En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Mest o-tantig och dubbla onda ryggar

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, July 07, 2018 23:46:47

Ikväll har jag haft/tagit mig tid att skriva. Vill bara förvarna!
Tre barn på väg in till dagis! Men bara en som fick stanna! Vitlök på tork! Konstaterade att de sorgliga pensé-liken på verandan behövde bytas ut och vips kom UV-lägerchefen med en blomma! Kul att de livar till byn, uvarna, men lika skönt när de åker så man slipper få sin dygnsrytm ifrågasatt...

Jodå, havren rök också. Drygt hälften i alla fall. Det andra får ett tag till på sig att fundera på om det vill växa till sig, odla mer ogräs eller betas ner. För det är just så. Betet... Detta som jag varit helt lugn med tidigare börjar kännas som en molande ångestklump i magen. Tyckte det växt om, om inte bra, så ändå lite grann, här hemma. Men när djuren tuggat i sig hälften av återväxten på drygt tre dygn känns det... Lite torrt. Extremt torrt! Men de får äta så länge det finns, sen får de tugga i sig på hyggena här hemma, och så hoppas jag att det regnat på lite. Annars får vi ta ställning till nästa alternativ. De får väl åka på mer semester! Överlag ligger/har jag legat ganska bra till, men... Men... Inget ont utan något gott - har fått många extra hektar sjögräs att beta! Finns ju liksom inget vatten i de heller längre! Inget vidare vatten i Kvarndammen heller... Svårt att dränka bilen där nu, vilket en gjorde för några år sedan då handbromsen glömts i en hast. Det mest ironiska i historien är att ny bil inhandlades på kvarndammen.se---Om man kisar kan man ju låtsas att man ser strängarna!...? En bal per hektar. Normalt gräsår 17-20...Ännu behövs vatten på sandjorden! Och där kommer nån bonde (dräng) och stoltserar med fulla lass...

Allt gräs rullades och även de sex hektaren havre, och håll i hatten; Hela sex balar! Tusan vilken skörd! Lyxigt att ens lägga tid på att slå ner det, men det är dessa sex balar jag kan fodra med till vintern. Korna kan jag som sagt skicka ut i skogen eller på ännu eländigare ställen. Balar kostar i runda slängar runt tusenlappen för tillfället, de få som finns. Plus frakt! Jag gör åt 30-35 i veckan... Räknar med 1000 balar per år. Förstår ni om jag vill skörda varenda strå jag kan för att slippa köpa?! Jag ligger ändå "bra till". Skjutet från höften har jag fått ca sextio procent mot normalår. (inräknat det extra jag fått bärga och tacksamt tagit emot) Även om jag ogillar tanken att preppa markerna med konstgödsel kommer jag göra det, hoppas på regn och en sjuhelsikes andraskörd som kan rädda upp det. Brukar inte vara några större problem att slå i september, och än är det långt dit. Bukfylla duger det till i alla fall!
Dessutom ligger slakterierna "efter", så djur som anmäls nu får likväl stå tills i januari. Kul för den bonde som inte har ett strå att ge dem. När det dessutom hänvisas till kadaver, blir jag riktigt lack! Är inte det slöseri om något så säg!? Fullt friska, fina djur ska alltså skjutas, betalas dyrt för bonden för att bli av med - ungefär två tusen per djur - för att de ska brännas till biogas.

Som flera andra nämnt i olika sammanhang hade detta varit ett svältens år för bara hundra år sedan. Idag "bryr ingen sig". Allt finns ju ändå i affärerna. En bonde gick ut och uppmanade folk att äta mer kött, eller åtminstone köpa hem och frysa in det, för att lätta i affärens kyldisk så slakterierna kan fylla på, så bonden blir av med sina djur hen inte har mat till och kunna säkra djurvälfärden. Denna bonde blev mordhotad av miljöaktivister då allmänheten behöver äta mindre kött för miljöns skull. Allt för att bonden ville kunna sörja för sin egen familjs försörjning och välbefinnande.

Att denna masslakt/kadavring som väntar innebär brist på svenska råvaror nästa vår tänker ingen på. Inte de Svenssons som har möjlighet att påverka genom sitt handlande. Både som bondebehjälpligt/samhällsmässigt och miljömässigt. För blir det brist till våren ökar importen från andra länder med betydligt högre miljöpåverkan än Sverige. Med betydligt längre transporter och med enormt mycket högre risk för antibiotikaresistens. Men ekonomiskt billigare för kund är det!

För egen del pressades det sista i torsdags. Förstaskörden färdig, en månad tidigare än normalt. Å andra sidan har jag aldrig varit med om så fint sammanhängande väder så vi har kunnat köra på som vi gjort. Enda nackdelen är att jag inte har någon bra lada att förvara höbalar i - allt är extremt torrt och många kronor ensilageplast kunde sparats in. Lägga balar under presenning, tycker en del, men de måste likväl ha en bra plan att stå på. Dessutom är kondensrisken överhängande, så det blev plast i alla fall.

Men efter middag och direkt nattning av barn firades den egna färdigheten med att köra på entreprenad till en som ville få hästhö rullat. Dags att åka hem, tvätta av fotlänkarna och fira med hemgjord chokladpudding till efterrätt!

