En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Kanske snart ur brunnen och ikapp

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, May 23, 2019 13:38:16
Någon som kommer ihåg det klassiska matteuppgiften "Snigeln i brunnen"? En snigel ramlar ner i en "XX" antal meter djup brunn. Varje dag orkar den klättra två meter upp men varje natt glider den en meter neråt under vila. Hur många dagar tills den är uppe igen? That's me!

Före:Efter:Och så lillskrutts rum. Med Garderob!!:

Återstår bara resten nu då... Får väl planera in en städning "en regnig dag" och gå vidare framåt hösten...:Det är längesedan jag var här nu. Blogg brukar innebära överföring av bilder från telefon till dator. Jag hade nu 560 bilder o 47 filmer... Och så började tekniken strula. Måste verkligen överväga att byta till en telefon som både tar och håller laddning! Och överföringssladden. Som det är nu får man snurra sladden ett visst antal varv och sticka in kontakten i rätt vinkel. Nåde om det kommer en avi sedan så den skurrar till, om jag glömt ändra. Då tappar den kontakten. Behöver dessutom ladda den fullt minst två gånger om dagen om jag tänker mig använda den... Synd att telefoner är så förgjordat dyra bara. Jag har liksom inte råd med en ny. Och jag har inte råd att ha en halvdan... Knepig ekvation.

Förutom tekniken var gårdagen en uddadag där det mesta faktiskt klaffade. Lagård klar när maskinstation kom för att köra ut fastgödseln. Hade inte tänk göra det förrän till hösten, men brunnen börjar sina och ser det bättre att sprida fastgödseln på den ännu inte sådda marken, än att tro att den gör nytta på gräset som äntligen börjat växa nu.

När han hade kört sista lasset och precis skulle ut från åkern, rullade slaktbilen förbi och in på gården. Tretton kor och kvigor på slakt och vi pratade minst lika länge som det tog att lasta. På tjugo minuter hade han försvunnit igen, och det var lagom för mig att rädda drängen där han stod med en gräsklippare på sock. När jag ändå var där och han hade tagit traktorn, stängslade jag och flyttade djuren. Misstänkt smidig årets-första-flyttning då endast en av sex kalvar tvekade en halv sekund innan han slängde sig genom öppningen.

Började känna mig konstigt matt, och insåg att jag åt frukost med sonen vid sju, och nu var klockan närmre tre... Visste att det var något jag glömt...

Lagom tills middagen kokat upp på spisen brakade ovädret lös. Inte jättemycket regn, med tanke på att de några mil härifrån fick en bra bit över hundra millimeter, och dess grannby 1,5... En dunderknall och blixt så försvann strömmen, så blev till att veva igång vedspisen för att koka klart innan fotbollsträningen, vilken blev inställd på grund av åska.

Sedan sist då?:

Lillhönan har fått flytta in i sitt rum. Det är lika ofärdigt som sist, men hon är på plats. Halva vårbruket är klart, ju senare man sår ju fortare börjar det växa, så den andra halvan får vänta till ork, lust och väder tillåter. Djur har börjat köras ut. Lång väg kvar, men lagården ekar med endast sju kor och åtta kalvar på plats. Har prioriterat innedjuren då det är de som både tar kraft och tid att sköta. Har en vision om att i stort sett tömma ute i helgen och i synnerhet få ut tjurarna om jag tänker mig några kalvar nästa år.

Fiber är grävt i byn så nu återstår "bara" sträckningen genom trädgården till vårt hus, och samma visa på andra gården.

Har man inget annat att göra så kan man ju sitta och vingla på en traktorhuv och försöka trä igenom en grov hydraulslang när aortan i frontlastarsystemet gått av i en koppling. Tur man har bra kontakter med skogsmaskinsfirmor i tassamarkerna för snabb service och trevligt bemötande! "Var tacksam över att ha skor att kliva över när du kommer hem - det tyder på att någon är där och väntar på dig" -Jag lever hårt på den devisen, intalar jag mig...Fergusontröska.
Det är ju lite spännande att inventera ibland, eller hur Hans? Pedagogiskt ätande på dagis... Ny pump på gödseltunnan på plats. Och nya rör till kraftöverföringsaxeln - TVÅ gånger då det ena rök av på mitten efter några lass. Jäkligt mysko...

Miss i äggproduktionen. Men faktiskt så fanns det en liten, liten gula i det! Betesplanering och släktträdsritning. En förbannelse att behålla tjurarna för länge och sedan hålla koll på döttrarna... Och detta från någon som fortfarande är smått lyrisk över att hon klarade av att rapportera ut tretton djur till slakt OCH in fyra kalvar utan att det slog totalt knut på systemet... Klövverkning på några gamla kor före utsläpp. Även mjölkisarna fick en dos, och tur var nog det... Lillhönan fick köra sitt livs första bal till korna, och som tack blev hon själv uppäten!

Förra helgen var jag också iväg. På bröllopsplanering! Fått den äran att vara tärna när en vän från gymnasiet gifter sig i sommar. Och ännu en gång undrar jag vad "vanligt folk" pratar om när träffas eller hörs av. Handen upp alla som inleder med "Hur har det gått med din diarré?" (Troligen och förhoppningsvis gällande kalvarna då alltså!) Eller där vi satt runt bordet och pratade bröllopsminnen "Jag var aldrig nervös när vi gifte oss, för hade han sagt nej hade han haft en fly förbannad pappa med en drilling!" "Han sköt sitt första vildsvin nu, och ska göra bogmontage av den. Jag tycker han ska hänga den över sin säng så det är det första han ser när han vaknar, en gris som stirrar ner på honom!"

Ja, som sagt. Vi har alla våra blandningar i gästrummen;P Sovplats för natten, i flygeln. Snackar vi pollen i sjön eller vad?! Gissa om det var glädjande att kunna skicka meddelandet att Abbe återuppstått efter tre månaders bortavaro! Ett hungrigt gäng. En morgontrött tjej som inte ville åka till dagis. Ni minns vad jag sa om ynkliga kalvar. Det är ju lite skillnad på dem när det skiljer några veckor... I veckan släppte jag ut årets största kalv. Ökat 113 kilo sedan födseln sista februari. Uslingen missade sedvanligt stålhättan när han trampade på mig så har blåmärken på foten som skaver fint i skor. Slaktkvigan ställde sig på stålhättan sen stod vi där både hon och jag.Alltid redo!Jag började bli lite bekymrad då jag tyckte korna smalnade av nu det sista inne, när kalvarna drar massa mjölk också... Tror inte det var så farligt... Jag kanske är gammalmodig, men jag har för det mesta hört talas om polisschäfer... Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ta en slang på promenad en sen kväll! Är det nu man ska börja nynna på "Min dingeling"?

