En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Fortsättningen då. Mot snickerboa!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Tue, July 30, 2019 09:26:40

Efter en sen hemkomst blev det en tidig avfärd på andra hållet morgonen efter - till Wapnö. Väl där möttes vi upp av vänner och tog oss en guidad tur på stället. Konstaterade att de jag såg av de fjortonhundra mjölkeskorna var i fantastiskt fint hull, men två minuter senare frågade guiden om vi tyckte korna såg magra ut och ett, till nittiofem procent, unisont Ja rungade...
Efter turen fortsatte vi sedan till vännernas stuga. Okänt hur många år de haft den, men vi har i alla dessa år haft en plan på att hälsa på. Bättre sent än aldrig som det bekant heter.

"JA!! Vi kan ju plocka snäckskal som vi kan ge hönorna i vinter!" - Inte för att de är fina, utan för att mata hönorna... Bondebarn på stranden, man smälter ju lite...!:P Nån blev blöt i håret! Skönt att veta att man är saknad när man är borta. Ömsesidigt<3 Häst-KBTn går vidare. Önskan om sängen var 21. Målet 22, så därför började jag med förberedelserna inför morgondagens lunch så fort jag var hemma med pressen - kl 23. De bidde ingen tidi nattning.

En dag hemma med fix och grönfoderpressning, och en vältimad mjölkkokalvning, samt en nattlig flytt av vrålaporna här hemma klockan fyra på morgonen sen några kor flyttat sig själva i sjön och i panik insett att de glömt sina kalvar och inte hade en aaaaning om hur de skulle hämta dem. Dessutom en dag med besök. Av släkt i släkten och släkten. Sånt man längtar efter då och då och så måste det hända precis när man har som mest att göra, under tidspress och samtidigt. Aja, tack för titten och välkomna åter.
Blev i alla fall ännu en väldigt sen kväll innan vi åter packade ihop oss och drog iväg till Astrid Lindgrens Värld och vidare till Kisa sedan för en fantastiskt fin stuga. Och en chock i att det faktiskt finns en sjö som är kallare än vår!

Våningssäng i Rövarborgen och en gammaldags bultpistol i Lekladan!? Nån har tänkt! Ett barnparadis, och flertalet toaletter med stora bås och TVÅ toaletter. En stor och en liten. Helt perfekt ju. Bondebarn i stan - TÅG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hemfärd via Katthult, som tyvärr var stängt för dagen, och en titt på Rumskullaeken när vi ändå var på hållet. Inte mycket liv i den stackaren, men likväl lite kul att ha sett den.

Hemma som slagna hjältar för ett nytt ryck med bikoll, stängsel, vattenkörning och flytt innan vi tar en sväng till mor och B i Skånelandet.

Ibland när man stängslar hittar man svamp, och ibland plastankor. Kossorna följde fint med över till ön i år också.
Fyrkantspress - med pickup:) Gillar texten: Dagorder (Brått). Fina biramar. Och en fantastisk färgglad pollenram. "Denna var det inget på!"
Tjoho - nytt bete! Typ lika lycklig var den minsta över att äntligen få somna i sin egen säng.Ha det bra alla så får vi se när det stabiliseras till något som kan likna rutiner.



Blöja på huvudet, avslutad skörd och trästaden med massa vatten

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Mon, July 29, 2019 21:01:16

När jag skrev sist visste jag inte att jag hade planer på att stå i Kalmars slottspark och vänta på att bli attackerad med vattenpistol och ha en blöja på huvudet...! Men så blev det. Tur man inte vet vad som väntar.

Det blev möhippa för augustis brud och en lång dag för mig. Åkte hemifrån strax innan sju och var hemma strax efter midnatt. Söndagen efter helgade jag vilodagen och steg knappt upp. "Sova koja" Kossorna fick beta i "maskinhallen" och gjorde det med bravur! Träd både knipsades och gränslades, och nässlorna är puts väck!

Vidare har förstaskörden avslutats. 987 balar. Svårt att säga om det är ett rekordår då jag utökat arealen sedan "sist", men då jag förra året hade ungefär 400 balar, med allmosor och grönfoder, på mer än nuvarande areal, kan det mesta kännas som rekord. (2015 var dock strået vassare när jag kollar journalerna!) Himmelens skön känsla är det oavsett. I synnerhet som jag räknar en årskonsumtion på tusen balar. Rent krasst innebär detta att jag inte behöver ta någon andraskörd! Jag kommer göra det, men just vetskapen om att inte behöva... Sug på den lite. Man får ju planera hur man lägger balarna när man inte kan flytta dem...?!

Jag har en känsla av att något inte gick riktigt enligt plan...

Mor och B var uppe en sväng och dessa tog vi med ut på ny upptäcktsfärd i vårt intilliggande naturreservat. Jag gillar "kulturvandringar" och att hitta gamla minnen. Detta ledde i sin tur att hembygdsboken och Gods & Gårdar rotades fram ut renoveringsgömmorna, och en helkväll med näsan i dessa.

"Sova bilen!" -Jodå, det gjorde hon, men fråga inte hur hon kunde andas i den positionen! Jag och de andra barnen stod i vinbärsbuskarna och när maken strängat klart försvann jag med pressen. När förste djurvakten Jirka är på vift, fick det bli fjäsk för nästa på jourlistan. Man blir ju inte särskilt nervös när djuren samlas kring den svarta bilen och blå spannen. Inte så noga vem som håller i det då!! Tryggade kan varken jag eller djuren bli. (O den nye jourgubben verkade inte vara så rädd han heller!)

Vi tog en tur till den beryktade Trästaden Eksjö, och fortsatte med mer utforskning och bergsklättring i Skurugata. Skitskumt fenomen det där. Men häftigt! Och inte hälften så farligt som att klättra ner från Örnnästet häromsistens.

