En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Jag vet inte vart veckan tog vägen...

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, September 22, 2018 22:31:17

Veckan som gått med prao har varit körigare än vanligt, dock inte orsakat enbart av den tjej som klev in på måndag morgon och fick mina hundrasjuttio centimeter att kännas pygmélikt. Det har blivit mycket stängsel. Flertalet djurflyttar och den ena kogruppen drev vi ungefär en halvkilometer genom skogen. Den dagen stod stegräknaren dessutom på över tjugoniotusen sten och ett saftigt skoskav uppstod. Tur det var en lugnare onsdag med enkom sextontusen... Slåttergubben dök upp igen!

Några fattade vitsen och gick, några fastnade i en rotvälta så jag personligen fick bogsera ut dem, eller henne, 1742, den bruna mitt i bild. Hon kunde väl låtsats vara lite rädd för mig i alla fall... Det krävdes, till praoens förvåning, inte så mycket betänketid innan merparten började klättra brant uppåt. Det var nog värt det när det öppnade upp sig.Tisdagen varvades stängsel och skogsdrivning med strängläggning som variation. Sen jag blivit ensam på eftermiddagen hämtades pressen, middag intogs och sedan ut för nästa pass och mata ut balar i sena kvällen. Mormor hade tittat förbi, då hon haft lust att baka "lite grann"! (Tack ängel!) Och när jag väl kom hem hittade jag maken på detta vis:

Lämpligt nog skulle praoen på begravning på onsdagen, och jag, maken och sonen styrde nosen norrut till Länssjukhuset;

Efter nästan tre och ett halvt års krig har de gått med på att påbörja en allergivaccination på pojken så han kanske klarar sommaren bättre med allt vad pollen och gräs säger. Dummaste kommentaren hittills var när en läkare rekommenderade att vi flyttade till ett bättre lämpat ställe - stan. Passande nog hade vi även fått kallelse till en annan tid några timmar senare, så det var lagom att ta en lunch och proviantera nya glas på Ikea. (Allvarligt, sex glas för tolv kronor?!! Knappt värt att kosta på dem disk ju!) Sköterskorna beklagade att vi fick en "heldag" hos dem, själva jublade vi då det inte kunde varit bättre. En timmes väg enkel resa så är det ju lika bra att ta allt på en gång!

När telefonen startades upp på eftermiddagen (ett informationsmöte beräknades ta ca två timmar, vi var ute efter fyrtiofem minuter!) plingade meddelandena friskt.

Ett från en halmförsäljare som meddelade att åkeriet var på väg! Ett från en lärare på gymnasieskolan som ville stämma av läget.

Insåg att vi nästan skulle klara tiden för dagishämtning, så avbokade drängens fru på det. Hon hade även middag nästan klar till oss alla när vi kom hem. (Fy vad bortskämda vi är!) Precis lagt upp mat på tallriken så stod läraren på gårdsplan. In med honom på en stol jämte bordet och äta under tiden. Make och son iväg på simskola. Jag till lagården. Drängen ut med flickorna. Sonen avsläppt hemma och maken direkt iväg på klipptid. Jag ställde i ordning balspjutet med ytterligare två spjut för att kunna lasta av de beställda fyrkantsbalarna. In och natta barnen för att på väg nerför trappan inse att lastbilen rullar in på gården. Ja, det var väl typ onsdagen det. Frågor?! Dansen skippade jag och även det innefix jag hade planerat för kvällen.

I hallen på dagis i torsdags ramlade den minsta lite från en pall och vägrade därefter att släppa mig. Som en igel satt hon och skrek i högan sky när hon lossnade en centimeter. Tillsist fick hon snällt flyttas över i en annan famn och jag gick. En ny upplevelse för samtliga! Skönt att hon saknar mig lite på dagarna!

Hämtning av spån har varit i behov länge, och nu tog vi itu med det. Hemska göra! Hatar att trampa spån nästan lika mycket som jag hatar gaffel-/jordbruksdrag. Men så skönt när det är gjort. Grisarna fick extra ombonat och projekt hönshus började vara aktuellt.

Drängen gick på sitt projekt - stuva undan fyrtioåtta halmbalar! Han hade att göra kan jag meddela! Men han hann precis klart innan regnet drog in! Och endast en bale brast, den som jag råkade rulla ner från lastbilen... Det heter väl "foderhäck" Är detta "slemmigt men mättande", eller blir man en sån där kul filur om man smakar?!

Igår städades drivgången bakom tjurarna varpå ett antal vägdes. Vädret var bättre än planerat, så det fick även bli rivning av stängslet hos grannen medan det var torrt. Hönorna fick nystädat och på mitten där öppnade himlen sig med några rejäla knallar och blixtar. Då vi sprang lite fram och tillbaka med skottkärror och spånbackar, blev vi rätt rejält blöta - det rann längs benen under byxorna och ner i stövlarna... Och de stackars hönorna som knappt vågade sig in i den ljusa spånen kom slutligen under tak som dränkta ruggugglor! Stackarna!

Idag då så åkte maken iväg på hajk. Av alla tillfällen! Det där livet lockar mig inte det minsta, men att sova under en presenning i åtta plus, med ganska blåsigt väder och ösregn, övertygar mig än mer! Jag ser inte tjusningen i det! Fick nyss meddelande om att de har det varmt och gott vid lägerelden. Jag har det varmt och gott med en katt jämte mig, en på mig och datorn i knät!Bara en knäckt imorse! (Och det var inte jag!)

