En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Dubbelkalvning

Bondelivet 2018Posted by Åsa Wed, May 16, 2018 22:41:02

"Rättarn" kom och inspekterade vår fika under körsbärsträden. Eller var det fottvätten?!... "Titta vad jag kunde helt själv!!" (Brukar inte barn gå först och klättra sen?! Denna kommer vi ha att göra med! Vilket humör om inte annat! Annat har det varit med våra oäktingar. Farligt att få barn som gift...
I det längsta skyllde jag på magkatarr. Mycket har varit på gång och mycket är på gång. Att det var roten till att jag under flera dagar mådde som en kratta så fort något stoppades i munnen. Sent på kvällen i söndags fick jag dock se mig besegrad av bacillerna.

I onsdags hämtades vatten från egen brunn för att slippa det kommunala. Denna brunn ligger dock inom samma vattentäkt, och alla utom en familj har blivit dåliga. Och typ mer än hälften av invånarna i brukssamhället. Men, inget fel på något vatten, så snacka om att ha blivit kollektivt pjalliga!

I måndags var jag rätt spak. Sonen hölls också hemma, dels för 48-timmarskarensen och dels för att han mellan varven satt likblek och knappt kontaktbar för att han fick magknip. Sen jag kommit i arbetskläderna vid fem på eftermiddagen, insåg jag att det var för sent för att åka och så. Maken skulle iväg och det mest avancerade jag gjorde var att lasta min sålda tjur på bilen till Linköping. Och medan jag gjorde det, satt barnen ensamma kvar och "åt" kvällsmat.

Igår däremot var det bara att spotta i nävarna igen. Maken på jobb, lillhönan på dagis, sonen i skolan och den minsta lämpades över på drängens fru sen jag stack iväg med såmaskinen. Under några intensiva timmar sådde jag färdigt det sista för året. Lagom till att åka hem och byta om för utvecklingssamtal på skolan - inga problem där inte!
På kvällningen sen barnen var nattade åkte vi upp gemensamt, jag och maken, för att ringvältra och plocka sten. Två tredjedelar hanns med ungefär, innan det blev för mörkt. Den där snabeln är både en välsignelse och en förbannelse. Förbannelsen är när man ska försöka skruva i den i säcken, med uppåttryck och vetskap om att om man misslyckas har man sexhundra kilo utsäde kring fötterna. Välsignelsen är när man lyckats och därmed slipper hinka upp sexhundra kilo utsäde i maskinen! Sista draget gjort! Tur man inte bor i tätbebyggt område...! Maken börjar komma i den åldern då många män lägger på sig - min stackare får rasta bort sitt innan det får chansen;)Magsjukan slog hårt. Och så säger de att socker är farligt! Jag levde hela dagen igår på en bulle och en 250ml-flaska saft. Första gången på flera dagar det var gott att äta sen på kvällen! Stackar'n hade levt hårt hemma på gården. Hon låter mycket när hon äter - mycket mmmmmm och nam-nam-nam, men plötsligt blev hon tyst!

Idag har jag varit rätt spak. Om det är den sena kvällen, hettan eller eftersatthet (troligtvis en kombo). Det har inte blivit jättemycket gjort; Snubblade över två kalvar, den ena inte född i morse, som den andra... Båda märkta i alla fall. En stunds vila efter frukost, inhägnad av vår "highlandhage" och släppt dit djuren som ska iväg sen. Stängt inne dem på en ganska liten yta av sitt föregående också, så jag slipper springa över hela riket när de ska samlas ihop, sorteras och köras iväg. För det är det som står på schemat nu. Fröna är i backen och nu ska djuren iväg. Får försöka med ett stort ryck till helgen när maken är hemma. Herefordtjur! Korsningskviga! Unge i vagnväntan. Så vad då? Stenen är ju vass att krypa på! När hon badar inne är hon förpassad till duschen med nästan-stängd dörr...
Jag har förstått att man får räkna med att åtgången på sanitetsprodukter ökar när man har döttrar, men jag trodde ju aldrig det skulle börja SÅ tidigt! Den minsta är fenomenal på att hitta och gnaga plast! Och precis som reklamen säger; uppsugningsförmågan är det inget fel på!

Leve grovdammsugaren vid tömning av såmaskinen!

Nu kom maken hem också, efter att ha stuvat in såmaskinen i maskinhallen igen. Dags för en kvällsfika och hålla natt.

