En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

En rörig måndag som lättade något

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, August 20, 2018 22:22:36

BVC, Bokbuss, biträff, skola/dagis/jobb, halmleverans... Det var väl ungefär så dagen såg ut. Tills vi fick info om felinfo gällande Bokbussen - nästa vecka, en struken biträff för vår del och en utebliven leverans. Så ordnade det upp sig.

Idag har jag nästan hunnit undan med lördagens projekt! Bara två grupper till som behöver stängsel, varav en måste flyttas med kärra...

Det har regnat! Faktiskt så mycket att det är lönt att kalla det regn. Och det är såååÅ skönt! Plötsligt börjar både hopp och gräs att spira! (Och djuren har hållit sig någorlunda på plats sedan jag fick undan de tre korna från grannens grönsaksland och iväg till hygget i två dagar innan betet var slut.)

Körde ut gödning i onsdags och torsdags, precis i rätt tid i förhållande till regnet. Lite väl välkoncentrerad spridning på skogsvägen på föräldragården då en säck blivit skadad i flytt och plötsligt sprack... Jaja, det var bara 250 kg att hinka upp, kunde varit värre. Det var ju inte alla 750 kilona och inte heller hade vi hunnit iväg så det blev en lång vit sträng efter kärran."Spridaren är inte så tung, dessutom står den på en pall på hjul, så du kan dra ut den över rännesbron!" Ja... det är ju lätt att säga när man är starkare från början och har nära tjugo kilo mer i motvikt... Dessutom ligger inte brädorna fast på bron utan glider runt. Litar inte på att en rännesbro som är byggd för häst håller för en av dagens tunga traktorer... Tur man har fler traktorer när en stod med generatorhaveri.

Bestämde oss för familjetid och bad i fredags kväll. Något jättesnopet att det var stängt! Så det fick bli en snabbhandling när vi var i samhället följt av hämtpizza istället. Lite innan åtta på kvällen fick vi förfrågan om att följa med på "utflykt" under lördagen. En avancerad sådan, tycker jag, då det ryktades om Kolmården. Typ tre timmar dit, ungefär lika långt hem och heldag där. Och två dagars stängseljobb på hemmaplan om vi inte skulle behöva jaga djur över två socknar... Tyvärr, hur lockande det än lät, så blev det alldeles för kort varsel för att sticka. Vattenstrul. Då vill det till att ta med det stora röret så alla får dricka. 800 liter gick det år i den vattningen. Make på inskolning.Välputsat!
Räcker man inte upp får man lägga stolpen där man räcker!

Istället en lördag med flytt av hemmadjur, rivning av deras hage, vattenkörning, stolpsättning och lite småfix. Stugan är helt klar invändigt, så när som på en tröskel. (Hur är det med det, svägerskan?!...;)) Småpojkarna fick en foderhäck av gallerdelen till en hästbox tillsammans med kobindslen av kätting. Och ställdes på krokarna maken svetsade till den gamla kreaturskärran så vi kunde hänga fångstgrindar på den.

Skönt att få hjälp att bära stolpar! Det blir inte så tungt då... Pappa nånstans i vassen:Sjöbotten att beta... Men ett smärre helvete att gå på. Ojämnt som tusan är bara förnamnet.Igår skulle det komma (och kom) rätt mycket regn, så det var hög tid att göra det vi pratat om länge - att rista in den rekordlåga vattenlinjen. Sagt och gjort, så blev det projekt i pannlampa med en sovvägrande unge i vagn - bara för att konstatera hur tråkigt det var att sitta på behörigt avstånd i mörkt regn, så hon somnade. En annan upplevelse att bearbeta; fikade hos en tant på 102 år. Det är det inte alla som gör! Svärmors ingifta moster, som levt över de flesta. (Och hade någon sagt 92 hade jag köpt det direkt! Inte alla vars personnummer börjar på 1916- ) Konstigt att lämna dagis ensam, med mamma och mitt på dagen! BVC-dags. 10740 gram och 79,5 cm. Fortfarande en liten skit, men vi gillar henne ändå! "Gömmer hon sig?!" frågade sköterskan. Ibland, men hellre grejor. Hittade en tjuvgömma bakom långa gardinen bakom soffan. TV-dosa, en sandal, osthyveln, speltillbehör... Eller som här - hon gömde den nyinköpta gurkan i sophinken...

Välbetat även på andra gården. Till och med ringvältrarna dök fram! Vilken smärtsamt påminde mig om de jag lånade som står kvar i vägkanten vid skogstorpet... De ska återbördas. Snart...
Klöver! På min, för två veckor sedan, totalt sönderbrända insådd!En för alla, alla för en... Maken mötte detta när han kom hem efter en vattenkörning på morgonen, och jag var i lagården. Tydligen hade ungarna vaknat!Ah! Det är generna!;PÄldst och yngst på gården i samförstånd.

Snart är mina bröd färdiga i ugnen, då är det läggdags.

God natt.





Två sidor

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, August 13, 2018 22:18:51

Alltså! Tog hem dessa "vildbasar" i torsdags och kan inte värja mig från dem, så sociala som de är. Den som säger att köttdjur är totalt hopplösa och river lagården har nog satsat fel...! Luktärten har haft det tufft i solen i sommar, men några kämpar på uppåt.
Igår var en bättre söndag! Hade tänkt krypa ner under täcket en stund, men det hann jag inte!

Större delen av dagen tillbringades i myskläder och kringluffande. Eller kanske inte - gjorde ett rejält (eller jerält, som lillhönan säger) dagsverke; Gick igenom massa kläder, sorterade barnens garderober och packade in i ordning och reda med storlekarna. Vinterkläder sågs över och det som är ett tag bort hamnade för sig.

Tycker det är väldigt mycket värt med en del "ärvekläder" då det krävs en hel del med uppsättningar i skola/dagis/hemma och så lagård. Där håller vi rätt hårt i att arbetskläder är arbetskläder som inte ska vara någon annanstans. Det ska inte stinka koskit i skolans korridor eller så. Inte från mina ungar i alla fall. Då är det skönt att ha en extra "halvdan" omgång som kan verka på hemmaplan. Således sparas väl nån jacka och nån kängor extra.

Nu är det sorterat. Containern till bättre-behövande ska matas inom kort med sex kassar, och det lättar här.

På eftermiddagen tog maken en sväng på hembygdsdag i "sin socken" och vi andra (jag hade hoppats att minst ett barn skulle följa med honom!) styrde till mataffären och djurkoll på vägen. Jag packade mitt, och lillan sitt... Så fort vi klev ur bilen på parkeringen gick hon och pekade på bakluckan;P

Väl hemma var det lagårdsdags och sedan lite bak, äntligen. Mjuk pepparkaka, tigerkaka, mandelkubb och bullar satt fint till kvällsfika!

Lyckades lura Jirka till att svänga "inom" mina djur som hade strömslut när han åkte och handlade på kvällningen, så det var ju smidigt för mig. Inte ens fika ville han ha, trots det erbjöds nybakt. Lika bra var väl det kanske, för det blev sent ändå. (Aaaaaldrig hänt förr!)