Och så ska jag, ensam, både sköta lagård, laga mat, diska och vara barnvakt samtidigt! Får se om jag reder ut det eller om det blir ett fall för soc på måndag. (Det lite komiska i det hela är att maken hade varit bjuden på middag innan jag hunnit lämna gården, men en man är det ju också lite synd om;)) Ett och ett halvt dygn ensam med tre ligister. Tur svägerskan tittade förbi och hann rädda en unge som kissat i syrrans säng medan jag pratade med drängen!Ytterdörren öppen och lillungen försvunnen. Ute i storasysters skor och brorsans mössa. Vad är problemet?! Moment 22 då man dagligdags piskar ungarna i att strumporna ska paras ihop och så hittar man de dyngsura strumporna hängandes på tork... Hoptussade. (Det är i ett sånt tillfälle jag citerar Ratata; "Vad gör jag nu?! Jag har order att sitta men det är ju en Kaaaaaatt!!")

Men men, vi tog itu med den årliga helsaneringen av badrummet. Flugsäsongen är någorlunda över så det kan vara lönt att skrubba kakel... Slutar aldrig förvånas över hur äcklig en dusch kan vara. Tycker det spolar mycket där jämt, men det fastnar minst lika mycket! Skönt att man inte har större badrum när man ligger på knä och skrubbar fogar med diskborste! Check!

Sen har det tvättats typ tretton maskiner - nåväl, det kanske bara känns så... - och ungefär lika mycket är omhändertaget ("Tvättar du allt som fanns i våra garderober eller?!!!" - Nä, en veckas eftersatt tvättstuga är under framgrävning!)

På väg till lagården snubblade jag nästan nerför trappan över katten Abbe som återvänt från brukssamhället och vrålar här på nätterna. Husse har varit här flertalet gånger för att locka fram honom, varför katten slängdes upp under armen och låstes in i hundburen - i hönshuset - i väntan på hemfärd. Rena rama zoo! Nydammsugat och sonens skor tömda ute!

Sedan det mesta började se acceptabelt ut blev det, som vanligt, sen middag där sonen var med. "Klabbunge" kom det från lillhönan och repliken?! - "Även mästerkockar kladdar ibland, vet du inte det!" Man undrar ju var de får allt ifrån.

Jag fick ett känsla av "åldersnoja" tidigare i veckan då jag kom på mig själv över att muttra över "dagens ungdom". Generellt, absolut, men extra aktuellt med en prao. I min värld är det givet att man hälsar när man kommer, säger hejdå när man går och tackar för sig. Jag inser mer och mer att det inte alls är självklart, och det retar mig. Det kostar ingenting, varken pengar eller energi, och gör så mycket för rena trivseln. Måtte jag lyckas fostra mina ungar bättre än så! (Så gick där iväg en känga i etern!)

Till veckan känner jag för semester. Lär inte ske. Ska ju iväg!! Så bara att fixa innan dess. Stängsel och stängsel. Ett par djurflyttar och stängel. Nja, och så eventuellt kanske måste nåt stängsel fixas.

En annan sak som jag grunnat på flera gånger är vilken fasad jag håller utåt. Jag får "ofta" höra att jag skriver så underhållande (var då?!), är ett energiknippe (totalt sket slut jämt och börjar undra om jag behöver utredas för kroniskt trötthetssyndrom!) och att jag är så optimistisk (jag ser mig som pessimismen personifierad! Så sent som i veckan fick jag ett sms "Med den positiva energi du synes ha... Optimism vinner över motsatsen... Men så är jag både godtrogen och lättlurad..." Eh VA!? Jaja, jag tackar. Antar jag. Läsarbild; Så här beter de flesta av mina djur sig när "främlingar" passerar hagen.

Har i veckan också fått flertalet "klagomål" på mina djur. "Jagar de alltid dig på detta viset?!" "De tycker verkligen inte om mig! De går efter mig hela tiden" "De är sååå klåddiga, de där små tjurarna" "Skulle ta en bild men de slickade på kameralinsen". Nästa projekt får väl bli nån stiftelse som finansierar en ko-offerjour eller dylikt.

Får man en bit morot ska den så klart intagas sittandes. På favvoplatsen!

Nu ska jag ta itu med ett mer nutida problem - längtat hela dagen efter att få sätta mig i soffan med några chips, men nu är jag alldeles för mätt sen maten...

Ha en fortsatt trevlig helg



Galghumor

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, September 11, 2018 20:32:58

"Hydrauliken går inte på den lille blåe", sa maken en dag. Åjo, svarade jag men han nekade. Satte mig i traktorn idag och löste problemet - snabbknappen var i uppeläge vilket inte tolererar reglage med hydraulspaken. Ett enkelt, och billigt, fel att åtgärda!

Jösses vilka skyfall det kommit mellan skurarna idag! Bara att rota fram regnkläderna och ge sig ut. Stänget är satt nära grannens häck, undrar om det hamnade tillräckligt nära (han brukar gå efter och flytta det närmre buskarna...) och långt ut i väggruset, så jag snart får vägföreningen efter mig. Eller så blir jag väl skyldig någon en ny backspegel... Tycker de kan tugga i sig slänten!

Dessutom har jag ärligt stulit både vatten och slang från grannens trädgård - utan att fråga om lov - så får väl ta med en burk honung dit och försöka blidka dem senare.

