En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Vatten och demoner

2018Posted by Åsa Wed, April 25, 2018 21:42:07

Konstiga blommor! Och idag nappades årets första gräs till kycklingarna! Frukost i sällskap med betesplaneringen... Spännande att se hur mycket som ändrats/glömts när det börjar sina med djuren....!

Den bok jag för tillfället lyssnar på, handlar om en återträff från nionde klass. Hur skulle man själv reagera på en inbjudan till något sådant? Fick en nu med jubileum från gymnasietiden. Ska man gå?!

När vi gick ut nian sa de att jag nog "skulle vara den som drog ihop klassen till en återträff om tio år". Det har gått med råge, och ibland undrar jag varför just jag skulle ha "den lotten". Jag var inte intresserad av dem på den tiden, och det är jag ganska säkert på var ömsesidigt. Varför skulle jag ha behov av dem nu?! Behov av att träffa dem och visa upp sig? Se vilka som stannat kvar och misslyckats, lyckats eller kommit längst i livet?!

Jag har passerat en hel del i livet. Hur det mottagits och upplevts vet väl bara jag. Däremot har det gjort, som jag tidigare nämnt, att jag undviker vissa situationer. Släpper inte gärna folk inpå och undviker att ta plats. Håller mig lite i utkanten och känner mig ibland just där. Inte mobbad men lite utanför. I gråzonen typ. För jag vet inte hur jag ska ta mig in. Eller om jag ens vill och vågar.

Folk ser mig som den tuffa, orädda galningen - i positiv bemärkelse - som går sin egen väg och bryr sig inte om vad folk tycker. (O yes, att jag gör!) Men först som sist är det ju jag själv som räknas i mitt liv. Ingen annan kan leva det åt mig. Och varför skulle jag leva någon annans?! Eller ett som "förväntas".

Mina klasskamrater från nian till exempel (jag generaliserar grovt, sorry) lever i en storstadsvärld där det är fina bilar, dyra villor och hushållsnära tjänster som räknas. Ju större kontor och desto krångligare titel desto bättre. Vad skulle en "simpel bonde som flytt till Småland" tillföra i en sån samling?! Grunna på det.

Det har svidit många gånger att inte kunna vara som alla andra.

Att det var killarna och tjejerna, och jag, gråzonen däremellan.

Att de få gånger man försökte lägga sig i ett samtal bara fick en blick som sa "Håll käft, ingen bryr sig ändå!"

Att en besökare klev ur bilen en gång, granskade mig under en tiondels sekund och vräkte ur sig "Fy fa-an vad fult!" om min klädsel, hemma och i full fart med något lagom skitigt.

Att jag pratade mammakläder med en där jag inte tyckte att jag behövde åtta par byxor, ett par jeans och ett par lite finare räckte för mig - när jag kommit från lagården är ju ändå understället på! Fy, är du en "sån". JA! Jag är en SÅN! Underställ is da shit! (Och om någon bara trillar in när jag går så - vad gör det?!)

Eller, det som svidit värst i många år nu; När vi var på en tillställning och ett par hade genomsökt sina egna garderober och hade med flertalet plagg till mig "för att du säkert ska ha nåt okej på dig, och inte kommer i jeans...!" Så gör man inte. Inte då och inte nu.

(Vid just denna tillställning hade jag ansträngt mig och tagit med en vit sommarklänning, så långt ifrån jag som det bara gick. Tänk, vad jag ångrar att jag inte satsat på ett par lappade jeans och en rödrutig flanellskjorta! Då hade i alla fall JAG varit på plats.)

Jag tycker mycket, det vet jag! Men om själva personen betyder så oerhört lite, kan det jävlar i det kvitta! Och först som sist - igen - är jag den jag är. Och andra som de är. Jag är inte intresserad av att vända kappa eller slicka stövlar. Då får det hellre vara, även om det kostar. Hellre det än att försöka passa in i mängden och må skit över det. Något som jag för egen del tror är en stor orsak till dagens allmänt psykiska ohälsa. Stressen över att inte passa in. För att "någon annan" hinner med heltidsjobb, barn med aktivitet sex dagar i veckan, den perfekta bilen, perfekta hyn, perfekta vännerna, perfekta egentiden, perfekta gymkortet och den perfekta Fan och hans mormor!

