvet själv i sonens rum, tillkom "mångkonstnär". Man behöver varken kunna allt eller vara bäst på något - man kommer rätt långt om man kan lite om mycket! Och bästa sättet att lära sig - ----->Försöka! Blog imageOch så undrar man varför det killar i nosen när man vaknar och har en extremfällande hålboll i snoken! Blog imageÅrets första blommor på bröllopsdagen! Inte vår bröllopsdag dock.

Igår var det så dags att lämna bort barnen igen. Eller byta dem mot di gamle som vi tog med på bröllop. Mitt första, och förvisso enda, tjejkusinbröllop. Känner bara inte att jag hänger med riktigt, är hon inte femton typ? (Ett och ett halvt år yngre än mig!!!!!!!!!!! Ohps...) Och jodå, bonden var allt "den där i spetsklänning". Tro't eller ej.Blog imageBlog imageBlog image

Blog imageBlog imageEnda anledningen till att hon är längre än mig kallas klackar! - Jag vinner till vardags;PBlog imageBlog imageEtt händighetstest på brudparet. Skruva Ikea-möbler. Bruden la tre av sina fem minuter på att försöka få upp sitt möhippegäng till hjälp, och brudgummen dök ner på knä och hann betydligt längre i sin ensamhet!Blog imageBlog imageBara så ni vet! En del trollar med knäna, jag kockar med sågspån. (Och innan jag fattade att det härrörde sig från barndomens lekar med sågspån, grus och vatten... -Tack Morfar!)

Avvek mellan middag och dans - di gamle var trötta och vi också, så körde hem dem och var själva hemma där en timme efter midnatt.

Idag har jag som mest fixat middag. Slammat igen i nosen och frusit som en griskulting i en vak hela dagen. Var i och för sig nere med sonen på hans första fotbollsträning också. (Hade hoppats på en lugn vuxenförmiddag med vad-det-nu-innebär men klockan tio stod kidsen i dörren och i stort sett i vändande post iväg med sonen. Blog image"Det är den sista byggnaden på området innan skogen, om det nu är nån skog kvar... En sån där grön låda är det i alla fall...!" - ibland älskar jag min make mer än annars. När det gäller vägbeskrivningar till exempel... Blog imageFick förfrågan från en vän om han fick köpa en torvbal om jag hämtade fler gånger. Erbjöd honom den som rasade. Han ville ha något som var mer lönt än de där småbalarna på 300 liter man köper på Granngården. Han backade lite när han insåg mängden! Sonen hjälpte till med lastningen! Blog imageHållit söndag med Selma som sällskap. Fint sådant! Blog imageHur tänkte de här?!

Tagit sin lilla tid detta. Långt inlägg, många bilder. God natt och ha en bra vecka!



Vad trycker man på?Bondelivet 2019

Posted by Åsa Wed, February 06, 2019 14:30:55

Jo, som det så fint påpekades igår kväll, så skriver jag mindre, eller i alla fall mer sällan här än för ett tag sedan.

Känner pressen ibland, men försöker samtidigt övertyga samvetet om att jag inte skriver för någon annan. Tiden finns helt enkelt inte. Orken finns definitivt inte. Texten i sig är inga problem - jag är som bekant en skrivare - utan bilderna, som jag tycker ger rättvisa och behövs. Varför ta 400 bilder i veckan om de aldrig ska visas?! Och det tar i bästa fall en knapp minut per bild att ladda upp, i sämsta betydligt längre tid beroende på hur mottagning, väder och belastning på det mobila nätet är. (landsbygdens förbannelse och ett urtypiskt I-landsproblem! Lika mycket som att jag börjar få förhårdnader kring de torrspruckna tummarna så telefonens touchscreen knappt reagerar!;P) OCH, som vi alla vet - börjar jag slutar jag inte! Och igen - det ska alla veta att jag inte hinner med i dessa dagar. Deadline på rummet är satt och kommer inte kunna hållas - för jävligt - och det där med en massa kalasande drar en hel del med sig. För nu är vi där igen. I kalasfebruari. Med start imorgon.

Idag har jag tillbringat hela förmiddagen i samtal. Först på Blodcentralen på sjukhuset (inget allvarligt - kollar bara upp eventuell blodgivning) - därav en tidig lagårdsmorgon innan huset väcktes och sedan har jag fört en monolog med en ung man (oj vad gammal jag lät!) som hälsat på. Eller kanske det var en dialog? Eller epidemiolog?! (Nu blev nåt fel igen va?!)

Jag har tryckt särskilt på ett par saker:

1. Torkan 2018 är inte slut bara för att året är det. Tvärtom är det NU problemen börjar på allvar. Pengar tryter. Foder tryter. Ork tryter. I bästa fall ligger man på noll, i värsta fall långt ner på minus. Det präglar liksom vardagen på alla sätt som tänkas kan.

