En ung bondes vardag

Visst känns slaktbilen i hjärtatBondelivet 2019

Posted by Åsa Thu, August 22, 2019 21:21:46

Blog imageAtt i morse var det tjockt av dimma. På andra gården alltså. Vill till att veta att det står ett hus där uppe!: Men så halvvägs uppför backen hemåt, som genom ett trollslag försvann ridån och det blev tokklart.

Efter lagårdspasset blev en tur till kvigorna som jag åter bygger relation med. Fuskat lite när de var ännu längre bort och det märktes när de var på vift i fredags. Idag behövde jag dock bara sakta in bilen så kom de mig till mötes. Härligt! Precis så det ska vara. Filmsnutt finns på @bondeniskarvhult.

Vidare till skogen, för nyfikenheten gav mig ingen ro. Jag nämnde nåt om vägarna igår, och så även idag. Hur man benämner vägarna är ju olika. Jägaren igår sa vägen till sjön, så jag körde ju till just den vägen. Det visade sig dock att han menade första vägen, den som går upp till byarna, där vägen till sjön ansluter senare. Inte sjövägen som jag tänkte. Men men, lite pinsamt att torpskylten stod fullt synligt från nämnda väg. Den lär jag aldrig missa igen. Som så mycket annat är det lätt när man kan det. Plusset att irra runt var dock hela kepsen full av kantareller. Antingen är det ett enormt svampår, eller är vi bara duktiga på att vara ute.Blog imageBlog image

Blog imageHem för frukost där jag hann sätta en bröddeg. Kom på att jag lovat barnen mackor med kantarellstuvning, men inget bröd fanns att hitta. Lagom att slänga degen i formar och gå ut för att möta slaktbilen. Tvära kast på en dag, i detta liv jag lever.

Blog image

Brukar säga att det är en speciell, vördnadsfull tystnad som lägger sig när slaktbilen lämnar. Det blev extra påtagligt idag när han hämtade tjugotvå tjurar, och lämnade endast fem djur kvar i lagården... Mina fina tjurar...:'(Blog image

Jo, det tog emot att skicka så många på en gång. Samtidigt går min produktion ut på just detta. Pengarna behövs och platsen krävs för årets kalvar. Dessutom blir det en grymt lättarbetat lagård ett tag framöver. (Svalorna är på väg ut, bås och boxar står tomma så argumenten för att INTE tvätta lagården tryter...)Blog image

Bävar dock inför nästa gång han kommer - då är det kor som ryker. Och de är ännu mer kompisar än tjurarna. De flesta har varit med ett bra tag och vi har verkligen hunnit bygga upp en relation till varandra. Dessa gånger är det lättare när det är "problem" med korna. Dåliga juver som kommer ge lidande vid nästa kalvning, dåliga klövar eller bara avvikande beteende. Jag har en hög ribba på mina djur. De får En chans och jag tror det är lika mycket för min skull som för deras. Men man kan ju inte bara öka heller. Ska jag släppa fram några nya kvigor måste jag rensa bland korna, hur gosiga de än är.

Jag också vid flertalet tillfällen påpekat min åsikt att man ska sluta i denna bransch när man inte längre känner för det man gör. Så även om det är jobbigt ser jag det som en "friskhetstecken" att en slaktbil inte går omärkt förbi. Jag vet ju hur fina djur jag lämnar ifrån mig, och hur de haft det. Det är inget jag skäms för.

När bilen åkt var det dags att skicka in bröden i ugnen. Familjen kom hem och vi tog en cykeltur för en fika. Tog sedan en tur med Tommy också, så han fick sota ur lite i backarna.Blog image

Innan maken åkte iväg nu ikväll tog han och jag en liten date och flyttade kvigorna från hjorthägnet till fårhagen och allt sly där.Blog image

Blog imageBlog imageNu har jag en helan drös identitetsnummer att utrapportera till Jordbruksverket för anmälan av slakt, så dags att sätta igång.



Några goda gärningar, med nubbarna på plats!Bondelivet 2019

Posted by Åsa Wed, August 21, 2019 22:34:34

Blog imageInnan vi kunde räkna ut vad den lilla menade med "längipuffe". - Vällingpulver, så klart! Burken stod inte på rätt plats. Burken som var bällingburk. Som blev O'boy-burk sen jag slutat med välling. Som åter blev vällingburk. Eller en burk med längipuffe.

Efter två dagars dräll, där den ena omfattade mest horisontellt läge under täcket för återhämtning, och den andre med att gå igenom tre barns garderober, lägga undan, plocka fram, tvätta upp och namnmärka, började det bli dags att göra nåt vettigt. Blog imageMed mycket hår till vardags, blir det inte mindre med X antal kilo hårsprej och bitvis rejält tuperat. Jag i söndagskväll. Trött och likgiltig. Blog imageJag i måndags kväll, utvilad, efter uttrasslat hår, rentvättat och fritt från tillsatser, och redo för ett nytt projekt i samarbete med LRF. Blog imageUndrar vad Selma ville säga!?

