En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Skratta, lipa, skutta, skrika

2018Posted by Åsa Sun, October 14, 2018 22:02:59
En fredag med utnyttjad födelsedagspresent - veckostädning och middag! Me like! Lördag med snabbinsatt barnvakt och medhavd kvällsmat - pulled pork (på nötstek, smaka på den!) Tummen upp.

Hur kan man inte älska årstidsskiftningarna?! Jag bara undrar. Första rimfrosten, den skira grönskan, sommarens färgprakt och höstens färger!? "Ah, du är en sån som gillar vintern!" fick jag höra för ett tag sedan. Nej, men jag uppskattar variationen! Och efter sommaren som gått kan jag meddela att det var extra skönt att få välja att snurra schalen om halsen och ta på en tjocktröja, för att frampå dagen kunna lätta på klädseln!
Vi lämnar olika avtryck helt enkelt.Maken mötte en fin soluppgång igår, och jag mötte Guldlock!??Någon var och gjorde sitt på pottan på eget initiativ och kröp sedan ner och mös (nej, det var inte i morse!)Någon skulle prova lerpölen med missbedömde dess halhet...! Och jag tror inte den minsta insett att det var ett godishalsband hon krängt över huvudet!
När jag vaknade i morse var hela världen emot mig. Inte blev det bättre av att den minsta började greja vid halv sex, och sedan fortsatte. När jag till sist kom in från lagården hade hon däckat i brorsans famn där i soffa, efter att ha försett sig med ett par frallor från köksbordet. Fördel att hon slutat gnaga rakt genom påsen i alla fall.
Fördelen med att vakna fel är att det inte kan bli mycket värre! Och det har blivit bättre! Ett par missförstånd är utredda, skörden börjar se lovande ut. Om det fortsätter i samma takt börjar det rent av se bra ut! När Fiaten plötsligt vägrar starta är det bra med en Navara! Hur kunde jag vänta så länge med batteribytet?! Man får inte fundera på mycket annat när man ska ta sig in i hägnet!

Precis hemma efter en stunds kvällspress och strängning ringde slaktbilen! Denna välsignade slaktbil! Djur iväg! Pengar till kontot och en krympande räkningshög!
Fy fan vad jag tänker sova gott i natt om bara barnen gör det. Kanske jag borde sluta springa naken runt flaggstången först, men jag tror ni fattar känslan!?
Tog fram fika till oss nu, men noll respons från maken. Det var väl något naturprogram på TV som var "intressant". (Han är helt väck!) Han får väl fika framåt natten när han vaknar till igen!
God natt



Älgjakt och nygamla sängar

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Tue, October 09, 2018 22:18:10

Även om den lilla skruttan sussade sött i sin säng efter några lyckade rymningsförsök frestade friheten extra framåt tretiden då vi vaknade av ett rejält brak och ett illvrål. Där på golvet i mörkret låg hon. I fallet ner provade hon hörnan på mitt sängbord så ett saftigt jack var uppslaget i huvudet. Det blöder rätt bra! Och ont som det säkert gjorde gav hon hals i nära på två minuter innan hon upptäckte katten som kunde jagas. För egen del blev det en extra stund i soffan sen blödningen stannat någorlunda, och uppsikt på den lilla.

Kl. 3:25. Om ungen inte är still tillräckligt länge för att hålla tryck får man nyttja ett pannband så länge det är accepterat.

Inte kom hon till ro när vi väl skulle lägga oss igen, och då hon lärt sig klättra upp i min säng via sängbordet var det mycket spring. Tills madrassen lyftes ur spjälsängen och hamnade på golvet. Då slocknade hon som en stock.

Hade en söndag med lite småfix. En wire sattes i taket vid stugans sängar och därpå hängdes filtar. Nu är således "kojorna" kompletta.

Kattlådorna fick sin årliga helsanering och maken åkte på sin årliga älgmiddag som uppstart. Hemma bjöds di gamle in på kvällsmat och resesängen sattes upp till den lilla. Dryga decimetern högre sidor på den, så nu skulle hon väl bli där. Och det gjorde hon. Den natten.

Igår körde jag och drängen djur igen. De nya sinkorna kördes ner till andra gården och ett gäng av kor och kalvar togs med tillbaka hem. Enda gänget med blandade kavlar, de yngsta, så blev till att backa intill lagården och börja sortera. Korna ut. Tjurarna till de andra tjurarna och småkvigorna fick bindas in i brist på bättre förvaring. Inom ett år fyller EN upp hela drivgången! Det var nog inte så här nån av oss tänkte det...!? Kanske ett alternativ till platsbristen - duobås!?

Den lilla av dessa två små kvigor tyckte dock att det var dags att "tänka utanför boxen" så hon skuttade helt sonika rakt genom och ut på foderbordet. Ena hållet går bra, men inte tillbaka. Däremot gjorde hon hela dagen för ett antal tjurar på andra sidan foderbordet som fick en flicksnärta att sniffa på, tills jag tog med henne på en ny promenad runt lagården. Bindslet kortades och hon står nu ungefär där hon borde.

Småkillarna där ute blev många, sexton stycken. I väntan på slaktbilen som ska göra plats inne får de gå där, så "boxen" utökades, ströddes extra och en foderhäck sattes på plats då det börjar bli mycket foder att bära.

När man börjar plocka tegelsten på foderbordet inser man vilken tur man haft med pressen... Efter djurvaktsuppdraget åkte jag direkt bort och flyttade hemmadjuren. Hög tid, verkar 172, mitt i bild, att tycka.Maken var på jakt och även om mina kor höll sig lugna hade ett par hästar i samma by flyttat på sig. Två kvigor skjutna, och det var inte mina, som tur var. Och plötsligt kom den mest puckade kommentaren på länge; "Kan du hämta flickorna? Jag är i skogen!" -Jaha! Jag trodde man brukade jaga älg på stora boulevarden... Men men, det är ju min tanke. Välkommen hem till Wild West.

