En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Midsommar

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Sat, June 23, 2018 23:50:12

Kombinerad katt- och barnlucka!

Redan midsommar! Hur gick det till?

Vi tog sovmorgon. De flesta av oss. En stund efter åtta kom lillhönan och knackade pappa på axeln som fick brått ut till lagården. För egen del höll han på att skrämma livet ur mig då han attackerade i sängen halv tio! Man får inte göra så efter en lång natt utan toabesök!

Strax efter tidig lunch var det dags att styra nosen mot hembygdsparken och parkera i tipspromenadsholken tillsammans med andra ur föräldraföreningen.

Tre barn på bild är ungefär 2,5 för mycket...

Hela eftermiddagen där, snabbt hem om och vända innan vi åkte ett antal mil mot sydväst till gymnasiekamraten. Nästan otäckt hur lika stora våra barn är, med endast tre veckors åldersskillnad.

De konspirerade rätt ordentligt, de där små. Någon snålget hade ju till exempel lagt nät över jordgubbarna - löstes genom att äta bären genom nätet. Det som inte kom in i munnen räddade den andra ungen.

Maken till obekväm hängmatta...! Åååååå-HEJ!Hatten av! För jordgubbar och smultronland!Idag var det min tur att tassa upp i tyst hus. Gjorde klart lagården och var på väg ut från hönshuset då maken kommer med raska steg, målmedvetet mot lagården. "Detta kan bli intressant" tänkte jag och följde tyst efter. Han marscherade rakt in, men tvärstannade, tänk tecknad film, då han insåg att det redan var klart. Alla djur stod och mumsade och maken stod bara och vred på huvudet. Fattade noll! Jag gav mig till känna och han såg väl ut som om han sett ett spöke - tydligen hade han legat med "ryggen mot mig", tittat på den sena klockan och rusat ut idag också. Inte en kik på den tomma sängen eller i spjälsängen. Där tog jag honom på sängen, kan ju vara ett passade uttryck. Drängen hade också sett hela scenen från traktorn så han kom ut och skrattade gott! Det gjorde vi allihop, förstås.

Då den halvt traditionsenliga sillalunchen uteblev igår, bjöd vi in gården på middag idag istället. Och experimenterade på dem med en gräddtårta med jordgubbar och flädersaft! Supergod, imorgon i alla fall, när den fått safta till sig ordentligt!Specialare till lillan. Vattenmamelon, jubbar och grädde.

Stylad av brorsan. Utan sax denna gången.

Efter maten tappade jag andan, så en sväng i sängen med sonen som sällskap - kastade pappersplan med garderoben som mål. Det är svårt att få dem dit man vill! Sen han gick knoppade jag, så maken fick gå till lagården med mig i säng, så som han önskade imorse!

Eftermiddagen har gått till att tappa honung på burk. Väldigt hög tid. Tappade ungefär hälften på sena eftermiddagen, tog cirka en minut per burk, och resten efter kvällsmaten, med drygt fem minuter per burk... Och rätt mycket känns det som att det är. Angenäma problem att de diskade burkarna inte räcker. Femtiofem kilo slutade det på nu! Ett kilo mindre än förra året så helt okej utdelning! Fick assistans i lådan, tydligen.

Var nere på andra gården för en stund sedan och tittade till 160 - hereforden som vi sagt kalvar "när som helst" i typ tre månader. Det är bara att konstatera att hon kommer närmre för varje dag! Juvret är nu välfyllt, och gången är riktigt trög.

... Å andra sidan är 172:an där nere inte mycket bättre. Hon kalvade i slutet av mars...!Imorgon blir det middag hos di gamle och djurflytt hos de samme. Dags att runda av dagen!

God natt



Gammal tant får bannor...

Bondefamiljen 2018Posted by Åsa Thu, June 21, 2018 23:21:26

Ja... Det är några dagar sedan sist. Tillräckligt länge för att ha fått bannor för det! Ajajaj...!

Och till föregående inläggs kommentar gällande grejerna i köket - Jag lämnar det fritt åt fantasin! Syns vilka balar jag klättrade på för att ta mig upp till revan. 1716 kan konsten att slå knut på sig själv. Vilken drös hemmadjuren är när de ligger i hög!

Med början i fredags: Stängsel, stängsel, stängsel, flytt av djur och vattenvagnar och packning. Barnen skulle till faster, jag och maken söderut på sextioårsfest.

"Irritationen" som kan uppstå är att det krävs lika mycket pyssel och förberedelser oavsett man är borta en natt, eller fyra. Med den lilla detaljen att det inte är hela världen om något skulle bommas. Ändå är man programmerad - jag ska bort = alla djur ska ha nytt bete, alla batterier ska vara nya, bilen stå redo om-i-fall-att, mjölken ska drickas upp och soporna ska ut!

Vi tog räkmackan ner och liftade med min moster och man. Tre bilar från tre ställen inom ett par mils radie kändes lyxigt. En picknick i norra Skåne unnade vi oss innan vi fortsatte neråt.