Hem och sätta av pressen vid halv tolv då jag inte längre iddes rengöra och smörja upp den, och krypa ner. Direkt på morgonen kom en kille ut för att serva traktorn och behövde fri passage runt om. AC-slangen är härmed fixad. Hoppas bara den ansvarige kommer och fyller på den snart!Hem till en natt utan sömn. En kille var med fritids och badade och brände sig nåt så infernaliskt. Första natten gick förvånande bra, dagen efter var betydligt värre. "JAG SKA ALDRIG MER BADA!!!!" Lät det mellan de hysteriska snyftattackerna. Jag är benägen att tro honom, när han sa att det gjorde ont... (på axeln har ett plåster suttit för att skydda blåsan, men tror fjällningen fick hjälp på traven när det behövdes tas bort...)

Min rygg blev inte bättre. Inga problem med att lyfta och bära, men det där med att bälta barn i bil var ett smärre h-vete. Fick tid till kiropraktorn vid lunch igår så det var lagom att springa över stänget hemma och flytta de djuren, skörda sista vitlöken och sedan åka. "Vad har du gjort med ditt vackra röda hår?!" var kommentaren. (Tja, det byter färg själv så jag behöver inte bry mig) och "Ont i ländryggen?! Tror jag det, allt är vridet och vänster sida av bäckenet ligger sex centimeter lägre än den högra!" Sex centimeter?!!! Tror fan att det inte var behagligt!

Resten av gårdagen var så där öm som man blir när allt är sönderbräckt och musklerna ska försöka släppa sin träningsvärk och anpassa sig i den nya ordningen.

Djuren återfinns i skuggan! Det där med att aldrig mer bada...; satt halva eftermiddagen i vattenbrynet, i skuggan från alarna. Två abborrar kom på besök. Längst till vänster i bild skymtar en.Här har varit en del tantande nu, och när jag var hos grannen till andra gården kom han ut; "Vi träffas ju bara en gång om året så jag får passa på att se om jag känner igen dig. Men du är ju dig lik! Förlåt att jag säger det, men sen man gift sig och så brukar kvinnorna tanta till sig, men du har ju klarat dig bra!"

Vad i hela världen svarar man på det?! "Önskar jag kunde säga det samma, men du har gubbat till dig rätt rejält på ett år!..."?? Jag höll tyst!

Imorse fick jag tredje larmet på ett dygn om en av mina kvigor på vift i grannbyn. För tredje gången fick jag skicka vidare meddelandet till vederbörande bonde och då han var på väg till lantmännen idag fick han även en inköpslista från mig! Väldigt smidigt och tacksamt att få det avlastat på gårdsplanen! Tackar!

Idag har annars varit en ganska udda dag. Den som hävdar att livet på landet är långtråkigt har aldrig levt det fullt ut!:

Privatbilen fick sig en välbehövlig omgång invändigt. Jag tog en tur och tittade till lite djur. Maken lurade drängen till att lyfta på vedkapen på släpet på föräldragården (projektet startades igår men fick en natts respit så getingarna kunde bekämpas innan). Far och son skulle åka till Hamnen och titta på matchen på storbildsskärm, men hoppade då det började smälla åska och regna!!! I detta började jag sy en tygpåse att hänga på nya vagnen för lite "smått å gott". De små restlapparna från köksgardinerna kom till användning! Mitt i ringde drängen som hade fått dieselslut i traktorn borta på föräldragården - sen han kommit för nära ett dike som sög ner honom! Mösadiken kan man lita på, de är alltid lika opålitliga i kanterna! (Sen kan man ju undra varför man måste backa så provocerande nära...!) Så lillhönan med i traktorn och ut dit för att dra upp honom och sedan hälla i en dunk - smidigt med elektrisk dieselluftning på den maskinen i alla fall!

Tillbaka till symaskinen och en son som kraschat på balplanen - väldigt torrt och dammig där och han älskar det!

Precis fått i oss middagen alldeles för sent som vanligt när ett nytt samtal från drängen kom då det föll på min lott (de kunde inte) att försöka övertyga mjölkiskalven som föddes i torsdags att det går att dricka från spann istället för flaska. Tjuriga bägge, men jag vann!

Nyfödd mjölkiskalv med pappa Hereford innebär påfyllning av råmjölk i frysen!En konstig känsla det här. "Bara" stängsel (och lite gödningsspridning) en månad framöver! Och maken har semester! Kanske ska vi försöka ta lite semester i år. Om inte annat för att vi kan?!! Inget varannandagsväder som förhalar skörden, ingen köksmontering... Bara ett rum på andravåning och ett hus som borde målas. Och som, om man vetat förutsättningarna, skulle ha tvättats för några veckor sedan... Önska oss lycka till!

Maken sover sedan ett par timmar i soffan. Tror han skulle titta på matchen, men den var nog inte intressant... Dags att krypa ner själv!
God natt och trevlig helg!



