En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

En märklig känsla

2018Posted by Åsa Sun, September 16, 2018 21:59:37

Det är när man öppnat upp så här för att köra in en ströbale som man verkligen hoppas att de håller fokus på maten där framme!

Då har det gått några dar igen...!

Stängslade norröver en dag. Släppte över djuren och hyrde en plats på den halvt övergivna ekan - årtullen var perfekt att stoppa en stängselstolpe i. Lättare än att trycka ner den i berget i alla fall! Halvfabrikat! Ohps...

Ön fick också en omgång stolpar och djuren swishade bara över bron och ut där, så det var ju smidigt för mig!

I fredags tänkte jag mig lagård, sen en rallytur till samhället och proviantera och sedan hem, lasta tjurar och åka till di gamle med dem. Vågar någon gissa!?!? - Det sket si!

Hörde att det "bröttlade" en del längst bort i lagården när jag kom ut på morgonen men tänkte att det bara var ett allmänt tjurgruff. När jag kom dit stod däremot en sån där hornpelle med typ sextio centimetershorn på vardera sida skallen (fått en sån då jag inte avhornar nåt). Som lyckats pressa ut skallen i det lilla hålet i grinden där vattenkoppen sitter och stod med det i grannboxen. Och där var han. Dessa puckade djur lyckas nämligen alltid ställa till det men sällan lösa det. Rimligtvis får man ju göra samma sak spegelvänt, men det övergår deras förstånd.

Kallade tillbaka drängen och vi jobbade länge med det. Till slut fick jag ställa upp ett par grindar i fodergången och tömma grannboxen så jag kunde gå in i den och försöka. Ungefär en och en halv timmes slit innan han kom loss. Vågar liksom inte sätta fingrarna mellan horn och grind heller för att lossa grindbultarna... Under tiden ringde en man om en ko som kommit in i den bortstängslade flishögshagen, och kompisarna gått iväg så hon stod och skrek. (Man går ju inte ut/in på samma sätt som man gick ut/in. Vilket kanske är bra vid vissa tillfälle!) Tog mig i kragen och bytte skyddsglas på mobilen, vilket jag tänkt länge och haft ett nytt liggandes ännu längre... Är rätt glad att jag haft det... Brunt som ett furugolv för sex veckor och nu ca 120 mm regn senare.

I alla fall var det bara att damma av sig det värsta, köra iväg, möta mannen på vägkanten en bit från byn ("Det lät som att du var i en tvättmaskin, vad gjorde du?! Och har du sett att grisarna bökat sönder hela Västra Lycke?!") Kossan in, rev tråden då den inte behövs längre, en koll i andra gruppen i den byn och vidare ut till föräldragården när jag nästan var där.

Sen hem för frukost, lite innan elva, bara ut och lasta foder och tjurar - vilket inte var så bara. Fem gick jättebra, den sjätte helt okej. Tre fick jag bogsera upp och för den tionde krävdes ett försök till rodeo - gick inte, eller jo, han stod kvar! - så slutade det med det låååånga repet om halsen, in om kärran och runt rumpan på tjuren och dra upp tröggöken. Han är ändå bara 75% hereford...

Och så iväg. Under tiden hade Mormor hunnit efterlysa mig - kom jag till middag? - och jag hann meddela att jag var på väg, precis i middagstid.

Framme hos dem och släppte av hela ligan, middag hade de väntat med i trekvart (Ni som känner Mormor förstår ångesttonen va?! - Men jag hade ju varit så pass nära så de kunde vänta lite i alla fall...!)

Överlämnade förmaningstal från Drängen till Morfar: "Säg till att han inte får gå in till dem med spann, de kommer springa ner honom!!" (Han hade stått utanför stängslet och slängt in kraftfoder och efteråt kom kommentaren: "Hade jag varit inne hos dem är det inte säkert att jag hållit mig ståendes! De var ivriga!")

Svidade om, fick middag och gjorde sedan en väldig märklig sak; Gick på husvisning. Inte något konstigt i sig, men det var verkligen noll i visningsfix. Den gamle man som bott där skulle in på en "rutingrej" på sjukhuset, lades in då de hittade allvarliga fel. Han kom till hemmet och dog ett par dagar senare. Och huset var därefter. Visst hade anhöriga (eller vad de ska kallas...) städat av "det värsta" men ändå. Glasögonen låg på skrivbordet jämte telefonen. Skjortan hängde på stolen vid sängen. Kudden hade typ avtryck från huvudet fortfarande. Handdukarna hängde skitiga på toaletten. Ja, ni fattar. Och huset har stått öde i snart tre år på grund av familjefighter.

