En ung bondes vardag

En ung bondes vardag

Boende i pressen, med livet som insats

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Fri, July 12, 2019 23:53:37

Jag tror att jag bott i pressen senaste veckan! Och balar blir det. Många balar. Det blir ett dyrt år då varken mitt nät eller min plast kommer att räcka ens tills förstaskörden är klar. På en höft ligger jag som förra året i antal. Med den lilla skillnaden att vi har ungefär trettiofem hektar kvar att slå. Det känns verkligen som att vi inte kommer någonstans! Men det gör vi ju! Det är väl bara önskan om en stunds ledigt med familjen som pockar nu när första veckan av makens semester är passé. Grovt räknat (om allt mot förmodan skulle funka!) har jag tre rejäla dagar kvar i pressen.

Jag såg en kråka i dagboken att vecka 28 för två år sedan bestod av höskörd också. Plus att Mor och B var här. Vi stod utan kök, B grejade för fullt med golvläggning, taksättning och kakling. Mor stod för marktjänsten i kaoset med hemfix och mat, inkluderat att köra ut knappt fyramånadersbebisen för amning till den åker jag för tillfället befann mig på.

Och så tycker man att livet är galet nu....!

Det var verkligen hög tid att flytta korna! Och där de nu betat syns vinterns grisskador rejält. Jag står på mitten och fotar på två håll.Justering av dieseltanken sen plintarna flyttat sig i vinter. Eller kanske tanken...När jag som bäst kommit igång att stängsla längst norrut, kom larmet om kor på vift. Björk över tråden i stormen. Tur de samlades fint i alla fall, och följde med tillbaka till tjuren och kalvarna som väntade "inne". Nån var före sin tid med utekök!
Flytt in i hägnet, givetvis längs vägkanten....! Och en inspektion av årets korn som börjar sätta ax, en tvärhand högt.
"Vill man så kan man" En "lunchutflykt" en dag ledde oss till Örnnästet, det visade sig att det inte heter så utan anledning. Det var brant på slutet. Och vi skulle ner så småningom. Klätt-ape mässade den minsta där hon satt trygg på ryggen. Trodde mig ha en saftig träningsvärk att vänta då jag klättrat/krupit/vandrat med tretton kilo extra på ryggen, men det enda jag kände var stelhet i högra axeln på kvällen. Man behöver ju inte ha alltför mycket fantasi för att fatta varför. Tur hon inte får sova så länge....! Tid tar det att gå också då det i vaket tillstånd skulle plockas blåbbä vartannat steg.I lördags blev det äntligen till att slunga. Ungefär 100 kilo honung!
Och i söndags gjorde jag och storflickan slag i saken och åkte till Ikea för förvaring till hennes rum. Presstrul. Glömde att jag lagt "svansen" i plastvaggan på väg in i hjorthägnet då kvigornas tråd rivits ner och jag rättade till. Som tur var hade maken inte hunnit iväg med strängaren och traktorn med balklo. Efter en lång dag när jag hämtade maken från nattskiftet blev det några minuter vid sjön och med en fot inne i duschen kom ett samtal - står en kviga i trädgården. Bara att klä på sig igen. En tiominutare så här börjar bli en (o)vana. Maken försökte dryga ut fodret ytterligare med att tillsätta träd. En god tanke, men ingen bra idé. Vilken lycka att ha goda grannar som ställer upp och hjälper till att räta. Tyvärr var det inte "bara" det som hänt, så idag har det blivit till att pressa på slagen sträng.

Efter en familjestund med minigolf blev det nattarbete att skruva in spannmålen. Kände viss panik växa i takt med molnen idag. Mycket riktigt. Kom en åskskur på mitt torra gräs. Men ingen torka i sikte, och ett blött foder är bättre än ett ruttet. Får ställa det i en separat hög för "ute". Maken ville ha hjälp att ta sig ut ur hagen...?!!Oavsett om planen för morgondagen håller eller ej, vet jag att det lär bli en helsikes lång dag. Med andra ord borde jag sovit sen minst ett par timmar nu. Men jag skulle ju bara... Trevlig helg och ha't gott!
God natt.

Bäst att passa skörden så en inte blir utan bi

Bondelivet 2019Posted by Åsa Tue, July 02, 2019 12:34:35

Avundsjuka och missunnsamhet finns överallt i vårt samhälle, det är väl bara att försöka acceptera;

Jag blev påflugen en dag. Fick en uppmaning om att jag med "ditt beteende allt får börja passa dig".

Det jag kan kontra med är i så fall beteendet som kom med budskapet. Jag tycker det är något som kunde skötts på gårdsnivå, inte vid en officiell tillställning. Men så mycket stake och ryggrad ska man nog inte begära. Jag har hört mycket, sett en del, men nu var det definitivt sista spiken i kistan som dödade det sista hoppet om att ryktena inte var sanna.

Det som retar mig mest är; VAD har jag gjort? HUR är mitt usla beteende och VAD ska jag passa mig för? (Förlåt, men jag är tillräckligt blåst för att inte fatta!) Ska jag passa mig för att låta sonen gå från bussen själv? För ständiga punkteringar på maskinerna? Sabotage mot djuren? Ingen aning. Hade önskat lite mer specificering för att kunna vidta åtgärder och "lära känna fienden", som det bekant brukar heta.

Skämt å sido. Men för ganska många år sedan nu var en granne här av någon anledning när jag och drängen skulle genomföra lite större rörmokerireparationer i lagården. Vi avböjde vänligt grannens erbjudande om hjälp och när han efter några dagar frågade hur det gått för oss, svarade jag: Bra. Hans kommentar på det? "Jaha, då var det inte så svårt!"

Tummen upp! Detta har gett oss många interna leenden sedan dess - Jag och drängen klarade ju det, så då var det ju inte så svårt! Det har rent av blivit en klassiker. I alla möjliga sammanhang.

Lika nu - Drängens fru kom och frågade vad vi (jag och drängen) gjorde en dag när han satt på sin rollator, och jag på altanen och avslutade min frukost. Istället för att "prata igenom dagen" blev det givna svaret att "vi passar oss"! För det gjorde vi ju. Han passade mig och honom. Win-win.

Så om någon ser oss till synes sysslolösa, så kom ihåg - Vi passar oss!