Jävla skitstövel till gaggig tant med ryggont

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, July 03, 2018 22:51:24

Fredagen startade med en fontän i lagården som krävde åtgärd! Jag packade väskor och bil och smet till lillstan för att lösa den där Blocket-shoppingen jag varit på väg till i flera kvällar. Mötte sedan familjen på High Chaparral för att kika på westerntävlingarna där en liten stund. Lunch följde och sedan styrde jag och barnen söderut, och maken återvände hem för att konstatera att 160 hade kalvat!!! Jo, det är faktiskt sant! En stor och präktig kviga hade hon nedkommit med, typ tre månader efter vårt trodda datum, med tanke på hennes hydda!

Sonen velade i det längsta och slutade med att han skulle stanna hemma vid H.C. men ångrade sig när han kunde få både en stund där OCH en Skåneresa! Under stort hemlighetsmakeri var det där vi hamnade. Hos modern som var gräsänka. "Pappa är hemma och vaktar sexti!" har lillhönan berättat för alla som vill veta. Ja, och de som inte velat har också fått höra det!

Nångång hörde/läste jag något i stil med att barn är de mest utsatta i trafiken, då de ofta somnar eller busar så de inte sitter som de ska i bältet... Jag är fullt benägen att tro på det!Kom ju ner ganska sent, så var inte mycket mer än middag och försöka få omkull speedade ungar.

Spannmålsfälten ser fina ut, men tittar man närmre ser man de glesa, klena skaften... I lördags lämnades dessa ligister hos Momo, och själv styrde jag nosen längre söderut. Till livets första Babyshower. Lurad ut i fingernaglarna blev det många känslor för Hans, så efter en vibrationsmassagekram, med tillhörande snorfläck på axeln, fick jag ett "din jävla skitstövel" i örat. Tror inte de andra fick det, så jag var väl den enda som tålde/förtjänade det!? Jag som nästa var mest oskyldig av alla ("Du är aldrig oskyldig!!!" hörde jag precis ett eko i huvudet av en väldigt välbekant röst - läs Hans)

Tror det var lyckat i alla fall. Efter lunch försvann de flesta och vi blev bara några stycken kvar i soffan under ett par timmars samtal.

Morris inspekterade den groteska gunghörningen, medan den Simba parkerade sig på tryggt avstånd under sängöverkastet.På väg tillbaka, fick jag en speciell känsla i magen, så svalde all Malmöångest och rattade in i staden. Hälsade på min gamla farmor. Tack snälla högra makter att jag både hittade tillbaka till bilen OCH lyckades få ut den ur fickparkeringen. Har aldrig varit så lycklig som när jag kom på motorvägen igen! Jag hatar städer! Åtminstone stadstrafiken när jag själv måste ta mig runt i den!

Efter söndagsmiddagen var det läge att rulla hemåt, men via Skånes djurpark. Fåret Shaun-land var en riktig hit, måste jag säga. I övrig är parken väl inte så mycket att hänga i granen då de flesta hägn kändes tomma...

Fascinerades av det fina storkboet de gjort på taket. Plötsligt steg storkarna upp bara! Sannerligen vägjorda...!Bärbar och bärbar... Mobil snarare kanske! Och varför inte?!Har man inget bättre för sig i bilen kan man ju alltid gnaga på tårna!

Hemma sent på kvällen. Barnen fick bubbla av sig till pappa och sedan krypa till kojs.

Hemma hade maken haft en så-där-helg;

Lördagen hade tillbringats med slåtter, där en sten kilat in sig mellan rotor och balk och traktorn dog. Som tur var, var det inga större konstigheter att åtgärda. Vidare rasade ett stabiliseringsstag till hydraularmen på ena traktorn, klippbordet på gräsklipparen släppte i svetsarna och blev liggandes på backen och vips gick en fjäder i rumpan på klipparen så drivningen slutade. En släp skulle backas in i en lada, och den långe firmabilen försökte flytta en gammal nerväxt vagn med näsan. Vagnen står kvar och nosen är bucklig. Vattnet tog slut på föräldragården, troligtvis då grannen fyllt badkaren till djuren och det inte hann rinna till i samma takt. På andra gården har det däremot varit lugnt med vattnet, det rann till och verkar vara stabilt. Det som var mindre stabilt var ett samtal till mig, som inte svarade, och ett till drängen då hyresgästerna - denna gång tyskar - hittat den nya kalven död eller svårt elchockad utanför stängslet. Ojojoj, tänkte jag. Sta'bor igen... Men kunde ju inte bara ignorera det, så drängen körde ner och inspekterade. Det lite roliga i hela historien, tycker jag, är att när han anlände, stod tyskarna på vägkanten och hade krängt på den lilla kvigan ett hundkoppel! Inte vet jag om det var av välmening för att någon skulle kunna titta på henne ordentligt, eller som säkerhetsåtgärd för vägen, men lite kul att koppla en "död" kalv.

Drängen hade hur som helst klappat om kalven, ropat på korna som kom från andra änden av hagen och petat in kalven mellan stängseltrådarna igen, varpå hon skuttat iväg till mamma och börjat dia. Varde livet! Hon återuppstod!