I fredags firade vi vår femte bröllopsdag genom att åka iväg. MEN FÖRST: Tog in slaktdjuren i torsdags eftermiddag för att ha dem lättillgängliga om/när bilen skulle komma. Haft en skum ko som jag trott kalvat omärkt i februari, då jag såg tecken på det men ändå inte hittat någon kalv trots åtskilligt letande. Min tanke har varit att hon kalvat något dödfött så har räven eller skogskatten tagit hand om det. Har väntat på brunst i tre månader, men inte sett några tecken på det. Ringde semintanten som välvilligt skulle komma fredag morgon och bara dubbelkolla, så jag kunde få rätt känsla i magen. (Skulle man, medvetet eller ej, skicka en ko som är "för nära" att kalva kan man i stort sett räkna med att alla tänkbara myndigheter skulle börja granska verksamheten under lupp och få tillbringa några dagar i rättssalen. - Japp, hårda pix, så kanske billigt att ta ut en från semin och göra en dräktighetsundersökning då)

Ja, just det. Min tanke var när hon kom klockan nio att hon konstaterar att kossan är tom, åker på tio minuter så vi kunde packa i bilen och vara iväg kring tio som vi tänkt (och räknat med elva, vis av erfarenhet...).

Det ingick inte alls att hon skulle bli tyst, bekymrad och vackla i sin tro (det gör hon aldrig!) Istället för min lilla plan blev det att jaga slakteriveterinär, distriktsveterinär och slaktbilsplanerare. SEN lite före tolv, kunde vi åka iväg med en ultraljudstid på måndag förmiddag.

Mot Kolmården, med stopp på Brahehus, Bergs slussar och Cloetta-outleten i Ljungsbro, när vi ändå var på hållet liksom. Tillbringade hela lördagen och hela söndagen i parken. Lagom tills vi krupit ihop i soffan på lördagen öppnade himlen sig och på morgonen stod det mesta under vatten. Och regnet mötte vi på hemvägen i höjd med länsgränsen, inte en droppe fick vi på oss!

"Å herregud, så pinsamt" utbrast sonen. Så bodde vi på Trollhöjden också! Direkt utanför stugan vaktade en viking, eller tomten, som den minsta sa.The most important thing to remember, is COWS! VILL HA!!! Jag känner de såriga bröstvårtorna...Jag blev sjukt fascinerad av delfinshowen. Alla delade dock inte det intresset.Såna fransar och såna lockar<3
Jirka lät hälsa att han inte behövde nåt gym efter lagården, fattar inte vad han menar riktigt, men så trygg och tacksam över att kunna lämna över rodret till honom. Inte ens han hade lyckats skrämma fart på kalvarna ("en elpistol hade ju inte suttit helt fel"....) Hade dock hunnit få ut så han bara hade tretton kalvar att tampas med, istället för trettio.

Hur gick det med kossan i måndags då? Jo, inget ska ju följa regelboken här, men en kalv kan dö i magen, inte stötas ut och ruttna där inne i livmodern. I annat fall kan kroppen ta hand om det själv på ett annat vis och mumifiera kalven, då kallas det stenfoster. I detta fallet verkar det hänt lite av båda, eller så dog kalven som nästan färdig, och då kan det tydligen ta månader innan mumifieringen är helt klar där inne. Låter skitäckligt, men men. Fick ett intyg i alla fall på att kossan var frisk och fin, efter åtskilliga konsultationer, så hon klev på lastbilen igår. Är man nyss utsläppt och inte fattat det där med eltråd, får man snällt ligga tills någon kommer och trasslar upp benen ur stenhålorna i muren. Förra veckan kom jag på två hönor med att picka sönder ägg. Båda fick flyga till de sällan jaktmarkerna och det var en drös ägg att ta hand om efter hemkomsten! Haveri i utgödslingen, då kan man tala om att sätta sig i skiten på riktigt för att fixa det. Och en flugodling mindre! Före ovädret igår.Detta har tagit massor av min stängseltid, så nu får jag allt lägga i räserväxeln!
Ha det bra.
(Och tycker nån att det dröjer för länge här kan ni alltid snoka på @bondeniskarvhult på instagram. Där går det snabbare att uppdatera!)



The botten is NÅDD och en direktlinje

Bondelivet 2019Posted by Åsa Wed, May 01, 2019 22:45:09
Svärmors kaktus har efter tre år i vår ägo bestämt sig för att börja blomma! Pizzaflickor
Vårtecken!
Vår påskakärring kom hem, precis lagom tills att det kläcktes några kycklingar! Några ja, typ trettiosju stycken... Min moster kom och hämtade tio, så fick de plats i alla fall.Något som jag frågar mig väldigt ofta är hur folk utan traktor gör?! Här rensas andravåningen från spillgips. Och nog att det är en delstädning, men likväl en städning närmre "klart". På era platser, färdiga... Sista kalven ute för året. Som sagt, är den ynklig och sjuk, eller bara ynklig och ny!? Gjorde mig skuldfri på ett arrende. Inte varje år det händer, men då får det snällt bakas in i nästa års avgift som standard... Efter frukost. Ganska roligt på nåt vis, när det blev dubbelhandling till föräldraföreningens årsmöte, och jag behöll kaffemjölken hemma. "Vad är det för nåt?" undrade femåringen och pekade på paketet. Men titta! Några droppar regn. Alltså finns det hopp?! Efter onsdagens bravader i annan rote blev det dags att baxa tillbaka och på röret till gödselbrunnens utlopp. Inte hade jag något för det då pumpen rasade nästan direkt. Ojsan hoppsan! Tredje gången gillt! Mitt första tvillingpar 2015 låg båda döda. Mitt andra 2018 klarade en sig, och tredje nu 2019 levde/lever båda! Småskitar på 35 respektive 38 kilo, men det gör inte mig något så länge de är pigga. En timme senare kom nästa kalv. Tvillingarna hade lite svårt med balansen, så efter nattade barn fick de tu en hjälpande hand. En ko precis i min smak - oerhört angelägen om sina små, och precis lika mycket oberörd över att jag var där och grejade både med henne och bebisarna.

Ohps, handen fastnade från andra sidan, men inte fick lillkvigan något för det. Denna gång blev det SOS och faktiskt (!) en herefordtjur som kommer att heta 7128, precis som min andra herefordtjur i livet hette. Han som tragisk hängde sig i en trädklyka i hagen på Lucia för ett par år sedan... Bättre lycka nu."Sätt dig i stolen om du ska äta!" - Visst gjorde hon som vi sa... Möttes av en pepparkaksgubbe med hatt, napp och klackskor på väg till hönorna efter avslutad morgonlagård. En pepparkaksfigur med väldiga lockar efter att ha fått några droppar regn på sig. "Precis som du i den åldern", sa Mor. (Men jag hade med hår vid ganska exakt samma ålder!)Samma lilla gubbe/gumma spenderade natten till måndag under soffbordet (oklart varför) kokande het i feber. Måndag och tisdag spenderade hon därför hemma under livets första VAB - lite häftigt med tanke på tjugosex månaders ålder och åtta av dem på dagis.Kanske har mina barn fått något av mig i alla fall. Ryktas om att jag också satt mycket och gärna i vagn. (Lat redan då!) Ett dygn senare:"Mamma öga!" Två bitar gödslade och klara, så bara att så då. Drängen körde snabbt ikapp med välten, men känn ingen stress, för all del. Återstår gödsel på resterande två åkrar före sådd."Kom som du är" är ju en klassiker. Jag gjorde precis så och nyttjade direktlinjen mellan åkern och Valborgsfirandet.

