En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Blandade känslor lite överallt

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, August 11, 2018 00:04:41

I måndags skippade jag biträffen för ett Växa-möte med foderleverantörer, rådgivare och LRF. Ett slags krismöte i den situation som blivit. Egentligen var det två "råd" som lyste starkare än resten: 1. Ta itu med din situation och se till att lösa den. 2. Tänk utanför boxen och gör det bästa av situationen!

Ta-daa! Mirakelreceptet! Jo, ja tackar. Jag sitter ju fortfarande och väntar på att den goda fen med rosa trollspö ska knacka på dörren! Nä, just det, vi bor ju på landet. Då kliver man rätt in! (Hon har inte gjort det än heller!)Hur mår ni, små svalungar?! Lämpligt att boa i ensilagehögen?

LRF var där med en representant för Omsorgsgruppen, något som inte annonseras ut så värst mycket, och som jag inte hört talas om förrän ett par veckor sedan då jag såg ett reportage om att de var nerringda nu av oroliga bönder. Representanten menade på att man behöver se om varandra - alltid förstås - men lite extra nu, då det är lätt att gå hemma på gården, se eländet och vara den mest ensamma i hela världen. Stämma av läget så det inte rasar totalt. Göra en orosanmälan till Omsorgsgruppen om man ser att det barkar åt skogen "hos grannen". Och inte minst, kanske börja fråga hur någon faktiskt mår.

Och i just den frågan, oavsett situation, vill jag ge en liiiten tankeställare; För egen del får jag frågorna minst tio gånger i veckan - Hur går det? Räcker betet? Har du fått tag i foder? Blir du av med djur på slakt? och så vidare. MEN! Väldigt få frågar Hur är det? Och ännu färre frågar Hur mår du? Den sista frågan är helt rak. Lämnar inga utvägar. Alla andra har små avfarter där man kan slingra sig iväg om man inte vill följa huvudleden.

Det är ingen lätt fråga att ställa, ingen lätt fråga att besvara och man måste vara beredd på att få ett svar man kanske inte vill höra.

Frågar någon mig hur jag mår, så kan jag inte riktigt svara, för jag vet inte. Bekymrad, men inte för det folk tror. Jag känner lite ångest och oro för mig själv, för att jag känner mig ganska lugn och räknar naivt med att det löser sig, på ett eller annat sätt. Detta lugn är långt ifrån befogat som situation är, och det skrämmer mig faktiskt. Är jag helt blåögd och dum i huvudet?! Har det slagit totalt slint eller?

Jag känner en frustration över att det är så in i helvetes torrt att djuren inte känner ström i tråden, och flertalet - i synnerhet kalvar - har tappat respekten totalt för stänget. De där åtta sen i söndags gick på promenad igen i onsdags. Var jäkligt nära att hämta bössan, men vem skulle jag sikta på först? Djuren, mig själv eller molnen så lite fukt rasat ner?! De djuren är inom hägn och bom nu. Det ska väl en del till innan de bryter sig ut från hjorthägnet. Ett litet plus i kanten för dem var ändå att batteriet hade tagit slut, så de hade ingen ström i stänget.

Jag känner mig så fruktansvärt less på alltihop. Aldrig vara ledig, alltid ha jour, aldrig få nånting för allt arbete man lägger ner. Alltid oroa sig för ekonomin, tidsbristen med familjen. Kaoset i hemmet då ingen hinner eller orkar ta itu med röran. Avundsjuka mot de som bara kan ta sitt pick och pack och dra iväg, och plötsligt komma på att de känner för att stanna ett par dagar till och gör så!

I nästa andetag får man en bamsekram av en kelig tjur. En kviga tuggar i sig skosnörena och några kalvar kommer och slickar en i örat och man bara bedyrar vilka goa, snälla djur de är. Tänker hur gott man har det som kan bo på landsbygden, med grannar som alltid ställer upp på varandra (merparten i alla fall). Som kan låta barnen vara med och arbeta/leka och få ta del av det riktiga livet. Och som hellre gör det än att sitta vid Ipaden eller TV:n. Där man kan få de bästa samtal under en stunds stenplockning på åkern eller i traktorn på väg efter en bale... Frågar ni mig hur jag mår? Jag är trött. Alltid sket slut.

Vi har nån fläck där vi slabbar med vattenvagnar. Jag tror jag vet var... Blasten från den gula löken började vissna, men vad snopen jag blev över att det var vitlök!

I tisdags startade dagen extra tidigt så lagården hanns med före barnväckning, fritids och dagisinskolning. Riktig mjukstart med tre personal, jag och mina två flickor. Den lilla fick klämma, känna och se sig om utan att någon drog och slet i henne för att vara först med att visa "bebisen" allting.

Efter dagis var det dock dags att ta itu med dagens arbete, så maken försvann iväg med vattenvagn och stängsling. Sedan barnen var nattade åkte vi gemensamt och lastade herefordar och släppte iväg till det jättestora område som uppenbarade sig då jag fick tillträde till mer betesmark. Lastningen gick på två röda på båda ställen och allt var frid och fröjd. Förutom klockan då som blev långt över (behövd) läggning.

I onsdags var maken på dagis. Själv startade jag upp med injakt av fyra kalvar som hälsat på herefordgruppen (går i andra änden av byn och verkar gå ohejdat som de vill...Hela tiden...) montering av ny traktordörr, petat in två kalvar från grönsakslandet och så frukost. Jakt på åtta djur som grannarna i byn jagat in flera gånger och slutligen hjälpte till att lasta. Hem och jaga in en kalv från vägkanten. Lastning av kvigorna långt borta för transport upp på Berget ännu längre bort. Fick en chock då tjuren tog täten och åtta av tolv djur var uppe på kärran innan vi ens hann få fram grindar och tråd! Stängde snabbt då vi var oroliga för den enormt branta backen uppåt. Av de resterande fyra gick tre smidigt, men den fjärde hade gett sig den på att inte följa med, så hon tog väl sisådär två timmar bara hon... Bössan igen... Hem och jaga bort en kalv från hönsgården.

Varmt som tusan, ingen mat på alldeles för många timmar gav svarta fläckar i kanterna när det väl var dags att åka hem. Maken sprang genom lagården och så åkte vi ner på motorträff i brukssamhället. (sen vi jagat iväg en kalv från vedbacken) Mängder av fordon och mängder med folk, allt försvann på en millisekund när åskan dundrade in med en skur.

Skittråkigt, tyckte den lilla som plötsligt blev väldigt tyst och stilla...

En brunn hade tagit slut så Jirka var och lånade vattenvagn och traktor för att kunna fylla badkar till sina djur. Han kom sent tillbaka och fick då fika tills jag slängde ut honom för läggning.