I precis vanlig ordning var kalven "lagd" på ett "bra" ställe och där ligger de tills mamma hämtar. Egentligen oavsett vad som händer, så spelar de döda. Men det är inte så lätt för utomstående att veta, så det är ju bara att le i mjugg, lyfta på hatten och tacka för uppmärksamheten! Vattning av växthus gick visst inte heller så bra... Fördel att det repar sig snabbt. De flesta chiliplantor i alla fall. Det är aldrig smidigt när sådant som "sköter sig själv" plötsligt inte blir gjort! I denna sol och hetta.Gräsklipparen fixades snabbt. Bara stjälpredan kom hem

Igår lastades ko med kalv upp, precis som resten av gänget och kördes tillbaka till hemmagården. För första gången i år börjar en viss oroskänsla för betet infinna sig. Måtte det snart börja regna och växa om.

Drängen fortsatte med slåtterkrossen, maken stängslade och för egen del vinglade jag dammig runt i och på pressen för rengöring och smörjning. Och vingla är rätta ordet - fått så sablars ont i ländryggen av helgens bilåkande. Det funkar inte riktigt, och alla ryck och småvridningar är oerhört påtagliga. Brukar hävda att jag har en ganska hög smärttröskel, men nu vete katten. Det är ju inte alla år man slår färdigtorkat hö... Detta trodde jag ju inte i slutet av april när åttio procent av bilden stod under vatten! Sen att man kör där med livet som insats då det inte är harvat eller nåt. Vill till att spänna åt korsetten så inälvorna hålls på plats! Och jo, jag har strängat. Ska bara hitta dem... Vitlöken blir inte heller bättre i torkan, så hälften är skördat. Pimpad för storbildsmatch! Dessutom kom jag på att jag kanske inte ska pipa för värk i ryggen med tanke på min lunchpose/tiominutare i traktorn...;P Har alltid extra batterier med mig. Mardröm om lurarna blir tysta i början av dagen! För säkerhets skull också ett par alkaliska, om de extra laddbara inte blivit laddade, vilket händer allt som oftast...

En sväng till di gamle för Bokbuss och fika blev det på eftermiddagen. Mormor hade lämpligt nog bakat bröd och frallor som förhandlades bort mot ägg, så alla parter nöjda.

Ryggen är snäppet bättre idag, åtminstone tills jag stannade upp nu... Strängat ett antal hektar. Allt gräs är nu slaget. Ligger i valet och kvalet på om man ska fortsätta med havren eller låta den få några dagar till. Utan regn i sikte lär den inte växa något nämnvärt mer, och risken är väl istället att den brådmognar, stressas till mognad, i värmen. Bättre då att ensilera den ordentligt grön, vilket den faktiskt och förundrande nog ännu är. Får sova på saken.

På havre och ett eventuellt samtal till kotknackaren, om han nu inte har semester...

Rätt nöjd med nyförvärvet hittills. Med hjul som faktiskt går att låsa mer än i teorin, och en rejäl sufflett som provades mot den skarpa Skånesolen. Den högra till salu om någon är spekulant.

God natt

Penningtvätt och svett

Bondelivet 2018Posted by Åsa Fri, June 29, 2018 11:11:26

Här var'e penningtvätt! Den lilla hittade sina hörselskydd i bilen när hon släpptes ut, så de tog hon i ett stadigt tag och marscherade iväg till lagården för inspektion. Att pappa sen dök upp på väg till traktorn var superkul. Tyvärr fick hon inte åka med denna gången...

Men så jobbigt det var att vara med på Bamses gympaspel, bäst att vila lite.

Fler som tycker det är jobbigt att vakna på mornarna... En av tre avläggare i full gång! Och drottningen märkt! Fyra slaktkor upplastade kl 22 också då bilen var på ingång 6:20.


Det har varit tre dagar nu med många timmar i pressen! Men så skönt att hektaren betas av! Räknade lite grovt med att jag fått extra bitar att slå motsvarande ett par tre veckors vinterfoder. Det gör rätt mycket alltså. Från såna som annars hade kört med en betesputs och låtit det ligga kvar på marken. Slöseri!

Men det har rullat på bra i alla fall. Inga större episoder förutom det sista igår; Släppte ut balen från pressen till vaggan den ligger i när den plastas, och precis när den dimper i tycker jag mig höra ett dovt Poff, varpå det börjar lukta kemikalier i hytten. Kvickt som f*n av med allt och ut. Nix, inget konstigt på pressen däremot såg jag stänk på framaxeln på traktorn. Upp med huven och därunder var allt grönskimrande!? AC-slangen som rök. Aja, kunde varit värre. Däremot piggar det inte upp när man sovit typ tolv timmar på tre dygn att sitta i en bastu i stekande sol. Vyssan lull kokar kitteln full... Inte bra att hitta på åkern... Måtte nån räv släpat dit det...

Drängens fru har basat för lillfis i flera dagar och fixade även middag till oss alla igår. Direkt efter stack maken på möte, drängen körde mig tillbaka till pressen och satte sig sedan hos barnen. Som han även nattade. Stackars dräng som hatar trappor i allmänhet och vår branta i synnerhet, med sin dåliga rygg. Men vad gör man inte för barnen när de ville ha sällskap till sängarna!Det är ju bra med sele...!