Jaja, i närheten av redet i alla fall... Hönshjärnor! Men du lillskit, har du slabbat med vatten, käkat täckbark i jakt på prydnadsjordgubbar och pillat av gröna tomater!?

Eehhh, varför tror du det?!

Lämningen på dagis gick som smort. Knappt hann skorna av innan hon sprang in och stod skrattandes på fönsterbrädan och vinkade!

Idag har jag stängslat in hygget bortanför här. Snart dags att flytta djur igen och stolparna står i väggruset då vi, i år av förklarliga skäl, inte sett röken (haha) av kantklipparen. Men det tog en stund att ta sig ut - semestern är slut och lugnet har lagt sig. Med andra ord är det ingen som stör när morgonplaneringen med drängen råkar ta tid till typ halv två med alla världsproblem någorlunda lösta.

Jaja, våra världsproblem i alla fall.

Som jag tidigare nämnt blir det en slitsam och ekonomiskt tuff vinter; Jag har inte foder så det räcker. Ännu hoppas jag på en hyfsad andraskörd om det bara kunde komma regn och lite mer värme efter det. Annars ligger jag, som så många andra, riktigt pyrt till.

Som djurägare måste djurens välfärd gå i första hand. Låter jag dem svälta ihjäl blir det minst lika synd om mig. Ensilaget har skenat i pris. Halmen kostar tredubbelt mot normalt. Därför har jag valt att även satsa på ett kompletteringsfoder, som också kostar mycket, men som ska vara garanterat tillgängligt. Det är en pelletsform som ska kunna ersätta hö/ensilage upp till åttio procent. MEN! Det har skenat i pris. Efter en helg med en prisökning på elva öre fredag kväll till måndag morgon valde jag att binda ett avtal.

Högfokus ligger nu på att kunna hantera detta så smidigt som det bara går. Vilket inte alls är smidigt under de förutsättningar jag har, men det är ju vinna eller försvinna. Och försvinna är inget alternativ då jag nyligen anmälde djur på slakt så fort som möjligt - vecka 19!!!!! Bara att bita ihop med andra ord, och glädjas åt att jag redan i januari anmälde trettio djur i höst!

Saken är för att göra en lång historia kort - Får jag inte tag i mer grovfoder kommer det att innebära att jag måste ge rekommenderad maxgiva till djuren i lagården. Sextioåtta djur, på en höft, med tio kilo pellets om dagen. Var. Räkna själva...! Detta ska ut med skottkärra.

Det finns alltid två sidor av allt. Minst. Svart eller vitt, vilket jag inte gillar då gråskalan är underskattad. Så två sidor:

- Leva eller Dö (Dö hinner jag inte så då är det bara Leva kvar.)

- Vinna eller Försvinna. (Försvinna är inget alternativ då jag inte önskar någon annan denna situation. Återstår Vinna!)

- Bli knäckt eller extremt vältränad. (Återstår att se vad kiropraktorn kommer att kosta)

- Och först som sist är det ju som så att om inte jag reder ut detta, så får väl Kronofogden göra det. (Sa detta till Morfar som började asgarva följt av: "Och då tar han djuren som inte heller han kan bli av med!!!!!)

Just nu. Från containern på rännet. Hur att lösa kvantiteten framöver!??

Tough shit. Så är det för alla. "Tänk utanför boxen och lös situationen"

Blev så grymt sugen på en fondant, så det fick det bli till kvällsfikat. Fick ett par äggvitor över, så blev maräng av dem. Och jag veet att man inte ska skryta, men dessa blev jag jäkligt nöjd med!:

(Detta korta, hastiga inlägg blev visst varken eller. Jag måste nog skynda mig om jag ska vara i säng vid 22 som var målet... Meeeen, måste ju invänta marängerna i ungen då maken är iväg med en vattenvagn och skulle gräva fram konstgödselspridaren)

Dags för presentation

2018Posted by Åsa Sat, August 11, 2018 22:56:19

Äuhm...!??!

En jobbig natt för den lilla. Mellan halv två och fyra kom det otröstliga illvrål ungefär var tionde minut. Den enda stunden som var lugn var när jag låg på sida och höll om henne som en skål med armarna. Tog inte många minuter innan svetten rann på både henne och mig... Ligga sked med mig gick inte. Till sist fick hon en liten dos Alvedon då en kindtand plötsligt dykt upp och kanske följs av flera, och efter det sov hon lugnt. Jag vill inte ha barn i sängen och när jag vakande imorse var jag än mer stärkt av inställningen. Jag behöver plats själv när jag ska sova:

Lagom tills den minsta lugnade sig vaknade istället stressmagen så jag har varit ännu spakare än vanligt idag, med andra ord.

Av föräldragårdens kor band jag in en idag för kontroll av juvret - tyckte det såg lite skumt ut så vill ha henne under uppsikt. De andra sju kördes iväg till herefordligan. Nitton liknande bruna, en svart med vitt huvud och en vit mjölkis - kan vara bra att spara en om kriget kommer, så jag kan sörja för mina barns näring. Väldigt kul att släppa djur där det verkligen verkar uppskattas!

Tre traktorer rullade ut - kreaturskärra, vattenvagn och pressen. Vattenvagnen stannade hos korna. Kärran rullade drängen hem med när djuren var av, jag och maken fortsatte ut till föräldragården med pressen. Någon har släppt tjurkalvar där pressen brukar stå, och någon har satt gödning (som skulle ut så fort det verkade bli regn efter den kassa förstaskörden...) på föräldragården i pressens fack i maskinhallen. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vilken känsla. Det regnade på oss!!

Hemma senare än tänkt som vanligt, men pressen under väggar och tak när regnet brakade loss. Dryga tio millimeter har kommit. Två centimeter har det sjunkit ner konstaterade maken då han glad i hågen skulle leta mask i grönsakslandet - fick bli i gödseln istället.

Rekordmånga kräftor hittade de imorse, maken och ungarna. Själv skruvade jag in spannmål som bestod av lika mycket halm tror jag, så drängen stod parkerad som luckvakt och reglerade så det inte svämmade över eller tog stopp. "Wow vad många ekhallon!" utbrast lillhönan.

Tänkte presentera stugan också. Den vi var och tjuvade lite lagom odiskret så där en måndagseftermiddag. En gammal byggbod eller liknande, som togs hem och blev ståendes i många år.

Vi blev vid den och släpade hem aset. Tanken var invändig isolering, gips och tapeter. I vanlig ordning fick vi tänka om då det inte luktade jättegott i stugan och jag pillade in en kniv bakom den buckliga, tapetserade masoniten; fin, fräsch råspont. Masoniten revs ut, på både väggar och tak. Den stinkande plastmattan på golvet rök ut och korkmattan under den också. Sen var det bara resten kvar... Målning av väggar, taksättning, väggresning och golvläggning. En våningssäng var på väg från bekanta till tippen, och ungarna som tjatat om en lekstuga med loft skulle få den. Återigen tänkte vi om då vi fick nys om goda vänner vars son hade en soffa som skulle på second hand. Plus ett par överflödiga madrasser. Det vackra gamla skåpet som följde med stugan hem till oss fick lite kärlek och ett litet möblemang specialbeställdes med kort varsel av Mors B.