Igår ringde en snickare och meddelade att en av mina kvigor gått in i en lagård där hon inte hade att göra. När jag väl hann dit hade hon brakat igenom det tvärkassa golvet och stod en våning ner. Tack och lov kom hon ut för egen maskin och till synes oskadd.

Hem för frukost och iväg till föräldragården för att hämta djuren där. Delade av kor och kalvar och hämtade den andra halvan av gruppen. Precis framme i hemmabyn igen ringde drängens fru då Växa-personal stod på gården, tio minuter för tidigt, för vägning av de största herefordkalvarna. Väga dem, lasta ur och sortera bort korna, lasta upp de två kor, kalvar och tjuren som skulle till grannen i byn. Lite lagård, hastig middag och efter ett par julgrisar, som råkade bli tre... En sen röjning på logen inför foderleverans resulterade i en skopa till skogen varpå vi mötte sex kalvar långt borta på hygget... Flyttade hela hemmagruppen lite innan elva igår, förlåt grannarna. Första tre tonen kompletteringsfoder av hundra... Det blir en arbetsam och väldigt dyr vinter...

Idag lämnades den lilla ensam på dagis. Kvickt in i rummet och skrattade åt mig och sonen utanför fönstret när vi vinkade. Hade gått jättebra allting! Upp till fritids med sonen.
Halvvägs genom lagårdspasset fick jag samtal från andra gården om en ko som rymt, visade sig vara en kalv. Jag pratade i lördags om att de behövde nytt bete... Får väl skylla mig själv som inte gjort det. Stängslade sista biten till dem när det ringde: "Mötte en kviga på vägen när jag kom hem, vad gör jag nu?" Precis klar kom samtal igen om att kvigan var på plats och strömmen åter på. Tack. (Lagårdskvigan var inte helt avskräckt...)

Drängen och fru tog en sväng till Reftele, jag kollade över ny hage hemma (och återigen - gick över årets insådd och tänkte att detta är ju inte så farligt, det tar sig med regn! Tolv millimeter på två dygn, det finns hopp!) Ut me kora på återväxten bara.

Min bromslösa traktor som åkte till verkstan i måndags var klar. OCH det var inget inre läckage i bromssystemet utan ett bromsrör som spruckit. Där såg jag mina "trettiofemtusen" minskas till några tusenlappar och jag lyfter på hatten. Körde drängen till stan så han fick hämta hem den, och körde för att titta till kvigorna på Berget. Möttes där av hela gänget, med en gubbe i mitten. I shorts och sandaler, sittandes hos den liggande tjuren och kela. Lite kluven känsla. Lite "stolthet" över de sociala, lugna djuren. Lite oro över att utomstående går in till mina djur så där. Lite glädje över att de som fixar fram bete och lånar djur är så glada över det och uppskattar det så mycket att de bryr sig om djuren på det sättet. "Tjuren är riktigt tam, men de andra är lite reserverade" sa torpägaren. Jojo, men du har likväl elva kvigor på typ fem kvadrat och du står i mitten... Det hjälper inte att fylla vatten till hönorna om spannen glöms kvar utanför hönsgården. Inne hade det tagit slut under natten...

Hem för lagård och hastig middag och sedan iväg på fisketävling. Var inte alls sugen i dagens storm, men platsen låg i lä bakom ett berg och så är det en gryta från början, så riktigt fin kväll blev det.

De stora barnen har krupit ner i sin stuga. Läggdags för en annan också! God natt och trevlig helg. Önskar ro och vila. Men först ska föräldragårdens kor köras till herefordgruppen, helst ska gödningen ut om det verkar bli lite regn framöver och stängsel finns ju alltid...



Ännu en vecka som inte blev som tänkt, till Selmas förskräckelse

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, August 06, 2018 00:16:52

Vilken vecka! Igen! Med allt från hittekatt till kojakt till krossat glas till familjedag till flytt till bebis... Ja herregud, håll i hatten, säger jag bara! Det sa jag nästan till den där försäljaren som frågade om jag ville läsa Kalle Anka för mina barnbarn!!?? Hade precis tagit mig uppför en brant som för en anställd skulle krävas spikskor, hjälm och lina, av myndigheter. Samt ett strå i munnen för att stävja törsten lite. Men ändå!? Jag har ännu inte fyllt 29, tänk på det! (sa jag tyvärr inte till honom...) Tanten igen.Kolla! Grön klöver i insådden!!!! Kvigor släppta låååångt bort. En håller lite koll på dem; "Jag och tjuren har blivit riktigt tjenis. Igår tog jag en fästning på honom!" Inte planerat, men fick fiska! Två gånger... När hönorna är borta kacklar tuppen i redet?! - - -

Var ska jag börja?! Jo, stugan är "klar" invändigt. De klassiska listerna kvar, sen fortsätter den sorliga utsidan. Det kommer längre fram, både utsidan och resultatet av förvandlingen invändigt. Eller ännu hellre! Kom hit och se live vet'ja. Vi kan behöva lite pauser. Ta gärna med fika, så fixar vi kaffe. Bakandet har varit lite sisådär med ett tag... Det är modernt att fördriva tiden med padda, så gör även jag vid nätternas arbete! Och har man ingen padda till hands, så funkar ju drängen som räddat den nyvakna lillan från vagnen!

För att börja i realtid har större delen av söndagen tillbringats på High Chaparral. Dags att ge barnen lite kvalitetstid. På plats där avverkades tre shower, för första gången i år. Nära på bokstavligen sprang ihop med en bekant från BB. Får se om/när vi hittar tid att träffas då vi lovade att ses före förra julen...

Larmsamtal där om djur som "nog" hade gått ut. Skickade upp drängen och han hittade en av åtta. Denna åttonde försvann till skogs och de körde några turer på skogsvägarna utan resultat. En timme senare när jag kommit hem tog jag bilen upp och snubblade över dem på vägkanten. Bara att trava tillbaka till hagen, se över stänget, byta aggregat och prova att slå i jordspett nummer fem och sex. Föga oväntat hjälpte det inte, så ännu en vandring genomförd ikväll. Djuren släppta i den gamlagamla hagen där det fanns lite grönt på tegarna i skogen, och sedan stängsla runt om dem...

Skenet bedrar... Och det nya växthuset hade klarat sig! Vilken sabla tur för mig!

Väl hemma hittade jag ugnen igång, och tur var väl det - annars hade bröddegen varit över hela köket imorgon. Köket som för övrigt fyller ett år i bruk idag! Femte augusti. Helt galet detta! Från ett bete till ett annat...

