En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Många alternativa rubriker...

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sun, August 26, 2018 22:28:19

Ja, nu har det varit så där mycket igen... Hur funkar det i andras liv? Händer det någonting alls där?!

Har klurat i flera dagar på rubrik. Den har ändrat sig måånga gånger. Därav den nuvarande.

Ett par dagar senare är det framkomligt igen!

Skulle locka in katten en kväll i veckan, och hörde ett väldigt konstigt ljud. Där ute gick drängens fru i mörkret med ficklampa. Vad gjorde hon? Letade väckarklocka! Det är då man börjar fundera på om det slagit slint på riktigt. Men, nej då. Roten till det ligger i spjälsängen här inne... Hon hade väl hittat den där lilla gammaldags väckarklockan på 4x4 cm och tyckt den var rolig att bära runt på... Den återfanns senare bakom ljuslyktan på vår trappa, efter många kontroller i sandlåda och lektorn. Ny favvoplats. Jag är inte riktigt lika övertygad...

Själv fick jag en förfrågan om jag var singel så jag kunde söka till Bonde söker fru - jag var ju både ung, snygg och trevlig. Det var en som ville få chans att skriva brev till mig. (Ojoj, man blir både lite varm i hjärtat och röd om kinderna!) Kanske tagit lite mer om jag faktiskt varit singel, och definitivt om chauffören i fråga inte redan haft ring på fingret. Råkade nämna att jag var gift trebarnsmor och fick svaret att det var oväntat, jag såg så ung ut. (Är detta en komplimang eller förolämpning?!) Han visade sig vara ett år yngre än mig och det kändes som att jag inte saknar tiden med "jämngamla" raggare. Raggade var dock inte vad han gjorde, han var bara glädjespridare! (Jaså, så då låg det inget allvar i det hela?! - Jag har säkert nån bokstavskombination. Det är ju på modet! Låt höra; Socialt handikappad? Aspergers som inte kan läsa av allvar eller skämt. Några förslag? Never mind. Jag får väl ställa mig på utredning vid tillfälle.)

Djuren väldigt långt borta hämtades hem i fredags. Eller de kördes till hemmaplan på föräldragården. Där de inte verkade trivas då vi idag hämtat dem en kilometer bort där de stiftade bekantskap med grannens djur på andra sidan stängslet. Gick relativt smidigt att få hem dem, sen var det bara till att konstatera att någon (läs jag) haft lite brått att koppla elaggregatet i skyfallet i fredags - inte tittat tillräckligt noga på makens alla trådar på härs och tvärs. Tydligen går inte jordtråden neråt, utan uppåt och runtåt och kringåt innan den fästes neråt i spettet... Jag konstaterade bara att det small så inihelsikes när jag skulle knyta ihop på ett ställe som jag turligt nog såg var öppet innan jag åkte - förklarar ju saken att det faktiskt var jordningen jag höll i då...

Tillbaka igen... Så mycket arbete bara för det... Sällskap på hemvägen. Ser ni den bland träden!?Hemmakorna har hamnat på straffbete i skogen bakom gården. Åkrarna kring ett gammalt torp ska återerövras, och till på kuppen höll jag på att drutta ner i jordkällaren på stället. Nä, jag var flera meter ifrån, men det var lite spännande en stund. Dessutom gick jag i skor då det är så illa torrt över allt. Det var det inte i myren där jag dök ner så det klafsade i skorna sedan. Faktiskt så illa att jag ringde till drängen och bad honom rycka ur elstängslet så jag kunde göra färdigt. I många fall brukar jag börja med att koppla ström när jag kontrollerar stängsel - slipper gå ett varv till sedan om det inte skulle funka, men det gick bara inte. Inte heller funkar det att bita upp en eventuell knut om man glömt kniv att pilla med - tänderna är extremt känsliga för elstötar! Ah, det är klart därför huvudet inte funkar alltid... Ännu ett världsproblem löst.

... Och plötsligt i fredags eftermiddag dök de jäklarna upp i mjölkkohagen. Blev till att sätta ett vitt band i ståltråden så den syntes, och dra en undertråd...

Djur kördes från framme-i-byn till grannbyn på andra hållet. Maken inventerade på jobbet en fredagskväll, så det blev väldigt sen middag innan jag hunnit hem från djurflytt, slängt till tjurarna foder och fått fram mat till oss andra.

Nja, kanske inte var helt övertygad när stolpen vägrade släppa taget om mig... Men det var en fantastiskt vacker kväll med månstigningen! Älskar dessa lite längre, mörkare kvällar. Plötsligt behöver man inte jobba dygnet runt. Man får helt befogat sätta sig i soffa med en bok och bara vara! Nåväl, de gånger man hinner från allt ska-bara...Höst i luften ja... Lite svalare och ett batteri kassare än någonsin! Ska bli intressant att se om jag får tummen ur och byter det i år...Igår sedan var springlopp i kyrkbyn där båda barnen var med, och det följdes av släktträff på min Mormors sida. Fantastisk uppslutning med över åttio deltagande och knappa tjugotalet i manfall. (Som en ingift tjej sa: "Detta är extremt förvirrande! När vi samlas alla är vi tretton stycken!!!") Jotack, jag känner inte hälften. Sen är det en kusinskara med spridning på trettiosex år från sju familjer. Där alla fjorton föräldrar dessutom lever och lever ihop. Det blir fort folk!

Dessutom firade di älskade gamle femtiosexårig bröllopsdag. Smaka på den! Solrosorna sticker i höjd. Taskigt att man inte får se blomman när den kommer...!

I övrig bjöd veckan på skytteltrafik till samhället med BVC, bilbesiktning av makens bil som han knappt fick köra hem sen han provade under semestern, simskola för sonen och tandläkarbesök med lillhönan. Veckan som kommer var det nu då Bokbuss, maken ska skjuta godkänt inför älgjakten, kalkhelikoptern står i antågande och de där korna lär springa ner mig när jag väl släpper upp dem från deras påstådda vanvård i skogen. Slocknat i famnen på drängens fru medan vi jagade kvigor. Befogat om hon vaknar i natt. Natten som gick var på riktigt jävlig med totalt otröstliga hysteriattacker. Händer mycket i det lilla livet nu.

Dags att rädda bröden ur ugnen och säga God natt.