För några veckor sedan nämnde jag något om 2018-baksmälla. Har insett att det på sistone varit fler och fler jävliga dagar. De svarta dagarna börjar vara fler än de ljusa. Jag är så trött. Jag är så less. Jag orkar inte mer. Och Jag Vill Inte Mer!

Den enda önskan jag har, är att få sätta allt på paus. Bryta upp från precis allt, inkluderat bostad och familj, och få börja om någon annanstans. Sen om ett år eller två, kunde jag få göra en utvärdering. Se om "gräset faktiskt var grönare på andra sidan" eller om jag vill tillbaka till mitt gamla liv och i så fall få återgå. Få prova att ha ett liv i frihet. Med lön.

Jag är så gudarstrött på att vara bunden. Ett helsike att ta hem folk då allt inne alltid är sjukt eftersatt. Minst lika jobbigt att låta sig bjudas bort, av två skäl. 1: Det måste klaffa och bli klart i tid. 2: Det tar en massa tid från det vi verkligen måste få gjort hemma. (Och jo, jag vet hur viktigt det är att umgås och vara ledig och bla bla bla...)

Senast i söndags var vi iväg. Ett gäng från samma släkt som varit i USA vid olika tillfällen och träffat den gemensamma släkten. Erfarenheter, minnen och bilder visades upp, tills vi mitt i var tvungna att bryta upp för lagård, men även fotbollsträning för sonen.

Jag är så trött på att aldrig kunna göra en spontan tripp utan tidspress. Tji på att vara väderberoende. Så less på att bokstavligt talat slita livet ur mig utan att få ett jota för det. För att varje månad gå in på banken med ångest som börjar byggas upp kring den förste varje månad, för att eskalera framemot de sista dagarna då det blivit oundvikligt. Pengar bara rasar ut och inte ett skit in. En hopplöshetskänsla av att inte kunna bidra till hushållskassan, då jag under de senaste fyra åren jobbat helt utan lön. Till vad nytta?!

Så inihelvetes trött på att ingenting någonsin funkar. Allt strular och tar massor av tid, gärna också pengar som inte finns.

Jag går runt och kokar. Skakar. Skuldkänslor för att inte bara vi, utan även några andra sitter och vippar på en kant, för att VI ska ha det så bra så möjligt. Känslan av skuld och otacksamhet. Skuld över att inte har orken och viljan/motivationen att göra något. Skam över att maken tar på sig "mitt" ansvar också, så att det han vill/borde göra hamnar i skymundan vilket leder till gnissel från flera håll. Kunde lipat om det bara inte tagit så mycket energi. Energi som jag behöver till annat. En vilja av att slå sönder något - med vetskap om att det lär krävas städning och troligen reparation. Känslan av att bara vilja spy rakt ut - och likväl där skulle detta mest kräva merjobb utan lättnadskänsla.

Jävla förnuft!

Lägg där till en femåring som gått direkt på en överjävlig sexårstrots, med ljugande fler gånger på en dag än vad jag blinkar, ständigt tjafs tre syskon emellan och ett flickrum som inte blir klart på grund av tidsbrist och orkeslöshet. Femåringen är för tillfället förpassad ut till lekstugan - det är totalt ohållbart att ha flickorna i samma rum. Ett flickrum som skulle och borde vara/varit klart om bara... Har jag nämnt något om trötthet, tidsbrist och skuld?!

Men likväl som en vän och kollega sa; "Imorgon är du ihoplappad igen..." Jodå. Plötsligt gick det smidigt att koppla såmaskinen och lasta utsäde. Wow liksom. Ännu en kalv såg dagens ljus och hälften av snedtaket i dotterns rum tapetserades en sen kväll (förvisso på bekostnad av sömnen vilket det sotats för i några dagar). Kanske finns det något hopp någonstans i alla fall... Kanske... Kanske... Internet har till och med funkat idag! Kanske är det den lite lägre himlen som inte släpper iväg vågorna så högt som gjort det!? Har gått på tio sekunder per bild ungefär, mot den vardagliga minuten! I'm in chock! Vårt ruttna liv i en bild: Kaos, rörigt, snett, vint. Mycket påbörjat. Mycket på gång. Inget avslut i sikte...


-----------------------------------------------------------------------------------


Idag kom en annan modell till morgonsamlingen utanför lagården!En full hand kvar! Nästan måttanpassat för en Emmaljunga... När väl jag kommit i säljar-fasen, har maken fastnat i spara-fasen. Tro't eller ej, men det händer att jag ger mig (den ryker när han minst anar och sen tar det nåt år innan det upptäcks...) Men kan nån förstå känslan, av att i två års tid varit utan förvaring pga ombyggnation och renovering, ha haft vinterkläderna i kartonger/kassar jämte soffan, och nu plötsligt kan man bli av med det!?Nästa generations biodlare<3 Vi har galna bin! Dubbla avläggare gjorda idag, endast för att få plats i kuporna för de yngel som ska bygga upp sommarsamhället. Det är typ ny det brukar talas om att man ska vara nöjd med två handflator yngel, inte tio dubbelsidiga ramar! Lite långt mellan ramarna plötsligt. Bina fixade det tillfälligt med en bro?! Fick besök från sta'en idag. Eld och lågor för att få träffa djur och dessutom mata dem! Smygreklam?!

God natt

Skogsbrand

2019Posted by Åsa Thu, April 25, 2019 23:51:26

När jag fått ut kalvarna någorlunda rätt igår stod jag och pratade med drängen, i sedvanlig ordning, under de minuter lugnet lägger sig innan de första kalvarna börjar förflytta sig och trigga tjurarna till att skrika efter mat.

Berättade för drängen att jag är sjukt provocerad. Nåt oerhört provocerad. Av alla som dyrkar det "fantastiska vädret vi har". Det stör mig något oerhört att gemene man inte ser längre än precis dit nästippen slutar. Vad är det folk inte fattar?!

Nog för att jag både är partisk OCH bonde, men hallå?! Var är vattnet? Vädret är inte fantastiskt längre. Helt underbart några dagar, men that's it.

Sjöarna sjunker i rasande fart, långt innan de hunnit upp i normalstånd. Åarna sinar och våra bäckar torkar ut. Det pratas om bevattningsförbud och är beslutat om eldningsförbud i hela länet. I APRIL!!!!!! Detta är saker som ska ske i skiftet juli, augusti! (Till råga på allt var det en diskussion på radio huruvida allt detta släckvatten från sjöar påverkar grundvattennivån. - Säkert mycket bättre att pumpa det från en brunn så det inte påverkar vattenspegeln i sjöarna, eller vad?!)