2. Sverige har inte sin vackra natur och rika fauna av en slump. Klyftan mellan land och stad måste minskas för att de i staden ska förstå att man inte kan framställa livsmedel i fabrik. Det kräver sin bonde. Det kräver sina betesdjur. Det kräver sin gödsel OM man nu vill minska miljöpåverkan alltså. Eller så fortsätter man bidra med långa transporter. Uselt djurskydd. Mer fossil åtgång och en högre miljöpåverkan då mat, oavsett vad det är för något kräver gödning för att marken inte ska utarmas helt. Baljväxter som bönor och ärtor i all ära, men det räcker inte. Önskar man då konstgödning som är just konstgjort med kemikalier, utvunnet ur fossilt material i många fall, eller naturgödsel (djurbajs och kiss) som dessutom leder till bundet kol och öppna, vackra landskap.

3. Knyter ihop punkt 2; Vetenskapen måste sluta nischa sin forskning. Det krävs ett helhetsperspektiv. Som jag tidigare nämnt kom sonen hem med meddelandet att en ko är lika miljöfarlig som en bil. Jag köper det, tveklöst. Men som jag ständigt återkommer till: Vilken nytta gör kossan vs bilen i naturens kretslopp? Läste en forskningsrapport för ett tag sedan (fråga inte var) där en grupp var tillsatt för att konkret få fram nötkreaturens skadeverkan på miljön. Tillbaka med en vissling till ruta Två. Läkeverkan då?

4. Bonneriet måste stärkas i samhället och bli ett attraktivt yrke. Men för det måste punkt ett till tre behandlas PLUS att det måste bli värt det. Det måste gå att leva på det. Myndighetskrav och allt vad det nu är måste förenklas så att det inte krävs hjärnkirurgi för att fatta. De som vill satsa måste ges chansen - idag är du i stort sett körd om du inte är född i det. Eller kan tänka dig att behöva trettio fyrtio år för att komma till punkt A.

Nu hade jag förmånen att "få" en färdig besättning som jag sedan kunnat spinna vidare i och forma efter eget huvud. Jag är ung. Jag är förälder. Jag är tjej. - Jag har det mesta emot mig. Men samtidigt inte. Tillåter jag mig att lyssna och acceptera, finns det många därute som verkar se upp till mig. Flera gånger har jag blivit kallad "stark förebild" både som djurägare för mina "lugna, fina djur", för mitt föräldraskap och för min organisation (och nej, de som sagt det har aldrig varit här och tittat IRL!). Idag blev jag kallad influencer, med glimten i ögat. (Är inte influencers såna där nippertippor som delger minsta nagelfläkning på sociala medier och hävdar att allt de är bäst på allt de gör?! - Nu blir jag snart lynchad igen).

Men det är ganska självklart att jag är stolt över mina instagramföljare. Tveklöst ska jag erkänna det. Det jag är allra mest stolt över är att jag inte har någon Facebook att ansluta till. Jag tänker att det beror på att någonting är intressant av det jag lägger ut. Och att folk hittar dit. Och stannar.

Jag är stolt över att (merparten) av mina kossor är både lugna och lojala. Jag har trots allt etthundrafemtio stycken i dags dato. Någonstans har jag ju lyckats med något.

Och det är en utmaning 2019 - att inte "vifta bort" det bra för att snöa in på det som är enklare - det mindre bra.

Det blev långt detta också... Skickar över lite bilder på veckan som gått. Och skriver när jag får tid, ork och lust till det nästa gång. Med gott samvete! Jag har en del böcker att beta av också. Vilken lättnad det är att få fly in i litteraturens förlovade land en stund ibland. Blog imageSällskap på frukostmackan och tillika vårtecken?! Blog imageSop-sop-sop Blog imageBlog imageBara resten kvar nu då... Tills imorgon... Blir lång kväll... Blog imageNågon som kan gissa sig till min lyckliga stjärna att jag stängde igen drivgången sen förra rymningen?! Nu är boxdörrarna välsprintade! Blog imageLördagskväll, med pälsen lite nonchalant slängd över axeln... Blog imageSonen gjorde Gotland, med skog och några små russ. Blog imageFörkyld och hängig i helgen. Bästa botekuren gjord! Blog imageNoll motivation på lördagsmiddag. Kändes dock rätt o-okej med hämtpizza, så fick bli chokladfondanter till efterrätt. Och busmaräng av de ratade äggvitorna. Blog imageNågon rotade både länge och väl i min garderob för att få fram en gungstol...?! Blog imageBlog imageBlog imageNär vedspisen blir blöt av torkande vinterkläder eldar man för dåligt! Blog imageBlog imageLa TV/DVD-dosa längst i botten. Sonen beklagade sig för pappa att han inte kunnat starta TV:n och blev mäkta förvånad över fyndet när han utförde order om att ta hand om sin tvätt! Blog imageDet är vinter på allvar nu. Låt det vara det då. Inget mer regn, tack! Blog imageVedspisasoppa i råkalla februari. Blog imageMycket tjock "plast" på balarna...

Blog image

3 D! Blog imageGårdagens morgonbravader. Grusa loss den, på gårdsplanen, fasthalkade foderbilen... Blog image...och rädda Jirkas snöplöjande mitt-på-vägen-dieselslut med en dunk och luftning innan han behövde passera, och innan sopbilen kom... Blog imageVill till att ha snälla kor när man står och öser halm i arslet på dem. Blog imageFick ta med den lilla ut. "Det finaste man har sätter man på fodret!" Blog image"De också mamma!"