Och om jag gjort något vettigt idag vet jag i och för sig inte, men det har varit en blandad dag!

Startade norröver hos mina snabbflyttade kvigor. Mötte tre damer som skulle på milavandring genom skogen. Och fick den roligaste/dummaste frågan på länge: "Har du din telefon med dig?" (När har jag INTE min telefon med mig? Det är ju nästan så den ligger på duschhyllan när jag är i duschen! Och ja, det är både osunt och hemskt!) "Kan inte du ta en bild på oss och lägga ut på ditt Instagram?"Blog image

Varsågoda! #tanterkanförekommaiskogen (Fick mms senare när de var framme, så behövde ingen efterlysning!)

Hemma tömdes tvättmaskinen och laddades på nytt. Ovan nämnda telefon fick agera jourterapi en lång stund, så boken fick ingen uppmärksamhet över den långa frukosten, tätt följt av förmiddagsfikan. Blog imageEn bit som jag följt i några år. Betesvall före stormen Gudrun, då storskogen låg som plockepinn över taggtrådarna. För fem sex år sedan satte vi nytt stängsel runt och släppte in djur bland de två, tre meter höga buskarna. Idag syns inte ett löv. Inte en enda gång har röjsågen gått där.(Vi skulle ta det "sen" och nu känns det inte längre lönt) Djuren har knaprat pinnar, skadat dem så de torkat och trampat ner dem. Ett arbete som är klippt och skuret för betesdjur. Men ät inte kött för all del, naturen sköter ju sig helt självt så vi får våra vackra, öppna landskap...?? Nedan kommer en annan bit jag tänker följa. En småsnårig hage som gallrades rejält inför fibergrävningen på försommaren. Stått utan djur nu i cirka en månad, och slyet har tagit överhanden. Blog image

Åkte ner till andra gården för att flytta tillbaka kogänget bakom lagården med hopp om att inte möta dem ikväll på landsvägen, och kika över stänge inför kvigflytt. Sen var det inspektionsrunda av återväxt och grisskador. Ja, och så fick jag ringa veterinären för en avhorning också; Mina nubbar växte både fort och mycket, men så är det ibland...;

Om en god vän inte önskar något hellre än att få låsa in sig i en ensam grotta och knapra bark, är man väl inte sämre kompis än att man kan bistå med det man kan. Jag har ingen grotta - så en kasse med bark hängdes på köksdörren när jag ändå var på turné.

På föräldragården tog jag en tur till svampstället med rejält lyckat resultat. Mötte upp familjen för fika i Gamla Fabriken och tillsammans tog vi sedan en tur i skogen vilket resulterade i minst lika mycket svamp till, och ett strykjärn på ett torp! Blog imageMot Sherwoodskogen! Blog imageBlog imageBlog imageBlog image

Och jisses vad mycket folk det var i skogen! Första dagen man får släppa hund i skogarna, och det nyttjades visst.

Förväntade inte heller oss att möta en nästan helt ny Volvo på en skogsväg. Lika snopet att en kvinna drog ner rutan, med en - låt mig uttrycka mig lindrigt - fly förbannad karl i telefonen; Han var på jakt efter sin hund, och hon fick order om att möta upp honom på en specifik väg. Och tänker vi nu på detta vägnät i skogen som ett stort, trassligt garnnystan, slängt på ett golv, och en knapp kastad på måfå någonstans i trasslet. - Berätta var du är!

Lyckades re ut med den ilskna mannen att frun var på fel håll, hon tackade och vi fortsatte med vårt. I en minut eller så tills vi överlagt att jag nog skulle följa med henne och visa avtagsvägen för att komma till den förmodade plats maken väntade.

Lagom stressad kvinna. Första gången i den nya bilen - med automatlåda. Jag fick peka ut bokstäverna på instrumentpanelen för att hon skulle veta vilket håll hon skulle föra spaken ("Jaha, kan man se det där!") Hon fortsatte lägga spaken i D och bilen rullade framåt. Jag fick lägga i R åt henne ("Jaha, den ligger uppåt!") Och sedan kom det en lång harang om hur konstigt bilen betedde sig. Fick lite lagom försiktigt påpeka att hon nog skulle lyfta foten från "frikopplingen"... Hon hittade sin make i alla fall, och han var inte riktigt lika synligt tacksam som hon för guidningen (inte för att jag hittar mer än hjälpligt där, men bättre än en uppstirrad utsocknes pensionär).