Vilket brofundament!Tog ett par skor från skofacket i garderoben. Visste dock inte att dessa låg i samma fack. Tittade inte... Ett par av mors sandaler knycktes, för att slippa gå med olika hög klack. Det tog inte många minuter innan lilltårna blödde och det blev barfotakväll istället! Vill någon ha en ledtråd är "purravälling" mannagrynsgröt på rikssvenska.

En kväll med mycket spex, baluns och hög stämning. Något som grusades lite en stund då en av deltagarna plötsligt hittades medvetslös. Tur i oturen att en annan gäst var brandman med jour. Med kunskap, akutväska, rutin - och lugn.

Varför ser mitt land och ros inte ut som ovan?! Någon var lättad över att få somna i egen säng!

Sen kväll gav en seg morgon. Städning av lokal och lunch innan nosen riktades mot norr igen. Hem till gården där Jirka stöttat drängarna. Inte ens säsongens sista kalv kunde titta ut, hade ju varit ett perfekt (typiskt) tillfälle annars!

Barnen kom hem och det blev en nattmacka före den tidiga läggningen av samtliga.

I måndags blev det full rulle. På honungsslungan! Kuporna skattade (honung urplockad), halvtaskigt väder och familjen samlad.

Det tog dock inte många ramar innan lillhönan stack sig på den sylvassa avtäckningsgaffeln och gick iväg för att göra annat. Sonen tassade snart iväg också och båda återfanns i källartrappen, med ritblock i knäet. Den minsta var lagd i vagnen och fick snällt ligga där tills någon hann bry sig om henne...

Även svärfar var yrkesskadad och höll koll! Honungen silades hemma i år.

I tisdags ringde telefonen konstant. Skojar inte. Hade nog tjugo samtal den dagen, av olika anledningar. En pall värpfoder kom (beställde samtidigt som gödningen som kom förra veckan, och den chauffören fick en bit överbliven tårta. Hörde senare på radion att det var "chaufförernas dag" - Jackpot!) och under eftermiddagen kom en annan lastbil med salt och mineraler.

Efter många stillasittande timmar, och konstig ställning i bilen, värkte det både här och där i kroppen. Ryggen ska vi inte tala om. Därför var det rätt befriande att ta itu med de sexhundra kilo hönsfoder som skulle in. Jag är inte gjord för att sitta still för länge! När foder kommer utan att det gamla är slut, blir det fullt. Tom en rabarb hittade jag i bakdörren...

Under frukosten igår bokade jag besiktningstid för Navaran - går fort till körförbudet nu i semestertider. Bara att tömma flaket efter lagården, lägga ungen i vagnen och sticka ner till samhället. Till den smidigaste (slarvigaste) bilkontrollen jag varit på.

En snabbtitt under huven, inte nåt rycka och klämma. En tråkig söndag har jag uppdrag att leta reda på chassinumret! (Frågade om han menade skylten jag slipade ner och lackade över sen jag kommit över bilen billigt på svarta marknaden...!) Bromsarna "dög". Inte en kommentar om vänstra baklampan som inte lyste (vilket den gör nu igen utan åtgärd...!) Och vid avgasstationen stannade han, tittade på apparaten och varvade upp motor några sekunder. "Det låter bra, vi skiter i den där!"

(Kanske var jag så extremjobbig så han bara ville bli av med mig...!?) Det enda som var mysko var ett läckage strax bakom mitten av bilen. Med skum... Lyxade med att tvätta bilen i stationen - det rann förstås mellan hytten och flaket och tog hela vägen ner!

Iväg till mataffären och sedan inom däckfirman och tiggde däck att sätta mineralhinkarna i. Hem och plocka upp maten i lagom stund för att få samtal från sotare på ingång (eller skortstensfejarteknikern, om så önskas). Ner till andra gården och släppa in honom. Sista kråkan sattes i protokollet när drängen ringde om en vaken tjej i vagn.

Någonstans på mitten - fråga inte när - sattes de tre nattjästa bröden in i ugnen, en omgång cookies (eller två) gjordes och en bullsurdeg fick bakas ut för nattjäsning. Ja, och så satte maken upp de sista små brädstumparna på huset och tillsammans rev vi sedan byggställningen. Den som stått utanför i ganska exakt tretton månader. Vad ljust det blev i köket plötsligt! Baby på vift! Skitig sådan! Var lite bekymrad för den vissna blasten - tycker det känns tidigt - men under fanns ju en liten vitlök!

Idag har det varit lite avdankat. Efter lagården sattes bullplåtarna i ugnen. Gräv-lingen dök upp som bestämt och började bryta sten innan han planade ut den hög han la upp förra påsken när grunden till bygget grävdes. Och återigen - grävmaskinister har en speciell plats i mitt hjärta! De är ju skickliga så man kan börja gråta av rörelse!

Sedan familjen kommit hem - idag komplett, sonen glömdes igår... - drog jag på mig stövlarna och åkte till andra gården för att ta itu med dagens projekt som inte omfattade tvättstuga. Sprang över stängslet och flyttade över hemmakorna till sin "sista" hage innan de ska få komma hem igen. Allt för brevbäraren! (Hon har ifrågasatt vad vi håller på med då alla djur försvunnit! Arbetsglädjen försvann kanske med betesdjuren?!)

