En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

När en onsdag plötsligt blev torsdag

BondefamiljenPosted by Åsa Thu, November 16, 2017 22:08:16

"Hej!"

Detta lilla korta ord. Tre bokstäver. En stavelse. Med utrymmer för så otroligt mycket. Egentligen är det ganska fantastiskt hur mycket man kan läsa in i detta minililla ord. Som till exempel en påminnelse (igen...) om att inte ta något förgivet, då livet ändras i tvära kast.

Tog några timmar i lilla staden och undrar fortfarande om jag såg så ynklig ut eller om jag bara hade turen att stöta på vänligt folk!?:

I färghandeln blev det ju en del pytsar. Expediten lastade upp alltsammans på en vagn och följde med ut. Innan jag fått lillan i bilen var det lastat och redo i bagaget! Hatten av!

Storhandling, i dess rätta betydelse, på Kvantum gav inte bara en pratstund med närmsta grannen (!) utan även en lång stund i kassan. Eller kunde blivit i alla fall. Stod och plockade upp på bandet. Inser att någon pratar med mig. Ber om kassar så hon kan börja packa. Inte kassörskan, utan en annan. Sneglar lite diskret över axeln. Är jag sååå slö?! Inte en kotte varken före eller efter mig. "Skitdött! Kan lika göra nåt vettigt av tiden" säger hon. Betalade och lastade i kassarna i kundvagnen. (Frågade om hon erbjöd billastning eftersom de gjorde det på andra stället, men så lyxigt var det inte!:))

Var på väg till dansen på kvällen och tog barnen med mig för avlämning på Onsdagsträffen i brukssamhället. På vägen dit började bilen kränga konstigt. Punka?! Insåg dock väldigt snart att det var total svarthalka. Jag vände och körde de tre kilometerna hem igen. Det kändes inte värt en tur på nattsvarta vägar närmre sex mil tur och retur. Men plötsligt blev en onsdagskväll torsdag! Jag är ju aldrig hemma på onsdagar! Skumt.

Imorse var det rent ut sagt jävligt på vägen. Var beredd att det kunde släppa i kurvan vid fabriken - gjorde det en gång samtidigt som jag mötte bussen... - även om jag hade knapp styrfart. Såg ungarna vänta på bussen, i färd med att åka kana på vägen i skorna. Lillhönan klev ur bilen SWOSSCCH! Godmorgon Bambi!

Tittade på djuren, skulle vända på vanliga stället vid hjorthägnet, nope. Bilen på tvärs över vägen innan jag kunde starta om och rulla in på skogsvägen. Jag låg i max 30! Tvåan hela vägen uppför backen hem till byn - minsta lilla ökning ledde till tjut och pling i bilen.

Just nu?! Ösregn. Kanske lika spännande imorgon. Nä just det, då ska jag ju inte iväg!

Öh, den gamla ratten var visst fuktig. Ny form av morgongympa; Flytta omrörare i brunnen. Med 650 utan servo-olja!

Lerigt?! Knappt... Tänk vad gött det kan vara att ha en tjugoårig Emmaljunga att asa runt med i skiten! Den kommer aldrig in!

Plockade itu och bytte lameller i vacuumpumpen på gödseltunnan. Alltid denna service-ovänlighet. Sen var det ju som så att vi sög avloppsbrunnen med tunnan när rören havererat i våras. Slangen skulle på utloppet i brunnen också, med andra ord. Nästan lika smidigt det... Lillfisen satt och hejade på, men till sist var det inte roligt längre så hon slocknade.

Inväntade sonen - drängens fru iväg och drängen själv började ju köra gödsel! - innan resten av familjen kom hem och jag åkte ut till föräldragården för djurflytt igen. Jagar denna slaktbil alltså. Lovad v 42-43 och fortfarande knäpptyst... Kan snart inte förhala det längre. Måste lösa det på något sätt så jag kan ta hem djuren.

