En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Många turer före turen

2019Posted by Åsa Sun, August 18, 2019 21:48:21

Jag publicerade föregående inlägg strax före åtta i fredags morse. Så långt höll planen.

Sen var det att ta itu med det där som inte orkades med i torsdags kväll - städa bilen. Barnstolar ut och dammsugare in. Och så packa kanske... Finklockan, som jag alltid drar ut ploppen på för att den inte ska tugga batteri i lådan mellan gångerna jag använder den - funkade inte... Okej, jag hinner duscha, göra mig klar och åka ner till samhället för ett nytt batteri, och lite snabbhandling före middagen lagas. Super!

Precis passerat kassan när telefonen ringde. "Jag har fått lite mycket kött här på gårdsplanen, och jag tror att det är från dig..." (Inte lika super!)

Så, ett samtal till maken - som precis klev ur duschen - om att köra upp med Navaran så jag kunde sticka direkt från samhället. Tre kvigor lätta att lokalisera, men resterade sju var väck. Slängde in jackan i Navaran och och tog Spannen. Som tur var hittades de sista sju snabbt, men de var inte helt samarbetsvilliga att gå in i den nya hagen, i denna andra by, dit de gått. Men det gick. Och satan vad blött det var i återväxten - genomsura byxor och gympaskor. (Inte visste jag att jag skulle tacka kvigorna för rymningen senare!) Maken hade stövlar, så han fick snällt springa runt stänget och kolla över det innan djuren eventuellt hittat nåt hål - tanken var ju inte att de skulle flyttas extremhastigt denna fredag eftermiddag precis...

Så jag hem till barn, Mor och B som anlänt. Av med skor till torken och jeans på elementet och så värma på maten. Klockan var ju ändå bara halv tre då, tanken var mat vid ett. Absolut senast tre skulle vi iväg, men målet var två. (Känner någon igen denna jargong?!) Mat i magen, torra byxor på och fortfarande dyngsura skor fick tidningspapper i skuffen och de lite finare tygskorna rök på. (Och en gedigen "Jirka får fixa-lista" till den där kviggruppen vars stänge hade lite mer att önska. Tänk att få svaret "ÅK!" när man frågar om det är okej. Ännu en gång Stort Tack till alla som ställer upp och gör det möjligt för oss att åka en hel helg så här!<3) MEN!! Mors B tog Navaran till bygghandeln. Och när vi ska åka hittar jag inte min jacka. Tog maken inte in den när han kom hem? Han som tog bilen för att hämta elaggregatet när kvigorna väl var inne. Nix. Alltså hade jag ingen plånbok, och därmed inget körkort. Alltså igen - invänta återkomsten... Inte heller så super...Fick bli en premiärtur i en biltvätt. Nöden har ingen lag.

Anlände vårt brudpar vid sjutiden på kvällen (ett par timmar senare än önskat), lagom till kvällsmaten. Därefter blev det tjuvtitt i festlokalen och blomsterplockning. Nåväl, lite okänt ogräs och några strå vete nallades av bonden också.

På sena kvällen blev det till att stuva undan nio pers i husets vrår och husvagn sen samma nio pers lärt sig samsas om en toalett. "Inget är som väntans tider, tänkte kanske både bröllopsfotografen och hunden Hedda" Nä, ingen "öl-allergi" än, utan plockning av vägrensblomster;) Månen över Kalmar Sund.

Tidig morgon och ett besök hos frissan för mig, bruden och fotografen. Maken fick rastas av brudens far ("Stackare, ska han försöka hänga med i pappas tempo???" - hade gått jättebra!).

När frisören får fria händer. "Hur har du tänkt?" - Jag har inte tänkt, men jag ska INTE ha håret i en stram knut!Bruden hade däremot sin ljuvliga önskan, och bra blev det. Någonstans där under ska bruden hittas!Hem för lunch och proffsfotograferingen och sen blev det massa tid att slå ihjäl före kyrkan - nästan en timme! (Varför hade vi ingen tid över?! - För att vi gifte oss kl 14, istället för 16, och skulle synka in en treåring och amning av bebis samtidigt kanske...!?)

Fin vigsel av en bra präst, det är väldig variation på såna. Men ett färgglatt pärlarmband runt handleden och ett Bamseplåster på hälen är ju bara att gilla! Lite svettigt för kantorn kanske, då solisten blivit magsjuk dagen innan, så en annan kallades in.