Jag har inte varit där på väldigt många år, men åtskilliga barndomstimmar är ändå tillbringade där. Sängen var nerflyttad, men fåtölj och bord stod kvar på andravåning. Där jag satt, och han på sängkanten, med ett rutat papper mellan oss på bordet och spelade luffarschack. Vanligt schack (som jag alltid varit urusel på) var inte lönt - man var matt innan första bonden lämnat sin ruta.

En mycket, väldigt mycket, konstig känsla.

Och precis innan jag lastade tjurarna, fick jag en minnesbild; Jag och min kusin, eller kompis, stod tillsammans med gubben och beundrade en vacker tavla ovanför pianot (tavlan var flyttad för övrigt). Då säger mannen: "Ni kommer väl på auktionen efter mig!?"
Det blev såå nära! Jag har inte tänkt på detta, men minnen ploppar upp ibland. Jag ska inte gå på gårdsauktionen, det hinner jag inte med, men blir det lösöresauktion så ska jag gå dit. Det har jag lovat. För många år sedan, men jag ska försöka hålla det. "Jag borde nog skaffa en oxe som åt upp höet", sa han när jag som tioåring(?) lurade med honom till att snoka i alla uthus. Logen var full... Strömbrytaren går inte av för hackor! Inte en enda bild på kungaparet på utedasset! Däremot en elektrisk taklampa (den första jag ser på ett dass!) och några fina, egenhändiga akvareller från tolvåringens 1945.

Tillbaka till di gamle och fika, sen svida tillbaka till skitta kläär och hem med tom kärra. För att hitta tjurförbannelsen med huvudet fast i grannboxen... En gång kan bli en miss men två gånger så är man dum på riktigt. Jävla as.

Middag blev således framåt åttatiden med övertrötta ungar innan vi själva däckade.

Redo för gräsklippartur... Lady in red.

Två stora barn följde med och handlade igår istället. På väg ut kommer en dam fram och pratar. Jag kan inte placera henne, men hon berättar att vi träffats på våffelkaffet i missionskyrkan några gånger. Just det. Vem är människan?! Tycker det är lite småjobbigt att folk vet vem jag är och så står jag där som ett annat fån! "Mamma! Jag har kommit på att jag kan göra smålandsgärdesgårdar!"

Dagsskörd... Kröp upp och öppnade ventilen i stugan. Vände mig om och där kom den lilla...

Maken gjorde storverk i lagården - bytte en hel drös med vattenrör. Ett efter ett sprang de läck i vintras, och resten har ju suttit ungefär lika länge, så nu blir det service. Medan det finns tid och inga djur hetsar eller hjälper till.

Idag har det varit städsöndag igen. Övervåningen fick en rejälare omgång innan vi gick ut och lekte. Det där överblivna brunnsröret är superkul fortfarande!
Ja, och så började dagen med att någon sett fyra hästar i sin hage, istället för tre. Fick åka iväg och putta tillbaka min kviga... De har börjar leta, och det börjar bli befogat. Högprio i veckan! Märk väl; Man får inte gå med stövlAR inne. Diskmaskinen var visst redan laddad...!? Mamma Mu och Skatan?!!!

Snart läggdags. En vecka utan rast och vila - praoelev lär hålla igång mig, men då blir det kanske en hel del gjort också!

God natt.



Dags för presentation

2018Posted by Åsa Sat, August 11, 2018 22:56:19

Äuhm...!??!

En jobbig natt för den lilla. Mellan halv två och fyra kom det otröstliga illvrål ungefär var tionde minut. Den enda stunden som var lugn var när jag låg på sida och höll om henne som en skål med armarna. Tog inte många minuter innan svetten rann på både henne och mig... Ligga sked med mig gick inte. Till sist fick hon en liten dos Alvedon då en kindtand plötsligt dykt upp och kanske följs av flera, och efter det sov hon lugnt. Jag vill inte ha barn i sängen och när jag vakande imorse var jag än mer stärkt av inställningen. Jag behöver plats själv när jag ska sova:

Lagom tills den minsta lugnade sig vaknade istället stressmagen så jag har varit ännu spakare än vanligt idag, med andra ord.

Av föräldragårdens kor band jag in en idag för kontroll av juvret - tyckte det såg lite skumt ut så vill ha henne under uppsikt. De andra sju kördes iväg till herefordligan. Nitton liknande bruna, en svart med vitt huvud och en vit mjölkis - kan vara bra att spara en om kriget kommer, så jag kan sörja för mina barns näring. Väldigt kul att släppa djur där det verkligen verkar uppskattas!

