En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

De drar möe me si

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, June 13, 2019 22:34:35

Jag förundras ständigt över hur djuren år efter år hittar "favoritplatsen". Alltid samma ställe, oavsett om de varit där tidigare eller ej.

Bara att kavla upp ärmarna och ta itu med livet igen efter semestern. Däremot bedömde jag inte det som lika mycket panik som maken att flytta en grupp djur (morgondagens projekt- inte måndagens!) men blev att mata knott och stängsla.

Inte mycket lönt att försöka slå här.

Tog med mig bilen för att slippa gå så långt, men jag var helt säker på att det fanns en infart där jag ställt bilen så blev rejält snopen när det började luta. Fick lägga i 4WD för att komma därifrån sedan.

"Ser ni mig?!"

I tisdags kan vi väl säga att det regnade rätt rejält på morgonen. Hade dessutom kommit på att sonen kanske skulle ha något på skolavslutningen som inte omfattade trasiga jeans, så tog en tur till staden. Därifrån direkt till centralorten för att hämta ut mobilt paket och sedan hem.

En annan kväll än jag tänkt. Var helt inne på akupressur, men man måste visst bekräfta och inte bara tänka att man gjort det, så blev till att plöja ner sista fibern hemma i trädgården istället. (En ganska knasig filmsnutt på detta finns på Instagram, @bondeniskarvhult) Men återigen - du är själv ansvarig för din lycka, och man har inte roligare än man gör sig. Sällskap så det hette duga i fiberållan! Vilket huvudbry! Sagt i flera år att denna rabatt ska väck då den varken synts eller skötts. Nu är den stora skrymmande busken borta, det syns, och fick det att klia i fingrarna... Det är vi och Gummifabriken, som går i etapper...

"Vad är du för en lite skit?!" Gamla mjölkespannen har rostat sönder totalt i botten, så nu grävdes den ner lite istället. Namnbrickan ska sparas när spannen är väck!Till åska och spöregn var det dags för skolavslutning med tillhörande tårtkalas. Tycker nog ändå att det gick relativt smidigt till väga, eller så har jag varit med en gång innan nu och insett lite hur man ska och inte ska göra. Var nästan smidigare än att ta bilder i kastvindar och hagelskurar.

Ingen motivation till något annat så det slutade med hela familjen kring köksbordet och Fia med knuff. Icke att förakta!

Under sena eftermiddagen blev det till att pälsa på sig och åka med sonen på livets första fotbollsmatch, då delar av hans lag var med som stöttning till årskullen före. Jag kan lova att om någon sagt till mig för en tio år sedan att jag den tolfte juni skulle stå med regnbyxor, tjocktröja, jacka, halsduk och önska att jag haft åtminstone vantar också, för att titta på en FOTBOLLSMATCH hade jag bett dem flyga och fara när jag väl slutat skratta...

Sen hade då posten kommit, med skyddsutrustning. Dags att ta itu med det där att byta telefon alltså... De drar möe me si! Nog för att det gick att föra över från gamla till nya luren via det trådlösa nätverket, men med den till vardags usla hastigheten o nu till regn och åska, började nedräkningen på en timme och arton minuter, för att - när jag gick och la mig - stå på drygt fyra och en halv timme.

Att föra över allt är en sak, men alla inloggningar. Alla behörigheter?! Visst finns BankID och Swish och hela konkarongen, men jag kan ju inte använda det! Och inte kan jag gå in "lite snabbt" och motrapportera tjuren jag sålde på Jordbruksverket, för jodå, se det kräver BankID. En stund i kväll har gått åt till att reda soppan.

En tur för att trycka ner stängselstolpar gjordes också och en mindre trevlig upptäckt av en totalt sönderkörd åker. Av fyrhjulingar. Som om inte grisarna vore nog. "Tack och lov" ingen stor bit men ändå. Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen.

Maken däremot har gått helt i taket. Vi har våra misstankar om vem som är skyldig, men ord står mot ord. Uppenbart har det inte hjälpt att ha stängsel i vägen heller för det har fint lyfts ner och hängts tillbaka. Hänsynsfullt. Man får visst vara glad för det lilla. Spark i arslet och ut och sniffa på tråden, lillskit! Finn ett fel. Frågan är dock var de två sista försvunna var!? Lite rassel med spannen som kom de från skogen och sprang in till de andra! Dags att byta från vinterdäck innan besiktningen imorgon!


För ett antal år sedan gick jag och rev stängsel utanför brukssamhället, när jag fick en fråga av en vandrare: "Har du nån jobb eller går du bara hemma?!" Jag svarade väl rätt ärligt att jag "mest är hemikring". Nu har det hänt igen; Sotaren frågade idag om jag "bara jobbar lite på landet typ?!" När jag svarade jakade var motfrågan "Har du några djur eller så då?!" Mm, typ etthundrasjuttio. Nästa sak han sa till mig var "Hejdå". Lite udda och fula, men fullt dugliga. Och stenhårt skal! Man måste ju prova. Men jag tror isglassen är smidigare att göra! Här en blandning av apelsin, choklad och vanilj. Inte så snyggt, men gott.

Nu ska jag fått i mig min nattfika och ska krypa ner. Fryser som en gris och nosen rinner som ett såll.

Ha gott!



Vårbruket klart och lite djur på vift

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, June 06, 2019 23:43:16

Fixat ännu en matarledning med illaluktande elkablar, donterade från Mors B och vår gamla vattenledning från brunnen som ytterskal. Det finns ju tillfällen man undrar varför byxorna är slitna i rumpan. Kan det vara för att en 0-18-hög används som rutschkana?!

Idag låg tankarna på en relativt lugn dag med umgänge. Tanke vs verklighet? - Umgänge blev det. Mellan varven, typ.

Maken skulle åka på Skogs-Elmia imorgon. Detta blev plötsligt idag då det passade kamratens liv bättre denna gång.

Istället skulle det själv bli försäljning av tjur, rängvältring och stenplock av det sista sådda och sedan massor med tid över till Mor och B.