Här där jag bor får man ofta känslan av att de som är med i nån kyrka är "bra folk". Vi andra är det inte så noga med. Hopplösa fall. Vad vet jag?! Jag blev ju bonde för att jag var för dum för att kunna bli nåt annat! (Trots att jag slutat två skolor med klassens högsta betyg! Ajust det, senaste gången var ju bland en annan drös korkade bönder!;))
Sluta hetsa och sluta tävla! Elitidrottare är ju "slut" innan de är trettiofem. Av en anledning - man är inte gjord för den pressen! END!
Bra med höga vägbommar! I väntan på bussen...

På tal om annat i nutiden ska den nya tjuren hämtas imorgon, om natten är lugn och den lilla verkar må bättre än idag (tror vi provat på det där med kinkigt, sjukt barn för första gången i livet!). I annat fall blir det nog Farbror Doktorn för hennes del. Och till råga på allt sålde jag en av mina gamla tjurar idag, han ska bli östgöte!

Ska avslutningsvis bikta mig; Jag är ingen gås. Men en effektiv svamp som suger mycket och torkar snabbt på ytan. Vid en första petning känns det stabilt men kramar man för hårt skvalpar det snart ut både det ena och det andra. Något jag kämpar med att bearbeta och torka upp dagligen! Skitigt städvatten och demoner är mina närmaste sällskap. Därför uppskattar jag den fiktiva världen, antar jag!

God natt.



Öm hemmabagare

2018Posted by Åsa Mon, March 26, 2018 21:17:50

En riktigt vårdag igår! Igen! Så fint. Heldag med start med herefordbärgning och halmning av hallar. Sen rullade det på. Hittade en kalv som dagen innan var pigg och glad och inte var det nu. Tvärtom helslö. apatisk och iskall. In i solen i ligghallen, en selenspruta och fyra liter ljummen mjölk i sond. Kände att det redan var kört, men man måste ju försöka. Så länge det finns liv finns det hopp, som det bekant heter. Det som kunde göras var gjort, och det var inte helt förvånande att kalven låg död ett par timmar senare... En till i ligan...

Något killades i örat...! Min varannandag-kalv. Pigg som rackarn nu! Kul!Barnen önskade en cykeltur. Jag älskar mina barn. Tillräckligt för att cykla med dem. Detta djävulens påfund! Gofika på trappan hann vi med också - hade förberett efterrätt till makens firande, men blev ju inget med det. Gårdsfolket fick offra sig istället och hjälpa till att äta upp.

Till och med bebisgungan plockades fram igen från ett skrymsle och det var poppis!

Idag var det dags att bärga en ny kalv. Fascinerande att en kviga väljer skitigaste platsen någonsin att lägga kalven på, istället för den betydligt trevligare hallen... Suck. Virrig var hon också. Borde nog lämplighetspröva kvigorna, känner jag. En himmel som inte är från dagens gråa regnsnöslabb. Sen undrar jag om man får skotta kor?! De flyttar sig liksom inte... Kanske torrt, men inte så varmt att sova på en sten...
Ett vårtecken om något - laddaren på Navaran.

In till hela familjen (sonen hölls hemma just in case sina 48 timmar) och frukost innan det blev ombyte och iväg för en ny behandling av ryggen. Jisses vad mycket spänningar man har. Hjälp! Och ändå anser jag mig smärttålig alltså. Lite ärenden på stan när jag ändå var där och sedan hem.
Smygätning i bilen innan hemfärd. Hade inte hänt med barn:)

Mötte då maken på gårdsplanen på väg till lagården och själv tog jag tillfället i akt (med extra kläder på då frossan slog till) och städade ur skafferiet och ett par lådor. Som hemmabakande lantis vill det till att man alltid är redo när andan faller på. Svårt för en sta'bo att förstå. Eller hur, Hans :P.

God natt



Vem stjäl ett P-hus och yrar?

2018Posted by Åsa Wed, February 14, 2018 21:15:24

Hade en spännande upplevelse igår kväll. Lillhönan fick nån feberpsykos/yrade totalt och helt omedveten. Fångade upp henne skrikandes på väg in i brorsans rum. Skulle inte gå på toa. Mamma, jag är kissig. Full speta på kranen och satte sig på en gungko. Skulle titta på TV. Ställde sig upp och kissade där hon stod. Helt blank i blicken. Ner till duschen och ny pyjamas. Imorse var hon helt ställd över att hon hade andra byxor på sig. Var är de rosa med stjärnor?! - De har jag tvättat. Varför?!
Skumt! (Men samtidigt lite intressant...!)