Den lilla började ju åla i fredags. Hon kommer på fler saker för varje timme. Reser sig på knä mot saker. (Stopp stopp stopp! Du behöver inte börja gå om en vecka bara för det!!!) Hade en lång stund med köksbordet. Upp och ner. Ner och upp. Tills bordet plötsligt gick till attack mot mun/näsa. Fläskläpp deluxe, undrar om det är därför hon är så orolig inne i sängen kanske... Får dressera bordet bättre. Så det lär sig lite hyfs!

Men lite mysko är det allt. Bebisen mitt på köksgolvet. Går själv på toa. Och köket tomt. Tyst. Tills hon ulkar som en katt med hårboll på tvären och det är dags att plocka ut något från munnen. Löv, ved, bark, tidning. Pennvässare och kritor har hon provat. Livet är fullt av saker att upptäcka!

Titta! Vi satt i soffan! Tillsammans! Topping av Selma, givetvis. (Men bilden är inte från idag, jag ville bara visa ett smärre under!)

Avslutningsvis ska jag uppgradera ösregnet till SPÖREGN! Hoppas det inte kommer in!...

God natt



VM-feber i snöyran

BondefamiljenPosted by Åsa Tue, November 14, 2017 20:35:31

Förra tisdagen skyfflades det säd. Idag var morgongympan lite lättare. Åtta vinterdäck pålagda innan frukost. Började med mina. Dock tillåter inte mina vinterdäcksfäljar mutterknacken så det blev till att snurra de bultarna för hand. Och drängen stod och hejade på, så han fick snällt efterdra dem för att känna sig delaktig. Eftersom det gick så bra så rök deras bil med också. Så är det gjort.

Vädret sa liksom att det började vara dags nu. Några centimeter snö har legat under dagen medan det bara kilometer bort regnat istället. När jag körde hem från babysimmet, via föräldragården, is-ösning från ett badkar hos mina kor och hämtning av sonen i kyrkbyn, var jag väldigt glad att jag hade bytt däcken.

Att Sverige gick till VM rör mig inte i ryggen, men väglaget gör. Vad det snackats mest av i radion idag har jag svårt att bedöma.

Gödselsnurran igång. Skumt var det!

Barnen är lagda, den lilla är återigen väldigt missnöjd över dessa idéer, även om hon är tröttare än ett ålderdomshem. Har gått bra att lägga henne sen vi bara kom på att hon var hungrig - morsan sviker så nu är det kvällsmat dagligen - men i flera kvällar har hon haft helt andra planer.

Spana in minen;)

Planer som under dagen idag innebar en förmiddagssovning på drygt fyra timmar för att sedan utforska köket och hitta bakgaller i hyllan jämte kylen. Dessa hemskingar var roliga att dra fram och tillbaka men gick slutligen till attack.

Ett par bröd står i ugnen. Ska vänta ut dem och sedan krypa ner med boken tror jag. Maken kan få ligga kvar och smågruffa i soffan så länge han är vaken.

God natt

Aldrig dikor!(?)

BondelivetPosted by Åsa Mon, November 13, 2017 22:01:55

När mamma är ute klättar aporna i köket... Och så har vi äntligen lokaliserat den råtta som nallar i skafferiet:

Helgen var så lugn den kunde för att kallas normal. Vi andra hölls undan lillhönans smitta och i lördags åkte maken på jakt, barnen var i trädgården med drängens fru och jag tog drängen med mig för att lasta kossor. Tre lass med sju djur i varje blev det till sist och en bale till tjurarna innan det var dags att styra kosan hemåt igen. Då hade jag redan hunnit vara nere för koll en gång tidigare - Precis på väg in från morgonen i lagården kom en rapport om att stängslet var nerrivet, men kvigorna var kvar. Guld värt med personer som uppmärksammar och meddelar avvikelser. Verkligen guld!

"Dags att släppa dit en ny tjur, så det rör om i grytan lite" tyckte drängen om den lugna gruppen.

Fortsatte med klädkammarröj. Nya ärvekläder fram till lillhönan och ommöblering då det snart inte finns så stor kammare när snickarna varit här.