Dårskap och idioti!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Fri, July 27, 2018 23:09:54

Lågt vattenstånd där också... Så här kanske man skulle göra hemma, nångång. Det var väldigt fint, tyckte jag.
I söndags blev vi medlurade till Sandvik, ungefär en timme bort, på fika. Och vilken fika sen! Gör om en vrålfika för fem pers, tills ingen på allvar orkade mer, för 126 spänn! Det är typ en persons fika på fiket! Lagom stort var det också, så man orkade äta upp sin kaka utan att vilja spy halvvägs. Gammaldags kan man säga. Tjugotvå sorter! Ett röj i grönsakslandet blev det också. Hittat något jag inte vet vad det är, och inte satt! Squash, har flera sagt... Maken kom på att vi nog borde gallrat rödbetorna, men jag är rätt nöjd med storleken utan gallring! Grävde upp ett stånd potatis också, som jag är rätt nöjd med.

Och när vi insåg att vi bara var en halvtimme från Ullared, valde vi att ta den omvägen hem. Ett samtal till drängen som bad dem utfodra tjurarna, så stack vi dit. Miss i planeringen bara, när vi insåg att det faktiskt var söndag och de inte har öppet till 20, utan till 18...! Effektiv shopping kallas det - vi var där 16:45. Den minsta fick påfyllt till nästa storlek då jag tydligen rensat extremt hårt i den ärva-lådan. Skulle liksom inte bli något kvar hemma sen dagisväskan packats om ett par veckor - Yup, inskolning på g. Knappt lönt, sa maken - är ju inte värre än ett vanligt Icakvitto...

De donkar i plåten när de skrubbar sig mot bilen. Och skrämde skiten ur minstingen som satt sovandes kvar... Det hade ju varit lite intressant faktiskt - jobbarbilen reagerar de på på en kilometers avstånd. Min privata är lite mer diskret, men när jag kom upp här sprang de mig till mötes, fick vända där i korsningen kvickt, så de fick sno runt för en extra springtur. Hade de reagerat lika på en annan silvergrå kombi?Hemma sent, så lastade in barn och körde sedan uppåt för att vattna kvigorna, och mötte två av dem på vägen...! Jäkla djur. Privatbilen hade jag också, så inget att locka in dem med... Löste sig med en tom mineralhink i gamla hagen så kom de som skott. Maken körde sedan upp och slog i ett par extra jordspett för att få en extra fjant-skjuts från aggregatet. Det jordar ingenting nu. Och det lilla som aggregaten skickar ut, känner kossorna knappt med sina knastertorra fötter.

Stängselstolpar är bra till mycket!Bananbåt har man ju alltid hört, men tomattraktor?!Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att tomater skulle växa på det här viset i fria luften. Å andra sidan, ska tomater någon gång växa i svenskt klimat är det ju i år...! Nu står de inte i stulna bodars skugga i alla fall!

SEN var det dags att flytta tomaterna... Detta badkar som jag satte på plats, fyllde väl med sten i botten och sedan bundit tomatplantorna i väggen allteftersom, stod plötsligt fel. Jaja, flytt på lektornet, till askarnas skugga och som också fått en nytändning. Bonus att det är skugga där också mer än halva dagen!

Sen var det då dags för orsaken till flyttande hit och dit; Stollastycke, idioti och vansinnesdåd utöver det vanliga. Lejt in grävmaskin i måndags, och lånat en maskintrailer.

Tycker det är längesen vi var på rövartåg och knyckte hus, så dags nu... Kruxet var att denna lilla hytta var fan så mycket större när vi kom nära den. Väldigt mycket större! Tanken var att vi skulle ta långgafflarna och balvagn, som vid de flesta rövartåg, men då hade ju traktorn blivit hängandes med rumpan i vädret. Därav grävmaskin, lika galet som själva upptåget...

Kan säga att det var precis vad maskinen klarade med för att inte tippa. Körde själv i förväg med bilen och blockerade vägkorsningen - det var ett väldigt brett ekipage bakom. Och givetvis var det tvunget att komma någon - Prästabonden med traktor och vattenvagn. När jag inte flyttade på mig, så var han på väg att sätta sina pallgafflar under bilen för att flytta undan. Han muckade inte, det var jag, sa han. När jag förklarade, samtidigt som ett hus kom rullande i backen, ställde han sig istället på tvären med sitt ekipage och hejdade på så vis effektivt från trafik nerifrån.

Så bara för mig att smita före hem till gården och lämna bilen på vägen där. Ingen kom den gången!

Så! In med grävmaskin i trädgården för att plana ut och lägga ut grus, sedan in med traktor och trailer också för att lasta av. Och nästan på plats, brast en av trossarna... Så typiskt! Rutorna höll dock i bygget. Den är massiv, med andra ord!

Tur vi drog till med stort grindhål när vi byggde staket. Det var på håret att trailer med stuga kom mellan ändå. Gör om det på en villatomt!?Typ arbetsklädd... Denna kan inte vara min alltså. Nåt måste bommats på BB. Kontrollmätning pågår.

Pill i stugan har det blivit. Har man inget annat att göra så... Så fixar man stängsel och kör vatten kors och tvärs, upp och ner, hit och dit, överallt.

Igår följde vi med vänner och badade, innan vi avslutade hos oss med hämtpizza och "tidig" nattning - klockan var en hel timme från midnatt!

Som sagt: "Förbjudet att dyka från piren!"

Ännu en het dag idag. Skönt att det blåser lite, men det är inget bra ur torksynpunkt. Hade detta varit ett "vanligt" år hade vi glatt oss friskt åt det fantastiska torkvädret och kört gräs som besatta. Nu finns det inget, och jag har nästan börjat misströsta på att det kommer något i tid.

Hemmadjuren är släppta på hygget, inte alls smidigt att flytta dem till det gamla betet inför vidare flytt, men det gick ju.