Dessutom passerade vi Sävsjö där vi tog oss en fika på ännu en borgruin, och hämtade ut personligt vatten till bröllopet i augusti. Jag hade väl kanske tänkt mig plastade flak med flaskor som när man köper i affären, som hela flak med öl och liknande. Snopet värre att mötas av en inplastad halvpall! Tack och lov så var flaskorna i alla fall packade i sexpack, och fyllde lagom botten i bagaget. Bara att slänga på kartongskivorna över och lasta in vagn och packning innan vi drog vidare. Taskigt att fylla på hösten, men det går fort dit, och ett sånt här helt fantastiskt bollträdsblomster hade prytt vår stora trädgård, garanterat!

Fortsättning följer, men nu ska jag iväg och tigga till mig en bit nybakad kaka på bygden innan det blir för sent!

Boende i pressen, med livet som insats

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Fri, July 12, 2019 23:53:37

Jag tror att jag bott i pressen senaste veckan! Och balar blir det. Många balar. Det blir ett dyrt år då varken mitt nät eller min plast kommer att räcka ens tills förstaskörden är klar. På en höft ligger jag som förra året i antal. Med den lilla skillnaden att vi har ungefär trettiofem hektar kvar att slå. Det känns verkligen som att vi inte kommer någonstans! Men det gör vi ju! Det är väl bara önskan om en stunds ledigt med familjen som pockar nu när första veckan av makens semester är passé. Grovt räknat (om allt mot förmodan skulle funka!) har jag tre rejäla dagar kvar i pressen.

Jag såg en kråka i dagboken att vecka 28 för två år sedan bestod av höskörd också. Plus att Mor och B var här. Vi stod utan kök, B grejade för fullt med golvläggning, taksättning och kakling. Mor stod för marktjänsten i kaoset med hemfix och mat, inkluderat att köra ut knappt fyramånadersbebisen för amning till den åker jag för tillfället befann mig på.

Och så tycker man att livet är galet nu....!

Det var verkligen hög tid att flytta korna! Och där de nu betat syns vinterns grisskador rejält. Jag står på mitten och fotar på två håll.Justering av dieseltanken sen plintarna flyttat sig i vinter. Eller kanske tanken...När jag som bäst kommit igång att stängsla längst norrut, kom larmet om kor på vift. Björk över tråden i stormen. Tur de samlades fint i alla fall, och följde med tillbaka till tjuren och kalvarna som väntade "inne". Nån var före sin tid med utekök!
Flytt in i hägnet, givetvis längs vägkanten....! Och en inspektion av årets korn som börjar sätta ax, en tvärhand högt.
"Vill man så kan man" En "lunchutflykt" en dag ledde oss till Örnnästet, det visade sig att det inte heter så utan anledning. Det var brant på slutet. Och vi skulle ner så småningom. Klätt-ape mässade den minsta där hon satt trygg på ryggen. Trodde mig ha en saftig träningsvärk att vänta då jag klättrat/krupit/vandrat med tretton kilo extra på ryggen, men det enda jag kände var stelhet i högra axeln på kvällen. Man behöver ju inte ha alltför mycket fantasi för att fatta varför. Tur hon inte får sova så länge....! Tid tar det att gå också då det i vaket tillstånd skulle plockas blåbbä vartannat steg.I lördags blev det äntligen till att slunga. Ungefär 100 kilo honung!
Och i söndags gjorde jag och storflickan slag i saken och åkte till Ikea för förvaring till hennes rum. Presstrul. Glömde att jag lagt "svansen" i plastvaggan på väg in i hjorthägnet då kvigornas tråd rivits ner och jag rättade till. Som tur var hade maken inte hunnit iväg med strängaren och traktorn med balklo. Efter en lång dag när jag hämtade maken från nattskiftet blev det några minuter vid sjön och med en fot inne i duschen kom ett samtal - står en kviga i trädgården. Bara att klä på sig igen. En tiominutare så här börjar bli en (o)vana. Maken försökte dryga ut fodret ytterligare med att tillsätta träd. En god tanke, men ingen bra idé. Vilken lycka att ha goda grannar som ställer upp och hjälper till att räta. Tyvärr var det inte "bara" det som hänt, så idag har det blivit till att pressa på slagen sträng.

Efter en familjestund med minigolf blev det nattarbete att skruva in spannmålen. Kände viss panik växa i takt med molnen idag. Mycket riktigt. Kom en åskskur på mitt torra gräs. Men ingen torka i sikte, och ett blött foder är bättre än ett ruttet. Får ställa det i en separat hög för "ute". Maken ville ha hjälp att ta sig ut ur hagen...?!!Oavsett om planen för morgondagen håller eller ej, vet jag att det lär bli en helsikes lång dag. Med andra ord borde jag sovit sen minst ett par timmar nu. Men jag skulle ju bara... Trevlig helg och ha't gott!
God natt.

Vilken ljudskatt att förvalta!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, June 20, 2019 23:08:14

Smidigare lastning än den vi genomförde i fredags får man allt leta efter! Nytt bete - nä, rätt i slyet! Spåren av förra årets torka ligger där än - komockor som åtta tio månader senare ligger kvar på betesvallarna, icke-bort-regnade...

Släppte av kossor och kalvar och åkte hem för att lasta den sista gruppen som skulle ut på sommarbete. Även detta gick smidigt och på hemväg sen så svängde jag inom föräldragården och flyttade dem, rev hagen vid campingen och satsade på att stängsla klart i hagen dit vi släppt djuren. Och släpper man djuren först och stängslar sen, får man räkna med sällskap! (Läs: Svans. Fatta "rädslan" över att de skulle gnaga på mig precis när pulseringen kom från elstängslet. Det brukar göra ont på både dem och mig. Jodå, strömmen var på när jag drog tråd.)

Lördagen bjöd på fotbollscup i grannlänet, så det fick bli en familjeutflykt och efteråt tog vi en fika på ett trevligt naturreservat på hemhållet.

