En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Vilken ljudskatt att förvalta!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, June 20, 2019 23:08:14

Smidigare lastning än den vi genomförde i fredags får man allt leta efter! Nytt bete - nä, rätt i slyet! Spåren av förra årets torka ligger där än - komockor som åtta tio månader senare ligger kvar på betesvallarna, icke-bort-regnade...

Släppte av kossor och kalvar och åkte hem för att lasta den sista gruppen som skulle ut på sommarbete. Även detta gick smidigt och på hemväg sen så svängde jag inom föräldragården och flyttade dem, rev hagen vid campingen och satsade på att stängsla klart i hagen dit vi släppt djuren. Och släpper man djuren först och stängslar sen, får man räkna med sällskap! (Läs: Svans. Fatta "rädslan" över att de skulle gnaga på mig precis när pulseringen kom från elstängslet. Det brukar göra ont på både dem och mig. Jodå, strömmen var på när jag drog tråd.)

Lördagen bjöd på fotbollscup i grannlänet, så det fick bli en familjeutflykt och efteråt tog vi en fika på ett trevligt naturreservat på hemhållet.

Hörde en arrangör prata om nittio anmälda lag, så undra på att det var folk överallt.Blev lördagen lugn utan krav var söndagen dess motsats. Dubbla kalas. Och jag ska gladeligen säga att jag mer än gärna hade haft femton femåringar till om jag fått hälften så många åttaåringar. Måtte mina egna ungar bete sig vettigare när de är borta utan föräldrar. Skattjakten var uppskattad i alla fall. Jag var skitnervös att grävlingen/räven hittat skatten under natten. Hade varit just snyggt!Kvällsmys vs kvällsfys

På måndagen blev det både Bokbuss och eftermiddagsfika hos di gamle, följt av biträff hos min moster. Vi var lättvaggade den kvällen, sen tvätten var i ordning.

Fördelen med att "vara sin egen" och själv kunna styra sin tid, är att man just kan göra lite som man vill. I tisdags la jag en stund på att titta på djuren, och en stund på att plocka fläderblommor och sätta en sats. En stor sats...

Strax efter sju i onsdags morse ringde telefonen, jag satt med den i näven och svarade snabbt; Hade tejpat för båda silohålen och skrivit meddelande till foderbilen och detta funkade. - Mitt kontrakt på grovfoderersättade kraftfoder förlängde jag i vintras och nu gick det ut. Ville till att ta ut det sista alltså. Ganska väluträknat också då det diffade på tre ton. Nu väntade alltså en leverans på de avslutande sex tonen och min container rymmer tre. Dags att återuppta "silorummet" som rymmer sex ton. Men nu när containern hunnit tömmas ännu en gång ville jag ju inte ha sex ton att ösa från golvet när jag kunde nöja mig med tre där?! Chauffören var snäll, så han fixade 3+3 ton på två olika ställen. Kramgoa träd.

Djuren precis utanför samhället släpptes ut på vägen och jag tänkte kanske gå före med spannen och de skulle följa med. Men se, de hittade gräs i vägkanten så jag fick snällt gå runt dem och putta på. Tänk så smidigt när grannarna har rejäla staket och grindar man inte är för blyg för att använda.

Idag nyttjade jag djurrundan till att låta sonens lilla kalv jobba på nyfikenheten. Var helt säker på att det var kossan som ryckte i spannen, men det var kalven som bökade. Mycket kul tycker jag, då dessa kalvar är födda ute, går ute och ska gå ute. Relationer är viktiga.

Sen skulle det ju regna nåt helt galet idag. (Än har jag inte sett något). Gjorde i alla fall slag i saken och tog itu med något jag tänk på i åratal - intervjua di gamle om deras liv och även Morfar i synnerhet om lite runtikring. Jag vet att det skulle gräma mig till döddagar om jag sumpar dessa chanser. En vänlig själ lånade mig dessutom en diktafon, och jag känner redan idag hur fantastiskt det känns att faktiskt sitta på denna skatt. Gav mig ut på en Amerika-vandring. Tycker inte det var så längesedan det bara var halvmeterhögt gräs kring torpet där vändplanen slutade. Men tiden går ju.Tjuvakistan har ingen tjuvat minsann.Grunderna består, men det skär i mig när man ser skogsmaskinsspår rätt över gamla husgrunder, här en smedja.

Inte blev det "sämre" heller när Morfar avslutade med "Du är nog den enda som skulle få mig att gå med på nåt sånt här..." - Kanske är han orolig att jag kommer och kidnappar tillbaka mina snygga tjurar han förfogar över!

Jag får gå vidare i det snaraste. Fler frågor väcktes. Fler ämnen att ta upp, och Mormor ska inte tro att hon slipper undan heller.

Trevlig midsommar till Er alla! Lillskrutt har börjat värma upp med huvudbonad. Badbollshatt!



Mammaledig

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Sun, June 09, 2019 22:31:03

Ja, lite lätt motion före sänggående sägs gynna nattsömnen. Och lika väntat fick jag samtal lite innan åtta på morgonen om att samma tre djur var ute igen. Var fanns maken då? - Jo, han gick med röjsågen i hagen där kvigorna skulle vara. Så när jag väl fick tag på honom hade han hunnit få in djuren innan jag kom ner, och sedan flyttades hela ligan tillbaka från sjökanten. Aggregatet flyttades från sandkullen till det sura diket igen för bättre skjuts i utmatningen. Nu är väl fibergrävarna undan för tillfället.

Till min stora lycka hade vi säkert ett femtiotal fjärilar i vårt syrenträd i fredags! Bondebarn på tillväxt...

Fint väder skulle ge drängen i uppgift att hämta jord till trädgårdens alla ojämnheter, en del väldigt gamla synder och en del sedan avloppet grävdes om och en del ytlig sten grävdes upp för ett par år sedan. Ska man klippa gräs och ställer upp trästörar mot hönshusväggen ska man se till att de står stadigt och inte kommer i rullning. Bara ett tips! "Vi spelar kubb!"