Nåväl. Det började ju bra med avklarad lagård i god tid och sedan årets första långfrukost ute. Däremot kom tjurhämtaren för tidigt. ("Tog bara tre kvart att köra ju!"), så han fick kaffe medan vi andra avslutade frukosten. Sen var det bara att lasta då. Bara. Inga större problem att få på tjuren ett halsband, sen kom vi ju till den lilla detaljen som innebär att lyfta fötterna. Jag hoppas tjurplutt är lika stadig när han kommer ut på nästa ställe.

Telefonen ringde och jag ignorerade. Telefonen ringde igen och jag kände mig nödgad att svara;

Släppte fem kvigor långt bort i fredags. I söndags hade en av dessa gått ut och i måndags var hon puts väck. Nu roade hon sig tydligen med att locka ut grannens djur, tyvärr med lyckat resultat...

Drängen ryckte in och lastade tjur - band repet i frontlastaren och släpade ut tjuren. Traktorn vägde tyngre än vi! Och sedan upp med fler grindar på vår kärra och iväg.

Gick väl relativt smidigt att lasta upp den där hoppetossan till älg, för hemfärd och intag. Väl hemma gick hon också relativt smidigt in i vågburen. Vad jag sen inte räknade med var att hon skulle ta ett jämfotaskutt och försöka vrida sig runt, när jag stod och höll på att ta på henne ett halsband. Med andra ord kom min handled flygandes (med tillhörande arm och hand förstås!) tills det tog tvärstopp i burens galler, och kossans huvud i andra delen av leden. Gick bra, men för första gången på tio månader vet jag precis varför jag har ont i handleden. Skön vetskap bara det, ironiskt nog;
Har gått med allt möjligt från skenor, sjukgymnast och arbetsterapi till tjurighet under månader, och det som hjälpt bäst är tipset jag fick för en månad sedan om att tejpa handlederna. Efter några veckor med det försvann i stort sett alla symptom på tennis/golfarmbåge också. Vänsterhanden har inte varit go. Utan tejp har det gått några timmar innan det börjat pulsera. Kruxet har varit att nu när det blivit varmt har klistret typ smält vilket gett upphov till väldig klåda och narighet. Igår var första gången på veckor jag klarat att lossa tejpen (med några dagars intervall) utan att lipa efter en stund, men det kostade att bära fångstgrindar idag... Men tillbaka till lagården: Allt höll i mig och kvigan står nu bunden i väntan på bättre tider. Tror jag ska skriva en skylt och sätta upp över henne "Här växer framtidens köttfärs", för det är banne mig dit hon siktar. Om inte annat börjar köttlagret i frysen lämpligt nog krympa... Flyktvägen relativt strypt när kärrans dörrar öppnas.

Oavsett blev det dags för lunch där, och ungefär samtidigt som maken kom hem dök även Mor och B upp.

En liten stunds prat innan det blev fika och sedan bort med B, maken och sonen för att ta itu med den där välten och stenen. Fyra rågade skopor samlade de ihop, gubbsen. Och Mor fick snällt fixa den där kvällsmaten jag antar hon hoppats bli bjuden på, påhejad av två småflickor.

Kvällsmat i magen och barnen i säng så rullade de iväg mot di gamle och "pensionatet" och vi andra insåg att ingen av oss gjort undan lagården i eftermiddags. Jaja, fem timmar hit eller dit... Och nu lagom tills nattfikan var klar kom ett larm om tre djur på vift på andra gården, så bara att åka och samla ihop dem. Och koppla i strömmen i tråden även på sjösidan...

Man är bonde om man någon gång jagat kvigor i pyjamas, heter det ju som bekant. Pyjamasbyxor och pösig tröja får duga. Skulle jag jaga kvigor i min pyjamas skulle folk nog prata minst lika mycket som när jag övervägt burka mot toppless-jobb för att undvika bonnabrännan. (Fast det går ett rykte på bygden om en man som jagade får spritt naken i gummistövlar en morgon... Hur sant det är har jag aldrig analyserat.) Tog en tur i det brandhärjade området en dag då jag hade vägarna förbi. Målet var ju att hålla det på "rätt" sida vägen. Det är inte många meters marginal kan jag meddela. Där och då var det bara full action och adrenalin. Nu är det stort, skrämmande, märkligt rent och vackert på något sätt.

God natt till ugglornas hoanden, jisses vad vi verkar ha ugglor här nu för tiden!



Hej Morfar! Velepannan här!