När de stora barnen fick sin sagostund i soffan på kvällen hördes plötsligt en svag duns och den lilla kom tassandes. Hur f*n gjorde hon?! Madrassen ner på golvet och packa ihop sängen. Sen var det spring! Oj, så kul det var. Tyckte hon. Men inte att bara dyka upp, utan först samla ihop filt, tre gosar, tio nappar. Tappa hälften, lägga ner och börja samla igen. Resa sig och tappa nåt...

Hejdå, du gamla fina spjälsäng! Vi ses till barnbarnen, så ladda för fjärde generationen.

Jag tog en snabbis till di gamle och hämtade svärfars växasäng från trettiotalet. Även om eluttagen sägs vara idiotsäkra nu för tiden vill jag inte ha den där pillegrisen närmre än nödvändigt.

Idag revs stängsel i norr. Kan meddela att jag hade lite problem en sväng - sjön har stigit och den låg inte stilla idag. Knappt jag fick upp mina stolpar ute i vattnet!

Fick hämta flickorna även idag. Alla tre barn verkar tycka det var väldigt spännande med den "nya" sängen som kom på plats under min frukosttid.

Jakten idag hade varit tillräckligt spännande för att bara olovliga djur visat sig, och en av hundarna återfanns på föräldragården hos mina kvigor. Enligt utsago ingen skjuten...

Slutligen kan man önska att man träffar någon, och på noll tid är Du med den. Det är en rätt go känsla. När man från ingenstans kan prata om stort och smått och allt däremellan. Det händer några gånger i livet, tror min förra gång var i USA hos besök hos en av makens sysslingar. Nu gäller det bara att förvalta det också. Oavsett vad titeln blir framöver. Man kanske blir stämplad som "en knepig jävel", Komandora eller alldeles, alldeles underbar;P



Ångest. Till ingen nytta!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, October 06, 2018 22:50:32

Vissa dagar det jobbigare än andra att ta sig ur sängen!
Tisdagen spenderades som en födelsedag sig bör(?) - på Länssjukhuset med sonen för hans första allergispruta. Inga större reaktioner, och absolut inga allvarliga, så efter en och en halv timme där, med massa kvalitetstid för spel utan störande småsyskon. En riktigt lyxfika på Ikea och lite ärenden avklarade efter det.

Onsdagen sedan - Tio år med gubben. Den jag aldrig hade drömt om att behålla. Han var inte min typ och alldeles för gammal. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig! Vi firade den dagen genom att inte träffas!;

Direkt efter lagård och frukost kopplade jag pressen och styrde norröver till Morfar. Lite läskigt att jag aldrig tänkt på en väg, trots att jag bott och vistats i området i många år av mitt liv.

Jag kom in utan bekymmer. Morfar öste ut och jag matade pressen. Tre balar på en styv timme, sen var det dags för middag hos Mormor. Och tillbaka till ladan. Det var tyvärr som så att det blev tyngre och tyngre i takt med att vi kom längre in - längre väg ut, mer armerat hö. Granngubben kom och hjälpte till. Gick som hejsan. Skuttade in i traktorn och nätade balen, och släppte ut den. Och den kom av oförklarlig anledning i det där mellanläget - råttfällan när lyftvaggan springer före balen, faller tillbaka och klämmer fast balen tillbaka mot kammaren. Och enda vägen därifrån (vad jag vet - vet någon annan så meddela gärna!) är att montera ner balen i beståndsdelar. Och det är många delar, vill jag lova. Och en bale är aldrig så välpressad som i dessa tillfällen!

Så istället för att mata på fick vi snällt ligga där och ösa överdjävligt hö i två timmar innan vi kom vidare. Någonstans på mitten fick jag en fråga från granngubben; Är du tjurig?! (ohps, började jag vara så otrevlig...?!) - Du verkar ju inte ge dig! - Klartext: Ctrl+Z funkar inte i detta läge! Inte heller shift+Delete. Jag har provat!

Nä... Men hur frestande det än är att spy på skiten och sätta sig bakom lagårdsknuten och lipa, är det lik förbannat samma situation att återkomma till - för det lär inte lösa sig självt. Han och jag låg där och roade oss, medan Morfar kröp in i ladan igen och öste fram - man ska ju inte ge sig! Skickade hem honom efter kaffet sen.

Men men. Sinkade i två timmar och åtta pressade balar, med ett slutresultat på sju, hade Morfar rätt om att det var fler än tre liggandes löst i ladan. Granngubben gick hem till sitt - fick nån allergisk reaktion (han sa i och för sig att han var allergisk mot arbete) och fick boka om sin resa ett dygn.

Sista minuterna var jag väldigt orolig för Morfar. Gubben är ingen ungdom längre, fyller snarare åttio om ett par veckor. Och att ösa hö en heldag är kanske ingen vidare syssla för dessa. (Sa både till honom och Mormor att han hellre skulle ta en dödlig hjärtinfarkt än att veta att jag öste hö själv, och han var benägen att hålla med "Nej, det hade ju aldrig gått!") Vi kom således i ett moment 22; Jag övervägde att följa med honom hem tills Mormor kommit från sitt (Ja, orolig var jag för han mådde sannerligen inte bra där på slutet. Munskyddet jag tvingade på slet han av efter fem minuter så han "kunde andas" och ju längre ner på logen - ju dammigare.) Jag vägrade i alla fall att låta honom gå på den gamla vägen de hundra meterna ut, med färska stubbar och ojämnheter i mörkret, och han i sin tur vägrade lämna området förrän jag tagit mig ut från samme väg med mitt stora ekipage.

Till sist lämnade jag av honom på grusvägen och gick tillbaka, så han, sittandes i bilen kunde se att jag kom ut i ett stycke. Jag stod ute hela dagen! Hur såg de där inne ut? Och hur såg de ut på insidan?!