En lite för ambitiös lekstuga, men de får plats i den, kan ta dit kompisar och skulle det knipa kan den användas som gäststuga. (Ungarna sovit i den några nätter, sonen sover ensam därute ikväll. (Lister och tröskel kvarstår. Liksom numer utvändig isolering, ny panel och färg och det högprioriterade taket. Fönstren har inte fått någon tid nu förutom en skurning då de är i behov av byte. (Ligger någon på fönster ca 100x100 så tjoa gärna till!) Väl bekomme:

Gammal surprise under ena fönstret...Bänken funkar! Både med rumpstöd och fotstöd!Gråsprayat armeringsjärn. Och femtumsspiken är uppdaterad till 90mm-skruv;)God natt!



Blandade känslor lite överallt

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, August 11, 2018 00:04:41

I måndags skippade jag biträffen för ett Växa-möte med foderleverantörer, rådgivare och LRF. Ett slags krismöte i den situation som blivit. Egentligen var det två "råd" som lyste starkare än resten: 1. Ta itu med din situation och se till att lösa den. 2. Tänk utanför boxen och gör det bästa av situationen!

Ta-daa! Mirakelreceptet! Jo, ja tackar. Jag sitter ju fortfarande och väntar på att den goda fen med rosa trollspö ska knacka på dörren! Nä, just det, vi bor ju på landet. Då kliver man rätt in! (Hon har inte gjort det än heller!)Hur mår ni, små svalungar?! Lämpligt att boa i ensilagehögen?

LRF var där med en representant för Omsorgsgruppen, något som inte annonseras ut så värst mycket, och som jag inte hört talas om förrän ett par veckor sedan då jag såg ett reportage om att de var nerringda nu av oroliga bönder. Representanten menade på att man behöver se om varandra - alltid förstås - men lite extra nu, då det är lätt att gå hemma på gården, se eländet och vara den mest ensamma i hela världen. Stämma av läget så det inte rasar totalt. Göra en orosanmälan till Omsorgsgruppen om man ser att det barkar åt skogen "hos grannen". Och inte minst, kanske börja fråga hur någon faktiskt mår.

Och i just den frågan, oavsett situation, vill jag ge en liiiten tankeställare; För egen del får jag frågorna minst tio gånger i veckan - Hur går det? Räcker betet? Har du fått tag i foder? Blir du av med djur på slakt? och så vidare. MEN! Väldigt få frågar Hur är det? Och ännu färre frågar Hur mår du? Den sista frågan är helt rak. Lämnar inga utvägar. Alla andra har små avfarter där man kan slingra sig iväg om man inte vill följa huvudleden.

Det är ingen lätt fråga att ställa, ingen lätt fråga att besvara och man måste vara beredd på att få ett svar man kanske inte vill höra.

Frågar någon mig hur jag mår, så kan jag inte riktigt svara, för jag vet inte. Bekymrad, men inte för det folk tror. Jag känner lite ångest och oro för mig själv, för att jag känner mig ganska lugn och räknar naivt med att det löser sig, på ett eller annat sätt. Detta lugn är långt ifrån befogat som situation är, och det skrämmer mig faktiskt. Är jag helt blåögd och dum i huvudet?! Har det slagit totalt slint eller?

Jag känner en frustration över att det är så in i helvetes torrt att djuren inte känner ström i tråden, och flertalet - i synnerhet kalvar - har tappat respekten totalt för stänget. De där åtta sen i söndags gick på promenad igen i onsdags. Var jäkligt nära att hämta bössan, men vem skulle jag sikta på först? Djuren, mig själv eller molnen så lite fukt rasat ner?! De djuren är inom hägn och bom nu. Det ska väl en del till innan de bryter sig ut från hjorthägnet. Ett litet plus i kanten för dem var ändå att batteriet hade tagit slut, så de hade ingen ström i stänget.

Jag känner mig så fruktansvärt less på alltihop. Aldrig vara ledig, alltid ha jour, aldrig få nånting för allt arbete man lägger ner. Alltid oroa sig för ekonomin, tidsbristen med familjen. Kaoset i hemmet då ingen hinner eller orkar ta itu med röran. Avundsjuka mot de som bara kan ta sitt pick och pack och dra iväg, och plötsligt komma på att de känner för att stanna ett par dagar till och gör så!

I nästa andetag får man en bamsekram av en kelig tjur. En kviga tuggar i sig skosnörena och några kalvar kommer och slickar en i örat och man bara bedyrar vilka goa, snälla djur de är. Tänker hur gott man har det som kan bo på landsbygden, med grannar som alltid ställer upp på varandra (merparten i alla fall). Som kan låta barnen vara med och arbeta/leka och få ta del av det riktiga livet. Och som hellre gör det än att sitta vid Ipaden eller TV:n. Där man kan få de bästa samtal under en stunds stenplockning på åkern eller i traktorn på väg efter en bale... Frågar ni mig hur jag mår? Jag är trött. Alltid sket slut.

Vi har nån fläck där vi slabbar med vattenvagnar. Jag tror jag vet var... Blasten från den gula löken började vissna, men vad snopen jag blev över att det var vitlök!

I tisdags startade dagen extra tidigt så lagården hanns med före barnväckning, fritids och dagisinskolning. Riktig mjukstart med tre personal, jag och mina två flickor. Den lilla fick klämma, känna och se sig om utan att någon drog och slet i henne för att vara först med att visa "bebisen" allting.

Efter dagis var det dock dags att ta itu med dagens arbete, så maken försvann iväg med vattenvagn och stängsling. Sedan barnen var nattade åkte vi gemensamt och lastade herefordar och släppte iväg till det jättestora område som uppenbarade sig då jag fick tillträde till mer betesmark. Lastningen gick på två röda på båda ställen och allt var frid och fröjd. Förutom klockan då som blev långt över (behövd) läggning.

I onsdags var maken på dagis. Själv startade jag upp med injakt av fyra kalvar som hälsat på herefordgruppen (går i andra änden av byn och verkar gå ohejdat som de vill...Hela tiden...) montering av ny traktordörr, petat in två kalvar från grönsakslandet och så frukost. Jakt på åtta djur som grannarna i byn jagat in flera gånger och slutligen hjälpte till att lasta. Hem och jaga in en kalv från vägkanten. Lastning av kvigorna långt borta för transport upp på Berget ännu längre bort. Fick en chock då tjuren tog täten och åtta av tolv djur var uppe på kärran innan vi ens hann få fram grindar och tråd! Stängde snabbt då vi var oroliga för den enormt branta backen uppåt. Av de resterande fyra gick tre smidigt, men den fjärde hade gett sig den på att inte följa med, så hon tog väl sisådär två timmar bara hon... Bössan igen... Hem och jaga bort en kalv från hönsgården.

