En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Di barna, di barna

BondefamiljenPosted by Åsa Sat, January 13, 2018 20:25:41

Igår blev en halvdag med olika spel med lillhönan, medan den minsta låg i vagnen. Efter lagård och annat blev det familjebad och middag i simhallen innan klockan signalerade stängning där och vi packade ihop oss för hemfärd och insomning i bilen för flickorna.

Alias Musse Pigg!När vi mött brorsan vid bussen. Snorhalt på vägen. Även trehjulingen slirade, utöver det sedvanliga vinglandet.

Allt frid och fröjd så jag och maken satte oss med lite sällskapsspel som vi tillbringat lite kvällar med. Då var det dags igen. För denna djävulska smärta i magen. En välriktad, stark knäspark mitt i solarplexus. Härdade ut ett par varv på spelet, lämnade sedan tvättmaskinen till maken och kröp ner. Fosterställning vänster sida. Kudde kilad mellan mage och knä, ytlig andning och inte ens en tanke på att vifta på lilltån så gick det någorlunda. Vaknade imorse och känner inte nåt.

Ju mer jag hör andra beskriva, petar jag ner min "magkatarr" från ingenstans till "fördel" för gallstensanfall... Kanske inte en bättre diagnos, och fortsätter det får jag väl söka. Luren låg inte långt bort från akuten på sena kvällen.

Idag har det blivit lite stängseljobb. Inte är det lätt att få ner stolpar nu, det är hårt i backen, men med traktorn går det fint. Dessa små insjöar på åkrarna börjar frysa till så min ko med kalv och sällskapsdam behöver vattentillskott.

Gick för att titta till kalven som äntligen hittat alla fyra spenar, så jag satte mig i ströbädden och tog några minuters förtroligt samtal med sällskapsdam 156. Det lilla barnet satt åter i sin vagn medan pappa skruvade plåt.
Enligt almanackan har det varit tjugondag Knut också - Då ska julagranen ut! Det har dock varit för fint väder för att vara inne, och nu orkar jag inte plocka undan julen. Dessutom tar det emot att slänga ut granen - inte ett barr lossnat och när jag ruskade grenarna igår för att provocera, var det bara kulorna som föll ner. Vad är det för gran vi stulit egentligen?!

Hur som: Idag tänkte jag delge lite barngrodor. Di barna, di barna.
En storfavorit just nu skedde för några dagar sedan; Var i tvättstugan när de stora råkade rejält i luven på varandra. Fick rycka ut och bända isär dem. Sonen skickades upp på rummet med ett osande: Det här ska ni fan få för (inget som kommer från hemmet, så skyller på skolan denna gång!) Haffade syrran, då inte heller hon är guds godaste ängel i dessa fall: Vad gjorde du?! "Lekte med bebisen!" - Men hon var ju med mig i tvättstugan! Tystnad. Lång tystnad. "Jaha..."

Sonen är just nu helt insnöad på tidsbegrepp. Eller på hans typ av dem. Ett par minuter kan bli timmar, och ett par veckor blir plötsligt år.

Lillhönan klurar på sitt vis. Igår när vi badade, konstaterade vi att det börjar vara dags att skriva namn i hennes simpuffar. De är ju inte alltid på och har väl en tendens att utveckla fötter. I bilen hem säger ungen: Vi får ta sån frigolit. Sån vi sätter på mat vi inte äter. Sånt får vi sätta på mina puffar!" (Hjärnkontor, arbeta kvickt nu...!!!) - Ah, du menar frysetiketter som vi sätter på matlådorna som blir över?! "Ja!" (Utvecklade inte hur dessa små papperslappar mår efter en stund i klorvatten, men tanken var ju god!)

Idag hämtade hon mig i kohagen då en fågelmat ramlat ner i rondellen. Rondellen?! Jodå, när jag började speja mot fågelstationen, tog hon mig i handen och ledde iväg mig. Runt stora huset och långt in i buskaget. Men mitt i Rhododendronbusken, den där lilla jag visat tidigare i blomning, låg en gammal nerfallen fågelholk. Det var ju nästan rätt!