Nog om det. Något annat som finns överallt i samhället är tekniken. Som leder till I-landsproblem. Bytte ju lur, till en "modern" som kopplar upp sig på trådlöst wifi så fort det erbjuds. Med den lilla detaljen att det dragit ur alla gig ur vårt mobila bredband. Noll internet till datorn alltså. Illa nog att sitta med mobilen och försöka genomföra betalningar, bokföring var det inte tal om, tro mig! Plötsligt händer det! Nu återstår bara att jobba på viljan att fortsätta öva... Massor och åter massor av bi. Pollen på benen och fullt med täckt yngel som snart utvecklats till bi och kryper ut. Och en hel del honung som snart behöver tas om hand.

Dags att flytta tillbaka kossorna igen från "trädgården". Längesen där var så fint! Behövs inga blodtryckshöjande mediciner här inte... Man ska bara ta sig över bron.

En vecka med intensiv skörd. Har skördat cirka en tredjedel av arealen, och fått cirka trehundraåttio balar. Förra året hade jag fyrahundra balar på hela arealen, inklusive allmosor och det tilltänkta grönfodret. Ser lovande ut i år med andra ord. Hittills är faktiskt 2015 (som var ett enormt gräsår!) strået vassare ändå, enligt min statistik på balar från varje åker.

Å rätt som det kom en skur och jag ville köra klart ändå så small det... Min tredje bult på elva år så har väl inte varit storkonsument. Däremot smack jag två svep 2008, och... några fler nu... Bortskämt med att få en smidig hemleverans av nya! Och Så Tacksamt. Krångligt, trångt och allmänt jävligt att komma åt som vanligt bara.Ligger man där får man hoppas att man varit snäll så ingen rullar iväg. "Ska jag ta en instagrambild?" frågade svägerskan.När familjen kommer med lunch till vischan och har med sig jordgubbar och grädde till efterrätt<3 Flytt sen fredagskväll. Tålamodet låg kanske inte på topp, eller vad säger du, 1761?

Lite tjurigt dock då det såg ut att bli två riktigt torra veckor, vilket bara blev en. Hoppet/drömmen om två extremt intensiva skördeveckor och i stort sett "ledigt" hela familjens semester gick i stöpet, så det blir som vanligt. Fullt fokus på skörden och så får det bli ledigt efter den, om så bara en helg vecka trettioett.

MEN vi behövde vatten. Min årssådd började nästan gulna så det var i grevens tid. Och vi behöver mer vatten. Mycket mer. Jag förberedde lite. Känner att skötväskan snart inte längre är försvarbar, så försöker vänja mig lite smått vid en eventuell handväska, då fickorna oftast är obefintliga på "lättare" kläder. Blev lite mobbad av min käre make dock.

I lördags var jag på vift österut. Mer bröllopsplanering. Ibland kommer jag på saker jag ångrar med vårt eget bröllop - det gick ju lite fort, bland annat skulle det lagts tid på mer fotografering och gärna i hembygdsparken - men samtidigt känns det väldigt skönt att inte ha vetat allt och få med alla detaljer. Det blev som det blev och blev rätt bra, även om det brakar rejält mellan varven.

Kanske finns det lite hopp om mänskligheten trots allt.

Heldag i alla fall. Åkte hemifrån strax efter sju och var hemma strax före midnatt. Tur jag fick samåka med värdparet från halva vägen. "Kaffe, ljudbok och nervevade rutor" fick jag tips om, men fick räcka med ljudbok och en glass för att få upp fokus sista viltberikade halvtimmen. Den lilla har fått för sig att ha nappen konstant. Får man inte. Så istället fick hon valet att ha den när hon ska sova, eller slänga. Hon valde slänga! Men när jag kom från jordgubbslandet nån timme senare hade hon fiskat upp dem igen. Rätt nöjd var hon också. På grund av sopfisket, jordgubbarna eller syskonens godis hon hittat...?!

Igår hade jag en plan på att ligga lågt. Slutade med sex kilo rensade jordgubbar till frysen, skiftbyte i denne på föräldragården. En flädersaftomgång satt, gelé kokt och ska strax ta itu med ett syltkok. Men jag snodde också åt mig en timme under täcket med katten på magen! Välbehövligt, i synnerhet som jag däckade direkt vid midnatt (varför behöver det alltid bli midnatt före sänggående??!!) och inte hade några som helst planer på att vakna när klockan ringde imorse...

Nä, jag är inte den trevligaste på morgonen. Skyller det på att klockan går så fruktansvärt fort efter kl 21, så det blir korta nätter. Sen är det svårt att komma upp, men inte heller det är mitt fel. Bildbevis kommer här:

Det blev en biträff igår - utan bi då det mer eller mindre ösregnade hela kvällen. Blev till att kura inne och prata bi (och en massa annat) istället. Direkt därifrån åkte jag och handlade lite då det ekat tomt i kylen i en vecka, och sedan till min moster för att hämta hem lillhönan som varit där över natten och dessutom fått en resa till Borås djurpark. Lyx!

Stängsel var det. Om jag hittar nån lämplig klädsel för detta denna aprilvädersdag med tjugo grader svalare än i förrgår. I annat fall får det väl nöjas med en vattenrunda i väntan på påfyllnad i bäckar och diken och så kommer det surt efter imorgon istället.

Men vet ni vad jag köpte på Ica igår? Köttfärs! Jag minns verkligen inte när det hände senast. Förfallet är totalt! Bäst att jag börjar passa mig...! (Den kanske jag ska steka upp nu och förhala utejobbet även över denna skuren?)



Vilken ljudskatt att förvalta!

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, June 20, 2019 23:08:14

Smidigare lastning än den vi genomförde i fredags får man allt leta efter! Nytt bete - nä, rätt i slyet! Spåren av förra årets torka ligger där än - komockor som åtta tio månader senare ligger kvar på betesvallarna, icke-bort-regnade...

Släppte av kossor och kalvar och åkte hem för att lasta den sista gruppen som skulle ut på sommarbete. Även detta gick smidigt och på hemväg sen så svängde jag inom föräldragården och flyttade dem, rev hagen vid campingen och satsade på att stängsla klart i hagen dit vi släppt djuren. Och släpper man djuren först och stängslar sen, får man räkna med sällskap! (Läs: Svans. Fatta "rädslan" över att de skulle gnaga på mig precis när pulseringen kom från elstängslet. Det brukar göra ont på både dem och mig. Jodå, strömmen var på när jag drog tråd.)

Lördagen bjöd på fotbollscup i grannlänet, så det fick bli en familjeutflykt och efteråt tog vi en fika på ett trevligt naturreservat på hemhållet.