Igår skulle herefordkorna hämtas hem och skiljas från sina tjurkalvar. Betena tryter, och snart vägning för de små. Gick som smort. Inga som helst problem att lasta första lasset, inte andra heller för den delen... Det var på mitten det spökade; Mitt på landsvägen på väg till andra gården för lass nummer två exploderade traktordörren. Ett odefinierbart ljud, sa drängen, en sekund innan det bara small. Både han och sonen glittriga av glasdamm. Tur i oturen att det var höger dörr - annans hade det rasat över sonen - och att det gick utåt. Plockat glas flera meter ut på åkern... Så hela eftermiddagen gick åt att sanera väg och vägkant. Inte så jättebra känsla av en massa splittrat glas i den fnösketorra vägkanten som följs av ännu torrare åkrar... Men det krävdes långa och många sladdar till dammsugaren också! Från grannstället tjuvade vi och lämnade det förhållandevis rent efter oss. Men alla som någonsin krossat ett glas vet hur mycket splitter det blir. Långt bort. Tänk då att det var en "modern" traktor där hela sidan, från framruta till bakruta, består av en enda glasdörr... Blev inte mycket annat gjort den dan...

Stängsel hit, stängsel dit. Vatten på alla håll och kanter. En heltorsdag med Mor och B, följt av en halvfredag med de samme. Välkommet och tacksamt. Jag och lillhönan var i Reftele efter bland annat fler vattenautomater. (Maken byggt ännu en vattenvagn, och har slutat idiotförklara mig då jag önskade sex kubiktankar när vi väl lyckades få tag i några sådana. Detta året behövs varenda en! Har nio tankar i bruk plus en gammal plåtcistern. Snart behöver jag fler. Hoppas vi klarar det med de två resterande tankarna!) Stod och packade varor i mataffären när Mor ringde; "Var är alla? Huset tomt och öde, olåst, ett sovande barn i vagnen och resten då?" - Tja, ingen aning. Jag är inte hemma... Det är som vanligt, låter det som... Fem millimeter regn i en åskskur gjorde sonen glad!

En ny familjemedlem har anlänt i Sydskåne. Hans fick en flicka sista dagen i juli! Så roligt. Sen är den familjen lite puckad också i sin planering som lyckas åka från en adress till förlossning, för att lämna BB för en annan adress... Just snyggt planerat att pricka in varmaste sommaren på 260 år som höggravid OCH flytta samtidigt som barnafödsel. Tacka vet jag att kicka igång kalvningen på söndagen, föda på onsdagen och hinna med ytterligare 48 kalvningar de kommande sex veckorna...! Nåväl. Plus tillbygge av hus;) Fler bebisar! Andra kullen svalungar. Ett gäng på golvet också, de lever farligt sen de trillat ur boet...!

Det är kul näääästan jämt... Plötsligt händer det!

Den lilla i familjen har gjort ett jätteskutt i utvecklingen. Så hundra med i allt som händer. Ska hon sova går hon och hämtar blöja i tvättstugan, sen hon vaknat går hon och slänger den i soptunnan och hämtar sina trosor (i och för sig låg shortsen i soptunnan idag också...) Skakar på huvudet, nickar när hon tycker det passar. Jättekul! Säger till vid nödighet och satt på toa idag och sssssssssssss:ade. Inte för att hon kissade, men tanken fanns där. På tisdag börjar hon på dagis. Lilla skiten, hur gick detta till?!

Det dök upp en främmande katt här. Har tydligen varit lite skrikande på nätterna, men det har jag nog sovit över. Plötsligt kom den fram i alla fall, kelig som få och återkommande. Misstänkte först en dumpad sommarkatt, tills sonen får syn på den och utbrister; Det ser ju ut som Abbe! Han är försvunnen, sa min kompis! Kontaktade Abbes ägare och han kom. Abbe puts väck, förstås. Det började skumna när katten kom fram, och ägaren satte sig på huk och lockade.. Katten kom. När han skulle ta katten, stack den, så han jagade den runt bilen innan han fick tag på en väldigt motsträvig katt. Skumt, var min tanke, den verkade så extremt tillgiven och tålig innan. En tanke slog rot... "Du har visst blivit tjock, Abbe. Det har inte gått någon nöd på dig!" Sekunderna innan paret ska sätta sig i bilen kommer ännu en randig katt ur skuggan och mannen utbrister: "Det där känns mer bekant!" och släppte vår Selma som försvann som ett streck. Abbe däremot, med samma teckning men ljusare grå, vilket inte syntes i mörkret, nästan skuttade upp i husses famn och de åkte hem. Stackar Selma såg vi inte mer av den kvällen eller natten, hon som nästan alltid ligger i sängen en stund. Hon var väl helkränkt efter att först blivit kallad tjock och sedan nästan blivit intvingad i en bil med en främmande karl... Slutet gott...

Jag tror inte jag momsdeklarerar nu! Brödet är ur ugnen, fikat intaget och maken har somnat. I sängen faktiskt! Dags att försöka vrida tillbaka dygnet. God natt!



Mest o-tantig och dubbla onda ryggar

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, July 07, 2018 23:46:47

Ikväll har jag haft/tagit mig tid att skriva. Vill bara förvarna!
Tre barn på väg in till dagis! Men bara en som fick stanna! Vitlök på tork! Konstaterade att de sorgliga pensé-liken på verandan behövde bytas ut och vips kom UV-lägerchefen med en blomma! Kul att de livar till byn, uvarna, men lika skönt när de åker så man slipper få sin dygnsrytm ifrågasatt...

Jodå, havren rök också. Drygt hälften i alla fall. Det andra får ett tag till på sig att fundera på om det vill växa till sig, odla mer ogräs eller betas ner. För det är just så. Betet... Detta som jag varit helt lugn med tidigare börjar kännas som en molande ångestklump i magen. Tyckte det växt om, om inte bra, så ändå lite grann, här hemma. Men när djuren tuggat i sig hälften av återväxten på drygt tre dygn känns det... Lite torrt. Extremt torrt! Men de får äta så länge det finns, sen får de tugga i sig på hyggena här hemma, och så hoppas jag att det regnat på lite. Annars får vi ta ställning till nästa alternativ. De får väl åka på mer semester! Överlag ligger/har jag legat ganska bra till, men... Men... Inget ont utan något gott - har fått många extra hektar sjögräs att beta! Finns ju liksom inget vatten i de heller längre! Inget vidare vatten i Kvarndammen heller... Svårt att dränka bilen där nu, vilket en gjorde för några år sedan då handbromsen glömts i en hast. Det mest ironiska i historien är att ny bil inhandlades på kvarndammen.se---Om man kisar kan man ju låtsas att man ser strängarna!...? En bal per hektar. Normalt gräsår 17-20...Ännu behövs vatten på sandjorden! Och där kommer nån bonde (dräng) och stoltserar med fulla lass...