Sen var det en sväng i bikuporna. Vilket honungsdrag! Och för bara en vecka sedan misströstade vi enormt inför honungsskörden. Fanns inte en gnutt då, och nu krävdes fler skattlådor (där bina samlar sin honung) i flera av kuporna. Dessutom krävdes mer plats i flera av dem. En förberedande svärmning kunde hävas då den snart-klara-drottningcellen kunde flyttas över i svägerskans hittills misslyckade avläggare. Sen skulle en skattlåda tillbaka, varpå makens slöja sträcktes in och ett bi oturligt nog såg sin chans att sticka. På läppen. Kan meddela att vår alldeles egna trumpa Trump har förlängt livet på oss samtliga! Kanske inte på honom då, men oss andra, inkluderat svägerskan. Helt fantastiskt att han kunde svullna upp på det viset utan att ha "ont". Och det svullnade sakta och länge. OM nu akutallergimedicinerna (de som ligger snäppet under adrenalin, och som jag tvingade i honom) hjälpte, vet jag med sanning att jag inte velat se hur han skulle sett ut annars. Ringde 1177 och fick en beräknad väntetid på 15-20 minuter, där samtalet var avklarat efter 68 minuter och 48 sekunder (...!!) och rådet var att avvakta, men ha väckning en gång i timmen under natten. (Trodde de på det själva?!) - Bara att konstatera att det finns tre alternativ; 1. Ring innan du blir sjuk. 2. Tillfriska under väntetiden. 3. Dö medan du väntar då du inte uppfattade ditt tillstånd som livshotande när du ringde...

Det gick åt mycket papper under middagen - tungan räckte inte runt läppen, och det var mycket drickaslabb på magen ;P Inte var det lätt att få till nån nattpuss heller! (Kanske lika mycket för svullnad som för mitt asgarv när jag närmade mig!) Har kommit på att jag kanske inte sa säga så mycket om lillans lockar... Jag har några som ständigt smiter också... (fast det kanske är hornen!)

Lördagen blev en lugn morgon, sedan kalas för sonens del och jag rullade söder ut för lite mammaledighet. Ledig från att vara mamma = mammaledig.

Hans önskade att bli mammaledig för första gången på snart elva månader, och jag hängde på. Jösses, det spårade ur innan nån av oss kommit ur sängen igår så ni kan ju tänka er hur kvällen blev sen!?

Ja, se dessa turister som måste fota allt...;) Det må vara en fin stad, så här trettiofem meter över marken, men jag uppskattar nog minst lika mycket att promenera våra elva höjdmeter ner till sjön om jag vill njuta av vatten!

Nä då, vi var så städade så. Mysbyxorna på. Skip-Boo, Uno, Yatzy och Ubongo. Godis, chips och snusisar (lakritspiporna fick faktiskt stanna hemma, jag övervägde dock att köpa med. Kanske hade passat bättre då vi båda insåg oss för gamla för att slafsa på en klubba och försöka hålla nån form av samtal igång). För att inte tala om den totalt usla musik som kopplades in i bluetooth-radion. (Vet inte vad som skrämmer mest - att man faktiskt lyssnade på skiten för femton tjugo år sedan (nja, inte jag, men våra jämngamla!), eller att minsta lilla detalj i låt och text fortfarande sitter...?!!!) Inte hade vi nån fältgrupp att heja på, inga stupfulla klasskamrater att garva åt där vi satt dolda på andravåning med öppna fönster, inget fotbad, ingen "pissråtta" och ingen spis att bubbelplasta in. MEN LIKA KUL HADE VI FÖR DET! (Och när vi inte hade så kul tittade vi på filmen på maken med läppen så skrattade vi så tårarna rann igen!)

Hann ju inte ner till stan knappt heller, innan maken taggade ett inlägg på Instagram gällande årets sista kalv - äntligen - och imorse meddelade han glatt att han sett henne dia. Hur mattillgången egentligen var nämnde han inget om!Idag blev det en långfrukost med två sletna småbarnsmammor som nog behövt sova nån timme till (läs: några dagar!), innan en sväng på köpcenter för BH-jakt och lunch. Blev en dyr helg, då jag även gjort slag i saken och beställt en ny mobil nu när jag haft många tillfällen att klämma och känna på olika varianter i många olika butiker. Fördel/nackdel att inga butiker har något hemma nu för tiden, så blir ju beställningsvara oavsett. Jag har en modell, ett ordernummer från nätet och en ännu mer ekande plånbok.

Väl hemma blev det middag med familjen innan pojkarna stack på fotboll och flickorna satt hemma och spelade spel före nattning.

Maken är på pysselrunda och det börjar närma sig läggdags. Rivstartar igång veckan med sommarfest på dagis, akupressurbehandling på tisdag, skolavslutning på onsdag, sotning torsdag. Fotbollscup på lördag någonstans och på söndag har vi lovat barnen deras något jätteförsenade barnkalas. Kravet var att rummen skulle vara klara innan det blev kalas, och tyvärr har kidsen inte lyckats glömma detta..."Tött. Sova vang!"

Ha en bra vecka!

God natt

Kanske snart ur brunnen och ikapp

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, May 23, 2019 13:38:16
Någon som kommer ihåg det klassiska matteuppgiften "Snigeln i brunnen"? En snigel ramlar ner i en "XX" antal meter djup brunn. Varje dag orkar den klättra två meter upp men varje natt glider den en meter neråt under vila. Hur många dagar tills den är uppe igen? That's me!

Före:Efter:Och så lillskrutts rum. Med Garderob!!:

Återstår bara resten nu då... Får väl planera in en städning "en regnig dag" och gå vidare framåt hösten...:Det är längesedan jag var här nu. Blogg brukar innebära överföring av bilder från telefon till dator. Jag hade nu 560 bilder o 47 filmer... Och så började tekniken strula. Måste verkligen överväga att byta till en telefon som både tar och håller laddning! Och överföringssladden. Som det är nu får man snurra sladden ett visst antal varv och sticka in kontakten i rätt vinkel. Nåde om det kommer en avi sedan så den skurrar till, om jag glömt ändra. Då tappar den kontakten. Behöver dessutom ladda den fullt minst två gånger om dagen om jag tänker mig använda den... Synd att telefoner är så förgjordat dyra bara. Jag har liksom inte råd med en ny. Och jag har inte råd att ha en halvdan... Knepig ekvation.

Förutom tekniken var gårdagen en uddadag där det mesta faktiskt klaffade. Lagård klar när maskinstation kom för att köra ut fastgödseln. Hade inte tänk göra det förrän till hösten, men brunnen börjar sina och ser det bättre att sprida fastgödseln på den ännu inte sådda marken, än att tro att den gör nytta på gräset som äntligen börjat växa nu.

När han hade kört sista lasset och precis skulle ut från åkern, rullade slaktbilen förbi och in på gården. Tretton kor och kvigor på slakt och vi pratade minst lika länge som det tog att lasta. På tjugo minuter hade han försvunnit igen, och det var lagom för mig att rädda drängen där han stod med en gräsklippare på sock. När jag ändå var där och han hade tagit traktorn, stängslade jag och flyttade djuren. Misstänkt smidig årets-första-flyttning då endast en av sex kalvar tvekade en halv sekund innan han slängde sig genom öppningen.

Började känna mig konstigt matt, och insåg att jag åt frukost med sonen vid sju, och nu var klockan närmre tre... Visste att det var något jag glömt...