Tre traktorer rullade ut - kreaturskärra, vattenvagn och pressen. Vattenvagnen stannade hos korna. Kärran rullade drängen hem med när djuren var av, jag och maken fortsatte ut till föräldragården med pressen. Någon har släppt tjurkalvar där pressen brukar stå, och någon har satt gödning (som skulle ut så fort det verkade bli regn efter den kassa förstaskörden...) på föräldragården i pressens fack i maskinhallen. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vilken känsla. Det regnade på oss!!

Hemma senare än tänkt som vanligt, men pressen under väggar och tak när regnet brakade loss. Dryga tio millimeter har kommit. Två centimeter har det sjunkit ner konstaterade maken då han glad i hågen skulle leta mask i grönsakslandet - fick bli i gödseln istället.

Rekordmånga kräftor hittade de imorse, maken och ungarna. Själv skruvade jag in spannmål som bestod av lika mycket halm tror jag, så drängen stod parkerad som luckvakt och reglerade så det inte svämmade över eller tog stopp. "Wow vad många ekhallon!" utbrast lillhönan.

Tänkte presentera stugan också. Den vi var och tjuvade lite lagom odiskret så där en måndagseftermiddag. En gammal byggbod eller liknande, som togs hem och blev ståendes i många år.

Vi blev vid den och släpade hem aset. Tanken var invändig isolering, gips och tapeter. I vanlig ordning fick vi tänka om då det inte luktade jättegott i stugan och jag pillade in en kniv bakom den buckliga, tapetserade masoniten; fin, fräsch råspont. Masoniten revs ut, på både väggar och tak. Den stinkande plastmattan på golvet rök ut och korkmattan under den också. Sen var det bara resten kvar... Målning av väggar, taksättning, väggresning och golvläggning. En våningssäng var på väg från bekanta till tippen, och ungarna som tjatat om en lekstuga med loft skulle få den. Återigen tänkte vi om då vi fick nys om goda vänner vars son hade en soffa som skulle på second hand. Plus ett par överflödiga madrasser. Det vackra gamla skåpet som följde med stugan hem till oss fick lite kärlek och ett litet möblemang specialbeställdes med kort varsel av Mors B.

En lite för ambitiös lekstuga, men de får plats i den, kan ta dit kompisar och skulle det knipa kan den användas som gäststuga. (Ungarna sovit i den några nätter, sonen sover ensam därute ikväll. (Lister och tröskel kvarstår. Liksom numer utvändig isolering, ny panel och färg och det högprioriterade taket. Fönstren har inte fått någon tid nu förutom en skurning då de är i behov av byte. (Ligger någon på fönster ca 100x100 så tjoa gärna till!) Väl bekomme:

Gammal surprise under ena fönstret...Bänken funkar! Både med rumpstöd och fotstöd!Gråsprayat armeringsjärn. Och femtumsspiken är uppdaterad till 90mm-skruv;)God natt!



Tårtkalas och några positiva chocker

2018Posted by Åsa Thu, June 14, 2018 23:29:43

Den övre la jag ut på lillflickan. Den undre fick jag snabbt av svägerskan på barnens farmor i ungefär samma ålder.

Direkt efter dagislämning igår lekte jag och maken en lek som heter Hitta Nitton Fel. Han ställer till och jag rättar till. Taskigt att han trodde sig bli av med fjäderfäna om han bara missade att haspa dörren... De (flesta) kommer ju när man lockar med lite bröd!Visst är det fantastiskt med bänkytor!?? Synd bara att de alltid är upptagna. Dessutom av en jordgubb/rabarbersaft som jag presenterade för barnen som "härligt giftröd" varpå lillhönan förundrat undrade om det är farligt att dricka gift!Lite småpill sedan en skruv till joysticken på stora traktorn gett upp... M2 är inte helt enkelt att få tag på, men det gick, och nu inser man hur racklig den varit länge!... och en annan var totalt obekymrad! Återställde sig från tiosovningen genom att vakna med pappa halv sex och sedan slockna i bilen på väg hem från dagis och sova nästan fyra timmar...... och sen kom det en fascinerande åskskur.Man får ju prioritera vilket arbete man lägger ner... Fixade nytt stängsel och flyttade korna. Var ju inte så långt (jo det var det när det skulle stängslas en fålla...), så det skulle nog slippas att lasta upp dem och fösa dem på vägen. Själv... I kurva... Kan någon mer erfaren förklara för mig varför det ALLTID måste bli en virrig kalv kvar?!!


