En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Vecka med vänner och frukostgröten före läggning

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, July 14, 2018 23:57:32

Vi hinner visst rätt mycket på en vecka även om man inte tycker sig få nånting gjort!

Jag vann över kalven!

Förra söndagen tillbringade vi på campingens playa. Långgrunt i vanliga fall och extremt nu! Det sägs att man kan gå tvärs över sjön på ett ställe och jag tror dem! Gillar även tanken med tillgänglighet och handikappramp ner i vattnet. Frågan är hur den funkar i praktiken. Dessutom är det ganska kul med skyltar som förbjuder dykning från piren, när man knappt blir blöt om fötterna nedanför trappan! Är folk verkligen så dumma?! Aja.

Blir en lång höst när träden gulnar redan nu!

På kvällen tog jag och sonen en tur till lillstan för blocketshopping av en cykel till honom. Och det är nog rätt - cykel med unge! 21 växlar och bakåttramp... Och skräckslagen morsa, men han verkar fått kläm på det.

På sena kvällen fick jag åka iväg långt med traktor och kärra och hämta ko och kalv då kalven fått för sig att promenera halva socknen runt, trots åtskilliga stängsel. Dessa står nu i lagården förpassade i box.

Måndagen begav sig mot djurparken tillsammans med gymnasiekamraten och son. På väg tid påmindes lillhönan om sin åksjuka, för första gången på nitton(!!) månader. Man kan ju undra vad som utlöser det... Tur att vi inte lagt ur hennes bytta, och att hon kan hantera den. Det är ju betydligt smidigare så.

När man ger barnen möjligheter att vidga sina vyer, är det ändå traktorer och kalvar som lockar mest...

Molnen tornade upp sig, så vi tog den långa bron ut och hann äta kvällsmat innan himlen öppnade sig. Tyvärr räckte molnen inte så mycket upp till våra höjder, men några tacksamma droppar föll.

Storstädning av huset har gått i etapper - tvättstugan fick sig en rejäl omgång med två stora kassar till soptunnan, leksakshyllan har gett en stor flyttlåda till second hand och för tillfället ser det rätt okej ut här hemma. Så länge det varar. Snubblade över ett block med djupa tonårsfunderingar 2003...

Stängsel för hela slanten, eller för maken i alla fall som alltid är tjänstvillig på sånt när det talas om röjning hemma - så slipper han alla barnkonflikter. Alla hans pinaler och papper som hamnar i kassar står dock kvar i åratal sedan... En grupp djur skulle flyttas under tisdagseftermiddagen, men precis före lunch kom ett samtal om en ko som bestämt sig för att inspektera kyrkans verksamhet, så bara att lämpa ungarna på drängen och åka iväg för flytt. Även en kalv spatserade som han ville mellan stängena, men han höll sig på åkern!

Det växer. Frågan är om det vore läge att flytta spjälsängen längre från eluttaget. Enligt Mor är det ett syndrom från mig i den åldern... Spexandet också?Igår skulle sista rycket göras med stängsel. Det sket sig i vanlig ordning; Fick samtal till frukosten från en som kommit på att det kanske var synd att låta gräset slås av och växa ner, så han undrade om jag ville ha. Tyckte det var bättre att satsa på någon som "lever på det än såna där hästar". Färdigpressat torrhö. Att det dessutom var äckligt snorbilligt även ett "normalår" gör ju inte saker värre! "Sätt dig i traktorn och hämta nu direkt om du ska ha!" Bara att lyfta på hatten och försöka skaka av sig känslan att "roffa åt sig". Det finns ju de som har det oerhört mycket värre än mig, men först som sist behöver jag ju bära upp mitt eget företag. Om jag sedan får en enorm andraskörd så får jag väl försöka hjälpa någon annan därifrån.

Kolsvarta moln på himlen ramade in mina två färder efter en veckas vinterfoder, men inte en droppe på mig.

På sena kvällen, sedan barnen var i säng, kidnappade jag drängen och lurade med maken till andra gården för att flytta in kvigorna i hägnet igen. De har inte ätit slut i "fårhagen" och vassen, men tycker de kan vara inom hägn och bom ett tag och fortsätta leka får senare.

Såg på vägen att ett av dagens tänkta projekt - flytta herefordar - redan var gjort. På eget bevåg...

Maken fortsatte till campingbyn med vattenvagnen han hade med sig, jag åkte hem med drängen och sedan möttes vi upp för stängselkoll hos de redan flyttade djuren. Orsak: Noll vatten i bäcken och strömlös innantråd. Maken åkte hem med sin tomma vattenvagn och bytte till den laddade hemma, jag åkte och hämtade automaten som blivit lämnad sen en annan grupp flyttades.

