En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Låångt kvitto och mycket annat

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Mon, January 22, 2018 22:25:57

En av döttrarna är nöjd. Och det är inte den lilla!

En märklig känsla infann sig i fredags. Svägerska/faster hämtade barnen efter jobbet och sen var det tyst. TYST! Tyst... tyst...

Vad gör man nu?!!

Det som sig bör en barnfri kväll - fondue. Det som inga barn har ro att sitta med! Dessutom i soffan, dock TV:n av, men lite lagom busigt så där. Sen tidigt i bingen och njuta av en hostfri natt från bebisens håll (inget vi hörde till oss i alla fall!)

Barnfritt ja, men inte Selmafritt!Tidig morgon med mat till hönor och vatten till ko och kalv och sedan iväg till Ullared. Detta som vi känt behov av sedan september började nu brinna i knutarna, så bara att bita ihop och ta det. Årets fattigaste vecka, helg före bidrag och lön, och en Jirka inringd för lagårdstjänst så vi kom iväg så tidigt som möjligt.

Halva varuhuset gick bra, klockan var ungefär ett då, och det hade fyllt på med folk. Förstår nästan de som hyr stuga där. Gå över halva på kvällen och den andra halvan tidigt på morgonen för att sedan åka hem. Man (jag) är oerhört less efter några timmar så där, så hela den planerade rundan kring heminredning, textil och kök fick stryka på foten.

Heldag ändå blev det. En runda i butikerna runt omkring gav familjen en ny DVD-spelare, maken arbetskängor och jag fick ett par såna där braiga hörselskydd med bluetooth och mikrofon som jag suktat efter i flera år.Allvarligt! Vad var det jag hittade på Lantmännen?! Min 40-sko ser ju ut som en bebisdoja! Och vi övervägde att köpa en tröja med denna text till jaktledaren norrut, då hans jämthund var väldigt billig under jakten för ett tag sedan. Tillika namne med mitt katt...

Hemma och hivade ut sakerna ur bilen, iväg igen för kvällsmat och hämtning av barn varav två med feber. Hem igen och tömma bilen på sovande ungar, sedan plocka igenom och sortera upp inköpen. Har ju en del födelsedagar förestående och en del grejor till just detta.

Söndagen blev också en skum dag. Började med att vi hittade en efterbörd. Hmm... var finns kalven?! Femton turer i hagen och lika många runt om utan ett enda spår så var det bara att utesluta att den smutsiga efterbörden kom ifrån kossan som har kalvat (för snart två veckor sedan). Däremot gick den andra och var lite kalvsjuk, så flertalet tittar på henne under kvällen innan det var läggdags.

I morgonens ljusning tog jag en promenad ut för att kolla läget och hittade där kossan med en färsk, dödfödd kalv bakom sig.

Det är då man börjar "anklaga" sig och analysera. - Borde jag satt klockan och kollat under natten? - Skulle man gått in och känt efter före läggning om allt verkade ok? ... Och så vidare. När jag vände runt kalven hängde dock ett stort knyte tarmar utanför kroppen genom naveln, så sannolikheten att kalven levt oavsett är väl inte jättehög... Trist i alla fall, men det är ju tyvärr sånt som händer. Har man djur händer alltid något, men förhoppningsvis är strulprocenten inte så värst hög om/när man slår ut det. Men det går i skov, precis som de flesta kroniska sjukdomar.

Men tillbaka till söndagens helt fantastiska vinterdag! Efter visning och provning av kläder (sonen kan prova en annan gång, dottern skulle prova allt för att sedan slänga sig om halsen och utropa "Jag är såååå glad! Så fiiiint det var!" Olika på pojkar och flickor?! Inte alls, vi behandlar dem rätt lika...) så blev det utedag.

Tillbyggnadsjordhögen har medvetet lämnats kvar i höstas - plötsligt hade vi en "naturlig" backe på gården, dock är den inte helt klättervänlig!
Korvgrillning, pulkapremiär för den lilla. Sparkåkning på vägen och vita foder kring sovrumsfönstret. En bättre söndag. Sen gick solen ner och vips drog dimman in med sin råhet."Du måste komma och hjälpa! Han har fastnat med rumpan jättehårt!"