Bondelivet 2019Posted by Åsa Wed, June 05, 2019 23:53:50
Finns visst många sätt att lägga ägg på...!Efter förra sommaren blir man lika chockad som bubblande glad över att det finns vatten i bäcken till korna! Tänk vad mycket arbete och i synnerhet tid man sparar på rinnande skogsvatten!- Har du några djur till mig?
- Hej Morfar. Självklart har jag djur. Du ska få fyra slaktkor med kalvar. Kanske i mesta laget, men ni har bete så länge ni har, så får vi ta ställning till det då.
(Jaha, ännu en ko som placerat sig på listan... Fem plus fem hos Morfar är inte ens att tänka på...)
-Jo, eh, Hej Morfar. Jag har gjort om planeringen lite, för tio djur hos er blir väl häftigt, och fyra småkvigor i hela campingbyn kommer aldrig räcka till! Så jag byter plats och du får fyra ettåringar istället.
(Fast egentligen har jag väldigt trångt i boxarna hos tjurarna. Jag hade ju egentligen verkligen behövt lätta på trycket för att slippa en liten "pelle-tjur" som aldrig riktigt kommer åt maten...)
- Hej Morfar! Nu kommer jag med djur till dig. Jag gjorde om lite till, så du får fem tjurar!
Jag gick för att leta reda på djuren, och de gick för att leta reda på mig. Precis djur i min smak som kommer mig till mötes sen vi lokaliserat varandra! Och Party fick snabbt en beundrarliga!
Lördagskvällar kan man tillbringa på olika sätt. Jag campade med röjsågen en stund. Har stor trädgård och stor lagårdsplan... Men länge velade jag för om bina krupit ner och lagt sig. Våga eller inte våga!? Till sist våga, kom framför första kupan, och bensinen tog slut! Då klockan var kvart i elva på kvällen såg jag det som ett tecken på att ta just kvällen.Efter röstning till EU-valet blev det välbehövlig årlig städning av grovfarstun. Behöver jag nämna hur väldigt mycket trevligare det är att gå in där nu?
Ja, och så hade barnen tutat i grannarna på gården att det skulle vara invigning av de "nya" rummen, så för att få en anledning till att äntligen få visa upp sina rum, hade de tre barnen bjudit in dem. Men, de fick själva fixa tårta och bjuda oss på! Och vid "avfärd" passade sonen på att prova drängens ytterkläder. Nog för att pajken är stor för sin ålder, men än har han lite att växa i!Kampen mot betesdjuren fortsätter. Kalvarna som föddes inne vägdes innan de släpptes ut. Kanske är kul till hösten, men man kanske också behöver vara lite mer seriös och inte snitta vikten rakt av?!Nädå, men buren råkar även vara en bra förvaring för småkalvarna när lagårdsdörrarna öppnas och kärran ska intill, och just dessa fyra små fick ju plats! Och lagården börjar vara ganska lättarbetad. Nu återstår två kor med kalvar. En på utsidan och en på insidan i alldeles för tryggt förvar. Denna årets sista kalvare verkar knipa rejält bara för att jag inte vågar köra henne så nära inpå kalvningen... Den minsta i familjen börjar vara i en "med-ålder". Så fort man ska göra något ska hon "med". Om det handlar om att stängsla, ösa pellets till tjurarna eller fixa i hemmet så nog är hon "med". Bara att lyfta på hatten så länge det varar!(Lite egna idéer har hon också!)"Fast tråden!" (Självklart var det ström i)

För den som undrar varför betesdjur, kan jag meddela att det för nio-tio år sedan var tät lövskog här i sjökanten. Utan betande djur kommer sly och buskar direkt efter avverkning. Men inte med djuren.

Precis som på föräldragården på bilden nedan, där restaurering av betesmark pågår. Jag är partisk, men Länsstyrelsen kan inte komma och klaga precis!Dåligt med honung ännu. Teorin är att det blev varmt för tidigt i våras innan bina hunnit få upp sin sommarstab, när maskrosor och körsbär blommade som mest. och lagom tills samhället "exploderade" var det så kallt att alla satt inne i kupan och käkade upp den honung som hittats. Men lite glittrar det, så visst finns det hopp nu lagom tills hallonen ska börja blomma. Och jordgubbarna. (Det vita på ramen innebär "klar" honung med exakt rätt vattenhalt. När hela ramen är vit på två sidor, är den redo för skörd.)Hon ser ju onekligen rätt nöjd ut, där hon visar vattnet i kärran. Efter vattenkrig med fodrade gummistövlar på! Efter en dag med kokning av årets rabarber och jordgubbar (från frysen) och syltkok på resterna i saftsilen (med en gnutta citron), tänkte jag göra nåt så ovanligt som att gå ner till sjön utan mobil. Vände dock snabbt när jag såg att korna var "framme" och gick in och hämtade den.Finns det något stadigare än en ko-stig? Dra in svansen, den sticker ut! Du är för tjock Mamma Mu! - Mu, Kråkan, det är trädet som är för smalt:) Rejäla skott på barrträden i år! Och farliga väl att aspfrö inte gror med tanke på hur vitt det var på mark och i luften för några veckor sedan! Sista kvigorna ute. Vilken oerhörd lyx att kunna åka och tulla på sina egna stolpar som en vänlig själ samlat ihop inför rensning av diken! Några stolpars marginal fick jag också, och lite eld i baken sen luften blev väldigt orolig och molnen tornade upp sig. (Men det blåste till andra breddgrader)Och vilken ångest jag haft sedan; Första flytten av kalvar - dessutom över belagd väg. Varför hade jag det? De gick hur smidigt som helst nästan helt utan tvekan! Inte ens en bil behövde komma.Vår maffiga rhododendron i snart maxad blom. Ungarna försvinner ju där nere i hörnet! Skalkar och torra brödskivor gick nu nästa öde till mötes - ströbrödsödet. Så är cirkeln sluten och redo för nya bak. Det är med väldigt blandade känslor jag ser mina åkrar och beten grävas upp för fiber. Det är ju nu, men där de var för några veckor sedan har ju hunnit läka ihop då gräset tagit fart nu det sista. Väldigt trevliga grävare, och väldigt försiktiga. Sen är det ju inte heller deras fel att jag råkar bruka i stort sett all mark i de tre byar de nu gräver upp. "Nu har det regnat, böndernas kris är över!" - I helvete heller!

Jag är inte den vassaste kniven i lådan, och det har jag kommit undan med många gånger. Men jag fattar inte hur man kan boka ett bröllop i slutet av sommaren, med förmaning om att man inte får "fixa bonnabränna"... Snacka om utmaning alltså. Men som dagens färg. Benen lyser bländvita, och armarna har fått några nyanser jord som komplement. En del går bort i duschen, en del stannar. Är detta "bonnabränna" då?!Idag har jag sått det sista. Passade på att tömma såmaskinen på en del av de större skadorna fibergrävarna åsamkat, innan det var dags att slänga i sig mat och ge sig av på möte med föräldraföreningen inför skolavslutningen. Ljum sommarkväll, lagom avstånd och ensamfärd - moppe. Gött att kopplingen lossnat från sin låsning också nu efter några turer. Trevlig långhelg alla! Vad hittar ni på förresten, nu när jag latat ihop härifrån och ni läsare plötsligt fått massa tid över? Konditionstränar på annat håll än liggandes i soffan?!Man vet ju när man hittat en riktigt kompis