Hem genom mörkret och vid sista kilometern ringde jag honom, men då var det "ingen fara". Då lät han dessutom som vanligt, förutom tröttheten. För egen del var det snabbt genom duschen och sedan knallfall i soffan. Fika och sängen. För att citera Morfar torsdag morgon (vid nästa samtal): "Jag somnade betydligt tidigare än vanligt och vaknade betydligt senare än vanligt!"

De till vardags ömma armbågarna och handleden var sannerligen inte bättre än vanligt, men bara man kommer igång så brukar det gå bra! Eller rättare sagt gjorde jag inte mycket alls den dagen. Hade krupit ner med katten och boken när det plingade på dörren och jag (numer IT-tekniker - oh honey, don't make me laugh...!!) hjälpte en med mobilen. Lagom tillbaka i position med Selma på magen ringde mobilen. Sen var det liksom bara att pallra sig upp.

När lugnet lagt sig en torsdagskväll.Igår kördes de två korna från norr ut till campingbyn och sinkogänget där. Nytt bete serverades och det var säkerligen uppskattat. Vidare styrde vi nosen långt iväg och hämtade hem tolv djur. Kor och kalvar.

Någon verkar haft goda vänner...

Detta gav upphov till en märklig känsla; Jag kör iväg djur varje vår. Till folk som har mitt fulla förtroende. Dessa fixar stängsel, tillsyn och vatten. Från maj till oktober. Skulle något tillstöta eller avvika kommer ett samtal. Ett antal gånger per säsong brukar jag checka av läget lite. Åka och prata med djuren och så. Detta hände väl ett par gånger i maj... Var tog sommaren vägen?! Som jag skäms! MEN det är också ganska fascinerande att jag kommer dit. Vet att djuren är långt bort i tjottahejti - många hektar att vara på. Jag ropar på dem, en gång, två gånger och Där kommer svaret. Och inom ett par minuter kommer korna i full speta, tätt följt av kalvarna.

Att korna kommer och känner igen en, är en sak. Att kalvarna kommer och står med korna, totalt coola, är en helt annan! Alltså, när vi hade fått upp dem på kärran stod fanskapen och diade! Elva djur gick upp på en femöring, och även om det var knökafullt i kärran kunde vi inte åka hela vägen en gång till för en ko, så hon fick snällt gå på! Och när hon kom, knuffades di-kossan undan, varpå kalven fick en annan spene att få tag i. En snäll ko står ju som ett ljus när hon mjölkas, så varför skulle de flytta på sig och ge plats?! Och om både kalven och kon är okej med det, känns det som ett ganska bra betyg på deras lynne.

Och oddsen att det tvunget skulle komma en timmerbil den halvtimme det stod en rad bilar på den lilla grusvägen!? Jaja, han tog först kafferast och kom sedan ut för att putta upp det sista djuret.

"Det är skittråkigt att hämta djur!"

Hemma delades gänget av. Korna ut och kalvarna "in". Tutiluren med andra ord. Idag har de fått sällskap från ännu ett gäng. Eller två, för när det första gick så bra så kändes det synd att spara på ångestgruppen - den där det plötsligt dök upp två kvigor efter en veckas vistelse i skogen och som sprungit all världens väg så fort en flytt varit på gång. Inte skytt några stängsel. Men varför mådde jag så dåligt i bilen på väg dit?! Djuren reste sig knappt när vi stängde in dem på liten yta. Och de var uppe på kärran innan vi hunnit stänga fångstgrindarna bakom dem! Dessutom skulle korna ut, kalvarna till de andra och kvigorna som bränt sina broar skulle bindas in. Kvigorna gick snällt av kärran, rakt in i behandlingsburen där de fick ett halsband och sedan marsch över ränngaller och allt, helt utan konstigheter, och började äta. Ingen notis om att jag dök in jämte och klickade i bindsle och ur rep. Helmysko. Har dessa stackare haft hemlängtan sen i början av maj!?? (Förvisso klargjorde jag ganska högt, då sommarskötaren hör dåligt, att han hade mitt ord på att få henne, via den egna älgstudsaren, om hon stack igen. Kvigan ville nog inte detta!) Nånting säger mig att lillfis varit ute olovandes.

Sandlådan. Bästa investeringen på tomten!Läggdags! Får väl se om lillskiten kommer i natt. (Inte värt att nämna att vi fått fyra lugna nätter på rad!) Två (!) gånger har maken nattat henne och lika många gånger har hon kommit gåendes ut ur rummet. Hon verkar fila på sin klättringskunskap. Houston! We got a problem!

God natt

Alla djuren verkar klarat sig!

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Mon, October 01, 2018 22:03:58

Misslyckat rymningsförsök?!

Fredagen innebar avresa för familjens del, på olika håll. En tanke låg i småfix innan vi åkte, vilket givetvis fallerade då drängen smällde ett däck på gräsklipparen nere på andra gården. Maken åkte dit och räddade honom, och för egen del blev det väl knappa två timmars förskjutning. Tyvärr, men vi har varit med om betydligt värre. Fick gå den sista biten fram till djuren då torsdagens kastvindar vält två stora träd över vägen, och över mitt stänge. Planerat djurfritt innanför dock.

Reagerade och tyckte detta lät oerhört mycket. Ett reportage i Land Lantbruk om en mjölkgård. Började räkna och insåg att jag i år betat/slagit på 27(!) gårdar själv. Vilket är ungefär tre mer än ett "normalt" år.

Själv var jag iväg på en betesrunda. Smet in och skulle spöka på ett ställe, dock var det inte lika öde som det såg ut så det slutade nästan med blöta brallor sedan det gormade något efter mig. (Trösten är väl att jag inte hade nån läbbig deckare i lurarna! OCH att han som röt till halvhjärtat efter mig blivit nästan lika rädd då jag nyss vänt ryggen mot dörren och han trodde jag var någonstans på väg mellan uthusen.) Det där med att jag ska kunna smyga runt obemärkt på gårdarna blir väldigt svårt om folk plötsligt håller sig anonymt hemma!