Hörde en arrangör prata om nittio anmälda lag, så undra på att det var folk överallt.Blev lördagen lugn utan krav var söndagen dess motsats. Dubbla kalas. Och jag ska gladeligen säga att jag mer än gärna hade haft femton femåringar till om jag fått hälften så många åttaåringar. Måtte mina egna ungar bete sig vettigare när de är borta utan föräldrar. Skattjakten var uppskattad i alla fall. Jag var skitnervös att grävlingen/räven hittat skatten under natten. Hade varit just snyggt!Kvällsmys vs kvällsfys

På måndagen blev det både Bokbuss och eftermiddagsfika hos di gamle, följt av biträff hos min moster. Vi var lättvaggade den kvällen, sen tvätten var i ordning.

Fördelen med att "vara sin egen" och själv kunna styra sin tid, är att man just kan göra lite som man vill. I tisdags la jag en stund på att titta på djuren, och en stund på att plocka fläderblommor och sätta en sats. En stor sats...

Strax efter sju i onsdags morse ringde telefonen, jag satt med den i näven och svarade snabbt; Hade tejpat för båda silohålen och skrivit meddelande till foderbilen och detta funkade. - Mitt kontrakt på grovfoderersättade kraftfoder förlängde jag i vintras och nu gick det ut. Ville till att ta ut det sista alltså. Ganska väluträknat också då det diffade på tre ton. Nu väntade alltså en leverans på de avslutande sex tonen och min container rymmer tre. Dags att återuppta "silorummet" som rymmer sex ton. Men nu när containern hunnit tömmas ännu en gång ville jag ju inte ha sex ton att ösa från golvet när jag kunde nöja mig med tre där?! Chauffören var snäll, så han fixade 3+3 ton på två olika ställen. Kramgoa träd.

Djuren precis utanför samhället släpptes ut på vägen och jag tänkte kanske gå före med spannen och de skulle följa med. Men se, de hittade gräs i vägkanten så jag fick snällt gå runt dem och putta på. Tänk så smidigt när grannarna har rejäla staket och grindar man inte är för blyg för att använda.

Idag nyttjade jag djurrundan till att låta sonens lilla kalv jobba på nyfikenheten. Var helt säker på att det var kossan som ryckte i spannen, men det var kalven som bökade. Mycket kul tycker jag, då dessa kalvar är födda ute, går ute och ska gå ute. Relationer är viktiga.

Sen skulle det ju regna nåt helt galet idag. (Än har jag inte sett något). Gjorde i alla fall slag i saken och tog itu med något jag tänk på i åratal - intervjua di gamle om deras liv och även Morfar i synnerhet om lite runtikring. Jag vet att det skulle gräma mig till döddagar om jag sumpar dessa chanser. En vänlig själ lånade mig dessutom en diktafon, och jag känner redan idag hur fantastiskt det känns att faktiskt sitta på denna skatt. Gav mig ut på en Amerika-vandring. Tycker inte det var så längesedan det bara var halvmeterhögt gräs kring torpet där vändplanen slutade. Men tiden går ju.Tjuvakistan har ingen tjuvat minsann.Grunderna består, men det skär i mig när man ser skogsmaskinsspår rätt över gamla husgrunder, här en smedja.

Inte blev det "sämre" heller när Morfar avslutade med "Du är nog den enda som skulle få mig att gå med på nåt sånt här..." - Kanske är han orolig att jag kommer och kidnappar tillbaka mina snygga tjurar han förfogar över!

Jag får gå vidare i det snaraste. Fler frågor väcktes. Fler ämnen att ta upp, och Mormor ska inte tro att hon slipper undan heller.

Trevlig midsommar till Er alla! Lillskrutt har börjat värma upp med huvudbonad. Badbollshatt!



De drar möe me si

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, June 13, 2019 22:34:35

Jag förundras ständigt över hur djuren år efter år hittar "favoritplatsen". Alltid samma ställe, oavsett om de varit där tidigare eller ej.

Bara att kavla upp ärmarna och ta itu med livet igen efter semestern. Däremot bedömde jag inte det som lika mycket panik som maken att flytta en grupp djur (morgondagens projekt- inte måndagens!) men blev att mata knott och stängsla.

Inte mycket lönt att försöka slå här.

Tog med mig bilen för att slippa gå så långt, men jag var helt säker på att det fanns en infart där jag ställt bilen så blev rejält snopen när det började luta. Fick lägga i 4WD för att komma därifrån sedan.

"Ser ni mig?!"

I tisdags kan vi väl säga att det regnade rätt rejält på morgonen. Hade dessutom kommit på att sonen kanske skulle ha något på skolavslutningen som inte omfattade trasiga jeans, så tog en tur till staden. Därifrån direkt till centralorten för att hämta ut mobilt paket och sedan hem.

En annan kväll än jag tänkt. Var helt inne på akupressur, men man måste visst bekräfta och inte bara tänka att man gjort det, så blev till att plöja ner sista fibern hemma i trädgården istället. (En ganska knasig filmsnutt på detta finns på Instagram, @bondeniskarvhult) Men återigen - du är själv ansvarig för din lycka, och man har inte roligare än man gör sig. Sällskap så det hette duga i fiberållan! Vilket huvudbry! Sagt i flera år att denna rabatt ska väck då den varken synts eller skötts. Nu är den stora skrymmande busken borta, det syns, och fick det att klia i fingrarna... Det är vi och Gummifabriken, som går i etapper...

"Vad är du för en lite skit?!" Gamla mjölkespannen har rostat sönder totalt i botten, så nu grävdes den ner lite istället. Namnbrickan ska sparas när spannen är väck!Till åska och spöregn var det dags för skolavslutning med tillhörande tårtkalas. Tycker nog ändå att det gick relativt smidigt till väga, eller så har jag varit med en gång innan nu och insett lite hur man ska och inte ska göra. Var nästan smidigare än att ta bilder i kastvindar och hagelskurar.

Ingen motivation till något annat så det slutade med hela familjen kring köksbordet och Fia med knuff. Icke att förakta!

Under sena eftermiddagen blev det till att pälsa på sig och åka med sonen på livets första fotbollsmatch, då delar av hans lag var med som stöttning till årskullen före. Jag kan lova att om någon sagt till mig för en tio år sedan att jag den tolfte juni skulle stå med regnbyxor, tjocktröja, jacka, halsduk och önska att jag haft åtminstone vantar också, för att titta på en FOTBOLLSMATCH hade jag bett dem flyga och fara när jag väl slutat skratta...