Lagom tills middagen kokat upp på spisen brakade ovädret lös. Inte jättemycket regn, med tanke på att de några mil härifrån fick en bra bit över hundra millimeter, och dess grannby 1,5... En dunderknall och blixt så försvann strömmen, så blev till att veva igång vedspisen för att koka klart innan fotbollsträningen, vilken blev inställd på grund av åska.

Sedan sist då?:

Lillhönan har fått flytta in i sitt rum. Det är lika ofärdigt som sist, men hon är på plats. Halva vårbruket är klart, ju senare man sår ju fortare börjar det växa, så den andra halvan får vänta till ork, lust och väder tillåter. Djur har börjat köras ut. Lång väg kvar, men lagården ekar med endast sju kor och åtta kalvar på plats. Har prioriterat innedjuren då det är de som både tar kraft och tid att sköta. Har en vision om att i stort sett tömma ute i helgen och i synnerhet få ut tjurarna om jag tänker mig några kalvar nästa år.

Fiber är grävt i byn så nu återstår "bara" sträckningen genom trädgården till vårt hus, och samma visa på andra gården.

Har man inget annat att göra så kan man ju sitta och vingla på en traktorhuv och försöka trä igenom en grov hydraulslang när aortan i frontlastarsystemet gått av i en koppling. Tur man har bra kontakter med skogsmaskinsfirmor i tassamarkerna för snabb service och trevligt bemötande! "Var tacksam över att ha skor att kliva över när du kommer hem - det tyder på att någon är där och väntar på dig" -Jag lever hårt på den devisen, intalar jag mig...Fergusontröska.
Det är ju lite spännande att inventera ibland, eller hur Hans? Pedagogiskt ätande på dagis... Ny pump på gödseltunnan på plats. Och nya rör till kraftöverföringsaxeln - TVÅ gånger då det ena rök av på mitten efter några lass. Jäkligt mysko...

Miss i äggproduktionen. Men faktiskt så fanns det en liten, liten gula i det! Betesplanering och släktträdsritning. En förbannelse att behålla tjurarna för länge och sedan hålla koll på döttrarna... Och detta från någon som fortfarande är smått lyrisk över att hon klarade av att rapportera ut tretton djur till slakt OCH in fyra kalvar utan att det slog totalt knut på systemet... Klövverkning på några gamla kor före utsläpp. Även mjölkisarna fick en dos, och tur var nog det... Lillhönan fick köra sitt livs första bal till korna, och som tack blev hon själv uppäten!

Förra helgen var jag också iväg. På bröllopsplanering! Fått den äran att vara tärna när en vän från gymnasiet gifter sig i sommar. Och ännu en gång undrar jag vad "vanligt folk" pratar om när träffas eller hörs av. Handen upp alla som inleder med "Hur har det gått med din diarré?" (Troligen och förhoppningsvis gällande kalvarna då alltså!) Eller där vi satt runt bordet och pratade bröllopsminnen "Jag var aldrig nervös när vi gifte oss, för hade han sagt nej hade han haft en fly förbannad pappa med en drilling!" "Han sköt sitt första vildsvin nu, och ska göra bogmontage av den. Jag tycker han ska hänga den över sin säng så det är det första han ser när han vaknar, en gris som stirrar ner på honom!"

Ja, som sagt. Vi har alla våra blandningar i gästrummen;P Sovplats för natten, i flygeln. Snackar vi pollen i sjön eller vad?! Gissa om det var glädjande att kunna skicka meddelandet att Abbe återuppstått efter tre månaders bortavaro! Ett hungrigt gäng. En morgontrött tjej som inte ville åka till dagis. Ni minns vad jag sa om ynkliga kalvar. Det är ju lite skillnad på dem när det skiljer några veckor... I veckan släppte jag ut årets största kalv. Ökat 113 kilo sedan födseln sista februari. Uslingen missade sedvanligt stålhättan när han trampade på mig så har blåmärken på foten som skaver fint i skor. Slaktkvigan ställde sig på stålhättan sen stod vi där både hon och jag.Alltid redo!Jag började bli lite bekymrad då jag tyckte korna smalnade av nu det sista inne, när kalvarna drar massa mjölk också... Tror inte det var så farligt... Jag kanske är gammalmodig, men jag har för det mesta hört talas om polisschäfer... Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ta en slang på promenad en sen kväll! Är det nu man ska börja nynna på "Min dingeling"?

I fredags firade vi vår femte bröllopsdag genom att åka iväg. MEN FÖRST: Tog in slaktdjuren i torsdags eftermiddag för att ha dem lättillgängliga om/när bilen skulle komma. Haft en skum ko som jag trott kalvat omärkt i februari, då jag såg tecken på det men ändå inte hittat någon kalv trots åtskilligt letande. Min tanke har varit att hon kalvat något dödfött så har räven eller skogskatten tagit hand om det. Har väntat på brunst i tre månader, men inte sett några tecken på det. Ringde semintanten som välvilligt skulle komma fredag morgon och bara dubbelkolla, så jag kunde få rätt känsla i magen. (Skulle man, medvetet eller ej, skicka en ko som är "för nära" att kalva kan man i stort sett räkna med att alla tänkbara myndigheter skulle börja granska verksamheten under lupp och få tillbringa några dagar i rättssalen. - Japp, hårda pix, så kanske billigt att ta ut en från semin och göra en dräktighetsundersökning då)

Ja, just det. Min tanke var när hon kom klockan nio att hon konstaterar att kossan är tom, åker på tio minuter så vi kunde packa i bilen och vara iväg kring tio som vi tänkt (och räknat med elva, vis av erfarenhet...).

Det ingick inte alls att hon skulle bli tyst, bekymrad och vackla i sin tro (det gör hon aldrig!) Istället för min lilla plan blev det att jaga slakteriveterinär, distriktsveterinär och slaktbilsplanerare. SEN lite före tolv, kunde vi åka iväg med en ultraljudstid på måndag förmiddag.

Mot Kolmården, med stopp på Brahehus, Bergs slussar och Cloetta-outleten i Ljungsbro, när vi ändå var på hållet liksom. Tillbringade hela lördagen och hela söndagen i parken. Lagom tills vi krupit ihop i soffan på lördagen öppnade himlen sig och på morgonen stod det mesta under vatten. Och regnet mötte vi på hemvägen i höjd med länsgränsen, inte en droppe fick vi på oss!

"Å herregud, så pinsamt" utbrast sonen. Så bodde vi på Trollhöjden också! Direkt utanför stugan vaktade en viking, eller tomten, som den minsta sa.The most important thing to remember, is COWS! VILL HA!!! Jag känner de såriga bröstvårtorna...Jag blev sjukt fascinerad av delfinshowen. Alla delade dock inte det intresset.Såna fransar och såna lockar<3
Jirka lät hälsa att han inte behövde nåt gym efter lagården, fattar inte vad han menar riktigt, men så trygg och tacksam över att kunna lämna över rodret till honom. Inte ens han hade lyckats skrämma fart på kalvarna ("en elpistol hade ju inte suttit helt fel"....) Hade dock hunnit få ut så han bara hade tretton kalvar att tampas med, istället för trettio.