Min moster hämtade med sig barnen och det var på håret att vi hann iväg innan Jirka dök in för att göra lagården på eftermiddagen.

Iväg till Varberg. En stressreaktion utlöste under maten så riktigt ont i mellangärdet och en frossa som inte ens gick bort i bastun efteråt. Lyckades hålla oss (mig) vaken till framåt halv elva i alla fall, men jag är inte medveten om att maken släckte taklampan, och var väck tills klockan ringde för frukost. (Och vet ni?! Här har man gjort sig besväret att hänvisa till både drängen och Jirka på telefonsvararen för att säkert ska kunna/våga lägga mobilen ifrån sig - vilket i sig är en enorm stressfaktor, för mig i åtminstone - och INGEN har ringt! Är det tacken det?!)

Hade ingen brådska hem och provade både psyke och äktenskap med en "snabbis" i Ullared. Lördag efter löning är ingen bra idé! Inte ens om man är där klockan fyra på eftermiddagen! MEN efter nära två timmars kassakö kom vi ut med en stor del av jul och födelsedagar avklarade. Man får försöka se det lilla. Även om det är vansinne!

Kvällsmat hos moster när barnen hämtades. En bil gick direkt hem och den andra via mataffären.

Söndagen bjöd på firande av mig. Mor och B hade kommit upp. Mormor och Morfar och Drängen och fru kom på middag och tårta, som Mormor hade med sig. Trots flera frostnätter levererar tomaterna fortfarande! Blev utschasad av make och barn att fota detta: ...Och kom ut till Detta!:

Idag startade dagen tidigt. Lagården skulle klaras av innan sonen skulle iväg, lillfisen lämnas på dagis och tid på sjukan passas med mellanbarnet; En del astmatendenser har utvecklats (finns gott om såna i släkten), och allra helst i samband med förkylning, så nu ska det provas med kortisoninhalation några veckor och se vad som händer. Halvt tjatade till oss ett pricktest också, vilket visade utslag på både det ena och andra, dock med fler utslag där mot vad vi märker i vardagen.

Maken direkt iväg till jobbet, lillhönan till dagis och själv var det dags att försöka börja jobba igen; inspekterat beten, samlat ihop rymlingarna i hjorthägnet, samt lokaliserat strömproblemet i det samma. Sprungit runt några hagar och dök in då jag plötsligt insåg att vi hade utvecklingssamtal i skolan en halvtimme senare! En gång i tiden, typ i lördags, hade jag ett permanentstängsel här. Men det var innan något fick för sig att dra med det över vägen, ut på hygget och fördärva ett tjugotal trästörar för mig... Bara att sätta om.Är skatten mina halmhyttor?! Eller blir det till att ta dykcertifikat? Begravt i grönska, eller var det glömska?!

Imorgon går turen till länssjukhuset med sonen för första sprutorna. Ett samtal från Morfar ikväll om att han huggit en gata till mig fram till den gamla lagården. Röjt undan buskar och grenar. Jodu, gamle B i himlen, ditt hö ska allt ätas upp av ett gäng "oxar", så som du önskade en gång för länge sedan. (Di gamle tömde logen de sista åren de hade får, så SÅ extremt gammalt är det inte! Det är yngre än mig i alla fall.)

Tur vi redan "firat" onsdagens tioårsjubileum med maken. När jag matat pressen en heldag med allt som är i ladan lär jag vara sket slut!



Bebissug

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Thu, September 27, 2018 21:28:50

Jag är blåst!

Åtminstone sen igår när jag var ute och stängslade heldag i halv storm och sånt där jättesmått, jätteblött regn som det inte blir några millimeter av, men likväl dyngsurt.

Flyttat en grupp på andra gården, gjort klart och förberett inför flytt på Knektatorpet. Sjön har stigit så pass att det gick att gå ut lite i vattnet. Ingen mer vattenkörning med andra ord!

Sen eftermiddag innan jag var hemma igen. Bara att dyka ner i containern för att ösa fram foder de sista dagarna nu innan det är dags för foderbil igen. Den andra silon börjar tömmas så snaaart ska det lösas med en annan hantering och kvantitet. De tar liksom samma stoppavgift för ett eller femtio ton. Och ju mindre, desto oftare kommer de, och desto mer kostar det mig. Gillar inte.

Maken fick äta själv med barnen, ta sonen till simskolan, handla lite med flickorna innan sonen var klar och sedan hasta hem för en snabbfika innan barnen kördes ner till kyrkans aktivitet i brukssamhället. Jag kom in ungefär vid den tiden och att åka iväg på dans lockade inte det minsta! Däremot middag!

Blir alltid mycket att förbereda, därför denna väldigt kluvna känsla när man ska iväg på något. Det ska funka både inne och ute. Strulet ska minimeras med bete hos alla djur och gärna ström i stängena.

Idag var passande nog studiedag i skolan, och som av en händelse inföll denna dag samtidigt som Hans var med föräldrar och lilla bebis i Stugan, halvvägs till oss. Tjugoåtta mil eller fjorton?! Enkel väg.

Lagård imorse och sedan iväg. Hela familjen faktiskt! Trodde inte maken skulle ta ledigt, men det hade han visst gjort och det var uppskattat.

Gillar inte klyschor, men Jösses vad små de är! Vilken liten plutt på fem kilo! Vänta lite nu... Vår lilla var två och ett halvt... HUR LITEN VAR HON EGENTLIGEN?!

Barnen tyckte det var jättemysigt. Vi också förresten! Inte utan att man blir lite sugen... Tur vi har till maj på oss för att ta förnuftet till fånga, för att hålla tidsspannet. Vi har ju hittat ett vinnande koncept, så dumt att bryta det. Förnuftet till fånga, var det! Pronto! Låna och gosa. Punkt.