Dag för kvällsfika för mig nu, sen en dusch efter kvällens träning.

Ha nu en go vecka!

Gåstol! Sen har jag nåt minne av att ha hört talats om "kassako" (även om jag inte är helt på det klara) men, Kassakatt?!


God natt


Drama i dublett

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Thu, January 18, 2018 22:07:19

Jag har ett uselt morgonhumör. Det är genetiskt. Och det är svårt att leva upp till det när jag varje morgon möts av detta i samband med ett glädjetjut över att jag vaknat...

Idag har det varit lite dramatik på gården. I köket "för omväxlings skull". Den lilla ungen. Låg halvvägs in under kökssoffan när hon började låta konstigt. Satt i halsen. Vad jag tror var en förrymd brödbit. Den gick neråt.

Luft fick hon ganska snabbt därefter, sen la hon en lång stund på att hosta, skrika och kräkas slem.

Man är ganska liten i dessa tillfällen...

Men en lugnare unge fick middag och sedan var det fullt bus igen. Skönt!

Nu ikväll har jag haft lite annan dramatik. Även denna traumatiserande. Min mobil försvann. Helskumt.. Var inne och tog en bild på bebisen bara en kort stund tidigare. Leve att man fortfarande har fast telefon då. Om man hör var det ringer... Det gjorde jag på den fjärde ringningen. Under den femte kom jag på var jag skulle leta och kom plötsligt på precis VAR!;

Letade kundnummer på en faktura från Lantmännen och la telefonen som bokmärke för att det inte skulle bläddras bort. Sen skickade jag iväg min momsdeklaration, skrev ut papperna som jag la löst längst bak i pärmen och satte ordentligt in den i skåpet. Med telefonen i mitten av den sprängfyllda pärmen, överbläddrad av fjolårets alla papper... Ja jösses, ska man skratta eller gråta?!

Min pojk, min pojk. Vad ska det bliva av dig?!

Igår rök granen, nu återstår bara att hitta alla barr. De som katterna dragit runt på. En hög i sängen, en i soffan. Mängder på mattan under soffbordet. Maken frågade om jag slängde ut granen från ett fönster på andravåning - i trappfönstret, katternas favvoplats, ligger en stor driva.

Kanske måste inse att det är dags att framkalla lite bilder. Väggen blev väldigt naken plötsligt. Och så kan man ju fundera på hur barren dras runt.Har en skum grej i sovrummet. Dubbla barnsängar. Ska lämna iväg barnen över natt till helgen och svägerskan var inte sugen på en natt till som den med lillhönan för ungefär tre år sedan - resesängsfobi! Så för att få prova det lite, ligger den minsta nu i sin egen hemvanda miljö i en främmande säng så hon (kanske) inte skrämmer bort fasters förslag fler gånger.

Maken är iväg. Tvättstugans högar en anings mindre, köksbänkar inoljade. Barn duschade och nattade. Diskmaskinen igång, Städar-Bob går över köket.

Selma med i knät! Och sängen fick nog godkänt.
Ska sätta på en baja te och grina illa i avsaknaden av min kvällsbulle - familjen har skrivit kontrakt på sockerfritt nu en månad. Snart två veckor avklarade. Halvlek. Första dagarna var det tuffaste vanan att ta en liten kaka efter middagen på kvällen, men nu är det nattabullen. Tänker att man kan fuska i sin ensamhet - men att ljuga för sig själv är värre. Skulle jag inte fixa detta? Klart som fan att jag gör. Men den sjätte februari, då tänker jag avnjuta två bullar till kvällsfikat!