Vi såg ljuset! (Vattnet!)Strax efter midnatt anlände vi hem igen. Jag så in i dödens hungrig, så vid tjugo i ett i natt åt jag och maken morgongröten innan vi kröp i säng.

Idag åkte maken norröver för att förbereda ett stängsel, Mor och B kom på middag och fika och efter barnnattning har jag plockat och packat. Och maken har givetvis fått åka på utryckning - vattenlöst hos bortresta svägerskan.

"Morgonstund har hönor i famn"?! Om nu regeringen ska skynda på utbetalningar för att underlätta för bönderna, ska det bli kul att se vad som händer; Fick brev i veckan: De 28:e mars 2017 skickade jag in ansökan. 23 november behandlade Länsstyrelsen ärendet och nu hade de beslutat om att betala ut det. Tack för lönen!Höglänt terräng och milsvid utsikt när man pressat nya slangar! Bra produktion i en avläggare, och drottningen märkt! (De ljusare partierna är så kallat täckt yngel)Varför bemöda sig att koppla på pallgafflarna när man har balklo med nya slangar?!?!

Imorgon bär det faktiskt av på semester för vår del! Den första sedan sonen föddes för sju och ett halvt år sedan. Ja, en ledighet som inte omfattar en Skåneresa och Mammaboende, förstås.Skönt med de traditionella könsrollerna, så man vet hur man ska ha det; Jag fyller spolarvätska, kollar olja och luft (även i reservhjulet) och maken står vid diskbänken!

Vi åker österut och hälsar på grannlänen! Önskar lugnt hemmavid och icke-sjuka/åksjuka barn. Vädret är kluvet... Önskar givetvis regn, men inte dessa dagar! Dock ser prognosen lovande ut för just regn, så vi packar kläder för väder och några spel i väskan. Familjetid är aldrig fel. Eller vän-tid, för den delen. Denna vecka har gått i Vännernas tecken:

Måndag med gymnasiekamraten och son i djurparken. Strax efter vår hemkomst kom Jirka på kvällsfika.

Tisdag med förfrågan om att följa med och bada, men då middagen ännu inte var påbörjad halv åtta avböjde vi, men paret kom på fika efteråt.

Onsdag var ingen "vänträff" i den bemärkelsen, men sedan jag varit och pressat nya hydraulslangar i tassamarkerna, tog jag knappa milens blixtvisit till mina "äldsta vänner": Mormor och Morfar.

I torsdags kom en ungdomsvän till maken förbi. Inte träffat honom på flera år. Vi bor ju så långt ifrån varandra - två mil! En sån dag när inget annat blir gjort, men vad gör det en gång ibland?!

I går var det väl sämre. Bara umgänge på gården och de väldigt trevliga herefordarna, förutom "vännen" som ringde om höet.

Idag har Mor och B hälsat på, och imorgon åker vi till en vän från gymnasiet som jag inte träffat på ca två år, om jag räknat rätt!

Trevlig helg på alla och ha det gott! God natt!

Ni vet känslan när man är dödens trött och på allvar ber maken somna i soffan så man inte behöver störas av varken händer under täcket eller snarkningar - och så kommer katten!!



Midsommar

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, June 23, 2018 23:50:12

Kombinerad katt- och barnlucka!

Redan midsommar! Hur gick det till?

Vi tog sovmorgon. De flesta av oss. En stund efter åtta kom lillhönan och knackade pappa på axeln som fick brått ut till lagården. För egen del höll han på att skrämma livet ur mig då han attackerade i sängen halv tio! Man får inte göra så efter en lång natt utan toabesök!

Strax efter tidig lunch var det dags att styra nosen mot hembygdsparken och parkera i tipspromenadsholken tillsammans med andra ur föräldraföreningen.

Tre barn på bild är ungefär 2,5 för mycket...

Hela eftermiddagen där, snabbt hem om och vända innan vi åkte ett antal mil mot sydväst till gymnasiekamraten. Nästan otäckt hur lika stora våra barn är, med endast tre veckors åldersskillnad.

De konspirerade rätt ordentligt, de där små. Någon snålget hade ju till exempel lagt nät över jordgubbarna - löstes genom att äta bären genom nätet. Det som inte kom in i munnen räddade den andra ungen.

Maken till obekväm hängmatta...! Åååååå-HEJ!Hatten av! För jordgubbar och smultronland!Idag var det min tur att tassa upp i tyst hus. Gjorde klart lagården och var på väg ut från hönshuset då maken kommer med raska steg, målmedvetet mot lagården. "Detta kan bli intressant" tänkte jag och följde tyst efter. Han marscherade rakt in, men tvärstannade, tänk tecknad film, då han insåg att det redan var klart. Alla djur stod och mumsade och maken stod bara och vred på huvudet. Fattade noll! Jag gav mig till känna och han såg väl ut som om han sett ett spöke - tydligen hade han legat med "ryggen mot mig", tittat på den sena klockan och rusat ut idag också. Inte en kik på den tomma sängen eller i spjälsängen. Där tog jag honom på sängen, kan ju vara ett passade uttryck. Drängen hade också sett hela scenen från traktorn så han kom ut och skrattade gott! Det gjorde vi allihop, förstås.