Hemma i lagom middagstid. Maken på UV och barnen i säng. En stund hos drängen innan det var dags att gå hem och "koppla om" jourtelefonen. Drängen och Jirka får överta rodret imorgon. Jag och maken ska åka iväg! Och fasen vad gott det ska bli! Och fasen vad vi förtjänar det!

(Tur jag av en händelse råkade upptäcka sex missade kalvrapporteringar som jag fick rätta till ikväll och få rent samvete. Jaja, för det i alla fall.)

Önskar därför redan nu trevlig helg!





Fy fa-an vilken kalv

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, September 25, 2018 21:48:34
Ljuvligt att kunna släppa ut 1,5-åringen till sandlådan!

Tur hon fixade en skena INNAN hon rullade nerför trappan!

Efter frukosten i söndags följde barnen med drängens fru till Söndagsskolan, den lilla hamnade i vagnen och själv startade jag upp ett bullbak. En dum idé med facit i hand - hade nog haft mer behov av en extra timme på rygg! Men bullarna blev goda!

Iväg till moster för middag, maken kom hem frampå eftermiddagen, lagom inrökt och hade gjort lagården. Helt slut var vi båda, så tidig nattning, med en liten som började strula redan halv elva och fortsatte sedan större delen av natten.

Igår åkte jag norröver och stängslade. Börjar undra vad jag gjorde mer, då det känns som om jag hade fullt upp... Ja just det, tog ju en extra lång frukostrast med katten på magen!

Skulle i alla fall göra lagården, då jag blev varse att tjureländet ännu en gång lyckats tröka ut huvud med stora horn i det lilla hålet vid vattenkoppen. Tjoho. Jag skulle snart iväg...

Men bara att tömma grannboxen, och försöka tvinga ut honom. Maken tillkallades för hjälp, så han grejade en del där medan jag sprang ut fodret. När tjuren väl var loss gick han ett annat öde till mötes, där han omöjligt ska kunna krångla fast huvudet. (Men man ska aldrig säga aldrig!!!)

Så! Iväg med tid att passa var det. Gärna mat och dusch före avfärd. Och in ungefär i samma tid som man enligt planen skulle vara på plats...

Så igen! En klick smör i stekpannan, kläder av, igenom duschen, ur duschen och lagom att slänga på köttet (duschar man fort då eller har man en slö spis?!) Kläder på och sen slänga i sig maten innan familjen hunnit sätta sig och iväg. Inte på det sätt en fin, hemmaodlad entrecote ska hanteras, men ibland har nöden ingen lag. Det var för övrigt den sena söndagsmiddan som ingen orkade, varken för energi eller hungrighet, tillaga. För förtydligande. Ingen normal måndagsmiddag.

Väl i stan på möte/kurs med Gård- och Djurhälsan kom framåt slutet plötsligt ett meddelande från maken på månskenspromenad. Djuren på föräldragården gått ifrån grannen, gått upp i "vår" trädgård, fortsatt en kilometer längs vägen med fin återvuxen vall på båda sidor. Fortsatt upp på, eller längs med, den stora länsvägen och ut på åkrarna på andra sidan, med siktet inställt på vidare vandring då de blev avbrutna av maken.

Då är man extra glad för den där spannen. Och för den som stannade på vägen med varningsblinkers och ficklampa och hejdade trafiken så flocken kunde trava över igen.

Svängde inom föräldragården på hemväg, skjutsade maken till jobbarbilen som stod kvar där han snappat upp djuren och fortsatte sedan hem. På med kläder och ut med traktorn efter vattenvagn och iväg med den till korna.

Tog en stund då stödbenet rasat iväg och inte gick att låsa fast igen. Tyvärr lika illa när den skulle sättas av hos de törstiga korna. Så det tog en bra stund där också.

Hemma strax efter midnatt igen och då var det en snabbfika och tina upp från det nollgradiga och sedan nattning. Underbara morgonsol! Man "ser" verkligen projekten komma...!

Idag har jag och drängen kört djur. Tjuren Party togs hemma och släpptes till gruppen i hjorthägnet. I nästa by hämtades fem kalvar och sju kor till andra gården. Förbi hemmet och norrut till grannbyn och den grupp som stod näst i tur. Tjuren gick smidigt och stängdes in i kärran. Jag har inga större problem att jobba med ström i tråden, men kanske ändå borde byta de trasiga handtagen snart...

Sen var det den där kalven då. En ko och kalv var lugna, den andra kon lite i vimsigaste laget och hennes kalv totalt dum i huvudet. När vi väl fått in hela skocken i kärran och stängt beslutade vi att istället för att köra dem på bete i nästa by, och kanske inte få tag på kalvuslingen igen, utan köra hem istället. Kalvarna in, trodde vi. En stund såg det ut som att kalven skulle bryta nacken av sig på vägen, så som han for runt och mer var i luften än på marken. Synd att han misslyckades...

Korna släpptes ut, (och går utanför huset och skriker nu...) Stirrkalven fick snaras och dras in meter för meter, in i en box. En från boxen fick lämna sin plats och istället gå ut till utrymmet bakom pressen tillsammans med den andra kalven. När man tömmer fyraåringens byxfickor före tvätten...

... Och när man kollar över fickorna på ettåringen.

Middag som dårar, genom duschen och iväg på föräldramöte. Sen har jag kollapsat i soffan. Lite eldning i spisen. Katten halvt på, halvt jämte och datorn i knäet. Sängen lockar så lite fika innan kanske.

God natt.



Jag vet inte vart veckan tog vägen...