Allt gräs rullades och även de sex hektaren havre, och håll i hatten; Hela sex balar! Tusan vilken skörd! Lyxigt att ens lägga tid på att slå ner det, men det är dessa sex balar jag kan fodra med till vintern. Korna kan jag som sagt skicka ut i skogen eller på ännu eländigare ställen. Balar kostar i runda slängar runt tusenlappen för tillfället, de få som finns. Plus frakt! Jag gör åt 30-35 i veckan... Räknar med 1000 balar per år. Förstår ni om jag vill skörda varenda strå jag kan för att slippa köpa?! Jag ligger ändå "bra till". Skjutet från höften har jag fått ca sextio procent mot normalår. (inräknat det extra jag fått bärga och tacksamt tagit emot) Även om jag ogillar tanken att preppa markerna med konstgödsel kommer jag göra det, hoppas på regn och en sjuhelsikes andraskörd som kan rädda upp det. Brukar inte vara några större problem att slå i september, och än är det långt dit. Bukfylla duger det till i alla fall!
Dessutom ligger slakterierna "efter", så djur som anmäls nu får likväl stå tills i januari. Kul för den bonde som inte har ett strå att ge dem. När det dessutom hänvisas till kadaver, blir jag riktigt lack! Är inte det slöseri om något så säg!? Fullt friska, fina djur ska alltså skjutas, betalas dyrt för bonden för att bli av med - ungefär två tusen per djur - för att de ska brännas till biogas.

Som flera andra nämnt i olika sammanhang hade detta varit ett svältens år för bara hundra år sedan. Idag "bryr ingen sig". Allt finns ju ändå i affärerna. En bonde gick ut och uppmanade folk att äta mer kött, eller åtminstone köpa hem och frysa in det, för att lätta i affärens kyldisk så slakterierna kan fylla på, så bonden blir av med sina djur hen inte har mat till och kunna säkra djurvälfärden. Denna bonde blev mordhotad av miljöaktivister då allmänheten behöver äta mindre kött för miljöns skull. Allt för att bonden ville kunna sörja för sin egen familjs försörjning och välbefinnande.

Att denna masslakt/kadavring som väntar innebär brist på svenska råvaror nästa vår tänker ingen på. Inte de Svenssons som har möjlighet att påverka genom sitt handlande. Både som bondebehjälpligt/samhällsmässigt och miljömässigt. För blir det brist till våren ökar importen från andra länder med betydligt högre miljöpåverkan än Sverige. Med betydligt längre transporter och med enormt mycket högre risk för antibiotikaresistens. Men ekonomiskt billigare för kund är det!

För egen del pressades det sista i torsdags. Förstaskörden färdig, en månad tidigare än normalt. Å andra sidan har jag aldrig varit med om så fint sammanhängande väder så vi har kunnat köra på som vi gjort. Enda nackdelen är att jag inte har någon bra lada att förvara höbalar i - allt är extremt torrt och många kronor ensilageplast kunde sparats in. Lägga balar under presenning, tycker en del, men de måste likväl ha en bra plan att stå på. Dessutom är kondensrisken överhängande, så det blev plast i alla fall.

Men efter middag och direkt nattning av barn firades den egna färdigheten med att köra på entreprenad till en som ville få hästhö rullat. Dags att åka hem, tvätta av fotlänkarna och fira med hemgjord chokladpudding till efterrätt!

Hem och sätta av pressen vid halv tolv då jag inte längre iddes rengöra och smörja upp den, och krypa ner. Direkt på morgonen kom en kille ut för att serva traktorn och behövde fri passage runt om. AC-slangen är härmed fixad. Hoppas bara den ansvarige kommer och fyller på den snart!Hem till en natt utan sömn. En kille var med fritids och badade och brände sig nåt så infernaliskt. Första natten gick förvånande bra, dagen efter var betydligt värre. "JAG SKA ALDRIG MER BADA!!!!" Lät det mellan de hysteriska snyftattackerna. Jag är benägen att tro honom, när han sa att det gjorde ont... (på axeln har ett plåster suttit för att skydda blåsan, men tror fjällningen fick hjälp på traven när det behövdes tas bort...)

Min rygg blev inte bättre. Inga problem med att lyfta och bära, men det där med att bälta barn i bil var ett smärre h-vete. Fick tid till kiropraktorn vid lunch igår så det var lagom att springa över stänget hemma och flytta de djuren, skörda sista vitlöken och sedan åka. "Vad har du gjort med ditt vackra röda hår?!" var kommentaren. (Tja, det byter färg själv så jag behöver inte bry mig) och "Ont i ländryggen?! Tror jag det, allt är vridet och vänster sida av bäckenet ligger sex centimeter lägre än den högra!" Sex centimeter?!!! Tror fan att det inte var behagligt!

Resten av gårdagen var så där öm som man blir när allt är sönderbräckt och musklerna ska försöka släppa sin träningsvärk och anpassa sig i den nya ordningen.

Djuren återfinns i skuggan! Det där med att aldrig mer bada...; satt halva eftermiddagen i vattenbrynet, i skuggan från alarna. Två abborrar kom på besök. Längst till vänster i bild skymtar en.Här har varit en del tantande nu, och när jag var hos grannen till andra gården kom han ut; "Vi träffas ju bara en gång om året så jag får passa på att se om jag känner igen dig. Men du är ju dig lik! Förlåt att jag säger det, men sen man gift sig och så brukar kvinnorna tanta till sig, men du har ju klarat dig bra!"

Vad i hela världen svarar man på det?! "Önskar jag kunde säga det samma, men du har gubbat till dig rätt rejält på ett år!..."?? Jag höll tyst!

Imorse fick jag tredje larmet på ett dygn om en av mina kvigor på vift i grannbyn. För tredje gången fick jag skicka vidare meddelandet till vederbörande bonde och då han var på väg till lantmännen idag fick han även en inköpslista från mig! Väldigt smidigt och tacksamt att få det avlastat på gårdsplanen! Tackar!