Sen hade då posten kommit, med skyddsutrustning. Dags att ta itu med det där att byta telefon alltså... De drar möe me si! Nog för att det gick att föra över från gamla till nya luren via det trådlösa nätverket, men med den till vardags usla hastigheten o nu till regn och åska, började nedräkningen på en timme och arton minuter, för att - när jag gick och la mig - stå på drygt fyra och en halv timme.

Att föra över allt är en sak, men alla inloggningar. Alla behörigheter?! Visst finns BankID och Swish och hela konkarongen, men jag kan ju inte använda det! Och inte kan jag gå in "lite snabbt" och motrapportera tjuren jag sålde på Jordbruksverket, för jodå, se det kräver BankID. En stund i kväll har gått åt till att reda soppan.

En tur för att trycka ner stängselstolpar gjordes också och en mindre trevlig upptäckt av en totalt sönderkörd åker. Av fyrhjulingar. Som om inte grisarna vore nog. "Tack och lov" ingen stor bit men ändå. Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen.

Maken däremot har gått helt i taket. Vi har våra misstankar om vem som är skyldig, men ord står mot ord. Uppenbart har det inte hjälpt att ha stängsel i vägen heller för det har fint lyfts ner och hängts tillbaka. Hänsynsfullt. Man får visst vara glad för det lilla. Spark i arslet och ut och sniffa på tråden, lillskit! Finn ett fel. Frågan är dock var de två sista försvunna var!? Lite rassel med spannen som kom de från skogen och sprang in till de andra! Dags att byta från vinterdäck innan besiktningen imorgon!


För ett antal år sedan gick jag och rev stängsel utanför brukssamhället, när jag fick en fråga av en vandrare: "Har du nån jobb eller går du bara hemma?!" Jag svarade väl rätt ärligt att jag "mest är hemikring". Nu har det hänt igen; Sotaren frågade idag om jag "bara jobbar lite på landet typ?!" När jag svarade jakade var motfrågan "Har du några djur eller så då?!" Mm, typ etthundrasjuttio. Nästa sak han sa till mig var "Hejdå". Lite udda och fula, men fullt dugliga. Och stenhårt skal! Man måste ju prova. Men jag tror isglassen är smidigare att göra! Här en blandning av apelsin, choklad och vanilj. Inte så snyggt, men gott.

Nu ska jag fått i mig min nattfika och ska krypa ner. Fryser som en gris och nosen rinner som ett såll.

Ha gott!



Mammaledig

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Sun, June 09, 2019 22:31:03

Ja, lite lätt motion före sänggående sägs gynna nattsömnen. Och lika väntat fick jag samtal lite innan åtta på morgonen om att samma tre djur var ute igen. Var fanns maken då? - Jo, han gick med röjsågen i hagen där kvigorna skulle vara. Så när jag väl fick tag på honom hade han hunnit få in djuren innan jag kom ner, och sedan flyttades hela ligan tillbaka från sjökanten. Aggregatet flyttades från sandkullen till det sura diket igen för bättre skjuts i utmatningen. Nu är väl fibergrävarna undan för tillfället.

Till min stora lycka hade vi säkert ett femtiotal fjärilar i vårt syrenträd i fredags! Bondebarn på tillväxt...

Fint väder skulle ge drängen i uppgift att hämta jord till trädgårdens alla ojämnheter, en del väldigt gamla synder och en del sedan avloppet grävdes om och en del ytlig sten grävdes upp för ett par år sedan. Ska man klippa gräs och ställer upp trästörar mot hönshusväggen ska man se till att de står stadigt och inte kommer i rullning. Bara ett tips! "Vi spelar kubb!"

Sen var det en sväng i bikuporna. Vilket honungsdrag! Och för bara en vecka sedan misströstade vi enormt inför honungsskörden. Fanns inte en gnutt då, och nu krävdes fler skattlådor (där bina samlar sin honung) i flera av kuporna. Dessutom krävdes mer plats i flera av dem. En förberedande svärmning kunde hävas då den snart-klara-drottningcellen kunde flyttas över i svägerskans hittills misslyckade avläggare. Sen skulle en skattlåda tillbaka, varpå makens slöja sträcktes in och ett bi oturligt nog såg sin chans att sticka. På läppen. Kan meddela att vår alldeles egna trumpa Trump har förlängt livet på oss samtliga! Kanske inte på honom då, men oss andra, inkluderat svägerskan. Helt fantastiskt att han kunde svullna upp på det viset utan att ha "ont". Och det svullnade sakta och länge. OM nu akutallergimedicinerna (de som ligger snäppet under adrenalin, och som jag tvingade i honom) hjälpte, vet jag med sanning att jag inte velat se hur han skulle sett ut annars. Ringde 1177 och fick en beräknad väntetid på 15-20 minuter, där samtalet var avklarat efter 68 minuter och 48 sekunder (...!!) och rådet var att avvakta, men ha väckning en gång i timmen under natten. (Trodde de på det själva?!) - Bara att konstatera att det finns tre alternativ; 1. Ring innan du blir sjuk. 2. Tillfriska under väntetiden. 3. Dö medan du väntar då du inte uppfattade ditt tillstånd som livshotande när du ringde...

Det gick åt mycket papper under middagen - tungan räckte inte runt läppen, och det var mycket drickaslabb på magen ;P Inte var det lätt att få till nån nattpuss heller! (Kanske lika mycket för svullnad som för mitt asgarv när jag närmade mig!) Har kommit på att jag kanske inte sa säga så mycket om lillans lockar... Jag har några som ständigt smiter också... (fast det kanske är hornen!)

Lördagen blev en lugn morgon, sedan kalas för sonens del och jag rullade söder ut för lite mammaledighet. Ledig från att vara mamma = mammaledig.

Hans önskade att bli mammaledig för första gången på snart elva månader, och jag hängde på. Jösses, det spårade ur innan nån av oss kommit ur sängen igår så ni kan ju tänka er hur kvällen blev sen!?

Ja, se dessa turister som måste fota allt...;) Det må vara en fin stad, så här trettiofem meter över marken, men jag uppskattar nog minst lika mycket att promenera våra elva höjdmeter ner till sjön om jag vill njuta av vatten!