Hörde en arrangör prata om nittio anmälda lag, så undra på att det var folk överallt.Blev lördagen lugn utan krav var söndagen dess motsats. Dubbla kalas. Och jag ska gladeligen säga att jag mer än gärna hade haft femton femåringar till om jag fått hälften så många åttaåringar. Måtte mina egna ungar bete sig vettigare när de är borta utan föräldrar. Skattjakten var uppskattad i alla fall. Jag var skitnervös att grävlingen/räven hittat skatten under natten. Hade varit just snyggt!Kvällsmys vs kvällsfys

På måndagen blev det både Bokbuss och eftermiddagsfika hos di gamle, följt av biträff hos min moster. Vi var lättvaggade den kvällen, sen tvätten var i ordning.

Fördelen med att "vara sin egen" och själv kunna styra sin tid, är att man just kan göra lite som man vill. I tisdags la jag en stund på att titta på djuren, och en stund på att plocka fläderblommor och sätta en sats. En stor sats...

Strax efter sju i onsdags morse ringde telefonen, jag satt med den i näven och svarade snabbt; Hade tejpat för båda silohålen och skrivit meddelande till foderbilen och detta funkade. - Mitt kontrakt på grovfoderersättade kraftfoder förlängde jag i vintras och nu gick det ut. Ville till att ta ut det sista alltså. Ganska väluträknat också då det diffade på tre ton. Nu väntade alltså en leverans på de avslutande sex tonen och min container rymmer tre. Dags att återuppta "silorummet" som rymmer sex ton. Men nu när containern hunnit tömmas ännu en gång ville jag ju inte ha sex ton att ösa från golvet när jag kunde nöja mig med tre där?! Chauffören var snäll, så han fixade 3+3 ton på två olika ställen. Kramgoa träd.

Djuren precis utanför samhället släpptes ut på vägen och jag tänkte kanske gå före med spannen och de skulle följa med. Men se, de hittade gräs i vägkanten så jag fick snällt gå runt dem och putta på. Tänk så smidigt när grannarna har rejäla staket och grindar man inte är för blyg för att använda.

Idag nyttjade jag djurrundan till att låta sonens lilla kalv jobba på nyfikenheten. Var helt säker på att det var kossan som ryckte i spannen, men det var kalven som bökade. Mycket kul tycker jag, då dessa kalvar är födda ute, går ute och ska gå ute. Relationer är viktiga.

Sen skulle det ju regna nåt helt galet idag. (Än har jag inte sett något). Gjorde i alla fall slag i saken och tog itu med något jag tänk på i åratal - intervjua di gamle om deras liv och även Morfar i synnerhet om lite runtikring. Jag vet att det skulle gräma mig till döddagar om jag sumpar dessa chanser. En vänlig själ lånade mig dessutom en diktafon, och jag känner redan idag hur fantastiskt det känns att faktiskt sitta på denna skatt. Gav mig ut på en Amerika-vandring. Tycker inte det var så längesedan det bara var halvmeterhögt gräs kring torpet där vändplanen slutade. Men tiden går ju.Tjuvakistan har ingen tjuvat minsann.Grunderna består, men det skär i mig när man ser skogsmaskinsspår rätt över gamla husgrunder, här en smedja.

Inte blev det "sämre" heller när Morfar avslutade med "Du är nog den enda som skulle få mig att gå med på nåt sånt här..." - Kanske är han orolig att jag kommer och kidnappar tillbaka mina snygga tjurar han förfogar över!

Jag får gå vidare i det snaraste. Fler frågor väcktes. Fler ämnen att ta upp, och Mormor ska inte tro att hon slipper undan heller.

Trevlig midsommar till Er alla! Lillskrutt har börjat värma upp med huvudbonad. Badbollshatt!



Mammaledig

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Sun, June 09, 2019 22:31:03

Ja, lite lätt motion före sänggående sägs gynna nattsömnen. Och lika väntat fick jag samtal lite innan åtta på morgonen om att samma tre djur var ute igen. Var fanns maken då? - Jo, han gick med röjsågen i hagen där kvigorna skulle vara. Så när jag väl fick tag på honom hade han hunnit få in djuren innan jag kom ner, och sedan flyttades hela ligan tillbaka från sjökanten. Aggregatet flyttades från sandkullen till det sura diket igen för bättre skjuts i utmatningen. Nu är väl fibergrävarna undan för tillfället.

Till min stora lycka hade vi säkert ett femtiotal fjärilar i vårt syrenträd i fredags! Bondebarn på tillväxt...

Fint väder skulle ge drängen i uppgift att hämta jord till trädgårdens alla ojämnheter, en del väldigt gamla synder och en del sedan avloppet grävdes om och en del ytlig sten grävdes upp för ett par år sedan. Ska man klippa gräs och ställer upp trästörar mot hönshusväggen ska man se till att de står stadigt och inte kommer i rullning. Bara ett tips! "Vi spelar kubb!"

Sen var det en sväng i bikuporna. Vilket honungsdrag! Och för bara en vecka sedan misströstade vi enormt inför honungsskörden. Fanns inte en gnutt då, och nu krävdes fler skattlådor (där bina samlar sin honung) i flera av kuporna. Dessutom krävdes mer plats i flera av dem. En förberedande svärmning kunde hävas då den snart-klara-drottningcellen kunde flyttas över i svägerskans hittills misslyckade avläggare. Sen skulle en skattlåda tillbaka, varpå makens slöja sträcktes in och ett bi oturligt nog såg sin chans att sticka. På läppen. Kan meddela att vår alldeles egna trumpa Trump har förlängt livet på oss samtliga! Kanske inte på honom då, men oss andra, inkluderat svägerskan. Helt fantastiskt att han kunde svullna upp på det viset utan att ha "ont". Och det svullnade sakta och länge. OM nu akutallergimedicinerna (de som ligger snäppet under adrenalin, och som jag tvingade i honom) hjälpte, vet jag med sanning att jag inte velat se hur han skulle sett ut annars. Ringde 1177 och fick en beräknad väntetid på 15-20 minuter, där samtalet var avklarat efter 68 minuter och 48 sekunder (...!!) och rådet var att avvakta, men ha väckning en gång i timmen under natten. (Trodde de på det själva?!) - Bara att konstatera att det finns tre alternativ; 1. Ring innan du blir sjuk. 2. Tillfriska under väntetiden. 3. Dö medan du väntar då du inte uppfattade ditt tillstånd som livshotande när du ringde...