Den lilla smilfinken då?! Hon kör gåvagnen i köksskåpen och vrålar av ilska när hon inte kommer vidare. Börjar räcka långt, har god vilja och en turboväxel. Verkar ha gett i nyårslöfte att maximera vällingkosumtionen och börja nyttja napp nu när mamma stängt definitivt. Men bara i vagnen och bilen. Absolut inte i sängen!
När hon hostade så hemskt för ett par veckor sedan, fick jag ännu en gång tips att höja sängen i huvudändan. Vilken är det då?

Premiär med potatisplätt. Lagom nyttig full med "fläskaflöt"! Men gott var det. Och sängen var nybäddad och fin, så länge det nu varade (tills ungen hamnade där;))Sov gott





Måtte detta året bli piggare...

BondefamiljenPosted by Åsa Tue, January 02, 2018 22:10:15

"Jag låtsas att detta är ute! Nu får Alice sova här, så går jag till jobbet!" Men hörr'u, får man verkligen göra så?!--- (Barn gör inte som du säger, de gör som du gör...*hrm*)

I lördags, på dagens näst sista dag, sattes sista listen i köket på plats! Bortsett från tröskeln som behövs i glappet mellan sovrum och vardagsrum är bottenvåningen Klar! Vilken känsla!

Efter föregående inlägg fick jag en kommentar om att vi verkar vara "en familj som lever fullt ut". Skönt att läsa det, för det känns fan inte som att man lever när klockan ringer på mornarna!

Hon letar efter mig där inne. Jag känner mig liksom cetrufigerad på ork efter två nätter med dålig sömn - lillfisen höll lussenatt i natt. Halv tre slängde jag ner henne i sängen för sista gången den natten... Men lika glad är hon för det!
Så sent som på nyårsaftonen bestämdes att gästerna skulle komma. Sonen fick feber igen strax efter jul och hostan är inte av denna värld. Men de kom då han för andra dagen bara låg och vippade på gränsen. Det var dock inte helt lätt att försöka konversera tvärs över bordet när det satt en bebis på strax över tio månader på ena gaveln och en strax under tio månader på andra gavlen. Dessa små trissade upp varandra rätt rejält i tjabblande. Kul att höra dem ändå!

Firandet var lugnt och stilla, ett uruselt väder gjorde att vi inte ens gjorde oss omaket att ta oss ut på tolvslaget. Väglaget var inte heller roligt, så kom inte till ro förrän de skickat sitt hemma-sms. Ungefär samtidigt som jag tänkt ifrågasätta om de faktiskt kommit hem och bara glömt meddela. De hade ju ett antal mil att åka. Men meddelandet kom och jag kurade ihop under täcket och blex sådär härligt tung i kroppen när en lång vibration från luren signalerade inkommande samtal. Vem ringer tio i tre på natten om det inte hänt något!?? Så fullt adrenalin och många tankar på en halvsekund, men det visade sig vara dubbla kopior på det tidigare smset som anlände, så fort att luren inte hann med de korta vibraten. Skadan var ändå skedd, det tog tid att landa i avslappnat läge igen.
Premiär för hårspänne. Brorsan fixat.

Avdankad nyårsdag, som sig bör. Maken matade bebisen och la i vagnen innan han gick till lagården och jag sov vidare. Efter gemensam brunch kojade han några timmar medan lillhönan gick till drängen och jag satte mig med sonen (med förnyad feber) och spelade spel och byggde kluringar som han fick av gästerna.
Hotade honom med att ringa vårdcentralen idag då hosta och feber är tjurigt, men idag var han väldigt långt ifrån feber, för första gången på två veckor...