Är rädd att de inte förlåtit mig heller sedan jag ryckte upp bildörren för dem på verkstaden; Han var på väg in i sin bil då jag klivit ut ur min vid batteribytet. Jag ropade Hej, men fick noll respons, han satte sig och startade motorn. Så det var ju extremt lockande att rycka upp bildörren och skicka igen den igen bara så där i förbifarten när jag gick förbi. Och vrålet från bilen sen... Hihi. Stor, bufflig stockholmare skrek som en tjej där i bilen, och jag fick snällt vinka lite näpet genom vindrutan. När jag tänker efter har jag inte sett dem sedan dess... Krävs nog två burkar honung...!

Det kanske är fler som kräver det, för jag väntade mig nästan att bli lynchad av grannarna framme i byn när jag stängslade idag. Jäklar vilket liv trettiotre djur kan föra!

Maken har stått i fabrikens bunker hela dagen (nä, det jobbet lockar ju inte, att inte se ut på hela dagen!) så han tyckte sig väl vara redo för en blåsning. För lagom tills regnet upphörde började det blåsa med byar så man funderar på om skorstenen står rak. Det ryktades nämligen om att en flisbil var i antågande. Som bekant har jag en förkärlek för timmerbilschaufförer, så tror att flisgubbarna är av samma virke (haha, nu fick jag till det;P Sorry, det är snart läggdags!) Och även om chauffören nämnt till vederbörande ryktesspridare att han nog kunde ta sig mellan vattenvagnar som stod på vägen mot flishögarna, tyckte vi kanske inte att de skulle behöva det. Inte heller att ha tjugotvå djur som hejarklack i grindhålet. Maken är således där nu och drar om tråden en liten sträcka. Får se om detta funkar då det är dags för foderbil imorgon igen...

Något som inte borde kunnat gå någon förbi är att bondelivet är tuffare än någonsin detta år. Jag ligger rätt illa till, men väldigt långt ifrån total katastrof. Min andra/tredjeskörd ser riktigt lovade ut. Kan bara vädret hålla sig någorlunda varmt och frostfritt en månad till så kan det komma att se rent av bra ut.

I krisens spår öppnas alltid nya dörrar. Till lösningar, problem och bekantskaper.

Det kommenteras friskt på instagram, chattas och rings.

Det kräks på, peppas, beklagas, diskuteras och uppmuntras.

Så gott som dagligen kommer rapport från ena eller andra hållet, det utvecklas nån form av galghumor; "Jag är uppe, har ätit frukost, djuren har fått mat, räkningarna är någorlunda betalda och jag har inte tagit livet av mig idag heller." Och de uppmuntrande orden: "Det gör inget om det går åt helvete för dig i vinter, jag kan sälja djur dyrt till dig till våren när jag överlevt detta!"

Det är kärlek det!



The tunna is back och valet är gjort

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, September 10, 2018 22:30:58

I detta läge är hon rätt trevlig! Åtminstone sedan maken gått upp så man får plats. Gillar inte att ha barn i sängen, men innebär det att de sover får det väl gå nångång ibland. Lugnat sig på nätterna, peppa peppa. Eventuellt en hutt välling så tystnar det.

Tog en dag ledigt i fredags och körde en snabbis till lillstan. Hade fått samtal från ett blomsterbud tidigare i veckan om att jag hade blommor att hämta ut. Det är landsbygdsservice det! Köra tre mil enkel resa för att de inte har utkörning sen båda blomsteraffärerna i våra två närmsta samhällen la ner eller klappade ihop. Å andra sidan får man ju desto mer blommor, då givaren betalat för frakten som man själv får stå för!

Kära Hans tyckte väl jag deppat för mycket här, så jag fick en påminnelse om man faktiskt (förhoppningsvis!) aldrig står ensam, även om man ibland känner sig som den mest ensamma på denna jord. <3

Svetsaren på bygden tog sig an gödseltunnan, så nu är den igång igen. Kraftöverföringsaxeln hade fått sig en törn, och fick en till med vinkelslipen så löper den fint igen.

I lördags vaknade jag till en försvunnen mobil med avstängd väckarklocka, och en tom säng jämte mig - maken tassat till lagården. Njutningen blev inte så långvarig då jag hörde luren skrälla i köket bara några minuter senare; "Nu behöver jag varken klippa gräs eller räfsa äpplen!" (positivt tonfall)

Jahapp, bara att pallra sig ut för att jaga in kvigan från grannens trädgård, och upprepa proceduren med ko och kalv ute på åkern... SEN var det dags för ungarna att få mat... Djuren först, sen kidsen.

En bakstund med barnen en dag, den lilla körde sitt race, upptäckte jag senare på favvoplatsen i fönstret i trappan...:

I söndags var det dags för val... Detta ångestfyllda uppdrag. Nu är det gjort, jag kan inte göra mer, och hur det slutar vete gudarna. "Den som lever får se", finns det ju nåt som heter... Personligen tror inte jag att det kommer bli bra oavsett hur det blir, eller så blir det så bra det bara kan efter förutsättningarna!

Efteråt åkte maken iväg för att ta sig an den minst sagt bedrövliga vägen till föräldragården. Den var extremt dålig förra hösten, men då var det för blött, sen kom vintern (!) och när den hade torkat upp var allt stenhårt och torkan i full gång.

För egen del tog jag itu med en liknande uppgift som haft behov minst lika länge; hallbyrån. Även den minsta i familjen behöver en låda till vantar och mössor. För att inte tala om saneringsbehovet i de andra barnens...!! Tändstickor, pasta (!????!) hårband, pinnar, kottar till förbannelse och - you name it! Allt toppat med åtskilliga kilo sand, direktimporterad utifrån...! Nån småbarnsförälder som känner igen sig!?