Det gick åt mycket papper under middagen - tungan räckte inte runt läppen, och det var mycket drickaslabb på magen ;P Inte var det lätt att få till nån nattpuss heller! (Kanske lika mycket för svullnad som för mitt asgarv när jag närmade mig!) Har kommit på att jag kanske inte sa säga så mycket om lillans lockar... Jag har några som ständigt smiter också... (fast det kanske är hornen!)

Lördagen blev en lugn morgon, sedan kalas för sonens del och jag rullade söder ut för lite mammaledighet. Ledig från att vara mamma = mammaledig.

Hans önskade att bli mammaledig för första gången på snart elva månader, och jag hängde på. Jösses, det spårade ur innan nån av oss kommit ur sängen igår så ni kan ju tänka er hur kvällen blev sen!?

Ja, se dessa turister som måste fota allt...;) Det må vara en fin stad, så här trettiofem meter över marken, men jag uppskattar nog minst lika mycket att promenera våra elva höjdmeter ner till sjön om jag vill njuta av vatten!

Nä då, vi var så städade så. Mysbyxorna på. Skip-Boo, Uno, Yatzy och Ubongo. Godis, chips och snusisar (lakritspiporna fick faktiskt stanna hemma, jag övervägde dock att köpa med. Kanske hade passat bättre då vi båda insåg oss för gamla för att slafsa på en klubba och försöka hålla nån form av samtal igång). För att inte tala om den totalt usla musik som kopplades in i bluetooth-radion. (Vet inte vad som skrämmer mest - att man faktiskt lyssnade på skiten för femton tjugo år sedan (nja, inte jag, men våra jämngamla!), eller att minsta lilla detalj i låt och text fortfarande sitter...?!!!) Inte hade vi nån fältgrupp att heja på, inga stupfulla klasskamrater att garva åt där vi satt dolda på andravåning med öppna fönster, inget fotbad, ingen "pissråtta" och ingen spis att bubbelplasta in. MEN LIKA KUL HADE VI FÖR DET! (Och när vi inte hade så kul tittade vi på filmen på maken med läppen så skrattade vi så tårarna rann igen!)

Hann ju inte ner till stan knappt heller, innan maken taggade ett inlägg på Instagram gällande årets sista kalv - äntligen - och imorse meddelade han glatt att han sett henne dia. Hur mattillgången egentligen var nämnde han inget om!Idag blev det en långfrukost med två sletna småbarnsmammor som nog behövt sova nån timme till (läs: några dagar!), innan en sväng på köpcenter för BH-jakt och lunch. Blev en dyr helg, då jag även gjort slag i saken och beställt en ny mobil nu när jag haft många tillfällen att klämma och känna på olika varianter i många olika butiker. Fördel/nackdel att inga butiker har något hemma nu för tiden, så blir ju beställningsvara oavsett. Jag har en modell, ett ordernummer från nätet och en ännu mer ekande plånbok.

Väl hemma blev det middag med familjen innan pojkarna stack på fotboll och flickorna satt hemma och spelade spel före nattning.

Maken är på pysselrunda och det börjar närma sig läggdags. Rivstartar igång veckan med sommarfest på dagis, akupressurbehandling på tisdag, skolavslutning på onsdag, sotning torsdag. Fotbollscup på lördag någonstans och på söndag har vi lovat barnen deras något jätteförsenade barnkalas. Kravet var att rummen skulle vara klara innan det blev kalas, och tyvärr har kidsen inte lyckats glömma detta..."Tött. Sova vang!"

Ha en bra vecka!

God natt

Kanske snart ur brunnen och ikapp

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, May 23, 2019 13:38:16
Någon som kommer ihåg det klassiska matteuppgiften "Snigeln i brunnen"? En snigel ramlar ner i en "XX" antal meter djup brunn. Varje dag orkar den klättra två meter upp men varje natt glider den en meter neråt under vila. Hur många dagar tills den är uppe igen? That's me!

Före:Efter:Och så lillskrutts rum. Med Garderob!!:

Återstår bara resten nu då... Får väl planera in en städning "en regnig dag" och gå vidare framåt hösten...:Det är längesedan jag var här nu. Blogg brukar innebära överföring av bilder från telefon till dator. Jag hade nu 560 bilder o 47 filmer... Och så började tekniken strula. Måste verkligen överväga att byta till en telefon som både tar och håller laddning! Och överföringssladden. Som det är nu får man snurra sladden ett visst antal varv och sticka in kontakten i rätt vinkel. Nåde om det kommer en avi sedan så den skurrar till, om jag glömt ändra. Då tappar den kontakten. Behöver dessutom ladda den fullt minst två gånger om dagen om jag tänker mig använda den... Synd att telefoner är så förgjordat dyra bara. Jag har liksom inte råd med en ny. Och jag har inte råd att ha en halvdan... Knepig ekvation.

Förutom tekniken var gårdagen en uddadag där det mesta faktiskt klaffade. Lagård klar när maskinstation kom för att köra ut fastgödseln. Hade inte tänk göra det förrän till hösten, men brunnen börjar sina och ser det bättre att sprida fastgödseln på den ännu inte sådda marken, än att tro att den gör nytta på gräset som äntligen börjat växa nu.