Så nu har jag provat alla tre sidor av ett bröllop. Inte "ogift, gift och skild", som marskalken föreslog, utan "gäst, brud och tärna". Det sista hade jag aldrig gissat för ett år sedan:)

Mellan bilen och festlokalen sen tyckte jag ena skon kändes konstig. Tittade ner och såg att fyra av sex remmar lossnat. Den följde inte riktigt med foten alltså. (Nåväl, jag har en känsla av att det är mina konfirmationsskor, men de kunde väl gått sönder efteråt, i garderoben istället!!!!!! - Får börja slita på mina studentbal/brudskor nu alltså. Ett par i taget;)) Tack kvigorna, för att jag slapp fira bröllop, som tärna, i grova gympaskor! Tygskorna hade aldrig funnits en tanke på att ta med annars! Inget ont utan något gott...

Hela kvällen klaffade annars riktigt bra. Värsta galenskapen jag var inblandad i var "som tur var" med brudens far; Efter mycket tjat fick han upp mig på dansgolvet - var bara vi två där - och båda två började sjunga med i Gyllene Tider-låten som spelades. Efter vår duett i refrängen kunde jag inte annat än att bita mig i tungan och fråga om detta var lämpligt att sjunga oss emellan, i en tight dans, varpå han nästan bröt ihop av skratt.

Jag vill känna din kropp emot min. Höra pulsen slå. Din mun tätt emot min. Hjärtat snabbar på. Jag ser på dej och du ser på mej och jag säger: Jaja, jag vill ha dej. Jag vill känna din kropp emot mig. När vi två blir en.

Han konstaterade att han vägrat ha nyckeln till hotellet i fickan, och när jag sett den förstod jag varför:

Japp, det var sent!

En fantastisk kväll, och en heder att fått dela den. Som jag sa i mitt tal till brudparet - det var ju ingen självklarhet eftersom jag inte skulle få träffa brudgummen. Jag kanske "skulle skrämma iväg honom". (Brudens ord)

Också väldigt imponerad alla som fixat, kanske mest av brudens föräldrar och den kvinnliga delen av värdparet - som hon fixat och grejat med precis ALLT inför detta bröllop. Från planering till möhippa till utsmyckning av lokalen och smink. Det där med att titulera sig själv som "lite hyperaktiv" har hon verkligen levt upp till!

Svarttaxi av brudparet på natten och för egen del tog det inte många sekunder innan jag slocknade ovaggad på gästgiveriet.

Imorse var det gemensam frukost innan vi åkte på ett studiebesök. Man är ju inte mer uppsnoffsad än att man kan det, så här dagen efter!? Grevar, bönder och nyfikna körde en liten bit och kikade på en kycklinggård. 240 000 slaktkycklingar, 650 hektar åker och 1400 hektar skog på en ensam ägare. Det får en annan att framstå som backstugusittare! Men så är man ju också en "stenrik" Smålandsbonde med största åkern på fyra hektar. Lite olika förutsättningar.

Kom hem på sena eftermiddagen som slagna hjältar. Lika slagna var nog Mor och B ("vi behöver vila öronen!!"). Mat på bordet och färdig lagård. Inget för oss att bry sig om alltså.

Som grädde på moset även en "hylla" byggd till Navaran med hopp om lite mindre kaos på flaket och rullgardiner i barnens rum - de har bara stått och väntat på montering sen i mars.

Bilen är åter monterad i vardagsmundering och ikväll blir det tidig nattning. I min stenhårda säng, som Mor gnällde på. Jag har ingen hård säng, det är andra som har extremt mjuka! Oavsett så är den MIN och bara min. Och Min är bäst! Enkel matte:P

Det där med att försöka få bort all hårsprej och tupering får bli morgondagens projekt, innan jag åker till storstan för bonnamöte.
Ännu en helg bortlullad, så back to business.
God natt









Det går rykten på bygden...

2019Posted by Åsa Mon, August 12, 2019 11:56:19

...om att jag skulle hotat folk. Detta för att jag inte fått släppa djur på deras dryga hektar betesmark de senaste åren. Jag blir lika förbannad och ledsen, som full i skratt. När andra kommer till mig och undrar vad som hänt då "det låter väldigt märkligt"!? (Därav fick jag reda på det) Varför skulle jag komma på att hota någon flera år efteråt (om ens alls)? Och varför skulle jag ens sjunka till den nivån? Oavsett så är det så skrattretande lite areal att det inte är värt att kiva om.

MEN, det lämnar mig inte oberörd när det kommer till min kännedom vad de berörda i sammanhanget sprider ut. Jag försöker hålla det ifrån mig då jag själv känner till sanningen och hela historien bakom, men det ligger där och pyr.

Det är upp till var och en att bedöma sanningshalten i det som sägs, men om någon tror något av det som sägs om mitt usla beteende och sätt att hota folk... Då är jag den första att beklaga.