När vi närmade oss tillbakavägen sprang vi på ännu en jägare med hund, och han kunde lotsa mig till var det ena torpet låg, där jag bara hittade kåtan. Måste svänga in och leta reda på det i det snaraste. Har varit på fel ställe. Eller så stämmer inte kartan riktigt med verkligheten!

Platsen där vår lillstuga skulle stått på kände han inte till någon skylt, så vi får väl se.

Väl hemma insåg jag hur mycket svamp vi hade, med över två kilo kantareller och nästan lika mycket Karl Johan. Så sprang in till drängen och fru med en laddning. De som inte kommer ut efter någon svamp, och så blir det lite mindre förr oss (maken) att rensa. Win-win.Blog image

Har i ett par dagar, nu när stressen börjat släppa, haft rejält ont i halsen. Brukar jämföra det med brunstslem (vilket fick mors B att bryta ihop för nåt år sedan). - Ett riktigt fint brunstslem ska man kunna ta mellan tumme och pekfinger, dra isär och det hänger ihop som ett gummiband - sånt lär man sig på lantbruksskolor för att veta när det är dags för betäckning eller insemination - sägs även funka liknande på människor, men det har jag aldrig provat!

Öm i halsen i alla fall. Som ett taggigt rör i strupen, omgärdat av bruntslem. Går inte att skölja bort, svälja ner eller hosta upp. Och skulle den där sletan man kanske fått upp försöka spottas ut skulle det kanske spritta i tårna av sega trådar... Känts lite mindre illa där idag. Istället har de beryktade "frätskadorna" långt in i gommen gett sig till känna, liksom molande värk i båda öronen. Hur är det nu? Tre veckor sedan dagis började va?.... Blog imageSöppe ska ätas rykande het!

Nu blir det kvällsfika. Med biskvi! ("Såna köpte man på fiket när det skulle vara lite extra fint och gott. Men det var före dina!" - Tack maken)

Många turer före turen2019

Posted by Åsa Sun, August 18, 2019 21:48:21

Jag publicerade föregående inlägg strax före åtta i fredags morse. Så långt höll planen.

Sen var det att ta itu med det där som inte orkades med i torsdags kväll - städa bilen. Barnstolar ut och dammsugare in. Och så packa kanske... Finklockan, som jag alltid drar ut ploppen på för att den inte ska tugga batteri i lådan mellan gångerna jag använder den - funkade inte... Okej, jag hinner duscha, göra mig klar och åka ner till samhället för ett nytt batteri, och lite snabbhandling före middagen lagas. Super!

Precis passerat kassan när telefonen ringde. "Jag har fått lite mycket kött här på gårdsplanen, och jag tror att det är från dig..." (Inte lika super!)

Så, ett samtal till maken - som precis klev ur duschen - om att köra upp med Navaran så jag kunde sticka direkt från samhället. Tre kvigor lätta att lokalisera, men resterade sju var väck. Slängde in jackan i Navaran och och tog Spannen. Som tur var hittades de sista sju snabbt, men de var inte helt samarbetsvilliga att gå in i den nya hagen, i denna andra by, dit de gått. Men det gick. Och satan vad blött det var i återväxten - genomsura byxor och gympaskor. (Inte visste jag att jag skulle tacka kvigorna för rymningen senare!) Maken hade stövlar, så han fick snällt springa runt stänget och kolla över det innan djuren eventuellt hittat nåt hål - tanken var ju inte att de skulle flyttas extremhastigt denna fredag eftermiddag precis...

Så jag hem till barn, Mor och B som anlänt. Av med skor till torken och jeans på elementet och så värma på maten. Klockan var ju ändå bara halv tre då, tanken var mat vid ett. Absolut senast tre skulle vi iväg, men målet var två. (Känner någon igen denna jargong?!) Mat i magen, torra byxor på och fortfarande dyngsura skor fick tidningspapper i skuffen och de lite finare tygskorna rök på. (Och en gedigen "Jirka får fixa-lista" till den där kviggruppen vars stänge hade lite mer att önska. Tänk att få svaret "ÅK!" när man frågar om det är okej. Ännu en gång Stort Tack till alla som ställer upp och gör det möjligt för oss att åka en hel helg så här!<3) MEN!! Mors B tog Navaran till bygghandeln. Och när vi ska åka hittar jag inte min jacka. Tog maken inte in den när han kom hem? Han som tog bilen för att hämta elaggregatet när kvigorna väl var inne. Nix. Alltså hade jag ingen plånbok, och därmed inget körkort. Alltså igen - invänta återkomsten... Inte heller så super...Blog imageFick bli en premiärtur i en biltvätt. Nöden har ingen lag.