När han hade kört sista lasset och precis skulle ut från åkern, rullade slaktbilen förbi och in på gården. Tretton kor och kvigor på slakt och vi pratade minst lika länge som det tog att lasta. På tjugo minuter hade han försvunnit igen, och det var lagom för mig att rädda drängen där han stod med en gräsklippare på sock. När jag ändå var där och han hade tagit traktorn, stängslade jag och flyttade djuren. Misstänkt smidig årets-första-flyttning då endast en av sex kalvar tvekade en halv sekund innan han slängde sig genom öppningen.

Började känna mig konstigt matt, och insåg att jag åt frukost med sonen vid sju, och nu var klockan närmre tre... Visste att det var något jag glömt...

Lagom tills middagen kokat upp på spisen brakade ovädret lös. Inte jättemycket regn, med tanke på att de några mil härifrån fick en bra bit över hundra millimeter, och dess grannby 1,5... En dunderknall och blixt så försvann strömmen, så blev till att veva igång vedspisen för att koka klart innan fotbollsträningen, vilken blev inställd på grund av åska.

Sedan sist då?:

Lillhönan har fått flytta in i sitt rum. Det är lika ofärdigt som sist, men hon är på plats. Halva vårbruket är klart, ju senare man sår ju fortare börjar det växa, så den andra halvan får vänta till ork, lust och väder tillåter. Djur har börjat köras ut. Lång väg kvar, men lagården ekar med endast sju kor och åtta kalvar på plats. Har prioriterat innedjuren då det är de som både tar kraft och tid att sköta. Har en vision om att i stort sett tömma ute i helgen och i synnerhet få ut tjurarna om jag tänker mig några kalvar nästa år.

Fiber är grävt i byn så nu återstår "bara" sträckningen genom trädgården till vårt hus, och samma visa på andra gården.

Har man inget annat att göra så kan man ju sitta och vingla på en traktorhuv och försöka trä igenom en grov hydraulslang när aortan i frontlastarsystemet gått av i en koppling. Tur man har bra kontakter med skogsmaskinsfirmor i tassamarkerna för snabb service och trevligt bemötande! "Var tacksam över att ha skor att kliva över när du kommer hem - det tyder på att någon är där och väntar på dig" -Jag lever hårt på den devisen, intalar jag mig...Fergusontröska.
Det är ju lite spännande att inventera ibland, eller hur Hans? Pedagogiskt ätande på dagis... Ny pump på gödseltunnan på plats. Och nya rör till kraftöverföringsaxeln - TVÅ gånger då det ena rök av på mitten efter några lass. Jäkligt mysko...

Miss i äggproduktionen. Men faktiskt så fanns det en liten, liten gula i det! Betesplanering och släktträdsritning. En förbannelse att behålla tjurarna för länge och sedan hålla koll på döttrarna... Och detta från någon som fortfarande är smått lyrisk över att hon klarade av att rapportera ut tretton djur till slakt OCH in fyra kalvar utan att det slog totalt knut på systemet... Klövverkning på några gamla kor före utsläpp. Även mjölkisarna fick en dos, och tur var nog det... Lillhönan fick köra sitt livs första bal till korna, och som tack blev hon själv uppäten!

Förra helgen var jag också iväg. På bröllopsplanering! Fått den äran att vara tärna när en vän från gymnasiet gifter sig i sommar. Och ännu en gång undrar jag vad "vanligt folk" pratar om när träffas eller hörs av. Handen upp alla som inleder med "Hur har det gått med din diarré?" (Troligen och förhoppningsvis gällande kalvarna då alltså!) Eller där vi satt runt bordet och pratade bröllopsminnen "Jag var aldrig nervös när vi gifte oss, för hade han sagt nej hade han haft en fly förbannad pappa med en drilling!" "Han sköt sitt första vildsvin nu, och ska göra bogmontage av den. Jag tycker han ska hänga den över sin säng så det är det första han ser när han vaknar, en gris som stirrar ner på honom!"

Ja, som sagt. Vi har alla våra blandningar i gästrummen;P Sovplats för natten, i flygeln. Snackar vi pollen i sjön eller vad?! Gissa om det var glädjande att kunna skicka meddelandet att Abbe återuppstått efter tre månaders bortavaro! Ett hungrigt gäng. En morgontrött tjej som inte ville åka till dagis. Ni minns vad jag sa om ynkliga kalvar. Det är ju lite skillnad på dem när det skiljer några veckor... I veckan släppte jag ut årets största kalv. Ökat 113 kilo sedan födseln sista februari. Uslingen missade sedvanligt stålhättan när han trampade på mig så har blåmärken på foten som skaver fint i skor. Slaktkvigan ställde sig på stålhättan sen stod vi där både hon och jag.Alltid redo!Jag började bli lite bekymrad då jag tyckte korna smalnade av nu det sista inne, när kalvarna drar massa mjölk också... Tror inte det var så farligt... Jag kanske är gammalmodig, men jag har för det mesta hört talas om polisschäfer... Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ta en slang på promenad en sen kväll! Är det nu man ska börja nynna på "Min dingeling"?

I fredags firade vi vår femte bröllopsdag genom att åka iväg. MEN FÖRST: Tog in slaktdjuren i torsdags eftermiddag för att ha dem lättillgängliga om/när bilen skulle komma. Haft en skum ko som jag trott kalvat omärkt i februari, då jag såg tecken på det men ändå inte hittat någon kalv trots åtskilligt letande. Min tanke har varit att hon kalvat något dödfött så har räven eller skogskatten tagit hand om det. Har väntat på brunst i tre månader, men inte sett några tecken på det. Ringde semintanten som välvilligt skulle komma fredag morgon och bara dubbelkolla, så jag kunde få rätt känsla i magen. (Skulle man, medvetet eller ej, skicka en ko som är "för nära" att kalva kan man i stort sett räkna med att alla tänkbara myndigheter skulle börja granska verksamheten under lupp och få tillbringa några dagar i rättssalen. - Japp, hårda pix, så kanske billigt att ta ut en från semin och göra en dräktighetsundersökning då)

Ja, just det. Min tanke var när hon kom klockan nio att hon konstaterar att kossan är tom, åker på tio minuter så vi kunde packa i bilen och vara iväg kring tio som vi tänkt (och räknat med elva, vis av erfarenhet...).