God natt

The botten is NÅDD och en direktlinje

Bondelivet 2019Posted by Åsa Wed, May 01, 2019 22:45:09
Svärmors kaktus har efter tre år i vår ägo bestämt sig för att börja blomma! Pizzaflickor
Vårtecken!
Vår påskakärring kom hem, precis lagom tills att det kläcktes några kycklingar! Några ja, typ trettiosju stycken... Min moster kom och hämtade tio, så fick de plats i alla fall.Något som jag frågar mig väldigt ofta är hur folk utan traktor gör?! Här rensas andravåningen från spillgips. Och nog att det är en delstädning, men likväl en städning närmre "klart". På era platser, färdiga... Sista kalven ute för året. Som sagt, är den ynklig och sjuk, eller bara ynklig och ny!? Gjorde mig skuldfri på ett arrende. Inte varje år det händer, men då får det snällt bakas in i nästa års avgift som standard... Efter frukost. Ganska roligt på nåt vis, när det blev dubbelhandling till föräldraföreningens årsmöte, och jag behöll kaffemjölken hemma. "Vad är det för nåt?" undrade femåringen och pekade på paketet. Men titta! Några droppar regn. Alltså finns det hopp?! Efter onsdagens bravader i annan rote blev det dags att baxa tillbaka och på röret till gödselbrunnens utlopp. Inte hade jag något för det då pumpen rasade nästan direkt. Ojsan hoppsan! Tredje gången gillt! Mitt första tvillingpar 2015 låg båda döda. Mitt andra 2018 klarade en sig, och tredje nu 2019 levde/lever båda! Småskitar på 35 respektive 38 kilo, men det gör inte mig något så länge de är pigga. En timme senare kom nästa kalv. Tvillingarna hade lite svårt med balansen, så efter nattade barn fick de tu en hjälpande hand. En ko precis i min smak - oerhört angelägen om sina små, och precis lika mycket oberörd över att jag var där och grejade både med henne och bebisarna.

Ohps, handen fastnade från andra sidan, men inte fick lillkvigan något för det. Denna gång blev det SOS och faktiskt (!) en herefordtjur som kommer att heta 7128, precis som min andra herefordtjur i livet hette. Han som tragisk hängde sig i en trädklyka i hagen på Lucia för ett par år sedan... Bättre lycka nu."Sätt dig i stolen om du ska äta!" - Visst gjorde hon som vi sa... Möttes av en pepparkaksgubbe med hatt, napp och klackskor på väg till hönorna efter avslutad morgonlagård. En pepparkaksfigur med väldiga lockar efter att ha fått några droppar regn på sig. "Precis som du i den åldern", sa Mor. (Men jag hade med hår vid ganska exakt samma ålder!)Samma lilla gubbe/gumma spenderade natten till måndag under soffbordet (oklart varför) kokande het i feber. Måndag och tisdag spenderade hon därför hemma under livets första VAB - lite häftigt med tanke på tjugosex månaders ålder och åtta av dem på dagis.Kanske har mina barn fått något av mig i alla fall. Ryktas om att jag också satt mycket och gärna i vagn. (Lat redan då!) Ett dygn senare:"Mamma öga!" Två bitar gödslade och klara, så bara att så då. Drängen körde snabbt ikapp med välten, men känn ingen stress, för all del. Återstår gödsel på resterande två åkrar före sådd."Kom som du är" är ju en klassiker. Jag gjorde precis så och nyttjade direktlinjen mellan åkern och Valborgsfirandet.

För några veckor sedan nämnde jag något om 2018-baksmälla. Har insett att det på sistone varit fler och fler jävliga dagar. De svarta dagarna börjar vara fler än de ljusa. Jag är så trött. Jag är så less. Jag orkar inte mer. Och Jag Vill Inte Mer!

Den enda önskan jag har, är att få sätta allt på paus. Bryta upp från precis allt, inkluderat bostad och familj, och få börja om någon annanstans. Sen om ett år eller två, kunde jag få göra en utvärdering. Se om "gräset faktiskt var grönare på andra sidan" eller om jag vill tillbaka till mitt gamla liv och i så fall få återgå. Få prova att ha ett liv i frihet. Med lön.

Jag är så gudarstrött på att vara bunden. Ett helsike att ta hem folk då allt inne alltid är sjukt eftersatt. Minst lika jobbigt att låta sig bjudas bort, av två skäl. 1: Det måste klaffa och bli klart i tid. 2: Det tar en massa tid från det vi verkligen måste få gjort hemma. (Och jo, jag vet hur viktigt det är att umgås och vara ledig och bla bla bla...)

Senast i söndags var vi iväg. Ett gäng från samma släkt som varit i USA vid olika tillfällen och träffat den gemensamma släkten. Erfarenheter, minnen och bilder visades upp, tills vi mitt i var tvungna att bryta upp för lagård, men även fotbollsträning för sonen.

Jag är så trött på att aldrig kunna göra en spontan tripp utan tidspress. Tji på att vara väderberoende. Så less på att bokstavligt talat slita livet ur mig utan att få ett jota för det. För att varje månad gå in på banken med ångest som börjar byggas upp kring den förste varje månad, för att eskalera framemot de sista dagarna då det blivit oundvikligt. Pengar bara rasar ut och inte ett skit in. En hopplöshetskänsla av att inte kunna bidra till hushållskassan, då jag under de senaste fyra åren jobbat helt utan lön. Till vad nytta?!

Så inihelvetes trött på att ingenting någonsin funkar. Allt strular och tar massor av tid, gärna också pengar som inte finns.

Jag går runt och kokar. Skakar. Skuldkänslor för att inte bara vi, utan även några andra sitter och vippar på en kant, för att VI ska ha det så bra så möjligt. Känslan av skuld och otacksamhet. Skuld över att inte har orken och viljan/motivationen att göra något. Skam över att maken tar på sig "mitt" ansvar också, så att det han vill/borde göra hamnar i skymundan vilket leder till gnissel från flera håll. Kunde lipat om det bara inte tagit så mycket energi. Energi som jag behöver till annat. En vilja av att slå sönder något - med vetskap om att det lär krävas städning och troligen reparation. Känslan av att bara vilja spy rakt ut - och likväl där skulle detta mest kräva merjobb utan lättnadskänsla.