Lite mer vatten behöver sandjorden för att grönska.

Vidare flyttade jag mig till andra sidan vägen och lockade med mig kvigorna till en ny hage. Nu klarar de sig över midsommar!

I takt med att jag blir äldre, har jag "slutat skämmas" över min ålder. Kanske låter konstigt, men det har känts pinsamt att berätta att jag är tjugotre eller så. Även om jag varje gång någon frågar behöver räkna efter... Mrs. Crockodile Dundee (What year is it?!) Ålder är en siffra, jag har flertalet riktigt goda vänner som är jämngamla med mina föräldrar. Det jag ska komma till är att jag aldrig haft någon åldersnoja. Kan rentav tycka det är tragiskt att man ska behöva ha det långt innan trettio. Kanske för att jag kommit rätt långt i livet, gentemot en del jämngamla som nyss flyttat hemifrån... MEN! Jag sms-konverserade med en mitt i tonåren nyligen, och kände mig på riktigt stengammal!; Fick ett ord jag inte lyckades få in i sammanhanget. "Venne". Venne!? = felstavning av väna?! (För det ska alla veta, att folk idag verkligen inte kan stava! Det vågar jag säga!) Men... tonåringar använder inte "vän" (vet de ens vad det betyder?!). Venne?! = Ah, inga "r" i småland = vänner! Till sist, och då pratar vi ganska många minuter, kom jag fram till "vet inte". Jag kände mig rätt gammal alltså (gammal nog för att vara sur nucka över bristande skrivhyfs!). Förvisso hade jag en kort period precis i början av min sms-karriär då man fick ljuda sig till vad jag skrev. Lr - eller. Nt - ente/inte. Dt - det. Men det börjar vara rätt länge sedan. Typ mitt i livet. Mitt i mitt liv. Måtte det bli nångång-i-början-av-livet-så-småningom. Även om jag halvhjärtat brukar skoja om att jag inte lever till trettio. Vilket tar oss till frågan jag fick på Instagram igår (hänger ni med?!); "Vad går du på?" Tja, eftersom jag "har nära två år kvar att leva" (som någon glatt konstaterade (närmre 1,5)) satsar jag fullt ut på kött, hembakt och massa frisk luft. Jag unnar mig att göra ingenting fast jag ibland måste. Vila är tvunget, vilket vi är gravt oense om, min man och jag. Därav jag sällan delger vad han gör på en dag - det får mig att framstå i dålig dager värre än vanligt.Cirka tio år gammal bild. Snubblade över den i ett annat ärende.

Vi har gått in för landning, och bältena kan snart knäppas upp. Vill avslutningsvis, i samma luddiga anda som resten och på tal om ingenting annat, meddela att jag räknat svalor. Minst tretton bo, det vill säga, mamma, pappa och fyra ungar, bara inne i lagården. Fortsätter räknandet i ligghall, foderlada och hus, kan det bara konstateras att katterna inte behöver gå hungriga framöver...

Sverige i ett nötskal. Inte heller blir man särskilt glad åt ministern som uttalade sig i Aktuellt i veckan om att det är hög tid att sluta strössla pengar över bönder och börja satsa på viktiga saker. Sveriges bönder får väl helt enkelt se till att effektivisera, modernisera och stärka konkurrenskraften, lät det. Absolut. Jag tycker också det är vansinne att EU-stöden ska vara de flesta bönders årsinkomst. För egen del hade jag mer än gärna gått runt på företaget, följt av "bonus" från EU. Nästa fråga är om vi ska stärka vår konkurrenskraft genom att tvinga upp övriga EU de femton steg vi ligger högre, eller välja att backa själva. Att åter tillåta stallar året runt utan dagsljus, injektioner av oxytocinhormon i mjölkkorna för att tvinga mjölknedsläppet att gå fortare och korta mjölkningstiden/kostnaden. Avklippta grissvansar för att slippa strökostnaden där de får utöva sitt naturliga beteende, istället för att tugga svans i tristess. Låta suggorna stå orörligt fastklämda i metallburar så att de inte kan ligga ihjäl sina små av misstag = lägre spädgrisdödlighet och därmed högre intäkter. Spä på antibiotikaresistensen så fler människor dör av "enkla" sjukdomar genom att blanda in det i djurens foder = snabbare tillväxt = snabbare intäkt. Är det detta som menas lägger jag av. Jag står inte för det! Att sörja för landets mattillgång är ju ändå inte viktigt, enligt styrande regering. Varför underlätta för bönderna när man kan köpa maten direkt från fabrik istället?!

Trevlig midsommar! Önskar maken det samma, han kan få problem framöver; Duckade från hans arbetsbyxor på tork som överrumplade mig på väg in i tvättstugan, så jag reflexmässigt ryggade åt sidan. Smack, rejäl smäll i tinningen av dörrkarmen - har plåstrat om den! Karmen alltså. Och nu ikväll under familjens soffmys skallade den lilla mig precis under ögat, på kindbenet. Förklara bort det, kära make. I de lugnaste vatten...