Då den halvt traditionsenliga sillalunchen uteblev igår, bjöd vi in gården på middag idag istället. Och experimenterade på dem med en gräddtårta med jordgubbar och flädersaft! Supergod, imorgon i alla fall, när den fått safta till sig ordentligt!Specialare till lillan. Vattenmamelon, jubbar och grädde.

Stylad av brorsan. Utan sax denna gången.

Efter maten tappade jag andan, så en sväng i sängen med sonen som sällskap - kastade pappersplan med garderoben som mål. Det är svårt att få dem dit man vill! Sen han gick knoppade jag, så maken fick gå till lagården med mig i säng, så som han önskade imorse!

Eftermiddagen har gått till att tappa honung på burk. Väldigt hög tid. Tappade ungefär hälften på sena eftermiddagen, tog cirka en minut per burk, och resten efter kvällsmaten, med drygt fem minuter per burk... Och rätt mycket känns det som att det är. Angenäma problem att de diskade burkarna inte räcker. Femtiofem kilo slutade det på nu! Ett kilo mindre än förra året så helt okej utdelning! Fick assistans i lådan, tydligen.

Var nere på andra gården för en stund sedan och tittade till 160 - hereforden som vi sagt kalvar "när som helst" i typ tre månader. Det är bara att konstatera att hon kommer närmre för varje dag! Juvret är nu välfyllt, och gången är riktigt trög.

... Å andra sidan är 172:an där nere inte mycket bättre. Hon kalvade i slutet av mars...!Imorgon blir det middag hos di gamle och djurflytt hos de samme. Dags att runda av dagen!

God natt



Gammal tant får bannor...

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Thu, June 21, 2018 23:21:26

Ja... Det är några dagar sedan sist. Tillräckligt länge för att ha fått bannor för det! Ajajaj...!

Och till föregående inläggs kommentar gällande grejerna i köket - Jag lämnar det fritt åt fantasin! Syns vilka balar jag klättrade på för att ta mig upp till revan. 1716 kan konsten att slå knut på sig själv. Vilken drös hemmadjuren är när de ligger i hög!

Med början i fredags: Stängsel, stängsel, stängsel, flytt av djur och vattenvagnar och packning. Barnen skulle till faster, jag och maken söderut på sextioårsfest.

"Irritationen" som kan uppstå är att det krävs lika mycket pyssel och förberedelser oavsett man är borta en natt, eller fyra. Med den lilla detaljen att det inte är hela världen om något skulle bommas. Ändå är man programmerad - jag ska bort = alla djur ska ha nytt bete, alla batterier ska vara nya, bilen stå redo om-i-fall-att, mjölken ska drickas upp och soporna ska ut!

Vi tog räkmackan ner och liftade med min moster och man. Tre bilar från tre ställen inom ett par mils radie kändes lyxigt. En picknick i norra Skåne unnade vi oss innan vi fortsatte neråt.

Vilket brofundament!Tog ett par skor från skofacket i garderoben. Visste dock inte att dessa låg i samma fack. Tittade inte... Ett par av mors sandaler knycktes, för att slippa gå med olika hög klack. Det tog inte många minuter innan lilltårna blödde och det blev barfotakväll istället! Vill någon ha en ledtråd är "purravälling" mannagrynsgröt på rikssvenska.

En kväll med mycket spex, baluns och hög stämning. Något som grusades lite en stund då en av deltagarna plötsligt hittades medvetslös. Tur i oturen att en annan gäst var brandman med jour. Med kunskap, akutväska, rutin - och lugn.

Varför ser mitt land och ros inte ut som ovan?! Någon var lättad över att få somna i egen säng!

Sen kväll gav en seg morgon. Städning av lokal och lunch innan nosen riktades mot norr igen. Hem till gården där Jirka stöttat drängarna. Inte ens säsongens sista kalv kunde titta ut, hade ju varit ett perfekt (typiskt) tillfälle annars!

Barnen kom hem och det blev en nattmacka före den tidiga läggningen av samtliga.

I måndags blev det full rulle. På honungsslungan! Kuporna skattade (honung urplockad), halvtaskigt väder och familjen samlad.

