En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Sommarhimmel

BondelivetPosted by Åsa Tue, June 27, 2017 22:57:58

Vet inte riktigt hur jag ställer mig till "guppet" de konstruerat...

De stora förbarmade sig när jag kom "inom hörhåll" med trimmern.

Blev en dag som började med kontor, fortsatte med dagishämtning följt av ett besök på lägret, en stund med röjsågen, stängselrivning, nattning och saga, stängselresning och nyss har dagen avslutats med att det nya köksgolvet rollats med primer inför flytspacklingen imorgon. Jag börjar känna mig trött!

Potatis... Det var konstigt...

Mannen har haft en heldag på lägret, men var hemma och vände för att sedan fortsätta till föräldragården och röja med systern.

En fantastisk sommarkväll med underbar himmel. Väl bekomme

Finn en saltsten

Gu'natt



Febern kom, såg och... Försvann!

BondefamiljenPosted by Åsa Mon, June 26, 2017 23:25:11

Feberfri igår morse, så på 'et igen bara.

Någon däckade efter mat, så vi tog en stund på soffan, hon och jag.

Mannen låg på förmiddagen, men fick sedan snällt masa sig ut för att genomföra sitt uppdrag på lägeråkern. Lillan lämnades till drängen (vågade inte hoppas på att hon skulle somna i vagnen i sin ensamhet efter elva timmars natt, en matning och sedan ytterligare fem timmar i sängen...) och de stora följde med oss bort. Mannen satte ut skyltar för de olika byarnas tältplacering, och jag gick med trimmern och putsade.

Man kan slå med olika maskiner... Med eller utan ståltråd. Utan går bäst!

Fortsatte att putsa hemma sen med ett par timmar. Och eftersom jag in kunde somna föregående kväll då jag var för utvilad (angenämt problem, men inte mindre frustrerande, då jag brukar vara för trött för att orka somna..), slocknade jag som en klubbad och sov tolv timmar i sträck, precis som bebisen!

Idag är maken helt tillbaka. Han har fixat runt med gräsklippning och tältresning. Själv har jag flyttat två omgångar djur och putsat vidare med snöret. Man ska inte skryta, jag vet, men vad himla snyggt det blir när alla långstå är borta! Nu är det vår "highlandhage" som gäller. Stänget ska sättas upp provisoriskt, men skräppor och nässlor äter inte djuren så länge de står upp så lika bra att riva ner dem. Försöker undvika det blommande gräset alltför nära, för allergiernas skull. De som både jag, mannen och sonen har ont av...

Kabeln som legat i vattenslang uppepå vägen mådde inte bra av snöbladet i vinter. Stod därför idag och hackade ner en ny kabel i gruset. Det var hårt!

WHAT?!

Den lilla damen kommer på nya saker varje dag. Skitkul! Kämpar febrilt med att göra sig till korkskruv, vändningen är inte långt borta. Ljud kommer lite hipp som happ, gärna när man pratar med henne. Och snart kan jag inte hålla mig längre - smakportionen är nära nu! Intresset finns åtminstone när vi andra äter. Hon ser och lär från sin position på kökssoffan.

Efter lunchen idag tog vi efterrätt! Årets första fyra egna jordgubbar! Dags att täcka landet!

Mannen är iväg och hämtar skrotvirke från jobbet - lägerved. Själv borde jag röjt i köket med råkade lyxa till det med ett träningspass istället följt av en dusch så nu är axlarna rejält trötta, jag är ren och teet klart. Köket står nog tills imorgon! God natt





Midsommar med en släng dödsångest

2017Posted by Åsa Sat, June 24, 2017 22:13:15

Inbackad för midsommarledigt. En midsommar som inte alls blev som tänkt.

En orolig natt igår. Tankarna for runt som trissorna i en enarmad bandit. Stannade en fortsatte andra att spinna. Var vaken mer än jag sov. Vaknade på morgonen med smällande huvudvärk. Det satte sig i pressen i torsdags, så slet en bra stund med att snurra pickupen baklänges. Felaktig ställning, säkert det som orsakat värken i nacken. Lillhönan kom upp med ett svullet öga, troligen biverkning från bisticket. Skickade sms till eftermiddagens gäster med förvarning om tillståndet.