Varmt som tusan, ingen mat på alldeles för många timmar gav svarta fläckar i kanterna när det väl var dags att åka hem. Maken sprang genom lagården och så åkte vi ner på motorträff i brukssamhället. (sen vi jagat iväg en kalv från vedbacken) Mängder av fordon och mängder med folk, allt försvann på en millisekund när åskan dundrade in med en skur.

Skittråkigt, tyckte den lilla som plötsligt blev väldigt tyst och stilla...

En brunn hade tagit slut så Jirka var och lånade vattenvagn och traktor för att kunna fylla badkar till sina djur. Han kom sent tillbaka och fick då fika tills jag slängde ut honom för läggning.

Igår ringde en snickare och meddelade att en av mina kvigor gått in i en lagård där hon inte hade att göra. När jag väl hann dit hade hon brakat igenom det tvärkassa golvet och stod en våning ner. Tack och lov kom hon ut för egen maskin och till synes oskadd.

Hem för frukost och iväg till föräldragården för att hämta djuren där. Delade av kor och kalvar och hämtade den andra halvan av gruppen. Precis framme i hemmabyn igen ringde drängens fru då Växa-personal stod på gården, tio minuter för tidigt, för vägning av de största herefordkalvarna. Väga dem, lasta ur och sortera bort korna, lasta upp de två kor, kalvar och tjuren som skulle till grannen i byn. Lite lagård, hastig middag och efter ett par julgrisar, som råkade bli tre... En sen röjning på logen inför foderleverans resulterade i en skopa till skogen varpå vi mötte sex kalvar långt borta på hygget... Flyttade hela hemmagruppen lite innan elva igår, förlåt grannarna. Första tre tonen kompletteringsfoder av hundra... Det blir en arbetsam och väldigt dyr vinter...

Idag lämnades den lilla ensam på dagis. Kvickt in i rummet och skrattade åt mig och sonen utanför fönstret när vi vinkade. Hade gått jättebra allting! Upp till fritids med sonen.
Halvvägs genom lagårdspasset fick jag samtal från andra gården om en ko som rymt, visade sig vara en kalv. Jag pratade i lördags om att de behövde nytt bete... Får väl skylla mig själv som inte gjort det. Stängslade sista biten till dem när det ringde: "Mötte en kviga på vägen när jag kom hem, vad gör jag nu?" Precis klar kom samtal igen om att kvigan var på plats och strömmen åter på. Tack. (Lagårdskvigan var inte helt avskräckt...)

Drängen och fru tog en sväng till Reftele, jag kollade över ny hage hemma (och återigen - gick över årets insådd och tänkte att detta är ju inte så farligt, det tar sig med regn! Tolv millimeter på två dygn, det finns hopp!) Ut me kora på återväxten bara.

Min bromslösa traktor som åkte till verkstan i måndags var klar. OCH det var inget inre läckage i bromssystemet utan ett bromsrör som spruckit. Där såg jag mina "trettiofemtusen" minskas till några tusenlappar och jag lyfter på hatten. Körde drängen till stan så han fick hämta hem den, och körde för att titta till kvigorna på Berget. Möttes där av hela gänget, med en gubbe i mitten. I shorts och sandaler, sittandes hos den liggande tjuren och kela. Lite kluven känsla. Lite "stolthet" över de sociala, lugna djuren. Lite oro över att utomstående går in till mina djur så där. Lite glädje över att de som fixar fram bete och lånar djur är så glada över det och uppskattar det så mycket att de bryr sig om djuren på det sättet. "Tjuren är riktigt tam, men de andra är lite reserverade" sa torpägaren. Jojo, men du har likväl elva kvigor på typ fem kvadrat och du står i mitten... Det hjälper inte att fylla vatten till hönorna om spannen glöms kvar utanför hönsgården. Inne hade det tagit slut under natten...

Hem för lagård och hastig middag och sedan iväg på fisketävling. Var inte alls sugen i dagens storm, men platsen låg i lä bakom ett berg och så är det en gryta från början, så riktigt fin kväll blev det.

De stora barnen har krupit ner i sin stuga. Läggdags för en annan också! God natt och trevlig helg. Önskar ro och vila. Men först ska föräldragårdens kor köras till herefordgruppen, helst ska gödningen ut om det verkar bli lite regn framöver och stängsel finns ju alltid...



Ännu en vecka som inte blev som tänkt, till Selmas förskräckelse

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, August 06, 2018 00:16:52

Vilken vecka! Igen! Med allt från hittekatt till kojakt till krossat glas till familjedag till flytt till bebis... Ja herregud, håll i hatten, säger jag bara! Det sa jag nästan till den där försäljaren som frågade om jag ville läsa Kalle Anka för mina barnbarn!!?? Hade precis tagit mig uppför en brant som för en anställd skulle krävas spikskor, hjälm och lina, av myndigheter. Samt ett strå i munnen för att stävja törsten lite. Men ändå!? Jag har ännu inte fyllt 29, tänk på det! (sa jag tyvärr inte till honom...) Tanten igen.Kolla! Grön klöver i insådden!!!! Kvigor släppta låååångt bort. En håller lite koll på dem; "Jag och tjuren har blivit riktigt tjenis. Igår tog jag en fästning på honom!" Inte planerat, men fick fiska! Två gånger... När hönorna är borta kacklar tuppen i redet?! - - -

Var ska jag börja?! Jo, stugan är "klar" invändigt. De klassiska listerna kvar, sen fortsätter den sorliga utsidan. Det kommer längre fram, både utsidan och resultatet av förvandlingen invändigt. Eller ännu hellre! Kom hit och se live vet'ja. Vi kan behöva lite pauser. Ta gärna med fika, så fixar vi kaffe. Bakandet har varit lite sisådär med ett tag... Det är modernt att fördriva tiden med padda, så gör även jag vid nätternas arbete! Och har man ingen padda till hands, så funkar ju drängen som räddat den nyvakna lillan från vagnen!

För att börja i realtid har större delen av söndagen tillbringats på High Chaparral. Dags att ge barnen lite kvalitetstid. På plats där avverkades tre shower, för första gången i år. Nära på bokstavligen sprang ihop med en bekant från BB. Får se om/när vi hittar tid att träffas då vi lovade att ses före förra julen...

Larmsamtal där om djur som "nog" hade gått ut. Skickade upp drängen och han hittade en av åtta. Denna åttonde försvann till skogs och de körde några turer på skogsvägarna utan resultat. En timme senare när jag kommit hem tog jag bilen upp och snubblade över dem på vägkanten. Bara att trava tillbaka till hagen, se över stänget, byta aggregat och prova att slå i jordspett nummer fem och sex. Föga oväntat hjälpte det inte, så ännu en vandring genomförd ikväll. Djuren släppta i den gamlagamla hagen där det fanns lite grönt på tegarna i skogen, och sedan stängsla runt om dem...