Det tog dock inte många ramar innan lillhönan stack sig på den sylvassa avtäckningsgaffeln och gick iväg för att göra annat. Sonen tassade snart iväg också och båda återfanns i källartrappen, med ritblock i knäet. Den minsta var lagd i vagnen och fick snällt ligga där tills någon hann bry sig om henne...

Även svärfar var yrkesskadad och höll koll! Honungen silades hemma i år.

I tisdags ringde telefonen konstant. Skojar inte. Hade nog tjugo samtal den dagen, av olika anledningar. En pall värpfoder kom (beställde samtidigt som gödningen som kom förra veckan, och den chauffören fick en bit överbliven tårta. Hörde senare på radion att det var "chaufförernas dag" - Jackpot!) och under eftermiddagen kom en annan lastbil med salt och mineraler.

Efter många stillasittande timmar, och konstig ställning i bilen, värkte det både här och där i kroppen. Ryggen ska vi inte tala om. Därför var det rätt befriande att ta itu med de sexhundra kilo hönsfoder som skulle in. Jag är inte gjord för att sitta still för länge! När foder kommer utan att det gamla är slut, blir det fullt. Tom en rabarb hittade jag i bakdörren...

Under frukosten igår bokade jag besiktningstid för Navaran - går fort till körförbudet nu i semestertider. Bara att tömma flaket efter lagården, lägga ungen i vagnen och sticka ner till samhället. Till den smidigaste (slarvigaste) bilkontrollen jag varit på.

En snabbtitt under huven, inte nåt rycka och klämma. En tråkig söndag har jag uppdrag att leta reda på chassinumret! (Frågade om han menade skylten jag slipade ner och lackade över sen jag kommit över bilen billigt på svarta marknaden...!) Bromsarna "dög". Inte en kommentar om vänstra baklampan som inte lyste (vilket den gör nu igen utan åtgärd...!) Och vid avgasstationen stannade han, tittade på apparaten och varvade upp motor några sekunder. "Det låter bra, vi skiter i den där!"

(Kanske var jag så extremjobbig så han bara ville bli av med mig...!?) Det enda som var mysko var ett läckage strax bakom mitten av bilen. Med skum... Lyxade med att tvätta bilen i stationen - det rann förstås mellan hytten och flaket och tog hela vägen ner!

Iväg till mataffären och sedan inom däckfirman och tiggde däck att sätta mineralhinkarna i. Hem och plocka upp maten i lagom stund för att få samtal från sotare på ingång (eller skortstensfejarteknikern, om så önskas). Ner till andra gården och släppa in honom. Sista kråkan sattes i protokollet när drängen ringde om en vaken tjej i vagn.

Någonstans på mitten - fråga inte när - sattes de tre nattjästa bröden in i ugnen, en omgång cookies (eller två) gjordes och en bullsurdeg fick bakas ut för nattjäsning. Ja, och så satte maken upp de sista små brädstumparna på huset och tillsammans rev vi sedan byggställningen. Den som stått utanför i ganska exakt tretton månader. Vad ljust det blev i köket plötsligt! Baby på vift! Skitig sådan! Var lite bekymrad för den vissna blasten - tycker det känns tidigt - men under fanns ju en liten vitlök!

Idag har det varit lite avdankat. Efter lagården sattes bullplåtarna i ugnen. Gräv-lingen dök upp som bestämt och började bryta sten innan han planade ut den hög han la upp förra påsken när grunden till bygget grävdes. Och återigen - grävmaskinister har en speciell plats i mitt hjärta! De är ju skickliga så man kan börja gråta av rörelse!

Sedan familjen kommit hem - idag komplett, sonen glömdes igår... - drog jag på mig stövlarna och åkte till andra gården för att ta itu med dagens projekt som inte omfattade tvättstuga. Sprang över stängslet och flyttade över hemmakorna till sin "sista" hage innan de ska få komma hem igen. Allt för brevbäraren! (Hon har ifrågasatt vad vi håller på med då alla djur försvunnit! Arbetsglädjen försvann kanske med betesdjuren?!)

Lite mer vatten behöver sandjorden för att grönska.

Vidare flyttade jag mig till andra sidan vägen och lockade med mig kvigorna till en ny hage. Nu klarar de sig över midsommar!