Mannen åkte iväg för att hämta hem grejor. Låg bra i tid och skulle precis röja undan frukosten när Morfar ringde: Vill att du kommer och tittar på en av dina kor. Nu!

Shit, detta hinner jag inte. Två timmar visslade plötsligt förbi... Stuvade in ungarna i bilen och även drängen rök med när han kom ivägen. Körde upp till Morfar och tittade på kon. Åkte hem med enhälligt beslut - avvakta. Körde den andra vägen så vi skulle komma förbi både föräldragården och andra gården nu när vi ändå var ute. Så in i dödens trött och huvudet bultade. En pärs att försöka köra bil.

Tog Alvedon och gick och la mig när vi kom hem. Mannen hade börjat röja - det jag inte orkade ta itu med dagen innan när jag väl fått barnen i säng halv tio.

Kröp under täcket. Frös. Somnade inte, men fick lite vila. Torkade golvet när jag kom ner. Köket började rasa över mig. Var plötsligt genomvarm och satte mig kvickt mot köksskåpen medan yrseln la sig. Säkert blodsockerfall. Åt lite, blev bättre. Gjorde klart. Genom duschen och på med kläder. Mannen var nästan färdig när gästerna kom. Åkte upp till Hembygdsparken. Huvudvärken lättade en del. Himlen öppnde sig efter ett tag och alla packade ihop sig och flydde hemåt. Var blöta även vi. Tände i spisen när vi kom hem. Jag frös. Huvudvärken tilltog igen.

Tre barn, på samma bild och alla vettiga. Oddsen för det?!

Efter maten vid sju stod jag inte ut längre. Gick bra att luta mig tillbaka i soffan, men sittandes på en stol svartnade det för ögonen. Gick och la mig. Fick plötsligt en släng dödsångest. Måste krama mina barn en sista gång. Sån här huvudvärk är inte normal. Håller på att få en stroke. Kom på att jag snarare har kroniska problem med mitt låga blodtryck. Hypokondri slog klorna i mig. Hjärnhinneinflammation. Har jag haft fästing nyligen? Inkubationstiden kan förvisso vara flera år...

Kom inte till ro. Hörde när gästerna åkte ett par timmar senare. Somnade därefter. Vaknade och höll på att skaka ur sängen. Satan vad kallt. Kroppen i femton grader, nyllet i femtio. Tog tempen, 39,9. Slutade mäta då även om det inte var klart. Behövde inte mer av eländet, men jag får nog ingen stroke ändå. Och plötsligt kändes tröttheten och huvudvärken "normal" efter förutsättningarna.

Lillasyster fick en tidig kväll med mig, vaknade hungrig vid fyra. Ingen av oss kunde komma till ro efter. Halv sex somnade vi, sedan jag sparkat på mannen att stänga av sin väckarklocka. Vaknade igen framåt nio, temp på två grader lägre än nattens. Mådde rätt ok. Somnade igen och vaknade för att duka fram lunch, mannen gick en trappa upp, 37,9 och huvudvärk. Gick till lagården och stannade sedan ute i det fina vädret. Rensade ogräs. Funderade på om jag skulle hänga på mig röjsågen och ta mig bort för att putsa på lägerområdet. Avrådde mig själv.

Väckte mannen efter sex timmar (det vill säga betydligt längre än en normal natt för honom). Åt kvällsmat och han somnade om i soffan. Alla barn nattade. Mår själv rätt ok, känner mig bara lite konstigt varm. Knäpper upp och knäpper igen tjocktröjan Ligger fortfarande på högre temp än vanligt, men lägre än morgonens. Känner att jag tappat produktionen för lillan. Hon har velat äta konstant, varit orolig och det har inte riktigt runnit till. Får se om det kommer igång igen. Har inte velat ge henne flaska från frysen av den anledningen. Är inte riktigt redo att sluta amma redan, även om hon fyllde fyra (!) månader i torsdags.