Jag har generellt lite svårt för vuxna som leker sandlåda. Detta är nog roten till att jag surat på mig själv en stor del av dagen;

Maken hade tagit ledigt för skolavslutning och tog dessutom lagården så jag fick en aningens lugnare morgon innan jag skulle infinna mig i församlingshemmet. Som styrelsemedlem i föräldraföreningen innebär det att man hjälper till och fixar vid tillställningar. I detta fall det traditionsenliga "Tårtkalaset", i direkt anslutning till skolavslutningen.

Givetvis fattades specialbakelserna från kontitoriet, vars tårtor inte kunde levereras till dörr, men som likväl stod vid just dörr, när två andra medlemmar tidigare på morgonen stått utanför fiket för att hämta ut dem. Eller rättare sagt, så fick vi hälften av tårtorna. Den andra hälften kom sedan chauffören kört tillbaka till stan för att hämta de hen hade glömt. Men inte specialarna.

Jag fräste ner till samhället efter dem, och hann tillbaka precis för att hinna höra/se de sista tjugo sekunderna av sonens (klass) framträdande. Jag skulle varit i kyrkan för att närvara på hans första skolavslutning, inte för att bara höra de resterande klassernas. Ok. Där började besvikelsen. Med facit i hand kunde ju någon av de två andra närvarande styrelsemedlemmarna med lite äldre barn tagit turen.

Framåt slutet sedan blev det dags för lite information om föreningen och så. Och även en presentation av de "nya friska fläktar" som kommit med i styrelsen. Det är "så kul att ha fått med er!" Och två namn. Inte mitt, men de två andra som är nya. Följt av de två "gamla" som varit med ett tag.

När jag fick en fråga sedan om jag också var involverad, av en annan förälder, mitt i allt stök med tårtor, saft och kaffe, svarade jag lite stött att jag nog bara var där ideellt eftersom jag inte omnämts i styrelsen. Ordföranden som stod jämte vände sig då om och sa bara Oj, det hade jag inte en tanke på! Jag glömde dig helt! (Jag har inte bett om att få vara med! Jag har blivit ombedd! Ett suveränt bekräftande av den smått kroniska känslan av att vara ensam i grupp!)Tack för den! Hon som kallas Det.

Självkänslan fick sig en rejäl törn. Kul att de andra två kom med, men den tredje är bara att glömma. Det går så fort att slungas tillbaka till grundskolans utanförskap och mobbning. Och jag har varit så sugen på att ge mig en rejäl spark därbak för att jag hänger upp mig på en sån ynklig sak. Han menade säkert inget illa. Tre namn var troligen ett för mycket... Men det tar hårt. Även nu när jag skriver om det, men då bearbetas det antagligen.

Sedan det var undanröjt i församlingshemmet och även vi tre styrelsemedlemmar fått en bit tårta i lugn och ro, samt portionerat ut de sju (!) som blev över, var det dags att åka hem för lunch och direkt iväg till revisorn för genomgång.

En väldigt förvånande sådan! Jag förväntade mig nästan ett konkursbeslut, och så får jag fram ett superresultat! Nåväl, inte ut skattesynpunkt för min del... Men ändå. Synd att det mesta är på pappret och inte i reda pengar som man faktiskt behöver för att driva det hela...

En snabbis i mataffären också där ett meddelande kom från en god vän om en av livets första stora affärer. Jag började nästan oroa mig att jag skulle tas för drogkontroll där jag log mig runt hyllorna! Säsongens första. Måste ta itu med att täcka dem!

Det var på håret i år med med plastinsättningen. Och den lilla blev satt med LGF - skylt - LångsamtGående Fordon

En tur till Jirkas för djurutfodring och tillsyn, sen hem och lite fika, sista-minuten-packning av varorna till rekoringen och så stuva in två småflickor på toppen. Sonen följde med maken på UV-läger-förberedelser och flickorna med mig och drängens fru till stan.

Väl åter hemma var det kvällsmatsdags och nattning av barn, varefter jag och maken gick ut i landet och faktiskt ääääntligen fick ner potatisen! Men inte helt enkelt att parera de nya mellan fjolårets förrymda som överlevt både plog och åtskilliga jordfräsningar!

Hög tid att natta sig för imorgon blir det väl ännu en späckad dag kan jag tro, med alla förberedelser inför helgen.
God natt



Vatten och demoner

2018Posted by Åsa Wed, April 25, 2018 21:42:07

Konstiga blommor! Och idag nappades årets första gräs till kycklingarna! Frukost i sällskap med betesplaneringen... Spännande att se hur mycket som ändrats/glömts när det börjar sina med djuren....!