Dags för lite kvällsfika kanske!

God natt



Tårtkalas och några positiva chocker

2018Posted by Åsa Thu, June 14, 2018 23:29:43

Den övre la jag ut på lillflickan. Den undre fick jag snabbt av svägerskan på barnens farmor i ungefär samma ålder.

Direkt efter dagislämning igår lekte jag och maken en lek som heter Hitta Nitton Fel. Han ställer till och jag rättar till. Taskigt att han trodde sig bli av med fjäderfäna om han bara missade att haspa dörren... De (flesta) kommer ju när man lockar med lite bröd!Visst är det fantastiskt med bänkytor!?? Synd bara att de alltid är upptagna. Dessutom av en jordgubb/rabarbersaft som jag presenterade för barnen som "härligt giftröd" varpå lillhönan förundrat undrade om det är farligt att dricka gift!Lite småpill sedan en skruv till joysticken på stora traktorn gett upp... M2 är inte helt enkelt att få tag på, men det gick, och nu inser man hur racklig den varit länge!... och en annan var totalt obekymrad! Återställde sig från tiosovningen genom att vakna med pappa halv sex och sedan slockna i bilen på väg hem från dagis och sova nästan fyra timmar...... och sen kom det en fascinerande åskskur.Man får ju prioritera vilket arbete man lägger ner... Fixade nytt stängsel och flyttade korna. Var ju inte så långt (jo det var det när det skulle stängslas en fålla...), så det skulle nog slippas att lasta upp dem och fösa dem på vägen. Själv... I kurva... Kan någon mer erfaren förklara för mig varför det ALLTID måste bli en virrig kalv kvar?!!


Jag har generellt lite svårt för vuxna som leker sandlåda. Detta är nog roten till att jag surat på mig själv en stor del av dagen;

Maken hade tagit ledigt för skolavslutning och tog dessutom lagården så jag fick en aningens lugnare morgon innan jag skulle infinna mig i församlingshemmet. Som styrelsemedlem i föräldraföreningen innebär det att man hjälper till och fixar vid tillställningar. I detta fall det traditionsenliga "Tårtkalaset", i direkt anslutning till skolavslutningen.

Givetvis fattades specialbakelserna från kontitoriet, vars tårtor inte kunde levereras till dörr, men som likväl stod vid just dörr, när två andra medlemmar tidigare på morgonen stått utanför fiket för att hämta ut dem. Eller rättare sagt, så fick vi hälften av tårtorna. Den andra hälften kom sedan chauffören kört tillbaka till stan för att hämta de hen hade glömt. Men inte specialarna.

Jag fräste ner till samhället efter dem, och hann tillbaka precis för att hinna höra/se de sista tjugo sekunderna av sonens (klass) framträdande. Jag skulle varit i kyrkan för att närvara på hans första skolavslutning, inte för att bara höra de resterande klassernas. Ok. Där började besvikelsen. Med facit i hand kunde ju någon av de två andra närvarande styrelsemedlemmarna med lite äldre barn tagit turen.

Framåt slutet sedan blev det dags för lite information om föreningen och så. Och även en presentation av de "nya friska fläktar" som kommit med i styrelsen. Det är "så kul att ha fått med er!" Och två namn. Inte mitt, men de två andra som är nya. Följt av de två "gamla" som varit med ett tag.

När jag fick en fråga sedan om jag också var involverad, av en annan förälder, mitt i allt stök med tårtor, saft och kaffe, svarade jag lite stött att jag nog bara var där ideellt eftersom jag inte omnämts i styrelsen. Ordföranden som stod jämte vände sig då om och sa bara Oj, det hade jag inte en tanke på! Jag glömde dig helt! (Jag har inte bett om att få vara med! Jag har blivit ombedd! Ett suveränt bekräftande av den smått kroniska känslan av att vara ensam i grupp!)Tack för den! Hon som kallas Det.

Självkänslan fick sig en rejäl törn. Kul att de andra två kom med, men den tredje är bara att glömma. Det går så fort att slungas tillbaka till grundskolans utanförskap och mobbning. Och jag har varit så sugen på att ge mig en rejäl spark därbak för att jag hänger upp mig på en sån ynklig sak. Han menade säkert inget illa. Tre namn var troligen ett för mycket... Men det tar hårt. Även nu när jag skriver om det, men då bearbetas det antagligen.

Sedan det var undanröjt i församlingshemmet och även vi tre styrelsemedlemmar fått en bit tårta i lugn och ro, samt portionerat ut de sju (!) som blev över, var det dags att åka hem för lunch och direkt iväg till revisorn för genomgång.

En väldigt förvånande sådan! Jag förväntade mig nästan ett konkursbeslut, och så får jag fram ett superresultat! Nåväl, inte ut skattesynpunkt för min del... Men ändå. Synd att det mesta är på pappret och inte i reda pengar som man faktiskt behöver för att driva det hela...