Nä då, vi var så städade så. Mysbyxorna på. Skip-Boo, Uno, Yatzy och Ubongo. Godis, chips och snusisar (lakritspiporna fick faktiskt stanna hemma, jag övervägde dock att köpa med. Kanske hade passat bättre då vi båda insåg oss för gamla för att slafsa på en klubba och försöka hålla nån form av samtal igång). För att inte tala om den totalt usla musik som kopplades in i bluetooth-radion. (Vet inte vad som skrämmer mest - att man faktiskt lyssnade på skiten för femton tjugo år sedan (nja, inte jag, men våra jämngamla!), eller att minsta lilla detalj i låt och text fortfarande sitter...?!!!) Inte hade vi nån fältgrupp att heja på, inga stupfulla klasskamrater att garva åt där vi satt dolda på andravåning med öppna fönster, inget fotbad, ingen "pissråtta" och ingen spis att bubbelplasta in. MEN LIKA KUL HADE VI FÖR DET! (Och när vi inte hade så kul tittade vi på filmen på maken med läppen så skrattade vi så tårarna rann igen!)

Hann ju inte ner till stan knappt heller, innan maken taggade ett inlägg på Instagram gällande årets sista kalv - äntligen - och imorse meddelade han glatt att han sett henne dia. Hur mattillgången egentligen var nämnde han inget om!Idag blev det en långfrukost med två sletna småbarnsmammor som nog behövt sova nån timme till (läs: några dagar!), innan en sväng på köpcenter för BH-jakt och lunch. Blev en dyr helg, då jag även gjort slag i saken och beställt en ny mobil nu när jag haft många tillfällen att klämma och känna på olika varianter i många olika butiker. Fördel/nackdel att inga butiker har något hemma nu för tiden, så blir ju beställningsvara oavsett. Jag har en modell, ett ordernummer från nätet och en ännu mer ekande plånbok.

Väl hemma blev det middag med familjen innan pojkarna stack på fotboll och flickorna satt hemma och spelade spel före nattning.

Maken är på pysselrunda och det börjar närma sig läggdags. Rivstartar igång veckan med sommarfest på dagis, akupressurbehandling på tisdag, skolavslutning på onsdag, sotning torsdag. Fotbollscup på lördag någonstans och på söndag har vi lovat barnen deras något jätteförsenade barnkalas. Kravet var att rummen skulle vara klara innan det blev kalas, och tyvärr har kidsen inte lyckats glömma detta..."Tött. Sova vang!"

Ha en bra vecka!

God natt

Vårbruket klart och lite djur på vift

Bondelivet 2019Posted by Åsa Thu, June 06, 2019 23:43:16

Fixat ännu en matarledning med illaluktande elkablar, donterade från Mors B och vår gamla vattenledning från brunnen som ytterskal. Det finns ju tillfällen man undrar varför byxorna är slitna i rumpan. Kan det vara för att en 0-18-hög används som rutschkana?!

Idag låg tankarna på en relativt lugn dag med umgänge. Tanke vs verklighet? - Umgänge blev det. Mellan varven, typ.

Maken skulle åka på Skogs-Elmia imorgon. Detta blev plötsligt idag då det passade kamratens liv bättre denna gång.

Istället skulle det själv bli försäljning av tjur, rängvältring och stenplock av det sista sådda och sedan massor med tid över till Mor och B.

Nåväl. Det började ju bra med avklarad lagård i god tid och sedan årets första långfrukost ute. Däremot kom tjurhämtaren för tidigt. ("Tog bara tre kvart att köra ju!"), så han fick kaffe medan vi andra avslutade frukosten. Sen var det bara att lasta då. Bara. Inga större problem att få på tjuren ett halsband, sen kom vi ju till den lilla detaljen som innebär att lyfta fötterna. Jag hoppas tjurplutt är lika stadig när han kommer ut på nästa ställe.

Telefonen ringde och jag ignorerade. Telefonen ringde igen och jag kände mig nödgad att svara;

Släppte fem kvigor långt bort i fredags. I söndags hade en av dessa gått ut och i måndags var hon puts väck. Nu roade hon sig tydligen med att locka ut grannens djur, tyvärr med lyckat resultat...

Drängen ryckte in och lastade tjur - band repet i frontlastaren och släpade ut tjuren. Traktorn vägde tyngre än vi! Och sedan upp med fler grindar på vår kärra och iväg.

Gick väl relativt smidigt att lasta upp den där hoppetossan till älg, för hemfärd och intag. Väl hemma gick hon också relativt smidigt in i vågburen. Vad jag sen inte räknade med var att hon skulle ta ett jämfotaskutt och försöka vrida sig runt, när jag stod och höll på att ta på henne ett halsband. Med andra ord kom min handled flygandes (med tillhörande arm och hand förstås!) tills det tog tvärstopp i burens galler, och kossans huvud i andra delen av leden. Gick bra, men för första gången på tio månader vet jag precis varför jag har ont i handleden. Skön vetskap bara det, ironiskt nog;
Har gått med allt möjligt från skenor, sjukgymnast och arbetsterapi till tjurighet under månader, och det som hjälpt bäst är tipset jag fick för en månad sedan om att tejpa handlederna. Efter några veckor med det försvann i stort sett alla symptom på tennis/golfarmbåge också. Vänsterhanden har inte varit go. Utan tejp har det gått några timmar innan det börjat pulsera. Kruxet har varit att nu när det blivit varmt har klistret typ smält vilket gett upphov till väldig klåda och narighet. Igår var första gången på veckor jag klarat att lossa tejpen (med några dagars intervall) utan att lipa efter en stund, men det kostade att bära fångstgrindar idag... Men tillbaka till lagården: Allt höll i mig och kvigan står nu bunden i väntan på bättre tider. Tror jag ska skriva en skylt och sätta upp över henne "Här växer framtidens köttfärs", för det är banne mig dit hon siktar. Om inte annat börjar köttlagret i frysen lämpligt nog krympa... Flyktvägen relativt strypt när kärrans dörrar öppnas.

Oavsett blev det dags för lunch där, och ungefär samtidigt som maken kom hem dök även Mor och B upp.

En liten stunds prat innan det blev fika och sedan bort med B, maken och sonen för att ta itu med den där välten och stenen. Fyra rågade skopor samlade de ihop, gubbsen. Och Mor fick snällt fixa den där kvällsmaten jag antar hon hoppats bli bjuden på, påhejad av två småflickor.

Kvällsmat i magen och barnen i säng så rullade de iväg mot di gamle och "pensionatet" och vi andra insåg att ingen av oss gjort undan lagården i eftermiddags. Jaja, fem timmar hit eller dit... Och nu lagom tills nattfikan var klar kom ett larm om tre djur på vift på andra gården, så bara att åka och samla ihop dem. Och koppla i strömmen i tråden även på sjösidan...