Skenet bedrar... Och det nya växthuset hade klarat sig! Vilken sabla tur för mig!

Väl hemma hittade jag ugnen igång, och tur var väl det - annars hade bröddegen varit över hela köket imorgon. Köket som för övrigt fyller ett år i bruk idag! Femte augusti. Helt galet detta! Från ett bete till ett annat...

Igår skulle herefordkorna hämtas hem och skiljas från sina tjurkalvar. Betena tryter, och snart vägning för de små. Gick som smort. Inga som helst problem att lasta första lasset, inte andra heller för den delen... Det var på mitten det spökade; Mitt på landsvägen på väg till andra gården för lass nummer två exploderade traktordörren. Ett odefinierbart ljud, sa drängen, en sekund innan det bara small. Både han och sonen glittriga av glasdamm. Tur i oturen att det var höger dörr - annans hade det rasat över sonen - och att det gick utåt. Plockat glas flera meter ut på åkern... Så hela eftermiddagen gick åt att sanera väg och vägkant. Inte så jättebra känsla av en massa splittrat glas i den fnösketorra vägkanten som följs av ännu torrare åkrar... Men det krävdes långa och många sladdar till dammsugaren också! Från grannstället tjuvade vi och lämnade det förhållandevis rent efter oss. Men alla som någonsin krossat ett glas vet hur mycket splitter det blir. Långt bort. Tänk då att det var en "modern" traktor där hela sidan, från framruta till bakruta, består av en enda glasdörr... Blev inte mycket annat gjort den dan...

Stängsel hit, stängsel dit. Vatten på alla håll och kanter. En heltorsdag med Mor och B, följt av en halvfredag med de samme. Välkommet och tacksamt. Jag och lillhönan var i Reftele efter bland annat fler vattenautomater. (Maken byggt ännu en vattenvagn, och har slutat idiotförklara mig då jag önskade sex kubiktankar när vi väl lyckades få tag i några sådana. Detta året behövs varenda en! Har nio tankar i bruk plus en gammal plåtcistern. Snart behöver jag fler. Hoppas vi klarar det med de två resterande tankarna!) Stod och packade varor i mataffären när Mor ringde; "Var är alla? Huset tomt och öde, olåst, ett sovande barn i vagnen och resten då?" - Tja, ingen aning. Jag är inte hemma... Det är som vanligt, låter det som... Fem millimeter regn i en åskskur gjorde sonen glad!

En ny familjemedlem har anlänt i Sydskåne. Hans fick en flicka sista dagen i juli! Så roligt. Sen är den familjen lite puckad också i sin planering som lyckas åka från en adress till förlossning, för att lämna BB för en annan adress... Just snyggt planerat att pricka in varmaste sommaren på 260 år som höggravid OCH flytta samtidigt som barnafödsel. Tacka vet jag att kicka igång kalvningen på söndagen, föda på onsdagen och hinna med ytterligare 48 kalvningar de kommande sex veckorna...! Nåväl. Plus tillbygge av hus;) Fler bebisar! Andra kullen svalungar. Ett gäng på golvet också, de lever farligt sen de trillat ur boet...!

Det är kul näääästan jämt... Plötsligt händer det!

Den lilla i familjen har gjort ett jätteskutt i utvecklingen. Så hundra med i allt som händer. Ska hon sova går hon och hämtar blöja i tvättstugan, sen hon vaknat går hon och slänger den i soptunnan och hämtar sina trosor (i och för sig låg shortsen i soptunnan idag också...) Skakar på huvudet, nickar när hon tycker det passar. Jättekul! Säger till vid nödighet och satt på toa idag och sssssssssssss:ade. Inte för att hon kissade, men tanken fanns där. På tisdag börjar hon på dagis. Lilla skiten, hur gick detta till?!

Det dök upp en främmande katt här. Har tydligen varit lite skrikande på nätterna, men det har jag nog sovit över. Plötsligt kom den fram i alla fall, kelig som få och återkommande. Misstänkte först en dumpad sommarkatt, tills sonen får syn på den och utbrister; Det ser ju ut som Abbe! Han är försvunnen, sa min kompis! Kontaktade Abbes ägare och han kom. Abbe puts väck, förstås. Det började skumna när katten kom fram, och ägaren satte sig på huk och lockade.. Katten kom. När han skulle ta katten, stack den, så han jagade den runt bilen innan han fick tag på en väldigt motsträvig katt. Skumt, var min tanke, den verkade så extremt tillgiven och tålig innan. En tanke slog rot... "Du har visst blivit tjock, Abbe. Det har inte gått någon nöd på dig!" Sekunderna innan paret ska sätta sig i bilen kommer ännu en randig katt ur skuggan och mannen utbrister: "Det där känns mer bekant!" och släppte vår Selma som försvann som ett streck. Abbe däremot, med samma teckning men ljusare grå, vilket inte syntes i mörkret, nästan skuttade upp i husses famn och de åkte hem. Stackar Selma såg vi inte mer av den kvällen eller natten, hon som nästan alltid ligger i sängen en stund. Hon var väl helkränkt efter att först blivit kallad tjock och sedan nästan blivit intvingad i en bil med en främmande karl... Slutet gott...

Jag tror inte jag momsdeklarerar nu! Brödet är ur ugnen, fikat intaget och maken har somnat. I sängen faktiskt! Dags att försöka vrida tillbaka dygnet. God natt!



Dårskap och idioti!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Fri, July 27, 2018 23:09:54

Lågt vattenstånd där också... Så här kanske man skulle göra hemma, nångång. Det var väldigt fint, tyckte jag.
I söndags blev vi medlurade till Sandvik, ungefär en timme bort, på fika. Och vilken fika sen! Gör om en vrålfika för fem pers, tills ingen på allvar orkade mer, för 126 spänn! Det är typ en persons fika på fiket! Lagom stort var det också, så man orkade äta upp sin kaka utan att vilja spy halvvägs. Gammaldags kan man säga. Tjugotvå sorter! Ett röj i grönsakslandet blev det också. Hittat något jag inte vet vad det är, och inte satt! Squash, har flera sagt... Maken kom på att vi nog borde gallrat rödbetorna, men jag är rätt nöjd med storleken utan gallring! Grävde upp ett stånd potatis också, som jag är rätt nöjd med.

Och när vi insåg att vi bara var en halvtimme från Ullared, valde vi att ta den omvägen hem. Ett samtal till drängen som bad dem utfodra tjurarna, så stack vi dit. Miss i planeringen bara, när vi insåg att det faktiskt var söndag och de inte har öppet till 20, utan till 18...! Effektiv shopping kallas det - vi var där 16:45. Den minsta fick påfyllt till nästa storlek då jag tydligen rensat extremt hårt i den ärva-lådan. Skulle liksom inte bli något kvar hemma sen dagisväskan packats om ett par veckor - Yup, inskolning på g. Knappt lönt, sa maken - är ju inte värre än ett vanligt Icakvitto...