Vad tror ni reaktionen blir på en väldigt flickig treåring då hon inser att mamma (faktiskt) har fler skor än stålhättastövlar?!

Vilodagen helgades med kanelbullebak av surdeg - sonens önskan - samt en runda på föräldragården för mig och maken då två djur fattades i skocken - de var före sin tid och på ett nytt bete. Fick locka med de andra också.

Idag har maken spikat ribb, jag har rivit stängsel och tittat på mina djur. Insåg att det inte är så många ute nu. De flesta är hemma. Sen började jag visst räkna... Sex på norr, femton kvigor och fem tjurar på andra gården, tjugoen i nästa by och tjugoen på föräldragården... Det var visst inte "så lite" kvar plötsligt...

Det tar inte många sekunder, men ack vad skönt det är när solen skiner och man stannar upp.

För ett tag sedan fick jag höra att dikor är "bland det sämsta man kan ha"! Detta grundade sig i att kalvarna aldrig går att få tama, därmed kan man inte hantera dem och om man skulle försöka binda upp dem skulle de antingen skada sig själva eller riva inredningen i lagården. Jag är ganska glad att mina djur inte fått se den användarmanualen, men visst har även jag ett fåtal riktiga idioter. Även om jag tvivlar på att personen i fråga läser detta, tillägnar jag följande bilder till bonden. En dikalv. Dessutom inköpt som halvåring, bunden inne (lagården står kvar) och numera diko:

Dottern till föregående bild. Född ute hos mig. (och jag ska erkänna att alla inte är så här mysiga. Men totalt hopplösa är de inte)

Herefordligan

Dock måste jag säga att jag var fullt benägen att hålla med i eftermiddags när korna hemma skulle flyttas från grannhagen, över vägen och börja stödutfodras. (Inte illa att vi hunnit halva november innan det krävts!) Ingen skulle gå, så jag tog kraftfoderhinken och gick före. Fick till sist slänga hinken att springa, för de var sannerligen inte kloka någonstans! Förbannade, vilda djur!

En gammal köpetårta har blivit kvar i frysen på föräldragården. De brukar inte vara så värst goda, tror inte den skulle vara det nu heller, mer än tre år för gammal. När inte ens hönorna ville ha den...

Kom faktiskt iväg på träning idag! För första gången på fem veckor! Det känns i låren nu kan jag säga...

Snart sängdags. Vilan behövs. Och förutom ångesten som ibland gör sig påmind i övre delen av bröstet så känns livet för tillfället ganska harmoniskt. Tro't eller ej.

Hur har ni andra det?

Vi var visst lite slöa.. Det gick med skalet på....





Klurigt, kul och trist

BondelivetPosted by Åsa Fri, November 10, 2017 20:55:31

Valde att lufta en annan gubbe idag, så hämtade upp Morfar och styrde norrut för att titta på hereforddjur. En, av mig, omtyckt bonde ska sälja halva sin avelsbesättning med väldigt fina djur så man måste ju passa på! Skulle ångra mig till döddagar annars!

Satt igår kväll (den tidiga nattningen blev halv tolv....) och i morse och tittade på siffror. Ställde samman de jag var intresserad av och tittade på djuret i sin helhet idag. När jag åkte hade jag bestämt mig för sex djur. Fyra dräktiga kor i varierande ålder och två dräktiga kvigor. När jag åkte därifrån hade det blivit sex kor, då den ena kvigan utgjorde ett "praktexempel på vad man inte vill ha" (morfars kommentar till min tanke!) Hon var en älg. Huvudet högt och snabbt iväg när vi närmade oss. Den andra kvigan var bättre, men faktiskt inte så snygg... Det var däremot ett par årskvigor. Så efter lagården och funderingar nu i eftermiddag slutade det med att jag valde bort en ko till förmån för dessa två små. Fem dräktiga kor och två kvigor blev slutdomen. Inte alls som tänkt med andra ord. Kossan fick stå tillbaka då jag inte är helt säker på att jag får upp åtta så pass stora kor i kreaturskärran. Hereford är ju en liten ras annars, men dessa kor är som småhus. Det vill säga pluttar mot tyngre rasers fort...