Man är bonde om man någon gång jagat kvigor i pyjamas, heter det ju som bekant. Pyjamasbyxor och pösig tröja får duga. Skulle jag jaga kvigor i min pyjamas skulle folk nog prata minst lika mycket som när jag övervägt burka mot toppless-jobb för att undvika bonnabrännan. (Fast det går ett rykte på bygden om en man som jagade får spritt naken i gummistövlar en morgon... Hur sant det är har jag aldrig analyserat.) Tog en tur i det brandhärjade området en dag då jag hade vägarna förbi. Målet var ju att hålla det på "rätt" sida vägen. Det är inte många meters marginal kan jag meddela. Där och då var det bara full action och adrenalin. Nu är det stort, skrämmande, märkligt rent och vackert på något sätt.

God natt till ugglornas hoanden, jisses vad vi verkar ha ugglor här nu för tiden!



Hej Morfar! Velepannan här!

Bondelivet 2019Posted by Åsa Wed, June 05, 2019 23:53:50
Finns visst många sätt att lägga ägg på...!Efter förra sommaren blir man lika chockad som bubblande glad över att det finns vatten i bäcken till korna! Tänk vad mycket arbete och i synnerhet tid man sparar på rinnande skogsvatten!- Har du några djur till mig?
- Hej Morfar. Självklart har jag djur. Du ska få fyra slaktkor med kalvar. Kanske i mesta laget, men ni har bete så länge ni har, så får vi ta ställning till det då.
(Jaha, ännu en ko som placerat sig på listan... Fem plus fem hos Morfar är inte ens att tänka på...)
-Jo, eh, Hej Morfar. Jag har gjort om planeringen lite, för tio djur hos er blir väl häftigt, och fyra småkvigor i hela campingbyn kommer aldrig räcka till! Så jag byter plats och du får fyra ettåringar istället.
(Fast egentligen har jag väldigt trångt i boxarna hos tjurarna. Jag hade ju egentligen verkligen behövt lätta på trycket för att slippa en liten "pelle-tjur" som aldrig riktigt kommer åt maten...)
- Hej Morfar! Nu kommer jag med djur till dig. Jag gjorde om lite till, så du får fem tjurar!
Jag gick för att leta reda på djuren, och de gick för att leta reda på mig. Precis djur i min smak som kommer mig till mötes sen vi lokaliserat varandra! Och Party fick snabbt en beundrarliga!
Lördagskvällar kan man tillbringa på olika sätt. Jag campade med röjsågen en stund. Har stor trädgård och stor lagårdsplan... Men länge velade jag för om bina krupit ner och lagt sig. Våga eller inte våga!? Till sist våga, kom framför första kupan, och bensinen tog slut! Då klockan var kvart i elva på kvällen såg jag det som ett tecken på att ta just kvällen.Efter röstning till EU-valet blev det välbehövlig årlig städning av grovfarstun. Behöver jag nämna hur väldigt mycket trevligare det är att gå in där nu?
Ja, och så hade barnen tutat i grannarna på gården att det skulle vara invigning av de "nya" rummen, så för att få en anledning till att äntligen få visa upp sina rum, hade de tre barnen bjudit in dem. Men, de fick själva fixa tårta och bjuda oss på! Och vid "avfärd" passade sonen på att prova drängens ytterkläder. Nog för att pajken är stor för sin ålder, men än har han lite att växa i!Kampen mot betesdjuren fortsätter. Kalvarna som föddes inne vägdes innan de släpptes ut. Kanske är kul till hösten, men man kanske också behöver vara lite mer seriös och inte snitta vikten rakt av?!Nädå, men buren råkar även vara en bra förvaring för småkalvarna när lagårdsdörrarna öppnas och kärran ska intill, och just dessa fyra små fick ju plats! Och lagården börjar vara ganska lättarbetad. Nu återstår två kor med kalvar. En på utsidan och en på insidan i alldeles för tryggt förvar. Denna årets sista kalvare verkar knipa rejält bara för att jag inte vågar köra henne så nära inpå kalvningen... Den minsta i familjen börjar vara i en "med-ålder". Så fort man ska göra något ska hon "med". Om det handlar om att stängsla, ösa pellets till tjurarna eller fixa i hemmet så nog är hon "med". Bara att lyfta på hatten så länge det varar!(Lite egna idéer har hon också!)"Fast tråden!" (Självklart var det ström i)

För den som undrar varför betesdjur, kan jag meddela att det för nio-tio år sedan var tät lövskog här i sjökanten. Utan betande djur kommer sly och buskar direkt efter avverkning. Men inte med djuren.

Precis som på föräldragården på bilden nedan, där restaurering av betesmark pågår. Jag är partisk, men Länsstyrelsen kan inte komma och klaga precis!Dåligt med honung ännu. Teorin är att det blev varmt för tidigt i våras innan bina hunnit få upp sin sommarstab, när maskrosor och körsbär blommade som mest. och lagom tills samhället "exploderade" var det så kallt att alla satt inne i kupan och käkade upp den honung som hittats. Men lite glittrar det, så visst finns det hopp nu lagom tills hallonen ska börja blomma. Och jordgubbarna. (Det vita på ramen innebär "klar" honung med exakt rätt vattenhalt. När hela ramen är vit på två sidor, är den redo för skörd.)Hon ser ju onekligen rätt nöjd ut, där hon visar vattnet i kärran. Efter vattenkrig med fodrade gummistövlar på! Efter en dag med kokning av årets rabarber och jordgubbar (från frysen) och syltkok på resterna i saftsilen (med en gnutta citron), tänkte jag göra nåt så ovanligt som att gå ner till sjön utan mobil. Vände dock snabbt när jag såg att korna var "framme" och gick in och hämtade den.Finns det något stadigare än en ko-stig? Dra in svansen, den sticker ut! Du är för tjock Mamma Mu! - Mu, Kråkan, det är trädet som är för smalt:) Rejäla skott på barrträden i år! Och farliga väl att aspfrö inte gror med tanke på hur vitt det var på mark och i luften för några veckor sedan! Sista kvigorna ute. Vilken oerhörd lyx att kunna åka och tulla på sina egna stolpar som en vänlig själ samlat ihop inför rensning av diken! Några stolpars marginal fick jag också, och lite eld i baken sen luften blev väldigt orolig och molnen tornade upp sig. (Men det blåste till andra breddgrader)Och vilken ångest jag haft sedan; Första flytten av kalvar - dessutom över belagd väg. Varför hade jag det? De gick hur smidigt som helst nästan helt utan tvekan! Inte ens en bil behövde komma.Vår maffiga rhododendron i snart maxad blom. Ungarna försvinner ju där nere i hörnet! Skalkar och torra brödskivor gick nu nästa öde till mötes - ströbrödsödet. Så är cirkeln sluten och redo för nya bak. Det är med väldigt blandade känslor jag ser mina åkrar och beten grävas upp för fiber. Det är ju nu, men där de var för några veckor sedan har ju hunnit läka ihop då gräset tagit fart nu det sista. Väldigt trevliga grävare, och väldigt försiktiga. Sen är det ju inte heller deras fel att jag råkar bruka i stort sett all mark i de tre byar de nu gräver upp. "Nu har det regnat, böndernas kris är över!" - I helvete heller!