De donkar i plåten när de skrubbar sig mot bilen. Och skrämde skiten ur minstingen som satt sovandes kvar... Det hade ju varit lite intressant faktiskt - jobbarbilen reagerar de på på en kilometers avstånd. Min privata är lite mer diskret, men när jag kom upp här sprang de mig till mötes, fick vända där i korsningen kvickt, så de fick sno runt för en extra springtur. Hade de reagerat lika på en annan silvergrå kombi?Hemma sent, så lastade in barn och körde sedan uppåt för att vattna kvigorna, och mötte två av dem på vägen...! Jäkla djur. Privatbilen hade jag också, så inget att locka in dem med... Löste sig med en tom mineralhink i gamla hagen så kom de som skott. Maken körde sedan upp och slog i ett par extra jordspett för att få en extra fjant-skjuts från aggregatet. Det jordar ingenting nu. Och det lilla som aggregaten skickar ut, känner kossorna knappt med sina knastertorra fötter.

Stängselstolpar är bra till mycket!Bananbåt har man ju alltid hört, men tomattraktor?!Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att tomater skulle växa på det här viset i fria luften. Å andra sidan, ska tomater någon gång växa i svenskt klimat är det ju i år...! Nu står de inte i stulna bodars skugga i alla fall!

SEN var det dags att flytta tomaterna... Detta badkar som jag satte på plats, fyllde väl med sten i botten och sedan bundit tomatplantorna i väggen allteftersom, stod plötsligt fel. Jaja, flytt på lektornet, till askarnas skugga och som också fått en nytändning. Bonus att det är skugga där också mer än halva dagen!

Sen var det då dags för orsaken till flyttande hit och dit; Stollastycke, idioti och vansinnesdåd utöver det vanliga. Lejt in grävmaskin i måndags, och lånat en maskintrailer.

Tycker det är längesen vi var på rövartåg och knyckte hus, så dags nu... Kruxet var att denna lilla hytta var fan så mycket större när vi kom nära den. Väldigt mycket större! Tanken var att vi skulle ta långgafflarna och balvagn, som vid de flesta rövartåg, men då hade ju traktorn blivit hängandes med rumpan i vädret. Därav grävmaskin, lika galet som själva upptåget...

Kan säga att det var precis vad maskinen klarade med för att inte tippa. Körde själv i förväg med bilen och blockerade vägkorsningen - det var ett väldigt brett ekipage bakom. Och givetvis var det tvunget att komma någon - Prästabonden med traktor och vattenvagn. När jag inte flyttade på mig, så var han på väg att sätta sina pallgafflar under bilen för att flytta undan. Han muckade inte, det var jag, sa han. När jag förklarade, samtidigt som ett hus kom rullande i backen, ställde han sig istället på tvären med sitt ekipage och hejdade på så vis effektivt från trafik nerifrån.

Så bara för mig att smita före hem till gården och lämna bilen på vägen där. Ingen kom den gången!

Så! In med grävmaskin i trädgården för att plana ut och lägga ut grus, sedan in med traktor och trailer också för att lasta av. Och nästan på plats, brast en av trossarna... Så typiskt! Rutorna höll dock i bygget. Den är massiv, med andra ord!

Tur vi drog till med stort grindhål när vi byggde staket. Det var på håret att trailer med stuga kom mellan ändå. Gör om det på en villatomt!?Typ arbetsklädd... Denna kan inte vara min alltså. Nåt måste bommats på BB. Kontrollmätning pågår.

Pill i stugan har det blivit. Har man inget annat att göra så... Så fixar man stängsel och kör vatten kors och tvärs, upp och ner, hit och dit, överallt.

Igår följde vi med vänner och badade, innan vi avslutade hos oss med hämtpizza och "tidig" nattning - klockan var en hel timme från midnatt!

Som sagt: "Förbjudet att dyka från piren!"

Ännu en het dag idag. Skönt att det blåser lite, men det är inget bra ur torksynpunkt. Hade detta varit ett "vanligt" år hade vi glatt oss friskt åt det fantastiska torkvädret och kört gräs som besatta. Nu finns det inget, och jag har nästan börjat misströsta på att det kommer något i tid.

Hemmadjuren är släppta på hygget, inte alls smidigt att flytta dem till det gamla betet inför vidare flytt, men det gick ju.

En som inte led av stress. När jag gick bakom för att fösa in dem innan resten vände tillbaka ut, sprang kalven helt sonika runt och ställde sig på sidan istället. Puppen har fått värmeslag. Skulle köra och stränga en kväll sedan svägerskan varit förbi efter tre veckor i USA (skylten ovan hade hon fotat och maken tyckte den skulle få en kopia här), kände i fickan att den hårda nyckelknippan var där, men det vete rackarn om traktorn startade när det gällde...Nog för att det är dåligt med foder, men tror inte att kossorna uppskattar integrerade tandpetare! Enkelt förklarat så öppnas luckan till själva pressen, balkammaren, balen ramlar ut på en lyftplatta som hivar upp/ut balen på plastaren, innan den återgår till sitt plana läge och luckan till balkammaren stängs. På automatik Tydligen stod jag aningens aning för långt i nerförslut, kammaren öppnades, men balen låg kvar. Sen lyftes plattan upp, tom, varvid halva botten för balen försvann och den damp ner i hålet. Plattan gick tillbaka som en råttfälla och där satt balen. Ingen möjlighet att komma tillbaka in, och inte att komma vidare ut... Det är då man nyttjar en livlina, och fördriver tiden med att rumla i höet med maken. För hela (den självklart extra hårdpressade) balen fick ösas ut för hand. SEN kunde jag pressa de sista tre balarna och åka hem... Jag avvecklar och skaffar mig ett industrijobb! Punkt NU.Tydligen har jag ett hål i magen där skiten samlas...!

Den sista havren är slagen - totalt 21 balar grönfoder på knappa tio hektar. Förra året hade jag drygt tvåhundratrettio på sexton hektar. Känns det bra?! Nä, inte någonstans. Fin månskära i sjön vid en vattenkontroll en kväll. Erbjudande om nytt, långt-borta-bete, och det kniper hemma nu. Långt och GRÖNT (!)! Tittut! "Ska du sova en stund till?!" frågar man varpå hon springer och hämtar blöja. Litar inte på henne att få sova utan. Och när man kommer ut fem minuter senare: Sonens alster får man stryka med andakt!

Tempen har äntligen gått under tjugosju grader, så dag att gå ut för nästa skift. God natt, ni andra!Avslutningsvis vill jag bara tillägga till er som suckar och skakar på huvudet just nu: Det är inte jag som hittar på projekt - Det är projekt som hittar på mig!