I takt med att jag blir äldre, har jag "slutat skämmas" över min ålder. Kanske låter konstigt, men det har känts pinsamt att berätta att jag är tjugotre eller så. Även om jag varje gång någon frågar behöver räkna efter... Mrs. Crockodile Dundee (What year is it?!) Ålder är en siffra, jag har flertalet riktigt goda vänner som är jämngamla med mina föräldrar. Det jag ska komma till är att jag aldrig haft någon åldersnoja. Kan rentav tycka det är tragiskt att man ska behöva ha det långt innan trettio. Kanske för att jag kommit rätt långt i livet, gentemot en del jämngamla som nyss flyttat hemifrån... MEN! Jag sms-konverserade med en mitt i tonåren nyligen, och kände mig på riktigt stengammal!; Fick ett ord jag inte lyckades få in i sammanhanget. "Venne". Venne!? = felstavning av väna?! (För det ska alla veta, att folk idag verkligen inte kan stava! Det vågar jag säga!) Men... tonåringar använder inte "vän" (vet de ens vad det betyder?!). Venne?! = Ah, inga "r" i småland = vänner! Till sist, och då pratar vi ganska många minuter, kom jag fram till "vet inte". Jag kände mig rätt gammal alltså (gammal nog för att vara sur nucka över bristande skrivhyfs!). Förvisso hade jag en kort period precis i början av min sms-karriär då man fick ljuda sig till vad jag skrev. Lr - eller. Nt - ente/inte. Dt - det. Men det börjar vara rätt länge sedan. Typ mitt i livet. Mitt i mitt liv. Måtte det bli nångång-i-början-av-livet-så-småningom. Även om jag halvhjärtat brukar skoja om att jag inte lever till trettio. Vilket tar oss till frågan jag fick på Instagram igår (hänger ni med?!); "Vad går du på?" Tja, eftersom jag "har nära två år kvar att leva" (som någon glatt konstaterade (närmre 1,5)) satsar jag fullt ut på kött, hembakt och massa frisk luft. Jag unnar mig att göra ingenting fast jag ibland måste. Vila är tvunget, vilket vi är gravt oense om, min man och jag. Därav jag sällan delger vad han gör på en dag - det får mig att framstå i dålig dager värre än vanligt.Cirka tio år gammal bild. Snubblade över den i ett annat ärende.

Vi har gått in för landning, och bältena kan snart knäppas upp. Vill avslutningsvis, i samma luddiga anda som resten och på tal om ingenting annat, meddela att jag räknat svalor. Minst tretton bo, det vill säga, mamma, pappa och fyra ungar, bara inne i lagården. Fortsätter räknandet i ligghall, foderlada och hus, kan det bara konstateras att katterna inte behöver gå hungriga framöver...

Sverige i ett nötskal. Inte heller blir man särskilt glad åt ministern som uttalade sig i Aktuellt i veckan om att det är hög tid att sluta strössla pengar över bönder och börja satsa på viktiga saker. Sveriges bönder får väl helt enkelt se till att effektivisera, modernisera och stärka konkurrenskraften, lät det. Absolut. Jag tycker också det är vansinne att EU-stöden ska vara de flesta bönders årsinkomst. För egen del hade jag mer än gärna gått runt på företaget, följt av "bonus" från EU. Nästa fråga är om vi ska stärka vår konkurrenskraft genom att tvinga upp övriga EU de femton steg vi ligger högre, eller välja att backa själva. Att åter tillåta stallar året runt utan dagsljus, injektioner av oxytocinhormon i mjölkkorna för att tvinga mjölknedsläppet att gå fortare och korta mjölkningstiden/kostnaden. Avklippta grissvansar för att slippa strökostnaden där de får utöva sitt naturliga beteende, istället för att tugga svans i tristess. Låta suggorna stå orörligt fastklämda i metallburar så att de inte kan ligga ihjäl sina små av misstag = lägre spädgrisdödlighet och därmed högre intäkter. Spä på antibiotikaresistensen så fler människor dör av "enkla" sjukdomar genom att blanda in det i djurens foder = snabbare tillväxt = snabbare intäkt. Är det detta som menas lägger jag av. Jag står inte för det! Att sörja för landets mattillgång är ju ändå inte viktigt, enligt styrande regering. Varför underlätta för bönderna när man kan köpa maten direkt från fabrik istället?!

Trevlig midsommar! Önskar maken det samma, han kan få problem framöver; Duckade från hans arbetsbyxor på tork som överrumplade mig på väg in i tvättstugan, så jag reflexmässigt ryggade åt sidan. Smack, rejäl smäll i tinningen av dörrkarmen - har plåstrat om den! Karmen alltså. Och nu ikväll under familjens soffmys skallade den lilla mig precis under ögat, på kindbenet. Förklara bort det, kära make. I de lugnaste vatten...

Dags för lite kvällsfika kanske!

God natt



Oplanerad tjurrokad!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Fri, May 25, 2018 22:29:39

Kris i skafferiet! Sista lingonsylten... Och nu är den slut... Mayday Mayday!Sover man över lunchen får man äta i lönnens skugga medan hönshuset städas. Efter maten hjälpte hon dock till sen praoeleverna avvikit. Och när jag skulle fylla vatten till hönorna fick hon fart efter diskborsten och skulle skura lite till. (Eller slabba!)Kycklingarna utsläppta och de gamla hönorna surar för att ha blivit portade från sin lilla gårdsdel.