På tal om något helt annat har jag en fråga till allmänheten?! Hur kan man tro att man kan sparka en som ligger, spotta på den, vända ryggen mot och gå, för att sedan idiotförklara densamme för att den inte springer efter med öppen famn?! Borde det inte finnas nån övre åldersgräns på sånt? Typ fem år?!

Ok, det blev visst mer än en fråga, men jag undviker sånt. Det tar såå oerhört mycket energi utan att ge något tillbaka. Suck på sånt.

Sammanfattning av det galet tröttsamma 2017 kommer, liksom lite bilder.

Gott nytt hörrni! Dags för mig att gå och skaka täcke så jag kanske får plats.

Skaffade instagram för att visa bondelivet. Suddar man ut ungarna i allmänhet och bebisen i synnerhet så kan man säga att jag lyckats:)



Belgisk blå på besök. Eller var det Hereford?!

BondefamiljenPosted by Åsa Fri, December 29, 2017 21:54:39

Man ska vara lite skeptisk när dockan i paketen också har lila klänning med vitt band om magen...

God fortsättning!

Jag har varit på väg hit i snart en vecka. Men sen är klockan plötsligt midnatt och det är dags för sängen.

Lillfisen firade tiomånadersdagen med en ny liten kusin och sista amningshutten. Faktiskt har hon inte gjort mycket anspråk på mer heller, så det var nog moget!

Julafton hade löpt på fint om inte Tant börjat med att rycka skägget av tomten. Vår son på snart sju har varit tomtens första och största försvarare då Han Finns!! En rejäl (och lite onödig) besvikelse för hans del. Han kämpade mot tårarna mer än en gång den kvällen. Bästa julklappsleken-paketen; Råttfälla med sega råttor!
Hörru Gubben Pettson, är du med?-Då behöver du väl en sån här också! (Spana in gubbsjukens händer! #metoo!;))

Premiär med morsans gamla gåvagn. Preppad med överblivet kakel.

Drängen och fru bjöds in på middag och lite julfirande på juldagen och på annandagen firades barnens storkusin.

Sen var det dags för nästa sjuka. Bebisen hostat nätterna i ända och sonen har lagt till med hög feber igen.

Igår var maken iväg på jakt hela dagen och jag hade tänkt ta barnen med mig och riva stängsel, men då sonen knoppade vid tolv och vägrade vakna igen förrän framåt fyra och då hade ökat ytterligare i temp var det bara till att hålla sig hemma och underhålla elektrikern som drog el på andravåningens nya rum.

Vedhämtare! Ett rejält lass drog de till med! Och medan andra kämpar för att bränna julmat, satsar jag på att hålla vikten med en dubbel sats surdegskanelbullar. (Fast egentligen kanske jag skulle prova på det där jag såg på Aftonbladet - Så promenerade NN bort 45 kilo på ett år... Har ju fått frågan tre gånger på ett par veckor - om jag är gravid. Frågan är bara vad som blir kvar efter 45 kilo bort på mig. Vad väger skelettet?! Inälvorna?! Och nej, jag är inte gravid för upplysning!
Igår morse följde lillhönan med mig till lagården. Rätt som det var ropade hon att hon var en kalv och låst in sig i en undantagsbox. "Var kom den ifrån?!" sa drängen precis då från andra änden av lagården, och jag som stod dold bakom balen på mitten, svarade att "det måste vara en importerad Belgisk Blå, eftersom det är blå kläder!" Drängen fattade inte nåt utan fortsatte undra var "den kom ifrån". Nämen! Titta! En kviga som plötsligt sniffat honom i nacken när han skrapade skit. Trasigt bindsle! Fånga in, byta bindsle och binda om.

Så kom beskedet! Nu är det bara att vräka på med hereford. Och hur många får pengar för "Vräkning"?!
Kvällen tillbringades vid containern och slängde massa julskräp. Svängde inom ett tomt hus hos Jirka så åkte hem igen och plockade fram den där underbart släpande bokföringen (...) Kommit igång och avverkat en fjärdedel när sms kom från en Jirka som kommit hem, så jag åkte dit. Den "tidiga" nattningen uteblev då jag inte åkte hem förrän midnatt och då var så energiboostad att jag inte kom till ro på över en timme!