En som inte led av stress. När jag gick bakom för att fösa in dem innan resten vände tillbaka ut, sprang kalven helt sonika runt och ställde sig på sidan istället. Puppen har fått värmeslag. Skulle köra och stränga en kväll sedan svägerskan varit förbi efter tre veckor i USA (skylten ovan hade hon fotat och maken tyckte den skulle få en kopia här), kände i fickan att den hårda nyckelknippan var där, men det vete rackarn om traktorn startade när det gällde...Nog för att det är dåligt med foder, men tror inte att kossorna uppskattar integrerade tandpetare! Enkelt förklarat så öppnas luckan till själva pressen, balkammaren, balen ramlar ut på en lyftplatta som hivar upp/ut balen på plastaren, innan den återgår till sitt plana läge och luckan till balkammaren stängs. På automatik Tydligen stod jag aningens aning för långt i nerförslut, kammaren öppnades, men balen låg kvar. Sen lyftes plattan upp, tom, varvid halva botten för balen försvann och den damp ner i hålet. Plattan gick tillbaka som en råttfälla och där satt balen. Ingen möjlighet att komma tillbaka in, och inte att komma vidare ut... Det är då man nyttjar en livlina, och fördriver tiden med att rumla i höet med maken. För hela (den självklart extra hårdpressade) balen fick ösas ut för hand. SEN kunde jag pressa de sista tre balarna och åka hem... Jag avvecklar och skaffar mig ett industrijobb! Punkt NU.Tydligen har jag ett hål i magen där skiten samlas...!

Den sista havren är slagen - totalt 21 balar grönfoder på knappa tio hektar. Förra året hade jag drygt tvåhundratrettio på sexton hektar. Känns det bra?! Nä, inte någonstans. Fin månskära i sjön vid en vattenkontroll en kväll. Erbjudande om nytt, långt-borta-bete, och det kniper hemma nu. Långt och GRÖNT (!)! Tittut! "Ska du sova en stund till?!" frågar man varpå hon springer och hämtar blöja. Litar inte på henne att få sova utan. Och när man kommer ut fem minuter senare: Sonens alster får man stryka med andakt!

Tempen har äntligen gått under tjugosju grader, så dag att gå ut för nästa skift. God natt, ni andra!Avslutningsvis vill jag bara tillägga till er som suckar och skakar på huvudet just nu: Det är inte jag som hittar på projekt - Det är projekt som hittar på mig!





Skönt att komma bort, skönare att komma hem. Eller?!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, July 21, 2018 00:21:09

Maken passade på att fodra ordentligt i lagården innan vi åkte. Fick tyvärr upplysa honom om att det var "fel" foderbord... Startade semestern med att vattna hos Farmor och Farfar.
Vi kom iväg i söndags! Förvisso tre kvart senare än tanken, men utan något egentligt strul. Tog det lugnt, hade lunch med oss som åts på vägkanten i skogen innan ett besök på ett, för oss, okänt lantbruksmuseum. Rullade vidare i godan ro och anlände dagens slutdestination utanför Kalmar på sena eftermiddagen. Lite skrina kossor på museet! Och motorsågsutvecklingen har tack och lov gått framåt! En Smålandsstuga med svarta(!!) knutar. Med det var många såna, så det är väl öststatarnas kultur! Och vilken kattrappa sen! Tummen upp! Stiftade nya bekantskaper när jag smög runt och sniffade på solvarm spannmål! Och sonen stiftade bekantskap med Mynta.

Trötta barn petades i säng efter sena middagen och vi efter dem.

Efter frukosten styrde vi ut i köerna på Ölandbron och omplanerade till ett besök på Borgholms slottsruin och Solliden. Tvärs över ön sedan och iväg till vår stuga på östra kanten. Riktigt fin sådan. Att man kan få plats med tre rum, köksvrå och badrum på tjugofyra kvadrat! Fick förvisso skuffa undan soffbordet och en fåtölj för att kunna ställa upp lillans resesäng där, men ändå.

Vi har det väldigt grönt, saftigt och fint hemma!...Kul för barnen med framåtvända vagnar. Vår hänger mer bakåt än framåt.Öppen spis, modell större, modell äldre.

Försvunna barn återfanns i överslafen. Storebror läste Bamse för lillasyster. Utanför stugan var det höst. Gulbrun matta av löv och kala träd.

Sån här hade jag behövt hemma...

Havet var en besvikelse. Barn som inte sett det tidigare och sett mycket fram emot att bada där. Brun sörja långt ut, inte en tanke på att sätta en unge med hink och spade i vattenbrynet precis. En flytbrygga låg där, så travade ut på den och hoppade i ett behagligt varmt vatten i ett meterdjup. Relativt okej där, men inte var det särskilt gott heller, enligt de som smakade.

Morgonen efter fortsatte vi söder ut och traskade hela vägen upp i Långe Jan. Trodde aldrig ungarna skulle gå med på det, men de knatade upp utan invändningar! Imponerad av dem! -Mår du illa? - Nä, men jag är redo! (varför simglasögonen!??)

Stannade vid ett fräschare hav på västsidan senare, men där var det istället fullt av maneter, så sonen doppade väl tårna i stort sett. Sjön hemma steg i graderna med sin steniga botten, iskalla och klara (och goda) vatten.

Tillbaka till fastlandet och mot Karlskrona. Efter halva vägen tittade jag upp, nästan framme vaknade sonen med kommentar; "Är vi i Stockholm nu!?" och kort där efter lillhönan: "Var är bron?!"

Checkade in på vårt B&B innan vi åkte in i stan för middag och en stunds strosande. Svårnattade barn, så vi blev sittandes länge på den lilla balkongen med varsin bok och telefonernas ficklampor. Lillhönan hade väldiga bekymmer där; Varför kom inte värdinnan med oss till poolen? Varför åt hon inte frukost med oss?! Varför inte?! Det gjorde ju värdkompisen vid första natten!

Regn, rödljus OCH fällda bommar. Helchockade alltså! Tror inte jag har/haft psyke att lita på en dykarklocka för att hissas ner i en sån under vatten... Under promenaden tillbaka till P-huset orkade den lilla inte mer.

Frukost och in till stan igen med paraplyer för ett besök på Marinmuseet, sedan ut till Barnens Gård för lite hoppborgar, vilka var dyngsura efter morgonens regn. Borde det inte finnas rutin för att städa av dessa?! kan man tycka. Efter en kort stund och fika blev det istället bad för hela slanten. Varmt, men mulet väder vilket kändes gynnsamt. Långa snabba rutchkanor gillar vi alla. Utom den minsta som var lite på fel humör och för trött för det hela så hon fick vila i vagnen under stor del av tiden.

Nektarin var godare än nät! Och hur gjorde man före knäledshandtagens tid?

Iväg med oss strax före stängning, lite kvällsmat på vägen och sedan den långa, träliga vägen hem. Till stor del i regn, men över hemhållet sken den rosa himlen så (o)grant.