Sov gott

Ps. Till er som förfasat sig över shortsbilden - det är inte mina byxor jag ärligt stulit som första bästa! Lugn!

Kristi himmelfärd

Bondelivet 2018Posted by Åsa Thu, May 10, 2018 23:14:11

När jag kom hem efter att ha harvat över torpstället i skogen, pratade jag med drängen och det bara plingade till i skallen: Jag glömde en åkerlapp! Gör om, gör rätt, men inte idag. Istället ner till andra gården för att mylla gödsel. Man hittar visst både det ena och andra som följt med gödseln ut... Paus för drängasamtal. De håriga benen bjuder jag på - fäller inte vinterpälsen förrän till midsommar!

Sen det var gjort åkte jag till föräldragården efter utsädet. Mötte upp maken senare och han tog traktorn samma väg för att mussla ut såmaskinen från samma ställe.

Hemåt för lagård, inlastning av de sexhundra kilo värpfoder som anlänt med lastbil tidigare under dagen, middag och lite tid med barnen innan det blev kvällning och såmaskinen laddades. Två bitar sådda och maken kom ner sen han nattat barnen och började ringvältra. Ena biten hann han klar, även med lite stenplock, samtidigt som jag sådde de sista raderna på andra biten innan det var kolsvart ute och klockan närmade sig elva.

Vissa mornar glömmer vi inte att borta håret...Mutade Schenkergubben till att lasta av precis utanför dörren!

Igår startade jag upp med att komplettera det maken missat i mörkret, samt vältra den andra biten. Efter frukosten och läggning av den lilla som varit med drängens fru, startade jag upp med såmaskinen hemma och drängen körde skytteltrafik för att få hem vagnen med utsäde, traktor och redskap. Varför man föder barn i februari?! - Så att man hinner gå ihop tills man ska mellan såmaskinen och traktordäcket!

Korttransport - håll för öronen!

Ett av de finaste vårtecken jag vet - en nysådd och vältrad åker. Innebär slutet på ett, i våra bygder, ofta krävande arbete. Inget mer att göra där på flera månader, dessutom ser det så prydligt ut!

Tog en bra stund att så, som väntat. En liten paus med tidig middag före lagård och sedan ner till brukssamhället för avslutning på barnens onsdagsaktivitet. Hört där var att tre stycken lämnat dagis med magsjuka. Även ett par barn i skolan, boende i samhället. Och ju mer vi pratade ju fler var just magsjuka. Ungt, gammalt, stort och smått. Slutade med att vatten hämtades från en närvarande med egen brunn.

Hoppborg var inhyrd för dagen till de få barnens stora glädje, och även de få föräldrarnas. Den enda som gick att få med på bild utan sudd.

Sen avslutningen var avslutad bar det hemåt med nattning av barn. Maken lämnade hem tippkärran vi lånade för plastkörning då min står med plattpunka på två av fyra däck. Där lånades även en större ringvält hem, en som trycker ner stenen bättre här hemma så man inte behöver lägga flera dagar till att plocka.

Jag vältrade och maken sprang utanför och hivade de större stenarna i skopan. När skopan var full, drygt halva biten packad och klockan alldeles för mycket körde vi hemåt för lite sömn. Och lite sömn var just vad det blev; Den minsta såg ett spöke strax före ett och tog en stund för att lugna ner sig. Halv två kom lillhönan och hade spytt - så oväntat! Byta i sängen och duscha henne innan det blev ett nytt försök att sova och hon kom på nytt. Och så höll det på. "Tur" ändå att det var hon som fått sjuka från dagis - hon har koll på läget så hann med sin bytta alla gånger sen hon fått den. Efter femte turen bäddades hon ner på soffan med pappa och en film. Ett antal gånger till följde. Inte nån vidare natt för någon av oss, med andra ord.

Jag vaknade inte av någon klocka sedan, för maken hade kidnappat den och redan gått till lagården. Sonen satt i soffan jämte sovande lillasyster och den minsta snarkade på till tio!

Lek ute efter en sen frukost. Poolerna plockades fram efter önskemål och jag styrde ut igen för att göra klart med stenplock och vältring. Make och barn åkte på starten för det traditionsenliga mopperallyt i kyrkbyn och kom hem samtidigt som jag tippade stenen ur skopan.

