En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Ner. Upp. Och ner

2018Posted by Åsa Sun, October 21, 2018 22:35:50

Morgon Mina flickor<3 Kossan fick flytta in i box med en tjur över dagen. Väldigt konstigt med "det där blodet" som kom ut ur tjurens mage när han hoppade på kossan, tyckte 4,5-åringen.

Pressen har rullat vidare. I skrivande stund strax under 340 balar! Om jag och pressen är överens om räknandet. Plus minus några kanske... Och i runda slängar 6-8 hektar kvar som jag tänkt att slå. Men först ska det regna lite verkar det som. Själv har jag även en del stängsel som släpar efter. En lagård i behov av tvätt och småfix och ett gäng kalvar som behöver avvänjas. För att inte tala om det ständigt eftersatta hushållet...

Maken fick en stunds jakt på lördagsförmiddagen, själv fick jag en stunds pressning av det som jag lämnade på fredagskvällen för en första familjemiddag den veckan. Pressen backades in i maskinhallen, traktorn bands fast i den samme, eller kanske maskinhallsdörrarna i traktorn. En kviga lockades in från sitt äventyr och ett elaggregat lånades ut (till ingen nytta visade det sig, men gav likväl fika) och nosen styrdes hemåt. Nåväl, sen en i sammanhanget ganska lång pratstund avhandlades med en ny besökare till samma ställe.

Väl hemma var det bara att dra ett varv genom duschen och åka iväg på försenat födelsedagsfirande av barnens storkusin. Sent som Sören innan det blev efterrätt så varken jag eller barnen var så särskilt trevliga tror jag. Kanske borde öva på att svänga lite lugnare. Om man inte nyper kurvan i femtio knyck och riskerar att hamna på grannstolen, vill säga!

Tre sovande barn i bilen innebar den femte obebodda natten av "lekstugan". Det leks inte så mycket där, men sovs desto mer. Aja, den används i alla fall.

I natt var första gången på jag-vet-inte-när som lillskiten sov någorlunda. Tre-fyra timmars spring och skrik nattetid verkar ha blivit vardagsmat.

Efter en djurkoll på förmiddagen plockade jag och sonen av resterande tomater. Provgrävde upp några potatisar som jag hoppats maken ska gräva vidare på för att avlasta mina armbågar och handled (får se när/om det blir av) och kom på att leta efter morotsblast bland ogräset. Har nån middag räddad!

Tvillingtomat!??
Sen var det dags att hämta hem en ko och en kalv, så "nu har vi alla djur i samma kommun" som sonen så snällt rapporterade. Hemvägen gick via Mormor och Morfar, kärran av på lagårdsbacken och upp till grannstället efter en höbal till deras småtjurar. Allt för att dryga ut hemfärden så länge det går. Nu när jag ändå körde precis förbi med traktor och balklo liksom.

Åter igen; Dessa stirriga köttdjur. Det går ju inte att ta sig fram bland dem så förstenade av skräck som de är! "Åja, det värsta är att när de väl springer, är det efter mig de springer", klagade Morfar.

Ko och kalv av hos grannen uppe i byn och middag med familjen (Igen!). Avslutat veckan med en släng av gallsten, eller vad det nu är som långsamt krossar mellangärdet i ett skruvstäd...

Hoppas på ännu en lugn natt. Hade behövt det! Ska även försöka tränga undan det jobbiga besked jag fick tidigare idag. Den enda trösten känns som att det gäller en tant på 80+, hon har liksom hunnit leva det mesta av sitt liv. Men likväl blir man påmind om att inte ens de som alltid funnits för en, kommer att finnas för alltid..

God natt



Alternativa yrken önskas

2018Posted by Åsa Thu, October 18, 2018 21:46:46

SvenKörning längs länsvägen med vetskap om att många av de som tittar ner hajar till när det är en tjej i maskinen...

Man bör alltid ha en plan B på det mesta man gör. Jobbar man med djur är det bra att fortsätta med plan C, D, och E, för att vara beredd att skutta till plan Q direkt om det är vad djuren vill. Om nu bonneriet skulle skita sig, vilket det känns som allt som oftast vid bankbesök, så kan det vara bra att fundera på alternativa karriärer. Förslag mottages tacksamt så jag inte står helt handfallen om-i-fall-att! Själv har jag några planer på lut, senast en utökning av "traktorterapin" - ett utryck Jirka myntade för många år sedan;

För ett tag sedan gjorde jag ett enormt misstag. Jag flyttade ett litet internt skämt utanför den lilla internboxen och provade den på en ny stjärna. Det skulle jag inte gjort för det höll på att gå rent åt helvete! Jag skrämde bokstavligen skiten ur personen, eller lungorna i alla fall. Jag skämdes i flera dagar efteråt, men så kom plötsligt ett Tack. För att jag skrämt igång känslorna! Även de bra känslorna. Och nyligen var jag lite nyfiken (otippat va?!), så frågade hur det kändes, och fick ett härligt besked följt av Tack för din medverkan!