Den bok jag för tillfället lyssnar på, handlar om en återträff från nionde klass. Hur skulle man själv reagera på en inbjudan till något sådant? Fick en nu med jubileum från gymnasietiden. Ska man gå?!

När vi gick ut nian sa de att jag nog "skulle vara den som drog ihop klassen till en återträff om tio år". Det har gått med råge, och ibland undrar jag varför just jag skulle ha "den lotten". Jag var inte intresserad av dem på den tiden, och det är jag ganska säkert på var ömsesidigt. Varför skulle jag ha behov av dem nu?! Behov av att träffa dem och visa upp sig? Se vilka som stannat kvar och misslyckats, lyckats eller kommit längst i livet?!

Jag har passerat en hel del i livet. Hur det mottagits och upplevts vet väl bara jag. Däremot har det gjort, som jag tidigare nämnt, att jag undviker vissa situationer. Släpper inte gärna folk inpå och undviker att ta plats. Håller mig lite i utkanten och känner mig ibland just där. Inte mobbad men lite utanför. I gråzonen typ. För jag vet inte hur jag ska ta mig in. Eller om jag ens vill och vågar.

Folk ser mig som den tuffa, orädda galningen - i positiv bemärkelse - som går sin egen väg och bryr sig inte om vad folk tycker. (O yes, att jag gör!) Men först som sist är det ju jag själv som räknas i mitt liv. Ingen annan kan leva det åt mig. Och varför skulle jag leva någon annans?! Eller ett som "förväntas".

Mina klasskamrater från nian till exempel (jag generaliserar grovt, sorry) lever i en storstadsvärld där det är fina bilar, dyra villor och hushållsnära tjänster som räknas. Ju större kontor och desto krångligare titel desto bättre. Vad skulle en "simpel bonde som flytt till Småland" tillföra i en sån samling?! Grunna på det.

Det har svidit många gånger att inte kunna vara som alla andra.

Att det var killarna och tjejerna, och jag, gråzonen däremellan.

Att de få gånger man försökte lägga sig i ett samtal bara fick en blick som sa "Håll käft, ingen bryr sig ändå!"

Att en besökare klev ur bilen en gång, granskade mig under en tiondels sekund och vräkte ur sig "Fy fa-an vad fult!" om min klädsel, hemma och i full fart med något lagom skitigt.

Att jag pratade mammakläder med en där jag inte tyckte att jag behövde åtta par byxor, ett par jeans och ett par lite finare räckte för mig - när jag kommit från lagården är ju ändå understället på! Fy, är du en "sån". JA! Jag är en SÅN! Underställ is da shit! (Och om någon bara trillar in när jag går så - vad gör det?!)

Eller, det som svidit värst i många år nu; När vi var på en tillställning och ett par hade genomsökt sina egna garderober och hade med flertalet plagg till mig "för att du säkert ska ha nåt okej på dig, och inte kommer i jeans...!" Så gör man inte. Inte då och inte nu.

(Vid just denna tillställning hade jag ansträngt mig och tagit med en vit sommarklänning, så långt ifrån jag som det bara gick. Tänk, vad jag ångrar att jag inte satsat på ett par lappade jeans och en rödrutig flanellskjorta! Då hade i alla fall JAG varit på plats.)

Jag tycker mycket, det vet jag! Men om själva personen betyder så oerhört lite, kan det jävlar i det kvitta! Och först som sist - igen - är jag den jag är. Och andra som de är. Jag är inte intresserad av att vända kappa eller slicka stövlar. Då får det hellre vara, även om det kostar. Hellre det än att försöka passa in i mängden och må skit över det. Något som jag för egen del tror är en stor orsak till dagens allmänt psykiska ohälsa. Stressen över att inte passa in. För att "någon annan" hinner med heltidsjobb, barn med aktivitet sex dagar i veckan, den perfekta bilen, perfekta hyn, perfekta vännerna, perfekta egentiden, perfekta gymkortet och den perfekta Fan och hans mormor!

Här där jag bor får man ofta känslan av att de som är med i nån kyrka är "bra folk". Vi andra är det inte så noga med. Hopplösa fall. Vad vet jag?! Jag blev ju bonde för att jag var för dum för att kunna bli nåt annat! (Trots att jag slutat två skolor med klassens högsta betyg! Ajust det, senaste gången var ju bland en annan drös korkade bönder!;))
Sluta hetsa och sluta tävla! Elitidrottare är ju "slut" innan de är trettiofem. Av en anledning - man är inte gjord för den pressen! END!
Bra med höga vägbommar! I väntan på bussen...