Vinden ska vi inte snacka om. Som om inte torkan i sig är ett hot mot mänskligheten, så ska även vinden skallra i takpannorna. Torka ut ännu mer, och skicka sjok av sand och grus på en så fort man sticker ut näsan.

Tröttnade, så efter avslutat pass bestämde jag mig för en långfrukost (med kompletterande blogg efter helgen) och sedan en slipning och slutspackling av dotterns rum.

Hade precis kommit in när jag fick sms från maken om att det brann mellan samhället och kyrkbyn. Satte mig i bilen direkt för att lokalisera, och hann få en riktlinje av en brandbil på avstånd. Vände efter en stund och mötte ännu en röd lastbil, så stannade honom och frågade om de behövde mig.

Långfrukost?! Blev en tallrik yoggi med müsli på stående fot innan slangen från gödselbrunnen drogs loss och slängdes i sjön.

Upp i skogen, kontaktade boende där och blev snabbt nervinkad på en skogsväg. Branden som varit fint inringad mellan tre sjöar skuttade iväg och gick i rasande fart i stormen, upp mot byn och husen. Riktiga "tassamarker", noll mobiltäckning mestadels och stora ytor otillgängliga. Till höger om mig, och rakt framför mig...Så kom de stora pojkarna...(och då var detta ändå den lille...:Men alla körningar efter vatten i sjön påverkade den, så vips var där en traktorgrävare, och två bil och släp med grovt grus för att få till en bra, stabil plan att stå påFyllde tunnan på nytt när maken ringde och meddelade om brand på "våra" marker i utkanten av brukssamhället. Precis där skogsbacken upp till oss börjar. Ett par kilometer skog, brant stigning och kraftig ostvind innebär gården hemma nästa. Evakueringsplan för lagården?! Jo, det har man ju om lagården börjar brinna, men om det brinner utanför?!

Sorry, måste tänka på mitt. Iväg hemåt genom skogen, var halvvägs till kyrkbyn när maken ringde igen. Under kontroll. Styrka från ett samhälle ungefär en timme bort, tur i oturen inkallad till skogsbranden och fick omdirigeras strax innan kyrkbyn, en halvmil bort. Hade de fått utgå från sin station vid larm, hade det hunnit gå fruktansvärt illa. Där också. Tackar gudar, öde, slump och allt annat att de kom så fort!

Svedd lagårdsdörr. Märkligt att det gamla höböset innanför klarade sig. Slangarna låg fint när jag tittade vid lunchtid, så faran var blåst över och nästan ett dygns bevakning likaså.

Tillbaka uppe i byn där branden rasade. Körde tillbaka ner på skogsvägen där jag insåg att min vändplats stod i lågor, så backa tillbaka mot grushålan och vända runt där. Precis fått igång pumpen när det ringde "ta dig därifrån fort som fan och kör bort till huset längst bort, elden är på väg att ta det".

Det var en upplevelse, men jag känner inget behov av att återupprepa det.

Sjuk tacksam för insatsen så många bidrog till. Tre vattenbombande helikoptrar, Maskinringen som kom med monstertunnor (var ju pinsamt att stå där med en åttakubikare!), försvaret som kom med femtio man på kvällen, tillsammans med grävmaskiner och bandvagnar, och allt "vanligt folk".

Det har spekulerats i brandhärjade områden mellan hundra och tvåhundra hektar. Två mil brandslang, såg jag nån notis om. Det är långt!
Landsvägen var ett mål att hålla, och det var kritiskt mer än en gång. De stora boysen körde med sina tunnor och försökte hålla barriär, jag hade inte där att göra och sista timmen tog jag lite mat och prat.

Maken kom för att lösa av mig efter släckning av den "egna" branden, efter lagården och middag hos drängens fru, där även barnen var. Han körde aldrig tunnan, men drog slangar framemot midnatt tillsammans med några andra i det brandhärjade området.

Kom hem själv strax innan nio. Möttes av en smått hysterisk tvååring som i olika kombinationer hackade "mamma, tunna, brumma, elda, pappa". Fick henne lugn och i säng innan jag själv tog en sväng med tallriken in efter mat hos grannen, en långdusch (nåväl...) och när adrenalinet började släppa både det sved i ögonen och jag började hosta. Och frysa. Tända i spisen?! Eh, nä. En filt duger gott...

Sverige är ett fantastiskt land att bo i. Såna här tillfällen inser man att skatten inte är för hög, och vidden av att gräva ner elledningar, då det i detta fallet starkt troligt orsakades av fallande träd på just högspänningen.

Lättnaden idag av att se helikoptrarna styra norrut, och att ha sett brandbil efter brandbil lämna området. Att det fanns så många insatsbilar visste jag inte! Men så hörde jag på rykten att ölänningar var på ingång för att lösa av också.

Har känt lukten av brandrök på många ställen idag. Varit ute och tittat flera gånger, och tycker det pustat rök från värmepumpen i köket. Kände mig lugn igår, idag vete fasen alltså...

Får se om det blir någon God Natt. Natten som gick fick jag i alla fall sova ett par timmar innan det brann på gärdet här mellan gården och sjön. Det slocknade lika fort som jag öppnade ögonen...



Glad påsk!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Mon, April 22, 2019 23:25:22
Blir en "bildsammanfattning" här nu! Det mesta är utom kontroll i vanlig ordning, men på det stora hela är vi väl relativt okej.
Drängen har plöjt färdigt, jag har gräsharvat sorkhögar och mycket vildsvinsskador. Fick till och med besök på lastaren under körning en dag. Välkommen lilla sädesärla!En rullgardin till kökets "nya" västerfönster monterades. Tydligen hade den mognat klart nu efter ungefär ett år i vår ägo. Fantastisk uppfinning! Hur har vi klarat oss i ett och ett halvt år utan solskydd där under middagarna?! Allas vår egen radioreporter Håkan Eng trillade in på gården en onsdagsförmiddag. Eld och lågor för att få se "en visp i gödselpoolen" (??!) satte han press på mig att verkligen få i den. Sällan så enkelt som det borde vara på denna gården, så det tog sin lilla tid, men var färdig när han kom tillbaka efter en knapp timme. Inte uppskattade han doften heller, även om han var noga att kommentera det som "doft" och inte "lukt"!"Inte inte inte" har den lilla hojtat när hon skulle ha på sig stövlarna... Kan bara konstatera att hennes fötter vuxit sen i höstas. Från storlek 19 till 23...Lovade mig själv dyrt och heligt att inte köpa hem något förrän rummen uppe är klara, men efter ett madrassinköp på Ikea snubblade jag över ett bord och två stolar (något liknande som jag tänkt att lillasyster ska få ha på sitt rum framöver). Tyckt det varit mycket pengar när jag kikat lite, så beslut var taget att kika på second hand eller blocket.se. Men på fyndavdelningen stod detta! Nerkladdat med tusch och stolarna nersatta från 129 till 89 och bordet från 329 till 249. Och när jag tittar på det kommer en personal och berättar att det målades på uppe på avdelningen, de tog ner det till "Fynd" och någon har fortsatt att måla på det. Så det skulle sänkas ytterligare, till 99 kronor komplett för bord och två stolar. TAGET! Lite diskmedel och varmt vatten så är det i stort sett vitt och fint igen! Och den lilla, hon verkade glad för det.Ligistkalvarna fick lite större hage, vilket de uppskattat i solen, och ett säkert vårtecken är när kossorna börjar gå på vägen... Sjön sjunker i rasande fart. Trettio centimeter på några veckor. Och inget regn i sikte. Den där klumpen i magen växer fort nu. Hittills beter det sig ganska exakt som förra året...Liten unge, stor säng och en katt i kanten. Snacka om att hålla sig "på sin kant". Med lillungen ur sovrummet fick även vår tioåriga ekbyrå en ny outfit som passar bättre mot vår timmervägg, och sängborden har sedan bilden togs fått samma behandling. Nu återstår att leta beslag/handtag som föråldrar Ikea Malm ytterligare. Tips mottages gärna. Allt för att passa till den gamla väggen, och dörren på ungefär hundrafemtio år som vi har som sänggavel.
Lillskruttans växasäng får väl ställas på förvaring igen, så får vi se om det dröjer sjuttiofem år innan någon tänker sig använda den igen. Då kan vi snacka retro! Nu är den ju "bara" från tidigt trettiotal.På den tiden jag hade glasögon brukade jag få väldigt ont i huvudet när de satt snett, typ alltid med andra ord. Hoppas inte lillbusan känner det samma!