Från kvällen till dagen:
Vem fan stjäl ett P-hus? Det stod i alla fall inte kvar där det skulle och när jag plötsligt var på väg ut ur stan på andra hållet var det till att svänga in i ett villaområde och koppla på GPS:en. Sen var det sånt flyt att någon förbarmat sig över mig och lämnat en p-ficka precis invid en utfartsport = gott om plats, precis utanför Memiras lokal. Tur jag hade gott om tid. Och bonden ska hålla sig på gården! Lika konstigt att komma bakvägen till Ikea sen och helskumt att röja runt själv utan barn. Kunde ta de minsta rutorna då jag själv kräver väldigt litet utrymme i och ur bilen och inget asande fram och tillbaka. Enda nackdelen var väl att om man drar på barn så tar man tveklöst kundvagn. Ensam så skulle man ju inte ha så mycket så det räcker med korg... Överfull och mer därtill!

Men tillbaka till optikern, och överlämnandet av amningspump efter överenskommelse med köpare, så visade det sig att det inte är något fel på ögonen - vilket överläkaren på sjukan konstaterade för ett par veckor sedan också. Synen har svajat väldigt sen i höstas, men med största sannolikhet är det hormoner som spökar sen amningen trappades ner. Ingen förändring nu fem år efter laserbehandlingen. Enda felet är ett liiitet brytningsfel som inte är lönt att försöka justera. Tummen upp på det.

En runda på Ikea och sedan lite mat innan hemfärd till den sjuka familjen. Maken vabbat och skött lagården.

Lite plus i kanten på matlagningen när det trots allt är Alla hjärtans dag och ett nytt experiment på efterrätt som dessutom var tillräckligt godkänd för att delas med av till gårdsfolket. Alltid kul att spöka i andras kylskåp när de inte är hemma!

Det friskaste barnet kalasar på apelsin till förrätt och anser maten som överskattad när det finns vitlökssås!God natt



Nya erfarenheter: Akuten, seminarium och privatchaufförer

2018Posted by Åsa Thu, January 25, 2018 21:38:38

Jaha. Var börjar man?!

Det har varit lite annorlunda turbulens än vanligt dessa dagar; Vaknade i tisdags med sprängande värk i huvud och nacke. Bara till att gå ut och göra rutinerna, passa på att halma upp ligghallarna så att de var redo till allt regn som skulle komma. Det är då till att samarbeta....

Lillhönans febertopp i helgen gjorde henne, föga oväntat, halvkass i magen så hon var hemma för säkerhetsskull med pappa.

För egen del passade jag på att hålla låg profil. La mig och vila både en och två gånger (vilket inte underlättat med sovrum på bottenvåningen kan jag meddela!) Frampå eftermiddagen ville lillhönan spela spel, så vi kurade ihop i soffan och riggade för match.

Men synen svek. Samma känsla som att ha blivit extremt bländad i ena ögat. Flimmer, sudd, pulserande huvud och yrsel. Det kändes sannerligen inte helt bra där en sväng!! Riktigt jävla obehagligt för att vara helt ärlig. Skickade dottern på att hämta mobilen och låg och funderade på vilket nummer jag skulle ringa.

Morsan löste det och ringde till mig!

Mannen gick till lagården medan jag ringde 1177 och efter några timmar så där när de väl svarade var responsen: Åk in akut. NU!

Så sömmerskegrannen fick fixa middag till barnen, tänk vad mycket värt generationsboendet är i såna lägen (också). Var det meningen att bli lugnad av att få "djävulens tal" på väntlappen?!

Väl inne på akuten kom jag snabbt in i ett rum. Nål sattes, EKG kopplades men funkade inte (bekräftat att jag är hjärtlös!) och blodtryck kollades (vilket jag kollat med grannes apparat innan vi åkte - hade det varit extremhögt hade det blivit 112.) Högt var det. Åtminstone för att vara jag. Brukar liksom ligga på ett snitt på 105/55 och nu 120/75. Men inget alarmerande, vilket de också konstaterade, för de försvann för förmån för sjukare. Positivt för mig, men ack så drygt!

Många timmar förlöpte, både jag och maken blev tröttare och hungrigare. Fick veta att jag skulle på röntgen. När det väl var dags gick det på fem röda och tillbaka till akuten där en ängel till sköterska meddelade att det skulle ta ett tag för resultat, kunde hon fjäska med kaffe och smörgås?! Skoja eller! Knäckemackan vid två var långt borta där efter tio! Dörren gick igen efter henne och minuten senare klev läkaren in och meddelade att det inte fanns något i huvudet (så bra, men det har jag levt med i många år så det kunde jag berättat!) Hemfärd där sömmerskegrannen fått avlösning av drängens fru som fått avlösning av drängen hos de sovande barnen.