Hur gick det med kossan i måndags då? Jo, inget ska ju följa regelboken här, men en kalv kan dö i magen, inte stötas ut och ruttna där inne i livmodern. I annat fall kan kroppen ta hand om det själv på ett annat vis och mumifiera kalven, då kallas det stenfoster. I detta fallet verkar det hänt lite av båda, eller så dog kalven som nästan färdig, och då kan det tydligen ta månader innan mumifieringen är helt klar där inne. Låter skitäckligt, men men. Fick ett intyg i alla fall på att kossan var frisk och fin, efter åtskilliga konsultationer, så hon klev på lastbilen igår. Är man nyss utsläppt och inte fattat det där med eltråd, får man snällt ligga tills någon kommer och trasslar upp benen ur stenhålorna i muren. Förra veckan kom jag på två hönor med att picka sönder ägg. Båda fick flyga till de sällan jaktmarkerna och det var en drös ägg att ta hand om efter hemkomsten! Haveri i utgödslingen, då kan man tala om att sätta sig i skiten på riktigt för att fixa det. Och en flugodling mindre! Före ovädret igår.Detta har tagit massor av min stängseltid, så nu får jag allt lägga i räserväxeln!
Ha det bra.
(Och tycker nån att det dröjer för länge här kan ni alltid snoka på @bondeniskarvhult på instagram. Där går det snabbare att uppdatera!)



Glad påsk!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Mon, April 22, 2019 23:25:22
Blir en "bildsammanfattning" här nu! Det mesta är utom kontroll i vanlig ordning, men på det stora hela är vi väl relativt okej.
Drängen har plöjt färdigt, jag har gräsharvat sorkhögar och mycket vildsvinsskador. Fick till och med besök på lastaren under körning en dag. Välkommen lilla sädesärla!En rullgardin till kökets "nya" västerfönster monterades. Tydligen hade den mognat klart nu efter ungefär ett år i vår ägo. Fantastisk uppfinning! Hur har vi klarat oss i ett och ett halvt år utan solskydd där under middagarna?! Allas vår egen radioreporter Håkan Eng trillade in på gården en onsdagsförmiddag. Eld och lågor för att få se "en visp i gödselpoolen" (??!) satte han press på mig att verkligen få i den. Sällan så enkelt som det borde vara på denna gården, så det tog sin lilla tid, men var färdig när han kom tillbaka efter en knapp timme. Inte uppskattade han doften heller, även om han var noga att kommentera det som "doft" och inte "lukt"!"Inte inte inte" har den lilla hojtat när hon skulle ha på sig stövlarna... Kan bara konstatera att hennes fötter vuxit sen i höstas. Från storlek 19 till 23...Lovade mig själv dyrt och heligt att inte köpa hem något förrän rummen uppe är klara, men efter ett madrassinköp på Ikea snubblade jag över ett bord och två stolar (något liknande som jag tänkt att lillasyster ska få ha på sitt rum framöver). Tyckt det varit mycket pengar när jag kikat lite, så beslut var taget att kika på second hand eller blocket.se. Men på fyndavdelningen stod detta! Nerkladdat med tusch och stolarna nersatta från 129 till 89 och bordet från 329 till 249. Och när jag tittar på det kommer en personal och berättar att det målades på uppe på avdelningen, de tog ner det till "Fynd" och någon har fortsatt att måla på det. Så det skulle sänkas ytterligare, till 99 kronor komplett för bord och två stolar. TAGET! Lite diskmedel och varmt vatten så är det i stort sett vitt och fint igen! Och den lilla, hon verkade glad för det.Ligistkalvarna fick lite större hage, vilket de uppskattat i solen, och ett säkert vårtecken är när kossorna börjar gå på vägen... Sjön sjunker i rasande fart. Trettio centimeter på några veckor. Och inget regn i sikte. Den där klumpen i magen växer fort nu. Hittills beter det sig ganska exakt som förra året...Liten unge, stor säng och en katt i kanten. Snacka om att hålla sig "på sin kant". Med lillungen ur sovrummet fick även vår tioåriga ekbyrå en ny outfit som passar bättre mot vår timmervägg, och sängborden har sedan bilden togs fått samma behandling. Nu återstår att leta beslag/handtag som föråldrar Ikea Malm ytterligare. Tips mottages gärna. Allt för att passa till den gamla väggen, och dörren på ungefär hundrafemtio år som vi har som sänggavel.
Lillskruttans växasäng får väl ställas på förvaring igen, så får vi se om det dröjer sjuttiofem år innan någon tänker sig använda den igen. Då kan vi snacka retro! Nu är den ju "bara" från tidigt trettiotal.På den tiden jag hade glasögon brukade jag få väldigt ont i huvudet när de satt snett, typ alltid med andra ord. Hoppas inte lillbusan känner det samma!

Det fyller på med kalvar. Är nere på ensiffrigt kvar nu. Och trodde i min enfald att det skulle rassla till i helgen. Så fel man kan ha! Några smartskallar har kommit på att dia bakifrån, vilket ger mer plats mellan korna, men nästan totalt hopplöst att ta sig fram med eventuella rymmare. Rymmare som dessutom numera binds fast då han fått dille på att ge sig på alla nykalvade så de små inte får någon chans att komma intill...Finn en bonde... Jisses vad de är klåddiga. Och jisses vad stelt det blir när drägglet torkat!Det är verkligen lite Helan-och-Halvan-varning över det hela! Och så har sonen fått dille på att mjölka också. Handmjölka, så två till tre liter har han stolt kommit dragandes med. Det är vad han hinner få ut medan maskinen sitter på den andra kossan. Två gånger om dagen! Men han kunde haft betydligt värre nöjen. (Och rätt stolt är jag också!)Påsken är konstrundornas tid, så jag tog med mig drängen på en tur förra veckan. Och för att få ut konstgödningsspridaren, måste makens tragiska Zetor köras ut. Den är SÅ SJUKT FUL, denna lilla traktor. Man måste nästan bara tycka synd om den och tycka den är liiiiiiiite söt. (Men det skulle jag ALDRIG erkänna för min make, tro mig!)