Gick bra för mig en stund tills nätet började sina. Till sist rök en icke ordentligt nätad bale ur med nätet slut. Eller blev hängandes på mitten är närmre sanningen. Så, ring efter nät och högaffel och börja ösa ut. Fördelen med detta knappt existerande gräs är att det inte finns nån risk för den där tecknade grodtungan - inget håller ihop så det korkar inte igen heller då. Ja, på invägen i alla fall.

Manuell strängläggning! Sen på 'et igen så det blev klart. Hade ju dessa två strängar kvar...Och så var man så där lite lurad igen...

Men den där turen till lillstan som varit tänkt ett par kvällar gick i stöpet igen. Får försöka planera in det under dagens tilltänkta äventyr.

Om vi kommer iväg på det - maken trasslar med en fontän i lagården som behöver bli klar före avfärd.

Just det, plötsligt blev vi sent igår varse om att tolv djur stod utan vatten då sjön sjunkit undan och bäcken sinat. Men det värsta var väl ändå att uthyrningsgården och trettio djur stod utan brunn... Hoppas det rinner till nu när djuren fick en vattenvagn... "Varför tror du jag hittat och lekt med solkrämen, mamma?! Jag har däremot roat mig i tvättstugan!"

Trevlig helg från havren alla!

Rallyväxel med taxi och döing

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, June 12, 2018 22:29:12

Work in progress.

Körde ännu en rallydag igår. Startade med att titta på klockan kvart över sju... Ohps, men både frukost och buss hanns med!

Jordgubb/rabarbersaft gjordes klar och sedan tömdes gården för, vågar jag tillstå, första gången någonsin. Jag har inte bete så det räcker här. De har gnagt av och det lilla som kommit om är som om vi i familjen skulle dela på en portion om dagen - det räcker inte nånstans. Däremot har jag förmånen att ha bete på andra ställen, så hemmagruppen kördes ner till andra gården där det finns gott om bete som håller på att brännas ner. Det bör ge några veckors vila här hemma och på den tiden bör betet hinna återhämta sig.

Tja, det är ju ett alternativ! Att tvinga köttbönderna till slakt! Då dör ju korna med så småningom så är alla världsproblem gällande växthuseffekten lösta så alla andra kan fortsätta med sina flygresor med gott samvete... Och på tal om andra problem så hade vi nog lagt trådrullen utan ström lite för nära kalven...;)Eko över gärdet

Tre lass djur blev det. I det sista låstes kokvigan, som kalvade i onsdags, in med sin kalv. (Råkade upptäcka att hon gick med Pappa Party. Ajaj.) Dessutom fick hon en tjurkalv, så de fick sälla sig till tjurkalvsgänget på föräldragården.

Lite hastig middag innan jag fräste ner på möte med skolans föräldraförening, en snabbhandling av lite akut avsaknat, lika snabbt hem med det till kyl och frys. Vidare försenat på biträff och fika där då jag missade kupkollen och sedan var jag ju nästan halvvägs, så fortsatte till Mormor och Morfar med beställda ägg (och stackarn hade bakat innan hon köpte massa jordgubbar och fick förstås inte ner allt i frysen. Kunde jag tänka mig att ta några påsar bullar och bröd?!) och inventerade mitt klädförråd hos dem. Han sa att de andra skrattade gott när han vevade in den minsta i en gammal slöja så hon kunde vara med vid bikuporna. - Jag är fullt benägen att tro honom!

Jo... Jag sover rätt klubbad på nätterna... Faktiskt!

Idag var det minst lika segt att komma upp. Den lilla ville inte vakna alls trots upprepade försök, så hon fick väl sova vidare då. Sova över frukost, dagislämning, traktorskruvning och morgonpass i lagården. Och hon sov vidare. Så då kröp jag ner några minuter också. Det var det som blev, innan telefonen ringde om en knall-fall-död ko på bete långt borta.

Så, dags att tugga i sig lite mer frukost, tvinga upp den lilla och rigga för att åka och hämta döingen.

Klart lillpigan ska ha en traktornapp som komplement, eller hur!? 09:30. Livet med småbarn är tufft!---Entusiastisk som få. Med lillpige-napp i Gård-och Djurhälsan-band, extra traktornycklar och hörselskydd. Det varade dock inte så länge...!:)För en gångs skull hade kossan gått och dött på ett relativt lämpligt ställe. Man får vara glad för det lilla... ...Typ tills jag skulle stanna och rätta till presenningen på hemväg då den slet sig, och insåg att jag hade noll bromsverkan på traktorn. Tjoho!

En oplanerad utflykt med Jirka till stan efter en bil till honom resulterade att jag fick min middag i matlåda på dagisets sommarfest.

Imorgon ska sonen på skolresa. Önskar att ungen kunde varit lite normal och nöjt sig med kalla pannkakor eller liknande till matsäck. Men icke då! Mammas potatissallad och kyckling skulle det vara. Med andra ord har jag lite att ställa i ordning nu!