STOOOOPP! skrek jag. Möjligen jag gav en omedveten knuff, eller möjligen en rejäl spark i arslet, men medverkan... Herregud vilka bilder det gav! Men det är lugnt. Ska bara hämta andan lite sen ska nubbarna i pannan odlas fram, var så säker!

Lyckliga känslor å deras vägnar, blandat med en egen växande trötthet. Tycker jag försökt hålla torka-spökena borta i sommar, men jag kan inte ljuga om att de figurerat i utkanten hela tiden. Och sanningen att säga har man nog varit mer på tårna än man velat erkänna. Och det tar på krafterna, känner jag nu. Kommer inte maten fort nog får man göra vad man kan! Undrade en stund om jag sniffat för mycket diesel vid dunktömningen i Fiaten. Det var många hus där!

Jag nämnde min foderönskan igår. Vid frukosten idag räknade jag till 250 pressade balar denna omgången. Ytterligare fyrtio körda idag, och i runda slängar ligger tio hektar till slaget. Behöver jag beskriva lättnaden som smyger sig på?! Löv mättar nog också! Ni vet vilka ni är, även om vi kanske aldrig träffats i fysisk form. Tack!

Det går helt okej så länge jag är igång, men minsta paus... Tiggde skjuts från föräldragården för att slippa dra hem ekipaget ännu en gång då jag fortsätter på samma ställe imorgon. Men fråga allvarligt inte om jag verkligen var vaken på hemfärden. Härligt att ställa upp på att köra hem mig och få noll respons tillbaka. Uppskattat var det i alla fall, även om jag inte vet riktigt HUR jag kom hem så uppskattade jag ATT jag kom hem. Drängens fru lämnade över barnen som nattades och sen var det dags för en efterlängtat middag.

Maken är och vårdar en av sina gamla relationer, själv har jag inte ens katten hemma, så det är tyst och lugnt.
God natt.





Skratta, lipa, skutta, skrika

2018Posted by Åsa Sun, October 14, 2018 22:02:59
En fredag med utnyttjad födelsedagspresent - veckostädning och middag! Me like! Lördag med snabbinsatt barnvakt och medhavd kvällsmat - pulled pork (på nötstek, smaka på den!) Tummen upp.

Hur kan man inte älska årstidsskiftningarna?! Jag bara undrar. Första rimfrosten, den skira grönskan, sommarens färgprakt och höstens färger!? "Ah, du är en sån som gillar vintern!" fick jag höra för ett tag sedan. Nej, men jag uppskattar variationen! Och efter sommaren som gått kan jag meddela att det var extra skönt att få välja att snurra schalen om halsen och ta på en tjocktröja, för att frampå dagen kunna lätta på klädseln!
Vi lämnar olika avtryck helt enkelt.Maken mötte en fin soluppgång igår, och jag mötte Guldlock!??Någon var och gjorde sitt på pottan på eget initiativ och kröp sedan ner och mös (nej, det var inte i morse!)Någon skulle prova lerpölen med missbedömde dess halhet...! Och jag tror inte den minsta insett att det var ett godishalsband hon krängt över huvudet!
När jag vaknade i morse var hela världen emot mig. Inte blev det bättre av att den minsta började greja vid halv sex, och sedan fortsatte. När jag till sist kom in från lagården hade hon däckat i brorsans famn där i soffa, efter att ha försett sig med ett par frallor från köksbordet. Fördel att hon slutat gnaga rakt genom påsen i alla fall.
Fördelen med att vakna fel är att det inte kan bli mycket värre! Och det har blivit bättre! Ett par missförstånd är utredda, skörden börjar se lovande ut. Om det fortsätter i samma takt börjar det rent av se bra ut! När Fiaten plötsligt vägrar starta är det bra med en Navara! Hur kunde jag vänta så länge med batteribytet?! Man får inte fundera på mycket annat när man ska ta sig in i hägnet!