En hastig "lunch" för min del innan jag mötte upp moster, man och di gamle för en tur på kyrkogården. Hem efter det och nån form av kvällsmat vaskades fram. Övertröttheten - hoppas jag - efter den taskiga natten tog ut sin rätt för lillhönan som rensade igen.

Nattning och utgång. Jag rensade upp blomlådan kring altanen, skickade ner dahilaknölarna och luktärten innan det hamnade tidningar och täckbark på toppen. Spenaten sattes ut i landet och maken baxade fram den stora trefotsgrytan från jordkällaren och den största dahlian sattes ner där. Sen skolades tomatplantorna om innan det blev ingång och hit. Hög tid för sängen, känner jag. "Vilodagen" har det inte blivit så mycket med, men det får jag väl sota för imorgon som först. "Dagen efter"

Bina har i alla fall fått skattlådor för honungen nu när både maskrosor och körsbärsblom exploderat och utsädet är instuvat i ladan i väntan på tid och väder för sådd på torpet.

Ha det gott så får vi se när jag hittar tid och energi för nästa besök! Det är mycket nu!

God natt



Helg och måndag morgon

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, May 07, 2018 10:33:15

Efter månaders övning har hon äntligen lyckats med trosorna! - halvvägs i alla fall! Och nya grejen nu är trappan! Jättespännande! Men hur kul det än är upp, innebär varenda uppsteg ett nersteg. Ingen räkmacka neråt där, även om föräldrarna är hemskast i världen! Nu kör vi det i några veckor så kanske hon glömt badrumsskåpet sen...?!En besvikelse för barnen på marknaden. För egen del är det ungefär samma som att stirra på "myrornas krig" på TV på alldeles för nära håll - jag blir yr. Folk överallt. Usch!

Direkt efter det fortsatte vi till storstan norröver. Skor till sonen, där tårna inte trillar ut, införskaffades. Äntligen! Det fina vädret gjorde väl att alla andra var på annat håll, för det var otroligt lugnt för att vara en lördag på köpcenter! Inte mig emot!

Önskar jag kunde gjort som den lilla i stan...

Väl hemma igen på sena eftermiddagen blev det en tur ut i lagården, middag och en stunds lek med barnen innan läggning och jag rullade ut med harven för att mylla ner gödseln drängen spridit under dagen. Bara att koppla av harven och nanna kudden sedan.

Igår blev det en rallystädning av huset, besök av Mor och B med skogspromenad och picknick, innan vi senare gick ner till sjön och fikade även där. Mor lurades mot sin vilja ut till bikuporna så där stod vi tre generationer - en på behörigt avstånd, en plockades i kupan och en som "fångade bi" i handen. Gick bra enda tills maken kom dit och höll fram en ram mot svärmor för att visa drottningen (från det ilskna samhället) varpå hon fick ett stick i låret. Där sjönk han i graderna;)Rätt som han cyklade small det så kajorna lyfte! Tur det var i trädgården!

Sen lugnet lagt sig blev det till att gå ut och packa ihop den sista plasten, maken åkte till föräldragården och hämtade fjolårets tomma utsädessäckar. Medan han var iväg rotade jag lite i en rabatt, skulle stoppa in näsan för nåt efter ungefär en halvtimme och hörde lillan i andnöd efter för mycket skrikande. Ohps. Hon fick följa med ut i vagnen med en ny flaska välling och slocknade senare.

Ett försök att kväva otillräckligheten - lägga fokus på det som gjorts under dagen istället för det som borde gjorts. Man sitter ju inte bara och rullar tummarna även om att-göra-listan påvisar det...
Inte bara negativt. Väldigt fint ute halv sex på morgonen. Något jag vanligtvis är ovetandes om!

Dagen stirrades igång med en slaktko som hoppat genom en foderhäck och halvt skurit av sig benet - slakt lite hastigt och lustigt. Hon var inte värd varken pengarna eller lidandet för veterinären. Plastinsamling under förmiddagen som drängen körde iväg till. Maken i stan hos sin revisor och jag och lillhönan ska till BVC om en stund - slutbesked om hennes syn. Vilken det för övrigt inte är några större fel på, men det ska ner i journalen också...!

I eftermiddag Bokbuss och fika hos di gamle. För min del blir det till att hoppa över och harva ner gödsel jag tänkt muta drängen till att köra ut, och fixa såbädd. Har en viss vision om att det ska vara sått innan torsdagens regn. Wish me luck...!