Jävla förnuft!

Lägg där till en femåring som gått direkt på en överjävlig sexårstrots, med ljugande fler gånger på en dag än vad jag blinkar, ständigt tjafs tre syskon emellan och ett flickrum som inte blir klart på grund av tidsbrist och orkeslöshet. Femåringen är för tillfället förpassad ut till lekstugan - det är totalt ohållbart att ha flickorna i samma rum. Ett flickrum som skulle och borde vara/varit klart om bara... Har jag nämnt något om trötthet, tidsbrist och skuld?!

Men likväl som en vän och kollega sa; "Imorgon är du ihoplappad igen..." Jodå. Plötsligt gick det smidigt att koppla såmaskinen och lasta utsäde. Wow liksom. Ännu en kalv såg dagens ljus och hälften av snedtaket i dotterns rum tapetserades en sen kväll (förvisso på bekostnad av sömnen vilket det sotats för i några dagar). Kanske finns det något hopp någonstans i alla fall... Kanske... Kanske... Internet har till och med funkat idag! Kanske är det den lite lägre himlen som inte släpper iväg vågorna så högt som gjort det!? Har gått på tio sekunder per bild ungefär, mot den vardagliga minuten! I'm in chock! Vårt ruttna liv i en bild: Kaos, rörigt, snett, vint. Mycket påbörjat. Mycket på gång. Inget avslut i sikte...


-----------------------------------------------------------------------------------


Idag kom en annan modell till morgonsamlingen utanför lagården!En full hand kvar! Nästan måttanpassat för en Emmaljunga... När väl jag kommit i säljar-fasen, har maken fastnat i spara-fasen. Tro't eller ej, men det händer att jag ger mig (den ryker när han minst anar och sen tar det nåt år innan det upptäcks...) Men kan nån förstå känslan, av att i två års tid varit utan förvaring pga ombyggnation och renovering, ha haft vinterkläderna i kartonger/kassar jämte soffan, och nu plötsligt kan man bli av med det!?Nästa generations biodlare<3 Vi har galna bin! Dubbla avläggare gjorda idag, endast för att få plats i kuporna för de yngel som ska bygga upp sommarsamhället. Det är typ ny det brukar talas om att man ska vara nöjd med två handflator yngel, inte tio dubbelsidiga ramar! Lite långt mellan ramarna plötsligt. Bina fixade det tillfälligt med en bro?! Fick besök från sta'en idag. Eld och lågor för att få träffa djur och dessutom mata dem! Smygreklam?!

God natt

Färdigställande och mångspannsplöjning.

Bondelivet 2019Posted by Åsa Mon, April 08, 2019 13:11:43

Jaha, då har det gått en massa tid sedan sist igen! Är det någon tröst så började jag fila på ett inlägg redan dagen efter det förra - tacka gudarna för redigering och censur! - och sedan har jag vid oräkneliga tillfällen startat datorn, satt mig framför den... och stängt av den...

MEN! Jag har gjort klart hela min bokföring för 2018, skrivit ut alla meddelanden som kommer på mail och bank. Skött rapporteringen av kalvar - 20 kvigor och 20 tjurar, plus en död tjur. Var det där "kvigåret" är som alla andra pratar om vet jag inte. För här är det, typ, oerhört jämnt!

En runda till Ikea gav sonen ny sängstomme och sängbord och därmed är hans rum komplett. Rum nummer två är färdigställt, så när som några saknade skruvar i taklisten, för inflytt av tillfällig storasyster. Lillasyster var inte lika övertygad om detta. Hon pratar bara om "stugan" och tycker att syrran kunnat fortsätta bo där liksom hon gjort de senaste tre veckorna.

Sista tapeten satt i lillasysters rum!

Storasysters rum är tömt i stort sett så när som på dubbelbyrån som ska ner i vårt sovrum när den lilla flyttar upp till sitt rum när den stora flyttar till sitt rum som ska bli färdigt. Katten på råttan på repet. Vad kom först, hönan eller ägget?

Men helt ärligt. Skit i det! Fan vad vi jobbar på bra de stunder vi får! Gjorde en galginventering i dotterns garderob. Kan ju ärligt säga att det gav utslag. Hon har nu bättre plats, och jag har mer att hänga tvätten på! Japp, det var punka på plogen! Instängda tjurarna Trump. De knatade rakt igenom mitt nysatta tråd, så jag blev ilsk på dem och kopplade i strömmen medan jag rullade ut resten. Var lite glad att jag hade mina tjocka vintervantar med mig, för jag tyckte det slog i fingrarna (och i mulen, sa tjuren som provade). När jag var klar och på väg därifrån satte jag på mätaren och insåg att jag kanske var befogat gnällig... 10,5 sa den... Här nedan kollar lillan om det är ström (3,1-3,3) och svaret på frågan var Ah! (filmsnutt på @bondeniskarvhult) (Kan bli spännande att se hur hon reagerar när hon gör om det barfota... Men kalven var söt i alla fall!)

Efter förra inlägget fick jag ett telefonsamtal från en vän och kollega. Det som sades var i stort sett: Har du nånsin hört talas om en utbränd bonde? Hade vi haft "vanliga" jobb hade vi varit sjukskriva i sex månader i första omgången för att vila ifatt efter 2018! Och när en bonde blivit utbränd på allvar - det är då vi får läsa om det i tidningen "Länsstyrelsen omhändertagit vanvårdade djur..." Det är pest nu, men imorgon är du ihoplappad och på 'et igen.

Och nog fasen är det så alltid. Bryt ihop, tvivla. Spotta i näven, sträck på nacken och sköt ditt!

Jag fick ett sms en dag gällande sorgen att plocka undan spädbarnsgrejerna. Jag svarade "Tänk när du gör det för sista gången!" Och nu rök skötbordet här. Stått oanvänt fullt med prylar i nån månad och ungen är torr. Fram med kläckaren på dess plats istället för att se om vi kan få några påskkycklingar. Hon kan roa sig där i timmar!Min första inköpta tjur någonsin hette 7111. Tyckte det var lite "fint" att knyta ihop säcken med en ny herefordtjur, 7111. Jag kollar ett par gånger innan jag märker kalvar så jag gör det rätt, men uppenbart missade jag denna. Döm min förvåning när jag av en tillfällighet upptäckte att tjuren kissade därbak! Tur jag inte hunnit rapportera.