Idag har trots smällande huvudvärk varit en bra dag. Före frukost möblerade jag och drägen om i lagården, sorterade ut de fem ickebetäckta kvigorna, och de två slaktkorna och band in dem. Frukost sedan ut igen och flyttade den nu mindre gruppen till sjön igen. Offrar en åker nu så de får något bättre att vara på, får plöja den sen. Jäkla gegga och regnade. Till och med gräsmattan står ju under vatten! Balar ut, lite lunch och fram med saxen. Svansar klippta och även den minsta lilla kvigan som gått i box tills nu. Hon bands upp från tjurarna och blev nu lagårdens lejoninna! Fullt! Med stympade svansar.

Sonens feber håller i sig och lillhönan började låta hes igen. Får väl se om vi blir friska rätt vad det ger sig.





God Jul från sjukstugan

BondefamiljenPosted by Åsa Sat, December 23, 2017 22:57:21

Om vi flyttat in i garderoben än? Nja, vissa av oss...När man bara ska bli buren och vägrar golvet, då får man hänga med och stryka. Varmt blir det kan jag lova.

Det blev dags för granhämtning. Vi packade ihop oss med glögg och pepparkaka och gick till skogen. Vägen var bar. Den allmänna vägen alltså. Inte skogsvägen. Det var väldigt tungt att dra vagn där! Något hade hänt med granen vi tittat ut. Den var inte alls lika fin som för några veckor sedan. Det blev till att leta vidare. Ungen dumpades vi utanför vägen med plant ryggläge när vi själva gick upp på hygget. (Schyssta föräldrar... Stackars barn!) Hon skötte sig och hade i brist på annat somnat! Drängen mötte upp med traktor och skopa så lades två granar i den. Gick lättare att köra vagn ut från skogen. Vagnen är ungefär ett traktordäck bred. Kanske något för Emmaljunga att ta upp i sina mått hädanefter?! Tyvärr ledde traktorns framfart också till att isen brast med framkommande lera...(Jag bjuder på två bilder då jag av någon anledning inte får bort den ena...)
Granen har kommit in idag. Barnen har klätt den. Ute viner vinden och det var tänkt att faster/svägerska med familj skulle kommit. Enhälligt avbokade då vi har två barn med massa feber och en jag med en gnutta feber. Dunderförkyld. Ikväll har det känts som ett väldigt bra beslut.

Ena foten framför den andra. Inte sätta sig innan det är klart. När jag inte vibrerat av frost eller suttit genomsvettig. Inte helt hurken alltså. Läggdags och tumhållning att det är bättre med samtliga imorgon.Storstädning. Leksakshyllan utflyttad. Skitkul, tyckte bebisen, om att krypa i tunnel.

Vi är inte helt klara med bottenvåningen. Fortfarande dessa två lister som saknas. Pepparkakstraktorn har ingen orkat montera, inte heller är något julgodis kokt. Det mesta av vårt julpynt har kommit på villovägar i uthyrningsröjet på föräldragården. Men nog attan blir det julafton imorgon ändå! Shit happends. Min fina make har sett till att hönorna fått det julfint i alla fall. Det som har varit behov av i över en månad. Tacksamt att se hur de borrar ner sig i den nya spånen. Började skyffla där, men det blev väldigt varmt väldigt fort så han tog vid.

Undrar om en tiomånaders mår dåligt av att sitta på pottan. Det ser inte riktigt så ut. Ganska laid-back om ni frågar mig.
Nu ska jag krypa ner. Får se när och om jag hittar tillbaka hit. Om inte annat måste jag väl försöka sätta mig och knåpa ihop en årssammanfattning. Bara det kräver väl en heltidstjänst efter detta år!

God Jul och God Helg på er alla.





Hej hå. Hej hå. Vi in i väggen gå...!