Äntligen har vi fått förklaringen till varför chokladen tar slut så fort. Alla ska ju ha sitt lördagsgodis eller?!---

Livspussel

Bondelivet 2018Posted by Åsa Thu, April 26, 2018 21:23:51

Idag har livspusslet gjort sig påmint mer än vanligt. Och utnyttjandet av den där staben.

Kvart över sju imorse rullade en lastbil in med årets utsäde. Äntligen! Inte för att jag behöver det för dagen eller så, men blev lovad det i mitten av mars, och lite surt är det om sådden blir försenad för försenad leverans!

Grabbträff!

Den lilla fick läkartid. Aningens piggare/mindre gnällig, men inte en matbit och endast en klunk mjölk gick ner.

Samtidigt stod en tjur upplastad på kärra och väntade på överlastning i min kärra... Tre timmars resa tur och retur, förhoppningsvis smidig lastning och tid att passa på vårdcentralen...

Utfodrade i lagården men struntade i uterundan, den tog drängen och fru. Gick in och försökte få i den lilla lite, packade ihop oss - krävs rätt mycket mer när en fjortonmånaders ska med mot när man åker själv! Drängen åkte ut till föräldragården med utsädet, jag hämtade min tjur. Den lilla somnade efter en halvmil och sov sedan över lastningen och vaknade till ett par minuter innan paus. Allt enligt planen och drängen mötte upp med bil på knappt halva hemvägen.

Malte försvann! Jag är inte van vid att djuren lägger sig under färd!En blick över axeln innan arbetskläderna skuttades ur där bakom bilen. De vanliga låg i en kasse i bilen, som tur var! Tror bara drängen blev vittne till min striptease. Unge och väska i bilen som styrde mot samhället och drängen tog traktorn på den nu bekanta hemvägen till gården.

En snabb lunch på fiket för min del och lyckades få i den lilla en kvarts banan. Sen doktorn.

I väntan på läkaren och urinprov."Bara" öroninflammation blev domen - känns som en lättnad ändå då jag börjat bli skum för lunginflammation med hennes hosta.

Hem och lastade ur tjuren. Hoppas han landar i det nya snart, för det var inte det temperament jag haft på de andra hämtade tjurarna... Rentav väldigt stirrig, men det kan ju också vara förlåtligt de första timmarna.

Imorgon blir det nästan samma väg för ett lass spannmål.

Sen är det vår också! Gick ner till sjön för denna bilden: Och fick gensvar från fyrtio kor och säkert tjugofem kalvar som tyckte de kunde få betesflytt...!God natt

Drömmen om det lugna livet på landet... Välkommen!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, April 23, 2018 22:30:19

När jag vaknade igår morse hade jag en lång lista att-göra. Fördelen med att bo i bibelbältet är ju att ingen gör anspråk på något på söndagar. Så! Morgonrutinerna ute och därefter en ganska lugn frukost. Lillhönan hade tuggat i sig fyra torra corn flakes som kom tillbaka, yes, feber here we go! Highlife på henne hela dagen, men levde på en flaska saft och ett kvarts äpple.

Avslutade min egen frukost och höll på med tandborstning när telefonen ringde. "Jag
tänkte komma till middag! Väntar du på mig?!"

Ok... Maskinstationen på ingång för fastgödselspridning. Bara att gå ut och ställa i ordning då. Klockan var kvart över elva. När är "middag"?! Tolv? Ett? Precis redo rullade han in med ekipaget(!) kvart över tolv. Ösa skit. Ösa skit. Hundratrettio kubik tror jag vi räknade det till, ungefär. Tre timmars körning. Och en aha-upplevelse för mig. Tydligen använder jag pekfingret när jag svänger vänster. Och tummen för att ratta tillbaka till höger. Aldrig tänkt på det tidigare! Kanske för att det inte är helt vanligt att jag sitter fram och tillbaka med skopa efter skopa i en spridare...!

Det är här det händer!