(Och till alla er som hävdar att det går lika bra med knäckebröd - det gör det inte. Försök varva ner och komma till ro när det knastrar och smäller i hela skallen - - - )Bara för att jag inte kan gödsla ut hos hönorna med traktor, innebär det ju inte att jag inte kan ta den till hönshuset nu när det är tungt att köra skottkärra! Och i traktorlampornas sken blixtrade en liten reflex från vagnen, där den lilla satt ensam och övergiven i sin vagn i mörkret. På behörigt ljudavstånd från pappas såg och med syskon som gått in... Vi är usla föräldrar, tyvärr



När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked...

2018Posted by Åsa Tue, January 16, 2018 21:29:12

Det blev inte så farligt busväder i våra krokar. Ungefär en decimeter snö om man slog ut det, under dagen har det halvt om halvt regnat ihop till nåt ynkans heltäckande vitt. Selma passar på att "hemla" sig in i det sista!

Såg även i min dagbok att det en dag nu var busväder för några år sedan. Då våra långväga gäster vände hem längs västkusten i väldans snöbus och vi plötsligt stod med väldigt mycket mat. Vårt väder var inte så farligt, så efter lite rundringningar kom en brokig skara till middagsbordet;

En flitig skogshuggare dök in, direkt från arbetet (för övrig samma man som för några veckor sedan var på jobb i närheten. Tittade in på hemvägen och konstaterade att han var genomblöt, så drog av sina byxor och gick runt hos oss i raggsockar och boxerkallingar.) Jag själv kom direkt från lagården och satt i understället (underställ is da shit!) och en blodig jägare kom direkt från eftersök! Precis så otvungen som det ska vara! Livet på landet.

Från det ena till det sjunde:

Jag har fått ett arv! Ett som varit i släkten sedan förra sekelskiftet. "När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked". För att undkomma denna hemska situation, är det ju bra om man har en sked. (Men jag måste erkänna att jag inte är helt hundra på vad ordspråket innebär! Kan någon förklara så en dum bonde fattar?!) Den kom i min ägo nu. Snidad av horn.

Har försökt att inte överanalysera varför just jag fick den, vi är ju flera om budet. Varför den hoppat över en generation och varför den kom just nu.

Har rätt och slätt försökt intala mig att jag fick den då givaren anser mig mest lämpad och kanske mest säker på att den faktiskt inte kastas bort som ett gammalt värdelöst ting. Det är givarens beslut, inget jag varken kan stå för eller skyllas för. Men visst är den fin!?

Hade tänkt elda upp granen ikväll, den har börjat barra, men det tar jag imorgon. Ikväll ska jag försöka komma i säng och maken åkte nyss till föräldragården för att plocka fram ribbor.

Jag måste bara delge en sista sak: Igår när vi åkte "fel" väg till Bokbussen, pga halka, kom vi ifatt drängen med balvagn. Eländiga bönder till att ligga som sniglar på vägen, konstaterade vi. - Är drängen BONDE?! frågade lillhönan och fortsatte snabbt: Han är väl gubbe!

Smaka på den!



Basket

2018Posted by Åsa Mon, January 15, 2018 22:43:05

Igår var det söndag igen! Den dag då inget annat pockar på uppmärksamhet utan att man får en chans att "komma ikapp". Maken samlade ihop de målade plank han hade på lager och gjorde ett ryck så halva gaveln blev gulfodrad istället för gipsblå.

Själv skrotade jag inne med lite städa-ut-julen-pyssel. Gardinbyte och storstädning av barnens rum. Råkade värma på mitt degspad alldeles för mycket och hade inte lust att invänta kylandet, så hällde istället i en halvliter vätska till. Resultatet blev ett större bak än storbaket var tänkt, slutligen stod jag med sex brödlimpor och cirka femtio frallor morotsbröd. Maken var inte lika lycklig när det kom till hans uppdrag i bakandet - stuva in i frysen. Beslagtog kvickt en skärmaskin från källaren på föräldragården när det plockades igenom. Blev dock kvickt varse varför den stod undanstuvad i källaren... En perfekt julklapp till oss - från oss - och smidigt att ha nu så är allt bröd färdigskivat!