Lite sena kvällar, och en traktor med noll lyse, har verkligen fått mig att förstå vad det innebär att vara "månskensbonde". Och tänk vilken simpel lycka man kan känna i kroppen och hjärtat, när ens bil plötsligt förflyttat sig till min position. Två traktorer och en bil ger ganska stora logistikproblem när man är själv, så vilka vänner man hittat! Som faktiskt flyttar ett hangarfartyg. Två gånger. TROTS automatlåda! (Bromsarna funkar! Frikopplingen är värre!;P)

Det är när man sitter där i månskenet och kisar, som man får ett sms från en annan bonde som skryter igen och igen, med alla LED-ramper han utrustat traktorn med. Tills plötsligt jag fick en bild på en traktor med ena sidan i mörker. En säkring som gett upp. Är det då man ska ringa och räcka lång näsa bara för att man kan välkomna i klubben?! Absolut inte. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Jag har ju en annan devis; Det är tanken som räknas...! Och plötsligt så hade det egna glappet skakat ihop och lyktorna tändes på den gamla Fiaten!Sen är det ju det där med att ta sig upp på mornarna. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag känner mig rätt motarbetad ibland. För nio år sedan, den artonde april, var vi vid Grand Canyon, Arizona, USA, och förlovade oss. I år tillbringade jag dagen med att harva igen grisskador. Och kunde enkelt konstatera att vänsterhanden saknar alla spår av ringar. Men inte på grund av tapp, utan för att jag anser att smycken inte har att göra i mitt arbete. Så ni som skrämdes upp av min instagrambild - svälj ner hjärtat igen. Vid "fint" åker de på. (Däremot fick maken beställa en ny ring sedan han tappat sin första under älgjakten samma år.)Jag grunnade länge på varför jag hade gammalt gräs i några meter tjock sträng längs alla åkrar, men kom fram till att den enda logiska förklaringen måste vara att vattennivån steg, svämmade över och lämnade kvar vassen när den vattnet sjönk undan...
Hela långfredagen gick åt till att kolla igenom alla sex bisamhällen. Fantastiskt bra i alla faktiskt. Svägerskan och två kompanjoner var med på studiebesök då de nyligen börjat på bikurs.Tog hand om de försummade barnen med en lunch på bryggan. Allt för att reta igång korna som tycker sig vara bortglömda då jag passerade öppningen till nästa hage utan att flytta dem...För egen del hade vi inte tid, men tog oss likväl ut en runda för en lunch i skogen igår. Sonen undrade om vi inte kunde gå och titta på vattenfallet, så det gjorde vi. "Man kommer nog bakvägen till badplatsen om man svänger på denna stigen" sa maken, så det gjorde vi. "BADA!" sa den lilla, så det gjorde vi. Eller nä, knappast, men barnen doppade fötterna i alla fall. Och studerade mängder av grodor under ytan.
Det blev onekligen lite stressigt innan gymnasiekamraten med familj kom, då den tänkta lunchtimmen blev närmre tre, och ungefär 6,5 km promenad. Kanske inte så farligt i sig, men det är ju den där nivåskillnaden på ungefär femtio meter på två kilometer också. Tycker det där paret som bytte Emmaljunga mot Eskil (shettis) till sin snart-tvååring låter mer och mer förståndiga...Detta får räcka för ikväll. Hoppas ni alla haft en bra påsk så önskar jag en bra kommande vecka med aningens försenade påskkycklingar (eller "anka", som den minsta säger, det är ju så mycket enklare!)
God natt hörrni!

Halvkalvat

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Mon, March 18, 2019 22:13:41

Jahapp. Då har ännu en vecka swishat förbi. Hann den ens säga "poff"?!

I måndags kom i alla fall två snickare som utlovat och la om taket på den där ligghallen. Ett bekymmer mindre.

I tisdags åkte jag iväg på en så kallad djupgående vibrationsmassage. Knappast skön där och då, men väldigt skönt efteråt. Jag har hittills heller inte fått den där massiva "träningsvärken" man lätt får efter en vanlig massage. (Synd att jag redan i onsdags skulle ikapp en kalv, halkade och vred till hela vänstersidan. Fotled, knä och en brännande höft/ljumske. Men jag fick tag på kalven!) Glömde blodtrycket någonstans på britsen, så satt en stund i väntrummet för att stabilisera mig innan avfärd och fick tipset om att stoppa ner fötterna i nån dammsugare där. Fy för den lede sicken hårdhänt sak det där var! I synnerhet kring min ännu inte helt ihopläkta lilltå som jag så fint, bokstavligt, spräckte en natt. (Jepp, här går det vilt till...)

I stan hämtades även tapeterna till flickornas rum ut. Så nu återstår väl bara rummen då... När ska detta hinnas med?! Färghandeln hade nyligen en drive med trettio procents rabatt - synd att inte nyttja - men tiden för resten sen då?! Aldrig får man bli vid det man tar sig för och alltid kommer något annat emellan.

Lyxade till det med grillad fläskkotlett en helt vanlig tisdag i mars! Nån verkar haft en tuff natt. Undrar varför...:Typ som i torsdags då jag insåg att en kviga ute kämpat länge med sin kalvning. Lämna spacklet i rummet, rusa ut och stänga in henne i ena ligghallen, fixa fram dragrep, dra ut ben nummer två på kalven - det går inte att komma med fot, mule och armbåge samtidigt i en trång kviga - och vips var lillkillen ute. Lika vips var jag inne - insåg att jag skulle vara hos sjukgymnasten sjutton minuter senare. Full av koskit och blodig efter att ha rotat i en förlossningskanal. Genom duschen, en räserfika och iväg de tolv minuterna till samhället. En minut över utsatt tid satt jag i väntrummet och var incheckad i andra änden av byggnaden. Allt detta, för åtta minuters stötvågsbehandling och sedan hemfärd igen. Suck...

Kossan till vänster fick vänta på nedkomst ytterligare tolv timmar!:Haft familjetid hela helgen i lagården. Babyboom igen tror jag.

I fredags flyttade vi över hela ligan från leran till en torrare hage (jag bävar för den dan drängen inte tänker åt mig längre!), sorterade ut de sex jag bedömde som närmst kalvning, till kalvgänget, och igår hade fem av dessa kalvat. Snacka om insats i grevens tid. Sen att jag fick börja dagen idag med att bärga en kalv i fel hage lik förgrymmat är en annan historia. Blev dessutom varse att jag har noll koll på allt!; Räknat min sommarens kviggrupp, elva styck, plus två kor. Innebär tretton kalvningar ute. Vad jag ständigt glömmer är att jag även hade fyra herefordkvigor gåendes med herefordgruppen. Alltså ökade det på utekalvningarna med just fyra, och totalen likaså. Men plötsligt stämmer det så mycket bättre för mig! "Är kanske dina djur som irrar i Alvesta ändå, med tanke på vilken koll du verkar ha!" - Tack min vän. Var glad att du befann dig utom räckhåll!