Idag har annars varit en ganska udda dag. Den som hävdar att livet på landet är långtråkigt har aldrig levt det fullt ut!:

Privatbilen fick sig en välbehövlig omgång invändigt. Jag tog en tur och tittade till lite djur. Maken lurade drängen till att lyfta på vedkapen på släpet på föräldragården (projektet startades igår men fick en natts respit så getingarna kunde bekämpas innan). Far och son skulle åka till Hamnen och titta på matchen på storbildsskärm, men hoppade då det började smälla åska och regna!!! I detta började jag sy en tygpåse att hänga på nya vagnen för lite "smått å gott". De små restlapparna från köksgardinerna kom till användning! Mitt i ringde drängen som hade fått dieselslut i traktorn borta på föräldragården - sen han kommit för nära ett dike som sög ner honom! Mösadiken kan man lita på, de är alltid lika opålitliga i kanterna! (Sen kan man ju undra varför man måste backa så provocerande nära...!) Så lillhönan med i traktorn och ut dit för att dra upp honom och sedan hälla i en dunk - smidigt med elektrisk dieselluftning på den maskinen i alla fall!

Tillbaka till symaskinen och en son som kraschat på balplanen - väldigt torrt och dammig där och han älskar det!

Precis fått i oss middagen alldeles för sent som vanligt när ett nytt samtal från drängen kom då det föll på min lott (de kunde inte) att försöka övertyga mjölkiskalven som föddes i torsdags att det går att dricka från spann istället för flaska. Tjuriga bägge, men jag vann!

Nyfödd mjölkiskalv med pappa Hereford innebär påfyllning av råmjölk i frysen!En konstig känsla det här. "Bara" stängsel (och lite gödningsspridning) en månad framöver! Och maken har semester! Kanske ska vi försöka ta lite semester i år. Om inte annat för att vi kan?!! Inget varannandagsväder som förhalar skörden, ingen köksmontering... Bara ett rum på andravåning och ett hus som borde målas. Och som, om man vetat förutsättningarna, skulle ha tvättats för några veckor sedan... Önska oss lycka till!

Maken sover sedan ett par timmar i soffan. Tror han skulle titta på matchen, men den var nog inte intressant... Dags att krypa ner själv!
God natt och trevlig helg!



Jävla skitstövel till gaggig tant med ryggont

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, July 03, 2018 22:51:24

Fredagen startade med en fontän i lagården som krävde åtgärd! Jag packade väskor och bil och smet till lillstan för att lösa den där Blocket-shoppingen jag varit på väg till i flera kvällar. Mötte sedan familjen på High Chaparral för att kika på westerntävlingarna där en liten stund. Lunch följde och sedan styrde jag och barnen söderut, och maken återvände hem för att konstatera att 160 hade kalvat!!! Jo, det är faktiskt sant! En stor och präktig kviga hade hon nedkommit med, typ tre månader efter vårt trodda datum, med tanke på hennes hydda!

Sonen velade i det längsta och slutade med att han skulle stanna hemma vid H.C. men ångrade sig när han kunde få både en stund där OCH en Skåneresa! Under stort hemlighetsmakeri var det där vi hamnade. Hos modern som var gräsänka. "Pappa är hemma och vaktar sexti!" har lillhönan berättat för alla som vill veta. Ja, och de som inte velat har också fått höra det!

Nångång hörde/läste jag något i stil med att barn är de mest utsatta i trafiken, då de ofta somnar eller busar så de inte sitter som de ska i bältet... Jag är fullt benägen att tro på det!Kom ju ner ganska sent, så var inte mycket mer än middag och försöka få omkull speedade ungar.

Spannmålsfälten ser fina ut, men tittar man närmre ser man de glesa, klena skaften... I lördags lämnades dessa ligister hos Momo, och själv styrde jag nosen längre söderut. Till livets första Babyshower. Lurad ut i fingernaglarna blev det många känslor för Hans, så efter en vibrationsmassagekram, med tillhörande snorfläck på axeln, fick jag ett "din jävla skitstövel" i örat. Tror inte de andra fick det, så jag var väl den enda som tålde/förtjänade det!? Jag som nästa var mest oskyldig av alla ("Du är aldrig oskyldig!!!" hörde jag precis ett eko i huvudet av en väldigt välbekant röst - läs Hans)

Tror det var lyckat i alla fall. Efter lunch försvann de flesta och vi blev bara några stycken kvar i soffan under ett par timmars samtal.

Morris inspekterade den groteska gunghörningen, medan den Simba parkerade sig på tryggt avstånd under sängöverkastet.På väg tillbaka, fick jag en speciell känsla i magen, så svalde all Malmöångest och rattade in i staden. Hälsade på min gamla farmor. Tack snälla högra makter att jag både hittade tillbaka till bilen OCH lyckades få ut den ur fickparkeringen. Har aldrig varit så lycklig som när jag kom på motorvägen igen! Jag hatar städer! Åtminstone stadstrafiken när jag själv måste ta mig runt i den!

Efter söndagsmiddagen var det läge att rulla hemåt, men via Skånes djurpark. Fåret Shaun-land var en riktig hit, måste jag säga. I övrig är parken väl inte så mycket att hänga i granen då de flesta hägn kändes tomma...

Fascinerades av det fina storkboet de gjort på taket. Plötsligt steg storkarna upp bara! Sannerligen vägjorda...!Bärbar och bärbar... Mobil snarare kanske! Och varför inte?!Har man inget bättre för sig i bilen kan man ju alltid gnaga på tårna!

Hemma sent på kvällen. Barnen fick bubbla av sig till pappa och sedan krypa till kojs.

Hemma hade maken haft en så-där-helg;

Lördagen hade tillbringats med slåtter, där en sten kilat in sig mellan rotor och balk och traktorn dog. Som tur var, var det inga större konstigheter att åtgärda. Vidare rasade ett stabiliseringsstag till hydraularmen på ena traktorn, klippbordet på gräsklipparen släppte i svetsarna och blev liggandes på backen och vips gick en fjäder i rumpan på klipparen så drivningen slutade. En släp skulle backas in i en lada, och den långe firmabilen försökte flytta en gammal nerväxt vagn med näsan. Vagnen står kvar och nosen är bucklig. Vattnet tog slut på föräldragården, troligtvis då grannen fyllt badkaren till djuren och det inte hann rinna till i samma takt. På andra gården har det däremot varit lugnt med vattnet, det rann till och verkar vara stabilt. Det som var mindre stabilt var ett samtal till mig, som inte svarade, och ett till drängen då hyresgästerna - denna gång tyskar - hittat den nya kalven död eller svårt elchockad utanför stängslet. Ojojoj, tänkte jag. Sta'bor igen... Men kunde ju inte bara ignorera det, så drängen körde ner och inspekterade. Det lite roliga i hela historien, tycker jag, är att när han anlände, stod tyskarna på vägkanten och hade krängt på den lilla kvigan ett hundkoppel! Inte vet jag om det var av välmening för att någon skulle kunna titta på henne ordentligt, eller som säkerhetsåtgärd för vägen, men lite kul att koppla en "död" kalv.