BondefamiljenPosted by Åsa Wed, December 20, 2017 23:12:34

Ingen större orsak till oro för tystnaden. Snarare är det så att det är så fullt upp att den lilla vakna tid som blir över går till att sova!

Kom iväg till Skåne i fredags. Hann dryga milen innan lillhönan blev åksjuk, så det sinkade ytterligare. Utöver allt vi fick göra som tjuren ställde till i torsdags - flytta djuren från sjön, halma ligghallar och sånt. Nästan så att sonen kunde varit i skolan, vi som tagit ledigt för att komma iväg så tidigt som möjligt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det är vi levande exempel på. Vi var framme innan det var helmörkt i alla fall. Alltid något!

Vilken skillnad från det vi åkte ifrån!

Hur många gånger har man gått denna väg egentligen?!

Så sant så

Momos tårta in progress

Vad då röra? Jag rör inget!? Eller...
En Skåneresa drar alltid igång allt mellan himmel och jord på alla plan, så även denna gång. Åkte ganska sent därifrån i söndags och kom för första gången någonsin hem till ett behagligt hus! Tjoho!! Några grader minus i oeldat hus brukar leda till att allt som alstrar värme, från dubbla eldstäder och elektrisk ugn, dras på för fullt innan jackan dras av. Så icke denna gång! Luftvärmepumpen steg i graderna (haha)

Trafiksäkert och bra...

När vi i måndags i snitt bara hade drygt ett barn i taget hemma, satsade jag och maken på att tapetsera vår vägg i vardagsrummet. Den där ett "brett fönster" blev en "smal dörr". Riktigt bra känns det.

"Jag är duktigt, för jag kan hjälpa er att måla! Det kan inte hon där" (syrran)

Lite oro för bebisen igår som startade upp dagen med att stupa raklång baklänges på klinkergolvet i badrummet (att hålla med två händer är ju bara för småungar nu!) Efter detta var hon inte sig lik riktigt. Sov länge och var allmänt ganska pipig och klängig. Frampå dagen började halsen rossla och nosen gröta tillsammans med hög temp, så det var nog förklaringen. Även idag startade hon upp med 38,5 i temp vilket ledde till att hon sov i fem och en halv timme (!!!) innan jag väckte henne under högljudda protester... Detta gav mig i alla fall tillfälle att starta upp med spismurstvätt och målning. Oj vad sotigt det var!

Febermys. Och själv ser jag visst misshandlad ut!

Hm... Plockade ner mitt Gammelkossehorn...

Bebisen har piggnat på sig. Knappt feber alls nu ikväll, och då tror jag nog att morgonens Alvedon gått ur kroppen! Maken stryker taket en gång till. Storkok bebismat är i frysen och två surdegsbröd räddade ur ugnen. Dessutom är det sista av julgrisen nu förpackad och fryst. Dags att bjuda upp Hans så hon får se vad "full frys" innebär på riktigt. Och då syftar jag inte på Stefan & Kristers långkörare på sena nittiotalet.

Abrupt vaknande igår när den lastbil jag så fint ignorerade "vägrade" lämna gårdsplan. Fick ringa till butiken och fråga om de ligger så långt söder ut att det redan är mars i deras tideräkning. Jag önskar inte utsädet ännu heller! Nu klarar vi hönorna garanterat över helgerna, eftersom jag hämtade en pall i torsdags.

Detta är inge bra för träden alltså... Och fryser det nu lär det bli spännande för både folk och fä. (Och jag vill påpeka att jag stannat på vägkanten. Väglaget är just nu spännande som det är!)

Jag tycker det är både charmigt och mysigt med istappar (så länge de hänger still) men det säger en del om husen också...

Fikadags sen sängen! (Om detta j-a internet kan tänkas funka nån gång. Landsbygdens förbannelse)
Ha gott

Det kanske inte är så lämpligt att vara "monsterspöke" i just denna outfit, med tanke på dagens samhälle...