När det sedemera klarnade upp gick jag ut till landet och hackade upp en del av det. (Maken lovade att jordfräsa åt mig för en månad sedan, men lär inte göras i år...) Hittat lite potatis i källaren som börjat växa friskt, och ska jag ändå kasta den kan jag lika gärna prova att sätta dem under lite fiberduk och se vad som händer. Höstsådd kanske;) Den minsta kom och inspekterade med fastnade sedan i en annan fiberduk - tomaternas. Växtkraft?!

När händerna inte räcker... Någonting dök plötsligt upp i landet, och tyckte det var fina plantor så lät de stå sedan flera stycken sagt att det var nån gurka eller squash. Jag tvivlar på båda! Men vad vet jag?:)

Årets rödbetor koktes och lades in under kvällen.

Idag har maken varit hemma - dagis stängt. Två vändor till tippen har han kört, lillhönan har varit med som kartläsare (Livets höjdpunkt - att få följa med! "Har du glömt vägen?! Här framme ska du till höger! Nja, eller vänster...")

Själv har jag kucklat inne i skurarna och röjt undan en del grejor. Sorterat upp skräp som samlats på hög och lagt ut en hel del till försäljning.När man verkligen vill gå och lägga sig - dubbla gosar, trippla nappar och vattenflaska. "Måtte nån fatta..."Sen när man sovit kan man äta frö! Både från solros och pumpa! (Kanske inte riktigt där jag tänkte!)

Sedan sonen kommit hem från skolan åkte vi alla iväg och köpte fodrade stövlar till barnen. Mitt i september redan och rätt vad det är är det kallt. Sent till lagården, så barn och gubbe hade nästan ätit klart när jag kom in. Mötte maken i dörren då han skulle på fibermöte.

När barnen nattats blev det en omgång på köksgolvet för min del. Är rejält slitit i lagården nu, och vintern lär inte bli bättre, så vill till att försöka hålla kotor, knotor och innanmäte på plats i den mån det går.

Det är bara att bita ihop trots att värk i handleder och armbågar är över denna värld mellan varven. Går inte att börja klaga nu. Det som inte dödar härdar, även om man ska vara försiktig och rädd om sig och hela faderuttan. Man lär vara grymt rik på erfarenheter efter detta år! "Prisa Gud, här kommer EU-pengarna!" Nu löser det sig! Idag kom både utbetalningsbesked OCH insättningsbesked. Då de kommit fram till att de missat sex kronor för 2016... Men nu löser sig nog allt med detta tillskott i kassan.

Ska försöka hala in maken från älskarinnan strax. Han tog henne och gick så fort han bytt om när han kom hem. Vad vore livet utan hans pannlampa?!

Även om den lilla är liten så är den stora stor! Sju centimeter och två kilos ökning på elva månader. Var ska detta sluta?!:o

God natt

240 kubik

Bondelivet 2018Posted by Åsa Wed, September 05, 2018 21:25:22

Nä, ännu har jag inte dött där jag hänger i snaran, men både tår och hals börjar bli långa. Rätt och slätt är det väl så att jag rymt världen i den fiktiva världen - bok - de små stunder jag hittat. Fick order om att resa mig från knäna så jag kunde se solrosblommorna... Det hjälpte inte! Men fick höra att jag har Mariatistlar i hagen! Och fyra välkomna betestjuvar. Och med lite pumphjälp av maken en sen kväll hostade ångloket, förlåt, 650:n igång. I väntan på service står istället Fiaten vid gödselbrunnen och hälsar på korna.

En dag rev jag stängsel långt bort. Satte upp det på ett annat ställe och flyttade djur dit. Tippkärran har fått tre nya däck, och hör och häpna; Navaran har fått nytt batteri! Ta-daa. Plötsligt händer det. Och vilken skjuts det är i det sedan! Hinner knappt vrida om nyckelm innan den är igång! Säsongens sista biträff. Och den lilla kröp i skrindan och åt sitt plommon - så gjorde ju den andra lilla flickan som varit med en stund!

Ja, gödseltunnan kom också igång. Ett lass hanns med innan kraftöverföringsaxeln kärvade ihop så den inte vandrade som den ska, och sköt tillbaka vid en sväng så fästena till vacuumpumpen bröts av. Tjo på den. Helgjutet gods dessutom... Svetsa i sånt. Och givetvis helst dagen innan det hände. Lyyyycka tiiiill!

Behöver ju ha ut gödseln medan det ännu växer om jag tänker få nytta av den, så drog iväg ett sms till en maskinstation, som inte kör flytgödsel, men tänkte få en fingervisning till någon annan. "Jag kan komma imorgon!" (idag) - Men du kör väl inte flyt?! "- Nä, inte egentligen, men jag har ju en tunna, så varför inte?!"

Han har således kört ut 240 kubikmeter flytgödsel idag, men än finns det kvar i brunnen. (Tyvärr kan jag alltså inte stoltsera med en "ny" 225-hästars Valmet) Det hade tagit oss i bästa fall tre-fyra dagar för samma mängd med vår lilla tunna. Om allt funkat som det ska/skulle/borde. Det är då man börjar fundera på om man verkligen ska hålla på att ha krånglande maskiner eller leja bort det. Lej bort allt, för tusan! Djuren med, och gör nåt av livet! Don efter person. Drängen trycker stolpar med skopa och jag får snällt klubba---

Sonen varit på simskola idag, passade på att simma en stund med nöjde mig vid 750 meter. Fick räcka. Hade drygt trettontusen steg sedan tidigare, så man ska ju inte slita ut sig på en dag! Lycka är sandlådan och att åka rullator! Sonen bidrog med foder då han räfsat i trädgården efter klipparen.