Längtan efter att just få komma hem, till egna dofter, egen säng och egna ljud. Eller ljud och ljud... Kvart i fyra vaknade jag av världens trumpetande utanför fönstret och blev varse två kalvar på vägen och tjugonio djur i hagen som skrek. Väckte maken som givetvis sov över det hela och ut. Gick smidigt att få in dem, in och gick själv på toa före omnattning, och åter fullt trumpetande. Tittade ut och två kalvar på vägen. Lillan hade vaknat så maken tog henne och jag gick ut för att hiva hela drösen över vägen till det lite bättre betet. Sen var det tyst! Finn två fel

Drängen undrade vad vi höll på med mitt i natten, för så hade det inte låtit när vi var borta! Han hade dessutom klockslag på när jag gick ut första gången då det totalt eskalerade i ljudnivå. "Jag förstod att du gick ut då med tanke på hur det lät..." Välkommen hem! Fullt sandbad på g. Gladiolusen välkomnade oss hem med nya blommor, liksom bolltisteln full av bin. Vattna djur och leta gubbe på plantering. Trasseltråd på väg ut. Plötsligt har man rett ut tillräckligt många meter (gubben i höjd med bilen) för att kunna dra tråden till sjön. Krockade med en gren på hygget och slog upp ett sår på benet. Bryr inte mig så mycket själv (läs inte detta mamma - som förespråkar dubbla plåster och plasthandskar i lagården vid en frösaspricka!) men flugorna gillade det. Rotade i bilen efter förstahjälpenkitet o fick tag på plåster o rengöring. Hur är det med användandet av spritservetter för amatörer egentligen?! En svalunge landade på drängens huvud när han hängde i lagårdsdörren och pratade!

Lite småplock, stängsling av hygge och bad med barn (i hemtama sjön!) har legat på agendan. Och en skogsjakt efter en gubbe på en plantering sent igår kväll. Varför inte, sen man vattnat djur liksom!? Nya projekt på gång. Nya galenskaper, men först är det helg!

Trevlig sådan på er! Ett gott skratt från sonen. Studentbild?!

God natt i den alldeles för sena timmen.

Vecka med vänner och frukostgröten före läggning

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, July 14, 2018 23:57:32

Vi hinner visst rätt mycket på en vecka även om man inte tycker sig få nånting gjort!

Jag vann över kalven!

Förra söndagen tillbringade vi på campingens playa. Långgrunt i vanliga fall och extremt nu! Det sägs att man kan gå tvärs över sjön på ett ställe och jag tror dem! Gillar även tanken med tillgänglighet och handikappramp ner i vattnet. Frågan är hur den funkar i praktiken. Dessutom är det ganska kul med skyltar som förbjuder dykning från piren, när man knappt blir blöt om fötterna nedanför trappan! Är folk verkligen så dumma?! Aja.

Blir en lång höst när träden gulnar redan nu!

På kvällen tog jag och sonen en tur till lillstan för blocketshopping av en cykel till honom. Och det är nog rätt - cykel med unge! 21 växlar och bakåttramp... Och skräckslagen morsa, men han verkar fått kläm på det.

På sena kvällen fick jag åka iväg långt med traktor och kärra och hämta ko och kalv då kalven fått för sig att promenera halva socknen runt, trots åtskilliga stängsel. Dessa står nu i lagården förpassade i box.

Måndagen begav sig mot djurparken tillsammans med gymnasiekamraten och son. På väg tid påmindes lillhönan om sin åksjuka, för första gången på nitton(!!) månader. Man kan ju undra vad som utlöser det... Tur att vi inte lagt ur hennes bytta, och att hon kan hantera den. Det är ju betydligt smidigare så.

När man ger barnen möjligheter att vidga sina vyer, är det ändå traktorer och kalvar som lockar mest...

Molnen tornade upp sig, så vi tog den långa bron ut och hann äta kvällsmat innan himlen öppnade sig. Tyvärr räckte molnen inte så mycket upp till våra höjder, men några tacksamma droppar föll.

Storstädning av huset har gått i etapper - tvättstugan fick sig en rejäl omgång med två stora kassar till soptunnan, leksakshyllan har gett en stor flyttlåda till second hand och för tillfället ser det rätt okej ut här hemma. Så länge det varar. Snubblade över ett block med djupa tonårsfunderingar 2003...

Stängsel för hela slanten, eller för maken i alla fall som alltid är tjänstvillig på sånt när det talas om röjning hemma - så slipper han alla barnkonflikter. Alla hans pinaler och papper som hamnar i kassar står dock kvar i åratal sedan... En grupp djur skulle flyttas under tisdagseftermiddagen, men precis före lunch kom ett samtal om en ko som bestämt sig för att inspektera kyrkans verksamhet, så bara att lämpa ungarna på drängen och åka iväg för flytt. Även en kalv spatserade som han ville mellan stängena, men han höll sig på åkern!

Det växer. Frågan är om det vore läge att flytta spjälsängen längre från eluttaget. Enligt Mor är det ett syndrom från mig i den åldern... Spexandet också?Igår skulle sista rycket göras med stängsel. Det sket sig i vanlig ordning; Fick samtal till frukosten från en som kommit på att det kanske var synd att låta gräset slås av och växa ner, så han undrade om jag ville ha. Tyckte det var bättre att satsa på någon som "lever på det än såna där hästar". Färdigpressat torrhö. Att det dessutom var äckligt snorbilligt även ett "normalår" gör ju inte saker värre! "Sätt dig i traktorn och hämta nu direkt om du ska ha!" Bara att lyfta på hatten och försöka skaka av sig känslan att "roffa åt sig". Det finns ju de som har det oerhört mycket värre än mig, men först som sist behöver jag ju bära upp mitt eget företag. Om jag sedan får en enorm andraskörd så får jag väl försöka hjälpa någon annan därifrån.

Kolsvarta moln på himlen ramade in mina två färder efter en veckas vinterfoder, men inte en droppe på mig.

På sena kvällen, sedan barnen var i säng, kidnappade jag drängen och lurade med maken till andra gården för att flytta in kvigorna i hägnet igen. De har inte ätit slut i "fårhagen" och vassen, men tycker de kan vara inom hägn och bom ett tag och fortsätta leka får senare.

Såg på vägen att ett av dagens tänkta projekt - flytta herefordar - redan var gjort. På eget bevåg...