En snabbis i mataffären också där ett meddelande kom från en god vän om en av livets första stora affärer. Jag började nästan oroa mig att jag skulle tas för drogkontroll där jag log mig runt hyllorna! Säsongens första. Måste ta itu med att täcka dem!

Det var på håret i år med med plastinsättningen. Och den lilla blev satt med LGF - skylt - LångsamtGående Fordon

En tur till Jirkas för djurutfodring och tillsyn, sen hem och lite fika, sista-minuten-packning av varorna till rekoringen och så stuva in två småflickor på toppen. Sonen följde med maken på UV-läger-förberedelser och flickorna med mig och drängens fru till stan.

Väl åter hemma var det kvällsmatsdags och nattning av barn, varefter jag och maken gick ut i landet och faktiskt ääääntligen fick ner potatisen! Men inte helt enkelt att parera de nya mellan fjolårets förrymda som överlevt både plog och åtskilliga jordfräsningar!

Hög tid att natta sig för imorgon blir det väl ännu en späckad dag kan jag tro, med alla förberedelser inför helgen.
God natt



Rallyväxel med taxi och döing

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, June 12, 2018 22:29:12

Work in progress.

Körde ännu en rallydag igår. Startade med att titta på klockan kvart över sju... Ohps, men både frukost och buss hanns med!

Jordgubb/rabarbersaft gjordes klar och sedan tömdes gården för, vågar jag tillstå, första gången någonsin. Jag har inte bete så det räcker här. De har gnagt av och det lilla som kommit om är som om vi i familjen skulle dela på en portion om dagen - det räcker inte nånstans. Däremot har jag förmånen att ha bete på andra ställen, så hemmagruppen kördes ner till andra gården där det finns gott om bete som håller på att brännas ner. Det bör ge några veckors vila här hemma och på den tiden bör betet hinna återhämta sig.

Tja, det är ju ett alternativ! Att tvinga köttbönderna till slakt! Då dör ju korna med så småningom så är alla världsproblem gällande växthuseffekten lösta så alla andra kan fortsätta med sina flygresor med gott samvete... Och på tal om andra problem så hade vi nog lagt trådrullen utan ström lite för nära kalven...;)Eko över gärdet

Tre lass djur blev det. I det sista låstes kokvigan, som kalvade i onsdags, in med sin kalv. (Råkade upptäcka att hon gick med Pappa Party. Ajaj.) Dessutom fick hon en tjurkalv, så de fick sälla sig till tjurkalvsgänget på föräldragården.

Lite hastig middag innan jag fräste ner på möte med skolans föräldraförening, en snabbhandling av lite akut avsaknat, lika snabbt hem med det till kyl och frys. Vidare försenat på biträff och fika där då jag missade kupkollen och sedan var jag ju nästan halvvägs, så fortsatte till Mormor och Morfar med beställda ägg (och stackarn hade bakat innan hon köpte massa jordgubbar och fick förstås inte ner allt i frysen. Kunde jag tänka mig att ta några påsar bullar och bröd?!) och inventerade mitt klädförråd hos dem. Han sa att de andra skrattade gott när han vevade in den minsta i en gammal slöja så hon kunde vara med vid bikuporna. - Jag är fullt benägen att tro honom!

Jo... Jag sover rätt klubbad på nätterna... Faktiskt!

Idag var det minst lika segt att komma upp. Den lilla ville inte vakna alls trots upprepade försök, så hon fick väl sova vidare då. Sova över frukost, dagislämning, traktorskruvning och morgonpass i lagården. Och hon sov vidare. Så då kröp jag ner några minuter också. Det var det som blev, innan telefonen ringde om en knall-fall-död ko på bete långt borta.

Så, dags att tugga i sig lite mer frukost, tvinga upp den lilla och rigga för att åka och hämta döingen.

Klart lillpigan ska ha en traktornapp som komplement, eller hur!? 09:30. Livet med småbarn är tufft!---Entusiastisk som få. Med lillpige-napp i Gård-och Djurhälsan-band, extra traktornycklar och hörselskydd. Det varade dock inte så länge...!:)För en gångs skull hade kossan gått och dött på ett relativt lämpligt ställe. Man får vara glad för det lilla... ...Typ tills jag skulle stanna och rätta till presenningen på hemväg då den slet sig, och insåg att jag hade noll bromsverkan på traktorn. Tjoho!

En oplanerad utflykt med Jirka till stan efter en bil till honom resulterade att jag fick min middag i matlåda på dagisets sommarfest.

Imorgon ska sonen på skolresa. Önskar att ungen kunde varit lite normal och nöjt sig med kalla pannkakor eller liknande till matsäck. Men icke då! Mammas potatissallad och kyckling skulle det vara. Med andra ord har jag lite att ställa i ordning nu!

Imorgon är det hög tid för mig att ta itu med stängsel innan djuren flyttar sig själva - skulle gjort det i eftermiddags om jag inte kört svarttaxi. Man blir sååå inspirerad när man tvingas utfodra med pinfärska balar som inte hunnit stabilisera sig. Ironisk!? Inte ett dugg, vad får er att tro det?!

God natt.



På latsidan med blogg och lite regn faktiskt!