Den enda höna pappa inte är rädd för, och den enda som är hans för övrigt, har visst fått en störtkruka! Vilket ser ut att behövas, där hon är på väg ner i rabatten!

Känner mig inte sugen på att krypa ner. Kroppen känns rastlös. Vilat mycket nu. Huvudvärken är äntligen borta och nacken känns bara lite stel. Känner mig sugen på ett träningspass, bromsar mig där med.

Imorgon räknar jag med att "vara tillbaka". Maken lär inte vara det - han blir alltid sämst. Den som lever får se, som det bekant heter. Men jag överlevde ju detta också, som tur var!



Backa-Kör

BondelivetPosted by Åsa Wed, June 21, 2017 23:47:27

Kände mig död imorse när klockan ringde. Ändå var natten helt lugn.

Snickarna dök upp! Väggar på plats i köket! Det ekar som attan plötsligt.

Fick ett samtal om att en ko kalvat långt bort. Åkte hela familjen och skulle ta hand om den. Gick jag och mannen, djurskötaren och hans barnbarn. Kalven skulle inte visa sig. Efter en lång stund hittade vi honom, utanför hagen och lagom gömd. Men han fångades in och märktes.

Pressade ihop balarna på andra gården, fick givetvis strul med en givare direkt... Luckan gick inte ner. Provade det mesta, och ringde servicekillen som satt upptagen. Till sist bröt jag strömmen, gick ut och körde ner luckan manuellt och sedan gick det felfritt resterande balar. Den ville nog bara testa mig.

Drängens fru åkte till Reftele Lantmän för shoppingtur i mina ärenden, mången tack ska hon ha för denna resa. (Hon åkte dit med en lapp, lämnade numret till chefen där så ringde han upp mig och löste inköpen!)

Lillhönan fick ett bistick på kindbenet efter att pappan passerade trädgården med en ilsken svärm ikring sig (ett samhälle har fått totalt fnatt i år). Tappra flicka. Ett illvrål, när jag kom fram till henne sa hon "Bäst vi går in, mamma. Detta gör ont!" Det har jag också konstaterat att stick gör... Men inte ett gnäll från henne sen, mer än att "det gör ont". Att ta hand om henne, amma, vakta ugnen och grilla revben samtidigt. Det blev flamberade revben till middag.

Nattade barnen och körde sedan ner till andra gården och strängade ihop surhålorna drängen slagit tidigare under dagen. På vissa ställen backa in - kör ut. Och tight att komma fram. Men den ena surhålan är slagen för första gången på många år. Fint blir det, men det muggiga gräset får vi väl ta som strö till vintern.

Nyss hemkommen. Nu handlar det inte om att orka. Nu handlar det om att göra. Sängen kallar. God Natt. Ska bara rapportera in de senaste kalvarna till Jordbruksverket.



Övningskörning

BondelivetPosted by Åsa Tue, June 20, 2017 22:26:20

Jag tog sovmorgon i söndags. Låååång sovmorgon. Tydligen! Vaknade och satte på TV:n till sonen vid halv nio (då maken nyss stigit upp och gått till lagården, visade det sig!) och kröp sedan ner igen med lillan för en mysstund med henne. Hon åt och jag tog fram boken. En stund senare blev hon lite knorrig, så jag rättade till våra positioner, plockade upp (!?) boken och samtidigt kom mannen in i rummet. Go'midda, sa han och jag tittade på klockan - tjugo i tolv! Lillan hade alltså ätit klart, somnat hon med och vaknat tre timmar senare. Jäklar anamma vad det var både skönt och välbehövligt! Men med risk att låta som Mormor så får man inte mycket gjort på dagen när man sover bort halva! Tur att de va sönda! Och att vi bor i Bibelbältet så det är definitivt försvarbart!

Söndagsprojekt blev täckbark!