Det ingick inte alls att hon skulle bli tyst, bekymrad och vackla i sin tro (det gör hon aldrig!) Istället för min lilla plan blev det att jaga slakteriveterinär, distriktsveterinär och slaktbilsplanerare. SEN lite före tolv, kunde vi åka iväg med en ultraljudstid på måndag förmiddag.

Mot Kolmården, med stopp på Brahehus, Bergs slussar och Cloetta-outleten i Ljungsbro, när vi ändå var på hållet liksom. Tillbringade hela lördagen och hela söndagen i parken. Lagom tills vi krupit ihop i soffan på lördagen öppnade himlen sig och på morgonen stod det mesta under vatten. Och regnet mötte vi på hemvägen i höjd med länsgränsen, inte en droppe fick vi på oss!

"Å herregud, så pinsamt" utbrast sonen. Så bodde vi på Trollhöjden också! Direkt utanför stugan vaktade en viking, eller tomten, som den minsta sa.The most important thing to remember, is COWS! VILL HA!!! Jag känner de såriga bröstvårtorna...Jag blev sjukt fascinerad av delfinshowen. Alla delade dock inte det intresset.Såna fransar och såna lockar<3
Jirka lät hälsa att han inte behövde nåt gym efter lagården, fattar inte vad han menar riktigt, men så trygg och tacksam över att kunna lämna över rodret till honom. Inte ens han hade lyckats skrämma fart på kalvarna ("en elpistol hade ju inte suttit helt fel"....) Hade dock hunnit få ut så han bara hade tretton kalvar att tampas med, istället för trettio.

Hur gick det med kossan i måndags då? Jo, inget ska ju följa regelboken här, men en kalv kan dö i magen, inte stötas ut och ruttna där inne i livmodern. I annat fall kan kroppen ta hand om det själv på ett annat vis och mumifiera kalven, då kallas det stenfoster. I detta fallet verkar det hänt lite av båda, eller så dog kalven som nästan färdig, och då kan det tydligen ta månader innan mumifieringen är helt klar där inne. Låter skitäckligt, men men. Fick ett intyg i alla fall på att kossan var frisk och fin, efter åtskilliga konsultationer, så hon klev på lastbilen igår. Är man nyss utsläppt och inte fattat det där med eltråd, får man snällt ligga tills någon kommer och trasslar upp benen ur stenhålorna i muren. Förra veckan kom jag på två hönor med att picka sönder ägg. Båda fick flyga till de sällan jaktmarkerna och det var en drös ägg att ta hand om efter hemkomsten! Haveri i utgödslingen, då kan man tala om att sätta sig i skiten på riktigt för att fixa det. Och en flugodling mindre! Före ovädret igår.Detta har tagit massor av min stängseltid, så nu får jag allt lägga i räserväxeln!
Ha det bra.
(Och tycker nån att det dröjer för länge här kan ni alltid snoka på @bondeniskarvhult på instagram. Där går det snabbare att uppdatera!)



Glad påsk!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Mon, April 22, 2019 23:25:22
Blir en "bildsammanfattning" här nu! Det mesta är utom kontroll i vanlig ordning, men på det stora hela är vi väl relativt okej.
Drängen har plöjt färdigt, jag har gräsharvat sorkhögar och mycket vildsvinsskador. Fick till och med besök på lastaren under körning en dag. Välkommen lilla sädesärla!En rullgardin till kökets "nya" västerfönster monterades. Tydligen hade den mognat klart nu efter ungefär ett år i vår ägo. Fantastisk uppfinning! Hur har vi klarat oss i ett och ett halvt år utan solskydd där under middagarna?! Allas vår egen radioreporter Håkan Eng trillade in på gården en onsdagsförmiddag. Eld och lågor för att få se "en visp i gödselpoolen" (??!) satte han press på mig att verkligen få i den. Sällan så enkelt som det borde vara på denna gården, så det tog sin lilla tid, men var färdig när han kom tillbaka efter en knapp timme. Inte uppskattade han doften heller, även om han var noga att kommentera det som "doft" och inte "lukt"!"Inte inte inte" har den lilla hojtat när hon skulle ha på sig stövlarna... Kan bara konstatera att hennes fötter vuxit sen i höstas. Från storlek 19 till 23...Lovade mig själv dyrt och heligt att inte köpa hem något förrän rummen uppe är klara, men efter ett madrassinköp på Ikea snubblade jag över ett bord och två stolar (något liknande som jag tänkt att lillasyster ska få ha på sitt rum framöver). Tyckt det varit mycket pengar när jag kikat lite, så beslut var taget att kika på second hand eller blocket.se. Men på fyndavdelningen stod detta! Nerkladdat med tusch och stolarna nersatta från 129 till 89 och bordet från 329 till 249. Och när jag tittar på det kommer en personal och berättar att det målades på uppe på avdelningen, de tog ner det till "Fynd" och någon har fortsatt att måla på det. Så det skulle sänkas ytterligare, till 99 kronor komplett för bord och två stolar. TAGET! Lite diskmedel och varmt vatten så är det i stort sett vitt och fint igen! Och den lilla, hon verkade glad för det.Ligistkalvarna fick lite större hage, vilket de uppskattat i solen, och ett säkert vårtecken är när kossorna börjar gå på vägen... Sjön sjunker i rasande fart. Trettio centimeter på några veckor. Och inget regn i sikte. Den där klumpen i magen växer fort nu. Hittills beter det sig ganska exakt som förra året...Liten unge, stor säng och en katt i kanten. Snacka om att hålla sig "på sin kant". Med lillungen ur sovrummet fick även vår tioåriga ekbyrå en ny outfit som passar bättre mot vår timmervägg, och sängborden har sedan bilden togs fått samma behandling. Nu återstår att leta beslag/handtag som föråldrar Ikea Malm ytterligare. Tips mottages gärna. Allt för att passa till den gamla väggen, och dörren på ungefär hundrafemtio år som vi har som sänggavel.
Lillskruttans växasäng får väl ställas på förvaring igen, så får vi se om det dröjer sjuttiofem år innan någon tänker sig använda den igen. Då kan vi snacka retro! Nu är den ju "bara" från tidigt trettiotal.På den tiden jag hade glasögon brukade jag få väldigt ont i huvudet när de satt snett, typ alltid med andra ord. Hoppas inte lillbusan känner det samma!