Anlände vårt brudpar vid sjutiden på kvällen (ett par timmar senare än önskat), lagom till kvällsmaten. Därefter blev det tjuvtitt i festlokalen och blomsterplockning. Nåväl, lite okänt ogräs och några strå vete nallades av bonden också.

På sena kvällen blev det till att stuva undan nio pers i husets vrår och husvagn sen samma nio pers lärt sig samsas om en toalett. Blog image"Inget är som väntans tider, tänkte kanske både bröllopsfotografen och hunden Hedda" Blog imageNä, ingen "öl-allergi" än, utan plockning av vägrensblomster;)Blog imageBlog image Blog imageMånen över Kalmar Sund.

Tidig morgon och ett besök hos frissan för mig, bruden och fotografen. Maken fick rastas av brudens far ("Stackare, ska han försöka hänga med i pappas tempo???" - hade gått jättebra!).Blog image

När frisören får fria händer. "Hur har du tänkt?" - Jag har inte tänkt, men jag ska INTE ha håret i en stram knut!Blog imageBruden hade däremot sin ljuvliga önskan, och bra blev det. Blog imageNågonstans där under ska bruden hittas!Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageHem för lunch och proffsfotograferingen och sen blev det massa tid att slå ihjäl före kyrkan - nästan en timme! (Varför hade vi ingen tid över?! - För att vi gifte oss kl 14, istället för 16, och skulle synka in en treåring och amning av bebis samtidigt kanske...!?)Blog image

Blog imageBlog imageBlog imageFin vigsel av en bra präst, det är väldig variation på såna. Men ett färgglatt pärlarmband runt handleden och ett Bamseplåster på hälen är ju bara att gilla! Lite svettigt för kantorn kanske, då solisten blivit magsjuk dagen innan, så en annan kallades in.

Så nu har jag provat alla tre sidor av ett bröllop. Inte "ogift, gift och skild", som marskalken föreslog, utan "gäst, brud och tärna". Det sista hade jag aldrig gissat för ett år sedan:)

Mellan bilen och festlokalen sen tyckte jag ena skon kändes konstig. Tittade ner och såg att fyra av sex remmar lossnat. Den följde inte riktigt med foten alltså. (Nåväl, jag har en känsla av att det är mina konfirmationsskor, men de kunde väl gått sönder efteråt, i garderoben istället!!!!!! - Får börja slita på mina studentbal/brudskor nu alltså. Ett par i taget;)) Tack kvigorna, för att jag slapp fira bröllop, som tärna, i grova gympaskor! Tygskorna hade aldrig funnits en tanke på att ta med annars! Inget ont utan något gott...Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog image

Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageHela kvällen klaffade annars riktigt bra. Värsta galenskapen jag var inblandad i var "som tur var" med brudens far; Efter mycket tjat fick han upp mig på dansgolvet - var bara vi två där - och båda två började sjunga med i Gyllene Tider-låten som spelades. Efter vår duett i refrängen kunde jag inte annat än att bita mig i tungan och fråga om detta var lämpligt att sjunga oss emellan, i en tight dans, varpå han nästan bröt ihop av skratt.

Jag vill känna din kropp emot min. Höra pulsen slå. Din mun tätt emot min. Hjärtat snabbar på. Jag ser på dej och du ser på mej och jag säger: Jaja, jag vill ha dej. Jag vill känna din kropp emot mig. När vi två blir en.

Han konstaterade att han vägrat ha nyckeln till hotellet i fickan, och när jag sett den förstod jag varför:Blog image

Japp, det var sent!

En fantastisk kväll, och en heder att fått dela den. Som jag sa i mitt tal till brudparet - det var ju ingen självklarhet eftersom jag inte skulle få träffa brudgummen. Jag kanske "skulle skrämma iväg honom". (Brudens ord)

Också väldigt imponerad alla som fixat, kanske mest av brudens föräldrar och den kvinnliga delen av värdparet - som hon fixat och grejat med precis ALLT inför detta bröllop. Från planering till möhippa till utsmyckning av lokalen och smink. Det där med att titulera sig själv som "lite hyperaktiv" har hon verkligen levt upp till!

Svarttaxi av brudparet på natten och för egen del tog det inte många sekunder innan jag slocknade ovaggad på gästgiveriet.Blog imageBlog image

Imorse var det gemensam frukost innan vi åkte på ett studiebesök. Man är ju inte mer uppsnoffsad än att man kan det, så här dagen efter!? Grevar, bönder och nyfikna körde en liten bit och kikade på en kycklinggård. 240 000 slaktkycklingar, 650 hektar åker och 1400 hektar skog på en ensam ägare. Det får en annan att framstå som backstugusittare! Men så är man ju också en "stenrik" Smålandsbonde med största åkern på fyra hektar. Lite olika förutsättningar.Blog image

Blog imageBlog imageKom hem på sena eftermiddagen som slagna hjältar. Lika slagna var nog Mor och B ("vi behöver vila öronen!!"). Mat på bordet och färdig lagård. Inget för oss att bry sig om alltså.