Sen han kört klart blev det en snabblunch för mig, halv fyra ungefär. Lagård igen innan ett snabbesök dök in, strax efter att Jirka kommit för att låna traktorn och maskinstationen kommit för att hämta sin trailer och bil som han lämnat. "Nu kommer den halte och lytte igen. Dessutom rejält sur. Kört sönder..." var kommentaren innan han asade runt sitt släp och kopplade det efter spridaren. Och han rekommenderar ingen annan att provsåga vinkelslipen några centimeter in i benet, och fotknölen. Men skam den som ger sig, sa han och skuttade i och ur traktorn på högerbenet - själv grimaserade jag av den brännande smärta det borde ge i höger knä och höft...

La pasta i vattnet, tittade mig om efter barnet på köksgolvet som blivit tyst. Inte då - i sandlådan!

Sen lugnet lagt sig på gårdplanen blev det en snabbinventering i bikuporna - alla tre produktiva, så det verkar lovande. Slutligen där framåt tiotiden blev det också plöjt och fräst (grannarna lämnat av hästskit där under dagen!) och de vitlökar jag grävt upp under flera dagar sattes tillbaka. Farligt att slarva med skörden - 137 lökar planterade! Vill någon ha till hösten så säg till - jag har mer än jag behöver!

Jag är lite efter min tid, som bekant, så i dagens regn passade jag på att "hålla söndag". Påbörjade en kriminalare för första gången på evigheter - har inte orkat! - och bäddade även ner mig stor del av dagen med vederbörande, varvat med välbehövlig tupplur.

Så till dagens instagrambravad till er som väntar på förklaring till filmen på @bondeniskarvhult:

Gick efter avslutat lagård i eftermiddags ner till ligghallen, något jag fuskat med på sistone i brist på kalvningar. Räknat in korna ute bara. Dumt! Såg en ensam kalv i hallen. Utan märken, så ringde maken och bad honom komma ner med märkutrustning så jag kunde bevaka utfarten från hallen.

Kalven hade dock andra planer så när vi tittat på varandra ett par minuter, vände han heltom och rasslade ut på andra hållet ur hallen. Trodde inte det, ska jag erkänna, då det inte fanns några djur där och infarten består av djup lera. Men han plaskade sig ut. Kravlade sig över en stengärdesgård och fortsatte genom stänget ut i skogen. Helt oprovocerat, tycker jag, men han fick väl en black-out kan tänkas. Och vilken black-out sedan!;

Lämnade hallen och gick för att hämta ett rep och möta kalven på vägen, tänkte att han skulle svänga tillbaka till "trygg" mark, vilket de brukar göra när de tar sitt förnuft till fånga. Mötte maken och efter en stunds överläggande gick han tillbaka till hallen för att se om tjuren gått tillbaka. Tomt där, så han klev över tråden och gick ut i skogen. Själv blev jag ståendes på vägkanten då Gräv-lingen stannade där. Maken ringde, kalven vänt vid gamla torpet, nu på väg på skogsvägen. Gick dem till mötes och vek av in i skogen för att försöka förhindra att lillen drog iväg till grannen.

Kalven trippade så fint vägen fram och vek av tillbaka mot gården sen han sopat skallen i vägbommen. Ner på "fel" håll mot balhögen, bakom bikuporna och rätt genom trädgården, via en hage, över sjövägen och in till stora gruppen kor och kalvar.

Skönt, tyckte vi. Nu hade han sällskap i alla fall. Han försvann utom synhåll bland stenarna vid sjön och vi pustade väl ut lite inför uppgiften att sortera ut mamma Ko och köra till stora gruppen. Tittade neråt sjön och kalven var väck. Var är han?! Där! svarade maken och pekade; lång ut i sjön, simmandes. Mycket ska man vara med om som bonde! För bara några dagar sedan var det ett år sen Gräv-lingen ryckte ut och grävde fram kalven som brakat ner i ett stenröse...

Fort ner till sjön. Välta i båten i vattnet och leta reda på åror och nyckel till kedjan. Sen ut. Första gången vi är på sjön, maken och jag. En romantiskt tur (?!?!) på tu man hand. Med ett mål - fånga in kalv innan den drunknade i vågorna.

Kan bara säga att den som tycker det är besvärligt att fånga in en yster kalv på land, kan prova att göra det från en liten eka i en yster sjö! Ett par gånger hamnade stackaren under båten, men till sist kom repet rätt bakom öronen och vi kunde bogsera den i land. Antingen drunknade den på väg ut, eller ströps den på väg in, men dess tid var helt enkelt inte ute.