Fläng och däng - hur länge orkar man?Bondefamiljen 2019

Posted by Åsa Thu, January 31, 2019 21:15:08

Blog imageBlog imageLyxmiddag på grillen med hemmatjur. Blog imageBlog imageEn rejäl bullevard blev det! Blog imageÄntligen har jag fått klart för mig varför köksmattan alltid är väck! - Den hejdar framfarten med stolar att klättra på. Blog imagePassade på att slänga ut mattorna i det ymniga snöandet. Men var tog min hallmatta vägen?!Blog imageBlog imageVårt liv är som en trisslott. Det är inte vanligt, men Plötsligt Händer Det! Tillsammans i soffan en lördagskväll i någorlunda tillstånd! Och toppade med varsin katt.

Denna vecka har varit en sån där som gjort en spyfärdig av blotta tanken på att den skulle komma. Snart har vi genomlidit den dock. Jag räknar ner:

I måndags fick maken snällt fixa både barn och lagård - jag hade en tidig tid på stora länssjukhuset. Allergiutredning för egen del. Något jag tänkt på i X antal år, och tog itu med i höstas. Lång väntetid men en återbudstid gavs till mig i måndags så det vara bara att åka i god tid och slira igenom snökaoset som dröjde sig kvar efter helgen.

Prover togs - chockerande sådana! - och efter det dröjde läkarbesöket med fyrtio minuters extra väntan efter utsatt tid. Blev äntligen beviljad en vaccinationsform med tabletter som jag hoppas ska hjälpa mig mot gräset. Kanske inte så att jag kan krypa runt naken i pressen, men det vore ganska skönt att kunna stängsla i linne utan att bli precis sönderkliad!

Värdena på gräs och björk var bättre nu än 2015, då det tillkommit en del sedan provet 2005. En del var försvunnet och blodprovet var inte analyserat för pälsdjur, men (dubbelt)pricktest visade noll på häst!

Det är härmed dags för mig att erkänna! Jag är inte allergisk mot häst, utan bara skiträdd! Faktiskt en liten lättnad också att jag numera inte behöver förställa mig rinnande ögon, rinnande och täppt näsa bara jag går förbi en hästhage! Ja, en ganska stor lättnad kanske...

Läkaren uttryckte det så fint som att jag "börjar mogna". Det var dock inte samma sak som att jag närmade mig mogen ålder, jag frågade.

När jag väl var klar var det bara att dyka in direkt till Bokbussen hos di gamle och ta en fika där innan det återvändes till gården med våra 270 (!) köttbullar Mormor gjort - och Morfar provsmakat - och sedan kvällsträning.Blog image

I tisdags var det tidig uppstigning - lagård före barnväckning. Iväg med de små och sedan balkörning innan det var ombyte igen och hämtning av storflickan till läkarbesök. Perfekt att dagis förberett med tidigare frukt och kissning. Av fel unge dock, de trodde den lilla skulle till BVC... Men vi kom iväg på återkontroll för hennes misstänkta astma och medicinering därtill. Hon var tillbaka lagom till lunchen och jag tog mig en trappa upp och började lägga golv i sonens nya rum. Deadline ligger till hans födelsedag. Den sjunde februari ligger dock väldigt nära plötsligt, blev vi varse...!Blog image

Jag vet inte... Hajade till. Innebär namnet att det är helvetic att lägga?! Eller är det helvetic bra?! Vågar man köpa hem sånt?! Blog imageBlog image
Precis lagt för mig andra portionen middag, som alltid i halvpanik när maken skulle iväg denna gång, när drängen ringde. "Jag tror du har en tjur lös i lagården". Bara att lämna bordet och dra på overallen. En tjur... Om så väl vore... Det var tre av de fyra största. Och de hade milt sagt skitkul bland de stackars fastbundna korna.

Efter många om och men lyckades jag stänga in två av tjurarna på foderbordet så jag hann få en frist och få upp ett par grindar och fösa in dem i sin box igen. Sen var det bara en kvar. SÅ tacksam för mina lugna kor, som trots totalt kaos mest stod och tittade på när jag dök mellan och bakom dem. De kunde lika gärna skuttat runt och sparkat hej vilt. Fick även in den sista tjuren så småningom och kunde återgå till middagen och mina nu ensamma barn. Blog imageSmygreklam när sonen varit i farten?!! Blog image"Nu är jag som en Highland Cattle!"Blog image

Blog imageIgår tog maken lagården igen före jobbet. Jag körde ner flickorna till dagis och fortsatte upp till länssjukhuset igen med sonen i följe för den näst sista sprutan där innan vi går över till "vårt". Rent av pissigt väglag - kom ca fem centimeter på två timmar hemma - och jag var rätt spak när jag lämnat av sonen vid skolan och kom hem. Blev en långfika i soffan med bok och katt och en förträngning av alla måsten. Och det ska gudarna veta att det ser fördjävligt ut här! Är man inte deprimerad innan så blir man ju det av att komma hem...Blog image

Efter middagen rullade jag iväg igen, plockade upp Mormor på vägen och grattade en födelsedagsvän. Stannade hos di gamle en stund efteråt innan jag körde hem till kaoset igen.Blog image