Jag köpte en tjur förra våren som jag hade tänkt ha ett tag. - Han brände alla sina broar igår! Att ett djur råkar komma ut en gång kan hända. Men när det är ström i tråden och en tjur tar ett djupt andetag och går rakt igenom - för tredje gången på lika många timmar - har han fått sina chanser.

"Hela grannbyn" dök upp så där var en riktig byaträff. Tjuren lastades upp och kvigorna föstes tillbaka till sin hage där de gått stilla sedan. Det ställde till det för mig - kvigorna ville jag ju betäcka! Sen la jag ut en väldigt trevlig korsningstjur på Blocket i veckan, hade plötsligt fått honom "över". (Minskar ju en hel del på koantalet när hornen ska bort - typ åtta...)

Han togs bort från annonssidan, kördes till hjorthägnet till korsningskvigorna, dagmamman jag hade där som uppstyrningstant och den äkta herefordtjuren lastades upp i kärran också och bytte plats med Rudolf som släpptes ut. Efter denna cirkus kördes äkta herefordko och äkta herefordtjur norröver till de äkta herefordkvigorna för att maxa just herefordbesättningen. Punkt. (Frågor?!)K-k-k-kallt i vattnet! Men så vackert vi bor!

Mannen åkt ner till hjorthägnet och kollade över resterande stängsel där och släppte på djuren. Jag och barnen tog itu med jordgubbslandet och gjorde det klart. Eller har en kortsida kvar att kantskära, men det går fort. Rättaren/Snobben på plats!Done!

Veckan som gått har erbjudit två praoelever, stängselsättning, djurflytt och stängselrivning. Kvigor utkörda och tjurar utbytta. Foderhäckar flyttade och dess vinterplatser igenharvade.

Denna häck har verkligen gjort sitt! Det krymper i lagården - slaktdjuren kvar. Någon som vågar gissa hur långt ut korna räcker?!

Maken åkte på UV-avslutning och jag tog barnen med mig till stan och den fina stadsparken där. Precis lagom att komma dit kring sex en torsdag - avsvalnande luft, folk på väg hem och lugnet la sig. Jag som inte gillar för mycket folk njöt i fulla drag, plus de facto att tre barn inte håller sig på samma ställe precis = bra överblick!
Kvällsmat hade vi med och kompletterade lite när vi köpte "hoppa-tofflor" till barnen. Ja, sen blev det ju tjurpromenader sen vi kommit hem och skickat ungarna i säng.

Lugnet före stormen...Rudolf flyttade in! Eller tillbaka efter ett dygn i lagården sen vi hämtade honom... Och de andra två fick bekanta sig med nya ligan en liten stund.Årets fjärde sista kalv. Tjur. Och mitt i bilden under syns ett stort fläskberg som vi trott skulle kalva ett par månader...Dags att vidga vyerna från badrumsskåpet... Notera tåspetsarna!God natt!



Ett axplock

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Tue, May 22, 2018 22:27:28
Här är det ungefär som vanligt. Fullt upp och kaos! Djur körs på härs och tvärs med övervägande goda resultat. Dessvärre är två kvigor väldigt osamarbetsvilliga, så de skydde ingenting sen vi väl fått in dem i hagen ett antal gånger. Slutligen dök de in i grannens hage, hämtades ut därifrån i söndags när de lugnat sig och släpptes tillbaka till sina fyra systrar. Inte heller då ville de vara där, så till sist har en av dem dykt upp hos mina kor och kalvar några hundra meter därifrån, och den sista är ännu inte återfunnen, så det kan bli spännande i storskogen... Torsdagens bröllopsdag firades för sent i lördags. och sinkades ytterligare på grund av kvigorna. Till sist kom vi iväg i alla fall, efter en dusch, åtskilliga fästingar plockade och med totalt sönderrivna ben. Att han blundar på bild bjuder jag på. Han fick upp ögonen under promenaden upp på toppen av skidbacken i alla fallVärmen har gjort att tjurarnas vattenhålor plötsligt torkat ihop... Sorry boys, men vatten fick de!En ungko som vägrade gå av kärran fick vinschas av. Hon ville inte utan la sig. Några timmar senare skulle hennes nya gäng åka iväg och hon följa med, precis likadant då. Fick dra på henne... Sen gick hon av självmant med de nya kompisarna.En tuff brud i lyxförpackning! Med mockasiner i sandalerna. Och en liten som behövde sova då hon kinkade. Tycker inte det såg så ut... Provat att klättra upp i tornet och åka ner, finessen behöver slipas lite. Och när hon kinkade en annan dag skickade jag en spann över huvudet. Det verkade roligt så det gjorde hon om. Igen och igen! Lika spännande som att äta vattenballong!När sonen föddes förbannade jag dessa selar överallt. Varför hålla på och binda fast sina barn i precis allt precis hela tiden!? Bara i vägen, dessa remmar. Med första dottern började delar av remmarna kännas som en ganska bra idé och med denna minsta är jag övertygad om dess fantastiskhet!
Ett gäng herefordar på vägen... (Den mista fick snabbt på en blöja, en flaska välling och hivades i säng! SOV unge!) Även sjön hemma sjunkit undan så deras vattenplats försvunnit. De löste det på egen hand och vadade ut på ena sidan stänget, och upp på andra sidan, hittade kraftfoderspannen och torkade nosen på bilen innan de snällt följde med in i hagen igen. Samma grupp och fem kvigor har körts till andra gården idag. Börjar bli en drös rena hereford nu!Vår stora, lille kille som drar ett sånt lass med sina systrar så fort det strular för oss, vilket det gör ofta. Idag en stund, bara han och jag. En alldeles för sen kväll med minigolf och glass på den nybyggda piren, men ack så viktig! Han gillar femmor, jag gillar treor.Två tjurkalvar igår. Har gått några år sedan jag fick den första!Ett axplock av vårt kaos. Strax läge för sängen. Så sonen inte kommer imorgon på samma sätt som igår - En knack på pappas höft "Har ni glömt att väcka mig?!" (Två larm hos mig och ett hos maken sovits över!) 7,38. Bussen går 7,40. God måndag morgon, veckan var igång.