Middag igår hos födelsedrängen, och idag hos nästa födelsedagsgranne. Imorgon verkar det så illa ut att man får fixa maten själv...!

I söndags var vi hela eftermiddagen hos di gamle (och fick middag). Redo först med mobilen i högsta hugg, nalle som nalle! Och sedan riggad med en pantpåse, och syrrans stövlar.

Ett tips; Släpp boken med blicken om du ska ha sylt på (eller i ?!) gröten....!

Lördagen bjöd på "firande" av brukssamhället. Jag tog minstingen i vagnen för att hon skulle få sova en stund (somnade väl lagom tills vi såg fyrtioskylten...) och sonen tog cykel. Väldigt stolt över att kunna cykla runt med kompisarna där. På hemfärden tog maken vagn, en gående tjej och cykelfölje medan jag stressade hem för att få någorlunda ordning inför tjejträffen, med ett vakande öga på korna nere vid smedjan som lärt sig gå i sjön och ideligen stod i trädgården. Spände upp en tråd över sjövägen så lugnade det sig lite, tills kalvarna följde efter.
Nu kan vi leka Finn valfritt hur många fel...:

Lika bra det, i och för sig, då jag klippte gräset sent i söndagskväll och hann se tråden ligga på marken men hann inte stanna. Blev några minuters trasslande där, sen sket jag i allt och gick in. Värre än värsta ridskola, fick jag som kommentar. Tack för den... Alltså, jag börjar bli en jäkel på att ösa foder... Bådar gott inför vintern.

Lillfisen har fortsatt med varannan-natt-skrik, vilket inte uppskattas. Man är ju som tröttast på dag två. Därför skippade jag dansen jag tänkt på ett tag. Försök till rimlig nattning istället. Kanske börja på en ny bok...!? God natt.



Som ett brev på posten följde ett slag i magen

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, August 28, 2018 21:37:36

Fem dagars mellanrum...
Hämtade upp korna från skogen igår. Behövde inte be dem två gånger. Pratade en stund med helikopterpiloten då hans "sölkorvar" till kollegor blev efter. Sen började det vara dags för barnhämtning och Bokbuss hos di gamle. Familjen har inte varit hos dem på flera månader. Har inte blivit av i hettan. Och hör och häpna! Morfar fick ta den minsta i famnen för första gången på ungefär ett år då hennes karlaskräck tog fart! Är man (för)skolflicka måste man ju hålla sig redo! Väskan måste vara på!

Direkt därifrån åkte maken för uppskjutning inför älgjakten och styrelsemöte. För egen del tog jag med barnen hem, lämnade dem i trädgården och gick till lagården. Ännu en sån där underbar (inte!!!!) bale som tre fjärdedelar rasade av med nätet. De längsta stråna är några centimeter och resten bara damm. Får nästan ösa med snöskyffel. Är som att dricka hallonsaft med dessertgaffel ju! Munskydd tillhör min grundutrustning nu. Stackars djuren hostar rätt friskt av dammet också...

Ungefär kring midsommar fick jag brev från Länsstyrelsen om att EU-pengar var på ingång, beräknat kring semestern. Visste att jag har lite som släpar efter, men blev väldigt positivt överraskad över den totala summan. Det har dock inte kommit in något. Och efter ett väldigt deprimerande besök på banken vid månadens räkningsbetalning blev det hög tid att efterlysa lönen. Efter lång efterforskning hittade jag det finstilta om att de hade problem med tryckeriet när pengarna betalades ut i december 2017, utbetalningsbeskedet skulle skickas ut från och med vecka 26! Med andra ord: "Beslut är taget 5/6 om att du ska få XX i vad-det-nu-var-för-stöd. Pengarna kommer in på anmält konto cirka tre veckor efter beslutsdatum." JA! MEN DE KOM JU TYDLIGEN REDAN FÖR ÅTTA MÅNADER SEDAN!!!!!!! (Får man på allvar göra så?! Det kunde väl stått på utbetalningen att den redan var passé!??)

Jag förstår precis varför en del bönder väljer att avsluta sina liv. I nära tre månader har jag "njutit" av att det skulle komma in något på kontot, som kunde hjälpa upp situationen som är betydligt värre än vanligt "Illa". Lite som att vinna en femtiolapp på Triss och inse vid inlösen att man missat en nolla och det var femhundra.

Från att anse sig ha klarat sig hyfsat bra genom både minfält och förbi krypskyttar, till att bli arresterad, släpad till galgen och därifrån hissas långsamt uppåt i snaran, för att se hur länge man står pall. Att få mattan undanryckt och rasa ner kvickt är väl för enkelt... Ett jäkla välriktat slag i magen var det i alla fall. Ett psykbryt både för egen del och ett som gick ut över barnen - förlåter mig inte för det men det blev för mycket när de bara ska trilskas. Men jaja, täckning för knappt hälften av månadens räkningar, får jag iväg djuren på slakt som utlovat kan jag väl tänka mig lite inkomst i mitten av oktober och enligt EU såg prognosen ut att börja i december - verkar inte komma någon lön i oktober heller... Hur kan folk undra varför lantbrukare lägger ner. Denna är nära nu alltså. Man undrar ju på riktigt vad man håller på med?! "Kämpa på, ge inte upp. Jag tror på dig. Du fixar detta!" Men hur länge ska man orka och hur mycket skit ska man behöva ta?