Idag var det någorlunda rutiner på torpet. Åkte till arbetsterapeuten mitt på dagen och fick där prova på en paraffinvärmebehandling - det där med vaxblek hud fick en helt ny innebörd! - en snabbhandling och hem. Slänga in kylvarorna och ta en macka för att fem minuter senare vara på väg till skolan för utvecklingssamtal med sonen. Hem för lagård och middag innan maken skulle iväg på sitt. Nattat barn och betat av den ångestframkallande räkningshögen. Och nu är jag här!Blog imageBlog image

Trodde vi var klara med veckans fläng och kunde tillbringa morgondagen med tapeterna (som jag inte hann hämta idag) men det visade sig att vi har en femårskontroll på BVC imorgon. Så en vecka med fem vårdbesök. Njä. Har inte fått mersmak, jag erkänner!
Skiter i golvläggning nu. Tar min kvällsfika och kryper ner!
God natt!



Tankande gubbar och kalvande kondomer på årets deppigaste dag2019

Posted by Åsa Wed, January 23, 2019 23:12:11

Blog imageNya favvo-posen. Blog imageKom in en dag och hittade hovtången i fickan. Där ska den inte vara, så jag placerade den på ett fiffigt ställe med vetskap om att den skulle vara bortglömd till eftermiddagen när foten skulle i stöveln. Vid fyratiden blev jag precis lika snabb-ilsk som jag misstänkte vid tio! Mission completed och tången på rätt ställe! Blog imageOlika modell på ägg! - Och det har blivit en miss med det lilla. Nån höna glömde tillverkningssteg 2-9 på tioskalan. Blog imageGlad att kvigan inte kom på att hon var halvlös, då jag glömt bort att åtgärda ett par dagar... "Tar det sen, när jag gjort klart rutinerna..." Jo tjena!Blog imageBlog imageRedo för fredagsbad!

Det kanske inte händer mycket varje dag, men något litet varje dag! I alla fall uppe i rummet. Lördagen spenderades en stund i färghandeln och spikade tapeter. Åtminstone i bildlig mening.Blog imageBlog image

Blog imageSöndagen tillbringades hos di gamle med middag. Smidigt att lämna in ägg och köttfärs och få middag och vid tillfälle färdiga köttbullar och biffar att stoppa i frysen! När jag "ändå var på hållet" hade jag bokat in en stund på akupressur igen. Kom dit och vi bestämde att starta med en kopp te och lite prat. Men precis som på seminariet var det där lilla stunden...rätt lång... Typ hade det plötsligt gått över en och en halv timme och vi hade ännu inte kommit igång med behandlingen. Bara att dra iväg ett sms om att jag skulle dröja ännu en stund och att de gärna fick fika utan mig.

Ibland är en stunds prat den bästa terapin!

Var tidiga kvällen när vi väl var hemma. Tutigt i lagården med hungriga kor, men de fick snällt vänta en stund till medan vi åt en gemensam kvällsmat i familjen.

Lite halvtaskigt väder i måndags, så istället för att asa runt på släp bestämde dåren i mig att istället ta en runda till Ullared. Det sades ju vara årets deppigaste dag, så varför inte slå spiken i kistan liksom? Årets fattigaste vecka, växande barn och stundande födelsedagar... Sagt och gjort. Låg i sjuttio hela vägen. Gick upp på åttio en kort stund, men det blinkade så fasligt på instrumentbrädan då. Döm min förvåning över att stanna på macken och få bilen tankad! Gick ett gubbe och sopade kring pumparna och innan jag hunnit få ner kortet i plånboken igen stod han med handtaget i fyllningsröret och undrade om jag skulle ha full tank! Jag är inte tillräckligt gammal för att vara bortskämd med sådant, men ett trevligt inslag var det!

Och vilken chock att komma ner till Gekås sen! Fick liksom nästan känslan av att stället var utrymt. Aldrig varit med om maken! Bara det att jag gick rakt in till kassan och lastade upp sedan.

Men först en liten behandling av storlekar;

Maken ringde ganska sent i min resa: "Jag skulle behöva ett par jeans i den storleken!" - Så vad då? Jag kan inte köpa byxor till dig! "Jojo, det är den storleken och det märket, har haft flera såna par!"

Är det bara jag som tänker skicka iväg en rasande skrivelse till lämplig myndighet för orättvisa?!?? Ok, jag har själv storlek 37 i byxor. De flesta vet att det inte finns damstorlek i "37". Alltså är det bara att spana in nån modell man kanske kan tänka sig att ha (vaaaaarför ska alla vara så jäkla stupröriga i benen???!!) och sedan släpa med sig två storlekar av berörda byxor, 36 och 38, in i provhytten. Första paret - foten kom ungefär till motsvarande knähöjd. Enkelt att inse att OM jag skulle krångla med att dra på de där, skulle det sannolikt behövts en hel hord av avkläderskor för att få av dem. Eller demontering av fot. Storlek 38 - som en smäck! Jeans nr 2. Börjar med storlek 38. Tjena! Var är den andra halvan av mig som får plats här då? Storlek 36, nä, kan fortfarande nyttja BH:n som livrem med tanke på höjden i midjan...