Maken fortsatte till campingbyn med vattenvagnen han hade med sig, jag åkte hem med drängen och sedan möttes vi upp för stängselkoll hos de redan flyttade djuren. Orsak: Noll vatten i bäcken och strömlös innantråd. Maken åkte hem med sin tomma vattenvagn och bytte till den laddade hemma, jag åkte och hämtade automaten som blivit lämnad sen en annan grupp flyttades.

Vi såg ljuset! (Vattnet!)Strax efter midnatt anlände vi hem igen. Jag så in i dödens hungrig, så vid tjugo i ett i natt åt jag och maken morgongröten innan vi kröp i säng.

Idag åkte maken norröver för att förbereda ett stängsel, Mor och B kom på middag och fika och efter barnnattning har jag plockat och packat. Och maken har givetvis fått åka på utryckning - vattenlöst hos bortresta svägerskan.

"Morgonstund har hönor i famn"?! Om nu regeringen ska skynda på utbetalningar för att underlätta för bönderna, ska det bli kul att se vad som händer; Fick brev i veckan: De 28:e mars 2017 skickade jag in ansökan. 23 november behandlade Länsstyrelsen ärendet och nu hade de beslutat om att betala ut det. Tack för lönen!Höglänt terräng och milsvid utsikt när man pressat nya slangar! Bra produktion i en avläggare, och drottningen märkt! (De ljusare partierna är så kallat täckt yngel)Varför bemöda sig att koppla på pallgafflarna när man har balklo med nya slangar?!?!

Imorgon bär det faktiskt av på semester för vår del! Den första sedan sonen föddes för sju och ett halvt år sedan. Ja, en ledighet som inte omfattar en Skåneresa och Mammaboende, förstås.Skönt med de traditionella könsrollerna, så man vet hur man ska ha det; Jag fyller spolarvätska, kollar olja och luft (även i reservhjulet) och maken står vid diskbänken!

Vi åker österut och hälsar på grannlänen! Önskar lugnt hemmavid och icke-sjuka/åksjuka barn. Vädret är kluvet... Önskar givetvis regn, men inte dessa dagar! Dock ser prognosen lovande ut för just regn, så vi packar kläder för väder och några spel i väskan. Familjetid är aldrig fel. Eller vän-tid, för den delen. Denna vecka har gått i Vännernas tecken:

Måndag med gymnasiekamraten och son i djurparken. Strax efter vår hemkomst kom Jirka på kvällsfika.

Tisdag med förfrågan om att följa med och bada, men då middagen ännu inte var påbörjad halv åtta avböjde vi, men paret kom på fika efteråt.

Onsdag var ingen "vänträff" i den bemärkelsen, men sedan jag varit och pressat nya hydraulslangar i tassamarkerna, tog jag knappa milens blixtvisit till mina "äldsta vänner": Mormor och Morfar.

I torsdags kom en ungdomsvän till maken förbi. Inte träffat honom på flera år. Vi bor ju så långt ifrån varandra - två mil! En sån dag när inget annat blir gjort, men vad gör det en gång ibland?!

I går var det väl sämre. Bara umgänge på gården och de väldigt trevliga herefordarna, förutom "vännen" som ringde om höet.

Idag har Mor och B hälsat på, och imorgon åker vi till en vän från gymnasiet som jag inte träffat på ca två år, om jag räknat rätt!

Trevlig helg på alla och ha det gott! God natt!

Ni vet känslan när man är dödens trött och på allvar ber maken somna i soffan så man inte behöver störas av varken händer under täcket eller snarkningar - och så kommer katten!!



Midsommar

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, June 23, 2018 23:50:12

Kombinerad katt- och barnlucka!

Redan midsommar! Hur gick det till?

Vi tog sovmorgon. De flesta av oss. En stund efter åtta kom lillhönan och knackade pappa på axeln som fick brått ut till lagården. För egen del höll han på att skrämma livet ur mig då han attackerade i sängen halv tio! Man får inte göra så efter en lång natt utan toabesök!

Strax efter tidig lunch var det dags att styra nosen mot hembygdsparken och parkera i tipspromenadsholken tillsammans med andra ur föräldraföreningen.

Tre barn på bild är ungefär 2,5 för mycket...

Hela eftermiddagen där, snabbt hem om och vända innan vi åkte ett antal mil mot sydväst till gymnasiekamraten. Nästan otäckt hur lika stora våra barn är, med endast tre veckors åldersskillnad.

De konspirerade rätt ordentligt, de där små. Någon snålget hade ju till exempel lagt nät över jordgubbarna - löstes genom att äta bären genom nätet. Det som inte kom in i munnen räddade den andra ungen.

Maken till obekväm hängmatta...! Åååååå-HEJ!Hatten av! För jordgubbar och smultronland!Idag var det min tur att tassa upp i tyst hus. Gjorde klart lagården och var på väg ut från hönshuset då maken kommer med raska steg, målmedvetet mot lagården. "Detta kan bli intressant" tänkte jag och följde tyst efter. Han marscherade rakt in, men tvärstannade, tänk tecknad film, då han insåg att det redan var klart. Alla djur stod och mumsade och maken stod bara och vred på huvudet. Fattade noll! Jag gav mig till känna och han såg väl ut som om han sett ett spöke - tydligen hade han legat med "ryggen mot mig", tittat på den sena klockan och rusat ut idag också. Inte en kik på den tomma sängen eller i spjälsängen. Där tog jag honom på sängen, kan ju vara ett passade uttryck. Drängen hade också sett hela scenen från traktorn så han kom ut och skrattade gott! Det gjorde vi allihop, förstås.

Då den halvt traditionsenliga sillalunchen uteblev igår, bjöd vi in gården på middag idag istället. Och experimenterade på dem med en gräddtårta med jordgubbar och flädersaft! Supergod, imorgon i alla fall, när den fått safta till sig ordentligt!Specialare till lillan. Vattenmamelon, jubbar och grädde.

Stylad av brorsan. Utan sax denna gången.

Efter maten tappade jag andan, så en sväng i sängen med sonen som sällskap - kastade pappersplan med garderoben som mål. Det är svårt att få dem dit man vill! Sen han gick knoppade jag, så maken fick gå till lagården med mig i säng, så som han önskade imorse!