Förra söndagen konstaterade jag en vattenavgång på en kviga på tidiga kvällen. Framvid läggdags hade det inte hänt något nämnvärt, så jag tänkte gå in och känna lite. Insåg dock snabbt att det var hög risk för knäskador på mig - i bästa fall - så lät henne hållas.

Förlossningar kan ju starta på olika vis, både på folk och fä. Själv har jag haft två förlossningar med värkarbete och sedan en hiskelig fart efter vattenavgång. Den tredje gången när "jag kunde det där" gick vattnet över tolv timmar före första värken och SEN gick det i rasande fart.

Satte i alla fall klockan för att ge kossan ett par timmar till och när jag kom ut halv tre stod hon likadant. Hon gav mig nu tillåtelse att känna, och en bit in hittade jag snabbt två fötter. Bra! Eller vänta, lättklövarna upp... Mindre bra... Baklängesfödsel...

Fick ringa ut maken också, och han kom lite lagom yrvaken och hjälpte till att dra ut detta spektakel. Var väldigt säker på en dödfödsel då det gått så många timmar, så det var en smärre chock när kalven blinkade till och ruskade på huvudet!

Förra helgen fick jag även ta ut veterinären igen - ännu en navelinfektion. En kalv som skuttar direkt till mamma, äter, och kommer och hälsar före utgång igen. Den morgonen släpade hon sig in, la huvudet i drängens hand och stannade där. Friskhetstecken igen när det fradgar kring munnen!

Har haft två navelinfektioner på fyra år. Nu har jag provat två navelinfektioner på tre veckor... Det är renare ute med fyra fem hektar kalvningsbox än inne i en lagård!

Oavsett har nojan slagit till. Jag springer och överanalyserar, klämmer på navlar, klockar ät-tider, studerar tömning av juver. Är inte den där kalven lite ynklig? Krokig i ryggen? Slöare än igår på att gå? Trött i ögonen? Jo... Där är nog någon skit på gång.

MED DEN LILLA DETALJEN! - Att kalvarna växer bra. En del växer oerhört bra. Och det kanske inte heller är så konstigt att en kalv på två tre dagar och 40-50 kilo ser liten, ynklig och darrig ut, jämte en sjuveckorskalv på 120 kilo?! Skärpning, Bonden.

Det var visst många eftersläntrare...

I synnerhet en kalv har jag haft ögonen på, inte av slöhet, utan då jag tycker naveln känts lite hård. Igår hivade jag in henne i vågburen bara för att konstatera min hypokondri - hon har ökat 1400 gram. Om dagen! Går ingen nöd på henne.

Det är inte bara bra att ha "full koll" på vad som händer. Nån fick bada med Blubbeeeee!

Saknar någon en brygga finns den här. "Funkar nog som botten till ett älgtorn annars", sa maken!

Med en blick på stenarna har jag egentligen bara en fråga. VAR ÄR ALLT VATTEN VI BEHÖVER??????

I helgen har mor och B varit på plats. I fredags middag rullade de in med ett Taikon-lass bestående av stängselstolpar och en gammal moppe. Efter tio års frånvaro är lilla Tommy, min första riktiga kärlek, åter smålänning och det är många glada för!

B hamnade med pill på andravåning, mussla ihop nybygge och gammalt hus, och det blir så himla bra.

Samma dag med två praoelever, som rök på stenplockning på en tänkt förstaårsvall. Får väl se om det finns något gräs som kan tänkas orka fram efter sönderbränningen i somras, men det är betydligt färre stenar som kan spöka nu!

"Ni kanske blir arga på mig nu, men jag har grävt en damm!" Ja, frågan är om man blir arg för åverkan, eller fylld av beundran och stolthet för idén och företagsamheten? Det är ju inget farligt, och han la ihop det fint när vattnet sjunkit undan.
Gårdagen tillbringades med en hästplog framrotad ur gömmorna. Fiber ryktas om att vara på g (även om jag ännu inte tror på det förrän det är färdigt) och firman gräver visst bara till tomtgräns. Med dubbla hus och dessutom - tydligen - en av Länsstyrelsen skyddad allé längs vägen blir det visst inte sån där smidig grävning i vägkanten. Tvärs genom allt återigen - tur man har stor trädgård. Tycker ju det är lite fjantigt med en häst, så vi kopplade 125 före istället...

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår... Mor, nu är våren kommen, Mor. Nu får vi gå utan strumpor och skor!... Blåsippor aldrig snuva få!... Än får ni ha både strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger Mor!
Får se vad jag tar mig för nu. Om det ska upp och slipas byrå, rivas lister, tömmas garderober eller om jag rätt och slätt ska koppla på harven och ge mig ut.

Ha en bra vecka så får vi se när jag orkar hit igen.



Baksmälla 2018

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, March 28, 2019 22:36:54

Kroniskt smällande huvudvärk. Kroniskt molande illamående. Kronisk trötthet som inte går att vila bort. Kroniska sviter av dessa tre i noll ork, motivation eller glädje. Jag har nu självdiagnostiserat mig som drabbad av Baksmälla 2018.

Detta rent ut sagt jävliga 2018. Mängder av problem med kalvningar. En vinter som gick direkt till en knastertorr sommar. Massa oro för bete och vinterfoder. Massa merjobb. Omställning med kor inne i lagården. Hur skulle de olika fodermedlen hanteras? Tufft, jobbigt, kämpigt? - Det har gått över förväntan bra.

En kalvsäsong inne. Hur skulle detta gå? Och ha korna bundna för första gången? - Det har visat sig att funka relativt bra hittills.

Foder. Foder. Foder. Hur ska detta gå? - Det ser lovande ut.