Spännande dag som blev nästan en heldag då Mormors ugn krävde ett större kirurgiskt ingrepp - får åka dit igen med egna verktyg för ändamålet i det snaraste. Får dock se när det blir. Kvällen avslutades med en sjuk lillhöna. Hoppas det berodde på övertrötthet och att det stannar med henne.

MEN jag måste berätta det roliga att lillfisen knäckte framåtkoden! Hjälp vad det går och så kul hon tyckte det var! Nu blir det till att piska de stora rejält så det inte ligger saxar och lego strött över hela golvet. Undrar om detta kan leda till mer ordning i vårt kaotiska hem...

En stjärnhäst...?!

Ikväll ska jag i säng ganska snart. Tuppar av annars!

God natt och Trevlig helg!



En gubbe i bikupan!

2017Posted by Åsa Thu, November 09, 2017 20:25:18

Igår sa en till mig att man "inte behöver lägga ut allt". (Om det har med de senaste inläggen att göra eller rent generellt tänkte jag inte på att fråga.) Ganska kort därefter replikerade en annan att man "kan välja vad man läser".

Jag är väl medveten om att mina inlägg i vissa fall väcker känslor, och diskussioner. Och så vet man alltid med säkerhet att det inte faller alla i smaken. Men man kan som sagt välja vilka delar man läser. Vet några som hoppar hela bondebiten och går direkt på familjebiten. Säkert finns det vissa som gör tvärt om. En del tvivlar troligen, andra köper allt med hull och hår (ohps...). En del som läser är själva i samma bransch och känner igen sig i lite eller mycket.

Oavsett är internet en sådan sak som aldrig går att radera. Det som en gång publicerats går aldrig att ta tillbaka. Och jag har hittills inte ångrat något jag lagt ut (vad jag kan komma på!) Livet är inte en dans på rosor eller ett fluffigt rosa moln på en klar himmel. Den som påstår det ljuger, vill jag påstå. Om man sedan väljer att stå för det eller inte, det är upp till var och en!

Dags att klippa sig. Hårknuten omöjliggör mössa i pannan. Värdelöst!

Hur som, så började jag dagen med att hitta en kviga på den frostnupna åkern utanför betesvallen... Så hem med bebisen och över i vagnen, klädbyte och assistans så promenerade kvigan smidigt in till kompisarna igen.

På väg in till frukostbordet hittade jag en gubbe i bikupan! En del har dem i byrålådan, andra i kupan... Smaka på den! Tyvärr är det inte så spännande som det låter, utan en pensionär från biföreningen som tagit på sig att åka runt och behandla bina mot varroakvalster, som vi sydlänningar tyvärr kan ha problem med. Mer regel än undantag och som all ohyra måste detta hållas efter.

...och har man ingen man i byrålådan kan man försöka ha en bebis inbackad i leksakslådan!

Sen stängslade vi igen. För ovanlighetens skull typ. I en annan by. Där det inte gick att slå. Både jag och drängen frångick våra principer och tog kaffepaus (ingen av oss dricker kaffe egentligen) men vi fick en lucka och det är inte varje dag en 90+-are bjuder, så får se det som en god medmänsklig gärning. Tanten var strålande glad i alla fall. Dock tror jag hon tvivlade på mig när jag meddelade att det skulle dit tjugoen djur i första skedet. Verkar allt funka och vädret håller kanske ytterligare fjorton släpps dit (men det tvivlar jag på). Kunde ju vara spännande att prova grannsamverkan i en annan by... *svälj*

Det är gjort nu i alla fall. Först ska de putsa av det sista på andra gården innan de körs iväg, kossera.

Snabbt hem för lagård, middag, Onsdagsträff och dans. Och fick under gårdagen även se bilder på ett fantastiskt norrsken över vår sjö! Morr att jag inte visste att detta skulle ske så jag kunde tittat på det på riktigt. Det är lite av en dröm jag har, så surar lite för att jag lagt mig redan där vid tio när det var som finast. Menmen, det kanske blir fler chanser i livet.