Fått remiss till ögonläkare som skulle ske dagen efter (läs igår), men förhandlade bort den tiden - legat nerbäddad hela kvällen så planerade in att visst åka till Skövde.

Väldigt sen nattning då vi behövde någon form av mat och värmde på resterna där strax innan midnatt, sedan tidig uppstigning för att duscha och ställa i ordning det jag tänkt göra under kvällen, för att sedan möta upp min partner i mentorskapsprogrammet. Kröp snällt och tacksamt över till passagerarsätet och lät honom köra timmarna för en heldag med Nötköttsseminarium, arrangerat av Gård och Djurhälsan. Otroligt intressant och givande måste jag säga, och som jag sa till arrangören: Hade jag vetat hur det skulle bli och inte åkt, hade jag varit grymt besviken! Inte varje dag man befinner sig på festvåningen på Scanic!

Avslutades med middag halv sju sen var det till att ta en rask promenad genom stan i syndaflodsregn för att hitta bilen igen och köra hemåt.

Idag var istället dags för ögonkoll - med körförbud, så stackars maken fick inte komma iväg till jobbet idag heller. Sonen med en liten skvätt feber skickades in till drängen och lillfisen petades ner i vagnen (där hon för övrigt fortfarande sov när vi kom hem 3,5 timme senare!!)
Saknat mamma!

Luftpuffar ögonen är jag sannerligen inte vän med, ögonbottnar fotade, bländad av mikroskåp och droppad med skit som förstörde synen totalt för att inspekteras igen.

Inget tokigt där heller, vilket alltid är en lättnad. Själv misstänker jag det hela som en reaktion på trötthet i kombination med extrema spänningar i nacken. (Att jag har huvudvärk är inget nytt - vad jag behöver är ett klippkort på massage och en tur till kiropraktorn) Det stämde dessutom rätt väl på den diagnos jag fick när jag läste om det. (Och undra på det med Ullared i färskt minne, resfeber inför Skövde, och en total ångest inför tandläkaren på måndag!!): Ögonmigrän.

Hemma blev det en dutt i sängen (får väl se hur det går i natt nu då...) Resten av dagen har gått till att försöka skaka av sig känslan av att ha lånat någon annans starka glasögon. Tjoho, billig fylla här!

Maken är i väg och jag ska ta hand om storkoket barnmat i köket. Och försöka komma i säng, imorgon blir en lång dag - klövverkaren kommer.

För snart ett år sedan...:

God natt!


När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked...

2018Posted by Åsa Tue, January 16, 2018 21:29:12

Det blev inte så farligt busväder i våra krokar. Ungefär en decimeter snö om man slog ut det, under dagen har det halvt om halvt regnat ihop till nåt ynkans heltäckande vitt. Selma passar på att "hemla" sig in i det sista!

Såg även i min dagbok att det en dag nu var busväder för några år sedan. Då våra långväga gäster vände hem längs västkusten i väldans snöbus och vi plötsligt stod med väldigt mycket mat. Vårt väder var inte så farligt, så efter lite rundringningar kom en brokig skara till middagsbordet;

En flitig skogshuggare dök in, direkt från arbetet (för övrig samma man som för några veckor sedan var på jobb i närheten. Tittade in på hemvägen och konstaterade att han var genomblöt, så drog av sina byxor och gick runt hos oss i raggsockar och boxerkallingar.) Jag själv kom direkt från lagården och satt i understället (underställ is da shit!) och en blodig jägare kom direkt från eftersök! Precis så otvungen som det ska vara! Livet på landet.

Från det ena till det sjunde:

Jag har fått ett arv! Ett som varit i släkten sedan förra sekelskiftet. "När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked". För att undkomma denna hemska situation, är det ju bra om man har en sked. (Men jag måste erkänna att jag inte är helt hundra på vad ordspråket innebär! Kan någon förklara så en dum bonde fattar?!) Den kom i min ägo nu. Snidad av horn.

Har försökt att inte överanalysera varför just jag fick den, vi är ju flera om budet. Varför den hoppat över en generation och varför den kom just nu.

Har rätt och slätt försökt intala mig att jag fick den då givaren anser mig mest lämpad och kanske mest säker på att den faktiskt inte kastas bort som ett gammalt värdelöst ting. Det är givarens beslut, inget jag varken kan stå för eller skyllas för. Men visst är den fin!?