Väldig tur att jag bokade min och makens tur innan jag gick in på företagskontot. Jodå, vi ska iväg. Och hör sen. Firar tio år ihop om några veckor, så det kan vi allt unna oss. Sen ska man både hitta nåt lämpligt, barnvakt och djurvakt/jour. Gärna samma helg... Vi hamnar inte där vi tänkte men det blir bra ändå!

Provade att slunga den lilla sega honung som blev hos Jirka, nu är det silningen kvar framför öppna spisen i vardagsrummet. Hösten kom från ingenstans och rätt skönt att tända upp lite.

Hoppas på en sovande unge i natt. Halv ett till fem var det hysteriskt skrikande nästan konstant. Vi har aldrig haft såna barn. Hur gör man? Hur orkar man? Inget hjälper... Både hon och jag sov som bäst när klockan ringde. Kanske skulle man flytta sängen så hon inte kommer åt eluttaget...

I annat fall kommer det finnas både en trevlig djurbesättning, diverse maskiner och en unge till salu imorgon. Billigt!



Vilken tur!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, August 21, 2018 22:13:08

Vilken trafikstockning!!

Gjorde misstaget att räkna baklänges på hur mycket foder jag kört ut, och när det skulle ta slut. Kom fram till mitten på denna vecka, vill ju inte riskera att bli utan. MEN! Novisen beställde ju hem först och dök i containern sen... Får jag verkligen i tre ton i detta läge?! Njae... Eller?!

Ringde för att kolla om leveransen kunde senareläggas, måtte bilen komma imorgon kväll annars... Nej, den står lastad och är på väg till dig under dagen... Fuck.... Men vi skriver att de måste ringa så du får närvara vid lossningen och hålla koll på nivån, vi vill ju inte råka blåsa taket av silon. Nä, tack, för det innebär lagårdstaket - containern är öppen...

Ockupera backar och kärror för att "tömma så mycket som möjligt" före frukost.

Kopplade ihop måååånga slangar till gödselplattan, för att låta sjövatten rinna ner i gödselbrunnen. Efter denna sommaren är det som att försöka få ner omröraren i ett betongblock. Och ska brunnen ändå tömmas i höst så varför inte medan det fortfarande kan växa!?

Tuggade i mig frukosten och gick sedan ut för att rensa pumpen som sackade, märkligt när hela inloppet var ihopgeggat.

Tänkte åka iväg och stängsla så var på väg från gödselplattan och mot förrådet för att lasta bilen när jag tyckte mig skönja ett (väl)bekant ljud genom radion i lurarna. Jodå, var det inte foderbilsvinanade vid foderblåsning?! Jodå. Men var stod bilen?! Inte var det på framsidan i rätt silo inte, utan till den andra. Den som är som ett rum där dörren just nu inte stod stängd... Med annat foder i...

Blev till att lägga räserväxeln i stövlarna och spurta runt hela lagården för att få stopp på honom. Hade han hunnit få in mycket?! Nja, tre fyrahundra kilo-nånting. Aja, kunde varit värre. (Varför kan man fylla i "meddelande till chaufför" om vederbörande inte får det?!)

Han fick packa ihop sig igen och flytta ekipaget till rätt rör... Pausade honom en runda på slutet för att stoppa huvudet i containern men det var lugnt. Även det som hamnade i ettan hade fått plats med råge.

Fick senare ett sms från honom att Transportledningen ringt honom precis när han lämnat gården, och meddelat att han skulle kontakta mig i god tid före lossning. Bättre sent än aldrig. Och ingen anledning att skälla på honom!

Men vilken tur jag hade! Tänk om jag hunnit åka iväg och han tömt alla tre ton över hela ladan. Hemska tanke! Nu blir det till att hinka ut några dagar tills jag kommer förbi med kärran igen!

Tur ja. Det hade jag förra veckan med, när jag ramlade ur traktorn. Eller tur i oturen; Ena näven på dörren och den andra i hytten, första steget ut och jag missar det på något sätt, eller kommer för långt ut så foten vrids av stegen. Turen var att hade det varit på steg två hade minst en hand lossat greppet och jag hade på riktigt ramlat ur. Nu blev det bara en rejäl sträckning i ryggen och ett bröstkorgsbräck. Trodde jag. Första tio minuterna var det inga problem att köra gödning. Men sen började vänstra tummen ömma. Och det på allvar. När jag inte klarade av att lossa handbromsen längre, utan fick vrida runt mig och lossa med höger hand, och vänster tumme slutade lyda, bestämde jag att jag inte skulle ta av handsken på rätt länge...!

Vi körde klart, och sedan lossade jag försiktigt kardborren på arbetshandskarna, men det såg helt normalt ut där inne. Varför pjallade jag?!

Det blev bättre redan kvällen efter, i fredags, men sen har det gått lite pö om pö. Idag har varit en riktig värkdag igen. Ringfinger, långfinger och tumme. Från ingenstans kommer en attack när ingenting funkar, sitter i några minuter innan funktionen kommer åter och molvärken är kvar nån timme. Det är inget av i alla fall. Det hade ju varit just snyggt!

Nu ikväll har vi slutskattat hos bina. De börjar redan förbereda sig för vintern, det finns ju inget att äta. Kruxet är att sommarbina som lever nu inte kommer leva varken i vinter eller till våren, så drottningen måste stimuleras med sockervatten så hon luras att tro att det finns gott om mat och vevar igång från pausläget så vinterstaben räddas. Men vi vill inte ha socker i honungen, så nu är det sista lilla ynkliga räddat!