Eftermiddagen har gått till att tappa honung på burk. Väldigt hög tid. Tappade ungefär hälften på sena eftermiddagen, tog cirka en minut per burk, och resten efter kvällsmaten, med drygt fem minuter per burk... Och rätt mycket känns det som att det är. Angenäma problem att de diskade burkarna inte räcker. Femtiofem kilo slutade det på nu! Ett kilo mindre än förra året så helt okej utdelning! Fick assistans i lådan, tydligen.

Var nere på andra gården för en stund sedan och tittade till 160 - hereforden som vi sagt kalvar "när som helst" i typ tre månader. Det är bara att konstatera att hon kommer närmre för varje dag! Juvret är nu välfyllt, och gången är riktigt trög.

... Å andra sidan är 172:an där nere inte mycket bättre. Hon kalvade i slutet av mars...!Imorgon blir det middag hos di gamle och djurflytt hos de samme. Dags att runda av dagen!

God natt



Gammal tant får bannor...

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Thu, June 21, 2018 23:21:26

Ja... Det är några dagar sedan sist. Tillräckligt länge för att ha fått bannor för det! Ajajaj...!

Och till föregående inläggs kommentar gällande grejerna i köket - Jag lämnar det fritt åt fantasin! Syns vilka balar jag klättrade på för att ta mig upp till revan. 1716 kan konsten att slå knut på sig själv. Vilken drös hemmadjuren är när de ligger i hög!

Med början i fredags: Stängsel, stängsel, stängsel, flytt av djur och vattenvagnar och packning. Barnen skulle till faster, jag och maken söderut på sextioårsfest.

"Irritationen" som kan uppstå är att det krävs lika mycket pyssel och förberedelser oavsett man är borta en natt, eller fyra. Med den lilla detaljen att det inte är hela världen om något skulle bommas. Ändå är man programmerad - jag ska bort = alla djur ska ha nytt bete, alla batterier ska vara nya, bilen stå redo om-i-fall-att, mjölken ska drickas upp och soporna ska ut!

Vi tog räkmackan ner och liftade med min moster och man. Tre bilar från tre ställen inom ett par mils radie kändes lyxigt. En picknick i norra Skåne unnade vi oss innan vi fortsatte neråt.

Vilket brofundament!Tog ett par skor från skofacket i garderoben. Visste dock inte att dessa låg i samma fack. Tittade inte... Ett par av mors sandaler knycktes, för att slippa gå med olika hög klack. Det tog inte många minuter innan lilltårna blödde och det blev barfotakväll istället! Vill någon ha en ledtråd är "purravälling" mannagrynsgröt på rikssvenska.

En kväll med mycket spex, baluns och hög stämning. Något som grusades lite en stund då en av deltagarna plötsligt hittades medvetslös. Tur i oturen att en annan gäst var brandman med jour. Med kunskap, akutväska, rutin - och lugn.

Varför ser mitt land och ros inte ut som ovan?! Någon var lättad över att få somna i egen säng!

Sen kväll gav en seg morgon. Städning av lokal och lunch innan nosen riktades mot norr igen. Hem till gården där Jirka stöttat drängarna. Inte ens säsongens sista kalv kunde titta ut, hade ju varit ett perfekt (typiskt) tillfälle annars!

Barnen kom hem och det blev en nattmacka före den tidiga läggningen av samtliga.

I måndags blev det full rulle. På honungsslungan! Kuporna skattade (honung urplockad), halvtaskigt väder och familjen samlad.

Det tog dock inte många ramar innan lillhönan stack sig på den sylvassa avtäckningsgaffeln och gick iväg för att göra annat. Sonen tassade snart iväg också och båda återfanns i källartrappen, med ritblock i knäet. Den minsta var lagd i vagnen och fick snällt ligga där tills någon hann bry sig om henne...

Även svärfar var yrkesskadad och höll koll! Honungen silades hemma i år.

I tisdags ringde telefonen konstant. Skojar inte. Hade nog tjugo samtal den dagen, av olika anledningar. En pall värpfoder kom (beställde samtidigt som gödningen som kom förra veckan, och den chauffören fick en bit överbliven tårta. Hörde senare på radion att det var "chaufförernas dag" - Jackpot!) och under eftermiddagen kom en annan lastbil med salt och mineraler.

Efter många stillasittande timmar, och konstig ställning i bilen, värkte det både här och där i kroppen. Ryggen ska vi inte tala om. Därför var det rätt befriande att ta itu med de sexhundra kilo hönsfoder som skulle in. Jag är inte gjord för att sitta still för länge! När foder kommer utan att det gamla är slut, blir det fullt. Tom en rabarb hittade jag i bakdörren...

Under frukosten igår bokade jag besiktningstid för Navaran - går fort till körförbudet nu i semestertider. Bara att tömma flaket efter lagården, lägga ungen i vagnen och sticka ner till samhället. Till den smidigaste (slarvigaste) bilkontrollen jag varit på.

En snabbtitt under huven, inte nåt rycka och klämma. En tråkig söndag har jag uppdrag att leta reda på chassinumret! (Frågade om han menade skylten jag slipade ner och lackade över sen jag kommit över bilen billigt på svarta marknaden...!) Bromsarna "dög". Inte en kommentar om vänstra baklampan som inte lyste (vilket den gör nu igen utan åtgärd...!) Och vid avgasstationen stannade han, tittade på apparaten och varvade upp motor några sekunder. "Det låter bra, vi skiter i den där!"

(Kanske var jag så extremjobbig så han bara ville bli av med mig...!?) Det enda som var mysko var ett läckage strax bakom mitten av bilen. Med skum... Lyxade med att tvätta bilen i stationen - det rann förstås mellan hytten och flaket och tog hela vägen ner!

Iväg till mataffären och sedan inom däckfirman och tiggde däck att sätta mineralhinkarna i. Hem och plocka upp maten i lagom stund för att få samtal från sotare på ingång (eller skortstensfejarteknikern, om så önskas). Ner till andra gården och släppa in honom. Sista kråkan sattes i protokollet när drängen ringde om en vaken tjej i vagn.

Någonstans på mitten - fråga inte när - sattes de tre nattjästa bröden in i ugnen, en omgång cookies (eller två) gjordes och en bullsurdeg fick bakas ut för nattjäsning. Ja, och så satte maken upp de sista små brädstumparna på huset och tillsammans rev vi sedan byggställningen. Den som stått utanför i ganska exakt tretton månader. Vad ljust det blev i köket plötsligt! Baby på vift! Skitig sådan! Var lite bekymrad för den vissna blasten - tycker det känns tidigt - men under fanns ju en liten vitlök!