Precis hemma efter en stunds kvällspress och strängning ringde slaktbilen! Denna välsignade slaktbil! Djur iväg! Pengar till kontot och en krympande räkningshög!
Fy fan vad jag tänker sova gott i natt om bara barnen gör det. Kanske jag borde sluta springa naken runt flaggstången först, men jag tror ni fattar känslan!?
Tog fram fika till oss nu, men noll respons från maken. Det var väl något naturprogram på TV som var "intressant". (Han är helt väck!) Han får väl fika framåt natten när han vaknar till igen!
God natt



En märklig känsla

2018Posted by Åsa Sun, September 16, 2018 21:59:37

Det är när man öppnat upp så här för att köra in en ströbale som man verkligen hoppas att de håller fokus på maten där framme!

Då har det gått några dar igen...!

Stängslade norröver en dag. Släppte över djuren och hyrde en plats på den halvt övergivna ekan - årtullen var perfekt att stoppa en stängselstolpe i. Lättare än att trycka ner den i berget i alla fall! Halvfabrikat! Ohps...

Ön fick också en omgång stolpar och djuren swishade bara över bron och ut där, så det var ju smidigt för mig!

I fredags tänkte jag mig lagård, sen en rallytur till samhället och proviantera och sedan hem, lasta tjurar och åka till di gamle med dem. Vågar någon gissa!?!? - Det sket si!

Hörde att det "bröttlade" en del längst bort i lagården när jag kom ut på morgonen men tänkte att det bara var ett allmänt tjurgruff. När jag kom dit stod däremot en sån där hornpelle med typ sextio centimetershorn på vardera sida skallen (fått en sån då jag inte avhornar nåt). Som lyckats pressa ut skallen i det lilla hålet i grinden där vattenkoppen sitter och stod med det i grannboxen. Och där var han. Dessa puckade djur lyckas nämligen alltid ställa till det men sällan lösa det. Rimligtvis får man ju göra samma sak spegelvänt, men det övergår deras förstånd.

Kallade tillbaka drängen och vi jobbade länge med det. Till slut fick jag ställa upp ett par grindar i fodergången och tömma grannboxen så jag kunde gå in i den och försöka. Ungefär en och en halv timmes slit innan han kom loss. Vågar liksom inte sätta fingrarna mellan horn och grind heller för att lossa grindbultarna... Under tiden ringde en man om en ko som kommit in i den bortstängslade flishögshagen, och kompisarna gått iväg så hon stod och skrek. (Man går ju inte ut/in på samma sätt som man gick ut/in. Vilket kanske är bra vid vissa tillfälle!) Tog mig i kragen och bytte skyddsglas på mobilen, vilket jag tänkt länge och haft ett nytt liggandes ännu längre... Är rätt glad att jag haft det... Brunt som ett furugolv för sex veckor och nu ca 120 mm regn senare.

I alla fall var det bara att damma av sig det värsta, köra iväg, möta mannen på vägkanten en bit från byn ("Det lät som att du var i en tvättmaskin, vad gjorde du?! Och har du sett att grisarna bökat sönder hela Västra Lycke?!") Kossan in, rev tråden då den inte behövs längre, en koll i andra gruppen i den byn och vidare ut till föräldragården när jag nästan var där.

Sen hem för frukost, lite innan elva, bara ut och lasta foder och tjurar - vilket inte var så bara. Fem gick jättebra, den sjätte helt okej. Tre fick jag bogsera upp och för den tionde krävdes ett försök till rodeo - gick inte, eller jo, han stod kvar! - så slutade det med det låååånga repet om halsen, in om kärran och runt rumpan på tjuren och dra upp tröggöken. Han är ändå bara 75% hereford...

Och så iväg. Under tiden hade Mormor hunnit efterlysa mig - kom jag till middag? - och jag hann meddela att jag var på väg, precis i middagstid.

Framme hos dem och släppte av hela ligan, middag hade de väntat med i trekvart (Ni som känner Mormor förstår ångesttonen va?! - Men jag hade ju varit så pass nära så de kunde vänta lite i alla fall...!)

Överlämnade förmaningstal från Drängen till Morfar: "Säg till att han inte får gå in till dem med spann, de kommer springa ner honom!!" (Han hade stått utanför stängslet och slängt in kraftfoder och efteråt kom kommentaren: "Hade jag varit inne hos dem är det inte säkert att jag hållit mig ståendes! De var ivriga!")