Premiär i en barnstol. Hon såg lika förvånad ut som alltid! Det är så hon ser ut!

Fullspäckad dag och på kvällen bjöd vi in oss på kvällsmat hos min moster. Blev ännu en sen kväll, så barnen kom inte tassandes förrän halv tio igår!

Drängen är nu i sitt esse. Han får slå! Köra slåtterkross! Med sin Fiat 110-90! Och jag har fått övningsköra med min nya strängläggare! Jisses vad stor den är!!!! Men effektiv! Drar ihop krossens strängar tre och tre! Åtminstone här hemma där det är gamla, trötta vallar utan någon direkt klöver i. Pressen måste ju klara att svälja det också. Den som har satts igång idag ihop med en servicekille. Tjugofem balar har jag premiärat med! Med combipress. Också där - wow. Tur det känns så på smaken, för i plånboken är det jäkligt tufft för tillfället. Tur att jag fått brev om att lite pengar från EU är på g - för 2015... De som ännu inte kommit...

Var lite orolig innan hur jag skulle få till det med tid att passa med servicen för inskolning ihop med lillan och var hon skulle vara under tiden, men det löste sonen som vaknade med feber. Pappa vabba! Kring lunch visade det sig bli mer än feber och ikväll startade lillhönan. Jag är tacksam för fungerande tvättmaskin och bra torkevär'. Får se om natten blir lång.

Smet iväg och pressade klart det jag fick lämna när mannen fixat middag, då skulle sonen med så han hade blivit pigg nog för att vara nyfiken då. Sedan hem och åter tanka lillan, byta ekipage och sticka ner för att stränga de hektar på andra gården som drängen slog igår. Imorgon ska de balas ihop!

Och då fortsätter vi att hoppas och hålla tummarna för att snickarna kommer. Bygget har stått tvärstill i en och en halv vecka nu, så det börjar kännas träligt. Tur att vi har kvar det gamla köket i alla fall, vi är ju inte strandsatta, bara frustrerade.

Och till alla er som så kärvänligt tröstat oss med att det inte kan bli värre hos oss än vanligt i smutsen och kaoset - ni är alla hjärtligt välkomna hit, för jag kan precis lika kärvänligt bevisa att det visst är möjligt! Smaka på den ni!





Välkommen, Slåttergubbe

BondelivetPosted by Åsa Sat, June 17, 2017 23:45:55

Fick faktiskt ett lass till tippen av vårt gamla tak! Fick träna på precisionsbackning med släp. Det var tillräckligt tight för att jag skulle behöva kravla mig ut på höger sida av bilen. Var för tjock för vänstersidan! Lillan hejade på, halvsittandes i vagnen i vanlig ordning.

Fortsatte sedan med trädgårdsdag för familjen. Grävde fram en kaprifol från ogräs och täckbarkade upp där. Vilket lyft! En liknande historia kvar. Sonen förbarmade sig istället över grästussarna, då han ville "göra nåt roligare än att ösa täckbark"!

"Om jag gömmer handen, ser mamma inte att jag suger på fingrarna..." /Hennes nya pose...

Fick också ihop ett gäng bröd och frallor på tre av mina fem liter vassle! Riktigt goda, om jag får säga det själv. Även om tiden drog iväg så jag stoppade in sista plåten med bröd precis när vi åkte. Drängens fru förbarmade sig över dem, som tur var!

Det är ganska fascinerande att så oerhört många människor har intresse av att pressa ihop sig som sillar, varmt, svettigt och syrefattigt, för att titta på en massa bakhuvuden och baksidor på plakat. För att sedan (förhoppningsvis) mötas upp av studenten och därefter göra några försök med att armbåga sig igenom folkhopen för att hitta sin felparkerade bil. Vi var några av dessa människor igår... Och det känns väldigt skönt att det dröjer väldigt många år tills nästa gång!

Packade ihop oss och lyckades fånga in sonen från storkusinernas lillkusin på andra hållet, kring tiotiden igår. Svängde inom föräldragården på hemväg för att titta till djuren som vi slarvat lite med. Och hittade inte en skank... Shit!