Bondelivet 2018Posted by Åsa Sat, September 22, 2018 22:31:17

Veckan som gått med prao har varit körigare än vanligt, dock inte orsakat enbart av den tjej som klev in på måndag morgon och fick mina hundrasjuttio centimeter att kännas pygmélikt. Det har blivit mycket stängsel. Flertalet djurflyttar och den ena kogruppen drev vi ungefär en halvkilometer genom skogen. Den dagen stod stegräknaren dessutom på över tjugoniotusen sten och ett saftigt skoskav uppstod. Tur det var en lugnare onsdag med enkom sextontusen... Slåttergubben dök upp igen!

Några fattade vitsen och gick, några fastnade i en rotvälta så jag personligen fick bogsera ut dem, eller henne, 1742, den bruna mitt i bild. Hon kunde väl låtsats vara lite rädd för mig i alla fall... Det krävdes, till praoens förvåning, inte så mycket betänketid innan merparten började klättra brant uppåt. Det var nog värt det när det öppnade upp sig.Tisdagen varvades stängsel och skogsdrivning med strängläggning som variation. Sen jag blivit ensam på eftermiddagen hämtades pressen, middag intogs och sedan ut för nästa pass och mata ut balar i sena kvällen. Mormor hade tittat förbi, då hon haft lust att baka "lite grann"! (Tack ängel!) Och när jag väl kom hem hittade jag maken på detta vis:

Lämpligt nog skulle praoen på begravning på onsdagen, och jag, maken och sonen styrde nosen norrut till Länssjukhuset;

Efter nästan tre och ett halvt års krig har de gått med på att påbörja en allergivaccination på pojken så han kanske klarar sommaren bättre med allt vad pollen och gräs säger. Dummaste kommentaren hittills var när en läkare rekommenderade att vi flyttade till ett bättre lämpat ställe - stan. Passande nog hade vi även fått kallelse till en annan tid några timmar senare, så det var lagom att ta en lunch och proviantera nya glas på Ikea. (Allvarligt, sex glas för tolv kronor?!! Knappt värt att kosta på dem disk ju!) Sköterskorna beklagade att vi fick en "heldag" hos dem, själva jublade vi då det inte kunde varit bättre. En timmes väg enkel resa så är det ju lika bra att ta allt på en gång!

När telefonen startades upp på eftermiddagen (ett informationsmöte beräknades ta ca två timmar, vi var ute efter fyrtiofem minuter!) plingade meddelandena friskt.

Ett från en halmförsäljare som meddelade att åkeriet var på väg! Ett från en lärare på gymnasieskolan som ville stämma av läget.

Insåg att vi nästan skulle klara tiden för dagishämtning, så avbokade drängens fru på det. Hon hade även middag nästan klar till oss alla när vi kom hem. (Fy vad bortskämda vi är!) Precis lagt upp mat på tallriken så stod läraren på gårdsplan. In med honom på en stol jämte bordet och äta under tiden. Make och son iväg på simskola. Jag till lagården. Drängen ut med flickorna. Sonen avsläppt hemma och maken direkt iväg på klipptid. Jag ställde i ordning balspjutet med ytterligare två spjut för att kunna lasta av de beställda fyrkantsbalarna. In och natta barnen för att på väg nerför trappan inse att lastbilen rullar in på gården. Ja, det var väl typ onsdagen det. Frågor?! Dansen skippade jag och även det innefix jag hade planerat för kvällen.

I hallen på dagis i torsdags ramlade den minsta lite från en pall och vägrade därefter att släppa mig. Som en igel satt hon och skrek i högan sky när hon lossnade en centimeter. Tillsist fick hon snällt flyttas över i en annan famn och jag gick. En ny upplevelse för samtliga! Skönt att hon saknar mig lite på dagarna!

Hämtning av spån har varit i behov länge, och nu tog vi itu med det. Hemska göra! Hatar att trampa spån nästan lika mycket som jag hatar gaffel-/jordbruksdrag. Men så skönt när det är gjort. Grisarna fick extra ombonat och projekt hönshus började vara aktuellt.

Drängen gick på sitt projekt - stuva undan fyrtioåtta halmbalar! Han hade att göra kan jag meddela! Men han hann precis klart innan regnet drog in! Och endast en bale brast, den som jag råkade rulla ner från lastbilen... Det heter väl "foderhäck" Är detta "slemmigt men mättande", eller blir man en sån där kul filur om man smakar?!

Igår städades drivgången bakom tjurarna varpå ett antal vägdes. Vädret var bättre än planerat, så det fick även bli rivning av stängslet hos grannen medan det var torrt. Hönorna fick nystädat och på mitten där öppnade himlen sig med några rejäla knallar och blixtar. Då vi sprang lite fram och tillbaka med skottkärror och spånbackar, blev vi rätt rejält blöta - det rann längs benen under byxorna och ner i stövlarna... Och de stackars hönorna som knappt vågade sig in i den ljusa spånen kom slutligen under tak som dränkta ruggugglor! Stackarna!

Idag då så åkte maken iväg på hajk. Av alla tillfällen! Det där livet lockar mig inte det minsta, men att sova under en presenning i åtta plus, med ganska blåsigt väder och ösregn, övertygar mig än mer! Jag ser inte tjusningen i det! Fick nyss meddelande om att de har det varmt och gott vid lägerelden. Jag har det varmt och gott med en katt jämte mig, en på mig och datorn i knät!Bara en knäckt imorse! (Och det var inte jag!)

Och så ska jag, ensam, både sköta lagård, laga mat, diska och vara barnvakt samtidigt! Får se om jag reder ut det eller om det blir ett fall för soc på måndag. (Det lite komiska i det hela är att maken hade varit bjuden på middag innan jag hunnit lämna gården, men en man är det ju också lite synd om;)) Ett och ett halvt dygn ensam med tre ligister. Tur svägerskan tittade förbi och hann rädda en unge som kissat i syrrans säng medan jag pratade med drängen!Ytterdörren öppen och lillungen försvunnen. Ute i storasysters skor och brorsans mössa. Vad är problemet?! Moment 22 då man dagligdags piskar ungarna i att strumporna ska paras ihop och så hittar man de dyngsura strumporna hängandes på tork... Hoptussade. (Det är i ett sånt tillfälle jag citerar Ratata; "Vad gör jag nu?! Jag har order att sitta men det är ju en Kaaaaaatt!!")