Det fyller på med kalvar. Är nere på ensiffrigt kvar nu. Och trodde i min enfald att det skulle rassla till i helgen. Så fel man kan ha! Några smartskallar har kommit på att dia bakifrån, vilket ger mer plats mellan korna, men nästan totalt hopplöst att ta sig fram med eventuella rymmare. Rymmare som dessutom numera binds fast då han fått dille på att ge sig på alla nykalvade så de små inte får någon chans att komma intill...Finn en bonde... Jisses vad de är klåddiga. Och jisses vad stelt det blir när drägglet torkat!Det är verkligen lite Helan-och-Halvan-varning över det hela! Och så har sonen fått dille på att mjölka också. Handmjölka, så två till tre liter har han stolt kommit dragandes med. Det är vad han hinner få ut medan maskinen sitter på den andra kossan. Två gånger om dagen! Men han kunde haft betydligt värre nöjen. (Och rätt stolt är jag också!)Påsken är konstrundornas tid, så jag tog med mig drängen på en tur förra veckan. Och för att få ut konstgödningsspridaren, måste makens tragiska Zetor köras ut. Den är SÅ SJUKT FUL, denna lilla traktor. Man måste nästan bara tycka synd om den och tycka den är liiiiiiiite söt. (Men det skulle jag ALDRIG erkänna för min make, tro mig!)

Lite sena kvällar, och en traktor med noll lyse, har verkligen fått mig att förstå vad det innebär att vara "månskensbonde". Och tänk vilken simpel lycka man kan känna i kroppen och hjärtat, när ens bil plötsligt förflyttat sig till min position. Två traktorer och en bil ger ganska stora logistikproblem när man är själv, så vilka vänner man hittat! Som faktiskt flyttar ett hangarfartyg. Två gånger. TROTS automatlåda! (Bromsarna funkar! Frikopplingen är värre!;P)

Det är när man sitter där i månskenet och kisar, som man får ett sms från en annan bonde som skryter igen och igen, med alla LED-ramper han utrustat traktorn med. Tills plötsligt jag fick en bild på en traktor med ena sidan i mörker. En säkring som gett upp. Är det då man ska ringa och räcka lång näsa bara för att man kan välkomna i klubben?! Absolut inte. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Jag har ju en annan devis; Det är tanken som räknas...! Och plötsligt så hade det egna glappet skakat ihop och lyktorna tändes på den gamla Fiaten!Sen är det ju det där med att ta sig upp på mornarna. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag känner mig rätt motarbetad ibland. För nio år sedan, den artonde april, var vi vid Grand Canyon, Arizona, USA, och förlovade oss. I år tillbringade jag dagen med att harva igen grisskador. Och kunde enkelt konstatera att vänsterhanden saknar alla spår av ringar. Men inte på grund av tapp, utan för att jag anser att smycken inte har att göra i mitt arbete. Så ni som skrämdes upp av min instagrambild - svälj ner hjärtat igen. Vid "fint" åker de på. (Däremot fick maken beställa en ny ring sedan han tappat sin första under älgjakten samma år.)Jag grunnade länge på varför jag hade gammalt gräs i några meter tjock sträng längs alla åkrar, men kom fram till att den enda logiska förklaringen måste vara att vattennivån steg, svämmade över och lämnade kvar vassen när den vattnet sjönk undan...
Hela långfredagen gick åt till att kolla igenom alla sex bisamhällen. Fantastiskt bra i alla faktiskt. Svägerskan och två kompanjoner var med på studiebesök då de nyligen börjat på bikurs.Tog hand om de försummade barnen med en lunch på bryggan. Allt för att reta igång korna som tycker sig vara bortglömda då jag passerade öppningen till nästa hage utan att flytta dem...För egen del hade vi inte tid, men tog oss likväl ut en runda för en lunch i skogen igår. Sonen undrade om vi inte kunde gå och titta på vattenfallet, så det gjorde vi. "Man kommer nog bakvägen till badplatsen om man svänger på denna stigen" sa maken, så det gjorde vi. "BADA!" sa den lilla, så det gjorde vi. Eller nä, knappast, men barnen doppade fötterna i alla fall. Och studerade mängder av grodor under ytan.
Det blev onekligen lite stressigt innan gymnasiekamraten med familj kom, då den tänkta lunchtimmen blev närmre tre, och ungefär 6,5 km promenad. Kanske inte så farligt i sig, men det är ju den där nivåskillnaden på ungefär femtio meter på två kilometer också. Tycker det där paret som bytte Emmaljunga mot Eskil (shettis) till sin snart-tvååring låter mer och mer förståndiga...Detta får räcka för ikväll. Hoppas ni alla haft en bra påsk så önskar jag en bra kommande vecka med aningens försenade påskkycklingar (eller "anka", som den minsta säger, det är ju så mycket enklare!)
God natt hörrni!

Färdigställande och mångspannsplöjning.

Bondelivet 2019Posted by Åsa Mon, April 08, 2019 13:11:43

Jaha, då har det gått en massa tid sedan sist igen! Är det någon tröst så började jag fila på ett inlägg redan dagen efter det förra - tacka gudarna för redigering och censur! - och sedan har jag vid oräkneliga tillfällen startat datorn, satt mig framför den... och stängt av den...

MEN! Jag har gjort klart hela min bokföring för 2018, skrivit ut alla meddelanden som kommer på mail och bank. Skött rapporteringen av kalvar - 20 kvigor och 20 tjurar, plus en död tjur. Var det där "kvigåret" är som alla andra pratar om vet jag inte. För här är det, typ, oerhört jämnt!