Efter middag och våffelfika hos di gamle - vilket även innebar fyra limpor dagsfärskt bröd till den egna frysen, mot en drös ägg - avslutades dagen med att dra ut årets första döda kalv. Det var jag i alla fall helt säker på när jag insåg att den kalvande kvigan behövde hjälp och jag möttes av en stor, kall, stel, mörklila tunga. Chockerande nog levde kalven och stackars kvigan fick en akut förlossningsdepression. Slet för att få ut kalven (mest maken i och för sig) och efteråt la kossan sig "som en ko" och bara stirrade framför sig. Men en blick ungefär lika levande som Egyptens sfinxer. Noll respons för kalven.

Bara att gå in och tina råmjölk (Jösses! vilken skillnad det var mot vasslen jag försökte med häromsistens!). Få i kalven den och stängde in dem i ligghallen.

Första kossan jag mötte i morse var den instängda kvigan - ute på vischan... Både hon och kalven är nu inlåsta på undantaget i lagården.

"Jaja, om jag mååååste låta den där dia så..." Undrar hur många nära-döden-upplevelser jag har per dag. Har ju hört så mycket om dessa farliga, stirriga köttdjur som man varken ska gå nära eller binda upp. Jag fär ju som en iller mellan dem dagligen. Som bilden visar: Finn ett fel...

Kom in därifrån och slängde en blick på klockan. Kvart i sju. Middag och träning klockan sju ikväll? Nope! Dessutom dragits med en saftig huvudvärk hela dagen, så ska krypa ner alldeles strax. Kanske ta en tur ut och stämma av läget.

Den där nattamaten för kalvarna sumpade de rejält förra veckan då de la allt krut på att riva så stor del av lagården de kunde. Tog mig en och en halv timme att samla ihop dem igen, så nix. De får ta tillfällena som bjuds istället, och jag ska ta det andra som vila!
Bare å lomma ut igen... Häftig liten flerfärgad svans!

Oavsett så spräcktes halv-kalvat-gränsen idag. Under eftermiddagen slog det över mitten med den tjugonionde kalven på tjugosju dagar. Hålls samma tempo (ha...ha...) är det klart om en månad. Vilken dröm!

Sonen kom hem från skolan idag med kommentaren: "'Fröken' sa att jag inte får skriva mer om kalvar i min tankebok (dagbok) nu." Efter en kort stund kom tårarna: "Och så har min kossa kalvat idag..."
Vi enades om att bjuda in "Fröken" på middag och spa - Peeling, öronrensning, hårstyling OCH klädtvätt. "Varje söndag, så hon får något att skriva om i sin tankebok på måndagarna!" (Tårar av skratt!)

Var tog pajken vägen?! Om ni visste hur många kilo pellets som ryms i de där små fickorna/kläderna...Den lille kofösaren. Den här bilden påminner mig om att jag nog borde städat även i lagården... Premiärmjölkning!Han har ju en hyfsad utsikt, grabben!

Nähä, ut med mig var det! God natt!

3 på 9. 4 på 16. 5 på 25 och 6 på... 30?!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Fri, March 01, 2019 22:15:44

Nykomlingen släpptes ut till förmån för kalv nummer två (sonens) och tog en presentationsrunda.Svårfångat... Sonen hade med kompis hem. Sen chocken över lagårdslukten gett sig var det nog mest mysigt.Ni får tro't om ni vill, men det går faktiskt att få till mer kaos på detta stället än vad vi har till vardags! Det har den senaste veckan bevisat!

Sen sist har vi firat både grannen och vår tvååring.

Cake in da making"Wow. Hjulen svänger!"Slagen hjälte! Dörr till sonens rum på plats!

Har även lyckats med en drös kalvar. Från tisdags kväll till torsdag morgon, på cirka trettio timmar, hann vi med sex kalvar. Tre kalvar på nio timmar. Fyra på sexton. Fem på tjugofem så tyckte jag att började se ett mönster. Så kom den sjätte kalven redan på den trettionde timmen. Matten igen alltså... Ett gäng kalvar dessförinnan och nån därefter. Hittills har vi bara hunnit med en kvarbliven efterbörd, ett spentramp och en kokviga som skuffades ifrån sin kalv av övriga flocken och därmed en kalv som inte kom igång med maten ordentligt. Lite tips och trix till några inne också.

Och så denna platsbrist... Jag känner att jag måste få till det positiva om jag ska klara det, så jag får försöka se det som en enorm bonus i hur jag får chansen att hantera mina djur. Kort sagt så har jag en plats för lite för korna. (Och det ändå sen jag hivat ut en ko på undan-undantaget) Vill för enkelhetens skull, både för utfodring och kalvar, samla de kalvade korna på en rad. Och med en plats för lite får jag ha en ko i kalvningsbox. Flytta en icke-kalvad ko till den kalvade kossans plats när det behövs, och få ut kossa och kalv ur boxen innan denna behövs till nästa drabbning.

Jösses, jag har fått elva kalvar inne, flyttat fler kor - har måånga chanser ännu att få storstryk Men detta som flera andra sagt gällande livsfaran att ha köttdjur bundna, kan jag inte hålla med om. Än!

Det gås emellan. Det klickas bindsle. Det leds med långa rep och föses fram och tillbaka. Det pillas med juver och det jagas kalvar under magarna på korna.

Kalvar ja... De första två gick bra. Sen blev de några dagar gamla. Och saaaatan vad klåddiga de är! Precis över allt är de! Och de är på precis allt!

Står med de stora flickorna!Glada kalvar har knorr på svansen. Det är sen gammalt! God morgon, drängen!Stopp! Där är din mamma!

Samtidigt är det jäkligt roligt. En dag var hela familjen ute. Först kom en unge i vagn, sen kom en kalv. En unge kom med skrapa. En kalv kom på andra hållet. En hund kom förbi, en gubbe gick förbi. Två kalvar kom i språng, en kalv kom och satte sig på rumpan. Nästa gång nån TV-säljare ringer ska jag tipsa dem om lite kalvunderhållning! Om det är billigare än TV kan diskuteras, men garanterat minst lika underhållande!

Nästa generation nyfikengrisar...Kvällsjobb före för sen nattning och en halvtimme senare:Ut på undantaget! Maken kalvsäkrade, men tror han var den enda som var nöjd?!Envis kalv som dessutom skulle dia liggande mamma. Välkommen ut lilla bi! Kom ut en kväll och såg min 13 stå med mulen pressad mot foderbordet och frusta. Pust-och-stön-kurs pågår, och mycket riktigt kom blåsan strax därefter så in med henne i box.Taggade för frukost!

Men för att försöka freda mitt en aning och även kossorna då flera av kalvarna hugger första bästa spene oavsett status på kossan, så har de fått flytta in i samma gång som fick agera kalvningsbox lite hastigt. Att få dit dem är dock ett kapitel för sig.