Drängen hade hur som helst klappat om kalven, ropat på korna som kom från andra änden av hagen och petat in kalven mellan stängseltrådarna igen, varpå hon skuttat iväg till mamma och börjat dia. Varde livet! Hon återuppstod!

I precis vanlig ordning var kalven "lagd" på ett "bra" ställe och där ligger de tills mamma hämtar. Egentligen oavsett vad som händer, så spelar de döda. Men det är inte så lätt för utomstående att veta, så det är ju bara att le i mjugg, lyfta på hatten och tacka för uppmärksamheten! Vattning av växthus gick visst inte heller så bra... Fördel att det repar sig snabbt. De flesta chiliplantor i alla fall. Det är aldrig smidigt när sådant som "sköter sig själv" plötsligt inte blir gjort! I denna sol och hetta.Gräsklipparen fixades snabbt. Bara stjälpredan kom hem

Igår lastades ko med kalv upp, precis som resten av gänget och kördes tillbaka till hemmagården. För första gången i år börjar en viss oroskänsla för betet infinna sig. Måtte det snart börja regna och växa om.

Drängen fortsatte med slåtterkrossen, maken stängslade och för egen del vinglade jag dammig runt i och på pressen för rengöring och smörjning. Och vingla är rätta ordet - fått så sablars ont i ländryggen av helgens bilåkande. Det funkar inte riktigt, och alla ryck och småvridningar är oerhört påtagliga. Brukar hävda att jag har en ganska hög smärttröskel, men nu vete katten. Det är ju inte alla år man slår färdigtorkat hö... Detta trodde jag ju inte i slutet av april när åttio procent av bilden stod under vatten! Sen att man kör där med livet som insats då det inte är harvat eller nåt. Vill till att spänna åt korsetten så inälvorna hålls på plats! Och jo, jag har strängat. Ska bara hitta dem... Vitlöken blir inte heller bättre i torkan, så hälften är skördat. Pimpad för storbildsmatch! Dessutom kom jag på att jag kanske inte ska pipa för värk i ryggen med tanke på min lunchpose/tiominutare i traktorn...;P Har alltid extra batterier med mig. Mardröm om lurarna blir tysta i början av dagen! För säkerhets skull också ett par alkaliska, om de extra laddbara inte blivit laddade, vilket händer allt som oftast...

En sväng till di gamle för Bokbuss och fika blev det på eftermiddagen. Mormor hade lämpligt nog bakat bröd och frallor som förhandlades bort mot ägg, så alla parter nöjda.

Ryggen är snäppet bättre idag, åtminstone tills jag stannade upp nu... Strängat ett antal hektar. Allt gräs är nu slaget. Ligger i valet och kvalet på om man ska fortsätta med havren eller låta den få några dagar till. Utan regn i sikte lär den inte växa något nämnvärt mer, och risken är väl istället att den brådmognar, stressas till mognad, i värmen. Bättre då att ensilera den ordentligt grön, vilket den faktiskt och förundrande nog ännu är. Får sova på saken.

På havre och ett eventuellt samtal till kotknackaren, om han nu inte har semester...

Rätt nöjd med nyförvärvet hittills. Med hjul som faktiskt går att låsa mer än i teorin, och en rejäl sufflett som provades mot den skarpa Skånesolen. Den högra till salu om någon är spekulant.

God natt

Penningtvätt och svett

Bondelivet 2018Posted by Åsa Fri, June 29, 2018 11:11:26

Här var'e penningtvätt! Den lilla hittade sina hörselskydd i bilen när hon släpptes ut, så de tog hon i ett stadigt tag och marscherade iväg till lagården för inspektion. Att pappa sen dök upp på väg till traktorn var superkul. Tyvärr fick hon inte åka med denna gången...

Men så jobbigt det var att vara med på Bamses gympaspel, bäst att vila lite.

Fler som tycker det är jobbigt att vakna på mornarna... En av tre avläggare i full gång! Och drottningen märkt! Fyra slaktkor upplastade kl 22 också då bilen var på ingång 6:20.


Det har varit tre dagar nu med många timmar i pressen! Men så skönt att hektaren betas av! Räknade lite grovt med att jag fått extra bitar att slå motsvarande ett par tre veckors vinterfoder. Det gör rätt mycket alltså. Från såna som annars hade kört med en betesputs och låtit det ligga kvar på marken. Slöseri!

Men det har rullat på bra i alla fall. Inga större episoder förutom det sista igår; Släppte ut balen från pressen till vaggan den ligger i när den plastas, och precis när den dimper i tycker jag mig höra ett dovt Poff, varpå det börjar lukta kemikalier i hytten. Kvickt som f*n av med allt och ut. Nix, inget konstigt på pressen däremot såg jag stänk på framaxeln på traktorn. Upp med huven och därunder var allt grönskimrande!? AC-slangen som rök. Aja, kunde varit värre. Däremot piggar det inte upp när man sovit typ tolv timmar på tre dygn att sitta i en bastu i stekande sol. Vyssan lull kokar kitteln full... Inte bra att hitta på åkern... Måtte nån räv släpat dit det...

Drängens fru har basat för lillfis i flera dagar och fixade även middag till oss alla igår. Direkt efter stack maken på möte, drängen körde mig tillbaka till pressen och satte sig sedan hos barnen. Som han även nattade. Stackars dräng som hatar trappor i allmänhet och vår branta i synnerhet, med sin dåliga rygg. Men vad gör man inte för barnen när de ville ha sällskap till sängarna!Det är ju bra med sele...!

Gick bra för mig en stund tills nätet började sina. Till sist rök en icke ordentligt nätad bale ur med nätet slut. Eller blev hängandes på mitten är närmre sanningen. Så, ring efter nät och högaffel och börja ösa ut. Fördelen med detta knappt existerande gräs är att det inte finns nån risk för den där tecknade grodtungan - inget håller ihop så det korkar inte igen heller då. Ja, på invägen i alla fall.

Manuell strängläggning! Sen på 'et igen så det blev klart. Hade ju dessa två strängar kvar...Och så var man så där lite lurad igen...

Men den där turen till lillstan som varit tänkt ett par kvällar gick i stöpet igen. Får försöka planera in det under dagens tilltänkta äventyr.

Om vi kommer iväg på det - maken trasslar med en fontän i lagården som behöver bli klar före avfärd.

Just det, plötsligt blev vi sent igår varse om att tolv djur stod utan vatten då sjön sjunkit undan och bäcken sinat. Men det värsta var väl ändå att uthyrningsgården och trettio djur stod utan brunn... Hoppas det rinner till nu när djuren fick en vattenvagn... "Varför tror du jag hittat och lekt med solkrämen, mamma?! Jag har däremot roat mig i tvättstugan!"