Svidade om, fick middag och gjorde sedan en väldig märklig sak; Gick på husvisning. Inte något konstigt i sig, men det var verkligen noll i visningsfix. Den gamle man som bott där skulle in på en "rutingrej" på sjukhuset, lades in då de hittade allvarliga fel. Han kom till hemmet och dog ett par dagar senare. Och huset var därefter. Visst hade anhöriga (eller vad de ska kallas...) städat av "det värsta" men ändå. Glasögonen låg på skrivbordet jämte telefonen. Skjortan hängde på stolen vid sängen. Kudden hade typ avtryck från huvudet fortfarande. Handdukarna hängde skitiga på toaletten. Ja, ni fattar. Och huset har stått öde i snart tre år på grund av familjefighter.

Jag har inte varit där på väldigt många år, men åtskilliga barndomstimmar är ändå tillbringade där. Sängen var nerflyttad, men fåtölj och bord stod kvar på andravåning. Där jag satt, och han på sängkanten, med ett rutat papper mellan oss på bordet och spelade luffarschack. Vanligt schack (som jag alltid varit urusel på) var inte lönt - man var matt innan första bonden lämnat sin ruta.

En mycket, väldigt mycket, konstig känsla.

Och precis innan jag lastade tjurarna, fick jag en minnesbild; Jag och min kusin, eller kompis, stod tillsammans med gubben och beundrade en vacker tavla ovanför pianot (tavlan var flyttad för övrigt). Då säger mannen: "Ni kommer väl på auktionen efter mig!?"
Det blev såå nära! Jag har inte tänkt på detta, men minnen ploppar upp ibland. Jag ska inte gå på gårdsauktionen, det hinner jag inte med, men blir det lösöresauktion så ska jag gå dit. Det har jag lovat. För många år sedan, men jag ska försöka hålla det. "Jag borde nog skaffa en oxe som åt upp höet", sa han när jag som tioåring(?) lurade med honom till att snoka i alla uthus. Logen var full... Strömbrytaren går inte av för hackor! Inte en enda bild på kungaparet på utedasset! Däremot en elektrisk taklampa (den första jag ser på ett dass!) och några fina, egenhändiga akvareller från tolvåringens 1945.

Tillbaka till di gamle och fika, sen svida tillbaka till skitta kläär och hem med tom kärra. För att hitta tjurförbannelsen med huvudet fast i grannboxen... En gång kan bli en miss men två gånger så är man dum på riktigt. Jävla as.

Middag blev således framåt åttatiden med övertrötta ungar innan vi själva däckade.

Redo för gräsklippartur... Lady in red.

Två stora barn följde med och handlade igår istället. På väg ut kommer en dam fram och pratar. Jag kan inte placera henne, men hon berättar att vi träffats på våffelkaffet i missionskyrkan några gånger. Just det. Vem är människan?! Tycker det är lite småjobbigt att folk vet vem jag är och så står jag där som ett annat fån! "Mamma! Jag har kommit på att jag kan göra smålandsgärdesgårdar!"

Dagsskörd... Kröp upp och öppnade ventilen i stugan. Vände mig om och där kom den lilla...

Maken gjorde storverk i lagården - bytte en hel drös med vattenrör. Ett efter ett sprang de läck i vintras, och resten har ju suttit ungefär lika länge, så nu blir det service. Medan det finns tid och inga djur hetsar eller hjälper till.

Idag har det varit städsöndag igen. Övervåningen fick en rejälare omgång innan vi gick ut och lekte. Det där överblivna brunnsröret är superkul fortfarande!
Ja, och så började dagen med att någon sett fyra hästar i sin hage, istället för tre. Fick åka iväg och putta tillbaka min kviga... De har börjar leta, och det börjar bli befogat. Högprio i veckan! Märk väl; Man får inte gå med stövlAR inne. Diskmaskinen var visst redan laddad...!? Mamma Mu och Skatan?!!!

Snart läggdags. En vecka utan rast och vila - praoelev lär hålla igång mig, men då blir det kanske en hel del gjort också!

God natt.



Dags för presentation

2018Posted by Åsa Sat, August 11, 2018 22:56:19

Äuhm...!??!