Var ju lite orolig för hur det skulle gå att ha så olika stora djur ihop. Det går rätt bra!

Äh, vem behöver hund?!

Idag har jag och drängen stängslat upp det sista på andra gården. Satt permanentstängsel på det sista av den egna marken som är möjlig. Blev sent. Det gick bra tills lite efter fyra, sen blev det väldigt mörkt väldigt snabbt! Men jag gjorde klart och hittade maken i lagården, precis färdig, när jag väl kom hem. Tack snälla.

Även idag fick maken köra ett uppsamlingshit för sina barn. Direkt från jobbet för att hitta mig och bebis för hemfärd för denne, och sedan till dagis för att åka hem och hitta sonen hos drängens fru.

Nu ska jag genom duschen sen ska det bli tidig nattning för min del. Imorgon åker jag på utflykt...



Då kör vi igen

BondelivetPosted by Åsa Tue, November 07, 2017 22:02:01

I går lånade jag maken lite. Skulle dela av kvigorna från tjurarna som är ditsläppta pö om pö. Många stora djur och även om jag inte är rädd för tjurar skadar det inte att vara en till bara om i fall att. Det gick dock totalt smärtfritt. Fyra av tjurarna blev efter så de stängslades helt sonika ut och den lille stackars Krokus som blev kvar fick inte följa med in i grindarna vid kärran. Helt vilsen blev den stackaren. Hans tio sommardamer försvann och han fick hålla till godo med fyra pojkar som grupperat sig två och två. Får hoppas det går bra med honom. Halvbrodern Focus kommer ju så småningom.

Men lugnt. Ja det var det i grindarna. Totalt helt stilla-lugnt. De stod där de stod. Tog en evig tid att lasta dessa flickor. Med de led inte av stress, om man ska se det positiva.

Hit, men inte längre!

Fyra tjurar och så Krokus långt där borta. Ensam och övergiven. Känns lite i hjärtat.

När de väl kommit upp kördes de iväg en liten bit hemåt - till andra gården och till de fem (aningens aning) mindre, ickebetäckta kvigorna.

Gödslade ur kärran när vi kom hem. Behov fanns om man säger så. Skönt att det är gjort. Gårdsmiddag hos sömmerskegrannen följde, sen lagård och dusch innan hela familjen åkte iväg till Naturum och biföreningens årsmöte. Mitt emellan duschen och bilpackningen dök DHL upp med vår garderobsdörr och fick den skeva i retur. Allt ska hända samtidigt! Kul när man ska hålla sig anträffbar 8-17(!) för leverans så kommer den 17:20.

Hälsade på Granis

Idag har jag skyfflat runt säd. Typ sju ton. Heja paddeltekniken. Säljaren behövde bli av med ett lass och det vill ju till att hålla sig framme. Dock var det ju inte tomt i bingen... Så bara att ösa, ösa, ösa, äta, ösa, ösa. Med en liten skyffel fick man ösa mycket. Äh, hämta en större skyffel så det händer nåt! Så kom den där envetna inre rösten som ibland kallas förnuft: "Det enda som kommer att hända är att du knäcker ryggen fortare. Är det verkligen värt det?!..." Jag har nog aldrig förr varit så lycklig över att skymta delar av en tom kärrebotten! Känns mellan skulderbladen nu, tror jag hittar fler delar av kroppen imorgon...

Morgongympa med höga knän

Jag ser mörkret!!!

Gick ju an så länge jag kunde stå rak. Detta var ingen hit. Nu behöver jag inte mer spannmål i år!

MEN! Gick så bra på slutet att jag fick en halvtimme i sträck på köksgolvet och en fika sen jag lagt bebisen och skickat iväg drängen med tippkärran, innan det var dags för babysim.

Maken är iväg. Jag har nattat tre barn, satt ut en gryta köttfärs, tio burkar barnmat och stekt köttbullar på drygt två kilo färs (hur tänkte jag där?!).