Mycket kan man säga om mig, men SÅ LÅGT skulle inte ens jag sjunka.



Skogsbrand

2019Posted by Åsa Thu, April 25, 2019 23:51:26

När jag fått ut kalvarna någorlunda rätt igår stod jag och pratade med drängen, i sedvanlig ordning, under de minuter lugnet lägger sig innan de första kalvarna börjar förflytta sig och trigga tjurarna till att skrika efter mat.

Berättade för drängen att jag är sjukt provocerad. Nåt oerhört provocerad. Av alla som dyrkar det "fantastiska vädret vi har". Det stör mig något oerhört att gemene man inte ser längre än precis dit nästippen slutar. Vad är det folk inte fattar?!

Nog för att jag både är partisk OCH bonde, men hallå?! Var är vattnet? Vädret är inte fantastiskt längre. Helt underbart några dagar, men that's it.

Sjöarna sjunker i rasande fart, långt innan de hunnit upp i normalstånd. Åarna sinar och våra bäckar torkar ut. Det pratas om bevattningsförbud och är beslutat om eldningsförbud i hela länet. I APRIL!!!!!! Detta är saker som ska ske i skiftet juli, augusti! (Till råga på allt var det en diskussion på radio huruvida allt detta släckvatten från sjöar påverkar grundvattennivån. - Säkert mycket bättre att pumpa det från en brunn så det inte påverkar vattenspegeln i sjöarna, eller vad?!)

Vinden ska vi inte snacka om. Som om inte torkan i sig är ett hot mot mänskligheten, så ska även vinden skallra i takpannorna. Torka ut ännu mer, och skicka sjok av sand och grus på en så fort man sticker ut näsan.

Tröttnade, så efter avslutat pass bestämde jag mig för en långfrukost (med kompletterande blogg efter helgen) och sedan en slipning och slutspackling av dotterns rum.

Hade precis kommit in när jag fick sms från maken om att det brann mellan samhället och kyrkbyn. Satte mig i bilen direkt för att lokalisera, och hann få en riktlinje av en brandbil på avstånd. Vände efter en stund och mötte ännu en röd lastbil, så stannade honom och frågade om de behövde mig.

Långfrukost?! Blev en tallrik yoggi med müsli på stående fot innan slangen från gödselbrunnen drogs loss och slängdes i sjön.

Upp i skogen, kontaktade boende där och blev snabbt nervinkad på en skogsväg. Branden som varit fint inringad mellan tre sjöar skuttade iväg och gick i rasande fart i stormen, upp mot byn och husen. Riktiga "tassamarker", noll mobiltäckning mestadels och stora ytor otillgängliga. Till höger om mig, och rakt framför mig...Så kom de stora pojkarna...(och då var detta ändå den lille...:Men alla körningar efter vatten i sjön påverkade den, så vips var där en traktorgrävare, och två bil och släp med grovt grus för att få till en bra, stabil plan att stå påFyllde tunnan på nytt när maken ringde och meddelade om brand på "våra" marker i utkanten av brukssamhället. Precis där skogsbacken upp till oss börjar. Ett par kilometer skog, brant stigning och kraftig ostvind innebär gården hemma nästa. Evakueringsplan för lagården?! Jo, det har man ju om lagården börjar brinna, men om det brinner utanför?!

Sorry, måste tänka på mitt. Iväg hemåt genom skogen, var halvvägs till kyrkbyn när maken ringde igen. Under kontroll. Styrka från ett samhälle ungefär en timme bort, tur i oturen inkallad till skogsbranden och fick omdirigeras strax innan kyrkbyn, en halvmil bort. Hade de fått utgå från sin station vid larm, hade det hunnit gå fruktansvärt illa. Där också. Tackar gudar, öde, slump och allt annat att de kom så fort!

Svedd lagårdsdörr. Märkligt att det gamla höböset innanför klarade sig. Slangarna låg fint när jag tittade vid lunchtid, så faran var blåst över och nästan ett dygns bevakning likaså.

Tillbaka uppe i byn där branden rasade. Körde tillbaka ner på skogsvägen där jag insåg att min vändplats stod i lågor, så backa tillbaka mot grushålan och vända runt där. Precis fått igång pumpen när det ringde "ta dig därifrån fort som fan och kör bort till huset längst bort, elden är på väg att ta det".

Det var en upplevelse, men jag känner inget behov av att återupprepa det.

Sjuk tacksam för insatsen så många bidrog till. Tre vattenbombande helikoptrar, Maskinringen som kom med monstertunnor (var ju pinsamt att stå där med en åttakubikare!), försvaret som kom med femtio man på kvällen, tillsammans med grävmaskiner och bandvagnar, och allt "vanligt folk".