Räsade genom hagen i blanka, låga tygskor, kryssandes mellan koskitarna och blev blöt av daggen. Tillbaka till deras gamla hage som de ännu har tillgång till och ropade och tjoade. Till sist, längst bort på det gamla, inne i skogen, svarade de äntligen. Så de var ju ändå där de skulle vara! Hem och natta barnen, mata hönorna, packa bröd och frallor som maken till sin stora glädje (....) fick stuva in i frysen. Vi samarbetar - jag bakar, han fryser in och vi äter gemensamt. Men det går nog i ett kilo ärtor i frysboxen, om man häller ut dem, sa han... SEN kollapsa i soffan ett par minuter innan midnatt. Lång dag!

Knivhaveri... Hejarklacken var med! Något missnöjd dock.

Idag kördes de stora barnen på kalas. Den lilla nattades i vagnen sen åkte jag, mannen och drängen ner till andra gården. Två traktorer och en bil med släp och gräsklipparen på. Strängaren kopplades på (Hur i hela världen har jag tänkt??! Det var inte alls lika stor i stan på firman som i mitt lilla ängahus...!) Sedan kom vi åt slåtterkrossen som sattes på Fiaten. Drängen körde hem med den och startade upp slåttern, maken tog strängläggaren och jag fortsatte till andra gården och klippte gräset där. Hemma igen var mannen iväg och hämtade tillbaka barnen. Hade räddat lillan som låg blöt i vagnen efter att ha överraskats av en åskskur... I brukssamhället rann vatten i backen, sa mannen, på andra gården kom fem små regnstänk... Hemma kom väl nåt mittemellan verkar det som.

Bar ut de elva små kycklingar som kläckaren kom fram med. Små piggeliner det där!

622 Party, den renrasiga Herefordtjuren med leopardgener

En sen middag slutade vi med, ovanligt va!? Barnen busade, jag flyttade djuren hemma för andra gången idag, så de nu går mot byn och putsar innan det blir läger nästa vecka. Tyckte lillhönan började se trött ut. Fiskade upp telefonen och tittade på klockan - 21:06. Dags att natta dem kanske... Men de hade så kul med palltrucken mannen investerade i imorse! Den blev bärgningsbil till traktorn med punka, och sedan prärievagn med sonen som häst och hatten utlånad (!!!!!!) till syrran som var cowboyen idag. (Hon orkade inte dra honom på kärran)

Gammal och ung, sida vid sida

Har själv börjat fundera på att ta kvällen nu. Varit en sväng under vatten och teet är redo. Det är med andra ord läge att sluta med "ska bara".

God natt



Ostkaka - Check!

BondefamiljenPosted by Åsa Thu, June 15, 2017 10:37:18

Hade lillan med mig när jag stängslade i tisdags. Unge på magen, och självklart ström i tråden. Hon ville inte ens hålla handtaget åt mig. Hade bara fullt upp att förundras över de gröna löven mot en blå himlen!

För tre år sedan, några månader efter att lillhönan fötts, fick jag frågan om hur gammal storebror var. Han blev tre i februari, svarade jag. "Men... Är inte flickan också född i februari?" kom frågan. Jo... "Va fan!? Ligger ni bara en gång om året?!" var en totalt spontan kommentar från en annan i gänget. Jajemen, svarade jag då klämkäckt och lagom spydigt. - Ni vet, som bonde måste man ju planera. Så där när vårbruket är färdigt och alla djuren är ute, men innan slåttern börjar, har man ju en lucka över till annat...

Jag fick ett tredje barn i februari... Ni kan ju tänka er responsen...

Men det skulle vara nu då, för igår släpptes de sista kvigorna ut, och nästa vecka måste slåttern igång. Jäklar i det, vad stressigt det blev! Tur att bebisproduktionen är färdig så vi slipper den hetsen mitt i allt annat! Vilken lättnad!