Som grädde på moset även en "hylla" byggd till Navaran med hopp om lite mindre kaos på flaket och rullgardiner i barnens rum - de har bara stått och väntat på montering sen i mars.Blog image

Bilen är åter monterad i vardagsmundering och ikväll blir det tidig nattning. I min stenhårda säng, som Mor gnällde på. Jag har ingen hård säng, det är andra som har extremt mjuka! Oavsett så är den MIN och bara min. Och Min är bäst! Enkel matte:P

Det där med att försöka få bort all hårsprej och tupering får bli morgondagens projekt, innan jag åker till storstan för bonnamöte.
Ännu en helg bortlullad, så back to business.
God natt









Dags att lämna över stafettpinnenBondelivet 2019

Posted by Åsa Fri, August 16, 2019 07:52:15

Undrar om detta kan klassas som Torpens år. Det är väldigt roligt att leta runt i alla fall, när man hittar nåt. Lägg där till ett par vänner, skapligt väder och en massa kantareller, så blir det riktig bonus.

Två "nya" torp hittade vi, varav det ena hade en väldigt fin jordkällare att stolta med. Sen är det ju "bara" kring åttio år sedan stället revs, så...Blog imageBlog imageBlog image

Så vacker välvning av stenarna i taket. Det är ett hantverk! UTAN ingenjörskonst!Blog imageBlog imageDe glömde få med sig pottan, men det kanske var en skitsak!?

Oavsett finns det mycket att kika på kring hemmaplan! Jag kanske skulle köpa mig en drever - och lära känna min hembygd!?Blog image

Lite maränglek:)

Veckan har varit blandad med stängsel, rivning av stängsel, stängsel, blåbärsplockning med sonen och Morfar, kvällsmat hos Mormor (svårt att neka när jag hade med mig korv, mjölk och spenat!) lite mer stängsel, injagade - och utjagade - av djur (leve spannen!), stängsel, start av sonens fotbollsträning och djurkörning.

Blog imageVem brukar gnälla om dåligt benutrymme för bakåtåkande barn?!Blog image

Blog imageTjur åter från inhägnad av pumphus. ar ju trevligare att gå där i grönskan än i hagen. Fottvätt på köpet då han vadade i dammen. Och gruppen nedan ser ju harmonisk ut - inte alls som tolv timmar tidigare då jag mötte dem i fullt sken på landsvägen. Jag kom i full fart från mitt håll och vad den stackars snälle tysken, som stod på vägkanten och blinkade med helljuset tänkte, när jag nitade mitt i flocken några decimeter från en ko, vet jag inte. Jag hade säkerligen idiotförklarat mig om jag varit han. Flocken hejdades i alla fall, och efter mig och spannen så var de inne på ett par minuter i en annan hage.Blog imageIdag lämnar vi åter över stafettpinnen - det har blivit dags för bröllopet på östkusten! Djurvaktare finnes men det konstigaste är väl att lämna över hus och barn till mamma. Första gången de ska ha barnen över natt och dessutom i vårt hus?!! Måtte inte liken ramla ut från sina gömmor;PBlog imageHa en trevlig helg!

Det går rykten på bygden...2019

Posted by Åsa Mon, August 12, 2019 11:56:19

...om att jag skulle hotat folk. Detta för att jag inte fått släppa djur på deras dryga hektar betesmark de senaste åren. Jag blir lika förbannad och ledsen, som full i skratt. När andra kommer till mig och undrar vad som hänt då "det låter väldigt märkligt"!? (Därav fick jag reda på det) Varför skulle jag komma på att hota någon flera år efteråt (om ens alls)? Och varför skulle jag ens sjunka till den nivån? Oavsett så är det så skrattretande lite areal att det inte är värt att kiva om.

MEN, det lämnar mig inte oberörd när det kommer till min kännedom vad de berörda i sammanhanget sprider ut. Jag försöker hålla det ifrån mig då jag själv känner till sanningen och hela historien bakom, men det ligger där och pyr.

Det är upp till var och en att bedöma sanningshalten i det som sägs, men om någon tror något av det som sägs om mitt usla beteende och sätt att hota folk... Då är jag den första att beklaga.

Mycket kan man säga om mig, men SÅ LÅGT skulle inte ens jag sjunka.



Sjusovareväder och annan torpvandringBondelivet 2019

Posted by Åsa Sat, August 10, 2019 23:00:32

Blog imageJa just det... Klockan hade ju ringt. Ser det ut som om Selma bryr sig?