En jobbig natt för den lilla. Mellan halv två och fyra kom det otröstliga illvrål ungefär var tionde minut. Den enda stunden som var lugn var när jag låg på sida och höll om henne som en skål med armarna. Tog inte många minuter innan svetten rann på både henne och mig... Ligga sked med mig gick inte. Till sist fick hon en liten dos Alvedon då en kindtand plötsligt dykt upp och kanske följs av flera, och efter det sov hon lugnt. Jag vill inte ha barn i sängen och när jag vakande imorse var jag än mer stärkt av inställningen. Jag behöver plats själv när jag ska sova:

Lagom tills den minsta lugnade sig vaknade istället stressmagen så jag har varit ännu spakare än vanligt idag, med andra ord.

Av föräldragårdens kor band jag in en idag för kontroll av juvret - tyckte det såg lite skumt ut så vill ha henne under uppsikt. De andra sju kördes iväg till herefordligan. Nitton liknande bruna, en svart med vitt huvud och en vit mjölkis - kan vara bra att spara en om kriget kommer, så jag kan sörja för mina barns näring. Väldigt kul att släppa djur där det verkligen verkar uppskattas!

Tre traktorer rullade ut - kreaturskärra, vattenvagn och pressen. Vattenvagnen stannade hos korna. Kärran rullade drängen hem med när djuren var av, jag och maken fortsatte ut till föräldragården med pressen. Någon har släppt tjurkalvar där pressen brukar stå, och någon har satt gödning (som skulle ut så fort det verkade bli regn efter den kassa förstaskörden...) på föräldragården i pressens fack i maskinhallen. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vilken känsla. Det regnade på oss!!

Hemma senare än tänkt som vanligt, men pressen under väggar och tak när regnet brakade loss. Dryga tio millimeter har kommit. Två centimeter har det sjunkit ner konstaterade maken då han glad i hågen skulle leta mask i grönsakslandet - fick bli i gödseln istället.

Rekordmånga kräftor hittade de imorse, maken och ungarna. Själv skruvade jag in spannmål som bestod av lika mycket halm tror jag, så drängen stod parkerad som luckvakt och reglerade så det inte svämmade över eller tog stopp. "Wow vad många ekhallon!" utbrast lillhönan.

Tänkte presentera stugan också. Den vi var och tjuvade lite lagom odiskret så där en måndagseftermiddag. En gammal byggbod eller liknande, som togs hem och blev ståendes i många år.

Vi blev vid den och släpade hem aset. Tanken var invändig isolering, gips och tapeter. I vanlig ordning fick vi tänka om då det inte luktade jättegott i stugan och jag pillade in en kniv bakom den buckliga, tapetserade masoniten; fin, fräsch råspont. Masoniten revs ut, på både väggar och tak. Den stinkande plastmattan på golvet rök ut och korkmattan under den också. Sen var det bara resten kvar... Målning av väggar, taksättning, väggresning och golvläggning. En våningssäng var på väg från bekanta till tippen, och ungarna som tjatat om en lekstuga med loft skulle få den. Återigen tänkte vi om då vi fick nys om goda vänner vars son hade en soffa som skulle på second hand. Plus ett par överflödiga madrasser. Det vackra gamla skåpet som följde med stugan hem till oss fick lite kärlek och ett litet möblemang specialbeställdes med kort varsel av Mors B.

En lite för ambitiös lekstuga, men de får plats i den, kan ta dit kompisar och skulle det knipa kan den användas som gäststuga. (Ungarna sovit i den några nätter, sonen sover ensam därute ikväll. (Lister och tröskel kvarstår. Liksom numer utvändig isolering, ny panel och färg och det högprioriterade taket. Fönstren har inte fått någon tid nu förutom en skurning då de är i behov av byte. (Ligger någon på fönster ca 100x100 så tjoa gärna till!) Väl bekomme:

Gammal surprise under ena fönstret...Bänken funkar! Både med rumpstöd och fotstöd!Gråsprayat armeringsjärn. Och femtumsspiken är uppdaterad till 90mm-skruv;)God natt!



Tårtkalas och några positiva chocker

2018Posted by Åsa Thu, June 14, 2018 23:29:43

Den övre la jag ut på lillflickan. Den undre fick jag snabbt av svägerskan på barnens farmor i ungefär samma ålder.