Fuskigt?! No shit, Sherlock!Blog imageBlog image

Blog imagePå hemväg stannade jag till ungefär halvvägs och fick middag hos gymnasiekamraten innan sista etappen hem påbörjades. Fick tag på Mor så hon var med mig i luren sista två milen. Oj, vad trött jag var. Tillräckligt för att köra igenom sista rondellen, fortsätta på rätt väg och plötsligt komma på mig med tanken "nämen, brukar det ligga ett gult hus på vägkanten Här?!" och en ganska abrupt insikt i att det var ganska jättedags att svänga in på småvägarna hem! (Jag var själv på vägarna!) Blog imageUrhereforden var en liten, kompakt, hornad ko. För att få bukt med hornen korsades de för många generationer sedan med Angus, en likvärdig ko som besitter den dominanta genen för hornlöshet. Ännu ibland slår vissa drag igenom, bland annat den dominanta, svarta kofärgen! Blog imageVilken kosserad!

Igår var det dags att ta itu med en Lantmännenresa. Inte alls kul med rådande väglag, men känns rätt bra att jag har resan bakom mig.

Idag har varit en sån där totalt omotiverad dag. Ingen lust till något. Däremot har jag besiktigat bilen, handlat, satt en yoggi, bakat bröd, målat i rummet och slutslipat det som är klart, tvättat några omgångar, städat av, sanerat och rensat leksakshyllan, beställt märken till kommande kalvar och jag har fortfarande inte ens motivation till att vara nöjd över vad jag gjort idag. Jag är bara trött. Och sa jag omotiverad? Blog imageSkurade skohyllan (för första gången misstänker jag) och under den. Tror golvet ljusnade... Blog imageUngarna hade en del teckningar att sortera! Finns mycket att tända i spisen med ett tag framöver! Nu är det (för tillfället) ordning där också!

Ska ta en kvällsfika nu och krypa ner i alla fall. Hoppas på bättre go i psyket imorgon.

Blog imageBlog imageHade direktsänd realityshow igår. Selma inspekterade garderoben, våning för våning. Hur hon nu lyckades ta sig dit... Avslutet var lika elegant som misstänkt - knycken ner en våning uteblev och istället en vrålduns i golvet två meter ner! SEN kunde vi släcka lampan. Blog imageMorgonen var seg. Väldigt seg. Tre brummande Scaniamotorer och två katter á åtta och elva kilo på magen underlättar inte! Blog imageIgår valde hon pepparkaksstassen som pyjamas, behövde dock sin "mösscha" också och rotade reda på den. Imorse lämnade jag bordet för ett toabesök och återkom till min plats upptagen...Blog imageBlog imageVacker morgon!

Prat som terapi ja. En vän bytte nyligen bil, och kommentaren var nu "Den är så 'halfotad'! Fasen vilka runda hjul det är på den!" Jag kunde ju inte låta bli att under asgarv undra hurdana hjulen på den gamla bilen såg ut...

Och minns någon mina dispyter med autokorrekt? - Jag fick en bild för några dagar sedan. På en otroligt tjock ko. Texten under löd "Kondom ska kalva om tidigast 14 dagar".

Jag kan ha missuppfattat något, men jag trodde att kondom skulle motverka kalvning... Någon far med falsk marknadsföring!
Blog imageGod natt



Bönner i stan, kanskap och pungmåttbandBondelivet 2019

Posted by Åsa Wed, January 16, 2019 22:18:52

Mycket att behandla. Många tankar. Ta ett djupt andetag och se till att vara nykissad!
Blog imageEn vy över ägorna på andra gården.

Vet ni vad? Det blev is på sjön i år också! Ta-daa! Vilken chock! Jag har väl varit på gång länge, men inte riktigt fått tummen ur. Kanske har jag tänkt invänta slaktbilen som inte dyker upp. Allt för att slippa ta in tjurarna i uteboxen och slösa massa strö på dem. Men utan tjurarna i uteboxen kan jag inte flytta över kvigorna från sjön.

Krisen var ett planerat faktum igår så ut med pressen, täta med densamme och några balar och gå neråt för att hämta upp tjurarna. Och precis där tänker jag "shit, bara inte kadaverbilen kommer nu" - vi hade ju ockuperat infarten! Tjurarna rasslade efter hinken och in i sin box och lika snabbt rev vi inrättningen.Blog image

Iväg efter kvigorna och när jag var nästan framme vid vägen kom kadaverbilen. Snacka om timing! Han körde först och vi andra tjugosex knatade över vägen. Samma procedur med de stora kvigorna och korna. Snacka om chock när jag tydligen har trettiofem tjur i gruppen! Har räknat både framlänges och baklänges till trettiofyra, och nu plötsligt har jag en bonus! Var kom hon ifrån, undrar jag... Kanske var det fem i den gruppen jag saknade i baklängesräkningen som jag kom fram till fyra... Jaja, jag är lite förvirrad ibland, jag erkänner. Skulle någon sakna en kviga återfås hon mot beskrivning. "Brun med vitt huvud" godkännes ej!