Hade tänkt elda upp granen ikväll, den har börjat barra, men det tar jag imorgon. Ikväll ska jag försöka komma i säng och maken åkte nyss till föräldragården för att plocka fram ribbor.

Jag måste bara delge en sista sak: Igår när vi åkte "fel" väg till Bokbussen, pga halka, kom vi ifatt drängen med balvagn. Eländiga bönder till att ligga som sniglar på vägen, konstaterade vi. - Är drängen BONDE?! frågade lillhönan och fortsatte snabbt: Han är väl gubbe!

Smaka på den!



Basket

2018Posted by Åsa Mon, January 15, 2018 22:43:05

Igår var det söndag igen! Den dag då inget annat pockar på uppmärksamhet utan att man får en chans att "komma ikapp". Maken samlade ihop de målade plank han hade på lager och gjorde ett ryck så halva gaveln blev gulfodrad istället för gipsblå.

Själv skrotade jag inne med lite städa-ut-julen-pyssel. Gardinbyte och storstädning av barnens rum. Råkade värma på mitt degspad alldeles för mycket och hade inte lust att invänta kylandet, så hällde istället i en halvliter vätska till. Resultatet blev ett större bak än storbaket var tänkt, slutligen stod jag med sex brödlimpor och cirka femtio frallor morotsbröd. Maken var inte lika lycklig när det kom till hans uppdrag i bakandet - stuva in i frysen. Beslagtog kvickt en skärmaskin från källaren på föräldragården när det plockades igenom. Blev dock kvickt varse varför den stod undanstuvad i källaren... En perfekt julklapp till oss - från oss - och smidigt att ha nu så är allt bröd färdigskivat!

Idag har han fixat ytterligare på gaveln i blåsten så nu saknades visst fem brädor och den lilla trekantetn mellan fönstret och nocken! Tjoho.

Jag brukar ju hävda att det alltid finns någon form av träning i mitt arbete, men faktum är att dagens träningspass var lika förvånande som stimulerande;

Eller jo, första halvtimmen på dagen gick åt att tvinga en ko att leta reda på vattnet i badkaret innan det frös igen. Tog en hel del svordomar åt dessa förbannade tröggökar som inte går att rubba. Vill de inte gå, går de inte. Oavsett vad du gör. Tur att det gick att fösa kalven så koeländet följde efter den i alla fall...
Gick och nätade av balar i hagen (som drängen sedan körde ut till häckarna) när sopbilen stannade på vägkanten och började prata. Han kör vår väg på torsdagar, så blev lite fundersam. Chaffisen ville i alla fall veta om jag varit uppåt byarna och kunde avlägga rapport på väglaget då han vänt på vår gård i torsdags (förklarade de mysko spåren på lagårdsbacken) och fegat ur i fredags. Tredje gången gillt således, men innan han "provade" sa han åt mig att slänga i skiten - näten. Får man göra det bara så där?! frågade jag och syftade lite på hämtningsavgift. - Gratis om du träffar, inte annars, svarade han.

Så jag fick den äran att lobba i tre nätnystan i hålet längst upp på sopbilen. Två tog stolpe in, men ändå.

Förflyttades till åttan/nian nånting och en basketturnering. Mitt mål var det enda vårt lag bidrog till på hela dagen. För övrigt det enda mål jag någonsin satt tror jag. Åtminstone med en boll inblandad (om inte minigolf räknas - det har hänt lite då och då att bollen rullat i hålet). Alltså är jag inte helt värdelös. Skönt att veta! ;)

Eftermiddagen vigdes åt Bokbuss med efterföljande fika hos di gamle. Prat, spel och saga hanns också med i vanlig ordning innan det var läge att åka hem till kossorna, en snabb middag och iväg på måndagsgympa för min del.

Maken åkte när jag kom hem - elfel på föräldragården och en hämtning av de sista brädorna som ska målas.

Dags för en mugg te. Dammsugit av och diskmaskinen skvalar i takt med tumlarens muller. En yoggi är satt för första gången på evigheter och på köksbänken stoltserar ett gäng tillbringare med vatten om i fall att busvädret ställer till det. Har man förberett brukar man sällan behöva använda. Tar ju en stund att få igång elverket så skönt om man åtminstone kan koka lite gröt/kaffe/välling om det behövs.

I morgon är det tisdag, och det lär kännas på de flesta plan.
God natt