Det fyller på med kalvar. Är nere på ensiffrigt kvar nu. Och trodde i min enfald att det skulle rassla till i helgen. Så fel man kan ha! Några smartskallar har kommit på att dia bakifrån, vilket ger mer plats mellan korna, men nästan totalt hopplöst att ta sig fram med eventuella rymmare. Rymmare som dessutom numera binds fast då han fått dille på att ge sig på alla nykalvade så de små inte får någon chans att komma intill...Finn en bonde... Jisses vad de är klåddiga. Och jisses vad stelt det blir när drägglet torkat!Det är verkligen lite Helan-och-Halvan-varning över det hela! Och så har sonen fått dille på att mjölka också. Handmjölka, så två till tre liter har han stolt kommit dragandes med. Det är vad han hinner få ut medan maskinen sitter på den andra kossan. Två gånger om dagen! Men han kunde haft betydligt värre nöjen. (Och rätt stolt är jag också!)Påsken är konstrundornas tid, så jag tog med mig drängen på en tur förra veckan. Och för att få ut konstgödningsspridaren, måste makens tragiska Zetor köras ut. Den är SÅ SJUKT FUL, denna lilla traktor. Man måste nästan bara tycka synd om den och tycka den är liiiiiiiite söt. (Men det skulle jag ALDRIG erkänna för min make, tro mig!)

Lite sena kvällar, och en traktor med noll lyse, har verkligen fått mig att förstå vad det innebär att vara "månskensbonde". Och tänk vilken simpel lycka man kan känna i kroppen och hjärtat, när ens bil plötsligt förflyttat sig till min position. Två traktorer och en bil ger ganska stora logistikproblem när man är själv, så vilka vänner man hittat! Som faktiskt flyttar ett hangarfartyg. Två gånger. TROTS automatlåda! (Bromsarna funkar! Frikopplingen är värre!;P)

Det är när man sitter där i månskenet och kisar, som man får ett sms från en annan bonde som skryter igen och igen, med alla LED-ramper han utrustat traktorn med. Tills plötsligt jag fick en bild på en traktor med ena sidan i mörker. En säkring som gett upp. Är det då man ska ringa och räcka lång näsa bara för att man kan välkomna i klubben?! Absolut inte. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Jag har ju en annan devis; Det är tanken som räknas...! Och plötsligt så hade det egna glappet skakat ihop och lyktorna tändes på den gamla Fiaten!Sen är det ju det där med att ta sig upp på mornarna. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag känner mig rätt motarbetad ibland. För nio år sedan, den artonde april, var vi vid Grand Canyon, Arizona, USA, och förlovade oss. I år tillbringade jag dagen med att harva igen grisskador. Och kunde enkelt konstatera att vänsterhanden saknar alla spår av ringar. Men inte på grund av tapp, utan för att jag anser att smycken inte har att göra i mitt arbete. Så ni som skrämdes upp av min instagrambild - svälj ner hjärtat igen. Vid "fint" åker de på. (Däremot fick maken beställa en ny ring sedan han tappat sin första under älgjakten samma år.)Jag grunnade länge på varför jag hade gammalt gräs i några meter tjock sträng längs alla åkrar, men kom fram till att den enda logiska förklaringen måste vara att vattennivån steg, svämmade över och lämnade kvar vassen när den vattnet sjönk undan...
Hela långfredagen gick åt till att kolla igenom alla sex bisamhällen. Fantastiskt bra i alla faktiskt. Svägerskan och två kompanjoner var med på studiebesök då de nyligen börjat på bikurs.Tog hand om de försummade barnen med en lunch på bryggan. Allt för att reta igång korna som tycker sig vara bortglömda då jag passerade öppningen till nästa hage utan att flytta dem...För egen del hade vi inte tid, men tog oss likväl ut en runda för en lunch i skogen igår. Sonen undrade om vi inte kunde gå och titta på vattenfallet, så det gjorde vi. "Man kommer nog bakvägen till badplatsen om man svänger på denna stigen" sa maken, så det gjorde vi. "BADA!" sa den lilla, så det gjorde vi. Eller nä, knappast, men barnen doppade fötterna i alla fall. Och studerade mängder av grodor under ytan.
Det blev onekligen lite stressigt innan gymnasiekamraten med familj kom, då den tänkta lunchtimmen blev närmre tre, och ungefär 6,5 km promenad. Kanske inte så farligt i sig, men det är ju den där nivåskillnaden på ungefär femtio meter på två kilometer också. Tycker det där paret som bytte Emmaljunga mot Eskil (shettis) till sin snart-tvååring låter mer och mer förståndiga...Detta får räcka för ikväll. Hoppas ni alla haft en bra påsk så önskar jag en bra kommande vecka med aningens försenade påskkycklingar (eller "anka", som den minsta säger, det är ju så mycket enklare!)
God natt hörrni!

Halvkalvat

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Mon, March 18, 2019 22:13:41

Jahapp. Då har ännu en vecka swishat förbi. Hann den ens säga "poff"?!

I måndags kom i alla fall två snickare som utlovat och la om taket på den där ligghallen. Ett bekymmer mindre.