Direkt efter dagislämning igår lekte jag och maken en lek som heter Hitta Nitton Fel. Han ställer till och jag rättar till. Taskigt att han trodde sig bli av med fjäderfäna om han bara missade att haspa dörren... De (flesta) kommer ju när man lockar med lite bröd!Visst är det fantastiskt med bänkytor!?? Synd bara att de alltid är upptagna. Dessutom av en jordgubb/rabarbersaft som jag presenterade för barnen som "härligt giftröd" varpå lillhönan förundrat undrade om det är farligt att dricka gift!Lite småpill sedan en skruv till joysticken på stora traktorn gett upp... M2 är inte helt enkelt att få tag på, men det gick, och nu inser man hur racklig den varit länge!... och en annan var totalt obekymrad! Återställde sig från tiosovningen genom att vakna med pappa halv sex och sedan slockna i bilen på väg hem från dagis och sova nästan fyra timmar...... och sen kom det en fascinerande åskskur.Man får ju prioritera vilket arbete man lägger ner... Fixade nytt stängsel och flyttade korna. Var ju inte så långt (jo det var det när det skulle stängslas en fålla...), så det skulle nog slippas att lasta upp dem och fösa dem på vägen. Själv... I kurva... Kan någon mer erfaren förklara för mig varför det ALLTID måste bli en virrig kalv kvar?!!


Jag har generellt lite svårt för vuxna som leker sandlåda. Detta är nog roten till att jag surat på mig själv en stor del av dagen;

Maken hade tagit ledigt för skolavslutning och tog dessutom lagården så jag fick en aningens lugnare morgon innan jag skulle infinna mig i församlingshemmet. Som styrelsemedlem i föräldraföreningen innebär det att man hjälper till och fixar vid tillställningar. I detta fall det traditionsenliga "Tårtkalaset", i direkt anslutning till skolavslutningen.

Givetvis fattades specialbakelserna från kontitoriet, vars tårtor inte kunde levereras till dörr, men som likväl stod vid just dörr, när två andra medlemmar tidigare på morgonen stått utanför fiket för att hämta ut dem. Eller rättare sagt, så fick vi hälften av tårtorna. Den andra hälften kom sedan chauffören kört tillbaka till stan för att hämta de hen hade glömt. Men inte specialarna.

Jag fräste ner till samhället efter dem, och hann tillbaka precis för att hinna höra/se de sista tjugo sekunderna av sonens (klass) framträdande. Jag skulle varit i kyrkan för att närvara på hans första skolavslutning, inte för att bara höra de resterande klassernas. Ok. Där började besvikelsen. Med facit i hand kunde ju någon av de två andra närvarande styrelsemedlemmarna med lite äldre barn tagit turen.

Framåt slutet sedan blev det dags för lite information om föreningen och så. Och även en presentation av de "nya friska fläktar" som kommit med i styrelsen. Det är "så kul att ha fått med er!" Och två namn. Inte mitt, men de två andra som är nya. Följt av de två "gamla" som varit med ett tag.

När jag fick en fråga sedan om jag också var involverad, av en annan förälder, mitt i allt stök med tårtor, saft och kaffe, svarade jag lite stött att jag nog bara var där ideellt eftersom jag inte omnämts i styrelsen. Ordföranden som stod jämte vände sig då om och sa bara Oj, det hade jag inte en tanke på! Jag glömde dig helt! (Jag har inte bett om att få vara med! Jag har blivit ombedd! Ett suveränt bekräftande av den smått kroniska känslan av att vara ensam i grupp!)Tack för den! Hon som kallas Det.

Självkänslan fick sig en rejäl törn. Kul att de andra två kom med, men den tredje är bara att glömma. Det går så fort att slungas tillbaka till grundskolans utanförskap och mobbning. Och jag har varit så sugen på att ge mig en rejäl spark därbak för att jag hänger upp mig på en sån ynklig sak. Han menade säkert inget illa. Tre namn var troligen ett för mycket... Men det tar hårt. Även nu när jag skriver om det, men då bearbetas det antagligen.

Sedan det var undanröjt i församlingshemmet och även vi tre styrelsemedlemmar fått en bit tårta i lugn och ro, samt portionerat ut de sju (!) som blev över, var det dags att åka hem för lunch och direkt iväg till revisorn för genomgång.

En väldigt förvånande sådan! Jag förväntade mig nästan ett konkursbeslut, och så får jag fram ett superresultat! Nåväl, inte ut skattesynpunkt för min del... Men ändå. Synd att det mesta är på pappret och inte i reda pengar som man faktiskt behöver för att driva det hela...

En snabbis i mataffären också där ett meddelande kom från en god vän om en av livets första stora affärer. Jag började nästan oroa mig att jag skulle tas för drogkontroll där jag log mig runt hyllorna! Säsongens första. Måste ta itu med att täcka dem!