Snabbt i land och lämnade maken med kalven medan jag själv rusade upp efter traktor och skopa. Genom trädgården med det, ner till sjön och lasta i kalv och gubbe innan kalv och potentiell mamma låstes in i ligghallens goa halm. Yep, potentiell mamma, helt säkra är vi inte.

Chockad, skakande och utmattad lämnade vi dem för att titta till våra egna barn - go'ungarna hade picknick bakom gungstolen med rån och marmelad! (Tror inte tanken var att jag skulle hitta dem där, men försöka gömma en ettåring och en fyraåring...!)

En snabb middag och iväg för terminens sista träning. Fortfarande vet jag inte vad jag ska säga om dagen... Risken är väl att tjurkalven drar på sig en lunginflammation, men han såg rätt harmonisk ut ikväll när han tittades till. Galenskap på hög nivå, det är vad det är.

Så till alla idyll-romantiserande stadsbor där ute som längtar efter det lugna livet på landet - Skenet kan bedra!
Nu ska jag försöka samla ihop mina egna känslor för dagen. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det som hänt, ska jag erkänna. Känns som att det kan bli spännande att släppa ut pajken imorgon, men han får väl sitta bakom lås och bom i natt å begrunne sine hyss...

God natt



Första rycket

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, April 21, 2018 22:07:24

Dags för vägning igår igen. Ettårsvägning. Växa-personal kom ut och gjorde detta. Kvigorna som höll hyfsade vikter i höstas vid 200 dagar, låg ännu bättre till nu. Tyvärr gjorde inte tjurarna det... De som jag hade behövt för att kunna sälja som avelstjurar och få in lite på kontot... De hade växt bra. Väldigt bra, men de var små i höstas och hade för mycket att ta igen. De hade växt sitt "tvång" på tvåhundra kilo, men det saknades mellan 40 och 60 i höstas. Så även nu. Trist, men på 'et igen och bättre lycka detta år!

En stunds harvning med sonen som sällskap följde. Eller snarare grenräfsning. Den mesta tiden gick till att rensa harven på alla rötter. Och rulla ner ett smärre berg till samlingen vid sjön - ingen chans att få den i stengrepen.

Idag har ett ryck gjorts. Maken var ute med harven innan jag vaknat, inte så värst länge tror jag, och sedan alla fått frukost eller liknande lämnades ungarna över till "gårdstanterna". Maken och drängen försvann ut till föräldragården och spred gödning. Jag satte mig i traktorn och harvade över mina plöjda hektar och plockade sten där det behövdes. Det sista plöjde drängen igår, avslutade med att köra punka på plogen så det var ju för en gång skull "lämpligt" tillfälle. Nu-u grönskar det i dalen...

Lika lämpligt var det att maken åkte efter sin gamla Boxer-traktor för att plöja potatisland med, denna följetång. Och inte tror jag det är meningen att vi ska ha nåt land - han hann bara ett par kilometer innan han ringde och hade blivit ståendes på vägkanten. Soppatorsk! Bara för mig att lämna barnen i trädgården för fri lek, fylla en dunk, köra ut och hjälpa till att pumpa igång maskineriet igen. Nu står den hemma på lagårdsbacken. Ingen toppstång hade han fått med, så jag har varit och nallat Jirkas ikväll när han inte var hemma så får vi testa imorgon.

Avslutade dagen med att samla familjen till en middagspicknick i trädgården med en snabbt ihopslängd potatissallad och gårdagens grillrester. Den minsta har vägrat sova idag, så det var kinkigt på slutet och lättvaggat i sängen. Lillhönan hamnade i soffan med pappa för en saga och sonen och jag stannade ute med fotbollen - nej, det är inte min unge! Däremot lekte han med mobilen på väg till Jirka och råkade se sig själv (han har gnagt på en kotlett, inte slagit kinden!):

Baby på vift från köket...