Hej mitt vinterland

BondefamiljenPosted by Åsa Tue, December 12, 2017 11:54:28

Även i söndags blev jag friställd från julmarknaden. Drängens fru tyckte det gick bra ändå. Detta innebar - Familjetid!!

"Har du krupit där pappa sågat?!"
Maken var i vardagsrummet och gipsade upp väggen där fönster blivit dörr och fula, tråkiga sprickor i gamla spånskivor blivit synliga, medan jag och barnen drog till med lussekattsbak och en storladdning piroger att stoppa i frysen. Kvällen avslutades med en långpannekaka av mina "skrotägg" sen marängtårtan.

Jag trodde vi brukade ha ett dörrhål där... Och lillan provocerade grannens katt...

"Ställ tillbaka min klocka!!" krävde jag av maken sen jag för trehundranittioelfte gången tittat på hyllan med klockan som inte fanns... Han löste det!

Igår var det dags för tiomånaderskoll (9,5) av lillan som vägde in på 7860g och 69 cm. En ökning på 855g och 3 cm på sex veckor. Inte undra på att vi rensar kläder nu då! På eftermiddagen kom min partner i mentorsprogrammet hit och tittade, pratade och fikade. Och där "small nåt till i magen". I en rektangel precis under revbenen på vänster sida, och solarplexus. Vi snackar inte ont i magen. Vi snackar smärta så det knappt gick att sitta upprätt. Men bara att försöka hålla god min, dra på overallen och till lagården sen han åkt, och sedan rulla ihop i en boll i sängen med kudde mellan mage och knä. Där hade det släppt sedan familjen kom tillbaka från tippen och rånet av bygghandeln (mina barn...). Var sugen på träningsavslutningen, men när kroppen säger stopp på det sättet är det bara att lyda. Förr eller senare vinner den i alla fall, så man får väl dra en bedömning på hur sårad man själv ska bli innan...

Ska inte säga att det känns bra idag, men rätt ok. Om man tänker bort det som känns som magkatarr DeLux alltså.
Det som var några centimeter snö igår har nog blivit ett snitt på femton över natten. Ljust och fint, och rent hos korna. Synd att det inte fick frysa till innan bara. Det underlättar med det mesta då.

En höna tagen på bar gärning med äggätande fick snällt utgöra frukost till räven nu före min frukost (tycker verkligen inte om det där. Varken äggätandet eller nackandet, men nu är det gjort)

Får se vad jag hittar på innan det blir dags för avslutningen på babysim. Det är ganska frestande att bädda ner sig med en bok (har abstinens som heter duga... Ah, det är det kroppen vill säga...!) men listan att-göra ligger lång så den lyxen får jag nog peta undan. Om inte annat vaknar väl bebisen snart och då kan man ändå glömma att kura under täcket. (När allt kom till allt fastnade jag och bebisen hos drängen)

Man får väl innerligt hoppas att morfar tog fel på kusinerna...

Jo, jag kom över. Men det var inte mer!

White is the new black!

Bläs...



Irriterande lugna djur

BondefamiljenPosted by Åsa Thu, November 30, 2017 22:19:44

Är lite orolig att min insådd inte mår jättebra för tillfället...

Idag har jag förbannat mina tjurar. På riktigt. Det är dags för träckprov. Paratuberkuloskoll och dräktighetsundersökning (inte för tjurarna). För att underlätta processen tog jag med drängen idag och gav tjurarna en bale i hjorthägnet där de vistas, och i fickan ett gäng burkar.