Jag är inte den vassaste kniven i lådan, och det har jag kommit undan med många gånger. Men jag fattar inte hur man kan boka ett bröllop i slutet av sommaren, med förmaning om att man inte får "fixa bonnabränna"... Snacka om utmaning alltså. Men som dagens färg. Benen lyser bländvita, och armarna har fått några nyanser jord som komplement. En del går bort i duschen, en del stannar. Är detta "bonnabränna" då?!Idag har jag sått det sista. Passade på att tömma såmaskinen på en del av de större skadorna fibergrävarna åsamkat, innan det var dags att slänga i sig mat och ge sig av på möte med föräldraföreningen inför skolavslutningen. Ljum sommarkväll, lagom avstånd och ensamfärd - moppe. Gött att kopplingen lossnat från sin låsning också nu efter några turer. Trevlig långhelg alla! Vad hittar ni på förresten, nu när jag latat ihop härifrån och ni läsare plötsligt fått massa tid över? Konditionstränar på annat håll än liggandes i soffan?!Man vet ju när man hittat en riktigt kompis

God natt

Kanske snart ur brunnen och ikapp

Bondefamiljen 2019Posted by Åsa Thu, May 23, 2019 13:38:16
Någon som kommer ihåg det klassiska matteuppgiften "Snigeln i brunnen"? En snigel ramlar ner i en "XX" antal meter djup brunn. Varje dag orkar den klättra två meter upp men varje natt glider den en meter neråt under vila. Hur många dagar tills den är uppe igen? That's me!

Före:Efter:Och så lillskrutts rum. Med Garderob!!:

Återstår bara resten nu då... Får väl planera in en städning "en regnig dag" och gå vidare framåt hösten...:Det är längesedan jag var här nu. Blogg brukar innebära överföring av bilder från telefon till dator. Jag hade nu 560 bilder o 47 filmer... Och så började tekniken strula. Måste verkligen överväga att byta till en telefon som både tar och håller laddning! Och överföringssladden. Som det är nu får man snurra sladden ett visst antal varv och sticka in kontakten i rätt vinkel. Nåde om det kommer en avi sedan så den skurrar till, om jag glömt ändra. Då tappar den kontakten. Behöver dessutom ladda den fullt minst två gånger om dagen om jag tänker mig använda den... Synd att telefoner är så förgjordat dyra bara. Jag har liksom inte råd med en ny. Och jag har inte råd att ha en halvdan... Knepig ekvation.

Förutom tekniken var gårdagen en uddadag där det mesta faktiskt klaffade. Lagård klar när maskinstation kom för att köra ut fastgödseln. Hade inte tänk göra det förrän till hösten, men brunnen börjar sina och ser det bättre att sprida fastgödseln på den ännu inte sådda marken, än att tro att den gör nytta på gräset som äntligen börjat växa nu.

När han hade kört sista lasset och precis skulle ut från åkern, rullade slaktbilen förbi och in på gården. Tretton kor och kvigor på slakt och vi pratade minst lika länge som det tog att lasta. På tjugo minuter hade han försvunnit igen, och det var lagom för mig att rädda drängen där han stod med en gräsklippare på sock. När jag ändå var där och han hade tagit traktorn, stängslade jag och flyttade djuren. Misstänkt smidig årets-första-flyttning då endast en av sex kalvar tvekade en halv sekund innan han slängde sig genom öppningen.

Började känna mig konstigt matt, och insåg att jag åt frukost med sonen vid sju, och nu var klockan närmre tre... Visste att det var något jag glömt...

Lagom tills middagen kokat upp på spisen brakade ovädret lös. Inte jättemycket regn, med tanke på att de några mil härifrån fick en bra bit över hundra millimeter, och dess grannby 1,5... En dunderknall och blixt så försvann strömmen, så blev till att veva igång vedspisen för att koka klart innan fotbollsträningen, vilken blev inställd på grund av åska.

Sedan sist då?:

Lillhönan har fått flytta in i sitt rum. Det är lika ofärdigt som sist, men hon är på plats. Halva vårbruket är klart, ju senare man sår ju fortare börjar det växa, så den andra halvan får vänta till ork, lust och väder tillåter. Djur har börjat köras ut. Lång väg kvar, men lagården ekar med endast sju kor och åtta kalvar på plats. Har prioriterat innedjuren då det är de som både tar kraft och tid att sköta. Har en vision om att i stort sett tömma ute i helgen och i synnerhet få ut tjurarna om jag tänker mig några kalvar nästa år.

Fiber är grävt i byn så nu återstår "bara" sträckningen genom trädgården till vårt hus, och samma visa på andra gården.

Har man inget annat att göra så kan man ju sitta och vingla på en traktorhuv och försöka trä igenom en grov hydraulslang när aortan i frontlastarsystemet gått av i en koppling. Tur man har bra kontakter med skogsmaskinsfirmor i tassamarkerna för snabb service och trevligt bemötande! "Var tacksam över att ha skor att kliva över när du kommer hem - det tyder på att någon är där och väntar på dig" -Jag lever hårt på den devisen, intalar jag mig...Fergusontröska.
Det är ju lite spännande att inventera ibland, eller hur Hans? Pedagogiskt ätande på dagis... Ny pump på gödseltunnan på plats. Och nya rör till kraftöverföringsaxeln - TVÅ gånger då det ena rök av på mitten efter några lass. Jäkligt mysko...