Dags för fika och sängen!
God natt.



En rörig måndag som lättade något

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, August 20, 2018 22:22:36

BVC, Bokbuss, biträff, skola/dagis/jobb, halmleverans... Det var väl ungefär så dagen såg ut. Tills vi fick info om felinfo gällande Bokbussen - nästa vecka, en struken biträff för vår del och en utebliven leverans. Så ordnade det upp sig.

Idag har jag nästan hunnit undan med lördagens projekt! Bara två grupper till som behöver stängsel, varav en måste flyttas med kärra...

Det har regnat! Faktiskt så mycket att det är lönt att kalla det regn. Och det är såååÅ skönt! Plötsligt börjar både hopp och gräs att spira! (Och djuren har hållit sig någorlunda på plats sedan jag fick undan de tre korna från grannens grönsaksland och iväg till hygget i två dagar innan betet var slut.)

Körde ut gödning i onsdags och torsdags, precis i rätt tid i förhållande till regnet. Lite väl välkoncentrerad spridning på skogsvägen på föräldragården då en säck blivit skadad i flytt och plötsligt sprack... Jaja, det var bara 250 kg att hinka upp, kunde varit värre. Det var ju inte alla 750 kilona och inte heller hade vi hunnit iväg så det blev en lång vit sträng efter kärran."Spridaren är inte så tung, dessutom står den på en pall på hjul, så du kan dra ut den över rännesbron!" Ja... det är ju lätt att säga när man är starkare från början och har nära tjugo kilo mer i motvikt... Dessutom ligger inte brädorna fast på bron utan glider runt. Litar inte på att en rännesbro som är byggd för häst håller för en av dagens tunga traktorer... Tur man har fler traktorer när en stod med generatorhaveri.

Bestämde oss för familjetid och bad i fredags kväll. Något jättesnopet att det var stängt! Så det fick bli en snabbhandling när vi var i samhället följt av hämtpizza istället. Lite innan åtta på kvällen fick vi förfrågan om att följa med på "utflykt" under lördagen. En avancerad sådan, tycker jag, då det ryktades om Kolmården. Typ tre timmar dit, ungefär lika långt hem och heldag där. Och två dagars stängseljobb på hemmaplan om vi inte skulle behöva jaga djur över två socknar... Tyvärr, hur lockande det än lät, så blev det alldeles för kort varsel för att sticka. Vattenstrul. Då vill det till att ta med det stora röret så alla får dricka. 800 liter gick det år i den vattningen. Make på inskolning.Välputsat!
Räcker man inte upp får man lägga stolpen där man räcker!

Istället en lördag med flytt av hemmadjur, rivning av deras hage, vattenkörning, stolpsättning och lite småfix. Stugan är helt klar invändigt, så när som på en tröskel. (Hur är det med det, svägerskan?!...;)) Småpojkarna fick en foderhäck av gallerdelen till en hästbox tillsammans med kobindslen av kätting. Och ställdes på krokarna maken svetsade till den gamla kreaturskärran så vi kunde hänga fångstgrindar på den.

Skönt att få hjälp att bära stolpar! Det blir inte så tungt då... Pappa nånstans i vassen:Sjöbotten att beta... Men ett smärre helvete att gå på. Ojämnt som tusan är bara förnamnet.Igår skulle det komma (och kom) rätt mycket regn, så det var hög tid att göra det vi pratat om länge - att rista in den rekordlåga vattenlinjen. Sagt och gjort, så blev det projekt i pannlampa med en sovvägrande unge i vagn - bara för att konstatera hur tråkigt det var att sitta på behörigt avstånd i mörkt regn, så hon somnade. En annan upplevelse att bearbeta; fikade hos en tant på 102 år. Det är det inte alla som gör! Svärmors ingifta moster, som levt över de flesta. (Och hade någon sagt 92 hade jag köpt det direkt! Inte alla vars personnummer börjar på 1916- ) Konstigt att lämna dagis ensam, med mamma och mitt på dagen! BVC-dags. 10740 gram och 79,5 cm. Fortfarande en liten skit, men vi gillar henne ändå! "Gömmer hon sig?!" frågade sköterskan. Ibland, men hellre grejor. Hittade en tjuvgömma bakom långa gardinen bakom soffan. TV-dosa, en sandal, osthyveln, speltillbehör... Eller som här - hon gömde den nyinköpta gurkan i sophinken...

Välbetat även på andra gården. Till och med ringvältrarna dök fram! Vilken smärtsamt påminde mig om de jag lånade som står kvar i vägkanten vid skogstorpet... De ska återbördas. Snart...
Klöver! På min, för två veckor sedan, totalt sönderbrända insådd!En för alla, alla för en... Maken mötte detta när han kom hem efter en vattenkörning på morgonen, och jag var i lagården. Tydligen hade ungarna vaknat!Ah! Det är generna!;PÄldst och yngst på gården i samförstånd.

Snart är mina bröd färdiga i ugnen, då är det läggdags.

God natt.





Två sidor

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, August 13, 2018 22:18:51

Alltså! Tog hem dessa "vildbasar" i torsdags och kan inte värja mig från dem, så sociala som de är. Den som säger att köttdjur är totalt hopplösa och river lagården har nog satsat fel...! Luktärten har haft det tufft i solen i sommar, men några kämpar på uppåt.
Igår var en bättre söndag! Hade tänkt krypa ner under täcket en stund, men det hann jag inte!