De första fyra tjurarna gick som en dans. Bara ett par minuter där de stod samlade kring den halvfyllda foderhäcken. Men sen undrade de nog vad i hela friden jag höll på med som dök ner i deras blajor med en plastkopp! Så de sista tre knep. Det är inte helt lätt att få Ko-lugna djur att stressbajsa. Har buffat, knuffat, tjoat, tjimmat, föst och tragglat med dem så jag nästan började vara orolig att de skulle puffa tillbaka i ren irritation. En och en halv timme. Sen hade jag till sist fått den sista lufsen att släppa sig så jag kunde åka hem. Hade skickat iväg drängen ett par minuter tidigare då han, liksom jag, behövde mat. Var inte helt sugen på att gå bland tjurarna helt själv, men när drängen åkte stod de spridda över kullen och jag hade bara en att gruffa med. Skam den som ger sig! (Och tur jag inte hade personal ute att stå och titta! - hög timtaxa.)

Imorgon drar vi igång med dräktighetsundersökning, träckprov, avlusning, svansklippning och klövkoll på flickorna hemma. Hoppas det går lika bra som de andra åren...

Tagen på bar gärning med byxorna nere och fingrarna i kakburken. Eller batteriladdaren

Det har pratats mycket om fördelen med att ha lådor istället för skåp i köket. Bebisen håller inte med! Handtagen sitter på precis lagom höjd - Jippie! - Men när man rest sig med hjälp av de samme, jazzat med rumpan en stund, så följer ovan nämna låda med ut och tar bebisen med sig i fallet. Eller bebisen tar fallet och lådan hänger kvar, är nog närmre sanningen. Än har hon inte lyckats slå ut sin första tand i alla fall. Den som brast igenom i tisdags.

Livets första gelé koktes en dag i veckan. Och den verkar ha stelnat! Åtminstone slutslatten. Nybörjartur. (Toppfyller burkarna, på med lock och vänder dem upp och ner = 100% tätt - i annat fall läcker det ut = vacuum. Slipper på så sätt krångel med den där parafymen, som sonen säger!) Någonstans känns det inte som att man kan lita på Mormors produktion i all evighet.

Mammas första kommentar när vi flyttat in i nya köket: "Var har du gjort av alla dina burkar och flaskor nu när ni fått så stort?!" Tja, varför inte låta det stanna i kökssoffan där det platsat i många år!??

Min sällskapsdam

Snickarna som skulle kommit i tisdags sköt på det till onsdag. Klädkammaren är tömd (allt är utslängt på andravåning...) Hål i väggen får jämkas med takstolarna och idag kom fönstret i. Nu är det upp till oss igen att gå vidare vid tillfälle. Och inte glömma elektrikern på halva vägen, som den ena snickaren sa! De är klara för nu, har inte lyxen att få nån mer lunchdate med två rejäla karlar för tillfället alltså. Det är då inte alla som kan stoltsera med att ha två män i garderoben!

Hur ska det tolkas att den ena snickaren kör runt med en handikapptoalett?! Försökte introducera lillan till gubbsen också. Tänkte det började vara läge!

Tvättmaskinen snurrar, diskmaskiner surrar, Bobban väser, grötabullarna är packade, köksbänken inoljad och månadens räkningar är betalda. Spännande att se om min förkylning tänker knocka mig eller fortsätter nöja sig med att reta mig. Det gör den med råge.

En är nöjd och den andra måste provkrångla. "Använd alltid selen!" Med tredje barnet börjar jag förstå varför...

Överrumplade av mörkret och somnat ute på pinnen!

God natt



Nu sliter vi plåster!

BondefamiljenPosted by Åsa Thu, November 23, 2017 20:58:27

Morgon över sjön vid djurkollen

Innan jag fattade vad jag menade med notisen. Den var solklar när jag skrev den. Det var det inte nu ett antal veckor senare... MissionsKyrkan just det.

Startade studiedagen med att ta med sonen till sångstund (nytt påhitt) och våffla i Missionskyrkan i kyrkbyn. Har fått påtryckningar från flera håll så tyckte att det kanske började vara läge att bju' till lite själv. Trevlig var det.

Hem igen. Lillan tillbaka i vagnen och sonen till drängens fru så tog jag med drängen till föräldragården för djurhämtning. Idag fem grader plus och bara vägar. Första lasset gick som en dans! Hemma så backades det intill lagården.