En runda till Ikea gav sonen ny sängstomme och sängbord och därmed är hans rum komplett. Rum nummer två är färdigställt, så när som några saknade skruvar i taklisten, för inflytt av tillfällig storasyster. Lillasyster var inte lika övertygad om detta. Hon pratar bara om "stugan" och tycker att syrran kunnat fortsätta bo där liksom hon gjort de senaste tre veckorna.

Sista tapeten satt i lillasysters rum!

Storasysters rum är tömt i stort sett så när som på dubbelbyrån som ska ner i vårt sovrum när den lilla flyttar upp till sitt rum när den stora flyttar till sitt rum som ska bli färdigt. Katten på råttan på repet. Vad kom först, hönan eller ägget?

Men helt ärligt. Skit i det! Fan vad vi jobbar på bra de stunder vi får! Gjorde en galginventering i dotterns garderob. Kan ju ärligt säga att det gav utslag. Hon har nu bättre plats, och jag har mer att hänga tvätten på! Japp, det var punka på plogen! Instängda tjurarna Trump. De knatade rakt igenom mitt nysatta tråd, så jag blev ilsk på dem och kopplade i strömmen medan jag rullade ut resten. Var lite glad att jag hade mina tjocka vintervantar med mig, för jag tyckte det slog i fingrarna (och i mulen, sa tjuren som provade). När jag var klar och på väg därifrån satte jag på mätaren och insåg att jag kanske var befogat gnällig... 10,5 sa den... Här nedan kollar lillan om det är ström (3,1-3,3) och svaret på frågan var Ah! (filmsnutt på @bondeniskarvhult) (Kan bli spännande att se hur hon reagerar när hon gör om det barfota... Men kalven var söt i alla fall!)

Efter förra inlägget fick jag ett telefonsamtal från en vän och kollega. Det som sades var i stort sett: Har du nånsin hört talas om en utbränd bonde? Hade vi haft "vanliga" jobb hade vi varit sjukskriva i sex månader i första omgången för att vila ifatt efter 2018! Och när en bonde blivit utbränd på allvar - det är då vi får läsa om det i tidningen "Länsstyrelsen omhändertagit vanvårdade djur..." Det är pest nu, men imorgon är du ihoplappad och på 'et igen.

Och nog fasen är det så alltid. Bryt ihop, tvivla. Spotta i näven, sträck på nacken och sköt ditt!

Jag fick ett sms en dag gällande sorgen att plocka undan spädbarnsgrejerna. Jag svarade "Tänk när du gör det för sista gången!" Och nu rök skötbordet här. Stått oanvänt fullt med prylar i nån månad och ungen är torr. Fram med kläckaren på dess plats istället för att se om vi kan få några påskkycklingar. Hon kan roa sig där i timmar!Min första inköpta tjur någonsin hette 7111. Tyckte det var lite "fint" att knyta ihop säcken med en ny herefordtjur, 7111. Jag kollar ett par gånger innan jag märker kalvar så jag gör det rätt, men uppenbart missade jag denna. Döm min förvåning när jag av en tillfällighet upptäckte att tjuren kissade därbak! Tur jag inte hunnit rapportera.

Förra söndagen konstaterade jag en vattenavgång på en kviga på tidiga kvällen. Framvid läggdags hade det inte hänt något nämnvärt, så jag tänkte gå in och känna lite. Insåg dock snabbt att det var hög risk för knäskador på mig - i bästa fall - så lät henne hållas.

Förlossningar kan ju starta på olika vis, både på folk och fä. Själv har jag haft två förlossningar med värkarbete och sedan en hiskelig fart efter vattenavgång. Den tredje gången när "jag kunde det där" gick vattnet över tolv timmar före första värken och SEN gick det i rasande fart.

Satte i alla fall klockan för att ge kossan ett par timmar till och när jag kom ut halv tre stod hon likadant. Hon gav mig nu tillåtelse att känna, och en bit in hittade jag snabbt två fötter. Bra! Eller vänta, lättklövarna upp... Mindre bra... Baklängesfödsel...

Fick ringa ut maken också, och han kom lite lagom yrvaken och hjälpte till att dra ut detta spektakel. Var väldigt säker på en dödfödsel då det gått så många timmar, så det var en smärre chock när kalven blinkade till och ruskade på huvudet!

Förra helgen fick jag även ta ut veterinären igen - ännu en navelinfektion. En kalv som skuttar direkt till mamma, äter, och kommer och hälsar före utgång igen. Den morgonen släpade hon sig in, la huvudet i drängens hand och stannade där. Friskhetstecken igen när det fradgar kring munnen!

Har haft två navelinfektioner på fyra år. Nu har jag provat två navelinfektioner på tre veckor... Det är renare ute med fyra fem hektar kalvningsbox än inne i en lagård!

Oavsett har nojan slagit till. Jag springer och överanalyserar, klämmer på navlar, klockar ät-tider, studerar tömning av juver. Är inte den där kalven lite ynklig? Krokig i ryggen? Slöare än igår på att gå? Trött i ögonen? Jo... Där är nog någon skit på gång.

MED DEN LILLA DETALJEN! - Att kalvarna växer bra. En del växer oerhört bra. Och det kanske inte heller är så konstigt att en kalv på två tre dagar och 40-50 kilo ser liten, ynklig och darrig ut, jämte en sjuveckorskalv på 120 kilo?! Skärpning, Bonden.

Det var visst många eftersläntrare...

I synnerhet en kalv har jag haft ögonen på, inte av slöhet, utan då jag tycker naveln känts lite hård. Igår hivade jag in henne i vågburen bara för att konstatera min hypokondri - hon har ökat 1400 gram. Om dagen! Går ingen nöd på henne.

Det är inte bara bra att ha "full koll" på vad som händer. Nån fick bada med Blubbeeeee!

Saknar någon en brygga finns den här. "Funkar nog som botten till ett älgtorn annars", sa maken!

Med en blick på stenarna har jag egentligen bara en fråga. VAR ÄR ALLT VATTEN VI BEHÖVER??????

I helgen har mor och B varit på plats. I fredags middag rullade de in med ett Taikon-lass bestående av stängselstolpar och en gammal moppe. Efter tio års frånvaro är lilla Tommy, min första riktiga kärlek, åter smålänning och det är många glada för!

B hamnade med pill på andravåning, mussla ihop nybygge och gammalt hus, och det blir så himla bra.

Samma dag med två praoelever, som rök på stenplockning på en tänkt förstaårsvall. Får väl se om det finns något gräs som kan tänkas orka fram efter sönderbränningen i somras, men det är betydligt färre stenar som kan spöka nu!