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, June 11, 2018 00:01:07

Jag ser regnar, jag ser det regnar, det var på tiden Hurra!!

Faktiskt så började det dugga lite smått för ett par timmar sen! Äääääntligen!

Men men. Inget ont utan något gott; Rekordtidigt, det vill säga ungefär tre veckor tidigare än vanligt, har grässkörden på gården startat. Kan lova att det aldrig hänt tidigare. Sjätte juni, är den tidigaste slåtterstart jag vet. I år på sjätte juni var faktiskt hela hemma (vilket inte är så mycket i vanliga fall och i år är hälften upplöjt), och andra gården slaget och pressat! Synd att det inte blir något på åkrarna bara... På en av sandjordarna fick jag för två år sedan i torkan endast femton balar på tre hektar. Förra året fick jag sextiofyra. I år fem... Känns ju sådär. Strängarna?! Var är ni?!

Man får ju göra det bekvämt för sig! Gillar inte!

Men än är det inte kört. Det är fortfarande början på juni och hela sommarens tillväxt ligger framför oss. Ringde och beställde hem extra gödning också. Det lär behövas och lär bli billigare än att tvingas köpa in foder i vinter. Igår gjordes en annan by klar, trodde jag, men fick löfte om "två gårdar" till i samma by, så jag nu slår allt i den med. Några hektar med klent gräs är bättre än inget gräs!

I onsdags firade vi röd nationaldag med stängsel, kok av rabarbersaft, brödbak - jag lämnar det halvklart och den dumsnälle maken reder ut situationen och grillar dessutom kycklingklubbor jag hade med på tjejträff. Ja, jag kom ju hem till duschen ungefär när jag skulle varit i samhället i vanlig ordning. Hem sen och direkt i andra kläder för att lura korna från slåtterkrossen där maken slog skräppor, och märka en ny tjurkalv (filmsnutt finns på instagram @bondeniskarvhult).

Fjolårets sista ensilagebalar... Hon fick helt enkelt för dåligt med middag! Fick ytterligare några hektar vid ett gammalt soldattorp. Tog en chansning att köra ner med stora stängaren, åtta meter, istället för den gamla tremetaren. Det gick. Det var inte mer. Men jag tjänade in många timmars strängning! Och den ena markägaren skulle ta sitt först, sen fick jag ta det som blev över. Don efter person?

När man får en känsla av att vara iakttagen... Dags för nästa pass, 21,30.Byte av nät kl 23,45. Känner mig lurad. Fick nys om mindre rullar för ett par år sedan. 2000 meter på 31 kilo istället för 3000 meter på 43 kilo. I år är de uppdaterade, så de små rullarna jag ber särskilt om för att klara av, är nu på 2500 meter och väger ca 41 kilo. Det får gå det med! Precis som mina kycklingar som fått för sig att sova på pinne ute. Maken kom in efter att ha stängt luckan till hönshuset; Ska du ha in dem får du minsann re ut det själv!

Sena kvällar har det blivit. Sällan kvällsfikat före midnatt. I fredags hämtade maken upp mig kvart i tolv på åkern, då började det bli för mörkt. Efter nattningen av barn hade vi dessutom hunnit med att ta hand om en kalv, som kördes med sin moder till "rätt gäng" och flytt av resterande kor till ny hage på andra sidan vägen.

Gårdagskvällen tillbringades också med att flytta djur. Gänget från hägnet skulle ut och promenera på landsvägen för att komma till Fårhagen, och herefordligan skulle från Ön till Rännesbroa. Men det var nära att jag ringde slaktbilen på studs! Jag höll på att stryka med när de skulle åt kraftfodret! Jäklar vad rask promenad jag tog tvärs genom hagen för att kunna komma till utsidan av stängslet! Det är ju bra med sällskapliga djur, men nån måtta på det får det väl ändå vara! Smidigt med båda flyttarna i alla fall, sen var det att åka hem och titta till den minsta som nattats i tomt hus, och försöka vräka ikull de stora barnen som varit med.

Idag har det varit stora skördedagen! Hälften av det vi tänkt är inte gjort, som vanligt - potatisen är fortfarande inte i backen och några grönsaker ligger fortfarande i fröpåsar. MEN uppskattningsvis har vi plockat drygt femtio kilo honung ur kuporna, när ska vi hinna slunga detta?! - och fått ett stick i vaden från det ilskna samhället. (Lite kul att jag vara hos sköterskan tidigare i veckan och fick ut den begärda "akutmedicinen" då man kan bli väldigt allergiskt av bistick från en gång till en annan. Hon poängterade att om man får stick som blossar upp kring decimetern är det dags att ta tabletterna - min vadblämma uppmätte jag till åtta centimeter...) Spenaten är skördad och ligger nu och kallnar efter förvällning i väntan på hacken. På föräldragården har ett par hundra klasar fläderblommor plockats varav hälften nu ligger i saftgrytan. Rabarberna på samma ställe har slutskördats och fyra kilo såna ligger nu med lika mycket jordgubbar i gryta. Ska sila upp det före läggning, vilken börjar kännas frestande!