Efter djurflyttarna blev det foderhäckar. Massa flytt av foderhäckar. Men vi hade i alla fall tur med vädret! Blog imageSatte ut en av de nya foderhäckarna, vågar någon gissa vilken det är!?;PBlog image

Nån form av lättgympa på kvällen, den träningsvärk jag gick med fem dagar förra veckan fick väl räcka för denna vecka också. Dock blev jag än en gång medveten om att det där med hopprep måste vara Djävulens påfund!

Igår var det jag som väckte upp lagården då jag var där redan klockan fem. Tänk så lugnt och stilla det är innan korna fattar att nånting händer!Blog image

Inne igen strax efter sex så genom duschen, väcka barn och starta morgonen inne. Från dagislämning direkt iväg till Nötköttsseminarium. ("Scenarie" sa jag till mor sedan, men det verkade jag inte få - hon rättade mig varje gång!)Blog image

En givande timme med en meteorolog som gav en hastig men bra förklaring till vad som händer och vad som "komma skall". Kunde nog suttit med fokus hos honom en timme till, men det tillät inte schemat.Blog imageBlog image

Blog imageFör att kunna rädda klimatet behöver vi fler betesdjur som hjälper till att binda kol! Tama som vilda. De tama håller ängarna öppna, de vilda håller sig i skogen. Tänk på det alla icke-köttätare-för-klimatets-skull. Allt som skrivs om kossan är negativt, det är vinklat. Väldigt få tar upp allt det positiva en idisslare gör. Jag kanske kan köpa att en ko är lika farlig för miljön som en bil, som sonen berättade en dag efter skolan. Men vad bidrar kossan vs bilen med i kretsloppet?!Blog image


Ett scenario jag valt - eller seminarium, om ni så önskar - var den som hette Torka i relationen. Nja, jag vet inte... Men som samlevnadsexpert/rådgivare tänker jag mig en kvinna kring 55, gärna blonderad och transparenta, röda glasögonbågar. Vad min första tanke var om den gubbe på sjuttio plus och sköldpaddsglasögon var, går vi inte in på. (Jag kan meddela att mina fördomar grusades som snabbitsocker under en ångvält!) Vad vi skrattade där inne! Har fortfarande sviter i kinderna! Och när det "mest allmänna" gåtts igenom, närmade han sig nästa ämne lite viskande: "Jag undrar om det är okej att prata lite sex i denna gruppen, jag hörde någon säga innan att de skulle klämma på en pung..." -"Jajamen, det är bara att köra på! Jag har beställt nya pungmåttband!" hojtade salsvärden.

Ska tilläggas att ett parallellt seminarium hette "Bakdelen är huvudsaken - om avelstjurens ädlare delar". De riktigt inbitna avelsbönderna mäter även pungen på tjurarna, för att få ett hum om storlek på testiklar och dess antagna produktion av duglig sperma.Blog image

Jämför kärleken med en aktie! Och att inte ha alla ägg i samma korg innebär inte att ha några älskare/älskarinnor på reserv! Det var han tydlig med!Blog imageBlog imageBlog imageBönder i stan - allt kan hända! Men man vet att man kommit rätt när man parkerat jämte en lagom stor John Deere på gratisparkeringen mitt i stan!

"Är man lite kär i Exel kan man använda det till mycket och göra många fina diagram av allt man kan få ut" från slakt och djurjournal. "Man fattar ingenting av det, men fint blir det!"Blog image

Och så det där med Kanskap. Ett ord som föreläsaren stött på i nåt program om senildemens.(!!?) Men det är ju så. Kunskap har vi alla mer eller mindre av. I vårt, och då menar jag nu böndernas, fall, kan du besitta en enorm mängd kunskap, men utan möjlighet att utnyttja den praktiskt. Då får man istället fokusera på det man faktiskt kan göra - Kanskap. Omstrukturera, låt det ta tid, slå ihjäl skiten ibland, väg för och emot och till sist är du där du vill!
För egen del vet jag vilket som vore den optimala foderstaten för mina kor. Den kunskapen har jag! Men då min flådiga foderblandarvagn för en och en halv miljon sträcker sig till min enkelhjulade skottkärra med en tvåkilosskopa i, två högafflar och en inputtad halmbal som bärs/föses ut med tidigare nämnda gafflar, plus en höbal som jag i bästa fall orkar putta förbi alla envetet skrubbande tjurhuvud när jag ska rulla ut den, så får jag snällt nyttja min Kanskap och lösa saker efter mina förutsättningar. Men tänk! Den dagen jag står med en toppmodern anläggning. Tänk vad jag ska nyttja min kunskap då!Blog image

Ett gemensamt seminarium, som faktiskt höll på att bli ett scenario, var när ett av slakterierna i en "debatt" hävdade att vi nu sett resultatet av kortsiktig planering och att vi bönder i framtiden behöver lära oss planera - alltså ligga minst ett och gärna två år före med foderlager, så att det säkert räcker och inte trissar priserna som det gjort nu efter två tuffa år. Och skulle priserna trissas så får vi ju se till att ha pengar att köpa foder för! Dessutom vore det ju bra att inte stå sårbar med djur man inte blir av med vid kris, så vi får se till att ha plats till dem.