Miss i äggproduktionen. Men faktiskt så fanns det en liten, liten gula i det! Betesplanering och släktträdsritning. En förbannelse att behålla tjurarna för länge och sedan hålla koll på döttrarna... Och detta från någon som fortfarande är smått lyrisk över att hon klarade av att rapportera ut tretton djur till slakt OCH in fyra kalvar utan att det slog totalt knut på systemet... Klövverkning på några gamla kor före utsläpp. Även mjölkisarna fick en dos, och tur var nog det... Lillhönan fick köra sitt livs första bal till korna, och som tack blev hon själv uppäten!

Förra helgen var jag också iväg. På bröllopsplanering! Fått den äran att vara tärna när en vän från gymnasiet gifter sig i sommar. Och ännu en gång undrar jag vad "vanligt folk" pratar om när träffas eller hörs av. Handen upp alla som inleder med "Hur har det gått med din diarré?" (Troligen och förhoppningsvis gällande kalvarna då alltså!) Eller där vi satt runt bordet och pratade bröllopsminnen "Jag var aldrig nervös när vi gifte oss, för hade han sagt nej hade han haft en fly förbannad pappa med en drilling!" "Han sköt sitt första vildsvin nu, och ska göra bogmontage av den. Jag tycker han ska hänga den över sin säng så det är det första han ser när han vaknar, en gris som stirrar ner på honom!"

Ja, som sagt. Vi har alla våra blandningar i gästrummen;P Sovplats för natten, i flygeln. Snackar vi pollen i sjön eller vad?! Gissa om det var glädjande att kunna skicka meddelandet att Abbe återuppstått efter tre månaders bortavaro! Ett hungrigt gäng. En morgontrött tjej som inte ville åka till dagis. Ni minns vad jag sa om ynkliga kalvar. Det är ju lite skillnad på dem när det skiljer några veckor... I veckan släppte jag ut årets största kalv. Ökat 113 kilo sedan födseln sista februari. Uslingen missade sedvanligt stålhättan när han trampade på mig så har blåmärken på foten som skaver fint i skor. Slaktkvigan ställde sig på stålhättan sen stod vi där både hon och jag.Alltid redo!Jag började bli lite bekymrad då jag tyckte korna smalnade av nu det sista inne, när kalvarna drar massa mjölk också... Tror inte det var så farligt... Jag kanske är gammalmodig, men jag har för det mesta hört talas om polisschäfer... Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ta en slang på promenad en sen kväll! Är det nu man ska börja nynna på "Min dingeling"?

I fredags firade vi vår femte bröllopsdag genom att åka iväg. MEN FÖRST: Tog in slaktdjuren i torsdags eftermiddag för att ha dem lättillgängliga om/när bilen skulle komma. Haft en skum ko som jag trott kalvat omärkt i februari, då jag såg tecken på det men ändå inte hittat någon kalv trots åtskilligt letande. Min tanke har varit att hon kalvat något dödfött så har räven eller skogskatten tagit hand om det. Har väntat på brunst i tre månader, men inte sett några tecken på det. Ringde semintanten som välvilligt skulle komma fredag morgon och bara dubbelkolla, så jag kunde få rätt känsla i magen. (Skulle man, medvetet eller ej, skicka en ko som är "för nära" att kalva kan man i stort sett räkna med att alla tänkbara myndigheter skulle börja granska verksamheten under lupp och få tillbringa några dagar i rättssalen. - Japp, hårda pix, så kanske billigt att ta ut en från semin och göra en dräktighetsundersökning då)

Ja, just det. Min tanke var när hon kom klockan nio att hon konstaterar att kossan är tom, åker på tio minuter så vi kunde packa i bilen och vara iväg kring tio som vi tänkt (och räknat med elva, vis av erfarenhet...).

Det ingick inte alls att hon skulle bli tyst, bekymrad och vackla i sin tro (det gör hon aldrig!) Istället för min lilla plan blev det att jaga slakteriveterinär, distriktsveterinär och slaktbilsplanerare. SEN lite före tolv, kunde vi åka iväg med en ultraljudstid på måndag förmiddag.

Mot Kolmården, med stopp på Brahehus, Bergs slussar och Cloetta-outleten i Ljungsbro, när vi ändå var på hållet liksom. Tillbringade hela lördagen och hela söndagen i parken. Lagom tills vi krupit ihop i soffan på lördagen öppnade himlen sig och på morgonen stod det mesta under vatten. Och regnet mötte vi på hemvägen i höjd med länsgränsen, inte en droppe fick vi på oss!

"Å herregud, så pinsamt" utbrast sonen. Så bodde vi på Trollhöjden också! Direkt utanför stugan vaktade en viking, eller tomten, som den minsta sa.The most important thing to remember, is COWS! VILL HA!!! Jag känner de såriga bröstvårtorna...Jag blev sjukt fascinerad av delfinshowen. Alla delade dock inte det intresset.Såna fransar och såna lockar<3
Jirka lät hälsa att han inte behövde nåt gym efter lagården, fattar inte vad han menar riktigt, men så trygg och tacksam över att kunna lämna över rodret till honom. Inte ens han hade lyckats skrämma fart på kalvarna ("en elpistol hade ju inte suttit helt fel"....) Hade dock hunnit få ut så han bara hade tretton kalvar att tampas med, istället för trettio.

Hur gick det med kossan i måndags då? Jo, inget ska ju följa regelboken här, men en kalv kan dö i magen, inte stötas ut och ruttna där inne i livmodern. I annat fall kan kroppen ta hand om det själv på ett annat vis och mumifiera kalven, då kallas det stenfoster. I detta fallet verkar det hänt lite av båda, eller så dog kalven som nästan färdig, och då kan det tydligen ta månader innan mumifieringen är helt klar där inne. Låter skitäckligt, men men. Fick ett intyg i alla fall på att kossan var frisk och fin, efter åtskilliga konsultationer, så hon klev på lastbilen igår. Är man nyss utsläppt och inte fattat det där med eltråd, får man snällt ligga tills någon kommer och trasslar upp benen ur stenhålorna i muren. Förra veckan kom jag på två hönor med att picka sönder ägg. Båda fick flyga till de sällan jaktmarkerna och det var en drös ägg att ta hand om efter hemkomsten! Haveri i utgödslingen, då kan man tala om att sätta sig i skiten på riktigt för att fixa det. Och en flugodling mindre! Före ovädret igår.Detta har tagit massor av min stängseltid, så nu får jag allt lägga i räserväxeln!
Ha det bra.
(Och tycker nån att det dröjer för länge här kan ni alltid snoka på @bondeniskarvhult på instagram. Där går det snabbare att uppdatera!)



Next »