Okej. Jag kanske kan börja slappna av lite smått. Tydligen har jag nog legat på trehundrafemtio i ett års tid. Nu har jag kanske gått ner till hundrafemtio, och då kom ångvälten ikapp. Eller om det var bulldozern?! Dags att ta ett fotogenbad då och förse en struts med blåslampa...! Åderlåtning - en gammal beprövad metod för att rensa ut sjukor. Funkar det även att tömma tröttheten för lite friskhet? - Återkommer!

Minstingens rum tapetserades i helgen. So far, so good. Lång väg kvar, men det rör sig i alla fall. Eller rörde sig. Det enda som hänt hittills i veckan var när jag grundmålade garderobsdörrarna idag.

Sonen fick både lampor och garderobsdörrar i helgen. Tänk vad det gör mycket på färdigheten! "Bara" en list kvar och lite färg kring fönsterkarets skruvskallar sen klart.

Om det nu blir gjort...

Maken åkte iväg på sitt femskift nu - lillstugan. Precis vad ingen av oss orkat eller behövt, så något så inihelvete skönt att det verkar närma sig deadline med inflyttning där nu. Han jobbar fem gånger så mycket som mig och sover en tiondel av vad jag gör - det är bara en tidsfråga tills det tar en ände med förskräckelse...

Barnen grejar med sitt. Den stora flugan nu är mjölkning, så de ska ut på helgmornarna och kommentaren på kvällen är: Hinner vi äta middag innan mjölket eller så får det bli efter?

"Jag kunde klättra upp helt själv på kärran!" - Frågan är väl stabiliteten i det hela! Mycket pellets inne blir det! Ny babyboom med fyra kalvar på tolv timmar. Full ommöblering i lagården imorse innan morgonrutinerna.Men hur hamnade hennes kalv hos den icke-kalvade kossan?!
Ingen som lider av stress precis! Hinderbana! Låter kalvarna vara inne första tiden sen mamma är bunden igen. Med varierande resultat.
Kollade in kalvarnas främlingsfientlighet när Jirka lämnade tillbaka traktor och tippkärra, tyvärr utan ved... "Skit samma att jag halkade omkull. Min spene får ingen annan!" Sen att dessa båda kalvar bytt mamma igen är en annan sak... Står man upp-och-ner med huvudet i en hög däck får man räkna med snabbväxande nubbar på mamman!En måndagseftermiddag vid Bokbussen och hos di gamle. Tänk vilket jobb de la ner förr för vattenförsörjningen! Några burkar och ett gäng bruna bönor så kan en tvååring sysselsätta sig länge!
"Mamma! I farstudörren! Det är jättesuperfint där ute! Vi måste ta en bild!" - Femåringen fick låna kameran.

Till helgen är det dags för det där djävulspåfundet att ställa om klockorna igen. Hatar det. På allvar Hatar! När jag lägger mig på lördag ska jag ändå pliktskyldigast ställa tillbaka klockan en timme. Det torde ge mig två timmar plus per dygn framöver, och det hade jag behövt!
God natt

Diskret självskadebeteende...

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, March 21, 2019 22:03:10

Det där med att vara "kobent" får en helt ny innebörd när man studerar 172!

För att göra en lång historia kort (det kan jag inte, så ni behöver inte vara oroliga!) så har jag haft ett par rent av pissiga veckor. Inget har varit kul. Inget har "varit värt nåt". Och ingen ljusning i sikte. Allting bara hopar sig, inget löser sig. Ingenting får någonsin bli klart utan att något annat kommer emellan. Vet inte vilken ände att börja i och ingen motivation alls. Pest och pina och allra mest oerhört mycket blääää!

En fysisk åkomma, eller smärta, är ju så mycket lättare att förstå och förklara, så lite diskret sådär har jag provat på viss form av självskadebeteende;

Igår skulle jag vara duktig och torka av kaklet i köket som inte är gjort sen det stektes fläsk för några dagar sedan (jepp, på den nivån ligger motivationen!) Hängde där så fint över bänken och felbedömde de cirklande rörelserna så jag provade spetsarna på flertalet knivar som hänger där på en magnetlist. Och jag kan lova att så vassa som eggen var mot min tumme och hand, har de aldrig varit tidigare! Har gårdstomten varit i farten månne?!

Det la ribban för dagen, för det mesta som kunde gick fel. Öppnade jag ett skåp så visst rasade nåt ur. En tallrik fick prova golvet när jag tömde diskmaskinen - både tallrik och golv höll! - och det är ett smärre under att jag fick ihop både middag OCH tårta till maken utan inblandning av plåster eller brandvarnare.

Igår rasade prylar, och idag jag, då jag "skulle bara" och klev i mina oknutna kängor - snörena i stoppade. Lyckades på något vis krångla i ena skons snöre i den andras hakar. Att jag är så grym på steppdans visste jag inte!

Ni fattar själva att det slutade med en raklång hög på uppfartsgruset. Så nu sitter jag här med effekten av nåt diskret självskadebeteende, sönderristad tumme, öm fotled, händer prickiga som dalmatiner, öm nacke och ett blått och blodigt knä. Tror någon det känns bättre?! Inte ett skit faktiskt!

Men jag låg där och insåg att nu får det fan i mej räcka! Med allt!

Så nu räcker det!

















Jag ska bara...









Kom faktiskt in i någorlunda vettig tid, så åt i lugn och ro och räknade med minst en timme för slipning och spackling i rummet uppe före avfärd mot nästa stötvågsbehandling. Precis kommit igång fick jag ett sms från Jirka, som blivit lovad en traktor och kärra på eftermiddagen (i min värld efter avslutat jobb) och han ville komma klockan ett.

Jahapp. Tippkärran står fortfarande uppallad sedan förra våren då den fick nya däck - har inte behövt den! - så det var att dra på kläderna igen och skruva fast hjulbultarna ordentligt.

"Liten och klen får gå till Frälsningsarmén på kyllingaben!" Eller så får man leva lite over kill och nyttja det lååånga röret!