Fick inte ihop logistiken som tänkt med ett trasigt traktordäck, så nöp däcket i balklon och lastade in det i Navaran. Typ måttanpassat. Tog med mig dräng och traktordäck till stan. Drängen tog press och traktor med sig hem och jag fick tala väl med verkstadsmekanikern för en ny slang i däcket.Blog image

Blog imageTyckte drängens skor såg stora ut. Jag lär inte ta dem av misstag, konstaterade jag...

Hemma med det var det dags att lossa vårt gamla slitna reservhjul - som gör att traktorn funkar på gårdsnivå - och lägga på det rätta. Lagom sliten var det dags att sätta tillbaka det rätta hjulet på bilen också. Även om jag svär över de stora pickup-däcken när de ska flyttas var det i detta nu oerhört lättarbetat! Men visst saknar man tiden när man körde med trettontumsdäck... Blog imageDon efter fordon. Det långa röret utom bild är dock mitt hemliga vapen.

Lite stängsel mellan varven. Överraskades av en skur en eftermiddag då jag tänkte göra klart ändå - i värsta fall blev jag ju blöt. Det var innan skuren blev ett skyfall som blev en grym hagelskur. Släppte det jag hade och åkte hem för att kränga av mig de plaskblöta underkläderna och tina upp.Blog image

Djungeln har blivit skog, så snart kanske man får skit för att man skövlar för köttproduktion...?!Blog image
Igår sken solen. Nästan hela dagen. Och då det är långt till nästa soliga dag enligt prognosen, tog vi beslutet att riva ner de sista två hektaren korn som skulle ensileras. Man vill inte ha gul spannmål när man ska ensilera - och inte grön om man ska tröska - och det har tappat i grön färg de senaste dagarna.

Helst vill jag att det ska torka till en dag innan jag pressar, men tiden fanns ju inte. Så strängade upp det, åt lunch lite lagom sent och rullade sedan ut med pressen. Startade kraftöverföringen och pressen stod still. Varför? Försökte med allt möjligt med inget gick. Okej, pressen är frikopplad, men hur i helsike kopplar jag in växellådan igen då? Kanske jag fick en snabb visning när jag köpte den för två och ett halvt år sedan?! Och?! Ringde kontakten på verkstaden. Inget svar. Ringde till lagerkillen som fick springa ut med telefonen till mekanikern som fick förklara för mig. (Kontakten ringde sedan upp, men lovade honom att inte skjuta budbäraren, hade redan skjutit den skyldige) Ta-daa. Pressen gick med alla kedjor och drivhjul. Så igång. Skickade ut första balen och satt sedan och väntade på larm. Kom inget men i backspegeln såg jag hur plastaren gick för fullt!? Ah, mekanikern fixade även givaren till luckan som inte funkat de senaste 1500 balarna. Med andra ord - näta, och släpp av eventuell bal från plastaren, kör vidare.

Hela andraskörden förra året och hela förstskörden i år: Näta, släpp av från plastaren, invänta larm (för dessförinnan kommer jag inte in i datorn), redigera i datorn, stänga luckan, starta plastare och kör vidare. Det var betydligt smidigare nu, även om det tog mig typ 45 balar att fatta, och då var det liksom bara tre kvar... Blog imageDet är en del nät på en bal, inser man när man får dra loss det från valsen.Blog image

En slutsumma på nittiofem balar grönfoder. Några hektar mer förra året gav ungefär femton. Det är en obeskrivbar känsla att veta att fodret är i hamn!

Idag skulle det regna - och har så gjort. 24 välbehövliga millimeter. Förmiddagen tillbringade vi på torpvandring - av en annan sort, nämligen husvisning. Ren nyfikenhet, så de som önskar oss från gården får nog bli besvikna ett tag till. Vidare en tidig middag hos di gamle, och sedan helgade vi detta sjusovareväder och kröp ner allihop, förutom de två stora barnen som spelade spel. När vi tittat upp från filtar och grejer blev det fika och sedan åkte familjen "förbi" vänner med honungsleverans när vi var på hållet.Blog image

Blog imageHär vare skruvat! Blog imageBorta bra men hemma bäst. Hjärtat har alltid funnits i Småland. Inte mitt fel att jag är född i fel län! Så länge jag kan minnas innebar ledighet från skolan att jag skulle få åka Hem. När jag kunde åka själv i tioårsåldern gick bussen 7:30 från Malmö, på lördagen på lovet, och gick retur 14:50 dagen före skolan började. Sommarlovet började som två veckor, året efter fyra och efter det minst åtta. Hemma. En trygghet. En fristad. En kärlekshistoria. En livslång kärlek. Synd att jag inte kände så där jag bodde mestadels av tiden, men stället ovan har jag aldrig velat lämna. Ingen annanstans har jag någonsin spillt så mycket tårar, ändå är avsked bland det värsta jag vet.