Ett sätt att sova på...

Nä, lite allvar istället; Igår släpptes de sista kvigorna ut. Tre fjolårskalvar, varav den ena är mjölk-kalv så hon har aldrig gått ute. Därför släpptes de ut i grindar igår morse, för att få rusa av sig på säkert område. Tog tio minuter att lasta och en timme att få dem av kärran igen. Det var livsfarligt! Under eftermiddagen släppte jag ut dem för eltråd, så nu går de under bevakning och mjölkisen verkar ha fattat gränserna. Men lite yra är de allt, så de får nog hänga kvar hemma ett par dagar.

Mellan djurlastning och avhävning satte jag en ostmassa, stack och handlade och fixade lite smått och sedan hem för att ösa vassle. (Får försöka att sno ihop några vasslebröd nu också alltså!) Lovade i våras att jag skulle baka ostkaka till en student, så vilken fruktansvärd tur att jag har kvar spisen än så länge! Får väl som sagt ta mig i kragen och baka en massa bröd att stoppa i frysen till rörigare tider.

Var på sommarfest på dagis igår. Sonens sista. Fyra och ett halvt år sedan han skolandes in. På riktigt GALET! Efter semestern väntar fritids och sedan skolan. En ny epok i livet.

Tänkte se om jag hittar motivation att städa upp lite byggmaterial här på gården. Borde fortsätta att plocka i köket, men tänker snickarna inte komma på några veckor vill jag inte trycka ihop oss mer än nödvändigt. Under längre tid än nödvändigt. Satte drängen på att luska med dem om hur de tänker. Det har ju rullat på så fantastiskt bra sen stommen restes, men nu är det det här fasansfulla tvärstoppet i allt. Och så går det fort till semestern nu. Det får iiiiiiinte stå stilla däröver! Det är en lättnad att det bara är vi, av alla hantverkares kunder, som har den känslan... (NOT!)

Imorgon vankas det student för barnens minsta storkusin. Hoppas det regnar över i natt så det inte är totalt plaskblött för studenterna. I annat fall kanske de hålls nerkylda, vilket inte brukar vara helt onödigt i såna sammanhang!

Strax innan avresa till sommarfesten kom lillhönan in och skrek: Min häst är jättesjuk! Vi måste skjuta den!!!!!!!!!!! Brorsan kom snabbt till undsättning och skenade ut med studsaren. Tillsammans hängde de sedan upp den för att kunna slakta upp den... Bonnaungar. Ska man skratta eller gråta? Skämmas eller vara stolt?!

När köksfönstret är utflyttat kommer det inte längre i kollision med förråd och stor lönn, så utsikten är det inget fel på!

Jag tror att jag redan nu önskar trevlig helg, så är det gjort i alla fall!



Utstirrad hundvakt med sjukstuga

2017Posted by Åsa Mon, June 12, 2017 22:10:33

Då var vi tillbaka sen ett dygn. Tog en helg med mamma/mormor-vård. Lite lagom eremitliv i tysthet. Har knappt lämnat deras hus under helgen, än mindre träffat nån. Mors B och sonen åkte i och för sig till bygghandeln och tillbringade sedan en del tid i snickarboden med projekt. Allt hanns inte med, så det verkar ha blivit hemläxa för B!

En liten tur på utflykt blev det. För variationens skull gick vi inte Vilse-stigen, utan Mulle-stigen. Och hamnade Vilse... Mitt i ingenstans tog stigen slut, sätt er och grilla korv eller fika, typ. Inte en markering tillbaka eller nåt. Inte var vi så långt bort, men ändå. Man går inte så fort på barnens hinderbana, med barn, men en härlig offroadtur med barnvagnen fick upp pulsen lite ändå (undra på att du har smygpunka på ett däck, muttrade Mor) Skitkul sånt där. Bebisen - totalt oberörd. Rätt vagn för projektet med andra ord! Ska dock erkänna att jag delade den på två när vi skulle klättra över en stengärdsgård!