Trevlig helg från havren alla!

Rallyväxel med taxi och döing

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, June 12, 2018 22:29:12

Work in progress.

Körde ännu en rallydag igår. Startade med att titta på klockan kvart över sju... Ohps, men både frukost och buss hanns med!

Jordgubb/rabarbersaft gjordes klar och sedan tömdes gården för, vågar jag tillstå, första gången någonsin. Jag har inte bete så det räcker här. De har gnagt av och det lilla som kommit om är som om vi i familjen skulle dela på en portion om dagen - det räcker inte nånstans. Däremot har jag förmånen att ha bete på andra ställen, så hemmagruppen kördes ner till andra gården där det finns gott om bete som håller på att brännas ner. Det bör ge några veckors vila här hemma och på den tiden bör betet hinna återhämta sig.

Tja, det är ju ett alternativ! Att tvinga köttbönderna till slakt! Då dör ju korna med så småningom så är alla världsproblem gällande växthuseffekten lösta så alla andra kan fortsätta med sina flygresor med gott samvete... Och på tal om andra problem så hade vi nog lagt trådrullen utan ström lite för nära kalven...;)Eko över gärdet

Tre lass djur blev det. I det sista låstes kokvigan, som kalvade i onsdags, in med sin kalv. (Råkade upptäcka att hon gick med Pappa Party. Ajaj.) Dessutom fick hon en tjurkalv, så de fick sälla sig till tjurkalvsgänget på föräldragården.

Lite hastig middag innan jag fräste ner på möte med skolans föräldraförening, en snabbhandling av lite akut avsaknat, lika snabbt hem med det till kyl och frys. Vidare försenat på biträff och fika där då jag missade kupkollen och sedan var jag ju nästan halvvägs, så fortsatte till Mormor och Morfar med beställda ägg (och stackarn hade bakat innan hon köpte massa jordgubbar och fick förstås inte ner allt i frysen. Kunde jag tänka mig att ta några påsar bullar och bröd?!) och inventerade mitt klädförråd hos dem. Han sa att de andra skrattade gott när han vevade in den minsta i en gammal slöja så hon kunde vara med vid bikuporna. - Jag är fullt benägen att tro honom!

Jo... Jag sover rätt klubbad på nätterna... Faktiskt!

Idag var det minst lika segt att komma upp. Den lilla ville inte vakna alls trots upprepade försök, så hon fick väl sova vidare då. Sova över frukost, dagislämning, traktorskruvning och morgonpass i lagården. Och hon sov vidare. Så då kröp jag ner några minuter också. Det var det som blev, innan telefonen ringde om en knall-fall-död ko på bete långt borta.

Så, dags att tugga i sig lite mer frukost, tvinga upp den lilla och rigga för att åka och hämta döingen.

Klart lillpigan ska ha en traktornapp som komplement, eller hur!? 09:30. Livet med småbarn är tufft!---Entusiastisk som få. Med lillpige-napp i Gård-och Djurhälsan-band, extra traktornycklar och hörselskydd. Det varade dock inte så länge...!:)För en gångs skull hade kossan gått och dött på ett relativt lämpligt ställe. Man får vara glad för det lilla... ...Typ tills jag skulle stanna och rätta till presenningen på hemväg då den slet sig, och insåg att jag hade noll bromsverkan på traktorn. Tjoho!

En oplanerad utflykt med Jirka till stan efter en bil till honom resulterade att jag fick min middag i matlåda på dagisets sommarfest.

Imorgon ska sonen på skolresa. Önskar att ungen kunde varit lite normal och nöjt sig med kalla pannkakor eller liknande till matsäck. Men icke då! Mammas potatissallad och kyckling skulle det vara. Med andra ord har jag lite att ställa i ordning nu!

Imorgon är det hög tid för mig att ta itu med stängsel innan djuren flyttar sig själva - skulle gjort det i eftermiddags om jag inte kört svarttaxi. Man blir sååå inspirerad när man tvingas utfodra med pinfärska balar som inte hunnit stabilisera sig. Ironisk!? Inte ett dugg, vad får er att tro det?!

God natt.



På latsidan med blogg och lite regn faktiskt!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, June 11, 2018 00:01:07

Jag ser regnar, jag ser det regnar, det var på tiden Hurra!!

Faktiskt så började det dugga lite smått för ett par timmar sen! Äääääntligen!

Men men. Inget ont utan något gott; Rekordtidigt, det vill säga ungefär tre veckor tidigare än vanligt, har grässkörden på gården startat. Kan lova att det aldrig hänt tidigare. Sjätte juni, är den tidigaste slåtterstart jag vet. I år på sjätte juni var faktiskt hela hemma (vilket inte är så mycket i vanliga fall och i år är hälften upplöjt), och andra gården slaget och pressat! Synd att det inte blir något på åkrarna bara... På en av sandjordarna fick jag för två år sedan i torkan endast femton balar på tre hektar. Förra året fick jag sextiofyra. I år fem... Känns ju sådär. Strängarna?! Var är ni?!

Man får ju göra det bekvämt för sig! Gillar inte!

Men än är det inte kört. Det är fortfarande början på juni och hela sommarens tillväxt ligger framför oss. Ringde och beställde hem extra gödning också. Det lär behövas och lär bli billigare än att tvingas köpa in foder i vinter. Igår gjordes en annan by klar, trodde jag, men fick löfte om "två gårdar" till i samma by, så jag nu slår allt i den med. Några hektar med klent gräs är bättre än inget gräs!

I onsdags firade vi röd nationaldag med stängsel, kok av rabarbersaft, brödbak - jag lämnar det halvklart och den dumsnälle maken reder ut situationen och grillar dessutom kycklingklubbor jag hade med på tjejträff. Ja, jag kom ju hem till duschen ungefär när jag skulle varit i samhället i vanlig ordning. Hem sen och direkt i andra kläder för att lura korna från slåtterkrossen där maken slog skräppor, och märka en ny tjurkalv (filmsnutt finns på instagram @bondeniskarvhult).

Fjolårets sista ensilagebalar... Hon fick helt enkelt för dåligt med middag! Fick ytterligare några hektar vid ett gammalt soldattorp. Tog en chansning att köra ner med stora stängaren, åtta meter, istället för den gamla tremetaren. Det gick. Det var inte mer. Men jag tjänade in många timmars strängning! Och den ena markägaren skulle ta sitt först, sen fick jag ta det som blev över. Don efter person?