På tal om annat i nutiden ska den nya tjuren hämtas imorgon, om natten är lugn och den lilla verkar må bättre än idag (tror vi provat på det där med kinkigt, sjukt barn för första gången i livet!). I annat fall blir det nog Farbror Doktorn för hennes del. Och till råga på allt sålde jag en av mina gamla tjurar idag, han ska bli östgöte!

Ska avslutningsvis bikta mig; Jag är ingen gås. Men en effektiv svamp som suger mycket och torkar snabbt på ytan. Vid en första petning känns det stabilt men kramar man för hårt skvalpar det snart ut både det ena och det andra. Något jag kämpar med att bearbeta och torka upp dagligen! Skitigt städvatten och demoner är mina närmaste sällskap. Därför uppskattar jag den fiktiva världen, antar jag!

God natt.



Öm hemmabagare

2018Posted by Åsa Mon, March 26, 2018 21:17:50

En riktigt vårdag igår! Igen! Så fint. Heldag med start med herefordbärgning och halmning av hallar. Sen rullade det på. Hittade en kalv som dagen innan var pigg och glad och inte var det nu. Tvärtom helslö. apatisk och iskall. In i solen i ligghallen, en selenspruta och fyra liter ljummen mjölk i sond. Kände att det redan var kört, men man måste ju försöka. Så länge det finns liv finns det hopp, som det bekant heter. Det som kunde göras var gjort, och det var inte helt förvånande att kalven låg död ett par timmar senare... En till i ligan...

Något killades i örat...! Min varannandag-kalv. Pigg som rackarn nu! Kul!Barnen önskade en cykeltur. Jag älskar mina barn. Tillräckligt för att cykla med dem. Detta djävulens påfund! Gofika på trappan hann vi med också - hade förberett efterrätt till makens firande, men blev ju inget med det. Gårdsfolket fick offra sig istället och hjälpa till att äta upp.

Till och med bebisgungan plockades fram igen från ett skrymsle och det var poppis!

Idag var det dags att bärga en ny kalv. Fascinerande att en kviga väljer skitigaste platsen någonsin att lägga kalven på, istället för den betydligt trevligare hallen... Suck. Virrig var hon också. Borde nog lämplighetspröva kvigorna, känner jag. En himmel som inte är från dagens gråa regnsnöslabb. Sen undrar jag om man får skotta kor?! De flyttar sig liksom inte... Kanske torrt, men inte så varmt att sova på en sten...
Ett vårtecken om något - laddaren på Navaran.

In till hela familjen (sonen hölls hemma just in case sina 48 timmar) och frukost innan det blev ombyte och iväg för en ny behandling av ryggen. Jisses vad mycket spänningar man har. Hjälp! Och ändå anser jag mig smärttålig alltså. Lite ärenden på stan när jag ändå var där och sedan hem.
Smygätning i bilen innan hemfärd. Hade inte hänt med barn:)

Mötte då maken på gårdsplanen på väg till lagården och själv tog jag tillfället i akt (med extra kläder på då frossan slog till) och städade ur skafferiet och ett par lådor. Som hemmabakande lantis vill det till att man alltid är redo när andan faller på. Svårt för en sta'bo att förstå. Eller hur, Hans :P.

God natt



Vem stjäl ett P-hus och yrar?

2018Posted by Åsa Wed, February 14, 2018 21:15:24

Hade en spännande upplevelse igår kväll. Lillhönan fick nån feberpsykos/yrade totalt och helt omedveten. Fångade upp henne skrikandes på väg in i brorsans rum. Skulle inte gå på toa. Mamma, jag är kissig. Full speta på kranen och satte sig på en gungko. Skulle titta på TV. Ställde sig upp och kissade där hon stod. Helt blank i blicken. Ner till duschen och ny pyjamas. Imorse var hon helt ställd över att hon hade andra byxor på sig. Var är de rosa med stjärnor?! - De har jag tvättat. Varför?!
Skumt! (Men samtidigt lite intressant...!)

Från kvällen till dagen:
Vem fan stjäl ett P-hus? Det stod i alla fall inte kvar där det skulle och när jag plötsligt var på väg ut ur stan på andra hållet var det till att svänga in i ett villaområde och koppla på GPS:en. Sen var det sånt flyt att någon förbarmat sig över mig och lämnat en p-ficka precis invid en utfartsport = gott om plats, precis utanför Memiras lokal. Tur jag hade gott om tid. Och bonden ska hålla sig på gården! Lika konstigt att komma bakvägen till Ikea sen och helskumt att röja runt själv utan barn. Kunde ta de minsta rutorna då jag själv kräver väldigt litet utrymme i och ur bilen och inget asande fram och tillbaka. Enda nackdelen var väl att om man drar på barn så tar man tveklöst kundvagn. Ensam så skulle man ju inte ha så mycket så det räcker med korg... Överfull och mer därtill!