De har har blivit akut trångbodda, så de har då nyttjat allt vad plats de kunnat hitta! Sällskap i bladet!
Någon snabbrunda till samhället har inte hunnits med - däremot utdelning av en drottningcell till min moster - men istället blev det till att sno ihop ett par frukostbröd till morgondagen. Sedan dessa var inskickade i ugnen styrde jag och maken ett par byar bort och hämtade hem pressen som nu står inbackad på sin plats i skydd från regnet.
Nähä! Spenathack, saftsilning och kvällsfika var det!
God natt





Ingen gnist, ingen gnist

Bondelivet 2018Posted by Åsa Mon, June 04, 2018 09:50:19

God morgon för ovanlighetens skull! Lite fascinerande att det för några år sedan var tjock slyskog här! Och efter lite övertalning och mycket kraftfoder följde herefordgänget med ut på Ön. Nu har det dunstat så spökekan ligger över ytan! Och jag har stängslat och släppt djur vid ännu en sjö - har gott om dem! Och den där väskan var väldig efterlängtat sen jag väl hittat den (hemma...)

Körde skytteltafik i slutet av förra veckan. Vattenvagnar på härs och tvärs (måtte den nya sjöpumpen komma snart och avlasta brunnen!), djur fram och tillbaka, hämtning av strängläggare och slåtterkross.

Tillsyn och uppsmörjning. Sen i lördags blev det dags: Slåtterpremiär. Rekordtidigt, men på torra jordar lär det inte bli bättre! Istället slå av och hoppas på en bra återväxt. Men med hjärtat i halsgropen och ett allvarligt övervägande på om man skulle rulla gödseltunnan till sjön för fyllning och ha ståendes i beredskap. Det får alltså inte på villkors vis komma en sten mot knivarna och slå an en gnist. Mardrömsläge! Än är det grönt. Det växer inte. Det förgrenar sig inte så det blir tjockt och fint. Men det har heller, peppa-peppa, inte börjat gulna... Börjar bli gammal, den nyaste traktorn...

Den mest akuta sandjorden gick bra, synd det inte var nåt gräs där... Och drängen tyckte det var så otroligt kul att slå så när han efter många om och men tagit sig hem för middag, intogs den i nästan rekordfart så han kunde ut och köra några timmar till sen!

En impuls mitt på lördagseftermiddagen genererade sällskap till kvällningen och grillning. Kände att det var en väldigt aggressiv bale på morgonen, slog an näsan direkt, men inget hjälpte. Tog ett par allergipiller och kortisonspray, men det tjurade likväl. Lycka är att få riva i en ensilagebal...!

Orsaken var nog den minstas lilla febertopp tidigare i veckan, för hela natten till söndag hostade hon, och själv vaknade jag upp med pulserande huvud och en hals som känns som den vore full av glaskross. Höll sängläge, således. Passade på att plöja genom en bok som jag påbörjat ett tiotal gånger med fått ge upp då tid och ork inte funnits. Det mest avancerade jag gjorde, förutom morgonens lagård, var att gå ner till sjön på kvällen och fota solen. Med risk att jag inte skulle orka upp. Ingen jättebacke, men har hört att det talats om drygt elva meters höjdskillnad på våra hundratrettio till vattenbrynet. Jag kom upp, men det var också vad jag krävde i motion. Mitt sällskap för dagen.

Natten som gått har varit vedervärdigt varm, men det blev morgon idag med. Typ sju grader svalare än igår vid samma tid. Ska tugga i mig nåt till frukost, när maken kommer hem - åkte iväg tidigt med slåtterkrossen. Får ta några piller så den massiva värken i bröstet lättar så jag eventuellt klarar av att andas. Strängläggaren ska gå några timmar och pressen ska igång. Pressen vars dator jag satt som en kråka inför, kliade mig i öronen och undrade hur i hela friden jag manuellkörde när jag behövde. Det gick det med!

Dags att sparka igång på allvar nu när även fyraåringen behagades masa sig upp.

Lägga en extra tanke till svärfar på månen som skulle fyllt 85 idag.

Ha en bra dag!



Några släpande bilder

Bondelivet 2018Posted by Åsa Wed, May 30, 2018 22:43:31

Lämnade den lilla i vagnen åt sitt öde (drängen) och lastade skopan full med stolpar för att stängsla in ett, för mig, nytt torpområde. Hej hej, slye och fästingar innan jag rullade fram till byn, fick tag på markägaren och tog en promenad mot sjön där och kanalen för att inspektera vad jag egentligen gett mig in på! Hej hej myggen också, där i träsket!

Hemma hade den minsta vaknat, skrämt drängen med en väldigt ovanlig bajsblöja - sömmerskegrannen hade fått rycka in - och det var snart dags för sonen att komma hem.

Tappade andan lite. Inte mått riktigt hundra på flera dagar. Tål inte riktigt värmen. Den i kombination med en malande oro för foder, bete och även vatten, sömnbrist och en överkonsumtion av vätska, är mer än magen klarar av. Den sa stopp nu ikväll, så gör inte många knop och håller mig i närheten av dasset.