Det var på håret i år med med plastinsättningen. Och den lilla blev satt med LGF - skylt - LångsamtGående Fordon

En tur till Jirkas för djurutfodring och tillsyn, sen hem och lite fika, sista-minuten-packning av varorna till rekoringen och så stuva in två småflickor på toppen. Sonen följde med maken på UV-läger-förberedelser och flickorna med mig och drängens fru till stan.

Väl åter hemma var det kvällsmatsdags och nattning av barn, varefter jag och maken gick ut i landet och faktiskt ääääntligen fick ner potatisen! Men inte helt enkelt att parera de nya mellan fjolårets förrymda som överlevt både plog och åtskilliga jordfräsningar!

Hög tid att natta sig för imorgon blir det väl ännu en späckad dag kan jag tro, med alla förberedelser inför helgen.
God natt



Vatten och demoner

2018Posted by Åsa Wed, April 25, 2018 21:42:07

Konstiga blommor! Och idag nappades årets första gräs till kycklingarna! Frukost i sällskap med betesplaneringen... Spännande att se hur mycket som ändrats/glömts när det börjar sina med djuren....!

Den bok jag för tillfället lyssnar på, handlar om en återträff från nionde klass. Hur skulle man själv reagera på en inbjudan till något sådant? Fick en nu med jubileum från gymnasietiden. Ska man gå?!

När vi gick ut nian sa de att jag nog "skulle vara den som drog ihop klassen till en återträff om tio år". Det har gått med råge, och ibland undrar jag varför just jag skulle ha "den lotten". Jag var inte intresserad av dem på den tiden, och det är jag ganska säkert på var ömsesidigt. Varför skulle jag ha behov av dem nu?! Behov av att träffa dem och visa upp sig? Se vilka som stannat kvar och misslyckats, lyckats eller kommit längst i livet?!

Jag har passerat en hel del i livet. Hur det mottagits och upplevts vet väl bara jag. Däremot har det gjort, som jag tidigare nämnt, att jag undviker vissa situationer. Släpper inte gärna folk inpå och undviker att ta plats. Håller mig lite i utkanten och känner mig ibland just där. Inte mobbad men lite utanför. I gråzonen typ. För jag vet inte hur jag ska ta mig in. Eller om jag ens vill och vågar.

Folk ser mig som den tuffa, orädda galningen - i positiv bemärkelse - som går sin egen väg och bryr sig inte om vad folk tycker. (O yes, att jag gör!) Men först som sist är det ju jag själv som räknas i mitt liv. Ingen annan kan leva det åt mig. Och varför skulle jag leva någon annans?! Eller ett som "förväntas".

Mina klasskamrater från nian till exempel (jag generaliserar grovt, sorry) lever i en storstadsvärld där det är fina bilar, dyra villor och hushållsnära tjänster som räknas. Ju större kontor och desto krångligare titel desto bättre. Vad skulle en "simpel bonde som flytt till Småland" tillföra i en sån samling?! Grunna på det.

Det har svidit många gånger att inte kunna vara som alla andra.

Att det var killarna och tjejerna, och jag, gråzonen däremellan.

Att de få gånger man försökte lägga sig i ett samtal bara fick en blick som sa "Håll käft, ingen bryr sig ändå!"

Att en besökare klev ur bilen en gång, granskade mig under en tiondels sekund och vräkte ur sig "Fy fa-an vad fult!" om min klädsel, hemma och i full fart med något lagom skitigt.

Att jag pratade mammakläder med en där jag inte tyckte att jag behövde åtta par byxor, ett par jeans och ett par lite finare räckte för mig - när jag kommit från lagården är ju ändå understället på! Fy, är du en "sån". JA! Jag är en SÅN! Underställ is da shit! (Och om någon bara trillar in när jag går så - vad gör det?!)

Eller, det som svidit värst i många år nu; När vi var på en tillställning och ett par hade genomsökt sina egna garderober och hade med flertalet plagg till mig "för att du säkert ska ha nåt okej på dig, och inte kommer i jeans...!" Så gör man inte. Inte då och inte nu.

(Vid just denna tillställning hade jag ansträngt mig och tagit med en vit sommarklänning, så långt ifrån jag som det bara gick. Tänk, vad jag ångrar att jag inte satsat på ett par lappade jeans och en rödrutig flanellskjorta! Då hade i alla fall JAG varit på plats.)