Imorgon är det hög tid för mig att ta itu med stängsel innan djuren flyttar sig själva - skulle gjort det i eftermiddags om jag inte kört svarttaxi. Man blir sååå inspirerad när man tvingas utfodra med pinfärska balar som inte hunnit stabilisera sig. Ironisk!? Inte ett dugg, vad får er att tro det?!

God natt.



På latsidan med blogg och lite regn faktiskt!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, June 11, 2018 00:01:07

Jag ser regnar, jag ser det regnar, det var på tiden Hurra!!

Faktiskt så började det dugga lite smått för ett par timmar sen! Äääääntligen!

Men men. Inget ont utan något gott; Rekordtidigt, det vill säga ungefär tre veckor tidigare än vanligt, har grässkörden på gården startat. Kan lova att det aldrig hänt tidigare. Sjätte juni, är den tidigaste slåtterstart jag vet. I år på sjätte juni var faktiskt hela hemma (vilket inte är så mycket i vanliga fall och i år är hälften upplöjt), och andra gården slaget och pressat! Synd att det inte blir något på åkrarna bara... På en av sandjordarna fick jag för två år sedan i torkan endast femton balar på tre hektar. Förra året fick jag sextiofyra. I år fem... Känns ju sådär. Strängarna?! Var är ni?!

Man får ju göra det bekvämt för sig! Gillar inte!

Men än är det inte kört. Det är fortfarande början på juni och hela sommarens tillväxt ligger framför oss. Ringde och beställde hem extra gödning också. Det lär behövas och lär bli billigare än att tvingas köpa in foder i vinter. Igår gjordes en annan by klar, trodde jag, men fick löfte om "två gårdar" till i samma by, så jag nu slår allt i den med. Några hektar med klent gräs är bättre än inget gräs!

I onsdags firade vi röd nationaldag med stängsel, kok av rabarbersaft, brödbak - jag lämnar det halvklart och den dumsnälle maken reder ut situationen och grillar dessutom kycklingklubbor jag hade med på tjejträff. Ja, jag kom ju hem till duschen ungefär när jag skulle varit i samhället i vanlig ordning. Hem sen och direkt i andra kläder för att lura korna från slåtterkrossen där maken slog skräppor, och märka en ny tjurkalv (filmsnutt finns på instagram @bondeniskarvhult).

Fjolårets sista ensilagebalar... Hon fick helt enkelt för dåligt med middag! Fick ytterligare några hektar vid ett gammalt soldattorp. Tog en chansning att köra ner med stora stängaren, åtta meter, istället för den gamla tremetaren. Det gick. Det var inte mer. Men jag tjänade in många timmars strängning! Och den ena markägaren skulle ta sitt först, sen fick jag ta det som blev över. Don efter person?

När man får en känsla av att vara iakttagen... Dags för nästa pass, 21,30.Byte av nät kl 23,45. Känner mig lurad. Fick nys om mindre rullar för ett par år sedan. 2000 meter på 31 kilo istället för 3000 meter på 43 kilo. I år är de uppdaterade, så de små rullarna jag ber särskilt om för att klara av, är nu på 2500 meter och väger ca 41 kilo. Det får gå det med! Precis som mina kycklingar som fått för sig att sova på pinne ute. Maken kom in efter att ha stängt luckan till hönshuset; Ska du ha in dem får du minsann re ut det själv!

Sena kvällar har det blivit. Sällan kvällsfikat före midnatt. I fredags hämtade maken upp mig kvart i tolv på åkern, då började det bli för mörkt. Efter nattningen av barn hade vi dessutom hunnit med att ta hand om en kalv, som kördes med sin moder till "rätt gäng" och flytt av resterande kor till ny hage på andra sidan vägen.

Gårdagskvällen tillbringades också med att flytta djur. Gänget från hägnet skulle ut och promenera på landsvägen för att komma till Fårhagen, och herefordligan skulle från Ön till Rännesbroa. Men det var nära att jag ringde slaktbilen på studs! Jag höll på att stryka med när de skulle åt kraftfodret! Jäklar vad rask promenad jag tog tvärs genom hagen för att kunna komma till utsidan av stängslet! Det är ju bra med sällskapliga djur, men nån måtta på det får det väl ändå vara! Smidigt med båda flyttarna i alla fall, sen var det att åka hem och titta till den minsta som nattats i tomt hus, och försöka vräka ikull de stora barnen som varit med.

Idag har det varit stora skördedagen! Hälften av det vi tänkt är inte gjort, som vanligt - potatisen är fortfarande inte i backen och några grönsaker ligger fortfarande i fröpåsar. MEN uppskattningsvis har vi plockat drygt femtio kilo honung ur kuporna, när ska vi hinna slunga detta?! - och fått ett stick i vaden från det ilskna samhället. (Lite kul att jag vara hos sköterskan tidigare i veckan och fick ut den begärda "akutmedicinen" då man kan bli väldigt allergiskt av bistick från en gång till en annan. Hon poängterade att om man får stick som blossar upp kring decimetern är det dags att ta tabletterna - min vadblämma uppmätte jag till åtta centimeter...) Spenaten är skördad och ligger nu och kallnar efter förvällning i väntan på hacken. På föräldragården har ett par hundra klasar fläderblommor plockats varav hälften nu ligger i saftgrytan. Rabarberna på samma ställe har slutskördats och fyra kilo såna ligger nu med lika mycket jordgubbar i gryta. Ska sila upp det före läggning, vilken börjar kännas frestande!