Rent krasst är det som att säga till vilken produktionsindustri som helst: "Investera i robotar/maskiner för runt tio miljoner, du kanske kan komma att behöva dem om några år!"
Eller till en grönsaksodlare: "Odla tredubbelt vad du faktiskt behöver, nästa år kanske du inte får något. Med en bra förvaring så kan du nog använda/sälja potatis, morötter och lök om ett par år..."

Jojo, det kanske funkar. Men hur är smaklighet och näringsinnehåll?

Jag vet inte... Det är inget slakteri jag handlar med, och behovet av just dem ökade ju inte heller riktigt. Blog imageEn dålig vinkel på bilden, ber om ursäkt för den! "Svenskt nötkött, ja tack! 'Det handlar om att brinna för det vi gör, vara stolta och aldrig ge upp dialogen för det vi tror på!'"

Avslutningen var riktigt bra. En föreläsare, framtidssiare, kalla't va ni vill. Om alla var lagom trötta och lättroade för honom eller om vi alla behövde honom på slutet... Vet ej. Givande var det.Blog image

Under eftermiddagen började den tidiga morgonen att ta ut sin rätt. Huvudvärken kom som ett skenande tåg och jag hade bestämt mig för att äta lite snabbt av den avslutande middagen och sedan åka vid sextiden. Närmre en och en halv timme hem i snömodd och halka.

Blev sittandes vid ett bord med en slakterikontakt, och tillika bonde, en kille i min ålder och en äldre herre med tomteskägg och simsalapokus var klockan över halv åtta! Ohps! DÅ var det dags för hemfärd!

Lite roligt var det också, att jag efter tio månader, "hundra" telefontimmar och fyratusen meddelanden, faktiskt träffade den jag haft så mycket kontakt med. Det har varit en lite mysko känsla att verkligen "klickat" totalt, delat stort som smått. Och aldrig träffat. Ingen aning om vad det var för en typ som jag plötsligt känner så väl och vet så mycket om! Bondeliv, privatliv och en jäkla massa annat. Lite sporadiskt under sensommaren, under hösten och vintern allt mer regelbundet och nu säkerligen närmre två timmars samtal i veckan. Jag som inte pratar i telefon! En gång i veckan med Mormor, en gång i veckan med Mor. Nån minut här och där med maken och drängen, men då om "nödvändigheter". Resten får sms och mail. Sms i synnerhet! (Ja, ni som vet... Ni vet...)

Ett stort plus för dagen, att träffa denne kollega och snart väldigt nära vän, och dessutom hans fru som jag hört mycket om. Har aldrig hört någon annan någonsin prata om sin partner på det sätt som han gör. Och dessutom efter nästan halva livet ihop. Man blir nästan lite sotis! Bara att erkänna.

Idag tog maken sonen till länssjukhuset för tredje sista gången. Det rullar på bra med sprutorna och vi får alla hoppas att det går minst lika bra och besvärsfritt i pollensommaren!
En genomgång inför morgondagens Reko-utlämning innan jag och drängen rullade ut pressen till maskinhallen. Nu får väl maken själv åka ut och sätta motorsågen i väggen så mitt lilla monster får plats med arslet. - De kunde väl planerat för det för trettio år sedan?! Att det NU skulle behövas en större hall för att han råkat gifta sig med en käring med storhetsvansinne?! Alltså, hade de INGEN framförhållning på det där stället? Jävla bönner!Blog image

Men tänk! Den dagen jag står med en toppmodern anläggning. Tänk vad jag ska nyttja min kunskap då! Fast den anläggningen kanske jag bara ska investera i om-i-fall-att slakterierna inte kan hålla ord om hämtning...

Blog imageStäderskan har fixat köket så börjar väl närma sig nattning nu!

God natt!



Abrupt tillbakakast!Bondefamiljen 2019

Posted by Åsa Sun, January 13, 2019 21:56:24

Blog image"Öppnas här!" Blog imagePlattformen till vågen gör nytta som krubba för tillfället! Blog imageSmet ifrån tvättstugan och tog en bild från köksfönstret. Om jag lider av schizofreni - typ... Blog imageBlog imageVilken morgon vi hade!Blog imagePrecis innan jul fick jag erbjudande om en lagårdsfri helg. Att de stora barnen sedan fick musikal och övernattning gjorde inte saken sämre, så vi gjorde slag i saken direkt. Den minsta slarvade vi bort till min moster och oss själva slarvade vi bort till Toftaholms herrgård.Blog image

Blog imageBlog imageBlog imageMärkligt att man kan uppskatta en stund vid en sjö i några gula hus. Precis likadant som hemma! Med den stora skillnaden att maten hemma både är ätbar, tillräcklig för mättnad och uttalbar. Att det måste vara så hiskeligt krångligt för att vara "enkelt och jordnära"... Fattar inte.

Oavsett var det väldigt skönt att komma iväg lite. Tanken låg i att låta Jirka ta lagården, skicka iväg de stora på musikal och få tid att greja lite ostört här hemma, men nä. Inte för att vi har det så gott ställt, men en runda borta kan vi unna oss nån gång ibland. Många timmars mys och vila som knappast hade blivit av på hemmaplan! Och som jag sa till Jirka - det är inte ledigheten som betyder det mesta, utan erbjudandet. Är inte det en kärleksförklaring i sig, så vet jag inte längre! Blog imageNågra hade lite mys att ta igen!