Efter lite diskussion och logistikplanering slutade det med att jag körde upp ekipaget till kyrkbyn. Första gången jag kör olovandes i någon annans trädgård med traktor, men jag utförde bara order! Fick skjuts hem, bytte om och körde ner för behandling.

Vem behöver lekplatser när man har en livsfarlig lagård att vistas i?!Smart tjur! Han löste trängseln genom att dia bakifrån! "Vi städar i kalvningsboxarna, så jag hämtar lite spån att strö med!"

Lillhönan skulle inte vara sämre än brorsan som fick prova mjölkning, så idag var det hon som smet ut till drängen och provade att "spruta mjölk", som hon uttryckte det. Underbara ungar, tänk vad många ni gläder!

...och jag har en känsla av att mjölkande femåringar är ganska lätträknade i dagens samhälle! Klart man blir stolt! Och vilket liv man erbjuder sina små. Tänk vad de tankar erfarenheter och bred kunskap!Vidare igår så kom en hundrastande granne förbi och poängterade en ny kalv i hagen. Där ska inte finnas fler! Men jodå, där låg en ny kalv. Från kviga 57. Tittade jag fel häromdagen på kärringen som rymde från hallen? Hette hon inte 56?! Tvillingar?! Fyra kvigor är i stort sett identiska med fläckar på näsan. Och jag fattar absolut INGENTING! Trodde vi släppte över sex djur i fredags. Hur kan jag då ha tretton i hagen och den fjortonde intagen i lagården med förlossningsdepression? Och hur kan jag ha totalt sjutton att kalva ute, med fjorton kalvningar och fyra dräktiga kor kvar? Och hur kan jag annars ha nio slaktdjur, med tre kalvande kor i samma grupp, när gruppen består av tretton?!
Kom fram till att det måste vara den där trettiofemte kossan i flocken som fortsätter gäcka mig...

Ena halvan av mig tänker "Shit happens - det är väl inte hela världen" och den andra halvan ska riva ut hela skåpet i jakten på stall- och betesjournalen och säkerställa antal kor och förväntade kalvningar. Ska bli spännande att se vem som vinner...! Så alla ni som hävdar att jag har sån koll - begrav det i glömska!

Fikadags och en vision om någorlunda vettig nattning. På jäkelskap lär det väl kalva i lagården också. Man ser saker på olika vis. Maken kämpade med att fota bina i krokusen. Han visade mig denna bild som han var så nöjd över. Han såg biet, jag fastnade för skuggan!

God natt.



Lite smolk i bägaren

Bondelivet 2019Posted by Åsa Tue, March 19, 2019 22:03:18

Efter totalt tre kalvningar igår, så var det dags att både spräcka trettio-strecket och död-nollan. En kviga födde en levande kalv men kort tid efter låg kalven död. Kvigan har inte varit någon favorit tidigare, stärktes redan i somras då elva djur lastades på tre minuter, och hon tog över två timmar på sig, och jag fick än mer vatten på min kvarn efter vår dust i natt. - Hon har skrivit på sin enkelbiljett. - Blev knappast annorlunda när jag tog drängen och djurkärran med mig till ligghallen för att ta med henne tillbaka till slaktgänget, och kärringen var väck.

Jag lämnar inte utrymme för idioter i mitt liv. Kan man inte stanna för grindar, eltråd (även om det inte räcker med skyltar med stängsel på, likt tex naturreservatsskyltar, som vissa tycks tro), sparkas eller tenderar till ilska när jag tar kalven, eller rentav bara beter sig illa, tackar vi för tiden och att vi fick lära känna varandra, men det räcker där.

Skogsinköpare trillade in på gården minuten efter foderbilen. När de båda lämnat kom första lasset med utsäde. Hade inte tänkt plöja något i år av ekonomiska skäl (och arbetsmässiga då jag tycker det är tillräckligt som det är!) men efter EU-ansökan var det bara att konstatera att jag inte har råd att INTE plöja. Så nu blir det likväl till att ställa i ordning plogen med nytt däck och nya spetsar. Men men, gör det för en god sak - hade han bara kunnat hade drängen skuttat jämfota av glädje. Han älskar att plöja.

Drängen har roat sig med att räkna balar (han var nyfiken för egen del, sa han) och kom fram till att vi har gott om foder ännu! Sista halmen kördes in idag, det trodde jag väl aldrig att den skulle räcka i tre månader! (Har ingen aning om vad jag hade att förvänta mig) Men likväl bör jag som vid tidigare uträkning ha cirka hundra balar att spela på. Med beräkning på full utfodring halva maj - gud förbjude! Sista halmbalen inne. Nu vill det till att njuta av att ösa ut det sista med andra ord. Innan det är dags att putta hängande höbal runt lagården.

Så. Kalv nummer trettio som första döda känns okej trots allt. Lite svinn får man räkna med som det bekant brukar heta, och förra året vid denna tiden dog de på löpande band. (Kanske har jag lärt mig sköta djuren nu så jag kan ompröva mitt vanvårdsbesked?!) Nytt strö igår - Fullt Ös sen Medvetslös!

Både igår och idag var tanken på innefix. Skulle vilja få klart 2018-bokföringen helt, snart moms för min del och hemmet ser ut som... En massiv depression infinner sig så fort man närmar sig ytterdörren... Hann reda upp sju åtta maskiner från tvättstugan i alla fall. Dammsugar-Bob har lagt av så inte ens honom går det att lita på.

Att det var samma månad igår som idag däremot. Igår snö på alla håll, varvat med piskande spöregn och solsken. Riktigt aprilväder. Och idag riktigt fint vårväder. Det hade jag inte fått njuta av vid bokföring och renovering.

Hade även på listan att gå vidare med spackling och förklistring av rummet däruppe, men antar att det kommer andra dagar.

Hade den minsta hållit sig till planen idag för två år sedan, hade vi blivit trebarnsföräldrar då. Hon har som de flesta vet en egen agenda, men vi får likväl hitta på något att gratta pappa med imorgon. En var väldigt nöjd! (Hittar pellets precis överallt!) Både under och efter åket!

God natt!

Next »