Finn ett fel... Visitkort lämnade hon också, kärringen, innan hon rök ut!

Kalvar in och kossor ut. Nästa lass. Gick nästan lika bra... Återigen var problemet djur som inte rörde sig. En tjurkalv (helt ohanterad och därmed garanterat sjövild!) stod halvvägs in på kärran och förväntade sig en autostrada att gå på. Något han inte fick med nio andra djur som sällskap. Till sist kom även han in och delningsproceduren hemma upprepades. Nu återstår bara att se om lagården står kvar eller ligger i en brädhög imorgon... En bale till nyanlända kor, en in och foder ut i lagården före gårdsmiddag hos drängens fru som fyllde år igår (på lillans niomånadersdag...!!) innan maken packade ihop sig för torsdagsscouting.

Varför gnälla på gris när man har kreatur...

Sen rycker vi (jag) plåster så det står härliga till! Får väl krypa under täcket och sörja en stund om jag behöver, men det är senare bekymmer:

Till att börja med rök den bakåtvända bilstolen ut idag. Lillhönan är inte jätteliten längre med sina 105 cm och 18 kilo. Med vinterkläder på, och igår en bra dask snö med in i sätet, fick det vara nog. Hon fyller fyra i februari. Rekommendationer i all ära, men det ska även vara genomförbart! Det finns de som vänder barnen både när de är mindre och yngre än vår flicka. Detta går att diskutera i evigheter, men valde nu att slänga ut den och njuta en stund tills bebisen behöver den större stolen. Än så länge sitter hon bra i sitt babyskydd. (Har väntat på att lillhönan skulle säga något om att få byta stol, men hon har väntat på att bebisen ska växa ur sin. Därefter har hon planerat lååångt. "När hennes stol är för liten, då får hon min, och då ska jag...")

Har fjäskat lite för barnen och köpt varsin enkel bilkudde att ha som extra. La fram dessa på köksgolvet innan jag åkte iväg och sedan ringde Lillhönan: "Jag har fått en jättefin kudde till bilen mamma!! Jag blev nästan suuuuuper jätteGLAD!!!!" (Men bara nästan;))

När jag ändå höll på plockades klädseln till sittdelen fram. Bytte till sonen när han var fem månader, ungefär. Dottern var cirka sju men nu med denna lilla bebis (som förövrigt "aldrig" kommer bli stor - lillans lott, jag är själv trea...) har det känts så mysigt att ha kvar den ombonade liggdelen. Hon är ju fortfarande vid nio månader mindre än vad sonen var vid sex. Jag har aldrig haft någon "stor" bebis i liggdelen men nu har det varit så mysigt att verkligen kunna bädda ner ordentligt inför sovningen. Och igår var jag glad för fliken på locket så det blev mindre hål in i suffletten när snön yrde från alla håll. Har man en stor vagn (som alltid tar sig fram) med stor liggdel får man ju passa på att slita lite på den!

Nog nu. Det har helt enkelt tagit emot att röja även denna "bebisfas" men nu gjordes ett snabbt och effektivt ryck (i dubbel bemärkelse) och sittdelen sitter på vagnen. Inte så tokigt heller med åkpåse och lammskinn! Vad bebisen tycker får jag återkomma om.

Ska bara avsluta denna långa utläggning som ingen är intresserad av med att säga: Jag är glad att vi inte sålde vagnen, som tanken var efter lillhönan. Där låg dilemmat i att sälja eller använda. - Blev använda och det är en ynnest att få ha denna älskade vagn till ännu ett barn. Men efter detta, kommer den att säljas. Om några år eller så...

Imorgon är det begravning som delar av gården ska gå på. Har en tanke efter det att kunna dela även de tre semesterkalvarna från sina mammor så det blir slut på tutandet utanför fönstret någon gång. Helst ska det möbleras om och storleksanpassas i boxarna också. Eller så händer något helt annat. Det har hänt förr...



Next »