Skönt att komma bort, skönare att komma hem. Eller?!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, July 21, 2018 00:21:09

Maken passade på att fodra ordentligt i lagården innan vi åkte. Fick tyvärr upplysa honom om att det var "fel" foderbord... Startade semestern med att vattna hos Farmor och Farfar.
Vi kom iväg i söndags! Förvisso tre kvart senare än tanken, men utan något egentligt strul. Tog det lugnt, hade lunch med oss som åts på vägkanten i skogen innan ett besök på ett, för oss, okänt lantbruksmuseum. Rullade vidare i godan ro och anlände dagens slutdestination utanför Kalmar på sena eftermiddagen. Lite skrina kossor på museet! Och motorsågsutvecklingen har tack och lov gått framåt! En Smålandsstuga med svarta(!!) knutar. Med det var många såna, så det är väl öststatarnas kultur! Och vilken kattrappa sen! Tummen upp! Stiftade nya bekantskaper när jag smög runt och sniffade på solvarm spannmål! Och sonen stiftade bekantskap med Mynta.

Trötta barn petades i säng efter sena middagen och vi efter dem.

Efter frukosten styrde vi ut i köerna på Ölandbron och omplanerade till ett besök på Borgholms slottsruin och Solliden. Tvärs över ön sedan och iväg till vår stuga på östra kanten. Riktigt fin sådan. Att man kan få plats med tre rum, köksvrå och badrum på tjugofyra kvadrat! Fick förvisso skuffa undan soffbordet och en fåtölj för att kunna ställa upp lillans resesäng där, men ändå.

Vi har det väldigt grönt, saftigt och fint hemma!...Kul för barnen med framåtvända vagnar. Vår hänger mer bakåt än framåt.Öppen spis, modell större, modell äldre.

Försvunna barn återfanns i överslafen. Storebror läste Bamse för lillasyster. Utanför stugan var det höst. Gulbrun matta av löv och kala träd.

Sån här hade jag behövt hemma...

Havet var en besvikelse. Barn som inte sett det tidigare och sett mycket fram emot att bada där. Brun sörja långt ut, inte en tanke på att sätta en unge med hink och spade i vattenbrynet precis. En flytbrygga låg där, så travade ut på den och hoppade i ett behagligt varmt vatten i ett meterdjup. Relativt okej där, men inte var det särskilt gott heller, enligt de som smakade.

Morgonen efter fortsatte vi söder ut och traskade hela vägen upp i Långe Jan. Trodde aldrig ungarna skulle gå med på det, men de knatade upp utan invändningar! Imponerad av dem! -Mår du illa? - Nä, men jag är redo! (varför simglasögonen!??)

Stannade vid ett fräschare hav på västsidan senare, men där var det istället fullt av maneter, så sonen doppade väl tårna i stort sett. Sjön hemma steg i graderna med sin steniga botten, iskalla och klara (och goda) vatten.

Tillbaka till fastlandet och mot Karlskrona. Efter halva vägen tittade jag upp, nästan framme vaknade sonen med kommentar; "Är vi i Stockholm nu!?" och kort där efter lillhönan: "Var är bron?!"

Checkade in på vårt B&B innan vi åkte in i stan för middag och en stunds strosande. Svårnattade barn, så vi blev sittandes länge på den lilla balkongen med varsin bok och telefonernas ficklampor. Lillhönan hade väldiga bekymmer där; Varför kom inte värdinnan med oss till poolen? Varför åt hon inte frukost med oss?! Varför inte?! Det gjorde ju värdkompisen vid första natten!

Regn, rödljus OCH fällda bommar. Helchockade alltså! Tror inte jag har/haft psyke att lita på en dykarklocka för att hissas ner i en sån under vatten... Under promenaden tillbaka till P-huset orkade den lilla inte mer.

Frukost och in till stan igen med paraplyer för ett besök på Marinmuseet, sedan ut till Barnens Gård för lite hoppborgar, vilka var dyngsura efter morgonens regn. Borde det inte finnas rutin för att städa av dessa?! kan man tycka. Efter en kort stund och fika blev det istället bad för hela slanten. Varmt, men mulet väder vilket kändes gynnsamt. Långa snabba rutchkanor gillar vi alla. Utom den minsta som var lite på fel humör och för trött för det hela så hon fick vila i vagnen under stor del av tiden.

Nektarin var godare än nät! Och hur gjorde man före knäledshandtagens tid?

Iväg med oss strax före stängning, lite kvällsmat på vägen och sedan den långa, träliga vägen hem. Till stor del i regn, men över hemhållet sken den rosa himlen så (o)grant.

Längtan efter att just få komma hem, till egna dofter, egen säng och egna ljud. Eller ljud och ljud... Kvart i fyra vaknade jag av världens trumpetande utanför fönstret och blev varse två kalvar på vägen och tjugonio djur i hagen som skrek. Väckte maken som givetvis sov över det hela och ut. Gick smidigt att få in dem, in och gick själv på toa före omnattning, och åter fullt trumpetande. Tittade ut och två kalvar på vägen. Lillan hade vaknat så maken tog henne och jag gick ut för att hiva hela drösen över vägen till det lite bättre betet. Sen var det tyst! Finn två fel

Drängen undrade vad vi höll på med mitt i natten, för så hade det inte låtit när vi var borta! Han hade dessutom klockslag på när jag gick ut första gången då det totalt eskalerade i ljudnivå. "Jag förstod att du gick ut då med tanke på hur det lät..." Välkommen hem! Fullt sandbad på g. Gladiolusen välkomnade oss hem med nya blommor, liksom bolltisteln full av bin. Vattna djur och leta gubbe på plantering. Trasseltråd på väg ut. Plötsligt har man rett ut tillräckligt många meter (gubben i höjd med bilen) för att kunna dra tråden till sjön. Krockade med en gren på hygget och slog upp ett sår på benet. Bryr inte mig så mycket själv (läs inte detta mamma - som förespråkar dubbla plåster och plasthandskar i lagården vid en frösaspricka!) men flugorna gillade det. Rotade i bilen efter förstahjälpenkitet o fick tag på plåster o rengöring. Hur är det med användandet av spritservetter för amatörer egentligen?! En svalunge landade på drängens huvud när han hängde i lagårdsdörren och pratade!

Lite småplock, stängsling av hygge och bad med barn (i hemtama sjön!) har legat på agendan. Och en skogsjakt efter en gubbe på en plantering sent igår kväll. Varför inte, sen man vattnat djur liksom!? Nya projekt på gång. Nya galenskaper, men först är det helg!

Trevlig sådan på er! Ett gott skratt från sonen. Studentbild?!

God natt i den alldeles för sena timmen.

Vecka med vänner och frukostgröten före läggning

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, July 14, 2018 23:57:32

Vi hinner visst rätt mycket på en vecka även om man inte tycker sig få nånting gjort!

Jag vann över kalven!

Förra söndagen tillbringade vi på campingens playa. Långgrunt i vanliga fall och extremt nu! Det sägs att man kan gå tvärs över sjön på ett ställe och jag tror dem! Gillar även tanken med tillgänglighet och handikappramp ner i vattnet. Frågan är hur den funkar i praktiken. Dessutom är det ganska kul med skyltar som förbjuder dykning från piren, när man knappt blir blöt om fötterna nedanför trappan! Är folk verkligen så dumma?! Aja.

Blir en lång höst när träden gulnar redan nu!