I övriga livet har vi försökt ta lite stunder med familjen också. En promenad till torpet bakom lagården. För tio år sedan stod stugan upp med ett spräckt fönster. Förfallet går fort när det får fäste.

Fanns ju lite snö där uppe på lyckan i skogen som man kunde kriga med, om man inte smet in i granarna för skydd. Gör man vinkelhakar av såna här träd?! Inte alla som uppskattas att fångas och vinschas in med lasso...

En annan eftermiddag i det fantastiska vårväder (en månad för tidigt) som varit tog vi fikat på bryggan och passade på att kika på vattenståndet. 53-55 centimeter har det allt ökat i sjön sedan vi ristade i stenen.

Först som sist har det varit en rolig tid med mycket familjetid i lagården. Båda de stora barnens kor har fått varsin kalv, och barnen är väldigt måna om just sina kalvar. Varsin kviga för övrigt, så deras besättningar byggs på.

Idag går jag dessutom in på mitt femte år som egen. Var tog dessa fyra år som passerat vägen? Nu ska jag ut och släppa ut kalvarna för nattamat, lägga en stund på att jaga in dem igen och sedan krypa ner nån timme. Trevlig helg hörrni!
God natt

Ps. Den där åttonde slaktkon visade sig vara en kviga som nån bonde felsorterat. Har tydligen bara fem hornade kvigor i stora gruppen, istället för sex!



En salig blandning igen

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Sun, February 17, 2019 22:50:23

Hjälp vad mycket bilder det blir att gå igenom när jag inte gjort det på en och en halv vecka!

Jag tycker mest att en bara går och dräller runt, men satan i gatan vad vi "hinner med".

Sen förra onsdagen då så har vi firat en åttaåring. Mor och B kom upp och hjälpte till (B fixade rum och Mor fixade allt annat när jag fick annat att göra än inneservice).

Fredag morgon gjordes den trevliga upptäckten att nattens regn inte bara skapat total isgata utan även genererat vikt nog att knäcka taket på en tredjedel av min ligghall. Precis vad jag inte behöver då kalvningen står för dörren och försäkringsbolag tuggar sakta. Och inte får vi röra nåt innan de tagit beslut. Frustrerande?! Eh, japp!

I alla fall tillbringade vi förra helgen med kalas för barn x3 med familjen.
Jobbigt med kalas. Hann inte ens släppa flaskan!

Med en brant, smal och snäv trappa blev det till att såga på Mors nydammsugade golv i vardagsrummet!


Har för egen del gått i flera veckor och känt mig halvhängig och haft nåt så in i vassen ont i halsen vissa dagar, så söndagen blev ganska lugn. Någorlunda.

En femåring firades och sportlovet var igång. Ibland bävar jag för vad som händer när Mors B blir pensionär. Å andra sidan är sånt här pill hans drömjobb, säger han - "Tar varken tid eller material!"Sena kvällar hela veckan med småpill och jäkelskap som inte syns förrän det är klart.

Tapetserade "fulla" väggar och skar sedan. Mycket riktigt stod vår saknade färg där inne i garderoben!"Hemlighus!" Var är dörren?En dag med torvhämtning som inte var rolig, varken turen eller hanteringen. Pratade med högsta chefen ett par gånger dagen efter då jag inte accepterade bemötandet jag fick på platsen. Läbbigt ställe från början men till sist kände jag att jag inte vågade stå ensam med folket där, så jag ringde upp en vän som jobbade i närheten bara för att "ha nån hos mig".

En strötur som skulle göras enkelt i den del av ligghallen som kan nyttjas sket sig så det bara visslade om det då dessa balar på 100x120x230cm och 860 kilo inte är särskilt stabila och inte heller marken jag har att köra på - den som hävdar att det är onödigt lyxigt med tre lastartraktorer har aldrig försökt rädda en sprucken torvbal innehållande 5,5 kubik från byavägen. Fantastiskt att det inte kom någon precis då. Hade ju annars varit lagen om alltings jävlighet! (Har någon hanteringstips mottages detta gärna!) Rädda vad som gick, tippa in det till tjurarna och sedan ösa upp nån kubik från vägen med skyffel i traktorskopan. En rörelse jag skarpt undviker då det triggar min handled och armbågar nåt oerhört. Men nöden har ingen lag! När hela balen var tippad hos tjurarna var det bara att gå in där och ösa ut det i boxen. Nackdelen med torv är att allt ser så skitigt ut bara. Även om det är torrt och rent så är det ju som att rulla kreaturen i jord.

En torvbal kom ner i hallen och nästa brakade iväg sedan den kom i gungning och hela pallen blev kaffeved - jag tryckte den av vägen med traktorns hjälp så har den fått ligga där i kanten. Jag blev både arg och less. Trött, hungrig och öm var jag också!

Klart det måste hälsas på kossorna! Sjukt impad av Hans som faktiskt gick in i lagården, och minst lika impad av mamma Hans som faktiskt stod i dörren och tittade, sin koskräck till trots!

I fredags kom Hans upp över dagen. Med sig hade hon sin dotter, mor och far. Sedan de lämnat på kvällningen blev det ett idiotryck och flytta sonen till sitt nya rum! Sällan har han uppvisat sådan städentusiasm.Titlarna duggar tätt här nu. Då det blev känt att jag både tapetserat och lagt golvet själv i sonens rum, tillkom "mångkonstnär". Man behöver varken kunna allt eller vara bäst på något - man kommer rätt långt om man kan lite om mycket! Och bästa sättet att lära sig - ----->Försöka! Och så undrar man varför det killar i nosen när man vaknar och har en extremfällande hålboll i snoken! Årets första blommor på bröllopsdagen! Inte vår bröllopsdag dock.

Igår var det så dags att lämna bort barnen igen. Eller byta dem mot di gamle som vi tog med på bröllop. Mitt första, och förvisso enda, tjejkusinbröllop. Känner bara inte att jag hänger med riktigt, är hon inte femton typ? (Ett och ett halvt år yngre än mig!!!!!!!!!!! Ohps...) Och jodå, bonden var allt "den där i spetsklänning". Tro't eller ej.

Enda anledningen till att hon är längre än mig kallas klackar! - Jag vinner till vardags;PEtt händighetstest på brudparet. Skruva Ikea-möbler. Bruden la tre av sina fem minuter på att försöka få upp sitt möhippegäng till hjälp, och brudgummen dök ner på knä och hann betydligt längre i sin ensamhet!Bara så ni vet! En del trollar med knäna, jag kockar med sågspån. (Och innan jag fattade att det härrörde sig från barndomens lekar med sågspån, grus och vatten... -Tack Morfar!)

Avvek mellan middag och dans - di gamle var trötta och vi också, så körde hem dem och var själva hemma där en timme efter midnatt.