För egen del?! Har ältat och bölat ett par dagar nu. Det räcker. Dags att trycka det åt sida, spotta i nävarna och leva vidare.

Sängen lockar! God natt



Fasaden håller

2017Posted by Åsa Sun, November 05, 2017 20:05:15

När stora bebisen sov fick Alice den äran att låna stolen!

Medan jag var i lagården imorse letade maken reda på mopptrasan och drog över golven. Välbehövligt.

Mor och B trillade in där mitt på förmiddagen precis när söndagssteken var kommen i grytan och apelsinbrownien på gång i vispbunken.

Lillhönan tog stolt täten för att visa sitt nya rum "Den här vägen Momo!".

Mors B drog på sig arbetskläder och startade upp med kaklingen. Skitbra blir det! Efter maten satte han igång att foga det också, så nu behövs bara lite färg i kanterna framöver.

Den lilla fisen lyckades ta sig framåt idag. NJUTNJUTNJUT av friden de sista dagarna tills hon kommer på hur det var hon gjorde...

Ett ryck i tvättstugan och nu pyjamas i soffan. Ångesten sitter som en tjock klump i halsen, eller så håller jag bara på att bli förkyld. Inte helt enkelt att andas i alla fall, men tror att fasaden håller.



Hela livet gungar...

2017Posted by Åsa Sat, November 04, 2017 23:58:20

Två som är ganska oberörda om livet. Och lyckligt ovetandes om vad som komma skall...

Ja... Det har varit några turbulenta dagar här. Eller rättare sagt alldeles för lugna... Tankarna har fått fritt spelrum. Även ovälkomna sådana. Det har väl hänt lite mycket på sistone, sjukdom har knackat på dörren och man har ännu en gång blivit påmind över att inte ta något för givet. Kanske är det "dödens högtid" som gör sig påmind, eller har det "varit lugnt i skallen för länge" så det är dags för ett skov.

"Du verkar vara rätt nöjd med ditt liv...!" Jodå, det är jag. För det mesta. Men ibland kommer ensamheten som en slag i magen och värken släpper inte.

Har för tillfället snöat in på allt som "kunde hänt". Helpuckat ju! Men när alla alltid konstaterar att "det händer bara andra" har jag haft lust att skrika: "Varför skulle det INTE hända oss?!??" Varför skulle just min familj vara skyddad mot allt ont? Varför skulle inte någon jag har nära hjärtat drabbas av en stroke och aldrig vakna upp? Fattar ni?! Dödsångest och hypokondri å mina barns vägnar. Tänk om en av dem står bakom traktorn en dag. Tänk om de får cancer. Tänk om jag blir ihjälstångad av en tjur! Tänk om maken mosas under en älg på väg till jobbet... Tänk om....! Varför skulle inte vi drabbas?! Men just det. TÄNK OM FÖR HELVETE!!!

Såg dumt nog dokumentären "Efter Inez" i torsdags. Fullgången bebis som dog i magen. Namne med vår lillhöna. Det kunde varit vi... Istället för att vara så grymt lycklig att det Inte var vi, kommer tanken: Det kunde varit vår bebis... Tre gånger har vi fått friska, fina barn. Men väldigt nära oss föddes två icke friska barn. Båda dog. Det ligger väldigt nära till hands mellan varven. En kommentar som "om era barn får leva och växa upp"... Varför skulle de INTE göra det? (Det sätter igång en liiiiiiten snöflinga till en lavin!) Det är helt klart något som kan komma från någon/några som den hårda vägen fått lära sig att allt inte är självklart. Det värsta man kan vara med om som förälder - att vänta i åtta år på ett barn och sedan förlora två på två år... Livet kan vara grymt. Och grymt orättvist. Och alldeles underbart!

Fick erbjudande av en vän att han skulle skriva en lista på tänkbara "Tänk om..." så jag kunde få välja att oroa mig för allt eller ta mig i kragen... En sann vän! Synd att ångesten inte släpper taget i bröstet bara, så det hade gått att andas ordentligt ens av ett sånt erbjudande.