Idag har han fixat ytterligare på gaveln i blåsten så nu saknades visst fem brädor och den lilla trekantetn mellan fönstret och nocken! Tjoho.

Jag brukar ju hävda att det alltid finns någon form av träning i mitt arbete, men faktum är att dagens träningspass var lika förvånande som stimulerande;

Eller jo, första halvtimmen på dagen gick åt att tvinga en ko att leta reda på vattnet i badkaret innan det frös igen. Tog en hel del svordomar åt dessa förbannade tröggökar som inte går att rubba. Vill de inte gå, går de inte. Oavsett vad du gör. Tur att det gick att fösa kalven så koeländet följde efter den i alla fall...
Gick och nätade av balar i hagen (som drängen sedan körde ut till häckarna) när sopbilen stannade på vägkanten och började prata. Han kör vår väg på torsdagar, så blev lite fundersam. Chaffisen ville i alla fall veta om jag varit uppåt byarna och kunde avlägga rapport på väglaget då han vänt på vår gård i torsdags (förklarade de mysko spåren på lagårdsbacken) och fegat ur i fredags. Tredje gången gillt således, men innan han "provade" sa han åt mig att slänga i skiten - näten. Får man göra det bara så där?! frågade jag och syftade lite på hämtningsavgift. - Gratis om du träffar, inte annars, svarade han.

Så jag fick den äran att lobba i tre nätnystan i hålet längst upp på sopbilen. Två tog stolpe in, men ändå.

Förflyttades till åttan/nian nånting och en basketturnering. Mitt mål var det enda vårt lag bidrog till på hela dagen. För övrigt det enda mål jag någonsin satt tror jag. Åtminstone med en boll inblandad (om inte minigolf räknas - det har hänt lite då och då att bollen rullat i hålet). Alltså är jag inte helt värdelös. Skönt att veta! ;)

Eftermiddagen vigdes åt Bokbuss med efterföljande fika hos di gamle. Prat, spel och saga hanns också med i vanlig ordning innan det var läge att åka hem till kossorna, en snabb middag och iväg på måndagsgympa för min del.

Maken åkte när jag kom hem - elfel på föräldragården och en hämtning av de sista brädorna som ska målas.

Dags för en mugg te. Dammsugit av och diskmaskinen skvalar i takt med tumlarens muller. En yoggi är satt för första gången på evigheter och på köksbänken stoltserar ett gäng tillbringare med vatten om i fall att busvädret ställer till det. Har man förberett brukar man sällan behöva använda. Tar ju en stund att få igång elverket så skönt om man åtminstone kan koka lite gröt/kaffe/välling om det behövs.

I morgon är det tisdag, och det lär kännas på de flesta plan.
God natt



Di barna, di barna

BondefamiljenPosted by Åsa Sat, January 13, 2018 20:25:41

Igår blev en halvdag med olika spel med lillhönan, medan den minsta låg i vagnen. Efter lagård och annat blev det familjebad och middag i simhallen innan klockan signalerade stängning där och vi packade ihop oss för hemfärd och insomning i bilen för flickorna.

Alias Musse Pigg!När vi mött brorsan vid bussen. Snorhalt på vägen. Även trehjulingen slirade, utöver det sedvanliga vinglandet.

Allt frid och fröjd så jag och maken satte oss med lite sällskapsspel som vi tillbringat lite kvällar med. Då var det dags igen. För denna djävulska smärta i magen. En välriktad, stark knäspark mitt i solarplexus. Härdade ut ett par varv på spelet, lämnade sedan tvättmaskinen till maken och kröp ner. Fosterställning vänster sida. Kudde kilad mellan mage och knä, ytlig andning och inte ens en tanke på att vifta på lilltån så gick det någorlunda. Vaknade imorse och känner inte nåt.

Ju mer jag hör andra beskriva, petar jag ner min "magkatarr" från ingenstans till "fördel" för gallstensanfall... Kanske inte en bättre diagnos, och fortsätter det får jag väl söka. Luren låg inte långt bort från akuten på sena kvällen.