Jordgubbar för hela slanten

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, May 12, 2018 21:58:16

Igår blev det stängsling för hela familjen och släpp längs hela sjökanten för korna. Maken startade jordfräsen och jag sådde lite i landet. Vidare startade han gräsklipparen, det jobb som tar ett par timmar om man gör det halvslarvigt och ... längre tid om man gör det ordentligt... Själv hängde jag på mig röjsågen och körde en runda i trädgården. Sen kom ju fortsättningen med att räfsa upp det hela. Hönorna blev glada i alla fall! Ungarna lastade på skrindan och körde fram!

Stenbrytare! Sonen stängslade in förgätmigejen från gräsklipparen.En stund senare:Vitlöksmarodör!! Med hatten nån annanstans och den ena skon på okänd plats är hon lika skitt och lyckli' ändåSedan var det dags för den enda TV-stunden jag kräver om veckan - Let's dance. Denna fredag med korg på korg av efterlämnad tvätt som sällskap. Och så vitt jag vet står de kvar på golvet i vardagsrummet...

I natt var det sonens tur att bli dålig. Känns långsökt att "hoppas" på det dåliga vattnet (som han inte borde kommit i kontakt med) så bara att hålla tummarna att vi andra klarar oss. Precis som lillhönan har han kört en hård dag idag igen, nästan som vanligt, och lagom till kvällens middag kom det en omgång till i tröttheten.

Efter frukost kröp jag själv ner en stund. Flera krånglande nätter och långa dagar tar ut sin rätt. Men bara att pallra sig upp och sortera djur igen - kört iväg sex kor och sex kalvar till Långt Borta, och två kor med två kalvar till Ännu Längre Borta. Såna som jag hämtar hem i oktober och inte behöver bry mig nämnvärt om tills dess. Whaaa?! Självskadebenägen?!! Jag grävde upp och han började gräva ner. Ja, och hon hittade vattenkannorna!Rättaren inspekterar.Vi verkar ha välmående maskar på gården!

Hemma igen sen var det dags för lagård, som maken tog, och jag pallrade mig bort till jordgubbslandet som förvuxit totalt. Ny mission är att gräva fram ett par gångar. Men har så mycket fina plantor att jag nog får förstora landet en aning sen jag gett bort överflödet! Vill någon ha så säg till.

Gick ut efter middag och läggning av barn för att rensa den ena av raderna, men efter det tog jag slut, så dags för sängen.

Maken åkte iväg med harv och skopa till skogstorpet. Han är galen!

Till veckan som kommer firar vi bröllopsdag. Är någon sugen på tre ungar en natt till helgen och ett par pass i lagården, så säg gärna till. Jag önskar mig en stund som VI och utan krav. Wish me luck...

God natt



Som en stut pissar...

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Fri, May 04, 2018 23:08:24

OJ! Vad tiden sticker. Och orken med den!

Det har varit pussel med det mesta, och en utmaning i sig att få i den minsta penicillinet.

Ett lass spannmål hämtades, kördes hem på småvägar och skruvades in mellan skurarna.