Men men, vi tog itu med den årliga helsaneringen av badrummet. Flugsäsongen är någorlunda över så det kan vara lönt att skrubba kakel... Slutar aldrig förvånas över hur äcklig en dusch kan vara. Tycker det spolar mycket där jämt, men det fastnar minst lika mycket! Skönt att man inte har större badrum när man ligger på knä och skrubbar fogar med diskborste! Check!

Sen har det tvättats typ tretton maskiner - nåväl, det kanske bara känns så... - och ungefär lika mycket är omhändertaget ("Tvättar du allt som fanns i våra garderober eller?!!!" - Nä, en veckas eftersatt tvättstuga är under framgrävning!)

På väg till lagården snubblade jag nästan nerför trappan över katten Abbe som återvänt från brukssamhället och vrålar här på nätterna. Husse har varit här flertalet gånger för att locka fram honom, varför katten slängdes upp under armen och låstes in i hundburen - i hönshuset - i väntan på hemfärd. Rena rama zoo! Nydammsugat och sonens skor tömda ute!

Sedan det mesta började se acceptabelt ut blev det, som vanligt, sen middag där sonen var med. "Klabbunge" kom det från lillhönan och repliken?! - "Även mästerkockar kladdar ibland, vet du inte det!" Man undrar ju var de får allt ifrån.

Jag fick ett känsla av "åldersnoja" tidigare i veckan då jag kom på mig själv över att muttra över "dagens ungdom". Generellt, absolut, men extra aktuellt med en prao. I min värld är det givet att man hälsar när man kommer, säger hejdå när man går och tackar för sig. Jag inser mer och mer att det inte alls är självklart, och det retar mig. Det kostar ingenting, varken pengar eller energi, och gör så mycket för rena trivseln. Måtte jag lyckas fostra mina ungar bättre än så! (Så gick där iväg en känga i etern!)

Till veckan känner jag för semester. Lär inte ske. Ska ju iväg!! Så bara att fixa innan dess. Stängsel och stängsel. Ett par djurflyttar och stängel. Nja, och så eventuellt kanske måste nåt stängsel fixas.

En annan sak som jag grunnat på flera gånger är vilken fasad jag håller utåt. Jag får "ofta" höra att jag skriver så underhållande (var då?!), är ett energiknippe (totalt sket slut jämt och börjar undra om jag behöver utredas för kroniskt trötthetssyndrom!) och att jag är så optimistisk (jag ser mig som pessimismen personifierad! Så sent som i veckan fick jag ett sms "Med den positiva energi du synes ha... Optimism vinner över motsatsen... Men så är jag både godtrogen och lättlurad..." Eh VA!? Jaja, jag tackar. Antar jag. Läsarbild; Så här beter de flesta av mina djur sig när "främlingar" passerar hagen.

Har i veckan också fått flertalet "klagomål" på mina djur. "Jagar de alltid dig på detta viset?!" "De tycker verkligen inte om mig! De går efter mig hela tiden" "De är sååå klåddiga, de där små tjurarna" "Skulle ta en bild men de slickade på kameralinsen". Nästa projekt får väl bli nån stiftelse som finansierar en ko-offerjour eller dylikt.

Får man en bit morot ska den så klart intagas sittandes. På favvoplatsen!

Nu ska jag ta itu med ett mer nutida problem - längtat hela dagen efter att få sätta mig i soffan med några chips, men nu är jag alldeles för mätt sen maten...

Ha en fortsatt trevlig helg



En märklig känsla

2018Posted by Åsa Sun, September 16, 2018 21:59:37

Det är när man öppnat upp så här för att köra in en ströbale som man verkligen hoppas att de håller fokus på maten där framme!

Då har det gått några dar igen...!

Stängslade norröver en dag. Släppte över djuren och hyrde en plats på den halvt övergivna ekan - årtullen var perfekt att stoppa en stängselstolpe i. Lättare än att trycka ner den i berget i alla fall! Halvfabrikat! Ohps...

Ön fick också en omgång stolpar och djuren swishade bara över bron och ut där, så det var ju smidigt för mig!

I fredags tänkte jag mig lagård, sen en rallytur till samhället och proviantera och sedan hem, lasta tjurar och åka till di gamle med dem. Vågar någon gissa!?!? - Det sket si!

Hörde att det "bröttlade" en del längst bort i lagården när jag kom ut på morgonen men tänkte att det bara var ett allmänt tjurgruff. När jag kom dit stod däremot en sån där hornpelle med typ sextio centimetershorn på vardera sida skallen (fått en sån då jag inte avhornar nåt). Som lyckats pressa ut skallen i det lilla hålet i grinden där vattenkoppen sitter och stod med det i grannboxen. Och där var han. Dessa puckade djur lyckas nämligen alltid ställa till det men sällan lösa det. Rimligtvis får man ju göra samma sak spegelvänt, men det övergår deras förstånd.

Kallade tillbaka drängen och vi jobbade länge med det. Till slut fick jag ställa upp ett par grindar i fodergången och tömma grannboxen så jag kunde gå in i den och försöka. Ungefär en och en halv timmes slit innan han kom loss. Vågar liksom inte sätta fingrarna mellan horn och grind heller för att lossa grindbultarna... Under tiden ringde en man om en ko som kommit in i den bortstängslade flishögshagen, och kompisarna gått iväg så hon stod och skrek. (Man går ju inte ut/in på samma sätt som man gick ut/in. Vilket kanske är bra vid vissa tillfälle!) Tog mig i kragen och bytte skyddsglas på mobilen, vilket jag tänkt länge och haft ett nytt liggandes ännu längre... Är rätt glad att jag haft det... Brunt som ett furugolv för sex veckor och nu ca 120 mm regn senare.