När man får en känsla av att vara iakttagen... Dags för nästa pass, 21,30.Byte av nät kl 23,45. Känner mig lurad. Fick nys om mindre rullar för ett par år sedan. 2000 meter på 31 kilo istället för 3000 meter på 43 kilo. I år är de uppdaterade, så de små rullarna jag ber särskilt om för att klara av, är nu på 2500 meter och väger ca 41 kilo. Det får gå det med! Precis som mina kycklingar som fått för sig att sova på pinne ute. Maken kom in efter att ha stängt luckan till hönshuset; Ska du ha in dem får du minsann re ut det själv!

Sena kvällar har det blivit. Sällan kvällsfikat före midnatt. I fredags hämtade maken upp mig kvart i tolv på åkern, då började det bli för mörkt. Efter nattningen av barn hade vi dessutom hunnit med att ta hand om en kalv, som kördes med sin moder till "rätt gäng" och flytt av resterande kor till ny hage på andra sidan vägen.

Gårdagskvällen tillbringades också med att flytta djur. Gänget från hägnet skulle ut och promenera på landsvägen för att komma till Fårhagen, och herefordligan skulle från Ön till Rännesbroa. Men det var nära att jag ringde slaktbilen på studs! Jag höll på att stryka med när de skulle åt kraftfodret! Jäklar vad rask promenad jag tog tvärs genom hagen för att kunna komma till utsidan av stängslet! Det är ju bra med sällskapliga djur, men nån måtta på det får det väl ändå vara! Smidigt med båda flyttarna i alla fall, sen var det att åka hem och titta till den minsta som nattats i tomt hus, och försöka vräka ikull de stora barnen som varit med.

Idag har det varit stora skördedagen! Hälften av det vi tänkt är inte gjort, som vanligt - potatisen är fortfarande inte i backen och några grönsaker ligger fortfarande i fröpåsar. MEN uppskattningsvis har vi plockat drygt femtio kilo honung ur kuporna, när ska vi hinna slunga detta?! - och fått ett stick i vaden från det ilskna samhället. (Lite kul att jag vara hos sköterskan tidigare i veckan och fick ut den begärda "akutmedicinen" då man kan bli väldigt allergiskt av bistick från en gång till en annan. Hon poängterade att om man får stick som blossar upp kring decimetern är det dags att ta tabletterna - min vadblämma uppmätte jag till åtta centimeter...) Spenaten är skördad och ligger nu och kallnar efter förvällning i väntan på hacken. På föräldragården har ett par hundra klasar fläderblommor plockats varav hälften nu ligger i saftgrytan. Rabarberna på samma ställe har slutskördats och fyra kilo såna ligger nu med lika mycket jordgubbar i gryta. Ska sila upp det före läggning, vilken börjar kännas frestande!

De har har blivit akut trångbodda, så de har då nyttjat allt vad plats de kunnat hitta! Sällskap i bladet!
Någon snabbrunda till samhället har inte hunnits med - däremot utdelning av en drottningcell till min moster - men istället blev det till att sno ihop ett par frukostbröd till morgondagen. Sedan dessa var inskickade i ugnen styrde jag och maken ett par byar bort och hämtade hem pressen som nu står inbackad på sin plats i skydd från regnet.
Nähä! Spenathack, saftsilning och kvällsfika var det!
God natt





Ingen gnist, ingen gnist

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, June 04, 2018 09:50:19

God morgon för ovanlighetens skull! Lite fascinerande att det för några år sedan var tjock slyskog här! Och efter lite övertalning och mycket kraftfoder följde herefordgänget med ut på Ön. Nu har det dunstat så spökekan ligger över ytan! Och jag har stängslat och släppt djur vid ännu en sjö - har gott om dem! Och den där väskan var väldig efterlängtat sen jag väl hittat den (hemma...)

Körde skytteltafik i slutet av förra veckan. Vattenvagnar på härs och tvärs (måtte den nya sjöpumpen komma snart och avlasta brunnen!), djur fram och tillbaka, hämtning av strängläggare och slåtterkross.

Tillsyn och uppsmörjning. Sen i lördags blev det dags: Slåtterpremiär. Rekordtidigt, men på torra jordar lär det inte bli bättre! Istället slå av och hoppas på en bra återväxt. Men med hjärtat i halsgropen och ett allvarligt övervägande på om man skulle rulla gödseltunnan till sjön för fyllning och ha ståendes i beredskap. Det får alltså inte på villkors vis komma en sten mot knivarna och slå an en gnist. Mardrömsläge! Än är det grönt. Det växer inte. Det förgrenar sig inte så det blir tjockt och fint. Men det har heller, peppa-peppa, inte börjat gulna... Börjar bli gammal, den nyaste traktorn...

Den mest akuta sandjorden gick bra, synd det inte var nåt gräs där... Och drängen tyckte det var så otroligt kul att slå så när han efter många om och men tagit sig hem för middag, intogs den i nästan rekordfart så han kunde ut och köra några timmar till sen!

En impuls mitt på lördagseftermiddagen genererade sällskap till kvällningen och grillning. Kände att det var en väldigt aggressiv bale på morgonen, slog an näsan direkt, men inget hjälpte. Tog ett par allergipiller och kortisonspray, men det tjurade likväl. Lycka är att få riva i en ensilagebal...!

Orsaken var nog den minstas lilla febertopp tidigare i veckan, för hela natten till söndag hostade hon, och själv vaknade jag upp med pulserande huvud och en hals som känns som den vore full av glaskross. Höll sängläge, således. Passade på att plöja genom en bok som jag påbörjat ett tiotal gånger med fått ge upp då tid och ork inte funnits. Det mest avancerade jag gjorde, förutom morgonens lagård, var att gå ner till sjön på kvällen och fota solen. Med risk att jag inte skulle orka upp. Ingen jättebacke, men har hört att det talats om drygt elva meters höjdskillnad på våra hundratrettio till vattenbrynet. Jag kom upp, men det var också vad jag krävde i motion. Mitt sällskap för dagen.

Natten som gått har varit vedervärdigt varm, men det blev morgon idag med. Typ sju grader svalare än igår vid samma tid. Ska tugga i mig nåt till frukost, när maken kommer hem - åkte iväg tidigt med slåtterkrossen. Får ta några piller så den massiva värken i bröstet lättar så jag eventuellt klarar av att andas. Strängläggaren ska gå några timmar och pressen ska igång. Pressen vars dator jag satt som en kråka inför, kliade mig i öronen och undrade hur i hela friden jag manuellkörde när jag behövde. Det gick det med!

Dags att sparka igång på allvar nu när även fyraåringen behagades masa sig upp.

Lägga en extra tanke till svärfar på månen som skulle fyllt 85 idag.

Ha en bra dag!



« PreviousNext »