Det har spekulerats i brandhärjade områden mellan hundra och tvåhundra hektar. Två mil brandslang, såg jag nån notis om. Det är långt!
Landsvägen var ett mål att hålla, och det var kritiskt mer än en gång. De stora boysen körde med sina tunnor och försökte hålla barriär, jag hade inte där att göra och sista timmen tog jag lite mat och prat.

Maken kom för att lösa av mig efter släckning av den "egna" branden, efter lagården och middag hos drängens fru, där även barnen var. Han körde aldrig tunnan, men drog slangar framemot midnatt tillsammans med några andra i det brandhärjade området.

Kom hem själv strax innan nio. Möttes av en smått hysterisk tvååring som i olika kombinationer hackade "mamma, tunna, brumma, elda, pappa". Fick henne lugn och i säng innan jag själv tog en sväng med tallriken in efter mat hos grannen, en långdusch (nåväl...) och när adrenalinet började släppa både det sved i ögonen och jag började hosta. Och frysa. Tända i spisen?! Eh, nä. En filt duger gott...

Sverige är ett fantastiskt land att bo i. Såna här tillfällen inser man att skatten inte är för hög, och vidden av att gräva ner elledningar, då det i detta fallet starkt troligt orsakades av fallande träd på just högspänningen.

Lättnaden idag av att se helikoptrarna styra norrut, och att ha sett brandbil efter brandbil lämna området. Att det fanns så många insatsbilar visste jag inte! Men så hörde jag på rykten att ölänningar var på ingång för att lösa av också.

Har känt lukten av brandrök på många ställen idag. Varit ute och tittat flera gånger, och tycker det pustat rök från värmepumpen i köket. Kände mig lugn igår, idag vete fasen alltså...

Får se om det blir någon God Natt. Natten som gick fick jag i alla fall sova ett par timmar innan det brann på gärdet här mellan gården och sjön. Det slocknade lika fort som jag öppnade ögonen...



Tankande gubbar och kalvande kondomer på årets deppigaste dag

2019Posted by Åsa Wed, January 23, 2019 23:12:11

Nya favvo-posen. Kom in en dag och hittade hovtången i fickan. Där ska den inte vara, så jag placerade den på ett fiffigt ställe med vetskap om att den skulle vara bortglömd till eftermiddagen när foten skulle i stöveln. Vid fyratiden blev jag precis lika snabb-ilsk som jag misstänkte vid tio! Mission completed och tången på rätt ställe! Olika modell på ägg! - Och det har blivit en miss med det lilla. Nån höna glömde tillverkningssteg 2-9 på tioskalan. Glad att kvigan inte kom på att hon var halvlös, då jag glömt bort att åtgärda ett par dagar... "Tar det sen, när jag gjort klart rutinerna..." Jo tjena!Redo för fredagsbad!

Det kanske inte händer mycket varje dag, men något litet varje dag! I alla fall uppe i rummet. Lördagen spenderades en stund i färghandeln och spikade tapeter. Åtminstone i bildlig mening.

Söndagen tillbringades hos di gamle med middag. Smidigt att lämna in ägg och köttfärs och få middag och vid tillfälle färdiga köttbullar och biffar att stoppa i frysen! När jag "ändå var på hållet" hade jag bokat in en stund på akupressur igen. Kom dit och vi bestämde att starta med en kopp te och lite prat. Men precis som på seminariet var det där lilla stunden...rätt lång... Typ hade det plötsligt gått över en och en halv timme och vi hade ännu inte kommit igång med behandlingen. Bara att dra iväg ett sms om att jag skulle dröja ännu en stund och att de gärna fick fika utan mig.

Ibland är en stunds prat den bästa terapin!

Var tidiga kvällen när vi väl var hemma. Tutigt i lagården med hungriga kor, men de fick snällt vänta en stund till medan vi åt en gemensam kvällsmat i familjen.

Lite halvtaskigt väder i måndags, så istället för att asa runt på släp bestämde dåren i mig att istället ta en runda till Ullared. Det sades ju vara årets deppigaste dag, så varför inte slå spiken i kistan liksom? Årets fattigaste vecka, växande barn och stundande födelsedagar... Sagt och gjort. Låg i sjuttio hela vägen. Gick upp på åttio en kort stund, men det blinkade så fasligt på instrumentbrädan då. Döm min förvåning över att stanna på macken och få bilen tankad! Gick ett gubbe och sopade kring pumparna och innan jag hunnit få ner kortet i plånboken igen stod han med handtaget i fyllningsröret och undrade om jag skulle ha full tank! Jag är inte tillräckligt gammal för att vara bortskämd med sådant, men ett trevligt inslag var det!