"Ni kanske blir arga på mig nu, men jag har grävt en damm!" Ja, frågan är om man blir arg för åverkan, eller fylld av beundran och stolthet för idén och företagsamheten? Det är ju inget farligt, och han la ihop det fint när vattnet sjunkit undan.
Gårdagen tillbringades med en hästplog framrotad ur gömmorna. Fiber ryktas om att vara på g (även om jag ännu inte tror på det förrän det är färdigt) och firman gräver visst bara till tomtgräns. Med dubbla hus och dessutom - tydligen - en av Länsstyrelsen skyddad allé längs vägen blir det visst inte sån där smidig grävning i vägkanten. Tvärs genom allt återigen - tur man har stor trädgård. Tycker ju det är lite fjantigt med en häst, så vi kopplade 125 före istället...

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår... Mor, nu är våren kommen, Mor. Nu får vi gå utan strumpor och skor!... Blåsippor aldrig snuva få!... Än får ni ha både strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger Mor!
Får se vad jag tar mig för nu. Om det ska upp och slipas byrå, rivas lister, tömmas garderober eller om jag rätt och slätt ska koppla på harven och ge mig ut.

Ha en bra vecka så får vi se när jag orkar hit igen.



Baksmälla 2018

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, March 28, 2019 22:36:54

Kroniskt smällande huvudvärk. Kroniskt molande illamående. Kronisk trötthet som inte går att vila bort. Kroniska sviter av dessa tre i noll ork, motivation eller glädje. Jag har nu självdiagnostiserat mig som drabbad av Baksmälla 2018.

Detta rent ut sagt jävliga 2018. Mängder av problem med kalvningar. En vinter som gick direkt till en knastertorr sommar. Massa oro för bete och vinterfoder. Massa merjobb. Omställning med kor inne i lagården. Hur skulle de olika fodermedlen hanteras? Tufft, jobbigt, kämpigt? - Det har gått över förväntan bra.

En kalvsäsong inne. Hur skulle detta gå? Och ha korna bundna för första gången? - Det har visat sig att funka relativt bra hittills.

Foder. Foder. Foder. Hur ska detta gå? - Det ser lovande ut.

Okej. Jag kanske kan börja slappna av lite smått. Tydligen har jag nog legat på trehundrafemtio i ett års tid. Nu har jag kanske gått ner till hundrafemtio, och då kom ångvälten ikapp. Eller om det var bulldozern?! Dags att ta ett fotogenbad då och förse en struts med blåslampa...! Åderlåtning - en gammal beprövad metod för att rensa ut sjukor. Funkar det även att tömma tröttheten för lite friskhet? - Återkommer!

Minstingens rum tapetserades i helgen. So far, so good. Lång väg kvar, men det rör sig i alla fall. Eller rörde sig. Det enda som hänt hittills i veckan var när jag grundmålade garderobsdörrarna idag.

Sonen fick både lampor och garderobsdörrar i helgen. Tänk vad det gör mycket på färdigheten! "Bara" en list kvar och lite färg kring fönsterkarets skruvskallar sen klart.

Om det nu blir gjort...

Maken åkte iväg på sitt femskift nu - lillstugan. Precis vad ingen av oss orkat eller behövt, så något så inihelvete skönt att det verkar närma sig deadline med inflyttning där nu. Han jobbar fem gånger så mycket som mig och sover en tiondel av vad jag gör - det är bara en tidsfråga tills det tar en ände med förskräckelse...

Barnen grejar med sitt. Den stora flugan nu är mjölkning, så de ska ut på helgmornarna och kommentaren på kvällen är: Hinner vi äta middag innan mjölket eller så får det bli efter?

"Jag kunde klättra upp helt själv på kärran!" - Frågan är väl stabiliteten i det hela! Mycket pellets inne blir det! Ny babyboom med fyra kalvar på tolv timmar. Full ommöblering i lagården imorse innan morgonrutinerna.Men hur hamnade hennes kalv hos den icke-kalvade kossan?!
Ingen som lider av stress precis! Hinderbana! Låter kalvarna vara inne första tiden sen mamma är bunden igen. Med varierande resultat.
Kollade in kalvarnas främlingsfientlighet när Jirka lämnade tillbaka traktor och tippkärra, tyvärr utan ved... "Skit samma att jag halkade omkull. Min spene får ingen annan!" Sen att dessa båda kalvar bytt mamma igen är en annan sak... Står man upp-och-ner med huvudet i en hög däck får man räkna med snabbväxande nubbar på mamman!En måndagseftermiddag vid Bokbussen och hos di gamle. Tänk vilket jobb de la ner förr för vattenförsörjningen! Några burkar och ett gäng bruna bönor så kan en tvååring sysselsätta sig länge!
"Mamma! I farstudörren! Det är jättesuperfint där ute! Vi måste ta en bild!" - Femåringen fick låna kameran.

Till helgen är det dags för det där djävulspåfundet att ställa om klockorna igen. Hatar det. På allvar Hatar! När jag lägger mig på lördag ska jag ändå pliktskyldigast ställa tillbaka klockan en timme. Det torde ge mig två timmar plus per dygn framöver, och det hade jag behövt!
God natt

Diskret självskadebeteende...

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, March 21, 2019 22:03:10

Det där med att vara "kobent" får en helt ny innebörd när man studerar 172!

För att göra en lång historia kort (det kan jag inte, så ni behöver inte vara oroliga!) så har jag haft ett par rent av pissiga veckor. Inget har varit kul. Inget har "varit värt nåt". Och ingen ljusning i sikte. Allting bara hopar sig, inget löser sig. Ingenting får någonsin bli klart utan att något annat kommer emellan. Vet inte vilken ände att börja i och ingen motivation alls. Pest och pina och allra mest oerhört mycket blääää!

En fysisk åkomma, eller smärta, är ju så mycket lättare att förstå och förklara, så lite diskret sådär har jag provat på viss form av självskadebeteende;

Igår skulle jag vara duktig och torka av kaklet i köket som inte är gjort sen det stektes fläsk för några dagar sedan (jepp, på den nivån ligger motivationen!) Hängde där så fint över bänken och felbedömde de cirklande rörelserna så jag provade spetsarna på flertalet knivar som hänger där på en magnetlist. Och jag kan lova att så vassa som eggen var mot min tumme och hand, har de aldrig varit tidigare! Har gårdstomten varit i farten månne?!

Det la ribban för dagen, för det mesta som kunde gick fel. Öppnade jag ett skåp så visst rasade nåt ur. En tallrik fick prova golvet när jag tömde diskmaskinen - både tallrik och golv höll! - och det är ett smärre under att jag fick ihop både middag OCH tårta till maken utan inblandning av plåster eller brandvarnare.

Igår rasade prylar, och idag jag, då jag "skulle bara" och klev i mina oknutna kängor - snörena i stoppade. Lyckades på något vis krångla i ena skons snöre i den andras hakar. Att jag är så grym på steppdans visste jag inte!

Ni fattar själva att det slutade med en raklång hög på uppfartsgruset. Så nu sitter jag här med effekten av nåt diskret självskadebeteende, sönderristad tumme, öm fotled, händer prickiga som dalmatiner, öm nacke och ett blått och blodigt knä. Tror någon det känns bättre?! Inte ett skit faktiskt!