Idag har jag som mest fixat middag. Slammat igen i nosen och frusit som en griskulting i en vak hela dagen. Var i och för sig nere med sonen på hans första fotbollsträning också. (Hade hoppats på en lugn vuxenförmiddag med vad-det-nu-innebär men klockan tio stod kidsen i dörren och i stort sett i vändande post iväg med sonen. "Det är den sista byggnaden på området innan skogen, om det nu är nån skog kvar... En sån där grön låda är det i alla fall...!" - ibland älskar jag min make mer än annars. När det gäller vägbeskrivningar till exempel... Fick förfrågan från en vän om han fick köpa en torvbal om jag hämtade fler gånger. Erbjöd honom den som rasade. Han ville ha något som var mer lönt än de där småbalarna på 300 liter man köper på Granngården. Han backade lite när han insåg mängden! Sonen hjälpte till med lastningen! Hållit söndag med Selma som sällskap. Fint sådant! Hur tänkte de här?!

Tagit sin lilla tid detta. Långt inlägg, många bilder. God natt och ha en bra vecka!



Fläng och däng - hur länge orkar man?

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, January 31, 2019 21:15:08

Lyxmiddag på grillen med hemmatjur. En rejäl bullevard blev det! Äntligen har jag fått klart för mig varför köksmattan alltid är väck! - Den hejdar framfarten med stolar att klättra på. Passade på att slänga ut mattorna i det ymniga snöandet. Men var tog min hallmatta vägen?!Vårt liv är som en trisslott. Det är inte vanligt, men Plötsligt Händer Det! Tillsammans i soffan en lördagskväll i någorlunda tillstånd! Och toppade med varsin katt.

Denna vecka har varit en sån där som gjort en spyfärdig av blotta tanken på att den skulle komma. Snart har vi genomlidit den dock. Jag räknar ner:

I måndags fick maken snällt fixa både barn och lagård - jag hade en tidig tid på stora länssjukhuset. Allergiutredning för egen del. Något jag tänkt på i X antal år, och tog itu med i höstas. Lång väntetid men en återbudstid gavs till mig i måndags så det vara bara att åka i god tid och slira igenom snökaoset som dröjde sig kvar efter helgen.

Prover togs - chockerande sådana! - och efter det dröjde läkarbesöket med fyrtio minuters extra väntan efter utsatt tid. Blev äntligen beviljad en vaccinationsform med tabletter som jag hoppas ska hjälpa mig mot gräset. Kanske inte så att jag kan krypa runt naken i pressen, men det vore ganska skönt att kunna stängsla i linne utan att bli precis sönderkliad!

Värdena på gräs och björk var bättre nu än 2015, då det tillkommit en del sedan provet 2005. En del var försvunnet och blodprovet var inte analyserat för pälsdjur, men (dubbelt)pricktest visade noll på häst!

Det är härmed dags för mig att erkänna! Jag är inte allergisk mot häst, utan bara skiträdd! Faktiskt en liten lättnad också att jag numera inte behöver förställa mig rinnande ögon, rinnande och täppt näsa bara jag går förbi en hästhage! Ja, en ganska stor lättnad kanske...

Läkaren uttryckte det så fint som att jag "börjar mogna". Det var dock inte samma sak som att jag närmade mig mogen ålder, jag frågade.

När jag väl var klar var det bara att dyka in direkt till Bokbussen hos di gamle och ta en fika där innan det återvändes till gården med våra 270 (!) köttbullar Mormor gjort - och Morfar provsmakat - och sedan kvällsträning.

I tisdags var det tidig uppstigning - lagård före barnväckning. Iväg med de små och sedan balkörning innan det var ombyte igen och hämtning av storflickan till läkarbesök. Perfekt att dagis förberett med tidigare frukt och kissning. Av fel unge dock, de trodde den lilla skulle till BVC... Men vi kom iväg på återkontroll för hennes misstänkta astma och medicinering därtill. Hon var tillbaka lagom till lunchen och jag tog mig en trappa upp och började lägga golv i sonens nya rum. Deadline ligger till hans födelsedag. Den sjunde februari ligger dock väldigt nära plötsligt, blev vi varse...!

Jag vet inte... Hajade till. Innebär namnet att det är helvetic att lägga?! Eller är det helvetic bra?! Vågar man köpa hem sånt?!
Precis lagt för mig andra portionen middag, som alltid i halvpanik när maken skulle iväg denna gång, när drängen ringde. "Jag tror du har en tjur lös i lagården". Bara att lämna bordet och dra på overallen. En tjur... Om så väl vore... Det var tre av de fyra största. Och de hade milt sagt skitkul bland de stackars fastbundna korna.

Efter många om och men lyckades jag stänga in två av tjurarna på foderbordet så jag hann få en frist och få upp ett par grindar och fösa in dem i sin box igen. Sen var det bara en kvar. SÅ tacksam för mina lugna kor, som trots totalt kaos mest stod och tittade på när jag dök mellan och bakom dem. De kunde lika gärna skuttat runt och sparkat hej vilt. Fick även in den sista tjuren så småningom och kunde återgå till middagen och mina nu ensamma barn. Smygreklam när sonen varit i farten?!! "Nu är jag som en Highland Cattle!"

Igår tog maken lagården igen före jobbet. Jag körde ner flickorna till dagis och fortsatte upp till länssjukhuset igen med sonen i följe för den näst sista sprutan där innan vi går över till "vårt". Rent av pissigt väglag - kom ca fem centimeter på två timmar hemma - och jag var rätt spak när jag lämnat av sonen vid skolan och kom hem. Blev en långfika i soffan med bok och katt och en förträngning av alla måsten. Och det ska gudarna veta att det ser fördjävligt ut här! Är man inte deprimerad innan så blir man ju det av att komma hem...

Efter middagen rullade jag iväg igen, plockade upp Mormor på vägen och grattade en födelsedagsvän. Stannade hos di gamle en stund efteråt innan jag körde hem till kaoset igen.

Idag var det någorlunda rutiner på torpet. Åkte till arbetsterapeuten mitt på dagen och fick där prova på en paraffinvärmebehandling - det där med vaxblek hud fick en helt ny innebörd! - en snabbhandling och hem. Slänga in kylvarorna och ta en macka för att fem minuter senare vara på väg till skolan för utvecklingssamtal med sonen. Hem för lagård och middag innan maken skulle iväg på sitt. Nattat barn och betat av den ångestframkallande räkningshögen. Och nu är jag här!

Trodde vi var klara med veckans fläng och kunde tillbringa morgondagen med tapeterna (som jag inte hann hämta idag) men det visade sig att vi har en femårskontroll på BVC imorgon. Så en vecka med fem vårdbesök. Njä. Har inte fått mersmak, jag erkänner!
Skiter i golvläggning nu. Tar min kvällsfika och kryper ner!
God natt!



Next »