I alla fall var det bara att damma av sig det värsta, köra iväg, möta mannen på vägkanten en bit från byn ("Det lät som att du var i en tvättmaskin, vad gjorde du?! Och har du sett att grisarna bökat sönder hela Västra Lycke?!") Kossan in, rev tråden då den inte behövs längre, en koll i andra gruppen i den byn och vidare ut till föräldragården när jag nästan var där.

Sen hem för frukost, lite innan elva, bara ut och lasta foder och tjurar - vilket inte var så bara. Fem gick jättebra, den sjätte helt okej. Tre fick jag bogsera upp och för den tionde krävdes ett försök till rodeo - gick inte, eller jo, han stod kvar! - så slutade det med det låååånga repet om halsen, in om kärran och runt rumpan på tjuren och dra upp tröggöken. Han är ändå bara 75% hereford...

Och så iväg. Under tiden hade Mormor hunnit efterlysa mig - kom jag till middag? - och jag hann meddela att jag var på väg, precis i middagstid.

Framme hos dem och släppte av hela ligan, middag hade de väntat med i trekvart (Ni som känner Mormor förstår ångesttonen va?! - Men jag hade ju varit så pass nära så de kunde vänta lite i alla fall...!)

Överlämnade förmaningstal från Drängen till Morfar: "Säg till att han inte får gå in till dem med spann, de kommer springa ner honom!!" (Han hade stått utanför stängslet och slängt in kraftfoder och efteråt kom kommentaren: "Hade jag varit inne hos dem är det inte säkert att jag hållit mig ståendes! De var ivriga!")

Svidade om, fick middag och gjorde sedan en väldig märklig sak; Gick på husvisning. Inte något konstigt i sig, men det var verkligen noll i visningsfix. Den gamle man som bott där skulle in på en "rutingrej" på sjukhuset, lades in då de hittade allvarliga fel. Han kom till hemmet och dog ett par dagar senare. Och huset var därefter. Visst hade anhöriga (eller vad de ska kallas...) städat av "det värsta" men ändå. Glasögonen låg på skrivbordet jämte telefonen. Skjortan hängde på stolen vid sängen. Kudden hade typ avtryck från huvudet fortfarande. Handdukarna hängde skitiga på toaletten. Ja, ni fattar. Och huset har stått öde i snart tre år på grund av familjefighter.

Jag har inte varit där på väldigt många år, men åtskilliga barndomstimmar är ändå tillbringade där. Sängen var nerflyttad, men fåtölj och bord stod kvar på andravåning. Där jag satt, och han på sängkanten, med ett rutat papper mellan oss på bordet och spelade luffarschack. Vanligt schack (som jag alltid varit urusel på) var inte lönt - man var matt innan första bonden lämnat sin ruta.

En mycket, väldigt mycket, konstig känsla.

Och precis innan jag lastade tjurarna, fick jag en minnesbild; Jag och min kusin, eller kompis, stod tillsammans med gubben och beundrade en vacker tavla ovanför pianot (tavlan var flyttad för övrigt). Då säger mannen: "Ni kommer väl på auktionen efter mig!?"
Det blev såå nära! Jag har inte tänkt på detta, men minnen ploppar upp ibland. Jag ska inte gå på gårdsauktionen, det hinner jag inte med, men blir det lösöresauktion så ska jag gå dit. Det har jag lovat. För många år sedan, men jag ska försöka hålla det. "Jag borde nog skaffa en oxe som åt upp höet", sa han när jag som tioåring(?) lurade med honom till att snoka i alla uthus. Logen var full... Strömbrytaren går inte av för hackor! Inte en enda bild på kungaparet på utedasset! Däremot en elektrisk taklampa (den första jag ser på ett dass!) och några fina, egenhändiga akvareller från tolvåringens 1945.

Tillbaka till di gamle och fika, sen svida tillbaka till skitta kläär och hem med tom kärra. För att hitta tjurförbannelsen med huvudet fast i grannboxen... En gång kan bli en miss men två gånger så är man dum på riktigt. Jävla as.

Middag blev således framåt åttatiden med övertrötta ungar innan vi själva däckade.

Redo för gräsklippartur... Lady in red.

Två stora barn följde med och handlade igår istället. På väg ut kommer en dam fram och pratar. Jag kan inte placera henne, men hon berättar att vi träffats på våffelkaffet i missionskyrkan några gånger. Just det. Vem är människan?! Tycker det är lite småjobbigt att folk vet vem jag är och så står jag där som ett annat fån! "Mamma! Jag har kommit på att jag kan göra smålandsgärdesgårdar!"

Dagsskörd... Kröp upp och öppnade ventilen i stugan. Vände mig om och där kom den lilla...

Maken gjorde storverk i lagården - bytte en hel drös med vattenrör. Ett efter ett sprang de läck i vintras, och resten har ju suttit ungefär lika länge, så nu blir det service. Medan det finns tid och inga djur hetsar eller hjälper till.

Idag har det varit städsöndag igen. Övervåningen fick en rejälare omgång innan vi gick ut och lekte. Det där överblivna brunnsröret är superkul fortfarande!
Ja, och så började dagen med att någon sett fyra hästar i sin hage, istället för tre. Fick åka iväg och putta tillbaka min kviga... De har börjar leta, och det börjar bli befogat. Högprio i veckan! Märk väl; Man får inte gå med stövlAR inne. Diskmaskinen var visst redan laddad...!? Mamma Mu och Skatan?!!!

Snart läggdags. En vecka utan rast och vila - praoelev lär hålla igång mig, men då blir det kanske en hel del gjort också!

God natt.



Next »