Större delen av dagen tillbringades i myskläder och kringluffande. Eller kanske inte - gjorde ett rejält (eller jerält, som lillhönan säger) dagsverke; Gick igenom massa kläder, sorterade barnens garderober och packade in i ordning och reda med storlekarna. Vinterkläder sågs över och det som är ett tag bort hamnade för sig.

Tycker det är väldigt mycket värt med en del "ärvekläder" då det krävs en hel del med uppsättningar i skola/dagis/hemma och så lagård. Där håller vi rätt hårt i att arbetskläder är arbetskläder som inte ska vara någon annanstans. Det ska inte stinka koskit i skolans korridor eller så. Inte från mina ungar i alla fall. Då är det skönt att ha en extra "halvdan" omgång som kan verka på hemmaplan. Således sparas väl nån jacka och nån kängor extra.

Nu är det sorterat. Containern till bättre-behövande ska matas inom kort med sex kassar, och det lättar här.

På eftermiddagen tog maken en sväng på hembygdsdag i "sin socken" och vi andra (jag hade hoppats att minst ett barn skulle följa med honom!) styrde till mataffären och djurkoll på vägen. Jag packade mitt, och lillan sitt... Så fort vi klev ur bilen på parkeringen gick hon och pekade på bakluckan;P

Väl hemma var det lagårdsdags och sedan lite bak, äntligen. Mjuk pepparkaka, tigerkaka, mandelkubb och bullar satt fint till kvällsfika!

Lyckades lura Jirka till att svänga "inom" mina djur som hade strömslut när han åkte och handlade på kvällningen, så det var ju smidigt för mig. Inte ens fika ville han ha, trots det erbjöds nybakt. Lika bra var väl det kanske, för det blev sent ändå. (Aaaaaldrig hänt förr!)

Jaja, i närheten av redet i alla fall... Hönshjärnor! Men du lillskit, har du slabbat med vatten, käkat täckbark i jakt på prydnadsjordgubbar och pillat av gröna tomater!?

Eehhh, varför tror du det?!

Lämningen på dagis gick som smort. Knappt hann skorna av innan hon sprang in och stod skrattandes på fönsterbrädan och vinkade!

Idag har jag stängslat in hygget bortanför här. Snart dags att flytta djur igen och stolparna står i väggruset då vi, i år av förklarliga skäl, inte sett röken (haha) av kantklipparen. Men det tog en stund att ta sig ut - semestern är slut och lugnet har lagt sig. Med andra ord är det ingen som stör när morgonplaneringen med drängen råkar ta tid till typ halv två med alla världsproblem någorlunda lösta.

Jaja, våra världsproblem i alla fall.

Som jag tidigare nämnt blir det en slitsam och ekonomiskt tuff vinter; Jag har inte foder så det räcker. Ännu hoppas jag på en hyfsad andraskörd om det bara kunde komma regn och lite mer värme efter det. Annars ligger jag, som så många andra, riktigt pyrt till.

Som djurägare måste djurens välfärd gå i första hand. Låter jag dem svälta ihjäl blir det minst lika synd om mig. Ensilaget har skenat i pris. Halmen kostar tredubbelt mot normalt. Därför har jag valt att även satsa på ett kompletteringsfoder, som också kostar mycket, men som ska vara garanterat tillgängligt. Det är en pelletsform som ska kunna ersätta hö/ensilage upp till åttio procent. MEN! Det har skenat i pris. Efter en helg med en prisökning på elva öre fredag kväll till måndag morgon valde jag att binda ett avtal.

Högfokus ligger nu på att kunna hantera detta så smidigt som det bara går. Vilket inte alls är smidigt under de förutsättningar jag har, men det är ju vinna eller försvinna. Och försvinna är inget alternativ då jag nyligen anmälde djur på slakt så fort som möjligt - vecka 19!!!!! Bara att bita ihop med andra ord, och glädjas åt att jag redan i januari anmälde trettio djur i höst!

Saken är för att göra en lång historia kort - Får jag inte tag i mer grovfoder kommer det att innebära att jag måste ge rekommenderad maxgiva till djuren i lagården. Sextioåtta djur, på en höft, med tio kilo pellets om dagen. Var. Räkna själva...! Detta ska ut med skottkärra.

Det finns alltid två sidor av allt. Minst. Svart eller vitt, vilket jag inte gillar då gråskalan är underskattad. Så två sidor:

- Leva eller Dö (Dö hinner jag inte så då är det bara Leva kvar.)

- Vinna eller Försvinna. (Försvinna är inget alternativ då jag inte önskar någon annan denna situation. Återstår Vinna!)

- Bli knäckt eller extremt vältränad. (Återstår att se vad kiropraktorn kommer att kosta)

- Och först som sist är det ju som så att om inte jag reder ut detta, så får väl Kronofogden göra det. (Sa detta till Morfar som började asgarva följt av: "Och då tar han djuren som inte heller han kan bli av med!!!!!)

Just nu. Från containern på rännet. Hur att lösa kvantiteten framöver!??

Tough shit. Så är det för alla. "Tänk utanför boxen och lös situationen"

Blev så grymt sugen på en fondant, så det fick det bli till kvällsfikat. Fick ett par äggvitor över, så blev maräng av dem. Och jag veet att man inte ska skryta, men dessa blev jag jäkligt nöjd med!:

(Detta korta, hastiga inlägg blev visst varken eller. Jag måste nog skynda mig om jag ska vara i säng vid 22 som var målet... Meeeen, måste ju invänta marängerna i ungen då maken är iväg med en vattenvagn och skulle gräva fram konstgödselspridaren)

Next »