Jag tänker sova gott i natt - gödningen ligger ute i väntan på nästa veckas regn, allt plöjt ligger harvat om fastgödselspridaren rullar in i början av veckan som det var tal om. Och det känns gott. Om bara utsädet kunde komma snart med...
Trevlig helg och God natt



Eon, stängselrivning och på bättringsväg

Bondelivet 2018Posted by Åsa Thu, April 19, 2018 22:20:55

I tisdags körde vi balar som vanligt. Drängen körde ut traktorn ur hagen och jag följde efter och stängde efter oss. Styrde nosen mot nästa infart och höll på att krocka med en ko! Ohps. Backa, öppna och fösa in. Körde in nästa bale till andra gänget, tittar över axeln och ser två kor på väg norrut på vägen. Hm... Blockera infart med traktor, stänga till grannhagen på andra sidan och sedan ta en språngmarsch på behörigt avstånd i en annan hage för att genskjuta dem innan de drog till skogs. Lättare att fösa med tråd på två sidor vägen... Kanske får överväga att stänga under arbetes gång nu. Vårkänslorna spirar. Och sjösläppet är gjort. Tre veckor senare än förra året. Inget vatten uppe vid huset mer, även om det inte uppskattades av alla. Kalvarna brydde sig inte särskilt. Tycker inte att jag eller drängen behöver skämmas för hans plöjning. Men om han plöjer upp nån kabel uppe på torpet i skogen, vägrar han att plöja igen, sa han.

Och de tjugo små släpptes ur sin lilla krage.

En lur på soffan, en snabb dusch och ännu snabbare lunch senare lämpades den lilla in till drängens fru och jag åkte på träff/föreläsning om byggnation till dikor/köttdjur. Väldigt trevligt gäng, måste jag säga. Hade inte behövt någon föreläsare, vi avhandlade många ämnen ändå!

Hemma fick jag höra att strömmen gått på den andra gården. Mannen åkte dit för att göra en snabb felsökning och hittade orsaken också - en synlig kabel i plogfåran. Förra året plöjdes varningsbandet till kabeln upp i andra änden av byn. Jaja, Eon har fortsatt hög nätavgift... Man kan ju tycka att man ska kunna plöja utan risk för kabelbrott. Men men, ännu en "myndighet som motverkar bönder". Servicekillen som kom ut på en timme skakade bara på huvudet. Tur i oturen ändå att det bara drabbade en av de egna gårdarna. Kabelbrott längs stora vägen hade troligen släckt stora delar av samhället.

Risken är väl att det sista samtalet inte är ringt då det finns mer åker längs vägen som lär/bör plöjas framöver. Om det är samma grävare, menar jag.

En sån här bok behöver inte en bonde läsa. En på lagårdsträffen ifrågasatte varför det som är till bönders fördel står i ATL, Land Lantbruk och Jordbruksaktuellt, när det borde stå på Aftonbladet och Expressen och därmed nå ut till "Svenssons". Där står ju bara det som absolut INTE gynnar bönderna.

Jag var en sväng hos Jirka för att försöka hjälpa honom pumpa igång hans traktor. Luft i systemet så går de inte så bra. Han hade kopplat plogen på 650:n (som för övrigt kopplades för omröraren i gödselbrunnen idag) men justeringsveven för den ena hydraularmen funkade inte, så det gick inte att ställa in plogen. Istället vevade han igång sin traktor, som gick som en klocka i tre kvart, innan den suckade till mitt ute på hans åker, där han kollade inställningen och blev ståendes. Ingen diesel gick att pumpa fram, och när han lossade ena ventilen fick han den i näven, så lika bra det. Maken åkte dit för en stund sedan för att lossa plogen och låna hem den, och även dra upp den lilla MF 135:an till mer servicevänlig plats. Det är långt från dagis via tjurkoll, så hon somnar... Har konstaterat varför jag har krossade ägg nästan dagligen - fem hönor i hög kanske de inte är gjorda för... Igår firade vi vår åttonde förlovningsdag! Nog tusan hittar hon "den enda otäta platsen"... Dagens fråga: Omringad? - Eller däckad?! EN fläta och på sidan, var kravet... Får snart byta säng till den lilla. Den är visst för kort! Och inte ville hon vakna imorse!

Igår liftade jag med sömmerskegrannen till stan för att - igen - hämta min Navara. Mekanikern kom ut och var så oerhört len och mån om att berätta vad de gjort som de inte skrivit upp. Det skiter jag i! Jag vill veta vad de gjort för de tretton tusen de krävde mig på! Och definitivt vill jag att bilen ska funka därefter! Att de oljat gångjärnen i bakluckan, visst tack, men det kunde jag gjort själv...!

Idag har jag känt mig bra igen, utan frossa, svettningar och molande illamående, så då hivade jag upp den lilla på ryggen och rev stängsel som nån latmask fuskade med i höstas. Och konstaterade att jag nog (verkligen) behöver kontakta en sjukgymnast för mina knän. De är inte goa nu ikväll.