Idag har det varit lite avdankat. Efter lagården sattes bullplåtarna i ugnen. Gräv-lingen dök upp som bestämt och började bryta sten innan han planade ut den hög han la upp förra påsken när grunden till bygget grävdes. Och återigen - grävmaskinister har en speciell plats i mitt hjärta! De är ju skickliga så man kan börja gråta av rörelse!

Sedan familjen kommit hem - idag komplett, sonen glömdes igår... - drog jag på mig stövlarna och åkte till andra gården för att ta itu med dagens projekt som inte omfattade tvättstuga. Sprang över stängslet och flyttade över hemmakorna till sin "sista" hage innan de ska få komma hem igen. Allt för brevbäraren! (Hon har ifrågasatt vad vi håller på med då alla djur försvunnit! Arbetsglädjen försvann kanske med betesdjuren?!)

Lite mer vatten behöver sandjorden för att grönska.

Vidare flyttade jag mig till andra sidan vägen och lockade med mig kvigorna till en ny hage. Nu klarar de sig över midsommar!

I takt med att jag blir äldre, har jag "slutat skämmas" över min ålder. Kanske låter konstigt, men det har känts pinsamt att berätta att jag är tjugotre eller så. Även om jag varje gång någon frågar behöver räkna efter... Mrs. Crockodile Dundee (What year is it?!) Ålder är en siffra, jag har flertalet riktigt goda vänner som är jämngamla med mina föräldrar. Det jag ska komma till är att jag aldrig haft någon åldersnoja. Kan rentav tycka det är tragiskt att man ska behöva ha det långt innan trettio. Kanske för att jag kommit rätt långt i livet, gentemot en del jämngamla som nyss flyttat hemifrån... MEN! Jag sms-konverserade med en mitt i tonåren nyligen, och kände mig på riktigt stengammal!; Fick ett ord jag inte lyckades få in i sammanhanget. "Venne". Venne!? = felstavning av väna?! (För det ska alla veta, att folk idag verkligen inte kan stava! Det vågar jag säga!) Men... tonåringar använder inte "vän" (vet de ens vad det betyder?!). Venne?! = Ah, inga "r" i småland = vänner! Till sist, och då pratar vi ganska många minuter, kom jag fram till "vet inte". Jag kände mig rätt gammal alltså (gammal nog för att vara sur nucka över bristande skrivhyfs!). Förvisso hade jag en kort period precis i början av min sms-karriär då man fick ljuda sig till vad jag skrev. Lr - eller. Nt - ente/inte. Dt - det. Men det börjar vara rätt länge sedan. Typ mitt i livet. Mitt i mitt liv. Måtte det bli nångång-i-början-av-livet-så-småningom. Även om jag halvhjärtat brukar skoja om att jag inte lever till trettio. Vilket tar oss till frågan jag fick på Instagram igår (hänger ni med?!); "Vad går du på?" Tja, eftersom jag "har nära två år kvar att leva" (som någon glatt konstaterade (närmre 1,5)) satsar jag fullt ut på kött, hembakt och massa frisk luft. Jag unnar mig att göra ingenting fast jag ibland måste. Vila är tvunget, vilket vi är gravt oense om, min man och jag. Därav jag sällan delger vad han gör på en dag - det får mig att framstå i dålig dager värre än vanligt.Cirka tio år gammal bild. Snubblade över den i ett annat ärende.

Vi har gått in för landning, och bältena kan snart knäppas upp. Vill avslutningsvis, i samma luddiga anda som resten och på tal om ingenting annat, meddela att jag räknat svalor. Minst tretton bo, det vill säga, mamma, pappa och fyra ungar, bara inne i lagården. Fortsätter räknandet i ligghall, foderlada och hus, kan det bara konstateras att katterna inte behöver gå hungriga framöver...

Sverige i ett nötskal. Inte heller blir man särskilt glad åt ministern som uttalade sig i Aktuellt i veckan om att det är hög tid att sluta strössla pengar över bönder och börja satsa på viktiga saker. Sveriges bönder får väl helt enkelt se till att effektivisera, modernisera och stärka konkurrenskraften, lät det. Absolut. Jag tycker också det är vansinne att EU-stöden ska vara de flesta bönders årsinkomst. För egen del hade jag mer än gärna gått runt på företaget, följt av "bonus" från EU. Nästa fråga är om vi ska stärka vår konkurrenskraft genom att tvinga upp övriga EU de femton steg vi ligger högre, eller välja att backa själva. Att åter tillåta stallar året runt utan dagsljus, injektioner av oxytocinhormon i mjölkkorna för att tvinga mjölknedsläppet att gå fortare och korta mjölkningstiden/kostnaden. Avklippta grissvansar för att slippa strökostnaden där de får utöva sitt naturliga beteende, istället för att tugga svans i tristess. Låta suggorna stå orörligt fastklämda i metallburar så att de inte kan ligga ihjäl sina små av misstag = lägre spädgrisdödlighet och därmed högre intäkter. Spä på antibiotikaresistensen så fler människor dör av "enkla" sjukdomar genom att blanda in det i djurens foder = snabbare tillväxt = snabbare intäkt. Är det detta som menas lägger jag av. Jag står inte för det! Att sörja för landets mattillgång är ju ändå inte viktigt, enligt styrande regering. Varför underlätta för bönderna när man kan köpa maten direkt från fabrik istället?!

Trevlig midsommar! Önskar maken det samma, han kan få problem framöver; Duckade från hans arbetsbyxor på tork som överrumplade mig på väg in i tvättstugan, så jag reflexmässigt ryggade åt sidan. Smack, rejäl smäll i tinningen av dörrkarmen - har plåstrat om den! Karmen alltså. Och nu ikväll under familjens soffmys skallade den lilla mig precis under ögat, på kindbenet. Förklara bort det, kära make. I de lugnaste vatten...

Dags för lite kvällsfika kanske!

God natt



Oplanerad tjurrokad!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Fri, May 25, 2018 22:29:39

Kris i skafferiet! Sista lingonsylten... Och nu är den slut... Mayday Mayday!Sover man över lunchen får man äta i lönnens skugga medan hönshuset städas. Efter maten hjälpte hon dock till sen praoeleverna avvikit. Och när jag skulle fylla vatten till hönorna fick hon fart efter diskborsten och skulle skura lite till. (Eller slabba!)Kycklingarna utsläppta och de gamla hönorna surar för att ha blivit portade från sin lilla gårdsdel.