En dag spenderades med att städa i grovfarstun - äntligen. Har varit behov väldigt länge, men ett väldigt otacksamt arbete. Skönt när det är gjort i alla fall. Både tid och väder klaffade så alla saker kunde hivas ut. Det är ju inte stort nog att kunna flyttas runt på i kyffet, och har inte varit så spännande att skicka ut sakerna i snö eller tiotalet minus. Och det är ju roligare att städa när det verkligen syns!

Av någon anledning la jag mattan i blöt före tvättmaskinen....

Svägerskan som fyllt jämt firades och fick bekräftat att den lilla är lik sin farmor. Nästan lite läskigt!

En söndag med skoshopping till flickorna - fanns i stort sett ingenting till pojk. Den lilla provade alla möjliga formationer i kundvagnen, så vill till att hålla koll på henne! Sonen fick ett nytt metspö som invigdes med en fisk under första halvminuten, sen inget mer. Vattnet delades med kossorna!

Katterna spexade på sitt vis och hönorna visade upp sig!Valborg spenderades med Jirka som medhjälpare till sortering av kor med kalvar. Gick oförskämt smidigt, måste jag säga. Herefordligan gick iväg för sig och fick en tjur på första maj. Liksom gruppen "spara-kor" med kvigkalvar. Slaktkorna sorterades ut och går för sig bakom lagården och ska tas in i väntan på slaktbilen så fort jag hunnit få ut några stycken inifrån så det blir plats. Nu inväntas klartecken från sommarskötarna att de har hagar redo med gräs att äta så ska resten köras iväg sen.

Ska hon aldrig tröttna?!En middag hos min moster gav även sonen chans att flaskmata ett litet lamm hos deras granne.

Maken fick en slägga i nacken med bland annat hög feber från ingenstans och "kollapsade". Kroppen sa stopp. Igen. Han sov ett dygn och är tillbaka.

Gödseltunnan kom igång och äntligen har oron för översvämning i brunnen passerat. Ett lass ensilageplast har maken varit iväg med idag, ännu ett ska iväg på måndag. Själv har jag harvat - igen - hemma idag och plockat sten. Drängen har lagt två eftermiddagar med stengrep där, själv har jag kört iväg fyra fulla grepar och två skopor med handplock idag. Har minst en grep kvar och en skopa, utan bekymmer. Så lämpligt att det är marknad imorgon. "Ungar?! Behöver ni pengar...?!"

Ett kättinghalsband harvades upp. Så fint trätt med öglorna i harvpinnarna... Frågan är hur länge och varför det legat i åkern.Vill man träffa mamma får man ta trehjulingen till vägkanten, hänga hjälmen på styret och ta hörselskydden ur korgen! Sonen har börjat intressera sig för att köra. Finessen med effektivitet och liknande är dock inte med. Det är nu man hoppas att ingen får för sig att ta flygfoto - det är kört på åkern som en stut pissat.Nu ska jag försöka sova bort mitt illamående och tanka för en dag på marknad följt av en ny skojakt för sonen... Sen blir det väl till att harva ner gödseln som drängen eventuellt sprider på det nyharvade imorgon, eller lasta det där sista lasset plast.
Trevlig helg och God natt

Verkar lovande...!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Tue, April 24, 2018 21:25:32

Tassade ner lite försiktigt idag till ligghallen och kikade på kalven. Öron rätt upp och spikrak i ryggen! Märkte honom och släppte ut honom med mamman. Hon var inte sen på att ge sig iväg, men stannade direkt utanför när kalven blev efter. Kalven själv fick jag putta ut för handkraft - han har väl inga bra minnen av livet utanför halmbädden...

Direkt utanför förenades mor och son och han satte till att dia. Kättingen kring min nacke rasslade ner med en duns.

Blåst, regn och ösregn gav en dag för byte av stängselstolpar. Gick över en del permanentstängsel hemma men inte allt. Närmre femtio nya stolpar trycktes ner med drängen i traktorn, sen var det för mig att gå in och stoppa underkläderna i tumlaren, typ. Hittade vårt förrymda "trappsteg" till bryggan vid kornas vattenplats längst bort på gården! Fick snällt försöka asa upp den lite på land.Slamtömmaren gjorde mer åverkan på gräsmattan än traktorn...

Lillhönan hemma med pappa, men ganska pigg. Utvecklingssamtalet på dagis genomfördes och den minsta fick se livet innanför kapprummet. Jättekul, verkade hon tycka.

Två små försiktiga steg har hon tagit idag också. I ett par omgångar. Snart är det slut på friden.

Dags att ta sockerkakorna ur ugnen, kvällsfika och krypa ner. Läste ut min kriminalare tidigare, lyssnar på en vid jobbet och undrar om skallen reder ut trasslet med en tredje på kort varsel...

God natt.



Next »