Jag tycker mycket, det vet jag! Men om själva personen betyder så oerhört lite, kan det jävlar i det kvitta! Och först som sist - igen - är jag den jag är. Och andra som de är. Jag är inte intresserad av att vända kappa eller slicka stövlar. Då får det hellre vara, även om det kostar. Hellre det än att försöka passa in i mängden och må skit över det. Något som jag för egen del tror är en stor orsak till dagens allmänt psykiska ohälsa. Stressen över att inte passa in. För att "någon annan" hinner med heltidsjobb, barn med aktivitet sex dagar i veckan, den perfekta bilen, perfekta hyn, perfekta vännerna, perfekta egentiden, perfekta gymkortet och den perfekta Fan och hans mormor!

Här där jag bor får man ofta känslan av att de som är med i nån kyrka är "bra folk". Vi andra är det inte så noga med. Hopplösa fall. Vad vet jag?! Jag blev ju bonde för att jag var för dum för att kunna bli nåt annat! (Trots att jag slutat två skolor med klassens högsta betyg! Ajust det, senaste gången var ju bland en annan drös korkade bönder!;))
Sluta hetsa och sluta tävla! Elitidrottare är ju "slut" innan de är trettiofem. Av en anledning - man är inte gjord för den pressen! END!
Bra med höga vägbommar! I väntan på bussen...

På tal om annat i nutiden ska den nya tjuren hämtas imorgon, om natten är lugn och den lilla verkar må bättre än idag (tror vi provat på det där med kinkigt, sjukt barn för första gången i livet!). I annat fall blir det nog Farbror Doktorn för hennes del. Och till råga på allt sålde jag en av mina gamla tjurar idag, han ska bli östgöte!

Ska avslutningsvis bikta mig; Jag är ingen gås. Men en effektiv svamp som suger mycket och torkar snabbt på ytan. Vid en första petning känns det stabilt men kramar man för hårt skvalpar det snart ut både det ena och det andra. Något jag kämpar med att bearbeta och torka upp dagligen! Skitigt städvatten och demoner är mina närmaste sällskap. Därför uppskattar jag den fiktiva världen, antar jag!

God natt.



Öm hemmabagare

2018Posted by Åsa Mon, March 26, 2018 21:17:50

En riktigt vårdag igår! Igen! Så fint. Heldag med start med herefordbärgning och halmning av hallar. Sen rullade det på. Hittade en kalv som dagen innan var pigg och glad och inte var det nu. Tvärtom helslö. apatisk och iskall. In i solen i ligghallen, en selenspruta och fyra liter ljummen mjölk i sond. Kände att det redan var kört, men man måste ju försöka. Så länge det finns liv finns det hopp, som det bekant heter. Det som kunde göras var gjort, och det var inte helt förvånande att kalven låg död ett par timmar senare... En till i ligan...

Något killades i örat...! Min varannandag-kalv. Pigg som rackarn nu! Kul!Barnen önskade en cykeltur. Jag älskar mina barn. Tillräckligt för att cykla med dem. Detta djävulens påfund! Gofika på trappan hann vi med också - hade förberett efterrätt till makens firande, men blev ju inget med det. Gårdsfolket fick offra sig istället och hjälpa till att äta upp.

Till och med bebisgungan plockades fram igen från ett skrymsle och det var poppis!

Idag var det dags att bärga en ny kalv. Fascinerande att en kviga väljer skitigaste platsen någonsin att lägga kalven på, istället för den betydligt trevligare hallen... Suck. Virrig var hon också. Borde nog lämplighetspröva kvigorna, känner jag. En himmel som inte är från dagens gråa regnsnöslabb. Sen undrar jag om man får skotta kor?! De flyttar sig liksom inte... Kanske torrt, men inte så varmt att sova på en sten...
Ett vårtecken om något - laddaren på Navaran.

In till hela familjen (sonen hölls hemma just in case sina 48 timmar) och frukost innan det blev ombyte och iväg för en ny behandling av ryggen. Jisses vad mycket spänningar man har. Hjälp! Och ändå anser jag mig smärttålig alltså. Lite ärenden på stan när jag ändå var där och sedan hem.
Smygätning i bilen innan hemfärd. Hade inte hänt med barn:)

Mötte då maken på gårdsplanen på väg till lagården och själv tog jag tillfället i akt (med extra kläder på då frossan slog till) och städade ur skafferiet och ett par lådor. Som hemmabakande lantis vill det till att man alltid är redo när andan faller på. Svårt för en sta'bo att förstå. Eller hur, Hans :P.

God natt



Next »