Men jag låg där och insåg att nu får det fan i mej räcka! Med allt!

Så nu räcker det!

















Jag ska bara...









Kom faktiskt in i någorlunda vettig tid, så åt i lugn och ro och räknade med minst en timme för slipning och spackling i rummet uppe före avfärd mot nästa stötvågsbehandling. Precis kommit igång fick jag ett sms från Jirka, som blivit lovad en traktor och kärra på eftermiddagen (i min värld efter avslutat jobb) och han ville komma klockan ett.

Jahapp. Tippkärran står fortfarande uppallad sedan förra våren då den fick nya däck - har inte behövt den! - så det var att dra på kläderna igen och skruva fast hjulbultarna ordentligt.

"Liten och klen får gå till Frälsningsarmén på kyllingaben!" Eller så får man leva lite over kill och nyttja det lååånga röret!

Efter lite diskussion och logistikplanering slutade det med att jag körde upp ekipaget till kyrkbyn. Första gången jag kör olovandes i någon annans trädgård med traktor, men jag utförde bara order! Fick skjuts hem, bytte om och körde ner för behandling.

Vem behöver lekplatser när man har en livsfarlig lagård att vistas i?!Smart tjur! Han löste trängseln genom att dia bakifrån! "Vi städar i kalvningsboxarna, så jag hämtar lite spån att strö med!"

Lillhönan skulle inte vara sämre än brorsan som fick prova mjölkning, så idag var det hon som smet ut till drängen och provade att "spruta mjölk", som hon uttryckte det. Underbara ungar, tänk vad många ni gläder!

...och jag har en känsla av att mjölkande femåringar är ganska lätträknade i dagens samhälle! Klart man blir stolt! Och vilket liv man erbjuder sina små. Tänk vad de tankar erfarenheter och bred kunskap!Vidare igår så kom en hundrastande granne förbi och poängterade en ny kalv i hagen. Där ska inte finnas fler! Men jodå, där låg en ny kalv. Från kviga 57. Tittade jag fel häromdagen på kärringen som rymde från hallen? Hette hon inte 56?! Tvillingar?! Fyra kvigor är i stort sett identiska med fläckar på näsan. Och jag fattar absolut INGENTING! Trodde vi släppte över sex djur i fredags. Hur kan jag då ha tretton i hagen och den fjortonde intagen i lagården med förlossningsdepression? Och hur kan jag ha totalt sjutton att kalva ute, med fjorton kalvningar och fyra dräktiga kor kvar? Och hur kan jag annars ha nio slaktdjur, med tre kalvande kor i samma grupp, när gruppen består av tretton?!
Kom fram till att det måste vara den där trettiofemte kossan i flocken som fortsätter gäcka mig...

Ena halvan av mig tänker "Shit happens - det är väl inte hela världen" och den andra halvan ska riva ut hela skåpet i jakten på stall- och betesjournalen och säkerställa antal kor och förväntade kalvningar. Ska bli spännande att se vem som vinner...! Så alla ni som hävdar att jag har sån koll - begrav det i glömska!

Fikadags och en vision om någorlunda vettig nattning. På jäkelskap lär det väl kalva i lagården också. Man ser saker på olika vis. Maken kämpade med att fota bina i krokusen. Han visade mig denna bild som han var så nöjd över. Han såg biet, jag fastnade för skuggan!

God natt.



Lite smolk i bägaren

Bondelivet 2019Posted by Åsa Tue, March 19, 2019 22:03:18

Efter totalt tre kalvningar igår, så var det dags att både spräcka trettio-strecket och död-nollan. En kviga födde en levande kalv men kort tid efter låg kalven död. Kvigan har inte varit någon favorit tidigare, stärktes redan i somras då elva djur lastades på tre minuter, och hon tog över två timmar på sig, och jag fick än mer vatten på min kvarn efter vår dust i natt. - Hon har skrivit på sin enkelbiljett. - Blev knappast annorlunda när jag tog drängen och djurkärran med mig till ligghallen för att ta med henne tillbaka till slaktgänget, och kärringen var väck.

Jag lämnar inte utrymme för idioter i mitt liv. Kan man inte stanna för grindar, eltråd (även om det inte räcker med skyltar med stängsel på, likt tex naturreservatsskyltar, som vissa tycks tro), sparkas eller tenderar till ilska när jag tar kalven, eller rentav bara beter sig illa, tackar vi för tiden och att vi fick lära känna varandra, men det räcker där.

Skogsinköpare trillade in på gården minuten efter foderbilen. När de båda lämnat kom första lasset med utsäde. Hade inte tänkt plöja något i år av ekonomiska skäl (och arbetsmässiga då jag tycker det är tillräckligt som det är!) men efter EU-ansökan var det bara att konstatera att jag inte har råd att INTE plöja. Så nu blir det likväl till att ställa i ordning plogen med nytt däck och nya spetsar. Men men, gör det för en god sak - hade han bara kunnat hade drängen skuttat jämfota av glädje. Han älskar att plöja.

Drängen har roat sig med att räkna balar (han var nyfiken för egen del, sa han) och kom fram till att vi har gott om foder ännu! Sista halmen kördes in idag, det trodde jag väl aldrig att den skulle räcka i tre månader! (Har ingen aning om vad jag hade att förvänta mig) Men likväl bör jag som vid tidigare uträkning ha cirka hundra balar att spela på. Med beräkning på full utfodring halva maj - gud förbjude! Sista halmbalen inne. Nu vill det till att njuta av att ösa ut det sista med andra ord. Innan det är dags att putta hängande höbal runt lagården.

Så. Kalv nummer trettio som första döda känns okej trots allt. Lite svinn får man räkna med som det bekant brukar heta, och förra året vid denna tiden dog de på löpande band. (Kanske har jag lärt mig sköta djuren nu så jag kan ompröva mitt vanvårdsbesked?!) Nytt strö igår - Fullt Ös sen Medvetslös!

Både igår och idag var tanken på innefix. Skulle vilja få klart 2018-bokföringen helt, snart moms för min del och hemmet ser ut som... En massiv depression infinner sig så fort man närmar sig ytterdörren... Hann reda upp sju åtta maskiner från tvättstugan i alla fall. Dammsugar-Bob har lagt av så inte ens honom går det att lita på.

Att det var samma månad igår som idag däremot. Igår snö på alla håll, varvat med piskande spöregn och solsken. Riktigt aprilväder. Och idag riktigt fint vårväder. Det hade jag inte fått njuta av vid bokföring och renovering.

Hade även på listan att gå vidare med spackling och förklistring av rummet däruppe, men antar att det kommer andra dagar.

Hade den minsta hållit sig till planen idag för två år sedan, hade vi blivit trebarnsföräldrar då. Hon har som de flesta vet en egen agenda, men vi får likväl hitta på något att gratta pappa med imorgon. En var väldigt nöjd! (Hittar pellets precis överallt!) Både under och efter åket!

God natt!

Next »