På kvällen tog jag och sonen en tur till lillstan för blocketshopping av en cykel till honom. Och det är nog rätt - cykel med unge! 21 växlar och bakåttramp... Och skräckslagen morsa, men han verkar fått kläm på det.

På sena kvällen fick jag åka iväg långt med traktor och kärra och hämta ko och kalv då kalven fått för sig att promenera halva socknen runt, trots åtskilliga stängsel. Dessa står nu i lagården förpassade i box.

Måndagen begav sig mot djurparken tillsammans med gymnasiekamraten och son. På väg tid påmindes lillhönan om sin åksjuka, för första gången på nitton(!!) månader. Man kan ju undra vad som utlöser det... Tur att vi inte lagt ur hennes bytta, och att hon kan hantera den. Det är ju betydligt smidigare så.

När man ger barnen möjligheter att vidga sina vyer, är det ändå traktorer och kalvar som lockar mest...

Molnen tornade upp sig, så vi tog den långa bron ut och hann äta kvällsmat innan himlen öppnade sig. Tyvärr räckte molnen inte så mycket upp till våra höjder, men några tacksamma droppar föll.

Storstädning av huset har gått i etapper - tvättstugan fick sig en rejäl omgång med två stora kassar till soptunnan, leksakshyllan har gett en stor flyttlåda till second hand och för tillfället ser det rätt okej ut här hemma. Så länge det varar. Snubblade över ett block med djupa tonårsfunderingar 2003...

Stängsel för hela slanten, eller för maken i alla fall som alltid är tjänstvillig på sånt när det talas om röjning hemma - så slipper han alla barnkonflikter. Alla hans pinaler och papper som hamnar i kassar står dock kvar i åratal sedan... En grupp djur skulle flyttas under tisdagseftermiddagen, men precis före lunch kom ett samtal om en ko som bestämt sig för att inspektera kyrkans verksamhet, så bara att lämpa ungarna på drängen och åka iväg för flytt. Även en kalv spatserade som han ville mellan stängena, men han höll sig på åkern!

Det växer. Frågan är om det vore läge att flytta spjälsängen längre från eluttaget. Enligt Mor är det ett syndrom från mig i den åldern... Spexandet också?Igår skulle sista rycket göras med stängsel. Det sket sig i vanlig ordning; Fick samtal till frukosten från en som kommit på att det kanske var synd att låta gräset slås av och växa ner, så han undrade om jag ville ha. Tyckte det var bättre att satsa på någon som "lever på det än såna där hästar". Färdigpressat torrhö. Att det dessutom var äckligt snorbilligt även ett "normalår" gör ju inte saker värre! "Sätt dig i traktorn och hämta nu direkt om du ska ha!" Bara att lyfta på hatten och försöka skaka av sig känslan att "roffa åt sig". Det finns ju de som har det oerhört mycket värre än mig, men först som sist behöver jag ju bära upp mitt eget företag. Om jag sedan får en enorm andraskörd så får jag väl försöka hjälpa någon annan därifrån.

Kolsvarta moln på himlen ramade in mina två färder efter en veckas vinterfoder, men inte en droppe på mig.

På sena kvällen, sedan barnen var i säng, kidnappade jag drängen och lurade med maken till andra gården för att flytta in kvigorna i hägnet igen. De har inte ätit slut i "fårhagen" och vassen, men tycker de kan vara inom hägn och bom ett tag och fortsätta leka får senare.

Såg på vägen att ett av dagens tänkta projekt - flytta herefordar - redan var gjort. På eget bevåg...

Maken fortsatte till campingbyn med vattenvagnen han hade med sig, jag åkte hem med drängen och sedan möttes vi upp för stängselkoll hos de redan flyttade djuren. Orsak: Noll vatten i bäcken och strömlös innantråd. Maken åkte hem med sin tomma vattenvagn och bytte till den laddade hemma, jag åkte och hämtade automaten som blivit lämnad sen en annan grupp flyttades.

Vi såg ljuset! (Vattnet!)Strax efter midnatt anlände vi hem igen. Jag så in i dödens hungrig, så vid tjugo i ett i natt åt jag och maken morgongröten innan vi kröp i säng.

Idag åkte maken norröver för att förbereda ett stängsel, Mor och B kom på middag och fika och efter barnnattning har jag plockat och packat. Och maken har givetvis fått åka på utryckning - vattenlöst hos bortresta svägerskan.

"Morgonstund har hönor i famn"?! Om nu regeringen ska skynda på utbetalningar för att underlätta för bönderna, ska det bli kul att se vad som händer; Fick brev i veckan: De 28:e mars 2017 skickade jag in ansökan. 23 november behandlade Länsstyrelsen ärendet och nu hade de beslutat om att betala ut det. Tack för lönen!Höglänt terräng och milsvid utsikt när man pressat nya slangar! Bra produktion i en avläggare, och drottningen märkt! (De ljusare partierna är så kallat täckt yngel)Varför bemöda sig att koppla på pallgafflarna när man har balklo med nya slangar?!?!

Imorgon bär det faktiskt av på semester för vår del! Den första sedan sonen föddes för sju och ett halvt år sedan. Ja, en ledighet som inte omfattar en Skåneresa och Mammaboende, förstås.Skönt med de traditionella könsrollerna, så man vet hur man ska ha det; Jag fyller spolarvätska, kollar olja och luft (även i reservhjulet) och maken står vid diskbänken!

Vi åker österut och hälsar på grannlänen! Önskar lugnt hemmavid och icke-sjuka/åksjuka barn. Vädret är kluvet... Önskar givetvis regn, men inte dessa dagar! Dock ser prognosen lovande ut för just regn, så vi packar kläder för väder och några spel i väskan. Familjetid är aldrig fel. Eller vän-tid, för den delen. Denna vecka har gått i Vännernas tecken:

Måndag med gymnasiekamraten och son i djurparken. Strax efter vår hemkomst kom Jirka på kvällsfika.

Tisdag med förfrågan om att följa med och bada, men då middagen ännu inte var påbörjad halv åtta avböjde vi, men paret kom på fika efteråt.

Onsdag var ingen "vänträff" i den bemärkelsen, men sedan jag varit och pressat nya hydraulslangar i tassamarkerna, tog jag knappa milens blixtvisit till mina "äldsta vänner": Mormor och Morfar.

I torsdags kom en ungdomsvän till maken förbi. Inte träffat honom på flera år. Vi bor ju så långt ifrån varandra - två mil! En sån dag när inget annat blir gjort, men vad gör det en gång ibland?!

I går var det väl sämre. Bara umgänge på gården och de väldigt trevliga herefordarna, förutom "vännen" som ringde om höet.

Idag har Mor och B hälsat på, och imorgon åker vi till en vän från gymnasiet som jag inte träffat på ca två år, om jag räknat rätt!

Trevlig helg på alla och ha det gott! God natt!

Ni vet känslan när man är dödens trött och på allvar ber maken somna i soffan så man inte behöver störas av varken händer under täcket eller snarkningar - och så kommer katten!!



Next »