Jag köpte en tjur förra våren som jag hade tänkt ha ett tag. - Han brände alla sina broar igår! Att ett djur råkar komma ut en gång kan hända. Men när det är ström i tråden och en tjur tar ett djupt andetag och går rakt igenom - för tredje gången på lika många timmar - har han fått sina chanser.

"Hela grannbyn" dök upp så där var en riktig byaträff. Tjuren lastades upp och kvigorna föstes tillbaka till sin hage där de gått stilla sedan. Det ställde till det för mig - kvigorna ville jag ju betäcka! Sen la jag ut en väldigt trevlig korsningstjur på Blocket i veckan, hade plötsligt fått honom "över". (Minskar ju en hel del på koantalet när hornen ska bort - typ åtta...)

Han togs bort från annonssidan, kördes till hjorthägnet till korsningskvigorna, dagmamman jag hade där som uppstyrningstant och den äkta herefordtjuren lastades upp i kärran också och bytte plats med Rudolf som släpptes ut. Efter denna cirkus kördes äkta herefordko och äkta herefordtjur norröver till de äkta herefordkvigorna för att maxa just herefordbesättningen. Punkt. (Frågor?!)K-k-k-kallt i vattnet! Men så vackert vi bor!

Mannen åkt ner till hjorthägnet och kollade över resterande stängsel där och släppte på djuren. Jag och barnen tog itu med jordgubbslandet och gjorde det klart. Eller har en kortsida kvar att kantskära, men det går fort. Rättaren/Snobben på plats!Done!

Veckan som gått har erbjudit två praoelever, stängselsättning, djurflytt och stängselrivning. Kvigor utkörda och tjurar utbytta. Foderhäckar flyttade och dess vinterplatser igenharvade.

Denna häck har verkligen gjort sitt! Det krymper i lagården - slaktdjuren kvar. Någon som vågar gissa hur långt ut korna räcker?!

Maken åkte på UV-avslutning och jag tog barnen med mig till stan och den fina stadsparken där. Precis lagom att komma dit kring sex en torsdag - avsvalnande luft, folk på väg hem och lugnet la sig. Jag som inte gillar för mycket folk njöt i fulla drag, plus de facto att tre barn inte håller sig på samma ställe precis = bra överblick!
Kvällsmat hade vi med och kompletterade lite när vi köpte "hoppa-tofflor" till barnen. Ja, sen blev det ju tjurpromenader sen vi kommit hem och skickat ungarna i säng.

Lugnet före stormen...Rudolf flyttade in! Eller tillbaka efter ett dygn i lagården sen vi hämtade honom... Och de andra två fick bekanta sig med nya ligan en liten stund.Årets fjärde sista kalv. Tjur. Och mitt i bilden under syns ett stort fläskberg som vi trott skulle kalva ett par månader...Dags att vidga vyerna från badrumsskåpet... Notera tåspetsarna!God natt!



Ett axplock

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Tue, May 22, 2018 22:27:28
Här är det ungefär som vanligt. Fullt upp och kaos! Djur körs på härs och tvärs med övervägande goda resultat. Dessvärre är två kvigor väldigt osamarbetsvilliga, så de skydde ingenting sen vi väl fått in dem i hagen ett antal gånger. Slutligen dök de in i grannens hage, hämtades ut därifrån i söndags när de lugnat sig och släpptes tillbaka till sina fyra systrar. Inte heller då ville de vara där, så till sist har en av dem dykt upp hos mina kor och kalvar några hundra meter därifrån, och den sista är ännu inte återfunnen, så det kan bli spännande i storskogen... Torsdagens bröllopsdag firades för sent i lördags. och sinkades ytterligare på grund av kvigorna. Till sist kom vi iväg i alla fall, efter en dusch, åtskilliga fästingar plockade och med totalt sönderrivna ben. Att han blundar på bild bjuder jag på. Han fick upp ögonen under promenaden upp på toppen av skidbacken i alla fallVärmen har gjort att tjurarnas vattenhålor plötsligt torkat ihop... Sorry boys, men vatten fick de!En ungko som vägrade gå av kärran fick vinschas av. Hon ville inte utan la sig. Några timmar senare skulle hennes nya gäng åka iväg och hon följa med, precis likadant då. Fick dra på henne... Sen gick hon av självmant med de nya kompisarna.En tuff brud i lyxförpackning! Med mockasiner i sandalerna. Och en liten som behövde sova då hon kinkade. Tycker inte det såg så ut... Provat att klättra upp i tornet och åka ner, finessen behöver slipas lite. Och när hon kinkade en annan dag skickade jag en spann över huvudet. Det verkade roligt så det gjorde hon om. Igen och igen! Lika spännande som att äta vattenballong!När sonen föddes förbannade jag dessa selar överallt. Varför hålla på och binda fast sina barn i precis allt precis hela tiden!? Bara i vägen, dessa remmar. Med första dottern började delar av remmarna kännas som en ganska bra idé och med denna minsta är jag övertygad om dess fantastiskhet!
Ett gäng herefordar på vägen... (Den mista fick snabbt på en blöja, en flaska välling och hivades i säng! SOV unge!) Även sjön hemma sjunkit undan så deras vattenplats försvunnit. De löste det på egen hand och vadade ut på ena sidan stänget, och upp på andra sidan, hittade kraftfoderspannen och torkade nosen på bilen innan de snällt följde med in i hagen igen. Samma grupp och fem kvigor har körts till andra gården idag. Börjar bli en drös rena hereford nu!Vår stora, lille kille som drar ett sånt lass med sina systrar så fort det strular för oss, vilket det gör ofta. Idag en stund, bara han och jag. En alldeles för sen kväll med minigolf och glass på den nybyggda piren, men ack så viktig! Han gillar femmor, jag gillar treor.Två tjurkalvar igår. Har gått några år sedan jag fick den första!Ett axplock av vårt kaos. Strax läge för sängen. Så sonen inte kommer imorgon på samma sätt som igår - En knack på pappas höft "Har ni glömt att väcka mig?!" (Två larm hos mig och ett hos maken sovits över!) 7,38. Bussen går 7,40. God måndag morgon, veckan var igång.


Next »