De har har blivit akut trångbodda, så de har då nyttjat allt vad plats de kunnat hitta! Sällskap i bladet!
Någon snabbrunda till samhället har inte hunnits med - däremot utdelning av en drottningcell till min moster - men istället blev det till att sno ihop ett par frukostbröd till morgondagen. Sedan dessa var inskickade i ugnen styrde jag och maken ett par byar bort och hämtade hem pressen som nu står inbackad på sin plats i skydd från regnet.
Nähä! Spenathack, saftsilning och kvällsfika var det!
God natt





Ingen gnist, ingen gnist

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, June 04, 2018 09:50:19

God morgon för ovanlighetens skull! Lite fascinerande att det för några år sedan var tjock slyskog här! Och efter lite övertalning och mycket kraftfoder följde herefordgänget med ut på Ön. Nu har det dunstat så spökekan ligger över ytan! Och jag har stängslat och släppt djur vid ännu en sjö - har gott om dem! Och den där väskan var väldig efterlängtat sen jag väl hittat den (hemma...)

Körde skytteltafik i slutet av förra veckan. Vattenvagnar på härs och tvärs (måtte den nya sjöpumpen komma snart och avlasta brunnen!), djur fram och tillbaka, hämtning av strängläggare och slåtterkross.

Tillsyn och uppsmörjning. Sen i lördags blev det dags: Slåtterpremiär. Rekordtidigt, men på torra jordar lär det inte bli bättre! Istället slå av och hoppas på en bra återväxt. Men med hjärtat i halsgropen och ett allvarligt övervägande på om man skulle rulla gödseltunnan till sjön för fyllning och ha ståendes i beredskap. Det får alltså inte på villkors vis komma en sten mot knivarna och slå an en gnist. Mardrömsläge! Än är det grönt. Det växer inte. Det förgrenar sig inte så det blir tjockt och fint. Men det har heller, peppa-peppa, inte börjat gulna... Börjar bli gammal, den nyaste traktorn...

Den mest akuta sandjorden gick bra, synd det inte var nåt gräs där... Och drängen tyckte det var så otroligt kul att slå så när han efter många om och men tagit sig hem för middag, intogs den i nästan rekordfart så han kunde ut och köra några timmar till sen!

En impuls mitt på lördagseftermiddagen genererade sällskap till kvällningen och grillning. Kände att det var en väldigt aggressiv bale på morgonen, slog an näsan direkt, men inget hjälpte. Tog ett par allergipiller och kortisonspray, men det tjurade likväl. Lycka är att få riva i en ensilagebal...!

Orsaken var nog den minstas lilla febertopp tidigare i veckan, för hela natten till söndag hostade hon, och själv vaknade jag upp med pulserande huvud och en hals som känns som den vore full av glaskross. Höll sängläge, således. Passade på att plöja genom en bok som jag påbörjat ett tiotal gånger med fått ge upp då tid och ork inte funnits. Det mest avancerade jag gjorde, förutom morgonens lagård, var att gå ner till sjön på kvällen och fota solen. Med risk att jag inte skulle orka upp. Ingen jättebacke, men har hört att det talats om drygt elva meters höjdskillnad på våra hundratrettio till vattenbrynet. Jag kom upp, men det var också vad jag krävde i motion. Mitt sällskap för dagen.

Natten som gått har varit vedervärdigt varm, men det blev morgon idag med. Typ sju grader svalare än igår vid samma tid. Ska tugga i mig nåt till frukost, när maken kommer hem - åkte iväg tidigt med slåtterkrossen. Får ta några piller så den massiva värken i bröstet lättar så jag eventuellt klarar av att andas. Strängläggaren ska gå några timmar och pressen ska igång. Pressen vars dator jag satt som en kråka inför, kliade mig i öronen och undrade hur i hela friden jag manuellkörde när jag behövde. Det gick det med!

Dags att sparka igång på allvar nu när även fyraåringen behagades masa sig upp.

Lägga en extra tanke till svärfar på månen som skulle fyllt 85 idag.

Ha en bra dag!



Några släpande bilder

Bondelivet 2018Posted by Åsa Wed, May 30, 2018 22:43:31

Lämnade den lilla i vagnen åt sitt öde (drängen) och lastade skopan full med stolpar för att stängsla in ett, för mig, nytt torpområde. Hej hej, slye och fästingar innan jag rullade fram till byn, fick tag på markägaren och tog en promenad mot sjön där och kanalen för att inspektera vad jag egentligen gett mig in på! Hej hej myggen också, där i träsket!

Hemma hade den minsta vaknat, skrämt drängen med en väldigt ovanlig bajsblöja - sömmerskegrannen hade fått rycka in - och det var snart dags för sonen att komma hem.

Tappade andan lite. Inte mått riktigt hundra på flera dagar. Tål inte riktigt värmen. Den i kombination med en malande oro för foder, bete och även vatten, sömnbrist och en överkonsumtion av vätska, är mer än magen klarar av. Den sa stopp nu ikväll, så gör inte många knop och håller mig i närheten av dasset.