Hemma sent, sen kvällsmat och sen nattning av barn. Väldigt snart nattning av oss lite större barn också (maken har redan trillat ikull). Först ska jag sätta en nattdeg, ta knäckebrödet ur ugnen och ta en mugg te i soffan - vore ju jobbigt att behöva pinka luft om jag vaknar i natt!

Hoppas ni har en bra helg! Blog imageJapp, Selma är tillbaka. Dagens cirkel är sluten!

God natt





Åter i vardag, lite väl kanske...?!Bondelivet 2019

Posted by Åsa Wed, August 07, 2019 22:23:37

Så blev det då dags för en tur till Skånelandet till sist. Sent om sider och långt mellan besöken.

Planen med att komma hemifrån "tidigt" gick i stöpet ganska fort sen vi alla skullat-bara. Jag försökte släppa kontrollen och smet tidigare för att lämna in press och traktor på verkstad när vi ändå körde förbi staden. Och alla som provat småstadslivet vet att man inte kommer ifrån bara så där när det börjas prata.

Vi fortsatte försöka leva upp till vårt nyskapade rykte som bergsgetter så vi tog en tur på vackra Österlen med ånglok, musteribesök och klättring på Stens Huvud. Blog imageBlog imageBlog image

Blog imageBlog imageJag undrar ju vad detta var för en liten sötnos som svansade efter tåget. Slog mig precis i detta nu - kan det varit brandvakten?Blog imageBlog imageBlog image

Blog image

Blog imageDagen efter höll vi oss söderut och hälsade på gammalt och bekant. Lyckades även lura Hans lilla flicka till att hålla i en plastbanan istället för ett finger, så var isen bruten och hon går nu hela tiden, av uppdateringen att döma. Och ja, jag ser mig definitivt som medbrottsling!Blog image

Blog image
I fredags blev det att rulla hemåt igen i sakta mak och det var rätt skönt att komma hem i vettig tid.
Blog image

Blog image

Friden var dock inte långvarig då barnen redan på lördagen åkte till Faster för att sova i husvagn. Barnfritt en lördagskväll. Vad gör man då? Datekväll! Fonduegrytan rotades fram och dammades av innan det blev en ovanlig långmiddag i soffan med en lika ovanlig film igång.

Dagen efter var det tidig uppstigning för hämtning av barn, firande av svågern och sen tog vi årets första tur till High Chaparral. Ungarnas glädje över det hela gick inte att ta miste på. Min uppfattning var en annan... Blog imageNån hade gått på mutan att hjälpa storkusinen med diskmaskinen. Kan säga att lika nöjd som hon var, lika sotis var syskonen som inte nappat/trott på erbjudandet om betalning.Blog image

Blog image"Åka tåååååg!"
Blog image
Sen var det måndag morgon och abrupt återkast till allvaret. På väg till dagis och fritids ringde en granne till andra gården och berättade om en ko i trädgården. Så bara att hiva av ungar, byta bil och flytta djur, och samla ihop de två som var ute. Full stängsling på schemat, korna hemma ut på fin återväxt så att jag kan visa mig ute utan att de kommer mig till mötes och skriker (önsketänk, sorry grannar!) och sedan bilen stått hemma på gården ett par timmar var den obrukbar. Så... På med ett vinterdäck på tisdag morgon och se glad ut.Blog imageBlog image

Mot däckverkstan som har semester en vecka till, vidare till Reftele efter grejer de inte hade hemma, lunch med vän, dumpa däck på en annan verkstad och hemåt. Nix, måste åka och titta på en halt ko så långt ifrån hemma jag kommer med mina djur. Eller tja, det var mest stillastående med tre fibergrävmaskiner på den ena lilla vägen och tvärstopp då en annan grävmaskin stod med haveri mitt på vägen. Blev en promenad sista kilometern till halta kossan och sedan tillbaka igen. Och en annan väg hem. Men kan ju inte köra förbi Mormor och Morfar utan att titta in, så där gick resten av eftermiddagen.
Kvällen gick till att tappa upp honungen - äntligen, den har tagit rejäl tid på sig att mogna - och städa av allt honungsklister som kommer på köpet.Blog image

Idag har det varit mer stängsel, sen jag tog min titt norrut och tänkte "gena" genom skogen ner till andra gården. Men istället fick nån en snilleblixt att hon skulle kika efter torp-spår och hittade - så då gick ju jakten vidare till fots in i skogen. Och där tappade jag bort mig så det blev polisinsats med helikopter och grejer för att få ut mig igen, så gick denna dagen med!