Men tillbaka till optikern, och överlämnandet av amningspump efter överenskommelse med köpare, så visade det sig att det inte är något fel på ögonen - vilket överläkaren på sjukan konstaterade för ett par veckor sedan också. Synen har svajat väldigt sen i höstas, men med största sannolikhet är det hormoner som spökar sen amningen trappades ner. Ingen förändring nu fem år efter laserbehandlingen. Enda felet är ett liiitet brytningsfel som inte är lönt att försöka justera. Tummen upp på det.

En runda på Ikea och sedan lite mat innan hemfärd till den sjuka familjen. Maken vabbat och skött lagården.

Lite plus i kanten på matlagningen när det trots allt är Alla hjärtans dag och ett nytt experiment på efterrätt som dessutom var tillräckligt godkänd för att delas med av till gårdsfolket. Alltid kul att spöka i andras kylskåp när de inte är hemma!

Det friskaste barnet kalasar på apelsin till förrätt och anser maten som överskattad när det finns vitlökssås!God natt



Nya erfarenheter: Akuten, seminarium och privatchaufförer

2018Posted by Åsa Thu, January 25, 2018 21:38:38

Jaha. Var börjar man?!

Det har varit lite annorlunda turbulens än vanligt dessa dagar; Vaknade i tisdags med sprängande värk i huvud och nacke. Bara till att gå ut och göra rutinerna, passa på att halma upp ligghallarna så att de var redo till allt regn som skulle komma. Det är då till att samarbeta....

Lillhönans febertopp i helgen gjorde henne, föga oväntat, halvkass i magen så hon var hemma för säkerhetsskull med pappa.

För egen del passade jag på att hålla låg profil. La mig och vila både en och två gånger (vilket inte underlättat med sovrum på bottenvåningen kan jag meddela!) Frampå eftermiddagen ville lillhönan spela spel, så vi kurade ihop i soffan och riggade för match.

Men synen svek. Samma känsla som att ha blivit extremt bländad i ena ögat. Flimmer, sudd, pulserande huvud och yrsel. Det kändes sannerligen inte helt bra där en sväng!! Riktigt jävla obehagligt för att vara helt ärlig. Skickade dottern på att hämta mobilen och låg och funderade på vilket nummer jag skulle ringa.

Morsan löste det och ringde till mig!

Mannen gick till lagården medan jag ringde 1177 och efter några timmar så där när de väl svarade var responsen: Åk in akut. NU!

Så sömmerskegrannen fick fixa middag till barnen, tänk vad mycket värt generationsboendet är i såna lägen (också). Var det meningen att bli lugnad av att få "djävulens tal" på väntlappen?!

Väl inne på akuten kom jag snabbt in i ett rum. Nål sattes, EKG kopplades men funkade inte (bekräftat att jag är hjärtlös!) och blodtryck kollades (vilket jag kollat med grannes apparat innan vi åkte - hade det varit extremhögt hade det blivit 112.) Högt var det. Åtminstone för att vara jag. Brukar liksom ligga på ett snitt på 105/55 och nu 120/75. Men inget alarmerande, vilket de också konstaterade, för de försvann för förmån för sjukare. Positivt för mig, men ack så drygt!

Många timmar förlöpte, både jag och maken blev tröttare och hungrigare. Fick veta att jag skulle på röntgen. När det väl var dags gick det på fem röda och tillbaka till akuten där en ängel till sköterska meddelade att det skulle ta ett tag för resultat, kunde hon fjäska med kaffe och smörgås?! Skoja eller! Knäckemackan vid två var långt borta där efter tio! Dörren gick igen efter henne och minuten senare klev läkaren in och meddelade att det inte fanns något i huvudet (så bra, men det har jag levt med i många år så det kunde jag berättat!) Hemfärd där sömmerskegrannen fått avlösning av drängens fru som fått avlösning av drängen hos de sovande barnen.

Fått remiss till ögonläkare som skulle ske dagen efter (läs igår), men förhandlade bort den tiden - legat nerbäddad hela kvällen så planerade in att visst åka till Skövde.