En annan var lite fundersam på hur den lilla skulle klara bortavaro i ensamhet, men hon verkade mest njutit av avsaknaden på syskon. Och inte är man rädd för att lämna iväg henne ensam heller när hon sovit i tysthet över tio timmar och svaret, då jag skickade sms om vilken tid vi var hemma, var "Vi kommer inte än. Vi har inte lekt färdigt!"

Stora barnen kom hem först med faster och fika, och strax därefter kom min moster med lillan.

Allt var frid och fröjd. Maken tog en runda till lagården ("har ju inte varit där på en vecka!") och jag tog en lång spelrunda med barnen vid köksbordet. En middag därefter och plötsligt kom drängens fru med ett besked om en "troligen död tjur". Abrupt tillbakakastad i verkligheten var det ja...

Mycket riktigt så låg det en död tjur i en box. (Fasen, hade slakten kommit som de sagt så hade jag fått betalt för fanskapet, istället för att förlora både värdet på tjuren, köttet och betala för att bli av med honom!) Uppenbart har det tillstött något väldigt hastigt, då inget avvek en timme tidigare då maken utfodrade dem.

Aja, bekymret var väl att få ut honom, men tack och lov gick det väldigt smidigt trots hans placering att dra ut honom med traktor och vårt låååånga, älskade rep. Det är välanvänt alltså - till Allt! (Och börjar ha många knutar på sig!)

Trots allt en liten "glädje" att tjuruslingen valt att rasa ihop inne i boxen och inte med huvudet ut genom fodergrinden. Det är liksom inte så värst smidigt att häva på över sexhundra kilo dökött, i bokstavlig bemärkelse, för att tråckla ut ett huvud ur en grind. Precis som att det alltid är en viss lättnad att få ta itu med sånt här själv. Ingens fel, och visst hade det löst sig, men det var ju skönt för alla att Jirka och drängen inte behövde krångla med det in min bortavaro.Blog image

Blog imageStolt snart-tvååring som satt på sig sin "byschta" själv! Blog imageOch klätt sig för dagen, med plånbok, docka, filt, klackskor, ballerinakjol, mössa och tre nappar.

Idag har julen städats ut. Det mesta i alla fall. Gardinerna kvar, men de får sitta tills lust och anda infaller för byte. Funderar på om jag skulle sy nya till vardagsrummet. Köpte ett fint tyg för ett tag sedan. Typ under den resa då jag berättade för vännen som var med att jag var gravid med tvåan...

Nya rummet på andravåning har slipats och spacklats igen. Sonen har hjälpt till att flytta gipsskivor - igen - och städat av däruppe inför regling av vägg. Blog imageBlog imageJodå, de lyckades lokalisera oss till andravåning också!

Lillan skulle "tänga, tänga" toalettdörren och tog två händer till hjälp. En i var kant av dörren. Hon skrek efter en stund. Det gjorde i och för sig jag också, en av få tillfällen jag skrikit rakt ut (följt av ekande "ajajajaj"), då jag själv av någon outgrundlig anledning höll fingrarna i karmen samtidigt som jag skickade igen ytterdörren efter mig. Jag har igen och igen gått igenom hur och varför utan att kunna fatta. Men får väl se det positiva med två kokande fingrar som kunde tina de andra tre istapparna på högerhanden. Tror inte det tog så illa att nageln ryker heller, så bara plus när det blev som det blev! Vi får la se. Blog imageRekommenderas att INTE ha handen vid pilen när dörren stänges.

Mitt under nattningen kom jag på att jag lovat gentjänst till Jirka. Utfodring hos hans djur! Shit! Men bättre sent än aldrig, heter det ju. Iväg till honom i mörkret, och lite lagom roligt hade han glömt meddela att han flyttat sina kor. Hade just varit snyggt att behöva ringa för att fråga. Satans väluppfostrade, de där två vita. Hade jag sagt Hej till mina hade de svarat direkt. Inte stått och väntat i tysthet! Som tur var skymtade jag de vita benen i anslutning till resten så de också fick sin mat, och jag slapp pinsamheten i att efterlysa!

Maken varit på föräldragården hela eftermiddagen och lastat om gödning så pressen får plats. Behöver göra en rokad bland utedjuren snart, och då måste pressen lämna sitt kyffe till tjurarnas fördel. Blog imagePepparkaksburken fick lämna plats åt denna gamla ballong - foderautomat till bina, och ljushållaren vi fick i julklapp.

Veckan som kommer blir full av projekt. Imorgon blir det en sen dräktighetsundersökning av korna inne så jag kan möblera om och justera foder efter kalvningstid. Tisdag lär bli en oerhört lång dag, då uterundan ska vara klar, och jag redo, innan barnen väcks för skola och dagis. Dags för nötköttsseminarium en och en halv timme bort på tidiga förmiddagen och avslutas med kvällsmat sedan.

På onsdag är det spruta för sonen (har börjat räkna ner nu tills vi får övergå till "vårt" sjukhus) och på torsdag är det rekoutlämning.

Ha't gott alla!