Idag har det blivit lite stängseljobb. Inte är det lätt att få ner stolpar nu, det är hårt i backen, men med traktorn går det fint. Dessa små insjöar på åkrarna börjar frysa till så min ko med kalv och sällskapsdam behöver vattentillskott.

Gick för att titta till kalven som äntligen hittat alla fyra spenar, så jag satte mig i ströbädden och tog några minuters förtroligt samtal med sällskapsdam 156. Det lilla barnet satt åter i sin vagn medan pappa skruvade plåt.
Enligt almanackan har det varit tjugondag Knut också - Då ska julagranen ut! Det har dock varit för fint väder för att vara inne, och nu orkar jag inte plocka undan julen. Dessutom tar det emot att slänga ut granen - inte ett barr lossnat och när jag ruskade grenarna igår för att provocera, var det bara kulorna som föll ner. Vad är det för gran vi stulit egentligen?!

Hur som: Idag tänkte jag delge lite barngrodor. Di barna, di barna.
En storfavorit just nu skedde för några dagar sedan; Var i tvättstugan när de stora råkade rejält i luven på varandra. Fick rycka ut och bända isär dem. Sonen skickades upp på rummet med ett osande: Det här ska ni fan få för (inget som kommer från hemmet, så skyller på skolan denna gång!) Haffade syrran, då inte heller hon är guds godaste ängel i dessa fall: Vad gjorde du?! "Lekte med bebisen!" - Men hon var ju med mig i tvättstugan! Tystnad. Lång tystnad. "Jaha..."

Sonen är just nu helt insnöad på tidsbegrepp. Eller på hans typ av dem. Ett par minuter kan bli timmar, och ett par veckor blir plötsligt år.

Lillhönan klurar på sitt vis. Igår när vi badade, konstaterade vi att det börjar vara dags att skriva namn i hennes simpuffar. De är ju inte alltid på och har väl en tendens att utveckla fötter. I bilen hem säger ungen: Vi får ta sån frigolit. Sån vi sätter på mat vi inte äter. Sånt får vi sätta på mina puffar!" (Hjärnkontor, arbeta kvickt nu...!!!) - Ah, du menar frysetiketter som vi sätter på matlådorna som blir över?! "Ja!" (Utvecklade inte hur dessa små papperslappar mår efter en stund i klorvatten, men tanken var ju god!)

Idag hämtade hon mig i kohagen då en fågelmat ramlat ner i rondellen. Rondellen?! Jodå, när jag började speja mot fågelstationen, tog hon mig i handen och ledde iväg mig. Runt stora huset och långt in i buskaget. Men mitt i Rhododendronbusken, den där lilla jag visat tidigare i blomning, låg en gammal nerfallen fågelholk. Det var ju nästan rätt!

Den lilla smilfinken då?! Hon kör gåvagnen i köksskåpen och vrålar av ilska när hon inte kommer vidare. Börjar räcka långt, har god vilja och en turboväxel. Verkar ha gett i nyårslöfte att maximera vällingkosumtionen och börja nyttja napp nu när mamma stängt definitivt. Men bara i vagnen och bilen. Absolut inte i sängen!
När hon hostade så hemskt för ett par veckor sedan, fick jag ännu en gång tips att höja sängen i huvudändan. Vilken är det då?

Premiär med potatisplätt. Lagom nyttig full med "fläskaflöt"! Men gott var det. Och sängen var nybäddad och fin, så länge det nu varade (tills ungen hamnade där;))Sov gott





Ryssen kommer! (Om ganska exakt en timme)

BondelivetPosted by Åsa Thu, January 11, 2018 22:05:57

När vi vaknade i söndags stod termometern på väldigt kallt och sjön låg under is. Dags att samla ihop korna igen och flytta till säkrare breddgrader. Det är inte lätt att försöka flytta djur som inte är hungriga, inte dumma (eller heldumma) plus att det är väldigt besvärligt att gå i kagglig, genomfrusen lera. Det tog nästan heldag innan alla (herefordar) var övertygade och häckar med balar i på ny plats.