Väldigt sen nattning då vi behövde någon form av mat och värmde på resterna där strax innan midnatt, sedan tidig uppstigning för att duscha och ställa i ordning det jag tänkt göra under kvällen, för att sedan möta upp min partner i mentorskapsprogrammet. Kröp snällt och tacksamt över till passagerarsätet och lät honom köra timmarna för en heldag med Nötköttsseminarium, arrangerat av Gård och Djurhälsan. Otroligt intressant och givande måste jag säga, och som jag sa till arrangören: Hade jag vetat hur det skulle bli och inte åkt, hade jag varit grymt besviken! Inte varje dag man befinner sig på festvåningen på Scanic!

Avslutades med middag halv sju sen var det till att ta en rask promenad genom stan i syndaflodsregn för att hitta bilen igen och köra hemåt.

Idag var istället dags för ögonkoll - med körförbud, så stackars maken fick inte komma iväg till jobbet idag heller. Sonen med en liten skvätt feber skickades in till drängen och lillfisen petades ner i vagnen (där hon för övrigt fortfarande sov när vi kom hem 3,5 timme senare!!)
Saknat mamma!

Luftpuffar ögonen är jag sannerligen inte vän med, ögonbottnar fotade, bländad av mikroskåp och droppad med skit som förstörde synen totalt för att inspekteras igen.

Inget tokigt där heller, vilket alltid är en lättnad. Själv misstänker jag det hela som en reaktion på trötthet i kombination med extrema spänningar i nacken. (Att jag har huvudvärk är inget nytt - vad jag behöver är ett klippkort på massage och en tur till kiropraktorn) Det stämde dessutom rätt väl på den diagnos jag fick när jag läste om det. (Och undra på det med Ullared i färskt minne, resfeber inför Skövde, och en total ångest inför tandläkaren på måndag!!): Ögonmigrän.

Hemma blev det en dutt i sängen (får väl se hur det går i natt nu då...) Resten av dagen har gått till att försöka skaka av sig känslan av att ha lånat någon annans starka glasögon. Tjoho, billig fylla här!

Maken är i väg och jag ska ta hand om storkoket barnmat i köket. Och försöka komma i säng, imorgon blir en lång dag - klövverkaren kommer.

För snart ett år sedan...:

God natt!


När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked...

2018Posted by Åsa Tue, January 16, 2018 21:29:12

Det blev inte så farligt busväder i våra krokar. Ungefär en decimeter snö om man slog ut det, under dagen har det halvt om halvt regnat ihop till nåt ynkans heltäckande vitt. Selma passar på att "hemla" sig in i det sista!

Såg även i min dagbok att det en dag nu var busväder för några år sedan. Då våra långväga gäster vände hem längs västkusten i väldans snöbus och vi plötsligt stod med väldigt mycket mat. Vårt väder var inte så farligt, så efter lite rundringningar kom en brokig skara till middagsbordet;

En flitig skogshuggare dök in, direkt från arbetet (för övrig samma man som för några veckor sedan var på jobb i närheten. Tittade in på hemvägen och konstaterade att han var genomblöt, så drog av sina byxor och gick runt hos oss i raggsockar och boxerkallingar.) Jag själv kom direkt från lagården och satt i understället (underställ is da shit!) och en blodig jägare kom direkt från eftersök! Precis så otvungen som det ska vara! Livet på landet.

Från det ena till det sjunde:

Jag har fått ett arv! Ett som varit i släkten sedan förra sekelskiftet. "När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked". För att undkomma denna hemska situation, är det ju bra om man har en sked. (Men jag måste erkänna att jag inte är helt hundra på vad ordspråket innebär! Kan någon förklara så en dum bonde fattar?!) Den kom i min ägo nu. Snidad av horn.

Har försökt att inte överanalysera varför just jag fick den, vi är ju flera om budet. Varför den hoppat över en generation och varför den kom just nu.

Har rätt och slätt försökt intala mig att jag fick den då givaren anser mig mest lämpad och kanske mest säker på att den faktiskt inte kastas bort som ett gammalt värdelöst ting. Det är givarens beslut, inget jag varken kan stå för eller skyllas för. Men visst är den fin!?

Hade tänkt elda upp granen ikväll, den har börjat barra, men det tar jag imorgon. Ikväll ska jag försöka komma i säng och maken åkte nyss till föräldragården för att plocka fram ribbor.

Jag måste bara delge en sista sak: Igår när vi åkte "fel" väg till Bokbussen, pga halka, kom vi ifatt drängen med balvagn. Eländiga bönder till att ligga som sniglar på vägen, konstaterade vi. - Är drängen BONDE?! frågade lillhönan och fortsatte snabbt: Han är väl gubbe!

Smaka på den!



Next »