Och vilken chock att komma ner till Gekås sen! Fick liksom nästan känslan av att stället var utrymt. Aldrig varit med om maken! Bara det att jag gick rakt in till kassan och lastade upp sedan.

Men först en liten behandling av storlekar;

Maken ringde ganska sent i min resa: "Jag skulle behöva ett par jeans i den storleken!" - Så vad då? Jag kan inte köpa byxor till dig! "Jojo, det är den storleken och det märket, har haft flera såna par!"

Är det bara jag som tänker skicka iväg en rasande skrivelse till lämplig myndighet för orättvisa?!?? Ok, jag har själv storlek 37 i byxor. De flesta vet att det inte finns damstorlek i "37". Alltså är det bara att spana in nån modell man kanske kan tänka sig att ha (vaaaaarför ska alla vara så jäkla stupröriga i benen???!!) och sedan släpa med sig två storlekar av berörda byxor, 36 och 38, in i provhytten. Första paret - foten kom ungefär till motsvarande knähöjd. Enkelt att inse att OM jag skulle krångla med att dra på de där, skulle det sannolikt behövts en hel hord av avkläderskor för att få av dem. Eller demontering av fot. Storlek 38 - som en smäck! Jeans nr 2. Börjar med storlek 38. Tjena! Var är den andra halvan av mig som får plats här då? Storlek 36, nä, kan fortfarande nyttja BH:n som livrem med tanke på höjden i midjan...

Fuskigt?! No shit, Sherlock!

På hemväg stannade jag till ungefär halvvägs och fick middag hos gymnasiekamraten innan sista etappen hem påbörjades. Fick tag på Mor så hon var med mig i luren sista två milen. Oj, vad trött jag var. Tillräckligt för att köra igenom sista rondellen, fortsätta på rätt väg och plötsligt komma på mig med tanken "nämen, brukar det ligga ett gult hus på vägkanten Här?!" och en ganska abrupt insikt i att det var ganska jättedags att svänga in på småvägarna hem! (Jag var själv på vägarna!) Urhereforden var en liten, kompakt, hornad ko. För att få bukt med hornen korsades de för många generationer sedan med Angus, en likvärdig ko som besitter den dominanta genen för hornlöshet. Ännu ibland slår vissa drag igenom, bland annat den dominanta, svarta kofärgen! Vilken kosserad!

Igår var det dags att ta itu med en Lantmännenresa. Inte alls kul med rådande väglag, men känns rätt bra att jag har resan bakom mig.

Idag har varit en sån där totalt omotiverad dag. Ingen lust till något. Däremot har jag besiktigat bilen, handlat, satt en yoggi, bakat bröd, målat i rummet och slutslipat det som är klart, tvättat några omgångar, städat av, sanerat och rensat leksakshyllan, beställt märken till kommande kalvar och jag har fortfarande inte ens motivation till att vara nöjd över vad jag gjort idag. Jag är bara trött. Och sa jag omotiverad? Skurade skohyllan (för första gången misstänker jag) och under den. Tror golvet ljusnade... Ungarna hade en del teckningar att sortera! Finns mycket att tända i spisen med ett tag framöver! Nu är det (för tillfället) ordning där också!

Ska ta en kvällsfika nu och krypa ner i alla fall. Hoppas på bättre go i psyket imorgon.

Hade direktsänd realityshow igår. Selma inspekterade garderoben, våning för våning. Hur hon nu lyckades ta sig dit... Avslutet var lika elegant som misstänkt - knycken ner en våning uteblev och istället en vrålduns i golvet två meter ner! SEN kunde vi släcka lampan. Morgonen var seg. Väldigt seg. Tre brummande Scaniamotorer och två katter á åtta och elva kilo på magen underlättar inte! Igår valde hon pepparkaksstassen som pyjamas, behövde dock sin "mösscha" också och rotade reda på den. Imorse lämnade jag bordet för ett toabesök och återkom till min plats upptagen...Vacker morgon!

Prat som terapi ja. En vän bytte nyligen bil, och kommentaren var nu "Den är så 'halfotad'! Fasen vilka runda hjul det är på den!" Jag kunde ju inte låta bli att under asgarv undra hurdana hjulen på den gamla bilen såg ut...

Och minns någon mina dispyter med autokorrekt? - Jag fick en bild för några dagar sedan. På en otroligt tjock ko. Texten under löd "Kondom ska kalva om tidigast 14 dagar".

Jag kan ha missuppfattat något, men jag trodde att kondom skulle motverka kalvning... Någon far med falsk marknadsföring!
God natt