Maken däremot lastade en ny skopa med stolpar och åkte ner till Ön en runda. Han säger väl hej till knotten där nere i grytan kan tänkas... Hade varit smidigare om vi varit båda, men just nu vågar jag som sagt inte. Har istället rotat runt efter hans räkningar och betalat dem. Visst är det faschinerande vilken vanemänniska man är!? Hans bankdosa accepterar inte mitt personnummer och inte heller min kod. Måste sitta och tänka till. Det gör jag aldrig annars. Det har automatiserats! Fingarna går på rutin.

Den minsta prövade en ny erfarenhet idag - engångssked. En som hon lyckat få tag på från-gud-vet-var och stoppat i munnen. Kröp över altanen med den och troligtvis hakade skaftet i mellan trallen. Den gick i bitar. Hon klöks och skriker medan blodet forsar ur munnen och jag tittar och tittar efter skedbladet där inne - skaftet låg i smulor på golvet. Plötsligt körde hon själv ner in fingrarna och fick ut bladet, misstänker att det kilat fast sig i gommen på henne. Lite tvätt och ett par minuter med nappen var det lugnt igen sen. Tills hon fick varm middag i munnen. Hellre kalla äppelbåtar och välling.

Det jag egentligen tänkte var att lägga ut lite bilder jag tagit de senaste veckorna med inte hunnit/orkat visa. Det har ju varit och ÄR fantastiskt vackert (om man ser till sta'bornas enkelriktade behov). Visst är det helt fantastiskt att man kan äta frukost ute klockan sju i nitton grader i maj, men man SKA INTE kunna göra det! Och ABSOLUT INTE vecka efter vecka!

Dags att stänga av vattnet som fyller en av vattenvagnarna och krypa ner. God natt



Än finns det hopp, men snart är det kört

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, May 29, 2018 22:42:03

Man kanske skulle satsa på gäss istället. Med tanke på hur de andra ser ut...Tidigt i lördags försvann maken med traktor och fixade stängsel. Tredje och sista gruppen djur till "andra gården". I samband med släppet blev vi bjudna på fika, så det tog en stund extra att kolla så att allt gick lugnt till. ...Och visst finns det hopp! Fick ju nästan tio stänk på den dammiga huven i lördags!

Kvickt hem och slänga till tjurarna lite foder, svida om och åka iväg till vänner på middag. På sena kvällen ringde drängen för att meddela att de tagit in en förrymd kviga på hemmaplan, men hur skulle de gå till väga?! Gillar verkligen denna lapp! Enligt rykten har även toaletten gäststädats minst en gång...!

Var hemma en stund efter elva, bära in sovande barn och dra på stövlarna för att rätta till sjöstänget som låg nere i hagen dit djuren släppts ihop. En spann vatten på jordningen hjälpte upp det hela. Sjön hemma kring kvart över elva i lördags kväll.

I söndags blev det sedvanligt morsdagsfirande på High Chaparral. Ungarna uppskattar det åtminstone. Direkt hem och tömma bilen på familj för att dra vidare på möte med skolans föräldraförening. (Ja, jag hamnade visst där med. Härda ut två år och sedan är det gjort!)

Igår blev en storfixardag. Jag städade inne och maken ute. Ugnen vaktades och extra stolar hämtades. På kvällen var det dags att starta upp årets biträffar med föreningen, och vi var först ut. Två avläggare gjordes så vi hoppas på bra utdelning och överlevnad.

Överlevnad ja... Än är det inte kört, men det går inte länge till med denna torra högsommar om det ska gå vägen. Årets sådd är ännu grön, men på sandjordarna börjar gräset brännas ner. För första gången (någonsin) börjar det växa en klump i magen gällande bete. Det börjar sina hemma. Släppte djuren i sista hagen hemma idag. Den första har inte hunnit hämta sig... Vi behöver regn! PRONTO!

Joursamtal under biträffen. Det där oroliga som vi hoppades skulle ge en åskskur gav bara ett murket träd över tråden och vägen...
En gammal gardin från föräldragården fick agera nytt, livligare myggnät i flugdörren sen det gamla gjort sitt!

En som drabbades hårt av träffen hon inte närvarade på, utan nattades rätt omgående. Var lika sugen som mig på att stiga upp när klockan ringde... Vi kör numer med märkta ägg! Till de som tycker det är fusk att "klubba" stolpar med skopa - tänk på att det som en bonde inte kan göra med traktor inte blir gjort. Typ städning av hus, alltid slår man i underläge!Jag var bara tvungen att ta en bild! Vad säger man?! Hon fick äntligen en stege till sin kana, men det öppnade dörrar till andra också... Understa stegen är tillfälligt bortskruvade till det högre tornet!Någon - ingen nämnd, ingen glömd - har kidnappat min nolla! Besvärligt vid månadens alltid lika deprimerande bankärenden. Syrenträdet blommar för fullt och besitter en enorm bi-trafik - får man ta vägtull?! Likaså gör rhoddironnronnen!God natt



Next »