Vi kommer snart! Samtidigt var det ett bra tillfälle att putsa svansar på de inköpta korna. Inte det lättaste!
Planen var en Ikearesa för inköp av säng till lillhönan. Hennes växasäng på 54cm bredd har börjat bli aningen snäv. Sängram och sängbord kom vi över hos grannen och hämtade i söndagskväll. Samtidigt som Mormor trillade in med köttfärsen jag lämnade över i fredags - nu i form av köttbullar. (Smidigt och bortskämd!) Får väl fö' henne med ägg ett tag igen i gengäld.
Och solen! När såg vi den senast?!

Terminsstarten drog igång med studiedag i måndags, så då tog vi en ledig dag till stan istället för söndagen. Sonen ville dock inte följa med, så han stannade hemma med sin bästa kompis - drängen. De satt vid vårt köksbord, spelade spel och pusslade. Kvalitetstid för dem båda!

Lillhönan fick sin säng och stolt är hon. Ett påhäng mindre för oss.

Sen var det tisdag och tillbaka till livet! Skola, dagis och arbete. För min del hittade jag en ko i foderhäcken som började vara dålig. Även utgödslingen hittade på något. Det lät som en helikopter när glidskenan som styr dragoket började vobbla. Men ett underjordiskt angrepp var väl ryssens ubåt kom vi fram till. Nu kommer de.

Efter frukost blev det besiktning av bilen. Helt blankt så ett bekymmer mindre där, så länge det varar. Hela familjen var ute och tittade på utgödslingen sedan, och maken klev i rännan. Vid tjugo över åtta ringde grusbilen och undrade om han fick komma förbi med ett nytt lass "om ganska exakt en timme". Femtiosex minuter senare rullade han in på gården. Man kan inte lita på nån!

I onsdags hittade jag inte bara en ko, utan även en kviga i foderhäcken som havererat helt. Och när dessa två ställde sig upp blottades årets första kalv. Asa in den i ligghallen i halmen, vilket inte var det lättaste. Inte samarbetade gossen heller och 49 kilo dömassa är lite att dra runt på, tycker jag. Eftermiddagen spenderades med att hiva kalven i skopa, försöka tvinga med kossan, som även fick med sig en ännu trögare sällskapsdam. Till sist hade de promenerat över hela gården till kalvningshagen där det än så länge finns hyfsat slät, torr mark.

Idag var det ett annat udda projekt på gång. Den ena mjölkeskon brunstade. Och ska hon kunna fortsätta mjölka kommer hon att behöva en kalv. En lurig ko detta. Sin mor upp i dagen. Väldigt diskret. Och knotig som en hamlad pil. Oavsett vad hon får att äta... Men, brunst var det. En av de större slakttjurarna fick tjänstgöra. Och han tog tid på sig, innan han fattade vad han skulle göra. När han väl fattade vad det hela gick ut på fick han kämpa. Inte helt snällt att låta en "kortbent" herefordtjur få öva på en tre meter hög ko!Vi är väl inte amatörer heller! (i några fall tänker vi!) Och tur var väl det! Om tjuren träffade rätt?! Kossans spretande svans visa det i flera timmar...

Efter många hopp lyckades han slutligen träffa rätt. Sen kossan var halvvägs in i behandlingsburen, stående med frambenen på en lastpall under ensilage. Allt för att sänka baken. Semin kändes plötsligt som ett smidigt alternativ...

Gruskörning med bebisen, och flytt av en hel foderhäck till kviggruppen. Hämtade sonen vid bussen som blev grindpojk. Väghållarna har dessutom satt snöpinne mitt i min stängselöppning. Jag kom ut med både stängsel och reflex stående!

Innehållsförteckning?!

Panikdikning

BondelivetPosted by Åsa Sat, January 06, 2018 23:29:16

Dessa bilder tog jag i torsdags, tills idag har ytterligare mark försvunnit.