När det begav sig hemåt slocknade lillhönan redan efter två mil ungefär, så mitt på mitten av resan fick det bli en glass-, bus- och väckningspaus. Passade även på att tanka i den lilla lite för att inte krocka med hennes matklocka längre fram, och fann mig utstirrad av en kines (tror jag det var...) som kom med en busslass landsmän. Glo du, tänkte jag. Jag skäms inte för att amma på en nästan tom uteservering på McDonalds längs E4:an. När jag reste mig för att slänga skräpet kom hon fram till mig och sa nåt i stil med: "Nischi, naschi bebe", upprepade det och visade upp fingrarna, stannade viftandes mellan tre och fyra. Jag höll upp tre varpå hon gjorde det där superkvinnliga - handen på bröstet och en suck. (Det slog mig inte förrän långt senare att hon kanske syftade på tre veckor, jag på tre månader...!) Direkt pekade hon på de två större barnen, som nu var på väg uppför rutschkanan, bebisen och höll upp tre fingrar och pekade på mig. Jag nickade och svarade med tre, då hon klappade i händerna lite, log och gick iväg... Skumt! Lika skumt som att jag satt i inhägnaden, fortfarande ammandes, när en kvinna hojtade till utanför; "Kan du hålla koll så ingen tar min hund medan jag går på toa?!" med en gest mot en V90 med öppen bagagelucka. Eh... ja... Men hur vet du att inte jag passar på att ta den? Eller rycker med axlarna mot hennes "make" som tog hunden på promenad?! Hon hade som tur var kuriosa nog att "tacka för hjälpen" när hon kom ut med en skål vatten minuterna senare. Jag måste skaffa mig en tuffare look, känner jag.

Vi rullade vidare mot vår "hemstad" och svängde in på ett sjukhusbesök - hos drängen. Han som varit förkyld några dagar mådde plötsligt sämre, fick tid på vårdcentralen i torsdags och togs därifrån i ambulans till akuten med kraftig lunginflammation och urusel syresättning. En snäll sjuksköterska försåg barnen med varsitt bandage och en spruta på hemvägen. (Vilken tur att jag fick detta, Alice är kanske sjuk imorgon", sa lillhönan om sin docka.)

Idag dök inga snickare upp. Istället bäddade vi ner drängens fru med dunderförkylning och feber, fixade hennes ärende på väg till stan och vidare till revisorn som gjorde klart att jag dragit momsen på firmabilen - vilket jag tydligen inte fick - och tvingas betala tillbaka den. Man får visst bara dra momsen på bilar som är givna arbetare, det vill säga antingen med skåp, luftspalt mellan hytt och skåp, eller flakbilar... Jag bad henne googla bilder på Nissan Navara och återkomma... Därefter blev det en snabbis på rean - en liten skuttar igen i storlek och med ett närstående blöjstorleksbyte lär flertalet bodys krympa. Med eller utan igelkott... Och nej, det var inte mitt verk, jag bara förevigade det!

Sen togs loven kring sjukhuset och fiskade upp drängen som blivit utskriven.

Då vi fått ett så stort kök som vi är rädda att gå vilse i, använder vi det endast som beredningskök och utforskar det där med "compact living" i vardagsrummet. Inga snickare idag. Hoppas de kommer imorgon så vi kommer igång med spacklande och takspikning snart!

Har varit ute och återställt familjeskicket i bilen. Stolarna fick stryka på foten under stadsresan, disken i köket väntar tillsammans med skåpplocket jag börjat med, och nyss gjordes ett försök att natta den lilla tidigare, vilket inte riktigt lyckades, öronen flaxar fortfarande! Hon sover nu tio-elva timmar i stöten på natten (jo, jag är rejält mjölkenödig när vi vaknar) och ser det som mer praktiskt om hon vaknar och väcker mig på morgonen, istället för att jag ska väcka henne kring halv niotiden! Fick ikull henne kring nio nu, så kanske hon vaknar lite mer normalt imorgon.Sov gott!



Next »