Drängens fru hade sett första svalan idag också, så nu är det vår på riktigt. Understället rök av. En T-shirt under vindjackan och mössan blev liggandes på hyllan till förmån för en ny keps. Inte alls lika bekväm och skön som den gamla jag haft i åratal, men jag får väl ge den en chans i alla fall.

Avslutade med att väljas in i styrelsen i skolans föräldraförening på årsmötet. Men grand finale blev ju återigen sjön!

Vidgat vyerna och fotat från ett annat håll! Till höger skymtar vår balhög. Notera månen i vattnet på bilden under!


God natt





Svett och fross

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, April 16, 2018 22:45:37

I söndags blev det ett bullbak där sonen kavlade, dottern skulle göra likadana bullar som mig (vilket gjordes bra! De tio nedre är hennes!) och den minsta letade inspiration.

Senare kördes sonen iväg och maken fortsatte på sitt. Jag och lillhönan tog en sväng ut för att staka ut grönsakslandet om plogen skulle dyka upp när vi inte var hemma. Vilken chock! Körde ut kompost i "landet" dagen innan utan att upptäcka något, och ett dygn senare kryllade det av vitlök! Tur vi såg det. Grävde upp dem i en back så får de delas på och sättas ner på nytt när det är plöjt.

Eftermiddagen bjöd på sångstund i vår vackra kyrka där sonens tisdagsgrupp deltog.

En småhängig pojk bäddades ner på tidiga kvällen och så även vi andra. Ur Land Lantbruk nr 16 och boken "Varning för mat" sidorna 135, 137 och 141. Hade tänkt att ringa veterinären idag, men avvaktar. Eftersom jag bråkat i honom energihöjande och saltbalans ett par gånger gillar han mig inte och sprang för allt vad pälsen höll när jag närmade mig. Tycker inte han ser särskilt sjuk ut för tillfället, även om han är kass i magen...

Idag har jag pendlat mellan att må bra, till attacker av frossa följt av genomsvettningar. Kanske blir det så när man får börja med att rulla in bilen på verkstan - igen. Ett par timmar senare tittade de på bilen men kunde inte höra något. Jag stod på mig och ytterligare ett par timmar senare fick jag samtal om att den var klar. En fjäder från en trasig del i handbromsen hade de inte kunnat hitta i fredags, men hittade den nu, den låg lite dumt till.

Hela eftermiddagen upptogs av ett besök av en säljare och när han lättade ankar tiggde jag skjuts till stan som han ändå passerade. Smidigt tyckte jag och blev avsläppt. Mötte en bekant bil och såg en annan bekant bil nyss inlämnad. Hämtade nyckeln och var vaksam. La i backen och gnisslet var kvar. Gick in och morrade. "Verkstan har gått hem, de ringer dig imorgon..." Ja just det... Körde ut från firman men ju mer jag gasade på, desto mer lät det. Gummi-mot-metall-gnissel, typ. När jag kom ut på 70-sträckan några hundra meter bort fick jag nog. Skulle ju garanterat få köra in eländet imorgon igen. Stannade och ringde bekanta-bil-ägaren. Barnens storkusiner var kvar i stan, så tiggde till mig skjuts hem.

Vände och slängde tillbaka mina bilnycklar på disken, fem minuter före stängning. Jag blir såååå trött!

Efter middag skickades ungarna i säng och jag tog en promenad ner till sjön. Blev ståendes där i en halvtimme ungefär innan solen gått ner och det kylde på. Smög mig in i kohagen för ett par bilder med djuren mot sjön, men det var inte populärt. Blev nästan lite rädd när en stor ko med stora horn kom med sänkt, viftande huvud mot mig i språngmarsch. Så jag attackerade henne tillbaka, varpå hon tvärstannade, försiktigt nosade sig fram till mig, som för att kontrollera att jag inte var en ulv i fårajeans och slickade sedan i sig halva mig... Dumsnut.

Mannen är iväg på sina äventyr - det verkar inte som elen på föräldragården var gjord för en spis med fyra plattor, för det spökar där. En ugnslucka som stängs leder till att huvudsäkringen går - men inte jordfelsbrytaren... Han har lite samtal att ringa imorgon, han också.
God natt.



Next »