När drängen körde ut ur hagen en morgon tog han hela syndafloden med sig ut så lera, dyer och vatten spolades ut över hela vägen. När jag följde väggrusets väg ner i siket på den andra sidan, kände jag vägföreningen flåsa mig i nacken. Beställde hem ett lass 150-grus illa kvickt och drängen ägnade en dag att grusa upp infarten till korna. Problemet löstes men i vanlig ordning uppstod ett nytt.
Den där stenen drängen grävde upp men inte fick i skopan sen, den har lurats mer än en gång redan...

Det är enorma mängder vatten här. Enorma mängder. Överallt! Även där det inte ska finnas. Så även om infarten blev väldigt hård och fin och hela alltet, började vattnet samlas i diket på ovansidan om infarten. Där har inte stått vatten på mina snart tio år här. Inte ens lite. Inte ens vid vårfloden efter de snörika vintrarna 09-10-11. Så det blev att fixa fram en vägtrumma ännu mer illa kvickt när vattnet började tugga i sig landsvägen på heltid istället för bara vid utfodring. Tyvärr kommer man inte alltför långt med sexmetersrör, så vi fick invänta vår "leverantör" tills han var på hemmaplan för att få fram ett till att skarva med. Lagom romantisk sysselsättning en fredagskväll med maken att kånka iväg tio meter vägtrumma från gården. I synnerhet som den låg i diket tjugo över fem och vi var bortbjudna halv sex. Har aaaaldrig hänt nåt liknande. Men vi kunde ju inte heller lämna vägen stympad, kändes det som. Illa om någon drattat ner där!

Förmiddagen däremot, bjöd på en blandad kompott med grannsamverkan, sjukbesök, kvalitetstid med en vän och en vandring till rötterna:

I många år har jag och en annan pratat om att gå ut till en gård, långt ut i ingenstans. Att omständigheterna sedan gjort att fler känner till stället som mer än att min morfars farfar växte upp där - Det har blivit Farmen-gården på TV4. Ett program jag totalt vägrar av principskäl, men känner att jag måste titta en gnutta på i år, bara för att se vad de gjort med stället. En sanslös irritation har följt mig i över ett dygn nu, sedan den gamla klockstapeln för storgårdens vällingklocka var bortriven och hivad till skogs. Får man göra så med ett kulturarv?!! Hade någon sagt till Petter eller sonen August att deras hem skulle utgöra bas för en såpa... De hade sagt att vi var lika stora idioter som såpadeltagarna... (sorry, my opinion) Vattnet har nog stigit där också sen sist....

Kantareller! 5 januari!??

Vi valde att mötas upp hos Mormor och Morfar och utgå därifrån. Morfar hade träffat gift - barnbarnsbarnen - och fått baciller så han var ganska illa däran.
Och när vi var mitt ute i skogen, där jag inte trodde det fanns mottagning, fick vi prova grannsamverkan när den är som bäst. Eller ja, jag fick mms från en granne som undrade om jag ville kännas vid den grupp djur som stod i utkanten av kyrkbyn. De djur som försvann några kilometer därifrån tre dagar tidigare och åter hade försvunnit när jag väl fått tag i ägaren. Dock var de inte så långt borta utan fångades in och sattes inom hägn och bom. Tur jag inte ignorerade plingandet i telefonen som jag tänkt, eller lämnat den i bilen som första tanken var. Alltid olustigt när kreatur är på vift, så skönt för alla att det just var någon som brydde sig som fick syn rymmarna! Sen att jag höll på att trilla dit för det, det är ju en petitess i sammanhanget!

"Nää, jag gör inget...! Lägger bara i 'naturdiskmedel'"

"...Och bark var inget vidare gott alternativ till frukost..."
Titta! Plats för en bil till för första gången sen i maj! God natt



2017 i bilder del 2

2017Posted by Åsa Sat, January 06, 2018 21:19:05
Många bilder?! Jag har sållat på 6000. Men detta var allt för 2017, nu går vi över på 2018

Next »