Nädå, den ursäkten har jag tyvärr inte, men en timme går fort! Hittade inte heller några torpskyltar, men nåt annat intressant! Vet någon vad det är så berätta gärna. Kolarkoja? Lekstuga? Backstuga? Det känns ju lite ambitiöst med en murad spis i hörnet.Blog imageBlog image

Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageOch när drängen svängde in på gården med sista lasset balar för dagen var det med ett platt däck. Morgondagens projekt:Blog image

Årets nassar är hämtade och Navaran har därmed också fått sin årliga sanering efter att ha agerat grisabil.Blog imageBlog image
Igår var det två (!!) år sedan vi flyttade in i vårt nya kök också. Hur fort har inte det gått? Så himmelens bra är det i alla fall. Saknar inte det gamla det minsta! Tro mig. Och idag är det ett år sedan den minsta började på inskolning... Totalt galet allting!

Tvätten är omhändertagen mellan bildladdningarna här. Återstår disken och en fika innan det är dags att dra täcket över nosen.

God natt



Fortsättningen då. Mot snickerboa!Bondefamiljen 2019

Posted by Åsa Tue, July 30, 2019 09:26:40

Efter en sen hemkomst blev det en tidig avfärd på andra hållet morgonen efter - till Wapnö. Väl där möttes vi upp av vänner och tog oss en guidad tur på stället. Konstaterade att de jag såg av de fjortonhundra mjölkeskorna var i fantastiskt fint hull, men två minuter senare frågade guiden om vi tyckte korna såg magra ut och ett, till nittiofem procent, unisont Ja rungade...
Efter turen fortsatte vi sedan till vännernas stuga. Okänt hur många år de haft den, men vi har i alla dessa år haft en plan på att hälsa på. Bättre sent än aldrig som det bekant heter.Blog imageBlog imageBlog image

Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog image"JA!! Vi kan ju plocka snäckskal som vi kan ge hönorna i vinter!" - Inte för att de är fina, utan för att mata hönorna... Bondebarn på stranden, man smälter ju lite...!:PBlog image Blog imageNån blev blöt i håret! Blog imageSkönt att veta att man är saknad när man är borta. Ömsesidigt<3 Blog imageHäst-KBTn går vidare. Blog imageÖnskan om sängen var 21. Målet 22, så därför började jag med förberedelserna inför morgondagens lunch så fort jag var hemma med pressen - kl 23. De bidde ingen tidi nattning.

En dag hemma med fix och grönfoderpressning, och en vältimad mjölkkokalvning, samt en nattlig flytt av vrålaporna här hemma klockan fyra på morgonen sen några kor flyttat sig själva i sjön och i panik insett att de glömt sina kalvar och inte hade en aaaaning om hur de skulle hämta dem. Dessutom en dag med besök. Av släkt i släkten och släkten. Sånt man längtar efter då och då och så måste det hända precis när man har som mest att göra, under tidspress och samtidigt. Aja, tack för titten och välkomna åter.
Blev i alla fall ännu en väldigt sen kväll innan vi åter packade ihop oss och drog iväg till Astrid Lindgrens Värld och vidare till Kisa sedan för en fantastiskt fin stuga. Och en chock i att det faktiskt finns en sjö som är kallare än vår!Blog imageBlog image

Våningssäng i Rövarborgen och en gammaldags bultpistol i Lekladan!? Blog imageBlog imageBlog imageNån har tänkt! Ett barnparadis, och flertalet toaletter med stora bås och TVÅ toaletter. En stor och en liten. Helt perfekt ju. Blog imageBondebarn i stan - TÅG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog image

Blog imageBlog imageBlog imageBlog image

Hemfärd via Katthult, som tyvärr var stängt för dagen, och en titt på Rumskullaeken när vi ändå var på hållet. Inte mycket liv i den stackaren, men likväl lite kul att ha sett den.Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog image

Hemma som slagna hjältar för ett nytt ryck med bikoll, stängsel, vattenkörning och flytt innan vi tar en sväng till mor och B i Skånelandet.Blog imageBlog image

Ibland när man stängslar hittar man svamp, och ibland plastankor. Kossorna följde fint med över till ön i år också.
Blog imageBlog imageBlog imageFyrkantspress - med pickup:) Blog imageGillar texten: Dagorder (Brått). Blog imageFina biramar. Och en fantastisk färgglad pollenram. Blog imageBlog image"Denna var det inget på!"Blog image
Blog imageTjoho - nytt bete! Typ lika lycklig var den minsta över att äntligen få somna i sin egen säng.Blog imageHa det bra alla så får vi se när det stabiliseras till något som kan likna rutiner.