När lugnet lägger sig. (Om det gör det)

Ännu ett orosmoment är att synen svajar nåt enormt. Kan på en blinkning ha tappat skärpan helt som kan vara borta en sekund eller några minuter. På ena eller båda ögonen. Började när jag trappade ner på amningen som nu nästan helt är borta så hoppas så innerligt att det bara är hormonrubbningen som spökar och att allt stabiliseras på Bra inom kort. Det är ju allmänt känt att optiker inte gärna ändrar på nåt under graviditet och amning då hormonerna kan sätta sig på synen. Håller tummarna för att det är så!

Irritationen växer över samhällets krav och måsten. Ledsamheten över att ingenting någonsin duger. Eländet vi matas med dagligen. För allvarligt, hur många kan rabbla på sina fem vilka TV-program som inte innehåller utröstningsprogram (för att man inte gör något tillräckligt bra = inte duger), kriminaldrama med ond bråd död, och nyheter med allt hemskt som händer i vår värld?!

Till råga på allt har jag en tand som strular ordentligt. Och en halvlindrig form av tandläkarskräck...

Men förutom ovanstående är det bra!

Mitt stängslingssällskap är inte så värst uppiggande, men hon verkar tycka det samma om mig... Eller är det ett trygghetsbevis.

Väl uträknat...!?

Kör sista rycket med stängsel. Känns som att jag sagt det länge nu, men snart är det sant! Var ute vid nio imorse och gjorde en ny hage till korna på andra gården (vad grannarna tyckte om detta vet jag inte!)... Den sista till den gruppen i den byn. I veckan som kommer ska de köras till ännu en by och putsa det sista där, så måste snart stängsla mer. Men vi ska inleda med att dela bort de tio kvigorna från de sex tjurarna i hjorthägnet. Dags att börja utfodra där, så lika bra att ställa i ordning inför vintern då.

Drängen är nöjd med bygget! "Vad skönt för den lilla att hon verkligen har plats att röra sig och leka runt på!" Har hon verkligen det?!

Dags att introducera - om hon ska bli en äkta familjemedlem - vitlöksbröd!

Efter förmiddagsturen kom maken hem från jakten och vi åkte till svägerskan för middag och hämtning av stora barnen som sovit över där. Jösses vad tyst det var vid middagsbordet igår kväll!

Maken isolerar på andravåningens bygge. Pratade med snickarna som är "bokade" för nästa ryck om två veckor ungefär.

Imorgon kommer Mor och B förbi. Har bett om att få det kaklat kring vedspisen då. Mästermuraren kommer ju. Har dessutom tänk försöka muta honom till att sätta i den sista krångliga biten list, sen kunde köket strykas som helt klart!

Röjt, torkat och dammsugit nu. Skulle torkat golvet också, men hittar inte trasan till moppen. Det är sant!! Skulle inte förvåna mig om den kidnappats av något barn som behövt den till bandage, bogserlina eller filt... Får leta imorgon. Nu börjar det vara fika och läggdags. Och att vinscha in maken från sitt fyrskift... När allt lugnar sig och natten faller drar han iväg på något annat. (Nej då, jag är inte ett dugg orolig för honom, men hur länge kommer han orka?! Han är ju inte tjugo längre. Tänk om...)

Sällskap i vedboden! Notera reflexen hängandes från vänster hand - det var ju mörkt ute!

Ge mig en snyting! Nu har jag fått detta ur mig och lyckats redigera ner den inre diktafonen från åttatusen sidor. En text som inte ska publiceras och tankar det absolut inte ska stås upp för. Men med tanke på hur samhället ser ut, utskriften av lyckopiller (inte till mig även om det frestar enormt ibland) och antalet sjukskrivningar baserade på psykisk ohälsa, känns det lite som att skämmas för att man fiser på dass! Det händer alla ibland.

Placera mig på psyket eller ge mig en kram!

Stackars rosenknopparna lär inte slå ut ute ändå, så de fick komma in.

God natt och Trevlig söndag! Det är det visst snart...



Next »