I tisdags åkte jag iväg på en så kallad djupgående vibrationsmassage. Knappast skön där och då, men väldigt skönt efteråt. Jag har hittills heller inte fått den där massiva "träningsvärken" man lätt får efter en vanlig massage. (Synd att jag redan i onsdags skulle ikapp en kalv, halkade och vred till hela vänstersidan. Fotled, knä och en brännande höft/ljumske. Men jag fick tag på kalven!) Glömde blodtrycket någonstans på britsen, så satt en stund i väntrummet för att stabilisera mig innan avfärd och fick tipset om att stoppa ner fötterna i nån dammsugare där. Fy för den lede sicken hårdhänt sak det där var! I synnerhet kring min ännu inte helt ihopläkta lilltå som jag så fint, bokstavligt, spräckte en natt. (Jepp, här går det vilt till...)

I stan hämtades även tapeterna till flickornas rum ut. Så nu återstår väl bara rummen då... När ska detta hinnas med?! Färghandeln hade nyligen en drive med trettio procents rabatt - synd att inte nyttja - men tiden för resten sen då?! Aldrig får man bli vid det man tar sig för och alltid kommer något annat emellan.

Lyxade till det med grillad fläskkotlett en helt vanlig tisdag i mars! Nån verkar haft en tuff natt. Undrar varför...:Typ som i torsdags då jag insåg att en kviga ute kämpat länge med sin kalvning. Lämna spacklet i rummet, rusa ut och stänga in henne i ena ligghallen, fixa fram dragrep, dra ut ben nummer två på kalven - det går inte att komma med fot, mule och armbåge samtidigt i en trång kviga - och vips var lillkillen ute. Lika vips var jag inne - insåg att jag skulle vara hos sjukgymnasten sjutton minuter senare. Full av koskit och blodig efter att ha rotat i en förlossningskanal. Genom duschen, en räserfika och iväg de tolv minuterna till samhället. En minut över utsatt tid satt jag i väntrummet och var incheckad i andra änden av byggnaden. Allt detta, för åtta minuters stötvågsbehandling och sedan hemfärd igen. Suck...

Kossan till vänster fick vänta på nedkomst ytterligare tolv timmar!:Haft familjetid hela helgen i lagården. Babyboom igen tror jag.

I fredags flyttade vi över hela ligan från leran till en torrare hage (jag bävar för den dan drängen inte tänker åt mig längre!), sorterade ut de sex jag bedömde som närmst kalvning, till kalvgänget, och igår hade fem av dessa kalvat. Snacka om insats i grevens tid. Sen att jag fick börja dagen idag med att bärga en kalv i fel hage lik förgrymmat är en annan historia. Blev dessutom varse att jag har noll koll på allt!; Räknat min sommarens kviggrupp, elva styck, plus två kor. Innebär tretton kalvningar ute. Vad jag ständigt glömmer är att jag även hade fyra herefordkvigor gåendes med herefordgruppen. Alltså ökade det på utekalvningarna med just fyra, och totalen likaså. Men plötsligt stämmer det så mycket bättre för mig! "Är kanske dina djur som irrar i Alvesta ändå, med tanke på vilken koll du verkar ha!" - Tack min vän. Var glad att du befann dig utom räckhåll!

Efter middag och våffelfika hos di gamle - vilket även innebar fyra limpor dagsfärskt bröd till den egna frysen, mot en drös ägg - avslutades dagen med att dra ut årets första döda kalv. Det var jag i alla fall helt säker på när jag insåg att den kalvande kvigan behövde hjälp och jag möttes av en stor, kall, stel, mörklila tunga. Chockerande nog levde kalven och stackars kvigan fick en akut förlossningsdepression. Slet för att få ut kalven (mest maken i och för sig) och efteråt la kossan sig "som en ko" och bara stirrade framför sig. Men en blick ungefär lika levande som Egyptens sfinxer. Noll respons för kalven.

Bara att gå in och tina råmjölk (Jösses! vilken skillnad det var mot vasslen jag försökte med häromsistens!). Få i kalven den och stängde in dem i ligghallen.

Första kossan jag mötte i morse var den instängda kvigan - ute på vischan... Både hon och kalven är nu inlåsta på undantaget i lagården.

"Jaja, om jag mååååste låta den där dia så..." Undrar hur många nära-döden-upplevelser jag har per dag. Har ju hört så mycket om dessa farliga, stirriga köttdjur som man varken ska gå nära eller binda upp. Jag fär ju som en iller mellan dem dagligen. Som bilden visar: Finn ett fel...

Kom in därifrån och slängde en blick på klockan. Kvart i sju. Middag och träning klockan sju ikväll? Nope! Dessutom dragits med en saftig huvudvärk hela dagen, så ska krypa ner alldeles strax. Kanske ta en tur ut och stämma av läget.

Den där nattamaten för kalvarna sumpade de rejält förra veckan då de la allt krut på att riva så stor del av lagården de kunde. Tog mig en och en halv timme att samla ihop dem igen, så nix. De får ta tillfällena som bjuds istället, och jag ska ta det andra som vila!
Bare å lomma ut igen... Häftig liten flerfärgad svans!

Oavsett så spräcktes halv-kalvat-gränsen idag. Under eftermiddagen slog det över mitten med den tjugonionde kalven på tjugosju dagar. Hålls samma tempo (ha...ha...) är det klart om en månad. Vilken dröm!

Sonen kom hem från skolan idag med kommentaren: "'Fröken' sa att jag inte får skriva mer om kalvar i min tankebok (dagbok) nu." Efter en kort stund kom tårarna: "Och så har min kossa kalvat idag..."
Vi enades om att bjuda in "Fröken" på middag och spa - Peeling, öronrensning, hårstyling OCH klädtvätt. "Varje söndag, så hon får något att skriva om i sin tankebok på måndagarna!" (Tårar av skratt!)

Var tog pajken vägen?! Om ni visste hur många kilo pellets som ryms i de där små fickorna/kläderna...Den lille kofösaren. Den här bilden påminner mig om att jag nog borde städat även i lagården... Premiärmjölkning!Han har ju en hyfsad utsikt, grabben!

Nähä, ut med mig var det! God natt!

Next »