Maken däremot lastade en ny skopa med stolpar och åkte ner till Ön en runda. Han säger väl hej till knotten där nere i grytan kan tänkas... Hade varit smidigare om vi varit båda, men just nu vågar jag som sagt inte. Har istället rotat runt efter hans räkningar och betalat dem. Visst är det faschinerande vilken vanemänniska man är!? Hans bankdosa accepterar inte mitt personnummer och inte heller min kod. Måste sitta och tänka till. Det gör jag aldrig annars. Det har automatiserats! Fingarna går på rutin.

Den minsta prövade en ny erfarenhet idag - engångssked. En som hon lyckat få tag på från-gud-vet-var och stoppat i munnen. Kröp över altanen med den och troligtvis hakade skaftet i mellan trallen. Den gick i bitar. Hon klöks och skriker medan blodet forsar ur munnen och jag tittar och tittar efter skedbladet där inne - skaftet låg i smulor på golvet. Plötsligt körde hon själv ner in fingrarna och fick ut bladet, misstänker att det kilat fast sig i gommen på henne. Lite tvätt och ett par minuter med nappen var det lugnt igen sen. Tills hon fick varm middag i munnen. Hellre kalla äppelbåtar och välling.

Det jag egentligen tänkte var att lägga ut lite bilder jag tagit de senaste veckorna med inte hunnit/orkat visa. Det har ju varit och ÄR fantastiskt vackert (om man ser till sta'bornas enkelriktade behov). Visst är det helt fantastiskt att man kan äta frukost ute klockan sju i nitton grader i maj, men man SKA INTE kunna göra det! Och ABSOLUT INTE vecka efter vecka!

Dags att stänga av vattnet som fyller en av vattenvagnarna och krypa ner. God natt



Än finns det hopp, men snart är det kört

Bondelivet 2018Posted by Åsa Tue, May 29, 2018 22:42:03

Man kanske skulle satsa på gäss istället. Med tanke på hur de andra ser ut...Tidigt i lördags försvann maken med traktor och fixade stängsel. Tredje och sista gruppen djur till "andra gården". I samband med släppet blev vi bjudna på fika, så det tog en stund extra att kolla så att allt gick lugnt till. ...Och visst finns det hopp! Fick ju nästan tio stänk på den dammiga huven i lördags!

Kvickt hem och slänga till tjurarna lite foder, svida om och åka iväg till vänner på middag. På sena kvällen ringde drängen för att meddela att de tagit in en förrymd kviga på hemmaplan, men hur skulle de gå till väga?! Gillar verkligen denna lapp! Enligt rykten har även toaletten gäststädats minst en gång...!

Var hemma en stund efter elva, bära in sovande barn och dra på stövlarna för att rätta till sjöstänget som låg nere i hagen dit djuren släppts ihop. En spann vatten på jordningen hjälpte upp det hela. Sjön hemma kring kvart över elva i lördags kväll.

I söndags blev det sedvanligt morsdagsfirande på High Chaparral. Ungarna uppskattar det åtminstone. Direkt hem och tömma bilen på familj för att dra vidare på möte med skolans föräldraförening. (Ja, jag hamnade visst där med. Härda ut två år och sedan är det gjort!)

Igår blev en storfixardag. Jag städade inne och maken ute. Ugnen vaktades och extra stolar hämtades. På kvällen var det dags att starta upp årets biträffar med föreningen, och vi var först ut. Två avläggare gjordes så vi hoppas på bra utdelning och överlevnad.

Överlevnad ja... Än är det inte kört, men det går inte länge till med denna torra högsommar om det ska gå vägen. Årets sådd är ännu grön, men på sandjordarna börjar gräset brännas ner. För första gången (någonsin) börjar det växa en klump i magen gällande bete. Det börjar sina hemma. Släppte djuren i sista hagen hemma idag. Den första har inte hunnit hämta sig... Vi behöver regn! PRONTO!

Joursamtal under biträffen. Det där oroliga som vi hoppades skulle ge en åskskur gav bara ett murket träd över tråden och vägen...
En gammal gardin från föräldragården fick agera nytt, livligare myggnät i flugdörren sen det gamla gjort sitt!

En som drabbades hårt av träffen hon inte närvarade på, utan nattades rätt omgående. Var lika sugen som mig på att stiga upp när klockan ringde... Vi kör numer med märkta ägg! Till de som tycker det är fusk att "klubba" stolpar med skopa - tänk på att det som en bonde inte kan göra med traktor inte blir gjort. Typ städning av hus, alltid slår man i underläge!Jag var bara tvungen att ta en bild! Vad säger man?! Hon fick äntligen en stege till sin kana, men det öppnade dörrar till andra också... Understa stegen är tillfälligt bortskruvade till det högre tornet!Någon - ingen nämnd, ingen glömd - har kidnappat min nolla! Besvärligt vid månadens alltid lika deprimerande bankärenden. Syrenträdet blommar för fullt och besitter en enorm bi-trafik - får man ta vägtull?! Likaså gör rhoddironnronnen!God natt



Next »